Studentbladet 2021 by Studentbladet

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 3

Hälsning Allt börjar med förståelse Emil Widlund

Ledare Skamlös kärlek Ida Rislakki

6-7

Intervju Gillan studerar sex och gillar det Sandra Broborn

8-9

Krönika Polyamori är inte bara för sorkar Madrona Silvander

36-39 40-41

Kolumn Lust och skam Adele Westerlund

42-45 Reportage Samtycke kan inte köpas (forts.) Ida Rislakki 46-47 Skamlösa poptips För den som är nyfiken Sandra Broborn

10-11 Kolumn Överlevare Elliot Lundegård

48-49 Recension Nu är det slut på den kvinnliga skamligheten Sandra Broborn

12-15 Reportage Samtycke kan inte köpas Ida Rislakki

50-52

16-17 Dikt När kärleken urholkas Sandra Broborn 18-21

Personporträtt “Burlesk är samhällsuppror med glitter och rumpor” Ida Rislakki

Intervju Kroppspositiva Emma Geisor: “För strikta ramar för hur du ska se ut” Sandra Broborn

53-56 Sexnovell Kyss mig bara Sally Silverbögel

Intervju Porrläskunnighet gör dig etiskt kåt Ida Rislakki

58-59

22-35 Historik 110 år av sexig historia Sandra Broborn & Ida Rislakki

Recension Jag är domina, hon är domina, vi är dominor Madrona Silvander

60-63 Reportage Feminism + striptease = Positits Ida Rislakki

DET VIKTIGASTE ÄR ATT MAN FÖRST OCH FRÄMST UTBILDAR SIG SJÄLV. Rosina, strippa s. 63

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

Nordens äldsta ännu utkommande studenttidning

Ida Rislakki

Årgång 110

(hon/henne) chefredaktör

Upplaga 8500

Ida är medianom, some-slyna och vill bli bimbo när hon blir stor. “Om någon tycker du är för mycket kan de gå och leta upp något mindre. Och så kan vi normalisera att vara asbra och skitstökig samtidigt.”

Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material. Studentbladet är redaktionellt obundet och representerar inte nödvändigtvis dess medlemskorporationers officiella ståndpunkter. Redaktion Tredje Linjen 31 00530 Helsingfors

Sandra Broborn (hon/henne) redaktör

Chefredaktör Ida Rislakki 040 747 1482 ida.rislakki@stbl.fi

Sandra är journalist och nyfiken i en strut. Gör gärna saker i bakvänd ordning som Pippi Långstrump och tycker att journalistiken är som bäst när undangömda ämnen kommer fram i ljuset.

Redaktör Sandra Broborn 041 317 1984 sandra.broborn@stbl.fi Grafisk formgivare Robert Gummerus 044 500 4595

Robert Gummerus (han/honom) grafisk formgivare

Annonsera stbl.fi/annonsera

Robban är grafikbesatt och nästan medianom. Springer på långa ben i färglada strumpor, saxen i högsta hugg! Nu har saxen anlänt för att klippa och klistra i denna tidning.

Utgivare Svenska Studerandes Intresseförening Tredje Linjen 31 00530 Helsingfors SSI:s ordförande Emil Widlund emil.widlund@stbl.fi Omslag hätävaratampooni

HÄLSNING

DET BÖRJAR MED

FÖRSTÅELSE

För mig handlar Studentbladet om att skriva om det som ingen annan skriver om. Genom att lyfta upp ämnen, fenomen och personer som inte vanligtvis syns i offentligheten kan vi lära oss förstå det som är främmande och annorlunda. Allt börjar med en vilja att förstå, något som är ytterst viktigt i en alltmer polariserad värld. Förståelse kan användas som maktmedel. Lyssna bara på en politisk debatt. Har du någon gång frustrerat hört på när det verkar som att en debattör inte ens vill försöka förstå sin motpart? Kanske vill man på flit förstå fel för att vinna fotfäste för sin egen retorik. Att förstå är inte det samma som acceptera. Vi behöver inte acceptera klimatdenialism, invandrarfientlighet eller vaccinmotstånd, men att försöka förstå människorna bakom åsikterna kan hjälpa oss att som samhälle hitta lösningar och se saker i flera valörer. Livet är inte svartvitt. Det kan kännas svårt att förstå hur någon vägrar tro på vetenskap och modern medicin och därför låter bli att vaccinera sig och sin familj mot ett allvarligt virus. Generalsekreterare Maija Miettinen vid den etiska delegationen inom social- och hälsovården efterlyser ändå en mer förstående attityd mot ovaccinerade (Helsingin Sanomat 19.11.2021). Vi måste försöka förstå varför människor gör andra val än vi själva och på det sättet komma underfund med hur vi kan sporra dessa människor till att välja bättre genom att öka deras förståelse. Som Miettinen konstaterar: polarisering och skuldbeläggning kan tvärtemot öka motståndet och misstron mot myndigheter. Mänsklighetens stora utmaningar såsom klimatförändringen kräver att vi har en gemensam vision om en bättre framtid. För att kunna fatta de stundvis svåra besluten måste vi vara ense om situationens allvar. Det ska också vara tillåtet att ifrågasätta; i stället för att köra över dem som protesterar måste vi sätta tid på att lyssna. När det kommer till att bromsa klimatuppvärmningen finns det vinnare och förlorare, och det är något vi borde vara transparenta med. Vi lever i ett informationssamhälle. Data är makt. Samtidigt har ingen människa kapacitet att begripa och processa alla de komplicerade fenomen som vårt samhälle står inför. Därför har medierna en så kritisk roll i att skapa vår uppfattning om verkligheten. Opartiska medier har en essentiell roll i att stabilisera vårt diskussionsklimat genom att lyfta upp och kritiskt granska olika åsikter. Där tror jag vi hittar de traditionella mediernas relevans nu och i framtiden. Studentbladet har bevakat finlandssvenska studerandes bästa redan i 110 år. För att fira 110-årsjubileet valde vi att dela ut denna tidning till nästan alla studerande i Svenskfinland. Att vi fortfarande har en redaktion som bevakar det finlandssvenska studielivet är ingen självklarhet, så det är minsann värt att fira.

Emil Widlund

(han/honom) Ordförande Svenska Studerandes Intresseförening

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

LEDARE

SKAMLÖS

Text & bild: Ida Rislakki

KÄRLEK

Det är ett nöje och ett privilegium att arbeta på Studentbladets redaktion. Det är ändå en institution som är äldre än det finska riket, vår finska motsvarighet Ylioppilaslehti, färdigt skivat bröd och lonkero. Studentbladet har ändrat utseende och riktning med tiden. Såklart. I början var det professorer, doktorander och andra högutbildade akademiker som styrde och ställde. Efter Andra Världskriget tog politiskt engagerade över. När Kalla Kriget gick mot sitt slut och 90-talets depression tog över gjorde också journalisterna det. Redaktionen har varit betydligt mer Såssåkombördig sedan dess. Studentbladet har varit stolt över hur väl mediet sett över svensk- och tvåspråkiga studerandes rättigheter under det senaste århundradet, och över hur liberala, ungdomliga och toleranta texterna varit. Dels stämmer det. Men Studentbladet har inte varit perfekt. Det, liksom andra medium, har förträngt minoritetsgruppers rättigheter, frågor om klass och rasism, och misslyckats i rapporteringen av funktionshindrades vardag och utmaningar i en ableistisk värld. Det här är inget vi kan tillrättavisa med en enda symbolisk och offentlig gärning som en papperstidning. Detta nummer omfattar inte all problematik som finns i vårt samhälle och jag förväntar mig inte att den kommer spränga alla förtryckande strukturer vi lever i. Vi vill inte ta röster från någon eller tala för andras erfarenheter, åsikter och perspektiv. De är alla värdefulla och vi trånar efter en mer mångfacetterad diskussion, men att tala för någon annan är att ta deras agens från dem. Det är motsatsen till vad vi vill göra. Det här numret är till för att ge utrymme åt en del av det som inte bara fått existera i finlandssvensk media tidigare. Sådant ingen ska behöva känna skam över. Men varför just här och nu? Är det inte är lite ohemult att illustrera jubileumsåret med sex, strippor och Kekkonen i strumpeband? Det finns tre orsaker. (Och nej, det är hemult i allra högsta grad.) För det första är varje val ett politiskt val. Vad man väljer att lyfta fram, vem man intervjuar, vilka ordval man gör, till vem man riktar sig. Studentbladet är inte längre till för en elitistisk grupp av högtravande cis-män. De får vara med, men det ska alla andra också få vara. För det andra handlar det om ärvd trauma. Förtryckta grupper bär på kollektiva, ärvda traumor som ligger i märgen och påverkar alla val vi gör. Och för det tredje: för att skam och tystnad är dödligt. En mycket vis sexarbetare sade något jag aldrig kommer glömma: “det är stigman man är mest rädd för”. Ingen ska behöva skämmas för att en inte uppfyller det neo-liberalistiska, heteronormativa prestationssamhällets krav på en ursexig men samtidigt saklig übermensch. Och nu är det vårt politiska val att sträcka upp ett välriktat långfinger mot alla de strukturer, fördomar, stereotyper och andra variationer av utvalda rumphattar som under de senaste 110 åren sagt att vi inte duger eller ska få existera som vi är. Bitch, please. Jag vet inte mycket, men det här sätter jag huvudet i pant på: en ska ifred få leva, växa och framför allt finnas till utan att betala någon typ av normhyra för att få existera. Skamlös kärlek till oss själva och andra tillhör alla och envar. Puss & kram & ta hand om er själva och andra PS Du är söt idag

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

GILLAN STUDERAR SEX OCH GILLAR DET “Vad har det för skillnad om någon har sex eller inte? Inte har någon sagt till mig att jag kan säga nej när jag är naken med någon i sängen”. Gillan Suvisaari studerar till sexualrådgivare på Sexpo och vill skapa ett öppnare klimat för att snacka om sex.

om olika problem man kan ha på grund av sina bäckenbottenmuskler, säger Suvisaari. Att reflektera över den egna sexualiteten är något som utbildningens lärare understryker som en del i en personlig resa som alla på utbildningen är med om. — Alla som studerar har inte lika starkt intresse av att experimentera som jag men jag känner mig mer utforskande av att hitta den där egna nischen och våga spela ut sina fetischer som man funderat på utan att skämmas över det.

Text: Sandra Broborn

illan Suvisaari studerar sexualrådgivning, som började för första gången på svenska på Sexpo i våras. — Orsaken är kanske just för att det är ett tillägg till min utbildning och det betyder att det kanske öppnar lite fler dörrar för mig yrkesmässigt, säger Suvisaari. Vi ses över en kaffe på tredje våningen i centrumbiblioteket Odi. Trots att det bara är tisdag förmiddag är det många människor i omlopp och ljudnivån ganska hög. Suvisaari är utbildad hälsovårdare sedan tidigare har arbetat inom studenthälsovården på Helsingfors stad. Hon anser att det i dag saknas forum för att sätta ord på sina sexuella upplevelser på ett tryggt sätt. — Det finns många ungdomar som har problem med sin sexualitet och ångest över den. Allt från sexuell inriktning till erektion och penisstorlek och sådant som man inte talar om i sexualfostran i skolan, säger Suvisaari. Förhoppningen är att antingen kunna använda sig av sexualrådgivarutbildningen i rollen som hälsovårdare eller att starta eget företag.

Vilka fördomar har du mött, förutom det klassiska att en som kvinna är en hora för att en har sex med olika personer? — Till exempel att om man har haft många ex betyder det att man är en sämre partner. Att någon tycker att man är smutsig. Det är jättevanligt. Andra fördomar har kommit från vänner som till exempel tyckt att det är perverst att experimentera sexuellt. — En del har en bild av vad sex är och allt utanför det är konstigt och perverst, säger Suvisaari. Hur påverkar det dig att du får sådana reaktioner? — Ibland tycker jag nästan att det är triggande för då vet jag att nu har jag gjort något intressant, säger Suvisaari och skrattar. Trots att vi sitter helt öppet på ett fik talar hon öppet och ledigt och det märks att sex inte är ett tabubelagt ämne. Annat var det när Suvisaari var tonåring på 2000-talet. Då var andemeningen att sex var något som framför allt kvinnor inte

Vad får ni lära er på sexualrådgivarutbildningen? — Det har varit allt från transrättigheter, regnbågsfamiljer, porr och den sexuella utvecklingen. Vi har haft en föreläsning av en bäckenbottenfysioterapeut som jag tyckte var jätteintressant,

INTERVJU INTERVJU

skulle tala om och om man gjorde det sågs det som äckligt. — Som min storasyster sa någon gång. “Gillan, nu har jag hört att du haft sex med någon, det går rykten över att du är lite slutty”, säger Suvisaari. — Jag kommer ihåg att jag såg en reklam på en kondom på tv och jag frågade vad är en jorgubbssmakande kondom var. Alla var bara, inte behöver du veta, säger Suvisaari.

Bild: Sandra Broborn

— Min plan är att utveckla att alla ska ha ett öppet space att tala om känslor och sex utan att det ska vara jobbigt. Speciellt inom skolmiljön kan jag tänka mig att det är allt annat än öppet, säger Suvisaari.

Främja sexualfostran I skrivande stund studerar Suvisaari till en magister som hälsovårdare, på Metropolia. Hennes slutarbete handlar om hur man via kreativa metoder kan främja sexualfostran eller diskussionen om sex mellan ungdomar i 15-19 årsåldern. Under sina 2,5 år som yrkesarbetande hälsovårdare märkte Suvisaari att det var enklare att diskutera sexuell hälsa med de som identifierar som sig tjejer än med de som identifierar sig som killar. — Ofta blir de helt nervösa och är sådär nej nej ingenting om sex, jag har inga frågor eller så blir de “macho” och sådär “jag behöver inte veta någonting, jag vet allt”. Med vulvabärare finns det mer konkreta saker att tala om, som menstruation och preventivmedel. Men med penisbärare blir det mer abstrakt. Enligt Suvisaari borde sexualrådgivning vara ett förebyggande arbete och ses som ett verktyg, att kunna tala om både det negativa och positiva aspekterna av sex. — Så att det inte blir så att du blir traumatiserad när du har sex med någon som skrattar åt dig för att du kommer så snabbt eller något sånt för det är sådana problem som på riktigt finns, säger Suvisaari.

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

KRÖNIKA

POLYAMORI ÄR INTE BARA FÖR SORKAR Det är svårt att prata om alternativa livsstilar på ett sätt som inte känns missionerande, hotande eller både och. Detta utan att nödvändigtvis ge sig ut för att diskutera ämnet från första början. Föreställ dig att du sitter och äter din lunchlåda på sommarjobbet, och får den eviga kallpratsfrågan om vad som finns däri. “Sojabitar med dillpotatis

och vitlöksmargarin”, kanske du svarar, som ung och hipp vegan, och inväntar klassikern “oj, jag skulle aldrig klara av att vara vege”. Där satt den. Rentav personen med quornlasagne på tallriken säger att hen försökte vara vegan ett tag, men sist och slutligen “aldrig skulle kunna leva utan ost”. Så kommer fredagen, och med det den ständiga kallpratsfrågan om vad som sker i helgen. Juha

ska fixa med stugan. Päivi ska bara ta det lugnt med familjen. Sanna ska på en weekendresa med fästmannen, uu-uuu-uuu, romantiskt värre. Så riktas blickarna mot dig. “Jag ska på blinddejt”, säger du. Va? Hade du inte partner sedan flera år, eller vad sa du? Jo. Aj, du ska blinddejta en ny vän? Nä. Nu blir det konstig stämning. Du kunde lika bra ha sagt att du kommer från Promisku Nisti

Bild: Madrona Silvander

Relationer: begreppsdjungeln i urval Primärrelation: En tvåsam grundrelation, ofta sambor, som utgör bas för andra förhållanden.

Monogami: Disney-idealet. Romantisk och sexuell exklusivitet mellan två personer som lever lyckliga i alla sina dagar.

Throuple: Ett förhållande som består av tre partners.

Seriell monogami: Som folk är mest. Flera partners under en livstid, men aldrig fler än en djup förbindelse på en gång.

Solo-poly: Att träffa flera partners separat. Oftast föredras ensamhushåll. Mono/poly: Ett förhållande där en person är poly och en monogam. Jodå, det kan gå.

Icke-monogami: Alla relationsformer som utgår från annat än romantisk och sexuell exklusivitet mellan två personer. Ett VÄLDIGT brett begrepp. Kan även benämnas “flersamhet”.

Öppet förhållande: Oftast en parkonstellation som utgår från emotionell exklusivitet, men tillåter sexuell flersamhet, tillsammans och/eller var för sig.

Polygami: Uttryckligen månggifte. Användes tidigare lite slarvigt som synonym till polyamori, numera främst i en religiös kontext, såsom fyra koransanktionerade fruar. Olagligt i Finland och största delen av västvärlden.

Swingers: Människor som idkar partnerbyte på klubbar och/eller i slutna grupper. Relationsanarki: Icke-monogami med fokus på platta strukturer, där romantiska/sexuella förhållanden inte väger tyngre än varandra (eller än nära vänskapsrelationer).

Polyamori: Att på ett etiskt sätt ha flera intima relationer, sexuella och/eller romantiska.

kyrka av sista dagars samhällsförfall och undrar om de har en stund att prata om vad orgier kan betyda för just dem. Avslöjandet om Sannas romantiska weekend hade samma intimitetsvalör som din blinddejt, snarare mer, men det spelar ingen roll. Ett alternativ är förstås att försöka hålla hela grejen low key och aldrig nämna fler än en partner, men det är klart att ryktena går ändå, speciellt om du bor på en mindre ort. “Såg att du satt på $RESTAURANG med $FLIRT igår, ni verkade ha väldigt trevligt, vad tycker $PARTNER om det?”. Nej, det minst sämsta alternativet är att köra med öppna kort. Ibland kommer det ett frågebatteri av uppriktig nyfikenhet. Någon yppar ett diplomatiskt “oho, det skulle jag aldrig klara”. Rentav arbetsplatsens egna Carrie Bradshaw säger att hon gärna hade testat ett “öppet förhållande”, men “det är nog inget för mig ändå, skulle bli alldeles för svartsjuk”. Liksom ost så ofta står i vägen för veganismideal är det svartsjuka som sist och slutligen sätter käppar i hjulet för månget flersamhetsexperiment. Parterna i ett monogamt förhållande är ju dock inte immuna mot svartsjuka på något sätt. Den klassiska lugnande tanken är “hen väljer att vara med bara

mig just nu, och det är det som räknas”. Det går inte att mata den naggande känslan med dylikt om personen per definition väljer att vara med fler än bara dig. Vad ska man då ta till? Man får gå på djupet. En gång hörde jag en grupp studerande diskutera “att knasa med andra”, promillehalten var hög. En kille raljerade att “det är som kommunism, fin tanke, funkar aldrig i praktiken”. Jag förmodar att han har egen erfarenhet. Har man levt i en monogam relation i ett par år brukar tanken om öppet förhållande kläckas när det redan finns sprickor i relationen, ett tafatt försök att få det att funka, göra slut “light”. Dåliga odds, orättvis jämförelse. Hur kan man tillåta att kärestan har andra, och fortfarande ha självrespekten i behåll? Hur kan man säga att man älskar någon, och ändå medge att hen inte “räcker till”? Egentligen har jag inget bättre svar än “genom att inte vara sån”. Genom att inte se det på det sättet. Alls. Du har möjligen hört om prairie voles, en sorts hamsterliknande och allmänt jättesöta åkersorkar. De bildar par som håller fast vid varandra livet ut, liksom människan oftast eftersträvar, till skillnad från sisådär 97 % av alla däggdjur på planeten. Märk dock att monogami inte

är det samma som trohet. Sorkarna må vara socialt monogama, men inte sexuellt. De knullar minsann snett om tillfälle ges, men förblir ändå ett par. Prairie voles: hashtag goals. De har också nära släktingar, så kallade meadow voles, som tacksamt nog inte beter sig på samma sätt. Därmed har man kunnat studera och ringa in skillnaderna ingående. Föga förvånande är det några genuppsättningar som skiljer arterna åt, med följd att de har olika nivåer av hormoner som oxytocin och vasopressin. Genom att manipulera gener har man fått präriesorkarna att bete sig som sina nonchalanta kusiner. Så lätt var det. Vad har detta med dig att göra? Ingenting. Vi är inte åkersorkar. Det har käftats länge om huruvida människans historiska “grundtillstånd” är mono eller poly, och i den frågan vägrar jag ta ställning. Det verkar ju inte bättre än att folk är olika. Vem hade trott det? Det är herrens år 2021 och ledsamt nog fortfarande känsligt att stå för flersamhet och alternativa relationsformer. En släkting erbjöd en summa pengar för att skriva denna text under pseudonym. Just därför behövs den under eget namn. Att ha ett massivt kar med kärlek att ösa ur ska banne mig inte vara något att skämmas för. Så det så.

Madrona Silvander

(hon/henne)

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

KOLUMN

ÖVERLEVARE Skam och trauma hör ihop. Det borde inte få vara så, det borde liksom räcka med att en behöver bearbeta det traumatiska en har varit med om, men skammen kommer tyvärr ofta med på köpet. Innan jag går vidare till att skriva om skam vill jag först förtydliga lite vad jag menar med ”trauma”. Jag menar nämligen inte enbart vad som ofta och under lång tid har betraktats som traumatiska händelser – hit räknas gärna enstaka trauman, som att vara med om en olycka eller ett övergrepp. Trauma kan också bestå av många händelser som upprepas över tid. Det gäller sånt som kan ske mellan vårdnadshavare och barn, olika former av anknytningstrauman, men även strukturellt förtryck. Att dag efter dag utsättas för rasism, funkofobi eller transfobi är till exempel traumatiserande, även om det inte alltid erkänns eller uppmärksammas. Själva ogiltigförklarandet och gaslightningen av att förtryck är traumatiskt sitter ihop med hur förtryck fungerar – och bidrar därmed även till traumatiseringen. Kollektivt trauma innebär dessutom att vi bär på smärta tillsammans som grupp – när andra queers i min närhet utsätts för queerfobi påverkar det också mig. Det hade kunnat vara jag. Min kropp vet hur det känns. Men varför skäms vi då? Ofta för att vi har en idé om att vi kunde agerat annorlunda i situationen som var traumatisk. Kanske sagt nej. Kanske lämnat rummet. Gjort mer. Det här är också argument som ofta används vid så kallad victim blaming. Vi kanske har fått höra saker som ”Men varför sa du inte bara ifrån?” Här vill jag skriva lite om hur våra nervsystem fungerar. Grovt sett är våra nervsystem indelade i tre delar, eller lägen: Det läge där vi känner oss trygga och sociala, det där vi känner att vi vill fly eller fäkta, och det läge där vi stänger av helt, ibland kallat spela död-läget. En kan tänka sig de här tre lägena som en stege: Högst upp på stegen är vi glada, längst ned avstängda, i mitten vill vi antingen fly från händelsen eller gå i clinch med den. I en situation som är traumatiserande försöker vi ofta först fly eller fäkta, men om det inte går försvinner vi ned i spela död-läget. Längst ned på stegen. Det är viktigt att veta att det här är ett rent fysiologiskt tillstånd, något som sker i våra kroppar och nervsystem, och alltså inget vi tar medvetna beslut om. I spela död-läget har vi inte ens tillgång till främre delen av hjärnan, den del där vi kan ”tänka smart”. Det är istället den allra äldsta delen av hjärnan som tagit över, och den är inställd på en sak: Överlevnad. Om jag bara stänger av och står ut tills det här är över så kanske jag klarar mig. För mig har det hjälpt mycket i arbetet med skammen att veta om det här. Istället för att skämmas över att jag inte sagt ifrån och stått upp för mig själv i situationer där jag utsatts, kan jag känna kärlek och respekt inför min kropp och dess komplexa nervsystem. Min fantastiska kropp som gör allt i sin makt, och precis vad en kropp ska göra, för att överleva. Det som kan ske när vi inte får rätt hjälp att läka våra trauman (och tro mig – läkning är möjligt) är att kroppen i sina försök att skydda oss reagerar väldigt starkt i situationer som påminner om tidigare trauman. Vi kan bli triggade av något som liknar det vi varit med om förut. Det här kan också generera skam, eftersom vi tycker att vi ”överreagerar”. Vi kanske tänker

(eller i värsta fall får höra) att ”visst, det är förståeligt att nervsystemet reagerar starkt i en situation som är farlig, men den här gången hände det ju faktiskt ingenting.” Då är det viktigt att veta att kroppen bär på allt vi varit med om. Och den gör sitt allra yttersta för att vi inte ska behöva uppleva våra värsta stunder igen. För en halkar inte ned i spela död-läget för ingenting. Det är ett läge som kopplas på när vi verkligen känner att vi är i fara. Vi stänger av och dissocierar när situationen är för tung för att fightas mot, när vi inte kan ta oss därifrån, för att slippa vara med om det hemska – eller när vi är rädda att återigen hamna i en situation som är lika hemsk som det vi tidigare varit med om. Och vi överlever. Annars skulle vi ju inte vara här nu. Tack kroppen. Jag är stolt över att jag fortfarande är här med dig. Sångerskan Kathleen Hanna sa en gång att hon insett att hennes skam suttit ihop med svårigheten att acceptera att hon inte hade någon makt i den stund då övergreppen hände. När hon till slut insett att hon inte hade haft möjligheten att förhindra det som skett slutade hon också skämmas. Att ta på sig skammen är, på sätt och vis, att ta på sig ansvaret. Som om ansvaret någonsin låg på den som blivit utsatt. På den som överlevt. Att inse att vi faktiskt inte kunde gjort annorlunda, utan att våra kroppar och nervsystem gjorde precis vad de ska göra för att garantera vår överlevnad, är ett sätt att sluta bära ansvaret för vad vi varit med om. Och därmed också skammen.

Elliot Lundegård

(den/hen)

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

SAMTYCKE

KAN INTE

KÖPAS Mitt samtycke kan inte köpas. Jag upprepar: mitt samtycke kan inte köpas. Du kan köpa min tid och tillgång till min boudoir och mina tjänster, men mitt samtycke ger jag varenda gång frivilligt. Varenda. Enskilda. Gång.” Tiia Forsström (Instagram, 2021)

ag träffar Tiia Forsström och Jenny Snow en blåsig eftermiddag i april. Snow vill hållas anonym och framträder därför under sin arbetspseudonym. Det bjuds på kaffe och hemlagad bulla i äkta finsk tappning.

Text: Ida Rislakki

Bild: Mark Chan/Unsplash

Hur definieras sexarbete? När jag tänker på sexarbete tänker jag på allt från strippare till porrstjärnor, till kvinnorna i högklackade skor på Mannerheimvägen klockan halv fem på morgonen och Sofi Oksanen som sålde använda trosor på postbeställning på 90-talet. Jag har alltså ingen aning vad sexarbete innebär, och vad det utesluter. — När kunden upplever upphetsning och njutning upplever jag att det handlar om sexarbete.

REPORTAGE

Det är min definition. Men individen bestämmer själv vad hen räknar till sitt jobb, säger Forsström. Både Forsström och Snow understryker individens personliga gränsdragning och preferenser gällande arbetets natur och definition. Varför någon föredrar en viss term framför en annan är upp till individen. — Den negativa koppling som finns till, eller stigmatisering på, olika termer kan vara en orsak till varför man väljer en viss term framför en annan, eller varför man inte identifierar sig som sexarbetare. En annan orsak kan vara att man inte upplever att man gör ett jobb, utan mer en hobby, säger Forsström. Den negativa kopplingen kan bero på en snäv uppfattning om sexarbete. Forsström använder ironiskt termen “horarki” för att beskriva den snedvridna, stigmatiserade uppfattningen om olika nivåer av värdet av sexarbete. Högst upp finns arbete med lite kroppslig kontakt, längst ner arbete med genital kontakt. Den här indelningen och uppfattningen är skadlig mot sexarbetare och motsvarar inte verkligheten. — Oberoende av arbetets natur får sexarbete inte dramatiseras eller förminskas, säger Forsström. Forsström och Snow gör båda full service, vilket täcker upp allt upp till samlag med kunden. Snow arbetar också som eskort. I den arbetsbilden kan sex ingå, men det är inte nödvändigt. Allt beror på kundens behov och arbetarens egna preferenser och val. Och just för att individens egna gränsdragningar uppmärksammas i

arbetsbilden kan variationerna inom olika former av sexarbete vara stora. — På sistone har en del OnlyFansproducenter framträtt med sina egna ansikten, alltså säger offentligt att de gör sexarbete. Det här ger mångfald till uttrycket av sexarbete, oavsett vad arbetaren eller producenten själv kallar arbetet, säger Snow. Så gör Sofia Sarkava, också känd som Lady Clitter. Hon är en av många som producerar innehåll på plattformen OnlyFans och har sedan februari också arbetat som eskort. Jag träffar Sofia en solig eftermiddag i Drumsö. — Själv tänker jag det som så att när man medvetet hetsar upp eller ger njutning åt en annan mot betalning, så handlar det om sexarbete. Det beror på arbetaren vilka hens gränser är, och på kunderna, vad kunden vill ha, säger hon. Sarkava kallar sig helst för “sexpositiv konstnär” eftersom det innehåll hon gör ofta är både konstnärligt och erotiskt, men räknar sig också som sexarbetare. Flera av hennes bekanta föredrar andra termer. — Många som gör OnlyFans på samma sätt som jag föredrar att kalla sig innehållsproducenter. Arbetaren ska själv få bestämma vilka termer hen föredrar, för en del termer har så negativa konnotationer, säger hon. Sexarbete som paraplybegrepp kan föras åt många olika håll. Om arbetaren idkar en typ av sexarbete betyder det varken att hen kommer göra en annan form, eller att hen aldrig kommer pröva på något annat. Det finns inte ett typiskt sätt

att flytta sig från en arbetsform till en annan inom sexbranschen. — Att någon inte vill använda termen “sexarbete” kan också bero på att hen inte vill definiera vad hen gör, vilket absolut hör till hens rättigheter. Ingen utomstående får definiera vad som är rätt eller fel för den individuella sexarbetaren, säger Snow. Terminologi: sexarbete — Det ger en emotionell trygghet att kunna prata om saker med deras riktiga namn och till exempel säga “jag säljer sex”. Man måste också kunna prata om något obehagligt sker, och det går kanske inte om man inte anser sig göra sexarbete, men tagit emot betalning för en tjänst, säger Snow. En emotionell trygghet grundas på att rätta ord kan användas för att beskriva vad som händer och sker - på gott och ont. Öppenhet och genomskinlighet är därför viktiga utgångspunkter för diskussion, hantering och förståelse från flera infallsvinklar och olika erfarenheter. Sociala medier är därför en viktig kanal. — Många sexarbetare har flyttat till plattformar som OnlyFans på grund av pandemin, och vi har kanaler utanför plattformen för stöd och diskussion. Genom sociala medier får man lätt bra kontakt med andra sexarbetare, säger Sarkava. — Själv är jag väldigt öppen med mitt arbete, men det är viktigt att minnas att alla absolut inte måste komma ut ur skåpet om de inte vill, säger Forsström. — Det är en verkligt viktig poäng,

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

för på grund av stigman vill inte många det. Jag vet inte vad vi skulle göra om vi inte hade Tiia som pratat för oss offentligt, säger Snow. Själv känner hon sig tvungen att vara i skåpet, på grund av stigmatiseringen. Det är alltså inte ett frivilligt val i sig, utan hon upplever att hon inte har möjligheter att ta sig därifrån. Hennes närmsta vänner och familj är medvetna om hennes arbete, men för Snow är det ett sätt att skydda sitt privatliv - en sexarbetare har inte samma mänskliga rättigheter som andra, säger hon. Den största orsaken varför många undviker termen “sexarbete” kan bero på att de vill undvika den stigma som kopplas till termen. Men då termen inte används kan det förminska andra sexarbetares position. Termen är också okej att använda av de som inte är i branschen. — Det har gjorts mycket arbete och aktivism för att etablera termen “sexarbete”. En term som inte är okej att använda är “prostituerad” eller “prostitution”, säger Forsström. Ordet “prostitution” kommer från latin. Etymologiskt betyder “pro” före, “statuere” att sätta upp eller placera. Sedan mitten av 1500-talet har termen “prostituerad” med betydelsen “offentligt utsatt eller utställd, till salu” syftat på ett brett spektrum

av individer och fenomen, från samtyckande sexarbetare till sexslavar. En mer exakt definition på vad exakt ordet syftar på finns inte i dagens läge. — Om det ordet används i media ser man tydligt de personliga attityderna och uppfattningarna om sexarbetare. Begreppet är så brett att det syftar både på mig, en vit, medelålders fru som frivilligt säljer sex, på en ensamstående nigeriansk mamma som är tvungen att sälja sex, på ett sålt barn, och på en orangutanghona fastkedjad i väggen så män kan våldta henne. Det är omöjligt att veta vad som syftas på då “prostitution” används. Det beror helt och håller på situation och kontext, säger Forsström. Problemet ligger inte bara i ordets antagna innebörd, utan också i ordets form. Om någon är “prostituerad” är hen inte en aktiv faktor vare sig i meningen eller i kontexten. Det antyder att någon annan har makten över den “prostituerade”. — Det ordet används väldigt medvetet. Det är psykiskt våld att ta ifrån en människa hens narrativ och självbestämmanderätt, och istället föra fram en sorts förmyndarskap och stor oro, säger Snow. — Till den attityden hör en uppfattning att när det är fråga om sex

och pengar handlar det automatiskt om kvinnovåld. Den tankevärlden grundar sig på ett mycket sexnegativt, antifeministiskt tankesätt, och är tyvärr ett perfekt exempel på svensk feminism där man tystar ner de kvinnor vars talan man för, fortsätter Forsström. — Det värsta med den svenska feminismen, där man tystar ner kvinnor vars frågor hanteras, är att det är psykiskt våld, säger Snow. Stigma: det internaliserade, psykiska våldet Även om de bekymrade rösterna av svenska feminister vid första anspråk kanske låter tröstande, handlar det ändå om en strategi där narrativet tas ifrån individen i en diskussion av antagen oro. Det här blir farligt för alla sexarbetare. Om allt sexarbete automatiskt är våld mot kvinnor, får alla - både utomstående och sexarbetarna själva - en uppfattning att en sexarbetare till exempel inte kan våldtas. Den svenska strategin, som Forsström och Snow kallar den, normaliserar våld mot sexarbetare. — Det oroade pratet kanske låter fint, men det känns fel, och man kan inte säga varför eller hur. Det är gaslighting, ren och skär gaslighting, säger Snow, och fortsätter: våld är

“Alla kvinnor har upplevt diskriminering bara för att de är födda som kvinnor, men den här stigman amplifieras i sexbranschen.”

inte en del av sexarbete! Varje kvinna bär på en internaliserad stigma om sin sexualitet. Det är en del av patriarkatet. Därför är det lätt att projicera sina egna känslor på sexarbete, alltså på en akt där man själv är den aktiva sexuella agenten, och eftersom man gör något som marginaliserar en ännu mera, alltså använder sin sexualitet till sin fördel. — Kapitalistiska egenskaper, och patriarkatet, är så djupt rotade i den västerländska kulturen att det är självklart att de reflekteras i oss som individer. En sexarbetares aktivitet utmanar den kulturens snäva uppfattningarna om kvinnlighet och sexualitet, och till exempel om marginaliserade individers prestationer. Vi lever ännu i Freuds skugga, säger Snow.

Sigmund Freud populariserade sin teori om kvinnlig sexualitet i början av 1900-talet, och hade en mycket sexnegativ och kvinnohatisk utgångspunkt som influerar vår uppfattning om kvinnlig sexualitet än idag. (Lästips: Liv Strömquist, Kunskapens frukt, 2014) — Kvinnohatet är inte närvarande på OnlyFans - mina kunder där är på det stora hela en bra bunt - men Twitter är huvudlöst ibland, och Reddit också, säger Sarkava. Både Forsström, Snow och Sarkava berättar hur närvarande stigman är i vardagen. Forsström definierar stigma som “ett sätt för samhället att berätta för individen vad som är accepterat, och vad som inte är det”. — Sexbranschen är som ett förstoringsglas för den kvinnliga

sexualitetens stigma och tabun. Alla kvinnor har upplevt diskriminering bara för att de är födda som kvinnor, men den här stigman amplifieras i sexbranschen, säger Snow. Stigman har många lager. Kärnan i den är lätt att analysera, men den är mångfacetterad och skär igenom andra samhälleliga problem, fortsätter hon. Det handlar alltså om internaliserat och intersektionaliserat våld - något de flesta kvinnor känner till oberoende av ålder, etnicitet, klass eller arbete, och ett mycket farligt fenomen. forts. på sida 42

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

Text: Sandra Broborn

Bild: Henrietta Lindgren

NÄR KÄRLEKEN

URHOLKAS

DIKT

Jag var alltid egoistisk med dig Tog för mig av maten på bordet, utan att se om det räckte till alla Veta hens tillkortakommanden bättre än hen själv?

Uttryckte min smak, innan jag frågade om din

Men den nya romantiken kanske går ut på att våga fråga?

För dig var mina behov egoistiska Allt som började med ego var smutsigt, indränkt i ett omoraliskt sätt att leva

Att inte ta något förgivet? Att vara nyfiken på den andre?

Du var alltid mer inkännande än jag

Du tänkte på alla andras behov först, utplånade dina egna

Lät mig uttrycka min åsikt och gjorde som jag ville

Du var nog en sann altruist, som hjälpte alla andra och inte förväntade dig något tillbaka

Du var snäll, jag var självisk Jag var snäll mot mig själv, du var snäll mot alla andra

Sedan blev du trött och besviken

Du var lyhörd, försökte lista ut vad jag behövde utan att fråga

Att ingen kunde uppmärksamma dig, på samma sätt som du hade uppmärksammat dem

Jag ville inte gissa

Jag blev trött, på att du blev trött

Jag ville att du skulle uttrycka dina behov och åsikter utan vidare

Ledsen på att du var besviken, på alla andras oduglighet Jag ville bara vara bra med dig Du ville bara att jag skulle vara bra med dig

Romantiken i ett nötskal går väl ut på att kunna läsa sin älskades tankar?

Men du var rätt och jag var fel Eller så var jag rätt och du fel Av den ekvationen blev det inget mer 19

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

PORRLÄSKUNNIGHET GÖR DIG

ETISKT

KÅT

Om man inte riktigt vet vad porr är eller kan vara, kan man leta upp dokumentärserien Ina <3 Porno eller läsa Runkkarin käsikirja. Bakom båda verken står Ina Mikkola. Hon är journalist, författare och innehållsproducent, och kallar sig för Finlands enda porrjournalist. Därför kändes hon som en bra källa att fråga vad porr egentligen är.

Text: Ida Rislakki

Bild: Dainis Graveris/Unsplash

orr kan vara allt man kan onanera till. Det är viktigt att minnas att fast något inte är gjort för pornografiska ändamål betyder det inte, att det inte kan fungera som ett upphetsande stimuli, säger Ina Mikkola. En vanlig uppfattning är att porr är lättillgängliga, gratis videoklipp online, men porr kan vara allt från fotografier och text. — Om vi pratar om porr i skriftlig form kallas det ofta erotik, men skillnaden mellan erotik och porr är abstrakt. Det finns ljudböcker, korta historier till längre noveller och romaner. Porr kan också konsumeras i serietidningsformat, det är till exempel populärt i Japan.

INTERVJU

Olika sorters porrspel utvecklas konstant, och det första VRapplikationerna till porrindustrin prövas också. Utbudet av porr är alltså omfattande. År 1964 sade en av domarna vid den högsta domstolen i USA, Potter Stewart, att han inte kan definiera “hard-core” porr, men att han känner igen det när han väl ser det. Det har blivit ett ofta citerat uttalande gällande pornografi och dess definition. Mikkola menar att individen har en viss makt över definitionen av porr, men att kulturen och normerna också spelar en stor roll. — Hur naken man får vara, när och hur, vad som får synas och inte, beror på regional kultur och lagstiftning och varierar från plats till plats. I Japan pixeleras könsorganen i porrfilmer, och USAbaserade Instagram tillåter inte att antagna kvinnliga bröstvårtor syns på plattformen. Mikkola tillägger att man inte heller får publicera porr på Instagram, men man kan ändå onanera till materialet som läggs upp där. Det som vi identifierar som porr är alltså en kombination av vår individuella uppfattning och av de kulturella normer som format oss. — Men gränsen mellan porr och konst kan vara luddig. Ta Tom of Finland som exempel. Hans verk har fungerat både som konstverk och som pornografiskt innehåll. Vad är etisk porr? — Nu är det viktigt att minnas att termen inte tar ställning till själva

innehållet, utan till hur innehållet är producerat. En porrscen kan se hårdhänt, våldsam eller nedlåtande ut, men det betyder inte att omständigheterna kring själva scenen är det. Etisk porr betyder i praktiken att alla som arbetat under produktionen har gjort det frivilligt och fått lön för sin arbetsinsats. Termen är bra och nödvändig eftersom den understryker att all porr (tyvärr inte) är etiskt producerat och distribuerad, fast den borde vara det. En annan bra term är ansvarsfull porr, menar Mikkola. — Den termen uppmärksammar att porr absolut borde produceras och konsumeras på ett sätt som respekterar andra människors integritet och rättigheter. Mikkola berättar att det också finns något som kallas feministisk porr. — Feministisk porr betyder inte automatiskt att den är mer etisk än traditionell porr, utan där är poängen att man försöker utveckla och diversifiera berättelsernas form och medierepresentation. Porrindustrin är för övrigt en ganska feministisk bransch. Det är en av få industrier där kvinnor i regel tjänar bättre än män, och porrindustrin är en av de få industrier som offentligt tackar kvinnor för deras arbete. I porrens årliga galor, XBIZ och AVN Awards - alltså porrens Oscarsgala och Golden Globes - nomineras fler kvinnliga regissörer årligen än vad någonsin blivit nominerade under hela Oscarsgalan historia. En

kvinna har vunnit en Oscarstatyett för bästa regi, medan detsamma priset delats ut åt flera kvinnor under porrgalorna. På samma sätt som i alla industrier finns det etiska aktörer, och andra som är mer problematiska. Mikkola berättar att en stor del av den porr som produceras i USA är etisk, eftersom industrin har djupa rötter där och branschen alltså har en omfattande och fungerande infrastruktur, från lagstiftning till hälsovård. Men det betyder ingalunda att all amerikansk porr automatiskt är etisk. — Som med allt man konsumerar - oberoende om det är porr, mat eller kläder - lönar det sig att vara noggrann med vem som står bakom produktionskedjan. Men hur etisk en produkt är avgörs inte av hur produkten ser ut, utan hur den görs. Det gäller för andra industrier, och det gäller för porr. Vad gör porr etisk? — “Porrindustri” som ord låter negativt och det finns många fler antaganden om och stigma runt branschen, så man kanske antar att amatörporr är mer etisk än professionell. Det här stämmer inte nödvändigtvis. Mikkola förklarar att amatörporr kan vara hämndporr, alltså att innehållet publicerats eller kanske gjorts utan att den andra eller de andra som medverkar in innehållet har gett sitt tillstånd till publikation eller ens har kännedom om pro-

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

dukten. Om man tror att amatörporr är mer etiskt för att pengar inte är involverade i produktionen så misstar man sig. — Att det i produktionen rör sig pengar mellan de medverkande försäkrar att alla som arbetar får kompensation för sitt jobb. Sannolikheten att lagstiftningen respekteras är också större. Av själva innehållet kan det var svårt eller till och med omöjligt att avgöra om det handlar om etisk porr eller inte. Däremot finns det några saker man som konsument kan göra för att försöka undvika att stöda förtryckande strukturer. Mikkola menar att det är enklast är att inte fundera på hurdan porr man konsumerar, utan varifrån man får tag på den. Om man Googlar “free porn” hittar man sannolikt problematiska webbsidor där man kan konsumera porr gratis, alltså så kallade Tube-sidor - RedTube, YouPorn och så vidare. — Det är en illusion att porr ska vara gratis. Den uppfattningen är problemets kärna. Om konsumenten inte betalar för produkten borde man fråga sig vem som tjänar pengar och på vad. I det här fallet är det administratörerna för webbplatsen, inte nödvändigtvis innehållsproducenterna. Vem som helst kan dessutom ladda upp innehåll där, så tröskeln är låg att lägga upp hämndporr som kan vara direkt kriminellt. Majoriteten av gratisporrsajterna ägs av ett företag, Mindgeek. Företaget är en jätte inom porrindustrin. — Istället för att använda gratissajter där innehållsproducenterna kanske inte får betalt kan man använda beställningssajter som till exempel OnlyFans eller AdultNode. Där betalar man producenten direkt. Administratörerna till sajten drar av några procent av

betalningen, men du vet vem du betalar och för vad. Det handlar alltså om att konsumenten ska ändra sina konsumtionsvanor - porr borde aldrig vara gratis. — Eftersom man inte kan avgöra om porren är etisk på basis av hur den ser ut, ska man titta på strukturerna som omringar den: vem har producerat den, vem uppträder i den, var är den gjord, vem har publicerat den. Om den här infon finns indikerar det gott. Som med all sorts produktion finns det en sak som syftar på etisk hållbarhet: produktionkedjans transparens. … och därför behöver vi porrläskunnighet Medieläskunnighet betyder att man till exempel kan åtskilja tillförlitliga webbsajter från sådana som inte har rent mjöl i påsen. Man kan vara källkritisk och sätta in ett fenomen i sin samhälleliga och kulturella kontext. Om det inte finns kontaktuppgifter eller om det inte står i vilket land företaget befinner sig förstår de flesta med grundlig medieläskunnighet att

man inte ska beställa produkter via deras tjänster. Porrläskunnighet är samma sak som medieläskunnighet, men gällande porr. — Porrläskunnighet betyder att man kan skilja på etiskt producerad porr från andra sorters porr. Det betyder också att individen har kunskaper och verktyg för att förstå och tolka porr, så hen inte skulle projicera sina egna stereotyper och missuppfattningar på mediet utan att förstå det bättre eller djupare. Mikkola menar att fast man inte själv konsumerar porr eller ens tycker om det, så hör porrläskunnighet till allmänbildningen. Utan grundläggande kunskaper kan man omedvetet skapa eller stärka missuppfattningar eller fördomar. — Det är viktigt att skilja åt porrläskunnigheten från övrig medieläskunnighet, för porr som medium är väldigt speciellt. Porr som medium har en sexuell gräns, både lagstadgad - som åldersgränser - och kulturell. Porr är ett viktigt och inflytelserikt medium, så porrläskunnighet är en del av medieläskunnighet.

Bild: Dainis Graveris/Unsplash

Ina Mikkola producerar också podcasten Runkkarin ystäväkirja där finska offentliga personer gästar studion. Hösten 2021 utkom hennes andra bok Valtakirjani (Into Kustannus) som behandlar maktstrukturer på både individuell och samhällelig nivå.

Skam och samhällsdiskussion — Porr är inte samma som sex. Sexualitet är något bredare som man kan ta del av som väldigt ung, medan porr har en åldersgräns och en kulturbunden koppling. Den gränsen gör porr till något förbjudet. Porr ses ännu som något tabu, industriellt och groteskt. Porr är dessutom en fantasi, ett berättande medium på samma sätt som socialt accepterade Hollywoodfilmer. Men just därför är det viktigt att lära sig analysera, diskutera och hantera det som känns dolt, fantasifullt och lite förbjudet. Mikkola säger att en del av orsaken till varför man inte ofta pratar om sex och porr på ett ledigt sätt beror på samhällsstrukturer som existerat i hundratals år och på

tabuer och skam. — Jag har gjort en tv-serie, bok och podcast om porr och ämnen som berör sex, och de är en del av en större diskussion. Jag menar inte att min serie är enda orsaken till att diskussionen blivit öppnare i västerländska medier, men jag tror den har påverkat. Hennes verk har tyvärr inte översätts till svenska - ännu. Men det är nödvändigtvis inte ett hot, utan en möjlighet. Mikkola lovar att man inte behöver vara rädd för svår finska, utan att både serien och boken är gjorda på klarspråk. — Det skulle vara otroligt viktigt att baka in porrläsförståelse i allmänbildningen och öppna upp diskussionen kring sex och porr.

KRISJOUREN FÖR UNGA erbjuder avgiftsfri och konfidentiell kris- och samtalshjälp för 12–29-åriga unga samt deras närstående eller partners. Du väljer själv vad du vill tala om.

BOKA TID

krisjourenforunga.fi Hos oss kan du också få hjälp med upplevelsen av ensamhet eller en stödrelation i vardagen med en frivillig stödperson.

DU ÄR INTE ENSAM.

”

Jag känner ångest, jag får hjärtklappning vid helt oförklarliga situationer. Jag behöver hjälp och framförallt behöver jag prata om det här med någon annan än min flickvän.

Boka tid via krisjourenforunga.f i

”

Samuel, 22 år, bokade en tid och fick hjälp hos Krisjouren för unga

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

110 ÅR AV SEXIG HISTORIA

1911

En icke uteslutande historik över Studentbladets rapportering av könsnormer, feminism, sexuella minoriteter och genusrepresentation. På gott och ont.

1894: Homosexualitet kriminaliseras

15 december 1911

Studentbladet Organ för Finlands svenska studenter. Vårt syfte. Detta “studentblad” får betraktas som ett barn av de jämförelsevis lugna och lyckliga år vårt land genomlevat efter 1905. [...] Under sådana förhållanden var det lika naturligt som nödvändigt att Finlands svenska studenter, fördelade som de äro på olika avdelningar och hemmahörande i vitt skilda delar av landet, skulle sträva att närma sig varandra och sluta sig samman kring de gemensamma uppgifterna. [...] Härav bl.a. denna tidning. Nu, när tidningen utsänder sitt provnummer, har stämningen över landet redan åtskilligt förändrats. Faran från öster har åter ryckt oss nära in på livet. [...] Det blir en kamp, som ställer höga anspråk på var enskilds handlingskraft och osjälviskhet. Och kampen gäller hela lan-

1910-tal

dets välfärd. Våra svenska särintressen komma att någon skjutas åt sidan, det kan icke hjälpas. Men dock endast i vissa fall, ty vår kamp mot faras österifrån - det har ofta med rätta betonats på senare tid kommer främst att taga formen av ett hängivet, oförtrutet arbete för vår egen kultur, i syfte att den må bära så rika och värdefulla frukter som möjligt, frukter, som skattas även ute i den stora världen och bevisa vår rätt till ett ostört eget liv. Och den kultur v i närmast ha att sålunda verka för, det är vår gamla svenska. Om denna tidning sålunda är ett barn av de gångna ljusare åren, har den likväl allt en lika viktig uppgift för den mörkare tid vi vänta. Den har sin lilla andel, vars betydelse dock växer, om vi betänka, att de strävanden, de åskådningssätt, som här kanske svagt och trevande söka sig uttryck, ännu skola stärkta, luttrade, prövande göra sig gällande i vårt allmänna liv, när de unga

studenterna blivit mognade män. Och likaså har tidningen sin lilla andel i uppgiften att bereda vårt land ett större rum i kulturfolkens medvetande, ty den kommer att giva de skandinaviska studenterna tillfälle att närmare följa med livet i vår egen akademiska värld och sålunda överhuvud bliva mer förtrogna med finska förhållanden. I överensstämmelse härmed kommer detta blad att rikta sin uppmärksamhet åt tvenne håll, inåt och utåt; såsom “organ för Finlands svenska studenter” vill det vara ett språkrör och en spegel för de strävande, åsikter och stämningar, som göra sig gällande på antytt håll, och i egenskap av ett fönster västerut vill det genom korrespondenser från särskilda orter låta våra studenter se skymtar av livet vid utländska universitet, särskilt de skandinaviska , närmast bland dessa de svenska. A.E. (Arthur Eklund)

Studentbladets första nummer publicerades den 15 december 1911. Tidningen var tre sidor lång och enligt modern standard inte väldigt sprittande. Bakgrunden till Studentbladet klargjordes dock, och om man skulle arbeta om texten lite (alltså göra den läslig) skulle den kunna publiceras idag.

1917

6 mars 1917 [...] När kriget bröt ut, spändes allas sinnen, glömdes allt annat och alla tänkte blott på stundens allvar. Då voro vi alla med och då var det livaktighet i studenternas krets. Men kriget har räckt länge och vi ha inte haft styrka och tålamod att hålla sinnena spänstiga och intresset uppe. För de flesta av oss ha de stora händelserna blivit något gamla, därför till och med för några av oss nästan likgiltiga och ändå omfatta vi inte med lika starkt intresse som förr fredliga spörsmål. Studenterna äro slöa. [...]

manliga, och härigenom har kvinnornas antal betydligt ökats. Men det är ej endast antalet, som ökats, utan tyckes även deras prestationsförmåga ha höjts. Jag har nämligen, som nedanstående tabell visar, funnit att studenskornas studieresultat de senaste åren betydligt förbättrats. Beräkningarna äro tyvärr icke fullkomligt exakta, emedan jag trots ivriga förfrågningar icke kunnat komma underfund med, om namn sådana som t.ex. Jalo Lahja, Varma Ihanelma, Armas Anni, Tyyne Torvald och Venus Ludvig tillhöra manliga eller kvinnliga studenter. [...]

Carl Sanmark.

3 april 1917 På “Studentskornas gilles” senaste möte diskuterades frågan om kvinnornas ställning vid universiteten och deras prestationsförmåga. [...] År 1870 avlade för första gången i Finland en kvinna studentexamen. Hennes exempel följdes år 1873 av en annan, därpå kom en mellantid av 12 år, varunder ingen kvinna sökte inträde vid universitetet. År 1885 vågade sig åter 2 kvinnor på försöket och lyckades. Sedan dess ha årligen kvinnor avlagt studetnexamen och har deras antal stadigt ökas. År 1893 voro vid universitetet inskrivna 56 kvinnor, utgörande 3,2% av hela antalet studerande. Nu år 1917 uppgår deras antal till 804 eller 25% av alla studerande och har alltså stigit med 21,8%. Då ändå till år 1890 inga til universitetet ledande flickskolor funnos, hade de kvinnor, som då ville avlägga studentexamen, stora svårigheter att övervinna, och deras särställning inom universitetet försvårade även deras studier. [...] Nu mera inta ju de kvinnliga studenterna samma ställning inom universiteten som de

Antalet kvinnor i % av samtliga studerande 1900—05 17,76% 1905—10 19,58% 1910—15 23,26% 1915—16 24,9%

Kvinnornas examina i % av samtliga 6,07% 11,26% 18,38% 22,21%

Då således på varje manlig student kommer blott ½ på varje kvinnlig. Detta sakförhållande beror delvis på att studentskorna arbeta långsammare än deras manliga kamrater. Detta åter bör ej skyllas enbart på bristande energi och planlöst studerande, utan spela även andra faktorer in, vilka göra att ett forcerat, ansträngt arbete icke är att förorda. Ira Mexmontan

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

1926

22 februari 1926

“Det är inte nu fråga om att skriva illa eller bra, utan om att skriva i ett studentblad. Det är fråga om att inse, att det blott finns två svenska tidningar i riket, där man med anspråk på att skriva allvarligt får skriva alldeles obekymrat, ur svenska hjärtans djup. [...]” (Okänd skribent) Att skriva i Studentbladet var alltså lika med ett ställningstagande. Det svenska språket var redan då en politisk fråga och en förfinskning av Helsingfors universitet tog form som bland annat drevs på av den finskspråkiga konkurrenten Ylioppilaslehti.

1920 & 1930-tal Helsingfors universitet började förfinskas och det svenska språket associerades med överklassen. Det var också helt okej att tycka att feminism var lika med kvinnors vanvett. Men det var också helt okej att fundera på varför kvinnoskräcken, att kvinnor skulle inta männens arenor, var så stor?

1934 Feminismen - en kultursjukdom M. Ch. Ehnström skrev att feminismen yrkade på individens rätt utan att för den sakens skull ta i beaktande individens “naturliga ställning” i samhället. Med naturlig menade han att det fanns en grundolikhet mellan män och kvinnor. “I stort sett står kvinnans kroppsliga och andliga utveckling mellan barnets och mannens. Denna lägre utvecklingsgrad framgår därav att kvinnan når sin fulla mognad flera år tidigare än mannen.” Att kvinnan var mindre begåvad än mannen berodde enligt Ehnström på att kvinnan inte kunde tänka “nyktert” då hon var för “känslobetonad”. Hon var inte för den delen mer känslodjup, bara mer “impulsiv”

Kvinnoskräck — ett fenomen (8 mars 1926) Henning Bondestam gav herr Ehnström svar på tal. Att rasa mot kvinnan som en samhällsfara var inget annat än sorgligt, skrev han. Om det nu var så att kvinnan gick segrande fram på något område visade hon bara sin förmåga och att hon hade samma rätt att vara där som mannen. “Om mannen vill känna sig starkare, så skall han draga till en annan marknad. För marknader finns det.” (H.B)

än mannen. Han skrev också att kvinnan omedvetet handlade orätt, eftersom hennes moralkompass var mindre utvecklad än mannens. Hon var med andra ord inte medvetet omoralisk. “Då vi redan nu hava en överproduktion på högskolebanorna, få icke kvinnorna med sin inkompetens inkräkta på dessa männens verksamhetsfält.” Kvinnorna skulle således arbeta inom andra yrken som inte inkräktades på männens, som sjuksköterskeyrket eller “de lägre kontorsplatser kvinnorna med förkärlek intaga”, såvida man vara ogift. Feminismen var lika med vanvett och en kultursjukdom som skulle leda till samhällets undergång, enligt Ehnström.

Enligt H.B hade kvinnan rentav bättre moralkompass än mannen eftersom hon varit van att sköta de eviga småsysslorna, medan mannen varit mer av en sökare i samhället. Att feminismen skulle vara associerat med vanvett förkastas rakt av. Sedan avslutar H.B på det mest snärtiga vis och sätter ord på det som många andra säkert inte hade vågat skriva själva: “Det var ett utslag av manlig överlägsenhet detta. Ni uppträda vissa individer med panisk förskräckelse för att samla de förtryckta männen till kamp för deras rättigheter. Vem är nu komisk?”

1930-talet påverkades av raslära (för och emot), krig (av och an), och språkdebatten som kulminerade 1934. “Tysklands judar, Finlands svenskar”, lät en liknelse i STBLs andra nummer 1934. Porträttet på den vita överklassmannen avbildades fortsättningsvis.

1949

1940 Varför tiger kvinnan? (9 mars 1948)

Blåstrumpornas reformgalnaste emancipationstid är förbi. Kvinnan har uppnått en jämställd position med mannen [...]. Och i de inspirerade ögonblicken vid midnattsgroggen, när världsproblemen och livets gåta sätts under debatt och lösningarna i blixtljus står klara för optimistiska ungdomar, då är studentskorna inte med på noterna utan föredrar konfektionsbranschen. [...]. Och det finns förstås ett och annat att uppföra på studentskans pluskonto. Men det är inte det som det är tal om nu. Man får väl istället med galghumor citera Byron, att kvinnorna kan man varken leva med eller utan. Spectator

Den 18 februari 1949 togs sexualmoral upp igen. I “Till ärbarhetens lov” morrar A. G till: “Han [Spectator] frågar inte ett dyft efter vad flickorna tycker och känner, han anser att man för pojkarnas skull skall släppa till flickorna. Det är vidrigt att på det viset bli betratkad enbart som objekt, vars personliga inställning saknar betydelse!”

Varför tiger icke även mannen? (25 mars 1948)

1940-tal

Kvinnan tiger i församlingen. Ja, gudskelov. Finns det inte nog av prat ändå? Har vi inte nog och mer än nog av mannens struntviktiga övertygelser, av hans självgoda åsikter i saker han inte begriper, av hans timslånga utläggningar om betydelselösa bagateller. Vi kvinnor löser inte världsgåtorna vid nattgroggen, vi löser dem i vårt eget liv, i handling, inte i stora ord. Må man sakna oss i det politiska livet. Vi känner ingen längtan till dessa oändliga, tomma överläggningar, som sällan leder till något, dessa gräl om partifrågor, denna kamp om anhängare och poster. V å r t livsmål ligger på ett annat plan. Ni väntar på en stor symfoni, ett filosofiskt system skapat av en kvinna. Varför inte istället se sig omkring, det som otaliga kvinnor dagligen gör för att försöka rädda åtminstone något av den värld ni män gör ert bästa för att fördärva. Eva.

Homosex har format Finlands historia, skrev Edith Hammar i Homo Line (Förlaget, 2020). Krigstid + nattliv = sant (det ordnades ju också UG-ravefester under pandemin). 1942 utgavs inga nummer av Studentbladet. De första utmaningarna mot patriarkatet börjar synas och kännas. 1940-1941

Birgit Fagerholm, redaktionssekreterare, var den första kvinnan att bemanna Studentbladets redaktion

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

1957

Söndagen 5.5.1957 fortsatte efterkrigstidens evinnerliga predikan om sexualmoral. Paul von Martens skrev att “en kvinna som ger sig åt en man, ger verkligen s i g och inte bara sin kropp. Det är en fruktansvärd kränkning för henne, om hon själv ratas medan hennes kropp tas emot med tacksamhet.” Den överhängande heteronormativiteten och sexnegativa attityden var problematisk i diskussionen. Snoppgalopp à la 1959

Som svar på von Martens inlägg om sexualmoral svarade underskriften Kristen student söndagen den 8 september 1957: “Vart är vi egentligen på väg? Hela västerlandet håller på att bli sexuellt besatt. Det finns ett ord som tycks väga mer än något annat, det är ordet >>sex>>. [...] Dagens finlandssvenska student tycks inte ens ha så mycket skam i kroppen att han skulle låta bli att ge sig ut på att vara erotoman eller pornograf. [...] Man förvånar sig över att t.o.m. Studentbladet jämt och ständigt kall fyllas av halvt psykopatiska floskler. [...] Låt oss [...] göra en kraftinsats för att sanera sexualträsket.”

Frige pornografin (12.11.1957) “Pornografi är ett fult ord, för de flesta människor, ett av de fulaste som finns, ett som man inte gärna tar i sin mun utan att markera vämjelse eller förakt. — — — [...] Pornografi är >>geschäft i sexualretning för onanister>> eller >>oaptitlig spekulation i stimulans åt vanlottade människor>>. Ordvalet är märkligt: varför är en bok- och tidskriftsutgivning som stimulerar just s e x u e l l a önskedrömmar oaptitligt? Varför är små pornografiska blad >>geschäft>> i någon annan mening än icke pornografiska storföretag?” [...]

Tji fick du din murkelsnopp.

1950-tal

Efterkrigstid, skulder, kärnfamiljer. Sexualmoral var motvikt till den sexuella lössläppthet som skett under kriget.

1964 Har vi sexualmoral?

Det diskuterades under en söndagsdebatt vid Åbo akademis studentkår den 15 november 1964. Artikeln, sammanställd av Christel Pakarinen, återger en del av debatten. Vi lånar några citat och grinar skitigt åt de attityder som historien föråldrat, av förekommen orsak. “Heterosexuella förbindelser är det enda normala. Alla andra böjelser har inget positivt förtecken inom kristen tro.” “Dessutom rekommenderar skolstyrelsen att sexualundervisningen skall förläggas till lektionens början, så att eleverna hinner glömma bort den till rasterna.” “För kvinnan är den sexuella akten ett medel till ömhet hon längtar efter. För mannen är ömheten en väg till den sexuella akten.” “Njutningen till alltings frihet. Gör vi oss inte samtidigt en björntjänst? Desto mindre värde får den sexuella njutningen. Den blir istället en tillfällig njutning, som att gå på WC.” “Åtminstone 50% av skilsmässor beror på oförmåga att anpassa sig sexuellt till varandra.”

1960-tal Hippie, punk, cigaretter och röd politik. Kekkonen och ännu mer politik. Ordet “radikal” användes fler gånger än denna redaktion kunde räkna. Sexualmoralen var ännu en grej. 1964 valdes Marina Stenius till Studentbladets första kvinnliga chefredaktör

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

1977 Sex är en politisk fråga, konstaterade Shere Hite i en av dåtidens stora best-sellers, the Hite Report. Det var en överblick av 3019 kvinnors svar på 58 frågor gällande samlag, orgasm och den sexuella revolutionen. I artikeln Vånda Extas i Studentbladet nr. 9 fredagen 7.10.1977 konstaterade Martin Sandelin att rapporten inte kan anses tillförlitlig. Den saknade både ras och ålder, och uppgifterna bakom kvinnornas bakgrund var enligt Sandelin rentav “patetiskt bristfälliga”. Istället skulle rapporten ses som ett inlägg i debatten kring sexuella frågor, en bok om kvinnor, av kvinnor och för kvinnor, skrev Sandelin. Med andra ord kan det konstateras att kvinnovetenskap sprungen ur personliga erfarenheter dissades för att vara ovetenskaplig vid den här tiden. I rapporten framgick det att 82 procent av de svarande regelbundet onanerade (och de flesta liggande på rygg) men trots att många svarande förknippade onanerande med njutning associerades det också med känslor av skam:

“Det är ensamt, kallt och inte alls tillfredsställande. Jag får en orgasm, ensam och försöker sen glömma det.” (Vånda Extas, Studentbladet 7.10.1977, s. 8) Andra tyckte att det var en lättnad att den kvinnliga sexualiteten inte enbart handlar om att tillfredsställa sin man. Endast 30 procent av de svarande upplevde regelbundna orgasmer under samlag. Andemeningen i Hites rapport var att kvinnor skulle bli mer medvetna om vad de ville ha ut av ett sexuellt förhållande och kommunicera detsamma till sin partner för att finna en gemensam lycka. Att kvinnan skulle få en mer jämställd roll i sänghalmen betraktade Sandelin dock som aningen kallt eftersom det kan medföra vissa svårigheter för mannen att smälta den här nydefinitionen som ganska radikalt uppmuntrar kvinnan till att bli mer aktiv i sin sexualitet.

1970-tal Andra vågens feminism, alltså vit feminism, får utrymme. Rode v Wade och Movement Now i USA. Den sexuella revolutionen är i sitt esse eftersom man förstått att kvinnan inte längre “bara” är barnaföderska i samhället utan också kan vara kåta, precis som mannen. 1971 1978

Umgänge med homosexuella avkriminaliserades Annika Hällsten och Henrika Zilliacus blev redaktionssekreterare respektive chefredaktör för Studentbladet

1981 “Det är som att vara ett utropstecken” var beskrivningen av homosexualitet i Studentbladets reportage om tre homosexuella killar i sjunde numret (april, 1981). Killarna, som Jan Lindroos gjorde ett reportage med i Setas lokaler, beskrevs dessutom som homofiler, en term som i dag anses nedstättande. Seta rf är en finsk människorättsorganisation för sexuella och könsminoriteter och grundades år 1974. Trots att homosexualitet slutade att klassas som en sjukdom det här året var det inte socialt accepterat att vara homosexuell. Lindroos likställde det dubbelliv som man som homosexuell ofta levde i på 80-talet med schizofreni, vilket tyder på att homosexualiteten fortfarande var starkt förknippad med ett sjukdomstillstånd.

Kvinnan i yrkeslivet (maj)

“Kvinnornas inkomster har i allmänhet varit ca 30 procent lägre än männens. Denna skillnad torde inte bero på skillnader i utbildningsnivån”, skrev Pamela Molander. Cirka 62 procent av kvinnorna hade år 1978 avlagt studentexamen. År 1977 var det bara 4 procent av de som avlagt högskoleexamen inom tekniska utbildningar som var kvinnor i jämförelse med kemiutbildningar som hade 17 procent. Humantistiska och estetiska utbildningar ansågs som kvinnodominerade områden. En fjärdedel av de som avlade licenciatexamen var kvinnor och få ville bli forskare. Att kvinnor producerade mindre än män ansåg man berodde på att de hade större ansvar för familjen, trots att det också fanns studier på att gifta kvinnor producerade mer än ogifta. Kvinnodebatt på TF - behövs jämlikhetsdebatten? En stor debatt om könsroller och jämlikhet blossade upp i Teknologföreningen som den första av sitt slag under våren 1981. Det diskuterades huruvida det alls var nödvändigt med en jämlikhetsdebatt. Mansgruppen Adam startades för att lyfta upp en mer alternativ manlighet som bejakade de känsliga och varma sidorna hos män “innan det är för sent”. Samtidigt understryktes det under debatten att det fanns de kvinnor som hade det bra mycket värre.

1980-tal

Yuppie, axelvaddar, Thatcher och Kekkonens sista tider. De första flyktingarna från Mellanöstern flyttar till Finland och det börjar koka i Kosovo. 1981 1987

Homosexualitet klassas inte längre som en sjukdom i Finland Möjligheten att studera kvinnoforskning kommer till Helsingfors universitet

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

1982

12.2.1982 I artikeln En ny sexualmoral skrev Lena Brunström att attityderna gått från att sex hade ansetts förbjudet till att det nu blivit rent trivialt: en marknadsvara. Den nya kvinnan var frisläppt och förväntades alltid vara “med på noterna”, vilket inte gjorde henne jämlik med mannen. I artikeln Sex och förtryck kan man snacka hela natten från samma nummer kom det fram att våldtäkt helt enkelt var något man fick stå ut med och som man inte skulle ta så allvarligt, och att om en man blev antastad av en annan man var det ännu mer oseriöst och i det närmsta ljuvligt.

OMG, porr var dåtidens största fara, var andemeningen i Nina af Es artikel Porr? (12.2.1981). Enligt den amerikanska presidenten Nixon hde erotiska böcker långtgående skadeverkningar på människans natur. Vad som kallades för pornografi-kommittén tillsattes eftersom, enligt presidentens egna ord, “Amerikas moral var inte att leka med”. Smått ironiskt kom de fram till att erotiskt material inte alls utgjorde ett nationellt problem, och att porrkonsumenterna inte var galningar, utan helt vanliga människor. Nina af E ställde sig frågande till hur manstidningar som till exempel Hugh Hefners Playboy var till skada eller nytta, men framför allt gjorde hon observationen att “utvikningsbrudarna” i de här tidningarna alltid var unga kvinnor. Sist men inte minst skrev af E att det inte var realistiskt att eftersträva ett utseende som utvikningsbrudarna - vilket påminner mycket om dagens diskussioner om normativa kroppar på Instagram.

1980-tal

Den homosexuella befrielseveckan ordnades för första gången i Helsingfors år 1982. På programmet fanns bland annat öppningsdisco, bokcafé, demonstration, kvinnokväll med bastu och nationell lesbokonferens. Att namnet på veckan hette befrielseveckan tydde på att det var många som på olika sätt kände sig låsta i sin sexualitet. Lena Brunström skrev i Kvinnor, barn och arbete (10.12.1982) att den allmänna lösningen på arbetslösheten var att kvinnorna skulle stanna hemma med argumentet att de egentligen ville stanna hemma med barnen och inte klädde i rollen som karriärist. Men enligt kvinnorna själva så var det här ingen bra lösning. Brunström skrev att 1. barnen mår bra av att umgås med andra barn, 2. de flesta kvinnor vill INTE sitta hemma med barnen och 3. kvinnors karriärtänkande kan inte botas genom att låta dem sitta hemma.

1992

Den 8 april 1992 ställs frågan Vad är det för fel på kåta kvinnor? “Stark karl möter kort ful kvinna som gör verbala närmanden. Stor stark karl darrar av rädsla och retirerar hastigt. Hemma i redaktionens trygga vrå skriver stor stark karl en lång artikel om hur HEMSKT det var. Kvinnan var en ‘fet subba’ och mannen Studentbladets Dan Eskil Jansson. Artikeln skulle visst föreställa ett krogreportage från Tammerfors. Men när han sedan breder ut sig på ett helt uppslag med sitt förakt för kvinnor, fransmän och filmfolk tycks det goda omdömet ha svikit totalt. Är Studentbladet rätt forum för det här? Texten skulle ha passar bättre i D E:s privata dagbok. Tidningen är, åtminstone i teorin, tänkt för alla svenska studerande - även de kvinnliga. Det var både sorgligt och sårande att läsa D E:s

Det nummer som utkom den 10.2.1993 var fullt med guldkorn. I artikeln Det tysta förtrycket, skriven av Johanna Törn, lyftes dold homofobi fram. Studentbladet hade intervjuat Bengt Lindholm, då 35 år och öppet homosexuell. “Många säger nej, inte har jag något emot homosexuella. Men inte ska du ta mej fan gå och begära något av samhället när det är depression och så många arbetslösa i samhället.”

1990-tal

utgjutelser. OK, kvinnan raggade inte med någon större finess, men handen på hjärtat, gör den finska mannen alltid det…?[...]” Eva Hagman, Jonna Mattson, Jonita Siivonen, Bodil Wadenström. På detta tyckte ovan nämnda D E att det var lämpligt att svara med en dikt, för att kommentera sitt påstådda “kvinnoförakt”. Han säger bland annat så här: “Jag älskar dina fingrar, din urringning och din ljuva lilla navel. [...] Jag älskar din hosta din huvudvärd ditt sätt att gå” Inget kvinnoförakt här inte. Tack och godnatt.

Den 26 februari 1992 skrev Kajsa Törnroth om incest. Ämnets tabu och allvar lyftes finkänsligt fram. Texten var skriven utgående från 3rd Annual I.S.A. Conference. “Incesten har hindrat mig från att någonsin säga emot något, att någonsin vara arg. Nu är det viktigaste i mitt liv att våga öppna munnen, att våga tala sanning, att våga vara arg.”

Såssåkåmmare och andra journalistik- och medieexperter tar över ruljansen på redaktionen. Samtida med depressionen, Sovjetunionens fall och Friends guldtid skriver Studentbladet om preventivmedel, strippor, incest, och (numera utdaterade) åsikter om homosexualitet lite nu som då. 1995 1994

Diskriminering på basis av sexuell inriktning kriminaliseras Våldtäkt inom äktenskap kriminaliseras

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

1994 Den 28.10.1994 sticker gästskribenten Marckus Hagztröm en tå i vattnet och tar tempen på polygami och hur tabu det ämnet ännu är i 90-talets Finland: “Om man på 70-talet skulle ha föreslagit rättigheter för homon att registrera parförhållanden, hade man antagligen blivit kastrerad. Idag är situationen lite annan, det är t.o.m. lite in att vara kaveri med homon. Det vore intressant att se hur en diskussion om polygami mottogs.” 8.12.1995 skrev Carl-Magnus Dumell Lycka på burk. Artikeln lyfter fram hur normer och förväntningar styr inte bara könsfördelningen mellan kvinnor och män som äter psykofarmaka, utan också hurdan påverkan reklam och marknadsföring har på beteende. “Det finns en myt om att kvinnor som expressiva varelser som lätt behöver ta till medicin för att hålla sig lugna. Dessutom accepterar vårt samhälle en kemisk kontroll av kvinnors beteende, säger Ellianne Riska som är professor i sociologi vid Åbo Akademi.”

Strippan Miranda intervjuades 1992

I Ett samtal i bögkrogen (6.5.1996), skriven av Thomas Lundin, får håren att resa sig av den påtagbara homofobin. Intervjuobjektet Rasmus (pseudonym, förmodligen) påminner Lundin flera gånger om att han och andra homosexuella är människor precis som alla andra, och inga mystiska, perversa vidunder. “Han ser inte alls ut som en bög. Han är ingen liten feminin varelse som vickar på stjärten och fladdrar med ögonfransarna.” Suck. “Men ändå vill jag inte gå på WC på den här bögkrogen. Jag väntar tills jag kommer hem.” Både sorgligt och lyckligt är det. Delvis för att denhär texten inte skulle publiceras idag, i varje fall inte i Studentbladet. Delvis för att dold homofobi (och annan fobi) är en del av vardagen. Tyvärr.

2007 Den 13.3.2005 skrev Anna-Maria Karf om ÅAS sexmässa.

“Genom att prioritera heterosexualitet lämnar man litet utrymme för annat”, säger Anna Moring. Hon var Finlands första magister i kvinnoforskning. Studentbladets Chia Antell intervjuade henne den 24.4.2005.

“Homosexualitet handlar ganska lite om sex. Skillnaden mellan hetero- och homosex handlar inte om sex. Det handlar om kärlek”, sade Kaj Heino, ordförande för Seta-Vasa.”

“Enligt mig strävar feminism efter att alla skulle vara likadana, utan snarare efter ett erkännande av mångfald.” Sedan 1987 har det varit möjligt att studera kvinnoforskning vid Helsingfors universitet. År 2003 inleddes det första magisterprogrammet. “Jag tror man behöver lära sig att älska” I det 17:e numret år 2007 skrev Jenny Björklund om skillnaden mellan att bli förälskad och att uppleva kärlek. Studenthälsans Berit Nummelin intervjuades, eftersom hon mötte många unga studerande med kärleksbekymmer.

Den snäva mansrollen och uppfattningen om manlighet lyftes fram av Jens Finnäs (STBL, 8:e numret, 2007). Boken Mandomsprov (Mårten Westö) och ett seminarium om mansrollens förändring i det postmoderna samhället diskuterades på Soc&Kom - men männen saknades. Det var mest kvinnor som diskuterade manlighet. År 2003 satte första årets journalistikstuderande ihop ett nummer med noveller, intervjuer och sexbekännelser.

“Kärleken är en fråga om att vilja och bestämma sig. När förälskelsen lagt sig och vardagen kommer gäller det att se den andre som mer verklig. Det är ju det vi hoppas på, att bli älskade som de vi är.”

“Tidningen fick heta Nalle eftersom det låter finlandssvenskt och påminner om namnet på porrtidningarna Kalle och Jallu.”

2007 var ett stort år för alster om sex, tabuer och kärlek. I det femte numret intervjuade Sofia Holmlund seriedejtaren Sebastian, som gillar att tjusa tjejer. Han tycker kvinnan är “jämställd, ja till och med lite högre än mannen”, och att det är en utmaning att komma nära en kvinna. I det sextonde numret hördes å andra sidan en anonym kvinnlig skribent om hur lediga sexförhållanden går till. Texten är skriven med glimten i ögat och flera partners nämns under pseudonymer som Korta Komikern, Röde Orm, James Bond. “Sällan har jag stött på ett engångs-ligg som skulle varit riktigt bra. Fuck buddies rekommenderas till alla sinkkun.”

2000-tal

Låghöftade jeans, tunna ögonbryn, materialism gör en comeback. 9-11, Bush och Irak, Facebook lanseras 2004, Instagram år 2008. Samtidigt är Tarja Halonen president och två unga killar från Österbotten erövrar Svenskfinland med kultklassikern “Mumin visar allt”. 2009 2004 2002

Samkönade par berättigas intern adoptionsrätt Diskriminering på basis av köns- identitet kriminaliseras Samkönade par får ingå registrerade parförhållanden

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

2012 Under 2010-talet började man intressera sig mer för andra kulturella identiteter än den finska och den finlandssvenska. Den 4.4.2014 intervjuade Julius von Wright Charlotta Smeds som blivit uppmärksammad för sin avhandling som undersökte hur somaliska kvinnor bygger upp sin identitet i det relativt homogena finländska samhället. Avhandlingen undersökte den konflikt många som flyttat till ett nytt land dras med, att vara självständig och anpassa sig till den nya hemlandet - samtidigt som man behöver förhålla sig till den tidigare platsen, i det här fallet Somalia och Finland.

År 2012 blossade en stor debatt upp i medierna gällande begreppet hen. I sin opinionstext skrev Studentbladets Fanny Malmberg att allmänheten inte längre är rädda för ordet hen. “Det laddade i hen har försvunnit allt mer i och med att både medier och personer börjat använda ordet i vardagssammanhang och på så sett har pronomenet blivit en naturlig del av svenskan.” (Inte längre rädda för hen, 27.10.2012)

Ebba Håkans intervjuade feministerna Ylva Perera och Vilhelmina Öhman, delaktiga i boken Dammen brister (Förlaget, 2018). (Studentbladet, 29.11.2018) “Om vi har något att tacka kapitalismen för är att den hjälpt till att göra feminismen synlig när ”girl power” säljs i stora internationella klädbutiker”, säger Vilhelmina och skrattar ironiskt.” Håkans konstaterade att Finland befann sig inom den tredje vågens feminism, som med hjälp av verktyget intersektionalitet satte ord på de maktrelationer och diskrimineringsgrunder som skapas och upprätthålls mellan olika grupper i samhället.

Också Studentbladet agerade mer könsinkluderande och införde en istället för man utan att få en enda arg insändare.

2010-tal

Tiden efter finanskrisen och sociala medier vinner större fotfäste. Studentbladet digitaliseras år 2017, vilket naturligtvis hör till det största som hände under årtiondet. 2017 2011

Samkönade par får gifta sig Finlandssvenska #dammenbrister (motsvarighet till #metoo) tar över sociala medier Fetischism, sadomasokism och transvetism klassificeras inte längre som sjukdomar

2021 I jämförelse med 90-talet så har de med en icke-heterosexuell sexualitet mer eller mindre accepterats av samhället under 2020-talet. Den sociala acceptansen av transpersoner är dock fortfarande en utmaning för allmänheten, skrev Julia Erginöz i Pride - Pinkwashing eller en viktig samhällsfest? (9.9.2020). “Det som diskuteras desto mer är att man inte ska förutsätta att alla man möter är heterosexuella. Den hegemoniska heterosexualiteten borde förändras. [...] Sexualitet och genus är ju också olika saker och det är något som är viktigt att komma ihåg när man talar om könsidentitet. Det är något som fortfarande är svårt för folk att förstå. För många kan det vara lättare att förstå vad det innebär att vara lesbisk än att vara trans.” Det samma gäller epitet som asexualitet och interkönad som inryms i begreppet hbtqia+, men som sällan lyfts fram inom regnbågsrörelsen.

Sandra Broborn intervjuade Edith Hammar om sin debutseriebok Homo line. Den skildrar bland annat den hemlängtan till Finland som hen upplevde som boende i Stockholm, men också om hur det är att vara queer.

Studentbladet vilar på rasistiska grunder, skev Ekaterina Zhukova i det senaste pappersnumret (november 2020):

“Det är superviktigt att få skildra queerhet på ett nyanserat sätt och där queerheten varken står i fokus eller är ett mysterium utan där den får både stoltsera och existera.”

“Oberoende av om vi är medvetna eller omedvetna om det så är det ett faktum att vi reproducerar vithet och rasism. Som en produkt av den vita historien blir vi automatiskt en del av problemet.”

2020-tal

Att ifrågasätta vithetsnormen blev vanligare i och med Black Lives Matter-upproret som startade redan år 2013 i USA och som tog plats i Helsingfors för första gången år 2016. Enligt Koko Hubara, som driver bloggen Ruskeat Tytöt, finns det indikationer på att situationen går i en positiv riktning men att mikroaggressioner i form av vardagsrasism är väldigt vanligt.

Mänskliga rättigheter för icke-heteronormativa, trans- och queerindivider betonas mer än någonsin tidigare genom mer varierande diskussion om könsidentiteter. Olika -ismer vinner mark: veganism, populism, intersektionaliserad feminism, socialism, kapitalism, och neoliberalism. 2021 2021

“Jag tilltalades med n-ordet senast på Självständighetsdagen.”

Medborgarförslaget om en förnyad translag, Oikeus olla, går vidare till riksdagen RARE Medias undersökning belyser bristfällig reresentation och inklusivitet i finska medier

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

PERSONPORTRÄTT

Text: Ida Rislakki

“BURLESK ÄR

SAMHÄLLSUPPROR MED GLITTER OCH

RUMPOR”

Fjädrar, glitter, flirtande blickar och dans. Burlesk har fascinerat mig sedan jag var liten, men jag gick på min första show som 20-något åring. Jag blev chockad och upprymd. Lite kåt och överrumplad. Får man bli tänd på det här? tänkte jag flera gånger. Mest av allt hade jag roligt. Hutlöst, skamlöst roligt. Den första gången jag såg en burleskshow uppträdde burleskartisten Hasard le Sin. Han var något av en mytologisk varelse som svävat in i Lavaklubi i Nationalteaterns källare i Helsingfors. I sitt nummer föreställde han Hamlet, som sakta men säkert blev förförd av Yoricks skalle till låten Madness av Muse. Resten av kvällen fortsatte förvåna, från abstrakt konst, konstblod, päls och fjädrar till morötter, drag och blommor och bin. Det var fantastiskt, men inte alls den strumpebandsinfuserade drömmen jag förväntat mig. När jag sätter mig ner med Hasard le Sin några år senare frågar jag det som gnagt i mitt bakhuvud sedan den kvällen. Vad är burlesk? — Ordet “burlesk” kommer från italienska “burla”, skämt, och “grottesco”, grotesk. Konsten överdriver och driver framför allt med normer, säger le Sin. Han berättar att burlesk har kallats för “nakubaletti” eller “stripping for nerds”. Men att definiera är att avgränsa. — Jag skulle låta bli att definiera burlesk. Istället för att definiera vad burlesk är, så är det kanske lät-

Bild: Suzy Q

tare att lyfta fram specifika särdrag för burlesk, säger le Sin. Oftast - men inte alltid - finns det ett element av att en tar av sig sina kläder. Det finns också ofta en berättelse i numren. Den kan vara mer eller mindre abstrakt, men den driver karaktären eller handlingen framåt. Själva numren är inte heller väldigt långa, mellan fem och sju minuter. Burlesk har också en aktivt involverad publik. Publiken sitter inte passivt och följer med som i en biograf, utan den ger respons på allt som sker på scen och lever in sig i showen nästan lika mycket som artisten. — Tänk om du skulle kråma dig och klä av dig och de skulle sitta där och stirra med stenansikten. Det skulle vara hemskt, skrattar le Sin. Det sista särdraget för burlesk är en viss brist på skamlöshet. En tar inte teman - eller sig själv - på så stort allvar. Precis som ordet “burlesk” syftar på. Att göra en konst till sin egen — Det finns olika versioner och tolkningar av själva konstarten, förstås. Det som många kanske kommer att tänka på är den klassiska burlesken, som är väldigt typiskt feminin, har glitter, korsetter och strumpeband. Trots att jag uppskattar den burlesken, är det inte min personliga grej. Neo-burlesk i sin bredaste bemärkelse är det som hänt inom konstformen ungefär sedan 1990-talet, medan klassisk burlesk dels kan syfta på en subgenre eller stil inom den nya burlesken, men också dels på det som hände

från och med sekelskiftet fram till 1960-talet. le Sin berättar att artister som Dita von Teese tog inspiration av historiska burleskikoner och återuppväckte den klassiska burlesken i USA under 90- och 2000-talet. Den klassiska burlesken är tekniskt krävande - artisten måste vara en skicklig dansare och klara av att till exempel klä av sig stay-ups på ett stiligt sätt. I USA är redan det en grej att en klär av sig, för där har de en helt annorlunda attityd och relation till nakenhet än finländare har. På grund av bastukulturen i Finland är nakenhet inte mystifierat här. Därför behövs annat än bara det elementet att en klär av sig. — Eftersom man i Finland inte nödvändigtvis kommer väldigt långt med nakenhet och glamour utan publiken kräver mera av dig som artist, så skulle jag vilja påstå att den finska burleskscenen mår väldigt bra här. Burlesk och drag står väldigt nära varandra och det syns här i Finland, och jag tycker väldigt mycket om att de påverkar och inspirerar varandra så mycket. le Sin understryker att du inte kan göra burlesk “fel”. Det finns inga regler du inte kan bryta, bara du gör det på rätt sätt. Glitter, eskapism och deadlines Själv kom le Sin in på burlesk av misstag (säger han med glimten i ögat). En kompis bjöd ut han på en show, och showen med omgivning kändes välkomnande och inkluderande. Eftersom han sedan liten älskat rollspel, maskerad och att få låtsas vara någon annan var burlesk en naturlig förlängning av det. — När en man steg upp på scen

och började klä på sig ett par läderhandskar klickade det liksom, att “ja, män kan också göra det här”. Nu i efterskott känns det så självklart, men då hade jag bara sett mycket feminina karaktärer och antagna kvinnor göra burlesk. Personligen föredrar le Sin att göra vagt historiskt inspirerade nummer, där mytologi och folktro influerar hela den kreativa processen. Hans burlesk handlar om fantasi och eskapism. — Om jag skulle kunna röra mig med full maskering, horn, glitter och fullkomligt fabulös ute i vardagen utan att folk skulle fråga varför jag är klädd så, skulle jag göra det. Men i sammanhanget burlesk frågar ingen varför någon ser ut på ett visst sätt, för svaret är alltid because burlesque. Hasard le Sin började skapa burlesknummer för fem år sedan, och har nu en repertoar på åtta solonummer - det nionde är på paus - och tre stycken duos. Det finns inte ett enda rätt sätt att skapa nummer på, men han känner igen vissa mönster i sin kreativa process. — Jag är till exempel en sådan person som inte får något gjort utan en deadline, så en uppkommande produktion är en bra drivkraft. Det jag strävar efter att göra med alla nummer är att bryta normer kring skam och kärlek. Oftast börjar han sin process med en karaktär eller till och med en kostymdel. Koreografin löser han i ett senare skede. Inspirationen kan komma smygande på eget bevåg, men det händer också att någon beställer ett nummer för en show, och då ges ofta ett tema och en deadline.

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

le Sin menar att båda är bra att ha. Temat ger riktning men tolkningsfrihet, och deadlinen hjälper till att sätta mål. — Det har säkert att göra med en någon sorts liten rädsla för oproffsighet, en motiverande skam - ironiskt nog, när det gäller burlesk - och en sorts protestantisk arbetsmoral som sitter i ryggraden fast jag annars försöker arbeta med att bryta normer. Allt mellan två veckor (även om le Sin inte rekommenderar det) upp till två månader är tidsramar man kan arbeta med. Han säger att två veckor är väldigt kort tid, och allt över två månader blir för löst och långt borta. Eftersom få finländare kan syssla med burlesk på heltid beror tidsramen för skapandet av nya nummer mycket på hur upptagen en är på annat håll. Gör du kostymerna själv? — Till stor del syr jag och fixar själv. Några delar har jag fått eller köpt, om deadline är för tajt eller om jag vet att det för ett nummer krävs rekvisita jag inte kan eller hinner laga själv. För le Sin utgör kostymerna en karaktär. Utan rätt klädsel är det svårt att kanalisera en karaktär. Dessutom ska plaggen också gärna vara snygga på insidan, eftersom publiken kommer se den när en klär av sig. le Sin har blivit en skicklig skräddare tack vare burlesken. — Det har delvis att göra med att jag är en estetisk kontrollfreak och inte litar på att jag tillräckligt tydligt kan kommunicera exakt vad det är jag vill ha, så det är lättare att göra själv. Man kommer långt med Youtube-tutorials och limpistol, tipsar han.

Normer på och utanför scenen — Burlesk är en väldigt politisk konstform, delvis på grund av influensen från drag, men också i sig självt. Per definition är både drag och burlesk normbrytande och gränsöverskridande. Alla kroppar får firas och visas och synas. Queerlesque används ibland som ett subgenre för burlesk, men trots det har - åtminstone i Finland mycket HBTIQA+ folk varit aktiva inom scenen. Burlesk har alltid både gjorts och uppskattats av regnbågsfolk. Men fördomar finns, för de finns i samhället. Den finska burleskscenen är ganska vit och queer. Också fetfobi existerar, berättar le Sin. Tjocka kollegor kan ha svårare att få jobb än sådana som är smala. Fast burleskscenen är väldigt inkluderande och normbrytande är den inte en från samhället helt åtskild bubbla. De normer som finns i samhället både återproduceras och bryts inom burlesk. — Men det finns en medvetenhet om den här problematiken inom burleskscenen som trots allt är mycket positiv, och burlesk ska per definition betyda att alla sorters kroppar och identiteter ska existera, synas och firas, och att det finns flera sätt att vara åtråvärd än ett snävt, heteronormativt sätt. Burlesk är ett allmänt samhälleligt uppror. Med glitter och rumpor. Det upproret har däremot inget specifikt utrymme, vilket är synd, menar Hasard le Sin. Burleskshower är alltid undantaget, inte regeln, för klubbar och evenemang. Det skulle behövas ett sorts dedikerat queer utrymme för burlesk. Men en viss samhällelig bekännelse har konsten ändå fått. I oktober medverkade le Sin i Punch

up! - Resistance & Glitter-evenemanget som tog plats på Nationalteatern i Helsingfors. Evenemanget valdes till Vuoden Teatteriteko år 2020. Burlesk börjar accepteras som en del av kulturen. — På grund av någon global snuva har flera burleskartister sökt och fått konstnärligt stöd från Kulturfonden och andra institutioner. Burlesk har någonstans kallats för “marginalsnusk”, men det är i så fall kulturellt marginalsnusk. Skamlös sexighet Jag blir ju lite taggad på att få vara så skamlöst småpilsk. Burlesk låter fantastiskt, i mina öron. Vem annan borde ta del av burlesk? — Egentligen alla, men realistiskt sett så är det inte för alla, för inget är för alla. Så burlesk är inte för alla. Det finns en missuppfattning att burlesk är mycket Bild: Säde Puusa

snuskigare än vad det egentligen är. Det blir alltså en spännande och fin balans mellan humor och erotik. Humorn krävs för att lösgöra spänningen som byggs upp av erotiken. Det behöver inte nödvändigtvis heller vara humor. Burlesk är erotik plus något annat, som ofta är humor, men det kan också vara erotik plus horror. Eller erotik, horror och humor, alla tre funkar bra tillsammans. — Folk som är obekanta med burlesk brukar bli överraskade av att de har roligt under showerna. De blir förvånade över att burlesk inte är softcore porr, utan samhällskritik med tissar. Du får skratta åt oss, för vi skrattar åt oss själva. Nakenheten är inte något en ska bli avskräckt av, menar Hasard le

Sin. — Nakenheten är bara ett led i det vi gör satir av. Genusaspekter finns nästan alltid i burlesknummer. Bland normer som ifrågasätts och bryts just på tal om humor, samhälleliga antagningar om hur binära personer anses sexiga på vissa sätt alltså manliga och kvinnliga sätt. Jämfört med hur icke-binära inte finns med på kartan av sexighet eller i diskussionen, eller så finns de med som exotiska inslag - som dessutom gärna skulle få vara unga, vita, smala, androgyna och så vidare. Skam är ett överväldigande tema i burlesk som den obekanta publiken kanske är rädd för. Att någon som är annorlunda än det vi lärt oss att ska finna åtråvärt och täcks vara sexig på ett “annorlunda” eller “konstigt” eller “förbjudet” sätt inte förstår att skämmas, så en

måste skämmas för dem. — Burlesk betyder att allt är skamlöst, om man vill det. Burlesk kan alltså potentiellt ge en tillstånd att förstå, njuta och veta mera om sina preferenser, önskningar och passioner. Eller så kan det bara var något flyktigt och kul, det behöver inte vara stort och existentiellt. le Sin hälsar också att tröskeln att ta del av burlesk är låg. Oberoende om du vill ha det som hobby, uppträda, eller ta del som publik. Inträde brukar inte heller kosta skjortan (tekniskt sett), och klädseln är också i övrigt fri. — Bara för att någon är ett glittermonster betyder det inte att man måste klä ut sig. Jeans och t-skjorta är helt okej. Det enda kravet som inte ens är ett krav - är att du kommer som du är. Pun intended. Delikat.

Med mina nummer strävar jag efter att bryta normer kring skam och kärlek. Hasard le Sin kan du följa på Instagram på @hasard.le.sin. Han är finlandssvensk burleskartist.

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

KOLUMN

LUST OCH SKAM

Att känna skam över sin lust och sexualitet är en erfarenhet jag tror många delar. En del skäms över någon fetisch eller fantasi de har, en del över hur mycket sex de vill ha och andra över hur lite. Många skämdes och kände att de gjorde något smutsigt och fel då de började masturbera eller ha sex. Vi skäms också över att tala om sex: det finns få ämnen som är så tabubelagda. Redan i och med att jag skriver det här känns det på något plan som om jag borde skämmas lite, som om det inte är helt anständigt. Sex får man skämta om eller skryta med bland vänner, men inte diskutera öppet! De flesta av oss är sexuella varelser och lust och sexualitet spelar också därför en stor roll i våra liv. Sexuell hälsa och sexuellt välmående är också en del av ett gott, hälsosamt, liv. Att få utforska den här sidan av sig själv utan rädsla för att bli dömd och utan skam är något alla förtjänar att få göra. Det är ändå inte lätt att hitta ett sätt att förhålla sig skamlöst och kärleksfullt till sin egen sexualitet. Redan i en tidig ålder smyger sig en känsla av att det sexuella är smutsigt, något man ska skämmas över och gömma, in på oss. Att hitta sin väg genom puberteten till en vuxen människas sexualitet i ett motstridigt flöde av normer, förväntningar och uppfattningar är inte en lätt uppgift. Hur ska man kunna känna sig fri eller våga vara sexuell då man från alla håll blir överöst av oskrivna regler för vad som är okej och vad som inte är det? Som flicka fick jag lära mig att min kropp är sexuell och därför även opassande och att jag ska akta mig för att visa för mycket av den. Som tonåring fick jag höra att det är fel att ligga runt eller öppet visa sin sexualitet. Att gilla sex för mycket och att känna lust är smutsigt och något man ska skämmas för. Samtidigt är man pryd och konstig om man inte ger sin (manliga) partner sex och inte alltid är våt och villig. I botten på allt detta tycks finnas en idé om att min sexualitet som kvinna först och främst är till för att behaga en man. Att för sin egen skull känna lust och njuta av sex och av att vara sexuell är sedan på något sätt fel, smutsigt och skamligt. Då man granskar saken ur det här perspektivet verkar det inte alls konstigt att sexualiteten lätt känns som något man borde hemlighålla, skämmas över och förtränga. På samma sätt är det inte heller svårt att förstå varför det är så lätt att skämmas över fantasier eller sexuell lust som på något sätt avviker från normen. Det utrymme inom vilket det anses okej att vara sexuell är väldigt snävt. Så fort man tar ett enda steg utanför riskerar man att stämplas som sjuklig eller pervers. Att till

Investera i din framtid, studera på Hanken! Hanken erbjuder en högklassig utbildning både på svenska och engelska. Missa inte chansen att studera vid en trippelackrediterad handelshögskola.

exempel vilja avvika från sin könsroll, att ha någon fetisch eller att hitta njutning i dominans eller underkastelse upplevs av många som smutsigare eller sämre än ”vanligt” sex och ”vanlig” lust. Idén om att dela in sex i bättre eller sämre sex, i sjukt eller friskt, är egentligen inte speciellt gammal. År 1886 inleder Richard von Krafft-Ebbing en tradition av att kategorisera och undersöka sexuella avvikelser i och med utgivandet av sin bok Psychopathia sexualis. Där namnges och definieras till exempel machochism och sadism för första gången. Von Krafft-Ebbing blir sedan en av Sigmund Freuds stora inspirationer. Freud själv fortsätter i och med sina undersökningar av sexualiteten och psyket med en kategorisering av olika sorters lust och sexualitet. I en podcast som heter Kink! och som givits ut av Audible Originals diskuterar sexexperten Alix Fox hur det här kan ha bidragit till att en patologiserande syn på fetischer och kinks sedan bildas. Då man engång kategoriserat olika typer av sexlust går det också lätt att börja dela in dem i normala och avvikande eller sjuka, menar hon. På det här sättet skapas sedan en idé om att vissa sorters lust är smutsigare, sämre, än andra och att vi ska skämmas ifall vi känner lust gentemot fel saker. Att smutsförklara uttryck av sexualitet som inte skadar någon inblandad är bara hämmande, förtryckande och helt enkelt onödigt och glädjedödande. Sexualitet är komplicerat och kan ta sig uttryck på flera olika sätt. Att hitta glädje och tillfredställelse i sin sexualitet är inget skamligt eller fult. Tvärtom kan lust vara något vackert, skönt och frigörande. Det kan ge oss glädje och njutning. Och det behöver inte heller vara något hemskt främmande eller märkvärdigt. Sexualiteten är något som berör var och en av oss och som vi alla har rätt till. Det är okej att känna lust också om man till exempel är kvinna, förälder, gammal eller har en funktionsvariation. Jag önskar att vi bara kunde skaka av oss skammen, stå upp och protestera och kämpa emot! Samtidigt inser jag ändå att det inte är helt så enkelt och att problemet sitter väldigt djupt. Att bara bestämma sig för att inte skämmas tycks inte räcka till. Men jag har åtminstone själv upplevt att allt känns lite lättare då man förstår varifrån känslan av skam kommer och att man inte egentligen blir smutsig av att känna sexuell lust.

Adele Westerlund

(hon/henne)

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

REPORTAGE

Inte bara själva sexarbetarna upplever en stark stigmatisering. Deras kunder är minst lika utsatta. — Det som är viktigt att minnas och förstå är att om någon är på vår sida, förutom andra sexarbetare och stödorganisationer, så är det våra kunder. Vi förstår att det är ett privilegium att kunna prata ömt om våra kunder som vi gör här, jämfört med Sverige. Kunderna är i en nyckelposition för förminskandet av stigmatiseringen, men också för att hitta och hjälpa offer av människohandel, säger Forsström. Den finska lagen tillåter köp och försäljning av sex, men inte köp av sextjänster från ett människohandelsoffer. Det är alltså upp till kunden att gissa när det handlar om samtyckande sexarbete, respektive offer för människohandel. Om man använder tjänsterna och det sedan framkommer att det var frågan om ett offer, hotas man av rättsliga följder om man anmäler fallet till polisen. Hur många kunder medger att de besöker sexarbetare om kunden hotas av rättegång och fängelsedom? — Det är mycket farligt att också stigmatisera kunderna. Man pratar inte om dem på ett uppskattande, respektfullt sätt, säger Snow. Forsström håller med. Även om det skulle vara viktigt att minska stigmatiseringen kring sexköpare, är det förståeligt att de inte vill stiga ut i offentligheten på grund av stigmatiseringen, alltså av samma orsaker som många sexarbetare föredrar att vara anonyma.

— Det känns som om det ibland Mycket lämnas alltså på sexarbetapratas fulare om våra kunder än om rens egna - och ensamma - ansvar. oss, säger Forsström. — Sexarbetarens säkerhet beror helt och hållet på arbetaren själv, Lagenligt diskriminering eftersom du bara får arbeta ensam, — En sexarbetare som fungerar säger Sofia Sarkava. som enskild näringsidkare i Finland Hon berättar att om en sexarbehar precis samma ansvar som alla tare hyr ett utrymme för sin verkandra företagare, men mycket färre samhet kan hen inte låta en annan rättigheter. Problemet är inte arbetets sexarbetare också använda utrymnatur, utan arbetsförhållandena och met, eftersom det i den finska lagens arbetsvillkoren, säger Snow. ögon i så fall handlar om koppleri. Diskussionen om sexarbete och de- — De här lagarna existerar för att ras juridiska rättigheter är svartvit i skydda offer för människohandel, Finland. Här lyssnar man inte heller men de fungerar inte. De försvårar på vad arbetaren behöver för att kän- både sexarbetarnas verksamhet och na sig trygg i sitt arbete. Sexarbetare människohandelsoffrens möjligheter får inte offentligt marknadsföra sin att söka hjälp, säger Sarkava. verksamhet eller införskaffa kortMen hon understryker att sexarbebetalningsmöjligheter. Många sexar- tarna är betydligt tryggare i Finland betare skulle hellre vara arbetstagare än i Sverige, där lagen diskriminerar än egenföretagare, men det är inte sexarbetare mer radikalt. juridiskt möjligt i Finland. — Ta koppleri som exempel. Om vi — Fast vi har många saker bättre bodde i Sverige skulle min man sitta än i Sverige finns det ogjort arbete i fängelse, för han är sjukpensionerad här också. Alla sexarbetare vare sig alltså försörjer jag oss, så han gynnas kan eller vill fungera som företagare alltså av mitt sexarbete. Våra svenska av orsak eller annan, säger Snow. kollegors kumpaner kan därför inte Den finska utlänningslagen är inte bli arbetslösa eller gå i pension, säger heller problemfri. Om myndigheter- Forsström. na har en grunder för att misstänka — Sexarbete som bransch är speatt en person utifrån EU:s gränser ciell, för det handlar om sexualitet. I ska resa in i Finland för att sälja sex vår bransch dominerar självbestämsläpps den personen inte i landet. En manderätt: samtycke kan inte köpas, grund för misstanke kan helt enkelt säger Forsström. vara kondomer i väskan. I praktiken Med frasen syftar Forsström inte betyder det att varken samtyckande på det som de svenska feministerna kolleger kan resa till Finland för ar- kämpar för, nämligen att allt sexarbete, eller att offer för människohan- bete automatiskt är våld mot kvinnor. del kan komma in i landet för att få Tvärtom. Hon menar att alla tjänster hjälp. sker på sexarbetarens personliga villkor, varje gång.

SAMTYCKE

KÖPAS

Re: I Sverige finns inga horor I Sverige finns inga horor (TysklandFrankrike, 2018) är en dokumentär som diskuterar svenska sexarbetares rättigheter. Dokumentären bildsätter det tragiska öde som mötte aktivisten och sexarbetaren EvaMarrée Kullander Smith, också känd som Petite Jasmine, och kartlägger den strukturella stigmatiseringen av sexarbetare som kommer utifrån branschen, inte inifrån. Det är vad de svenska feministerna gör, menar Forsström och Snow. I Sverige är uppfattningen att allt kommersiellt sex alltid är kvinnovåld, fast det inte stämmer. I Sverige är det också vanligt att “prostitutionsproblemet” diskuteras i media, vilket är ett annat, flummigt definierat begrepp. — Den svenska sexköparlagen gör automatiskt sexköparen till en fiende, “eftersom bara kriminella köper sex”. Hurdana kunder kommer då söka sig till sexarbetare? Sådana som inte har något att förlora, som redan har brottsregister såklart. Den här typen av lagstiftning utsätter människor för

forts.

Text: Ida Rislakki

KAN INTE direkt livsfara, säger Snow. — Jag känner inte till en enda motsvarande lag som skulle utsätta så direkt livsfara för så många människor - kvinnor - som Sveriges sexköparlag, säger Forsström. Människohandel ≠ sexarbete Att automatiskt koppla ihop sexarbete med kvinnovåld, människohandel och nedlåtande termer är ett problematiskt tankesätt, för det blandar ihop begrepp och fenomen som inte är direkt relaterade. — När det pratas om offer av människohandel kopplas termen ofta ihop med sexarbetare. Vi har säkert alla den mentala bilden att kvinnor och barn smugglas in i landet, och utan att förminska allvaret i dessa få fall kunde vi också prata om “arbetsbetingad människohandel”, säger Forsström. Som exempel lyfter hon upp fallet med de nepalesiska restaurangerna som skapade chockrubriker år 2019. Hon påpekar att ingen diskuterade huruvida alla nepalesiska restauranger borde stängas, eller att man aldrig skulle få äta nepalesisk mat igen,

utan istället funderade man på hur man kunde utforma ett stödnätverk och trygga arbetsförhållanden för arbetstagarna. Skillnaden som görs mellan restaurang- och sexbranschen är, i det här avseendet, alldeles absurd. — Arbetsbetingad människohandel kan också syfta på restauranger, byggplatser eller bärplockning. Det handlar om väldigt liknande erfarenheter och behandling som i den typiska uppfattningen om människohandelsoffret som sexarbetare - oavsett fall handlar det om en absolut åsidosättning av mänskliga rättigheter, säger Forsström. — Kan det månne handla om en patriarkalisk tanke om att mansdominerade branscher inte kan ha offer, för att män inte kan utnyttjas? Tanken att män inte kan vara offer? Det är samtidigt väldigt nedlåtande mot andra branscher, undrar Snow. — Det här strukturerna måste lyftas fram. Det är verkligt hälsosamt att överväga hur människohandel kan se och ser ut, säger Forsström. För att endast samtyckande sexarbete skulle existera, och för att

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

motarbeta människohandel, borde global fattigdom utrotas, fortsätter Forsström. Sexarbetare borde garanteras bra arbetsförhållanden, människohandelsoffer borde hittas alltså kunderna borde känna sig trygga att ta kontakt med polisen, och sexarbete borde normaliseras som ett jobb bland alla andra. Då stigmatiseringen kring sexarbete minskar, förminskas också kopplares och människohandlares levnadsutrymme. Det som alla tre intervjuade kvinnor understryker är att samtyckande sexarbete ändå, i stlutändan, bara handlar om ett jobb bland andra som borde normaliseras. Förutom det faktum att det handlar om kroppslig självbestämmanderätt och sexualitet, varför görs det så en så stor skillnad på att det handlar om just sexarbete? Svaren kommer rappt: för att sex säljer, för att det är tragiskt och lätt att lyfta fram i media, för att sex och sexualitet är stigmatiserat. — Alla som blir offer för den här yrkesmässiga människohandeln rör sig i ett grått område; alla blir lovade ett arbete som inte motsvar verkligheten. Men det blir en tragedi först när det handlar om arbete relaterat till sex, säger Snow.

Sofia Sarkava spinner vidare på tankegången. — Samhället ser sex som en central sak för kärlek och parförhållanden, så därför skulle det på något sätt vara skamfullt eller fel att sälja sex. Allt som behandlar sex och sexarbete är tabubelagt, och mycket skam kopplas till ämnet, säger hon. Vad skulle försäkra de bästa, tryggaste, bekvämaste och bäst fungerande arbetsförhållandena för sexarbetare? — Det här är ett jobb. Vi är inte automatiskt traumatiserade för att vi säljer sex. Alla arbeten kan traumatisera och få en att må dåligt om arbetet inte passar en. Mest blir jag störd på stigman och “oron”, säger Sarkava. — Många som jobbar i branschen är rädda för att komma ut ur skåpet, och helt av förekommen orsak. Speciellt de som också arbetar i social-, utbildnings-, och vårdsektorn är mycket rädda för att det ska komma fram att de gör sexarbete. De är rädda för förmyndarskapstvister, vräkning, bekantas reaktioner och brutna kontakter, och de är inte rädda i onödan, säger Forsström.

— För mig skulle det underlätta att stigman minskade. Man är mer rädd för stigma än för fysiskt våld, säger Snow. — Jag - och förmodligen andra sexarbetare - vill aldrig mer se, läsa eller höra om ett enda lagförslag, tvprogram, radioinlägg, en enda podcast, artikel, diskussion eller annat medieinnehåll om sexarbete utan att en enda sexarbetare har kommit till tals, säger Forsström. “Får jag cashewnötter och lax är jag lycklig” — Man måste minnas att det slutligen ändå handlar om jobb. En del kan uppleva att det här är drömyrket medan andra gör det gör att försörja sig. Precis som alla andra jobb. Det är viktigt att veta vad man talar om. Det är fel att säga att någon “måste” göra sexarbete, för alla måste gå på jobb, säger Forsström. Hon föredrar ordet “samtyckande”. — För att få pengar kan man vara lika tvungen att ställa sig i Siwas kassa som att sälja sex, säger Forsström. — Det är typiskt att man prövar på många olika sorters sexarbete, och det tycker jag är viktigt att visualisera, att man kan pröva olika alternativ. Man

Jag vill vara som de. Bekväma med sin sexualitet och i sin kropp. Sexpositiva in i märgen. Fantastiska feminister och samtidigt helt vanliga människor. 46

kan göra arbetet just så kundorienterat som man vill. Allt sexarbete är lika viktigt eller inte alls viktigt. Det får vara din Siwas kassa, säger Snow. — Jag har alltid varit en väldigt sexuell människa och redan som barn intresserad av sex. Så för mig var det en väldigt naturlig utveckling, och jag upplever att jag är i mitt drömyrke, säger Sarkava. — Som bäst är det här jobbet mycket priviligerat. Det kan också vara en överlevnadsstrategi och erbjuda en möjlighet till ett liv, säger Forsström. Snow är ett exempel på hur positiv inverkan sexarbete kan ha. Hen berättar att hen alltid levt under fattigdomsgränsen, och även om övergången till sexarbete började nästan på skämt trivdes hon från första början. — Jag märkte genast att jag verkligen gillade sexarbete och

dessutom kunde försörja mig på det. Och jag tänkte att om jag kan köpa cashewnötter och lax från butiken, då är jag lycklig. När jag gick till butiken var det som om en grå ridå lyfts från de övre hyllorna som jag aldrig någonsin tidigare ens tittat på. Jag hade alltid bara stirrat på de lägsta hyllorna. Det var som en ny värld öppnades, säger Snow. — Fick du nötter och lax? frågar Forsström. Snow nickar. Alla tre kvinnor jag träffat har överträffat alla förväntningar om starka, självsäkra kvinnor. Jag vill vara som de. Bekväma med sin sexualitet och i sin kropp. Sexpositiva in i märgen. Fantastiska feminister och samtidigt helt vanliga människor. De väljer sina arbetstider, sina

kunder, sina arbetsuppgifter. De får dra sina egna gränser, vara sina egna chefer, utforska och känna sig bekväma i sin egen sexualitet. Hur många av oss kan påstå det samma? Varför får dessa sexarbetare, dessa vanliga människor, inte höras, synas eller finnas? Varför är det så skrämmande med sexpositiva, sexuellt aktiva kvinnor? Kvinnor som försörjer sig själva och andra, utbildar och stöttar varandra? Det låter inte farligt. Det låter fabulöst.

Reportaget publicerades ursprungligen på stbl.fi 5.5.2021.

Bild: Loic Furhoff/Unsplash

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

SKAMLÖSA POPTIPS

FILMER

BÖCKER

FÖR DEN... Röda rummet, 2021

Kaj Korkea-aho Nyanserar bilden av BDSM.

Vitun ruma, 2021

Nelli Kenttä & Katri Norrlin Ifrågasätter skönhetsideal på Instagram.

Bögtjejen, 2019

Aleksa Lundberg En berättelse om hur det känns när ens utseende inte stämmer överens med hur det känns inuti.

Tom of Finland, 2017

Skildrar hur det var att växa upp som homosexuell man i St: Karins under efterkrigstidens Finland.

Call me by your name, 2017

Skildrar det romantiska förhållandet mellan 17-åriga Elio och den äldre Oliver i norra Italien år 1983.

Nånting måste gå sönder, 2014

Lady Parts, 2021

Berättelsen om en grupp muslimtjejers punkband i London både berör och roar.

Jag vill vara Mira igen, 2021 Om att ångra sitt könsbyte.

You, me & her, 2016

Ifrågasätter tvåsamhetsnormen.

Text: Sandra Broborn

SERIER

Om kärleksrelationen mellan Sebastian (trans) och Andreas.

Women Don’t Owe You Pretty, 2020

Florence Given En färgstark krönika om kvinnans egenvärde och hur intersektionaliserad feminism är sexigt, värdefullt och det snyggaste en kan bära.

Passing, 1929

Nella Larsen Att passera som vit eller inte, det är frågan. Skildrar ras, identitet och relationen mellan två barndomsvänner där den ena passerat som vit, och den andra inte.

Dammen brister, 2018

Innehåller de vittnesmål om sexuellt våld som delades i Facebookgruppen #dammenbrister, den finlandssvenska motsvarigheten till #metoo.

Blue is the warmest colour, 2013

Fransk produktion om lesbisk kärlek. Vann Guldpalmen på Cannes filmfestival.

Moonlight, 2016

Skildrar en ung svart och homosexuell mans uppväxt under fattiga förhållanden.

Hustlers, 2019

Den kvinnliga blicken utforskar amerikanska strippors hustle.

Sex Education, 2020

Skam, 2015

RuPaul’s drag race, 2009

Pose, 2018

Tonåriga Otis, vars mor är sexterapeut, öppnar en klinik och utbildar sina klasskamrater om sex.

En jakt på Amerikas nästa dragsuperstjärna.

Norsk succéserie om gymnasieungdomar i Oslo. Om vänskap, kärlek, sex och skamfyllda relationer.

Om balkultur och färgade LBTQminoriteter i New York.

...SOM ÄR NYFIKEN 49

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

NU ÄR DET SLUT PÅ

Text: Sandra Broborn

Bild: Henrietta Lindgren

DEN KVINNLIGA

SKAMLIG

HETEN Alla vi som identifierar oss som kvinnor känner igen det. Att förhålla sig till att vara ett potentiellt våldtäktsoffer, känna någon eller rentav själv vara ett. Att alltid vara till lags, behaga andra för att bli omtyckta, inte vara för mycket åt något håll, hellre svälja en spya än att spy på någon annans skor för att behålla värdigheten. Kvinnligheten. Den svenska komikern Mia Skäringer är mest känd för sin provocerande humor, som fått utlopp i olika former genom åren. Hennes ståuppkomik där hon bland annat illustrerar porrfilm för fullsatt publik hör till mina personliga favoriter. Så rått, så trovärdigt och så verkligt, men med glimten i ögat. Hennes bok En kvinnlig komikers dagbok (Lind & Co Ab, 2021) är inte lika komisk som hennes scenframträdanden. Den är sårbar, ärlig och emellanåt så absurd att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Jag gör båda. Boken är skriven i livets mellanrum: på bussen, i bilen, mellan möten och mannen och sonen på morgonen i sängen. Anteckningarna är känslomässiga fragment från dåtid och nutid omvartannat. Ett virrvarr av känslor som bara behövde ut, som med tiden blev som ett balsam för själen. Den är livsnödvändig för att bryta den kvinnliga ensamheten många av oss lever i. Med ett målande språk sätter Skäringer ord på många av de upple-

velser vi har gemensamt men som vi fortfarande tror att vi är helt ensamma om. Boken är ett testamente över en internaliserad sorg och ett kvinnligt lidande som går över tre generationer, som karaktäriseras av att det sker inombords, i det tysta och bakom stängda dörrar. Det som är lite fult och skamligt måste skyddas för omvärlden eftersom en härlig kvinna inte gärna ska lida eller ha det jobbigt – för att finnas till för andra i tid och otid. För att inte tala om att fortfarande anses knullbar i samhället. Istället för att våldsamt skrika ut till världen när saker och ting gör ont lär sig Skäringer tidigt att vara till lags, och att visa motstånd återhållsamt. Att skrika i en kudde som ett sätt att bearbeta ett av flera övergrepp och skydda förövarna från skammen och ta på sig den själv. “Ingen vill vara en surfitta eller bitterfitta”, är återkommande uttryck i boken. Nej, jag säger då det. Fjodor Dostojevskijs

RECENSION

En underjordisk dagbok (Lind & Co Ab, 2010) som jag läste i somras kan slänga sig i väggen i jämförelse. Torr och patetisk, skriven av en man i maktposition, var min spontana reflektion. Skäringers lidande är lika mycket hennes eget, som sin mammas, mormoders och farmoders. Hon skriver om hur de bär upp varandras sorg, över de övergrepp de utsatts för som barn, som ingen någonsin pratade om. Hon växte upp i den värmländska staden Kristinehamn, mitt i skottlinjen för mammans och pappans obearbetade trauman. När pappan drack, stängde mamman in sig i sovrummet. Kvar blev hon och brorsan i något slags eget inkapslat mellanrum. Barnen var vuxna, föräldrarna var barn. Trots att det skulle ha varit tvärtom.

nande och skulden av att inte räcka till för sina barn eller partner. En kvinna kan göra ett misstag och bli stämplad för livet och män kan begå samma misstag om och om igen, utan konsekvenser. Kaffet blev lugnet Skäringer växte upp med sin gammelmormor, som fostrade hennes mamma alldeles själv. Kokkaffet på bordet blev som en symbol för att allt var lugnt och tryggt i den kaosartade tillvaron av våld, alkohol, skräck och tårar. I familjen är det kvinnorna som bär upp varandra. Hon skriver om det som för många av oss som vuxit upp i dysfunktionella familjer tar sig uttryck i ett slags medberoende. Att hon alltid var stressad som barn, beredd på minsta lilla avvikelse från det normala och på föräldrarnas mående. När mamma var lycklig, endast då var allt bra. Kulmen kommer när hennes mormor ligger för döden. Då börjar friheten. Plåstret på allt blev sanningen i offentligheten, att sluta ducka för skammen. Att lyfta fram det skamfulla i rampljuset och krossa den ensamhet som isolerat så många. Så länge. För sig själv och andra.

Drömmen om Stockholm Som 18-åring flyttade hon precis som många andra småstadsbor (mig själv inkluderat) till Stockholm för karriären och rusade genom livet för att slippa känna allt det jobbiga. Drömmen om något annat. Något bättre. Och lite längre bort från kaoset i Värmland. Många är vi som försökt springa från oss själva och glömma vår historia. Varför? Det är enklast. I likhet med alla vi med duktig-flicka komplex ville Skäringer göra allt på en gång och hade svårt att säga nej. I teater- och skådespelarbranschen finns det ingen förståelse för att ställa in eller tacka nej. Till slut sa kroppen stopp. Hon gick in i den berömda väggen och fick ta paus från offentligheten och blidka själen. På stressmottagningen får hon diagnosen bipolaritet.

Maria - En kvinnlig komikers uppväxt Mia Skäringer-Lazar 286 s. Utgivningsår 2021 Lind & Co Ab, Stockholm Recensionen publicerades första gången på stbl.fi den 10.9.2021.

Skratta för att överleva Det rungande skrattet och de roliga historierna vid matbordet under uppväxten var familjen Skäringers klister och överlevnadsstrategi, men det räckte inte hela vägen. Tonåren kantades av olika självskadebeteenden som självsvält och uppskurna handleder. Familjeterapi i den egna kommunen som ett försök att få ordning på familjen. Den kvinnliga ensamheten går som en röd tråd genom hela boken. Att tvingas leva med och stå ut med att ens partner utsätter en och familjen för våld, för husfridens skull. De destruktiva nära relationerna där gränsen mellan sunt och galet inte längre går att urskilja. Känslan av att aldrig vara en tillräckligt ärbar kvinna för samhällets godkän-

“Ni lagade mig därute. Förstår ni det? Bit för bit. Andetagen. Blickarna. Ögonen. Sorgen. Speglingarna. Skratten. Tårarna. Ni är något av det vackraste jag varit med om.” 51

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

KROPPSPOSITIVA EMMA GEISOR:

“FÖR STRIKTA RAMAR FÖR

Enligt kroppspositiva Emma Geisor handlar kroppspositivism om att alla ska ha samma rättigheter och tillgångar i samhället oavsett kropp. — Inte uppfylls det i dag. Om det skulle uppfyllas så skulle det inte behövas någon kroppspositiv rörelse. Likadant som en kan säga att om kvinnor och män skulle ha samma rättigheter skulle det inte behöva finnas feminism. Jag träffar Geisor på videolänk från hemmet i Vasa. I skrivande stund distansarbetar hon hemifrån och är delaktig i ett projekt som handlar om att utbilda erfarenhetsexperter inom vården. Vad hoppas du på från samhället gällande kroppspositivism? — Att man minskar de här fördomarna mot olika kroppar. Enligt Geisor är vanliga fördomar till exempel att tjocka personer är lata och inte vet något om hälsa. Exponering på some Sedan gymnasietiden har hon drivit sitt konto @emmageisor på Instagram där hon till en början lade upp bilder på sin kropp och aktiva budskap för att komma ut med och bearbeta sin psykiska ohälsa. — Att exponera mig för sådant som skapar ångest och normalisera min syn på min kropp. Det är så vanligt att en tar foton ur vissa synvinklar. Till exempel uppifrån för

att en ska se smalare ut. En blir ovan med hur en ser ut. I samma veva hade den svenska influeraren Therese Lindgren banat väg för att börja tala om psykisk ohälsa i sociala medier. — Jag upplevde att det hjälpte mig, då jag inte kände mig lika ensam. En annan förebild inom kroppspositivism som Geisor nämner är den svenska konstnären Stina Wolter som bland annat lyft fram ämnen som kroppshat. Vad tänker du om dagens skönhetsideal? — Det är strikta ramar för hur du ska se ut. Det tas inte alls i beaktande att vi alla är olika och det får en att tro att det är lättare att få den här idealkroppen än vad det är på riktigt. Geisor berättar att skönhetsidealen om en smal kropp påverkat henne redan från en väldigt tidig ålder. — Varje gång jag for på de här hälsogranskningarna fick jag höra att en måste äta mindre och träna mer. I årskurs ett på lågstadiet var första gången hon testade en diet i syfte att gå ned i vikt. — En kan aldrig vinna. Oavsett hur mycket en går ned i vikt, gör skönhetsingrepp eller provar någon annan diet blir en aldrig nöjd. Det finns ingen vits att jaga den där idealkroppen då det ändå är omöjligt att uppnå den. Orättvisa algoritmer När jag går igenom utforskarflödet på Instagram hittar jag inte en enda tjock lättklädd kvinna men desto fler smala kvinnor i bikini och träningstoppar. Att Instagram framhäver vita och smala kroppar före andra kroppar styrs delvis av algoritmer och att enskilda kontoinnehavare

Text: Sandra Broborn

Blonda, brunbrända och smala kvinnokroppar. En del lättklädda och rippade. Det är det som uppenbarar sig i Instagrams utforskningsflöde när jag scrollar. De enda kvinnokropparna som inte är smala, är gravida.

Bild: Claire Dépit

HUR DU SKA SE UT”

INTERVJU

väljer att anmäla konton vars innehåll de inte vill se, vilket resulterar i sådana konton tas bort från utforskarflödet. Geisor berättar att det här fenomenet kallas för shadowbanning (skuggbannlysning). — Det har jag nog varit med om någon gång att man inte har hittat mitt konto förrän man har skrivit exakt vad mitt namn på Instagram är. Det vet jag att många med kroppspositiva konton också varit med om. Enligt Geisor bedömer Instagrams algoritmer dessutom kroppar på olika sätt. — Det finns väldigt mycket sexuellt innehåll på vita smala kvinnor som nästan är pornografiskt. Men om det är en tjock person som lägger upp en bikinibild så kan den bilden tas ned av Instagram för att att den anses som pornografisk.

Precis som många kvinnor på sociala medier har Geisor fått utstå sexuella trakasserier som att få dickpics. Men överlag har hon mest fått positiv uppmärksamhet från sina följare. — Föräldrar har hört av sig om att de har barn som mår dåligt över sina kroppar. Att folk upplever att de får stöd av att höra någon som har gått igenom liknande. Vändpunkten Geisor berättar att hon trodde att måendet skulle bli bättre bara hon hade en smal kropp. Men som sämst mådde hon när hon vägde som minst. — När jag hade den här smala kroppen var jag så sjuk att jag inte åt någonting och jag hade ingen energi. Steg jag upp från sängen fick jag svindel och frös konstant. Det blev en vändpunkt för Geisor när kroppen

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

inte längre fungerade som ett verktyg. — Är det viktigare för dig att se ut på ett visst sätt? Eller är det viktigare att du har energi att spendera med människor du tycker om och gör saker som du tycker om? Det var i alla fall de sakerna som stod på spel för mig. Att sociala medier allt mer uppmuntrar till att “älska sin kropp” ser Geisor som ett ytterligare tecken på orimliga krav från samhället. — Tar man hand om kroppen och ser till att de här basbehoven tillgodoses kanske det är helt tillräckligt. Vägen framåt blev att successivt utmana

de destruktiva tankarna genom att lägga upp bilder på delar av kroppen på sin Instagram-profil. — Till exempel om jag har känt mig extra äcklad över mina armar som fladdrar så har jag kunnat lägga upp en bild på det här armarna. Resultatet har blivit att Geisor i dag har en annan syn på sin kropp. — Det är bilden av min kropp som har ändrats och inte min kropp. Förr lät jag min kropp definiera vem jag är och att jag måste prestera för att duga. Nu ser jag mer att min kropp bara är en kropp. Ett verktyg som låter mig ta mig från a till b. I dag handlar Geisors Instagraminlägg mest om hennes vardag och mindre om de personliga tankarna. — Jag lägger upp selfies som förr men jag skriver inte så många texter något mer om. Förr var det mer att jag skrev mina tankar på sociala medier men nu har jag inte det behovet längre.

Bild: Claire Dépit

Hur kan man delta i den kroppspositiva rörelsen? — Man kan bidra genom att ifrågasätta, kommentera och lyfta ämnet och dela den här kunskapen. Att som smal problematisera relationen till sin kropp tar utrymme från andra kroppar på sociala medier eftersom algoritmerna automatiskt framhäver sådana kroppar. — Kroppshat påverkar förstås alla sorters kroppar. Det säger inte att smala inte kan må dåligt över sina kroppar men om man tar det där utrymmet på sociala medier kan det innebära att de som inte har den här normkroppen blir hörda och sedda.

Det är bilden av min kropp som ändrats och inte min kropp.

SEXNOVELL

Text: Sally Silverbögel

Bild: hätävaratampooni

KYSS MIG BARA Jag satt djupt försjunken bak i bilsätet med händerna knäppta i knäet och tittade förstrött ut genom fönstret. Det var en ganska grå och trist lördagskväll i november och jag var på väg till en av mina bästa tjejkompisar, Matilda. Matildas mamma brukade ofta vara hos sin nya pojkvän, så även den här kvällen, vilket innebar att vi kunde florera fritt i den lilla tvårummaren. Min partner släppte av mig på garageuppfarten och sa att jag skulle ringa när jag ville hem. Han lovade att han inte skulle sova för djupt och höra telefonen när jag ringde. När jag kom in i lägenheten trillade jag nästan på alla skor som stod uppradade i hallen. Många av mina tjejkompisar hade redan anlänt. — Hej snygging, vad kul att du är här, ropade Matilda och kom och slängde sig runt halsen på mig med ett glas rött i ena handen. — Hur är det? Fick du med dig något att dricka? — Jodå, jag snodde ett billigt rödtjut av morsan, svarade jag.

Inifrån vardagsrummet hördes bekanta låtar och höga röster, och en svag vindpust av cigarettrök kom emot mig medan jag tog mig djupare in i lägenheten. På balkongen stod ett par okända ansikten och rökte. I vardagsrumssoffan hade mina tjejkompisar redan slagit sig ned och satt som packade sillar. Tomma ölburkar stod på bordet. En del var redan berusade, med gälla röster. Jag hejade glatt på dem med en lätt vinkning innan jag begav mig vidare ut mot köket för att hälla upp ett glas rött till mig själv. Med vinet i ett rött platsvinglas tråcklade mig ned bredvid min kompis Linda i soffan och började smutta på vinet. Linda började genast att berätta om sitt senaste ligg, hon hade alltid någon ny på gång när vi sågs. Vinet var syrligt och beskt och jag snörpte på munnen och kunde inte undgå att göra en subtil grimas. Efter ett par glas Gato Negro började jag känna mig rejält avslappnad och tillfreds. Kinderna kändes varma och jag började känna mig rejält rund

innehållsvarnin

SEXSCEN under fötterna. Plötsligt knackar Sara mig lätt på axeln. — Hallå, ska du med ut på ett bloss? frågade Sara och visade ett oöppnat paket röd L&M. Sara, som är en utav mina bästa vänner och som jag känt ända sedan vi gick i lågstadiet. Hon som tyckte att jag var coolast i klassen för att jag hade åkt alla karuseller på Borgbacken. — Jo, absolut. Jag håller på att svettas ihjäl härinne. Väl därute står vi och pratar på om precis allt och ingenting, smått berusade av vinet, när hon plötsligt säger något som får mig helt ur balans. — Kyss mig, säger Sara tvärsäkert. Jag skrattar nervöst till. — Va, nej, Sara. Var inte fånig, jag tänker inte kyssa dig, fnittrar jag till svar. Jag tyckte situationen var högst obekväm och visste egentligen innerst inne att hon bara sa det på skoj. Men det kändes pinsamt i alla fall. Bara tanken på att kyssa en kompis sådär på fyllan. Jag var ingen

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

som fyllehånglade med mina kompisar. Punkt. Det fanns så många andra sätt jag kunde visa min uppskattning för vår vänskap på, utan att behöva kyssa henne på fyllan, tänkte jag för mig själv. — Men kom igen! Sluta vara så tråkig nu. Det är bara en kul grej. Kyss mig nu! fnittrade Sara återigen och fuktade läpparna medan hon vinglade till lite mot balkongräcket. — Jag tänker inte kyssa dig, sa jag beslutsamt. — Varför inte? frågade hon, med ens uppriktigt förvånad och med klarvaken blick. Jag kände mig stum samtidigt som tusen tankar forsade genom mitt huvud. Trots att jag någonstans tyckte att idén var helt befängd, fanns det någonting inom mig som tvekade. Det kändes så förbjudet. Och inte ville jag vara en tråkmåns. — Fine, som du vill, svarade jag. När jag sakta närmade mig henne blev jag nästan full i skratt. Vad höll vi på med egentligen? Tänk om någon av de andra där inne skulle se oss? Men så fort våra läppar möttes i en stillsam kyss kände jag hur det sprudlade till i hela kroppen och det sög till i mellangärdet, på ett sätt som det aldrig hade känts med min partner. Hennes läppar var så mjuka. Det var uppenbart att hon hade känt samma sak. Ingen

av oss ville sluta. Kyssarna oss emellan blev så småningom allt hetsigare. När jag tog tag om hennes nacke och tryckte henne mot balkongräcket flämtade hon till. Bara tanken på att hon njöt utav detta vansinne gjorde mig bara ännu mer upphetsad. Allt var så fel och absurt, men kändes samtidigt som det mest självklara i världen. Kyssarna blev allt hungrigare och jag fortsatte att utforska hennes kropp, ned mot hennes bröst. Sara var alldeles för tunt klädd för att vara utomhus. Hon var endast iförd en leopardmönstrad grön klänning med tunna axelband. Jag kupade min ena hand runt hennes högra bröst samtidigt som jag kysste henne på halsen. När jag klämde till lite gav hon ifrån sig ett stön. Trots att det kändes så väldigt förbudet, fortsatte jag att smeka hennes bröst och jag kunde inte låta bli att smeka in under hennes svarta spets-bh. Bröstet låg som gjutet i min hand och jag kände hur hennes ena bröstvårta genast krusade sig under

mina fingrar så fort jag vidrörde henne. Det bultade djupt inne i mig vid det här laget och jag behövde inte gissa att jag var rejält våt. Helt plötsligt ryggade Sara tillbaka och försökte rätta till klänningen. Precis som att hon blivit varse om vad vi höll på med. Vi hade gått för långt, men vi hade båda gillat det. Jag tittade lite skamset på henne och torkade mig om munnen med ena skjortärmen. Vad som började som en vänskaplig kyss hade på ett par sekunder eskalerat till ett mindre grovhångel. Hon var ändå en utav mina närmsta vänner, som jag aldrig sett på det sättet och absolut inte borde bli upphetsad av. Och ännu värre, tänk ifall någon hade sett oss därute? Vi gick båda två aningen skamsna tillbaka in i lägenheten igen och låtsades som att det hela aldrig hade hänt. Vi be-

handlade varandra som luft och gick åt varsitt håll. Sara slog sig ned i soffan igen och jag gick in till köket till de andra tjejerna. Frida och Pia stod och diskuterade vem som hade sämst familj och jag försökte komma med i samtalet. Jag försökte verkligen att vara som vanligt, men hur mycket jag än försökte kunde jag inte få bort tankarna som cirklade runt i mitt huvud. Om och om igen. Vad var det som just hade hänt? Varför hade det känts så naturligt? Jag kom inte fram till något rimligt svar. Men kroppen signalerade med besked: jag ville ha mer. Hela situationen var så spännande och förbjuden att jag eggades något fruktansvärt inombords. Precis som att jag var tvungen att ha det jag inte kunde få. Just nu struntade jag i vad som var rätt och fel och ville hitta en möjlighet att få vara ensam med Sara igen.

Jag tog mod till mig och gick fram till soffan där tjejerna satt och avbröt Sara, som var mitt uppe i en hetsig diskussion. Jag förklarade för henne att vi var tvungna att prata nu med detsamma. Så jag fattade hennes hand med ett stadigt grepp och hon följde motvilligt med. Jag förde in henne i Matildas sovrum och stängde igen dörren och satte mig ner bredvid henne på sängkanten. — Jag kan inte sluta att tänka på det som hände därute. Att du är helt galet vacker ikväll också, gör inte saken bättre, sade jag med en sprucken röst. Varför kysste du mig? Så mycket mer hann jag inte få fram innan hon tog mitt ansikte i mina händer och sträckte sig fram och gav mig en öm kyss. Nu bokstavligen pumpade adrenalinet i min kropp. Jag struntade i allt vad realism heter och hade inte en tanke på att någon skulle kunna komma in när som helst. Jag ville ha henne. Hon luktade så gott, nästan så att jag blev svimfärdig. Efter att våra tungor bekantat

sig med varandra en lång stund, började jag kyssa henne mjukt på halsen. Hennes andhämtning blev bara tyngre och tyngre ju längre ned jag kom. Jag knäppte upp hennes klänning och lät den falla till golvet. Jag kysste hennes nyckelben. Till slut hade jag även lyckats få av hennes bh. Hennes bröst var otroligt söta och var nu styva av både lust och den kalla luften som fanns i rummet. Jag blåste lite på dem, och de styvnade ännu lite mer. Jag blev allt modigare i mina rörelser, ju kåtare jag blev, så jag puttade ned henne i sängen medan jag beslutsamt grenslade henne. Jag höll ett stadigt grepp om hennes handleder och tryckte ned dem ovanför hennes huvud i sängen. Därefter gav jag henne en öm kyss innan jag böjde mig ned för att äntligen få kyssa hennes bröst. De var alldeles klotformade. Jag befriade ena handen som precis kunde omsluta om hennes ena bröst. Sedan gjorde jag små cirklar med fingertopparna samt nafsade fjäderlätt i hennes bröstvårtor. Därefter började jag långsamt kyssa mig nedför hennes kropp. Jag stannade med läpparna i jämnhöjd med troskanten. Kände att hennes andhämtning nu var påtagligt ansträngd och jag fullkomligt njöt av att reta henne. Efter att jag först varsamt pussat och slickat på hennes

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

klitoris utanför de små spetstrosorna kunde jag inte hålla mig längre, utan jag drog av henne den lilla tygbiten till trosa medan hon villigt lyfte på rumpan för att hjälpa till att få av dem i ett enda drag. Därefter började jag kyssa mig uppåt längs insidan av hennes lår. När jag var så pass långt upp att jag var extremt nära hennes skrev, men ändå inte riktigt, stannade jag till och kysste insidan av hennes lår länge. — Snälla, ta mig bara, kved hon sammanbitet och vred på kroppen, som om jag skulle ge efter för hennes vilja. — Allt har sin tid, vännen. Jag bestämmer när du har gjort dig förtjänt av mer. När jag nådde hennes venusberg började jag försiktigt pussa runtomkring för att därefter slicka trevande i skåran. När min tunga landade på hennes

klitoris gav hon ifrån sig ett knappt märkbart stön. Jag fortsatte och tryckte in ett finger i henne, som sedermera blev till två. Jag kände hur det gav utdelning för hennes flämtningar och stön blev så småningom allt tätare. Precis innan hon skulle komma slutade jag tvärt. Jag ville retas med henne och tyckte inte att hon förtjänade att nå klimax, riktigt än. Jag kom upp till hennes ansikte igen och vi möttes i en hungrig kyss innan jag sedan nafsade henne lätt i ena örsnibben, som fick henne att fnittra till av upphetsning. — Fan ta dig, sa hon. När jag tyckte att jag plågat henne tillräckligt med kyssar, nafsande och slickande, fortsatte jag nedåt igen. Jag kunde dock inte undvika att stanna vid hennes ljuvliga bröst ännu en gång. Jag sög nu försiktigt på dem för att i nästa ögonblick blåsa kall luft över de skära vårtgårdarna, vilket gjorde att de om möjligt blev ännu

styvare. Jag kysste mig olidligt sakta nedför hennes mjuka mage och när jag slutligen kom ned till hennes fitta slickade jag varsamt över hennes blygdläppar. Långsamt, men metodiskt. Av Saras flämtningar att döma märkte jag att hon nästan hade blivit irriterad på mig, när hennes kåthet aldrig fått ge utlopp. Till slut fick hon som hon ville och jag började slicka hennes klitoris försiktigt men bestämt samtidigt som jag stoppade in två fingrar i henne direkt. Jag ökade kontinuerligt takten och kort därefter kände jag hur hennes fittmuskler kramade till runt mina fingrar och hon gav efter. Hon tog tag i en kudde och kvävde orgasmen som fyllde rummet, för att de andra inte skulle höra. Jag höll kvar mina fingrar tills jag bara hörde små gnyenden ifrån Saras sida. — Shit. Vad fan var det där. Det där var nog den bästa orgasm jag fått hittills, sa hon både lite generat och chockat. Jag kysste henne på munnen och hon rynkade lite på näsan åt smaken av sig själv. Sen viskade hon hest i mitt öra. — Nu du, nu är det din tur, tro inte att du ska få gå härifrån tomhänt.

• • •

•

Som tandläkare får du: ett akademiskt hantverkaryrke konkret hjälpa människor läsa medicin och befrämja också allmänhälsan utmärkt sysselsättningsgrad och bra lön

Du kan studera i Helsingfors (delvis på svenska, läs mer: www.helsinki.fi/sv/utbildningsutbud; sök: odontologi) Åbo, Uleåborg eller Kuopio.

ODONTOLOGISKA SAMFUNDET I FINLAND r.f. 59

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

RECENSION Jag är Domina Dina Sade 500 s. Utgivningsår 2021 Ordberoende förlag, Stockholm

JAG ÄR DOMINA, HON ÄR DOMINA,

Bild: Pressbild

VI ÄR DOMINOR

Dina Sade förespråkar enkel grammatik. Debutromanen Jag är domina (Ordberoende förlag, 2021) berättar om en dunkel värld som tål dagsljus men sällan får det på egna villkor.

Minna är en konstnär i medelåldern med framgångsrikt galleri i Gamla stan i Stockholm. Hon lever ett liv fyllt av raffinerad maximalism: bjudningar hos överklassen, maffig ärvd lägenhet bredvid galleriet, målardukar med bladguld, sidenblusar, klackar tunna nog att fastna mellan gatstenar, ridspö från Hermès... men ingen häst. Däremot två män. Sjuttioårige butlern Oscar från norska Ålesund har tjänat henne i tio år och bor praktiskt nog på bottenvåningen i huset. Den bufflige och tillika undergivne affärsmannen Douglas har också funnits i bilden i flera år. Männen är införstådda med sina respektive roller - Sade undviker tacksamt nog ett vältrampat triangeldrama. På communityt Darkside.se stämmer Minna träff med en puppyplay-entusiast, den finlandssvenske radioprataren Timo, ett energiknippe på tjugofem bast. På samma sätt kommer hon i kontakt med den franske stjärnadvokaten Jean-Luc, en man som är beroende av kickar från extrem sexuell förnedring. Figurerar gör även bland annat bästa vännen Kari, galleristen Alexis, grannfrun Lööf, en lysten servitris, en fiktionell TV4-profil, stockholmska överklasskvinnor, Oscars dotter, tre norska bröder, fetischklubbar och en bar grundad av transkvinnor. Att som debutant skriva ett halvt tusen sidor psykologisk prosa slash erotik slash spänningsroman med tvåsiffrigt persongalleri är måhända galenskap, men vad vore världen utan folk som gör saker mot bättre vetande? Dina Sade är en visuell tänkare, språket blir filmiskt. Minnas känslighet skälver som en daggdroppe i en utpräglat feminint melankolisk språkdräkt, HSP-radarn ger utslag. Den tidvisa krassheten i männens inre monologer är en välkommen kontrast: Sade lyckas galant med konststycket att ge varje person en egen röst. BDSM-aktiviteter är alltid tacksamt dramatiska element, men Sade vill verkligen inte chocka och förfära. Hon vill belysa och skapa förståelse. I själva verket kan jag tycka att pedagogiken snarast går en

upprepningar: ordet “pulvriseras” förekom till exempel så ofta att jag började strecka under det, och andemeningen i Minnas kombination av alldagligt utseende och övervikt men tydlig je ne sais quoi behöver inte heller nämnas fem-sex gånger. Vidare noterade jag några mindre missuppfattningar kring fentanyl och forumet Flashback, men det är petitesser i sammanhanget. Boken läses med fördel i ett badkar efter mörkrets inbrott, i skenet av levande ljus, med ett glas rött eller kryddigt te. Det finns en drös riktigt heta scener i boken, men förväntar du dig en tantsnusktegelsten lär du reagera typ som duden som fann Edith Södergrans själ. Jag är domina är nämligen en bok som förklarar, uppmuntrar, bekräftar, undervisar, underhåller, tjusar, kittlar, varnar, äcklar, inspirerar, och ja, upphetsar, i skönlitterär form, med utpräglat femdom- och ickemonogamitema, på svenska. Osannolikt, men så underbart sant.

aning överstyr ibland, men så predikar hon ju inte riktigt till den så kallade kören. I egenskap av dominant kvinna avgör jag snarast trovärdigheten, och orden tru dat förekommer ofta när jag skummar igenom anteckningarna i marginalen. De två orden har jag klottrat bredvid allt från djupa reflektioner kring manlig undergivenhet till våndan som är kombinationen korsett + mjuka lädersäten (no bueno). En person som hade velat teckna en representativ och djuplodande bild av BDSM hade kanske kunnat spåna kring psykologin i en femdomrelation, men trovärdigheten i de oväntade detaljerna är oersättlig. Boken kan närmast jämföras med en svensk herrgård med digert bibliotek - här finns både tjusig yta och substans. Den stora behållningen ligger i uppgörelsen med standardnarrativet kring kvinnlig dominans. Sade tassar verkligen inte på tå gällande sina åsikter om konceptet professionell dominans, bristen på diplomati i frågan är underbar. Föreställ dig att omvärlden automatiskt antar att du tar trehundra euro i timmen för att spela en teaterversion av det som i själva verket finns i ditt innersta rum. Det förekommer ändå en del distraherande

Madrona Silvander

(hon/henne)

v att a d a r e s s e Intr rden? o N i a b b o säsongsj @nordjobb

Sök Nordjobb 2022 redan idag!

www.nordjobb.org 61

/nordjobb

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

REPORTAGE

FEMINISM + STRIPTEASE =

POSITITS Jubel, glitter, sensuell dans och neonljus. Om möjligt ännu mer jubel och bröstvårtor. Sedlar slängs ut på scenen. Skönhet utan gränser och regler. Det är sexigt och skamlöst och alldeles underbart. Ingen ber inte om ursäkt för att de finns. De njuter. Och publiken njuter av stripporna. Nattklubben Forte i Åbo ligger i centrum. Ett par mörka dörrar ligger bekvämt inklämda mellan en matbutik och ett gym. Om några timmar kommer klubben stå värd för Finlands första feministiska, sexoch kroppspositiva strippklubb, Positits. Studentbladet träffar Lady Clitter, evenemangets producent och konceptets utvecklare, före showen i Åbo. Hon och några andra dansare har lovat svara på några frågor som vi, nuubar i erotikbranschen, har att ställa dem. Vad är Positits? — Positits är ett pop-up strippklubbsevenemang som byter ort och klubb. Idén är att det är ett kroppsoch sexpositivt feministiskt strippevenemang. Kort och koncist, säger

Lady Clitter. Namnet är en kombination av positivism, som syftar på kroppsoch sexpositivism, och engelskans tits, alltså bröst. I juli 2021 ordnades första Positits i Helsingfors. Sedan dess har evenemanget turnerat till Jyväskylä, Tammerfors och Åbo, och kommer fortsätta under 2022. Också dansarna varierar från show till show. En del har aldrig dansat tidigare, andra är mer erfarna artister. Olika typer av nummer visas också, från feminina och sensuella till mer abstrakta burlesknummer. Variationen är alltså stor, både mellan dansarna själva och deras nummer. — Jag tycker det är viktigt att föra fram mer synlighet åt strippande, och att olika sorters dansare från olika utgångspunkter får och ska vara med är också väldigt viktigt för att bryta stigman som omringar strippande, säger Muusa Mei. — Just det, att det inte bara ska finnas en enda form för dansare. En del strippklubbar ber att man skickar sin vikt eller andra mått när man ansöker om att dansa hos dem. Det finns inte utrymme för andra

sorters dansare för man passar inte in i klubbens image, för att man till exempel inte är “tillräckligt” smal. Det här är en skön kontrast till det, säger Rosina. Hon fortsätter med att berätta att de flesta strippklubbar är heteronormativa - kvinnor dansar och män ser på. I publiken finns det ofta inte utrymme för en kvinnlig eller queer publik. Jag lägger märke till att Positits har i allra högsta grad en kvinnlig publik. Männen är i minoritet. Positits strävar efter att göra evenemangen så trygga som möjligt och följer till exempel principer för

byggandet av trygga utrymmen. — Positits är lätt att närma sig. Det är en skönare och tryggare omgivning för både artister och publik, tycker jag. På alla sätt, säger Bukkake Princess. — Det är genast en helt annan utgångspunkt, instämmer Rosina.

Text: Ida Rislakki

Bild: Victoria Borodinova/Pixabay

i många andra branscher. Sexarbete är ett jobb som alla andra, även om det kan uppfattas som lite annorlunda. För en del är det en passion och en livsstil, för andra kan det vara ett jobb för att en måste gå på jobb. Men det som är en kväll på krogen för publiken är arbetstid för dem. Sexarbetare har inget fackförbund Fördomar i och utanför i Finland. Dels beror det på stigman branschen kring arbetet, dels på meningsI början av kvällen påminner strip- skiljaktigeter inom branschen om porna i Positits att sexarbetares vad som är sexarbete och vad som rättigheter är inte lika etablerade som inte är det.

I praktiken betyder det att samtliga arbetare inom erotikbranschen (en paraplyterm vi använder i den här texten för att omfatta alla mellan full service, strippare, domina, eskorter, porrskådespelare och övriga arbetare) är i underläge eftersom det inte finns en lagstadgad minimilön och sällan arbetskontrakt. Det faktum att strippor till exempel inte har arbetskontrakt sätter arbetsgivaren i en oerhörd maktposition eftersom till exempel arbetsturer kan inhiberas utan motivering eller förvarning. Positits bryter inte bara en heteronorm, utan fungerar annorlunda i praktiken än många andra strippklubbar i Finland. Biljettintäkterna från pop-up showen fördelas jämnt mellan stripporna och dricksen får var och en behålla själv. Det här är ingen självklarhet. I de flesta strippklubbar håller klubben samtliga biljettintäkter, och ibland kan klubben ta en provision av dricksen den enskilda strippan förtjänat. En del av intäkterna från Positits doneras dessutom till Pro-tukipiste, en förening som bland annat övervakar sexarbetares rättigheter. Vad borde människor förstå om Positits och erotikbranschen? — Det finns så mycket… Jag tycker att termerna med vilka vi marknadsför Positits säger allt. Men för en del personer är de här termerna deras personliga helveten - “kroppspositiv”, hmmm, “sexpositiv”, huj, “feministisk”, ääääh, “strippevenemang” ÄÄÄÄÄÄH. Fast de här termerna är vardagliga vet inte alla vad de betyder”, säger Lady Clitter. Hon berättar om kommentarer om hur en inte vill betala när oattraktiva kvinnor uppträder (för det är ju vad kroppspositivism betyder och inget annat), frågor om män är välkomna

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

En sexpositiv vardag? Det första rådet som de mer erfarna stripporna gav till publiken och till nyare strippor var att 1) bestäm dina gränser och håll dem - du får ändra dig om du vill, men bestäm dem på förhand, 2) du har alltid rätt att säga nej och hålla fast vid det, och 3) du behöver inte förhandla dina egna priser - du bestämmer dina egna priser, och du är mer värd än du tror att du är. Det här är fantastiska råd som alla borde få höra oftare. På så sätt kan man se strippandet som en stark form av feministisk aktivism. Och betydelsen av sexoch kroppspositivism kan en inte åsidosätta, vare sig för feminism som en filosofi och rörelse eller för individen. Ordet sexpositivism förekommer inte ofta i finlandssvensk media. Sexpositivism betyder alltså att en har en öppen och positiv attityd mot ens egen och andras sexualiteter och könsidentiteter. Det är normbrytande och feministisk attityd. Skådespelaren och aktivisten Amy Poehler har sagt att “det tar åratal att glömma bort det man som kvinna lärt sig att be om ursäkt för” - och vad har vi lärt oss att skämmas mest över, om inte vår sexualitet,

Bild: Jan Ekström

(för alla feminister är ju manshatande kvinnor, såklart) och diskussioner om huruvida strippande är sexarbete eller inte är vardag för producenten. — Jag tror det delvis beror på att en del strippor kan ha någon form av internaliserad stigma eller kvinnohat, och att de därför vill skilja åt sitt eget från från sexarbete. Och jag förstår det, jag har också känt så. Men strippande är sexarete, det kan jag argumentera om så länge dagen är blå, säger Rosina.

— Man behöver inte börja strippa eller vara aktivist, utan man kan börja smått, säger Lady Clitter.

Stripparnas råd till self-care

1. Bestäm dina gränser och håll dem. (Du får alltid ändra dig senare om du vill.) 2. Du har alltid rätt att säga nej. 3. Du är mer värdefull än du tror.

oberoende av hur eller om vi uttrycker den? Evenemang som Positits är normbrytande. Men om man inte är redo att klä av sig framför främlingar, sin(a) partner(s) eller ens sin spegelbild, vad kan man göra? Har ni tips på hur man kan föra fram sexoch kroppspositiva och feministiska värden? — Genom att följa sexoch kroppspositiva konton på sociala medier. Det är en bra utgångspunkt, att följa de bra typerna, säger Bukkake Princess. — Man behöver inte tro att man

själv måste börja strippa eller vara aktivist, utan man kan börja smått. Just genom att följa konton på sociala medier, läsa böcker, lyssna på podcasts. Det är väldigt lätt att läsa på själv, säger Lady Clitter. — Det finns massor information på nätet, men om en vill fråga något direkt av en sexarbetare eller strippa eller vem som helst så får man absolut göra det, men det är önskvärt att en erbjuder någon form av kompensation. Bjud på kaffe eller någon annan form av ersättning, för det är inte hens - eller vår - uppgift att utbilda andra, säger Bukkake Princess.

Man ska alltså inte anta att man är berättigad till att all information ska vara tillgängligt för en själv genast och gratis. Gruppen nickar och håller med. — Det viktigaste är att man först och främst utbildar sig själv. Ingen av oss bor i ett vakuum. Allt vi säger och alla val vi gör påverkar alla andra runt oss. Att man själv är medveten hjälper de som finns runt oss, säger Rosina.

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK

Vad ska du göra i sommar? Vi erbjuder dig möjligheten att bli någons guldkant i vardagen!

Vi söker nu dig, som har utbildning eller pågående studier inom social- och hälsovårdsbranschen. Vi söker också inhoppare till Folkhälsans daghem och eftis, samt till äldreomsorgen och service för barn och unga med funktionsvariationer. Inhopparjobbet går bra att kombinera med studier eller annat deltidsjobb. Läs mera om oss som arbetsgivare, se alla våra lediga jobb och ansök nu: folkhalsan.fi/jobb

STUDENTBLADET

TEMA: SKAMLÖS KÄRLEK