Studentbladet 4/2016 by Studentbladet

STRUKTURERNA VACKLAR

AVSKEDAD– DEN GRÅTANDE PROFESSORN

STUDENTBLADET

4/2016

FRAMTIDEN ÄR HÄR

•

VETENSKAP UNDER KONTROLL

•

STBL I NYA KLÄDER

NORDENS ÄLDSTA STUDENTTIDNING

ÅRGÅNG 105

REDAKTIONEN Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors CHEFREDAKTÖR Fanny Malmberg, 050 563 4790, chefred@stbl.fi REDAKTIONSSEKRETERARE Emma Nippala, 050 501 7331, red@stbl.fi AD/GRAFISK FORMGIVARE Johanna Bruun, grafiker@stbl.fi

Vilhelmina Öhman studerar nordisk litteratur och genusvetenskap vid Helsingfors universitet, är redaktör för kultur- och litteraturtidskriften Kontur och skriver poesi. Hon drar sig upp från frukostbordet när det är dags att demonstrera.

ANNONSFÖRSÄLJNING Mats Lindström, 040 529 7970, annons@stbl.fi ANNONSMATERIAL annons@stbl.fi Annonser bör bokas senast tio dagar före utgivningsdatum. KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR, PRENUMERATIONER 045-8759759, kansli@stbl.fi UTGIVARE Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) r.f. Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors GENERALSEKRETERARE Kasper Sundström, 045 875 97 59, kansli@stbl.fi

Lars Högström är en 23-årig Helsingforsbo

som studerar grafisk design vid Aaltouniversitetet. Just nu inspireras han av Kashiwa Sato, seitankebab och Soulja Boy.

ORDFÖRANDE Rasmus Tunis, ordforande@stbl.fi STYRELSE Rasmus Tunis (AUS/TF/VN), vice ordförande Jani Räisänen (ASK), Ellen Avellan (HUS), Benjamin Ellenberg (NN), Lauri Huitula (AUS), Mats Ittonen (HUS), Jimmy Nylund (TF), Pauliina Perkonoja (ÅN), Sara Sandström (ÖFN), Erik Stara (VN), Jonas Tallberg (Novium). styrelsen@stbl.fi TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda

STUDENTBLADET 4/2016

UTGIVNING Studentbladet utkommer fem gånger under vårteminen 2016. Tidningen sänds till medlemmarna i SHS, ASK och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 euro för övriga studerande, 40 euro för icke-studerande. UPPLAGA 8 000 (Två Abi-nummer á 10 000). Redaktionen ansvarar inte för icke-beställt material. Studentbladet är redaktionellt obunden SSI och representerar inte nödvändigtvis dess medlemskorporationers officiella ståndpunkter.

Axel Åhman studerar journalistik i

Helsingfors. Han skriver filmrecensioner på frilans och fotar gärna när andan faller på. Majoriteten av hans tid utöver det går åt till att vara med i KAJ och att mata katten.

Medarbetare 4/2016

PÄRM Illustration: Johanna Bruun

STUDENTBLADET 4/2016

FRAMTID - Stbl i nya kläder I april uppstod en våg av mediauppmärksamhet

tillgägnligt för allt fler. Att det ska bli något som

kring Studentbladets osäkra (sic.) framtid. Allt

förenar studerande i större grad, som tidningen

fick sin början av att Markus Haakana, som var

någon gång tidigare gjort, men som tappat kraft i

chefredaktör för STBL år 1999, spillde ut några

det fysiska formatet på grund av till exempel Fa-

tankar i en kolumn på Hufvudstadsbladets de-

cebook. Kanske det helt enkelt är lättare att vara

battsidor (10.4.2016). Han tyckte att redaktionen

språkrör online, speciellt då den nya mediesajten

skulle flytta till Åbo och att Åbo Akademis Stu-

ska vara fritt tillgänglig för alla.

dentkår skulle ta över utgivningen. Vi stoppar där. Det som är känt är att det bland läsarna finns de Studentbladets framtid har blivit osäker just på

som verkligen uppskattar Studentbladet samtidigt

grund av att ÅAS och Svenska Handelshögskolans

som det finns de som konsekvent avskyr den,

Studentkår båda har valt att hoppa av utgivarför-

oberoende av redaktion, innehåll eller layout. Ni

eningen Svenska studerandes intresseförening

som inte gillar tidningen: det här är också er med-

SSI. Dessa avhoppare kan inte ta över något som

lemstidning. Redaktionens arbete är att fundera

de inte längre är delaktiga av. (SHS:s utträde

ut vilket innehåll som ska publiceras och avgöra

träder i kraft i juli.)

vilket innehåll som är läsvärt, intressant, underhållande, ögonöppnande. Det är utmanande då den

Haakana uttryckte i sin kolumn sin oro över att

fasta redaktionen är 2,5 anställda (resten sköts av

Studentbladet “står vid gravens rand”. Men tanken

duktiga frilansare), och då läsarna är geografiskt

har aldrig varit att lägga ner tidningen, utan dis-

utspridda över hela Svenskfinland.

kussionen har behandlat formatet. Att kårerna från både ÅA och Hanken valt att rösta med fötterna

För dig som läsare och medlem sänks förhopp-

innebär att SSI inte får in lika mycket medlemsav-

ningsvis tröskeln att till större grad ge läsar-

gifter för att i sin tur ge ut en papperstidning.

respons och ta del av innehållet i och med digitaliseringen. Istället för att vara irriterad över

På SSI:s (och medlemskorporationernas) vårmöte

att sakna sådant innehåll som intresserar just dig,

den 21 april beslöts att Studentbladet blir helt di-

kan du fundera vad som ska förbättras, ändras.

gitalt, förutom ett pappersnummer per år. En helt

Vad vill du att webbSTBL ska vara?

Fanny Malmberg, Studentbladets chefredaktör

ny mediesajt kommer att utvecklas och lanseras 2017. Vad det ena pappersnumret och vad den nya

Jag vet ingen tråkigare inställning än den att

webben kommer att innehålla eller hur de kommer

inte uppskatta eller bry sig. Istället för att hoppa

att se ut är något som kommer att utvecklas

av/ inte läsa/slänga i roskis kan du delta, skriva

under kommande höst.

insändare, ge respons. Och låt mig tillägga, att kalla tidningen för skit eller tycka att det var

Det kan ses som en liten förlust att gå miste om

passligt att den kom då WC-pappret var slut är

papperstidningen, men det är inte en undergång.

inte feedback överhuvudtaget - vi på redaktionen

Jag föredrar papperstidning, jag ser möjligheterna

gör inget med sådana kommentarer.

i att kunna publicera långa reportage som man läser i bussen. Tidningar som man kan lägga ifrån

Egentligen är diskussionen ganska urvattnad

sig på soffbordet, plocka upp och fortsätta läsa

vid det här laget, även om den hittills inte förts

senare. Jag vill inte heller bli helt skärmberoende

på dessa sidor. Jag vill bara att STBL ska vara

och tycker inte att allt behöver finnas online.

jäkligt siisti och att folk förstår att den är ganska unika gemensamma forumet för svenskspråkiga

nu avgör. Att valet föll på ett digitalt alternativ

studerande som Studentbladet är.

avgjordes av att STBL på så sätt ska bli mer

LED

speciell, och att folk deltar i att skapa just det Individuella preferenser är ändå inte det som just

3 5

Ledare Känslan av att ex-matrikulera sig

6 Svårt att betala tillbaka

30 Indiana journalist 32 Distansterapi möjlighet eller hot?

studielånet?

8 Vetenskapen – inte en åsikt bland andra

13 Den gråtande professorn 17 Vetenskap under kontroll 20 Galleri - Sonya Mantere 26 Au revoir, forskarna

STUDENTBLADET 4/2016

34 Aktivism genom erotisk kiosklitteratur

36 Italiensk kannibalförintelse

38 Sista ordet

KÄNSLAN AV ATT EX-MATRIKULERA SIG Det var bråttom. Jag behövde ett bevis på att jag inte längre studerar vid Helsingfors universitet. Jag ringde alla, innan jag kom rätt. Tysk byråkrati ska en inte leka med. Ett par veckor senare står jag här med min uppsagda studierätt i min hand. Jag böt ut Helsingfors mot Berlin, eftersom jag vill ge mig själv möjligheten att balansera in i den osäkra framtiden som stavas a-k-a-d-e-m-i-s-k k-a-r-r-i-ä-r. Forskningen har sedan länge blivit mindre innovativ. Pengar dikterar vems kunskap som får mest plats. Pengar säger vilka åsikter som rättfärdigas och vilken forskning som tillåts producera sanning. Det skär i min själ, precis som spårvagnskenornas motvilliga knakande om vintrarna, när jag ser hur forskningen och undervisningen vissnar. Hur socialvetenskapliga ämnen liksom klumpas ihop till någonting som är ungefär-det-samma-men-ändå-inte. Det är inte samma sak att studera sociologi som att studera statskunskap som att studera journalistik. Och det ska också få vara olika. Det kostnadseffektivaste sättet är inte alltid det bästa. Men samtidigt

känns som små evigheter. Under dessa luckor av tid – alltid som

är jag medveten om att någonstans måste det tydligen sparas.

inskriven studerande på Helsinfors universitet – har jag lyckats

Men jag vill inte bli en del av sparandet. Så jag flyttade.

förstå mig på sociologi, insupa det som vi sällan talar om när vi talar om genus och förkasta forskning som inte är baserad på kvalitativa metoder. Jag har med skräck följt med debatterna om hur

Jag hade ingen riktig plan, men jag visste att det borde vara an-

Helsingfors universitet vattnas ur, hur folk faller ur strukturerna och

norlunda. Jag visste att sociologi borde betyda någonting annat än

hur kunskap styrs av besparingar och hur ens värde mäts i antalet

att ständigt bli förväxlad med någon som studerar till socionom.

publicerade artiklar.

Missförstå mig rätt – ingendera är bättre – men de är inte det

Även i Tyskland vacklar strukturerna. Det hörs en inte så liten

samma. Sociologi handlar inte om vård. Sociologi ska inte utbilda

viskning om att bildning inte längre uppskattas. Forskning och

dig till någonting av praktisk karaktär, men alltför ofta har jag fått

utbildning lider. Tredjepartsfinansiering av forskningsprojekt blir

förklara vari skillnaden ligger. Nej, det är inte samma sak. Sociologi

allt vanligare. Men här läser folk originalverken, inte förklaringar av

handlar om kritiskt tänkande, att forska fram nya (o)möjligheter.

dem. Samtidigt är universiteten fortfarande dominerade av gamla

Sociologi handlar om att sitta framför en dator och transkribera

män som tilltalar varandra med det hövligaste av språk. Ett språk

fram analysmaterial. Sociologi handlar om strukturer i det som vi

som känns gammalt och förlegat. Ett språk som kämpar emot inno-

kallar samhälle. Det är inte patientvård. Det är ett kritiskt förhåll-

vation. Ändå har jag valt att studera vidare här. Jag har fortfarande

ningssätt.

inte bestämt mig om det var värt att säga upp studieplatsen i Hel-

Spårvagnarna i Helsingfors får fortfarande mitt melankoliskt

singfors. Men jag hoppas på det. Jag hoppas att jag får möjligheten

lagda hjärta att skrika. För jag minns vårarna på Arkadiagatan och

att skriva en riktigt irriterande doktorsavhandling så att dammet i

vintrarna när istappar haglade ner från de gamla taken i Tölö. En

alla bibliotek yr och alla online servrar stannar. Jag hoppas att det

kvinna dog på vår gata. Jag minns hur jag ”lånade” Judith Butler

fortfarande går att bli forskare.

utan att registrera den. Det fanns för mycket att läsa och för lite tid för kandidatavhandlingen. Jag flyttade från Helsingfors hösten

Text: Lina Bonde

2013 och jag kom aldrig tillbaka. Det är inte många år, men det

Skribenten är magisterstuderande i sociologi vid Humboldtuniversitetet i Berlin

STUDENTBLADET 4/2016

Text: Emma Nippala Bilder: Museiverket, flickr

VAD HÄNDER OM JAG INTE KAN BETALA TILLBAKA MITT STU-

lån och summan på 13 miljoner utgör bara någon promille av den sam-

DIELÅN? SOM LÄGET SÅG UT I FJOL ÄR STORA SVÅRIGHETER

manlagda summan på 1,8 miljarder som finländare nu lånar i studielån.

MED ATT BETALA TILLBAKA STUDIELÅN ETT MARGINELLT PROBLEM I FINLAND, MEN DEN ANNALKANDE STUDIESTÖDSREFORMEN, VARS SANNOLIKA KONSEKVENS ÄR ATT ALLT FLER LYFTER ALLT STÖRRE STUDIELÅN, GÖR ATT REGLERNA

Men en persons betalningssvårigheter slutar inte med att Folkpensionsanstalten kliver in och betalar av lånet. FPA kräver sedan tillbaka summan med en dröjsmålsränta på sju procent, i enlighet med studiestödslagen.

FÖR NÄR EN FÖRE DETTA STUDERANDE KAN BEVILJAS FLEXIBLARE ÅTERBETALNINGSARRANGEMANG KANSKE MÅSTE SES ÖVER.

När en person inte har amorterat sitt lån enligt överenskommelse skickar både banken och Folkpensionsanstalten en betalningspåminnelse till personen i fråga. Om uppmaningen att betala låneraten som förfallit inte leder till att personen inom tre månader betalar sin skuld

STUDENTBLADET 4/2016

eller kontaktar sin bank för att reda ut situationen stiger FPA in och betalar personens skuld. I fjol fick Folkpensionsanstalten betala ungefär 4000 personers förfallna lånerater för drygt 13 miljoner euro.

- Den höga räntan har ju nog smak av straff och tanken med den är att det inte ska vara för lockande för människor att låta bli att betala tillbaka sitt lån. Lahtinen säger att det på FPA ändå finns förståelse för att en persons livssituation kan vara mycket svår och då finns det möjlighet att göra upp en flexibel betalningsplan och det kan också finnas möjlighet att få betala tillbaka med en lägre ränta. Under vissa omständigheter kan man beviljas full befrielse från återbetalningen av skulden, men det är enligt Lahtinen mycket ovanligt.

I relation till antalet låntagare och lånebeståndet är det inte så stora

Få universitetsstuderande har stora bekymmer

tal, säger Ilpo Lahtinen, ansvarig planerare på FPA.

Vanligtvis är den som råkat i sticket på grund av misskötsel av sitt studielån en ungefär tjugoårig person som avbrutit sina yrkesskole-

Dessa 4000 personer utgör en dryg procent av alla de som har studie-

studier. Bara en tiondel och en femtedel av dem som inte klarade av

sina studielån var i fjol före detta universitets- respektive yrkeshögskolestuderande. Huruvida det här kommer att förändras efter den planerade studiestödsreformen som lägger grunden för allt större lånekapital återstår att se, men Lahtinen säger att det kan finnas skäl att se över de paragrafer i studiestödslagen som reglerna för sänkadet av dröjsmålsräntan och beviljandet av full befrielse från återbetalningen av skulden baserar sig på. När lånen blir större finns det skäl att diskutera hur staten hanterar de situationer där före detta studerande inte kan betala tillbaka sina skulder. Med noggrannare regelverk för i hurdana situationer FPA kan sänka dröjsmålsräntan eller bevilja partiell eller full befrielse, skulle de individuella riskerna med studielånet göras mindre. Man ska inte bli orimligt bestraffad för att man inte får ett arbete. Det bästa sättet att undvika problem med tillbakabetalningen av studielånet är att följa med sin personliga ekonomi, vara förutseende och kontakta sin bank i god tid om det ser ut som om det kan bli svårt att sköta amorteringen. Bankerna kan bevilja uppskov eller erbjuda omförhandling av lånevillkoren. – Om du är låginkomsttagare kan FPA betala dina räntor i form av räntebidrag. Om banken får sina räntor är det ofta möjligt att komma överens om olika betalningsarrangemang, påminner Lahtinen.

STUDENTBLADET 4/2016

- INTE EN ÅSIKT BLAND ANDRA Text: Emma Nippala Text: Emma Nippala Foto: Axel Åhman

FORSKARE MÅSTE VÅGA TA SITT UTRYMME I DEN OFFENTLIGA DEBATTEN, VETENSKAPEN ÄR FÖR VIKTIG FÖR ATT BARA LÄMNAS ÅT FORSKARNA. DET STUDENTBLADET 4/2016

SKRIVER PROFESSOR ESA VÄLIVERRONEN I SIN NYA BOK "JULKINEN TIEDE" SOM PUBLICERADES I APRIL.

Vårt vardagsliv snurrar på som det gör, till mångt och mycket tackvare vetenskap och forskning. Att du håller i den här tidningen, kanske smuttar på en kopp kaffe och sedan tar bussen till skolan och lyssnar på musik under resan är produkter av vetenskaplig utveckling. Vetenskap och forskning skapar förutsättningar för vårt vardagsliv, men får också dagligen synlighet i nyhetsmedier och populärkultur. – I tv-serier och filmer framställs ofta forskare som hjältar och man har märkt att det här lockar unga till att bli forskare. Vetenskapen har blivit vardag och mitt eget forskningsprojekt är också ett försök i att göra vetenskapen begriplig och till en del av kulturen, så att den inte på ett traditionellt sätt ska existera uppe i elfenbenstornet och som en esoterisk expertkultur, utan som en viktig del av samhället. Vetenskapen har en viktig uppgift i samhället, men professor Esa Väliverronen efterlyser ett mer realistiskt förhållningssätt till vetenskapens förmåga att hitta lösningar på olika problem. – Vetenskapen påverkar samhället i stort och därför är det viktigt att vi kan utvärdera den. Det riktas många stora förväntningar på forskningen. Man tänker att den ska utgöra grunden för konkurrenskraften i samhället och att nationerna klarar sig i konkurrensen tackvare satsningar på vetenskap och utbildning. Visst stämmer det också, men man börjar lätt förvänta sig att vetenskapen ska vara omedelbart nyttig. Det kan resultera i besvikelse när vetenskapen inte trots allt ger några snabba lösningar eller bjuder på lyft för konkurrenskraften. Det skulle vara bra med en mer realistisk uppfattning om vad vetenskapen kan ge och vilken plats den har i samhället, säger Väliverronen. TRENDORDET EFFEKT Reslutatinriktning och krav på omedelbar nytta inom forskningen har ofta varit på tapeten, då de nedskärningar Juha Sipiläs regering gör i utbildningen och forskningen, har diskuterats. Vaikuttavuus (ungefär effektivitet eller effekt på svenska) är ett ord som återkommit i presentationer av regeringens vetenskapspolitik. Krav på att universiteten och andra instanser som bedriver forskning ska kunna motivera sin verksamhet och ge tillbaka till samhället är helt befogade, tycker Väliverronen, men hur man mäter effektivitet är problematiskt. – Man har försökt utveckla olika kvantitativa mått för detta som mätare eller indikatorer. Inom den medicinska vetenskapen är det lätt att bevisa att man utvecklar nya vårdformer, att man utvecklar nya mediciner och får nya patenter och på så sätt skapar ekonomisk verksamhet. Det är konkreta effekter av forskningen. Men vilken är sedan humanisters och samhällsvetares roll? Finns det en annan roll utöver att de fungerar som rådgivare för politiska beslutsfattare angående lagreformer och liknande?

”MAN KAN VÄRDESÄTTA VETENSKAP, MEN I SITT DAGLIGA LIV STRUNTA I VAD SOM ENLIGT VETENSKAPEN ÄR DET SMARTA ALTERNATIVET OCH ISTÄLLET FATTA BESLUT UTGÅENDE FRÅN EXEMPELVIS SIN VÄRLDSBILD.”

Väliverronen anser att ett mekanistiskt nyttotänk dominerar i diskussionen om effekter och att man nästan har ett tvångsmässigt begär att mäta. Det här tankesättet är för snävt, menar Väliverronen, och säger istället att man kunde förstå effektiviteten på ett mångsidigare sätt. Det skulle, enligt Väliverronen, vara viktigt att förstå på vilket sätt vetenskapen främjar samhällsdebatten och ger förslag på lösningar som grundar sig på vetenskapligt kunnande. Väliverronen förstår effektiviteten som växelverkan mellan universiteten och samhället. – I boken skriver jag också att det är viktigare att föra fram kunskapen i samhället och i debatten. Att göra den tillgänglig för olika aktörer i samhället och på så sätt skapa fotfäste för synsätt som grundar sig på forskning. VI MÅSTE KUNNA UTNYTTJA KUNSKAPEN Det finns en viss spänning mellan faktumet att medborgarna, enligt studier, verkar värdera vetenskapligt vetande högt, och det att regeringen sorglöst förbigår expertåsikter i sitt beslutsfattande, samtidigt som de slänger ur sig nedvärderande kommentarer om universitetsvärlden. Väliverronen förklarar att det handlar om uppfattningen om vetenskap i allmänhet och vetenskap särskilt. – Man kan värdesätta vetenskap, men i sitt dagliga liv strunta i vad som enligt vetenskapen är det smarta alternativet och istället fatta beslut utgående från exempelvis sin världsbild. Det samma gäller politiken. Regeringen kan värdesätta vetenskapligt kunnande i allmänhet, men när det vetenskapliga kunnandet berör någon aktuell politisk fråga politiseras vetenskapen med risken att sakkunskapen börjar ses som bara en åsikt bland många.

STUDENTBLADET 4/2016

Esa Väliverronen är professor vid socialvetenskapliga institutionen vid Helsingfors universitet.

– Forskare måste tålmodigt föra fram faktakunskap i samhällsdebatten, trots att det finns de som vill bagatellisera deras kunnande, och inte bli för sårade av kommentarer om all världens docenter, utan ändå delta i diskussionen, säger Väliverronen.

”VETENSKAPEN

Väliverronen efterlyser också större förståelse för vetenskap och forskning bland beslutsfattare.

VÄNDIGTVIS

– När jag studerade miljöhot och politik märkte jag att politiker ofta förväntade sig att vetenskapen skulle bjuda på snabba lösningar och entydiga svar. Vetenskapen bjöd på helt tillräckliga svar just då för att man skulle ha kunnat fatta beslut, men istället för att göra det gömde man sig bakom påståendet att det inte finns entydiga forskningsresultat. Det är en problematisk attityd. Vetenskapen kan inte nödvändigtvis ge entydiga svar på praktiska problem, utan det behövs alltid politiskt beslutsfattande här. Men å andra sidan ska man inte åsidosätta forskningsrön, utan man måste på ett realistiskt sätt utvärdera deras betydelse. Ett centralt budskap i boken Julkinen tiede är att alla, såväl vanliga medborgare som politiker, behöver förstå vetenskapen bättre för att vi ska kunna utnyttja kunskapen för att bygga vårt samhälle. Ju bättre vi förstår vetenskapen, desto bättre beslut kan vi fatta. Forskare, såväl inom naturvetenskapen som samhällsvetenskap och humaniora måste våga ge sig ut i debatten och ta det utrymme som kunskapen behöver, men forskningskunskap borde också inkorporeras redan i skolundervisningen.

STUDENTBLADET 4/2016

KAN INTE NÖDGE

ENTYDIGA SVAR PÅ

PRAKTISKA

PROBLEM, UTAN DET ALLTID

BEHÖVS POLI-

TISKT BESLUTSFATTANDE HÄR.”

STUDENTBLADET 4/2016

Tampereen ylioppilaslehden Aviisin kustantaja Tamy hävisi

tulevaisuuden ylle tilanteessa, joka ei muutenkaan ole

Aviisissa vuosina 2006–2011 työskennelleen toimittajan

ruusuinen. Oulussa ylioppilaslehden painettu versio on jo

palkkausta koskevan riidan korkeimmassa oikeudessa maa-

aiemmin päätetty lakkauttaa vuoden 2017 alusta. Itä-

liskuussa. Kiistan ydin oli siinä, pitikö työsuhteessa noudat-

Suomen yliopiston ylioppilaskunnassa lehteä ollaan näillä

taa työtehtävien perusteella journalistien työehtosopimusta

näkymin ajamassa alas kahdessa vuodessa. Tilalle on mo-

vai toimialan mukaisesti ylioppilaskunnan omaa palkkalinjaa.

lemmissa tapauksissa ajateltu verkkolehteä, mutta Tamyn

Oikeus on puhunut, ja Tamyn on aika kaivaa kuvetta: ylioppilaskuntien palkkausta parempi journalistien työehto-

häviämä oikeusjuttu vaikuttanee suunnitelmiin. Pahalta tuntuu sekin, että toiset pitävät korkeimman

sopimus katsottiin yleissitovaksi. Ylioppilaskunta maksaa

oikeuden päätöstä pienen ihmisen voittona. En näe siinä

toimittajalle palkkasaatavia lähes 18 000 euroa ja lomara-

juhlittavaa, jos jo valmiiksi irtisanomisista kärsivältä media-

haa yli 1 000 euroa. Päälle tulevat korot ja oikeudenkäynti-

alalta katoaa työpaikkoja entisestään. Ei ylioppilaskunnan

kulut.

palkkalinja sentään täyttä riistoa ole ollut – onhan ylioppi-

Jälkiviisaasti on helppo sanoa, että viulut olisi kannat-

laslehtiin aina löytynyt halukkaita työntekijöitä.

tanut maksaa etukäteen ja näin välttää kallis oikeustaistelu.

Oikeuden päätöksen jälkeen ylioppilaskunnat tulevat

Tapaus ei kuitenkaan ollut yksinkertainen. Journalistiliiton ja

todennäköisesti käymään läpi jokaisen ylioppilaslehden

toimittajan kanta voitti käräjäoikeudessa, Tamyn taas hovioi

työsuhteen kahdesta näkökulmasta: onko työhön varaa ja

keudessa. Korkein oikeus päätyi tuomiossaan toteamaan,

onko sen teettäminen järkevää? Vaikka ylioppilaskunnan

että jutussa oli kyse työntekijän ja työnantajan välisen sopi-

talous olisi vakaa, tilanne on palkkatasa-arvon kannalta mut-

muksen vähimmäisehdoista. Yleissitovuus pätee toimialasta

kikas, jos toimitusharjoittelija saa parempaa palkkaa kuin

huolimatta.

saman talon asiantuntija. (Asiantuntijoiden palkoissa onkin

Osassa ylioppilaskuntia asialla ei ole vaikutuksia siksi, että palkkaus lehdissä on jo valmiiksi journalistien työeh-

selvästi tarkistamisen varaa, mutta ei mennä nyt siihen.) Budjetoinnissa tehdään aina arvovalintoja, kun päätetään,

tosopimuksen mukainen. Valtaosassa lehtiä näin ei kuiten-

mihin rahoja suunnataan. On järjetöntä, jos vaakakupit

kaan ole. Osa ylioppilaslehdissä työskennelleistä ovatkin jo

alkavat ylioppilaskunnissa kääntyä ylioppilaslehtien alasajon

lähteneet karhuamaan palkkasaataviaan.

kannalle. Haitat ovat ilmeiset: julkinen keskustelu opiske-

Ymmärrän sen, että oma liittoni käy taistelunsa loppuun

lijoiden asioista uhkaa yksipuolistua ja vireä journalismin

saakka. Ymmärrän myös, että päätöksen perusteella moni

haara kuihtua pois. Moniarvoisuutta ja vastuullista toimintaa

lähtee perimään maksamattomia rahojaan: työstä kuuluu

ajavilta ylioppilaskunnilta lehtien alasajo olisi outo teko.

Samaan aikaan on myönnettävä, että seuraukset pelottavat minua. Päätös kerää mustia pilviä ylioppilaslehtien

Aino Heikkonen Skribenten är chefredaktör för Aviisi och kolumnen har tidigare publicerats i Aviisi 3/2016

GÄSTK

maksaa lain mukainen palkka.

MN U L

STUDENTBLADET 4/2016

Foto: Fanny Malmberg

Professor Heikki Hänninen rördes till tårar då studerande från Mellersta Finlands nation ordnade en demonstration mot hans uppsägning. Hänninen är inspektor på nationen.

Den gråtande professorn EN UPPSÄGNING KROSSAR LIVET SÅ SOM EN KÄNNER DET OCH MITT I ALLT SLÅR TANKEN ATT EN BORDE HA ÅKT FÖR LÄNGE SEDAN, INTE BYGGT EN KARRIÄR DÄR DEN INTE LÄNGRE UPPSKATTAS. TANKEKEDJAN GÅR VIDARE TILL ATT DET VAR EGEN DUMHET ATT STANNA KVAR, ATT DET ÄR SÅ MYCKET SVÅRARE ATT FORTSÄTTA HÄRIFRÅN NU, SOM UPPSAGD. Text: Fanny Malmberg Foto: Fanny Malmberg & Axel Åhman

Under aprilmånad utfärdade Helsingfors universitet flera uppsägningar. En av uppsägningarna uppmärksammades extra mycket av studerande från Mellersta Finlands nation. Valet hade nämligen fallit på nationens inspektor, Heikki Hänninen, professor i växtbiologi vid biovetenskapliga institutionen. Hänninen blev officiellt uppsagd den 12 april. I samband med detta samlades ett 30 tal studenter från nationen på Senatstorget, för att uttrycka sin sorg över beskedet i form av en ljusmarch framför universitetets huvudbyggnad. Då Hänninen själv dök upp efter att ha följt med demonstrationen kunde han inte längre hålla tillbaka tårarna. Omringad av studenterna konstaterade han sorgset, men med en vägran att ge upp att det här inte är slutet, utan det är början på något nytt. "När jag idag väntade på att gå och samtala med dekanen i Vik, gick det en studerandefröken förbi mig, som bar en tygkass med texten: ”This is where the story begins”. Jag tror i allmänhet inte på omen, men jag tror att jag ska göra ett undantag nu. Det är bara så sorgligt att inte ni är med i den där nya berättelsen", skrev han till nationen i ett tackmail samma dag. Från undervisnings- och forskningspersonalen är det totalt 75 personer som sägs upp fram till slutet av 2017. Det är alltså många som kommer att stå med gråten i halsen och inte riktigt veta vad de ska ta sig till. På Mellersta Finlands nation är stämningen modfälld. Olavi Stenroos, kurator på nationen, beskriver Hänninen i ett e-postsvar så här: Heikki är en jovial och pratsam person, som alla har lätt att komma överens med. Han har deltagit aktivt i nationens verksamhet som inspektor och på så sätt blivit bekant för många. Det har varit klart från början att nationens verksamhet är lika viktig för Heikki som för oss studerandemedlemmar, inte bara en formell uppgift vid sidan av. För nationen känns det som om den person vi själva valt som inspektor tas ifrån oss, utan att någon tillfrågat oss om saken. Vi har utgått ifrån att inspektorer uppskattas högt på universitetet och kunde därför inte alls vänta oss att det skulle gå så här. Vi känner en äkta sorg och chock över beskedet ...

STUDENTBLADET 4/2016

Inspektor - ett hedersuppdrag Att vara inspektor betyder att fungera som en länk mellan universitet och studenterna. Stenroos berättar att inspektors främsta uppgifter är att dela ut nationens hedersbetygelser och utmärkelser vid årsfesterna och nationsbanden på utdelningsmiddagen. Inspektor har inte beslutanderätt i nationens ärenden, men har en övervakande roll och ska främja nationens intressen. En inspektor väljs för fem år i taget och Heikki har hunnit sitta på posten i drygt fyra år nu. Han skulle gärna ha velat ställa upp för omval vid årsskiftet. – Jag upplevde att inspektorsuppdraget hör till bildningsuniversitetets uppgifter, även om det skulle leda till mindre tid att söka [forsknings]pengar. Men, so what, jag har ju fast anställning, tänkte jag. Jag såg det som ett sätt att bidra till universitet, säger Hänninen. Det har gått en vecka sedan uppsägningen då vi träffas. Hänninen fick själv beskedet några veckor innan det, i form av ett mail. Kom mailet som en överraskning? – Om det skulle ha kommit en vecka tidigare skulle det ha varit en total överraskning. En vecka innan mailet fick jag veta att en professor vid Botaniska muséet blivit uppsagd. Då väcktes en liten rädsla. Jag kommenterar att nationen alldeles tydligt uppskattat Hänninen som inspektor extra mycket. – Det finns väldigt olika slags inspektorer. Vissa genomför uppdraget så att de går på årsfester, håller kontakt med kuratorn, och kanske deltar på något enstaka annat evenemang. Jag sprang ju på nationen med jämna mellanrum och var känd för att stanna ända till småtimmarna. Uppskattningen är något alldeles otroligt.

Livet kom emellan

STUDENTBLADET 4/2016

Heikki Hänninen har gjort karriär vid Helsingfors universitet ända sedan 1997. Han är specialiserad i fysiologisk växtekologi och forskar i hur nordiska växter anpassar sig till och påverkas av klimatförändring. Det är ett ämne som nästan bara kan forskas i här i Norden, som har de rätta klimatförutsättningarna. De senaste åren har dock karriären hamnat på andra plats på grund av omvälvande livshändelser. Hösten 2011 avslutades ett större forskningsprojekt och vid samma tid blev Heikkis svärfar svårt sjuk. Eftersom hans fru skötte ett lektorat i Uleåborg var det Heikki som i stor del fanns till som stöd för sin svärmor. Svärfadern dog i november det året och genast efter årsskiftet blev hans fru sjuk. Följande maj fick hon en cancerdiagnos. Till en början såg det lovande ut och hon återvände till jobbet, men i september upptäcktes metastaser och kort därefter fick hon en allvarlig inre blödning. Heikkis fru dog den andra februari 2012.

Det var en svår tid som sträckte sig över tre långa år. Det var tungt att jobba och eftersom professorsjobbet som känt inte är bundet av fasta arbetstider blev Heikkis insats minimerad under den här tiden. Att vara inspektor var ändå något som gav krafter. I ett mail till nationen (5.4.2016) skriver Hänninen: Nationen blev något större än livet för mig. Jag kommer aldrig att förstå vad jag har gjort för br a för att förtjäna en sådan lottovinst. Ni nationsmedlemmar hade också en stor betydelse för att jag så snabbt repade mig efter Lisa Lenas bortgång. Den här gången måste jag klara mig utan er hjälp. Jag kommer att sakna er. Hösten 2014 bestämde sig Heikki för att det var dags att börja kämpa. Efter att inte ha blivit beviljad ett större forskningsstipendium från Finlands Akademi, insåg han att hela finansieringen måste sättas i skick. Hans forskningsgrupp hade dock helatiden lyckats få egen finansiering, trots att han inte själv bidragit till sökandet av pengar. Bara några veckor innan uppsägningsbeskedet hade Heikki ett utvecklingssamtal med prefekt Kurt Fagerstedt, där han konstaterade att han ska förbättra sig. Idag har Heikki bara fyra år kvar till pension; han skulle ha velat ha chansen att satsa de sista åren riktigt ordentligt med förutsättningen att om det inte börjar ta fart ger han frivilligt plats åt någon yngre - något han också tog upp på utvecklingssamtalet. I år ger Hänninen ut en bok ut via det erkända förlaget Springer. Boken skulle ha ökat förutsättningarna för att forskningspengar. Reflektioner kring möjliga orsaker för uppsägningen bubblar till ytan, men det är omöjligt att veta exakt. Uppsägningen skedde utan någon som helst förvarning, utan antydan om något överhuvudtaget. Beslutet motiveras enbart med regeringens sparkrav. Hänninen är konfunderad, den senaste responsen han fick av arbetsgivaren var en löneförhöjning ett par år sedan, utan att ha bett om det. Känns det som att det inte ges utrymme för privatlivet på universitetet? – Väldigt mycket så. Man skulle ju tycka att en arbetsgivare också bryr sig hur det går för de anställda hemma. Borde man inte ändå ges någonslags varning innan man blir avskedad? – Men det här är en så ny situation. Universitetet har inte gjort uppsägningar i så här stor skala tidigare, ingen vet hur man gör. En kort tid efter att Hänninens fru gått bort råkade han träffa rektor Jukka Kola på en middag. Då sa rektorn att Heikki kan vända sig till honom om han behöver stöd. Det erbjudna stödet är som bortblåst idag. – Jag fick veta av professor Jorma Kuparinen som är prefekt på miljövetenskapliga institutionen och var med i bakgrundsarbetet för uppsägningarna att jag inte hamnade längst ner i rankingen, där var åtminstone en annan. Men denna person kunde inte sägas upp på grund av betydande familje- och politisk bakgrund, berättar Hänninen.

Foto: Axel Åhman

STUDENTBLADET 4/2016

Heikki Hänninens uppsägning träder i kraft i oktober. Han vet inte vad framtiden bär med sig men betonar att han har en positiv världssyn.

Hänninen är chockad över att det kan gå så här. Han har skrivit ett öppet brev till Helsingfors universitets styrelse i vilket han lyfter fram det här tillsammans med orsakerna till att han inte presterat maximalt den senaste tiden. I brevet lyfter han också fram orättvisan i att bli uppsagd så nära pensionsåldern. – Jag vill inte vara populist. Det är väldigt enkelt att skälla ut regeringen för att de tar från åldringar, skolelever och universiteten. Tydligen har Finland levt över sina tillgångar och det finns ett behov att skära ner. Men att det sköts så här, utan att beakta folks livssituationer… Heikki upprepar flera gånger att han i grunden har en väldigt positiv livssyn och inte vill bli bitter. Hans arbete har inte gått ouppmärksammat på internationell nivå och samma dag som han blev uppsagd fick han ett arbetserbjudande från Kina. Uppsägningen är en ny början och det finns mycket att fundera på. Världen är ännu öppen.

”OM

DET

SKULLE

KOMMIT EN VECKA TIDIGARE SKULLE DET HA VARIT EN TOTAL ÖVERRASKNING. EN VECKA INNAN MAILET FICK JAG VETA ATT EN PROFESSOR VID BOTANISKA MUSÉET BLIVIT UPPSAGD. DÅ VÄCKTES EN LITEN RÄDSLA.”

STUDENTBLADET 4/2016

VETENSKAP UNDER KONTROLL Text: Veikka Lahtinen Illustrationer: Lars Högström

UNIVERSITETEN BLIR TVUNGNA ATT I ALLT HÖGRE GRAD BEVISA HUR DERAS FORSKNING ÄR NYTTIG FÖR STATEN. SAMTIDIGT ANSER MÅNGA ATT AKADEMIKERNA SJÄLVA BORDE FÅ BESTÄMMA ÖVER VAD DE FORSKAR I.

etaljerna om egeringens omfattande nedskärningar inom utbildningen annonserades i höstas. Fackförbundet Akava, oppositionspartierna och studentkårerna har alla uttalat sig om att de nedskärningar som drabbar universiteten hotar den finländska högutbildningen. Till exempel Helsingfors universitet säger år 2016 upp nästan 600 personer.

Fast nedskärningarna verkar som en ny och överraskande politisk sväng, kan de också ses som en del av en längre utveckling i den finska universitetspolitiken. Att universiteten får mindre direkt finansiering av staten leder till att de blir mera beroende av pengar som de skaffar själva från den privata sektorn. Panu Raatikainen, professor i filosofi vid Tammerfors universitet och aktiv politisk debattör, har deltagit i diskussionen om universitetens autonomi sedan 1980-talet. Han tycker att de nya nedskärningarna är både överraskande och ändå inte så överraskande. – Man kunde gissa att Sannfinländarna inte skulle försvara universiteten i regeringen. Men den utbildningsfientlighet som man nu der hos Samlingspartiet fanns inte på 1990-talet, då försvarade vissa samlingspartister utbildningsfinansieringen till och med starkare än Vänsterförbundet. Sen dess verkar partiet ha omfamnat ett mera nyliberalistiskt tankesätt. Fast universiteten är mer och mer beroende av privat finansiering, har den direkta statsfinansieringen inte heller varit helt ovillkorlig. Universitetens så kallade basfinansiering har redan tidigare påverkats av mängden utexaminerade studenter.

Den stora bilden

STUDENTBLADET 4/2016

De nu aktuella nedskärningarna säger inte allt om den finländska vetenskapspolitiken. Forskarförbundets ordförande Petri Koikkalainen påpekar att de nyaste nedskärningarna inte motiverades vetenskapspolitiskt, utan man verkar "ha tagit där det var lättast". Vill man förstå den politiska styrningen av vetenskap i Finland, måste man också se till andra saker, till exempelpå hur de existerande pengarna delas mellan olika forskningsinstrument. Enligt Koikkalainen kan man se en utveckling där pengar flyttas från forskningsinstitutionernas basfinansiering till så kallade ”strategiska instrument”. De är enheter som delar ut forskningspengar till ämnen som har valts politiskt. År 2013 utfördes en totalreform av statens forskningsinstitut och forskningsfinansiering. Som följd grundades det nya Rådet för strategisk forskning som agerar vid Finlands Akademi. Samtidigt startade regeringen sin egen utrednings- och forskningsverksam-

het. – De pengar som tidigare automatiskt tillhörde universiteten och statens egna forskningsenheter, kan nu också delas till exempel till konsultföretag. Det betyder att universiteten är tvungna att tävla om och möjligtvis förlora pengar som de tidigare har använt till personalens löner. Det kan vara fråga om flera miljoner, säger Raatikainen. Raatikainen anser att samma ”tävla och mäta”–logik också syns på mikronivån i universitetsanställdas vardag. Utvecklingen har pågått länge. – Man ska skriva ner sina arbetstider, men man ska inte egentligen skriva ner hur mycket extra man jobbar. En pseudo-objektiv mätning är närvarande överallt. Jag minns när föregångaren till Finlands Näringsliv gav ut sina vetenskapspolitiska mål på 1980-talet och höll seminarier om effektivisering av universiteten. Man har nu i 30 år verkställt deras vetenskapspolitik.

Den vetenskapliga autonomin är hotad Topi Artukka, doktorand i historia vid Åbo universitet, säger att nedskärningarna kommer att påverka hans beslut att fortsätta med forskning efter dissertationen. Han forskar i det tidiga 1800-talets herrskap och societeternas historia i Finland. – Överallt måste man kunna motivera hurudant “samhälleligt värde” forskningen har. Jag är personligen inte så hotad, eftersom jag i min forskning tar upp frågor som det inte har skrivits omfattande om tidigare. Samtidigt är jag medveten om att det jag gör inte är så “pop”. Det är störande hur all finansiering ska bindas till forskningens direkta påverkan i samhället. Vetenskaplig autonomi betyder att universiteten och forskningspersonalen har makten att styra över sin verksamhet, men begreppet är inte endimensionellt. Till exempel den mycket kritiserade nya universitetslagen från år 2010 motiverades med ökad autonomi för universiteten. I praktiken innebar lagen bland annat att man skulle välja en del av universitetens styrelsemedlemmar utanför universitetet, från till exempel näringslivet. Forskarförbundet anser att vetenskapen borde vara självstyrd. Det vill säga att den vetenskapliga gemenskapen har makten och ansvaret att definiera problem och frågor som det forskas i och reds ut. – Vetenskap som ett internationellt fenomen styrs av den globala vetenskapliga gemenskapens problemformuleringar. De internationella vetenskapliga publikationerna tycker till exempel inte att det är relevant vad ett viss lands regering vill att det ska forskas i, påminner Petri Koikkalainen.

”NÄR

PENGAR

FRÅN

U N I V E R S I T E T E N S BASFINANSIERING FLYTTAS TILL

STRATEGISKA

FORSKNINGSINTRUMENT STYRDA AV STATEN, HAR UNIVERSITETEN LÄNGRE BESTÄMMA

INTE

MAKTEN

ATT

ÖVER

HUR

DE PENGARNA ANVÄNDS. När pengar från universitetens basfinansiering flyttas till strategiska forskningsintrument styrda av staten, har universiteten inte längre makten att bestämma över hur de pengarna används. Frågor som det ska forskas i med hjälp av pengarna definieras politiskt, och är därför beroende av vilka partier som råkar sitta i regeringen. Forskningsmålen är också oftast kortsiktigare när forskningsfrågor definieras politiskt. Ändå är Forskarförbundet inte totalt emot forskning som till exempel beställs av ministerierna. Det som de anser är problematiskt är att pengarna till forskningen tas från universitetens egna forskningsfinansiering. Raatikainen håller med om att det kan vara nyttigt att ministerier kan beställa utredningar. Å andra hand har statsrådets utrednings- och forskningsverksamhet också kritiserats, till exempel när Polisyrkeshögskolans rapport om invandringen kom ut i februari 2016. Tre forskare vid Helsingfors universitet påpekade att den inte fyller några vetenskapliga kriterier. Raatikainen själv kommenterade då att utredningen var en lång litteraturöversikt. – Det är bra att ministerierna beställer utredningar med genomsynliga instrument. Samtidigt borde någon ha en aning om vad vetenskaplig forskning egentligen är.

Innovationer och tid Topi Artukka är oroad över vetenskapens basfinansiering. Under doktorstudierna är man oftast tvungen att söka finansiering flera gånger och då lär man sig hur vetenskapliga motiveringar i sig inte längre räcker till.

– Överallt ska man betona tvärvetenskaplighet och innovationskraft. Det är inget fel med dem i sig, men tvärvetenskapligheten blir lätt påklistrad och ofta blir man tvungen att använda vissa trendiga begrepp bara för att ansökan ska låta mera innovativ. Panu Raatikainen påpekar att grundforskning egentligen är starkt förknippad med “innovationer”. Begreppet används bara för kortsiktigt. – Ofta föds innovationerna slumpmässigt som följd av långsiktiga satsningar i grundforskningen. Det borde finnas mera tålamod för att se det. Vissa satsningar kan ta från tjugo till trettio år inna de leder till någonting konkret. Raatikainen anser att Finlands konkurrenskraft inte kan baseras på kortsiktiga satsningar enligt näringslivets nuvarande forskningsbehov. Petri Koikkalainen och Forskarförbundet håller med. – Vetenskapens grundfinansiering är i bättre skick i till exempel Holland och Schweiz, som anses vara starka vetenskapsländer. I Finland är vetenskapsfinansieringen internationellt sett instabil. Man tar pengar till nya forskningsenheter från de existerande, som sedan är tvungna att lägga ner viktiga funktioner. Kunde en starkare grundforskning vara ett svar på behovet av innovationer och tvärvetenskaplighet? Topi Artukka anser det. – Grundforskningen ska vara i skick och forskarna ska ha en bra förståelse av sin egen disciplin för att skapa fungerande kontakter med andra discipliner. Man ska kunna förstå vetenskapens grundlogiker. En riktig vetenskaplig dialog är svår att åstadkomma. Det kräver tid

STUDENTBLADET 4/2016

JAG,

RYSSLAND.

I R E G A L Ryssar i Finland 2015, Sergei visar hur man h책ller Kosha i famnen. Ibland sl채pps Kosha ut ur sin bur.

STUDENTBLADET 4/2016

Jag heter Sonya Mantere och bor i Helsingfors, men studerar fotografi vid Designinstitutet i Lahtis. Ryssland är en del av min historia och därför ett outtömligt ämne för min fotokonst. Jag känner en speciell entusiasm inför att fotografera mina rötter, eftersom språket och kulturen påminner mig om min barndom. Jag upplever att jag lyckats fånga en rysk kultur men med starka drag från väst, i mina bilder. I fotoserien Jag, Ryssland (2015) ville jag dokumentera mina släktingars liv i Finland och Ryssland. Jag märkte snabbt att jag borde fortsätta det här projektet, eftersom jag hela tiden hittade nya motiv. Vardagen i en rysk familj är livlig och ärlig; v familjemedlemmarna skriker åt varandra medan både tv:n och radion:n dundrar på och i köket lagas det mat. Ryssar i Ryssland 2015, S:t Petersburg - Vadim sitter ofta i telefonen och ordnar saker och ting. I Ryssland har äldre inte likadana stödnätverk eller hjälp för att röra sig som i Finland.

STUDENTBLADET 4/2016

2015 S:t Petersburg - Under Andra Värdskriget fungerade Vadim som kapten. Ännu år 2015 klarade han av att resa runt i skolor och berätta om sina upplevelser av krigstiden. 2015 S:t Petersburg - Ibland söker Tamara efter sin andra katt.

STUDENTBLADET 4/2016

Au revoir, FORSKARNA KOMMER REGERINGENS POLITIK ATT ORSAKA EN KOMPETENSFLYKT I FINLAND? NEDSKÄRNINGARNA I UNIVERSITETEN HAR FÅTT AKADEMIKER ATT SE SIG OM EFTER KARRIÄRMÖJLIGHETER UTOMLANDS. VILKA FÖLJDER HAR DET HÄR FÖR FINLAND? FORSKARNA SOM STUDENTBLADET TALAT MED HAR ÅKT TILL VÅRT VÄSTRA GRANNLAND – OCH REKOMMENDERAR ANDRA ATT GÖRA SAMMA SAK. Text: Emma Strömberg Illustrationer: Miranda Koskinen

STUDENTBLADET 4/2016

edan regeringen meddelade hur mycket de skulle skära ner i finansieringen till universiteten och forskningen har många uttryckt sin oro över om duktiga akademiker kommer att flytta utomlands och orsaka en kompetensflykt från landet. Det är svårt att beräkna hur mycket regeringens sparpolitik direkt påverkar antalet akademiker som söker sig utomlands, men Petri Koikkalainen som är ordförande för forskarförbundet, påpekar att Finlands utbildningspolitik går i motsatt riktning jämfört med andra EU-länder. När Finland drastiskt skär ner fortsätter andra länder att satsa på utbildning. – Det gör ju att läget ändras till fördel för andra länder, konstaterar Koikkalainen. Under höstens gång har flera kända namn inom den finländska universitetsvärlden meddelat att de flyttar utomlands på grund av regeringens politik. Till exempel Jaakko Hämeen-Anttila, tidigare professor i arabiska och islamforskning vid Helsingfors universitet, tog chansen när han blev erbjuden en professur i Edinburg. Olli Kallioniemi, tidigare chef för institutet för molekylära läkemedel (FIMM), fick en liknande position i Sverige och meddelade att Finlands politik påverkade hans beslut att ta emot tjänsten. Dessa toppforskare som har uppmärksammats i media, är ändå en minoritet, menar Koikkalainen som poängterar att den största gruppen som potentiellt lämnar landet hittas bland yngre forskare. När många universitet i landet avskedar anställda och inte förnyar tillfälliga kontrakt öppnas inte heller några tjänster för personer i början av sin akademiska karriär. Då är det inte ett långt steg att söka sig utomlands om möjligheten öppnar sig. – På det här sättet kan vi under årens lopp förlora många forskare – som vi möjligen inte ens kommer att höra om i Finland om de stannar och gör sin karriär i ett annat land.

Bättre arbetsvillkor i Sverige Johnny Östman är 25 år. I januari började han doktorera i kemi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Han är en av dem som kände av att det är kärvare tider i Finland och såg fler möjligheter utomlands. För Johnny var det självklart att välja Sverige framom Finland eftersom arbetsvillkoren för doktorander är mycket bättre i Sverige.

Medan det vanliga i Finland, är att doktoranden själv söker finansiering från till exempel fonder, och får pengar för bara något år i taget, är det vanligt i Sverige att man söker en doktorstjänst, alltså att man är anställd av universitetet under den tid man doktorerar. Förutom fördelen med en tryggare ekonomi får man också ta del av de förmåner som en anställning innebär i form av betald semester, sjuklön och pension etc. – Jag skulle ha fått stanna och doktorera i kemi vid Åbo Akademi, men finansieringen skulle ha varit mycket mera osäker, berättar Johnny och tillägger att det är mycket bättre i Sverige när doktoranden inte själv konstant behöver söka om finansiering åt sig utan kan fokusera på sin forskning. Johnny Östman berättar att han under magisterstudierna förstod att det blev allt tajtare med finansiering för forskning. Vid sidan av regeringens aktiva sparpolitik minskar också finansieringen som doktorander kan söka om via fonder på grund av den ekonomiska recessionen. Fonderna har inte lika stora avkastningar att dela ut. Johnny menar att de pågående nedskärningarna helt klart kommer att leda till en ökad “brain-drain” (kompetensflykt) från Finland och konstaterar att han inte själv har några aktiva planer på att återvända. – Om det inte blir bättre i Finland så är det ett ganska långt steg att ta sig tillbaka. Även om jag skulle söka till industrin i Sverige har jag förstått att det är mycket bättre än i Finland; att de tar hand om doktorer där och är mycket bättre på att förstå vilken kunskap de besitter och ta den tillvara. I Finland verkar företag mest vara rädda för att doktorer har för höga lönekrav. I Finland har jag aldrig sett en annons på arbetsförmedlingen där man skulle söka en doktor. Johnny rekommenderar alla som funderar på en akademisk karriär att överväga att söka sig utomlands, i alla fall så som läget ser ut nu. – Man ska inte vara rädd för att åka utomlands. Om man kan undvika det finska systemet i att man själv söker sin finansiering, är det nog bra att göra det. Då kan man fokusera mycket bättre på sin forskarutbildning och man inte behöver tänka på det ekonomiska hela tiden. Johnny menar dessutom att det är en bra merit att ha varit utomlands en tid om man ska söka en tjänst efter doktorsexamen. Innan valet landade på Sverige hade han också kollat möjligheterna i Norge, Danmark, Tyskland och till och med Nederländerna och Österrike.

STUDENTBLADET 4/2016

Bildade medborgare ger bättre politiskt klimat Åsa von Schoultz är ursprungligen från Sverige, men har bott största delen av sitt yrkesverksamma liv i Finland. Hon jobbade arton år i Finland, främst i statsvetenskap vid Åbo Akademi, tills hon nyligen tillträdde som tillsvidare professor på Mittuniversitetet i Sundsvall i Sverige. Liksom Johnny lyfter hon fram fördelarna med att göra akademisk karriär i Sverige. Förutom att man som doktorand har en anställning med alla anställningsförmåner det innebär, kan man inte heller ha tillfälliga kontrakt hur länge som helst på ett universitet i Sverige. Åsa berättar att man efter maximum fyra år med olika tillfälliga anställningsformer måste få en fast tjänst som lektor. Själv hade hon ändå gärna fortsatt arbeta i Finland. – Hela min karriär har jag siktat på att söka en tjänst som professor i statskunskap vid Åbo Akademi, men sparpolitiken innebär att den antagligen inte kommer att lediganslås.

STUDENTBLADET 4/2016

Det ser också dåligt ut för ett motsvarande jobb vid Helsingfors universitet. Tjänsten vid Åbo Akademi var hotad redan i och med Åbo Akademis eget sparprogram som började för några år sedan, då det fördes diskussioner om vem som kommer att gå i pension och hur man kan minska antalet anställda på det sättet. – Men de nya sparåtgärderna har ytterligare försämrat chanserna att någon av de professurer jag är intresserad av ska lediganslås, säger Åsa. Eftersom Åsa bedömde att chanserna var små, valde hon att pröva sina vingar och söka en professur i Sverige, och lyckades. Men Åsa håller ännu dörren till Finland öppen.

– Min första prioritet har alltid varit, och är fortfarande att jobba i Finland, gärna som professor. Både Åsa och Johnny säger att det också inom universiteten märks att Sveriges ekonomi går bra. Där är det är inget tal om nedskärningar. – Jag måste säga att det är jätteskönt att vara i en miljö där ekonomin går bra. Det finns inga domedagsprofetior, vilket är ganska trevligt i vardagen. Det gör också att förutsättningarna för akademiskt arbete är hyfsat goda, berättar Åsa. Om kompetensflykten är ett faktum, hur kommer det här att påverka Finland på sikt? Enligt Petri Koikkalainen kommer utvecklingen att påverka Finland på flera olika nivåer. Om många bra forskare från Finland söker sig utomlands kommer en naturlig följd vara att finska universitet får svårare att klara sig bra i internationella jämförelser mellan universitet och ämnen. På ett nationalekonomiskt plan innebär kompetensflykten att när nivån på kunnandet sänks kommer vi inte heller att kunna göra lika bra produkter och innovationer för världsmarknaden. Men Petri Koikkalainen ser ett ännu större problem i hur det politiska klimatet och diskussionskulturen i landet påverkas om kunskaps- och bildningsnivån sjunker. – De här sakerna är bundna till varandra: om medborgarna är bättre utbildade och fiffigare kan de också behandla samhällets problem och spänningar bättre

STUDENTBLADET 4/2016

Islam-experten Jaakko Hämeen-Anttila meddelade

fel, men i praktiken leder deras kraft till en bättre chans

i augusti 2015 att han lämnar Finland och tar emot en

att kunna bekämpa politiken som är riktad emot dem.

professur i Skottland. Hämeen-Anttila sade till Helsingin

Retoriken om “de mest bevågade” är inte baserad på en

Sanomat att regeringens nedskärningar inom utbildningen

tanke om en gemensam front mot nedskärningspolitiken,

påverkade beslutet och att han är oroad över vetenskapsfi-

utan på konkurrenskraft. Att vi måste locka in specifika,

nansiering i Finland. I september uttryckte också forskar-

begåvade människor betyder att man är intresserad av hur-

nas och riksdasledamöternas förening Tutkas sin oro över

dant ekonomiskt värde människor medför. Då säger man

att den för låga forskningsfinansieringen i Finland driver

inte till exempel att alla de som redan bor i Finland borde

“de mest begåvade forskarna” att flytta utomlands.

ha meningsfulla arbetsvillkor.

Nedskärningarna och, som vissa kallar det, den nuvarande regeringens “utbildningsfientlighet”, verkar vara uppenbara

När “de mest begåvade” lämnar Finland, betyder det

och tillräckliga orsaker att vilja bygga ens akademiska

också att de inte längre deltar i finsk politik på samma

karriär annanstans. Till exempel De Gröna har använt

sätt. Det innebär att de inte deltar i demonstrationer mot

toppforskarnas vilja att lämna landet som argument mot

den politiken som gjorde att de ville flytta bort. Att lämna

regeringens politik.

landet är ett sätt också att ge upp, eller egentligen att låta de som inte kan fly kämpa för sig själva.

När man tänker på kompetensflykt som ett kollektivt fenomen, är det uppenbarligen ett problem som fungerar bra

Förstås är det inte samma sak att hota med att flytta

som politiskt argument. Om vi vill att Finland ska kunna

bort som att faktiskt flytta bort. Det är naturligtvis vettigt

uppbehålla en hög vetenskaplig status, är det viktigt, att

att påminna regeringen om de faktiska följderna som en

det är lockande för kunniga människor att bo och forska

dålig utbildningspolitik leder till. Det är också tillåtet att

här.

använda alla argument som man bara kan för att rädda den finländska vetenskapen. Ändå är det viktigt att komma

Samtidigt är det klart, att väldigt få människor har möj-

ihåg att nedskärningspolitiken inte bara är ett konkur-

ligheten att göra som Hämeenanttila gjorde. Som politisk

renskraftsproblem. De som inte betraktas som “de mest

handling möjliggörs hans flykt av att han tillhör den finska

begåvade” borde ha samma rätt till en meningsfull vardag

akademiska eliten. De som tillhör eliten har tillräcklig

fast de inte kan hota någon med att flytta till USA.

kompetens för att kunna klara sig var som helst. De flesta människor som blir drabbade av nedskärningarna har inte samma möjlighet. Akademiker har en större och starkare förhandlingskraft än de flesta finländare. Det är förstås inte akademikernas

Text: Veikka Lahtinen skribenten är samhällsdebattör som bloggar om politik och samhället på adressen www.lahtinenveikka.wordpress.com

Rapport från arbetslivet 4/2016:

journalist

Indiana journalist Text: Janne Wass, chefredaktör för Ny Tid

NÄR JAG VAR LITEN SKULLE JAG

I gymnasiet utkristalliserades min dröm om att bli regissör.

BLI BAGARE DÅ JAG BLEV STOR,

Min modersmålslärare uppmanade mig ändå att söka till

DÄRFÖR ATT DÅ FICK MAN ÄTA SÅ MYCKET KAKSMET MAN VILLE. NÄR JAG BLEV LITE ÄLDRE BÖRJADE JAG SPELA AMATÖRTEATER OCH VAR ÖVERTYGAD OM ATT JAG SKULLE BLI SKÅDESPELARE. JAG VAR BRA PÅ TECKNING I SKOLAN OCH LEKTE MED TANKEN PÅ ATT BLI KONSTNÄR. DÅ JAG HADE SETT INDIANA JONES-FILMERNA VILLE

JAG BLI ARKEOLOG MED PISKA

OCH HATT.

Soc&koms journalistiklinje. Det går väl an tänkte jag, den är ju bara tre år lång. Jag kan först gå Soc&kom och lära mig mer om text- och bildbehandling, och sedan vidare till Teaterhögskolan och bli regissör. Jag var 19 år, så då jag var klar skulle jag vara 27, ha dubbel examen och ta det finska teaterfältet med storm. Men nu gick det inte riktigt så. Jag märkte att jag gillade journalistiken, och att jag dessutom var ganska bra på jobbet. Jag engagerade mig i studentlivet, jag festade betydligt mer än vad som var hälsosamt, jag började jobba vid sidan av studierna, jag gifte mig och skiljde mig. Jag insåg att jag kanske ändå inte hade det som krävdes för att bli en bra regissör. Mina tre år på Soc&kom blev sex år, sju år, tills jag insåg att jag hade gått alla kurser som jag ansåg att bidrog till min yrkeskunskap, och hade ingen motivation att gå resten av kurserna som skulle ha gett mig min kandidatexamen

BE TE

STUDENTBLADET 4/2016

Jag hade deltidsjobb på Yle som gick att livnära sig på

har minskat på behovet av fast anställda arbetare. Med en

betydligt bättre än studiestödet. Jag trivdes till min förvåning

allt större pool av potentiella arbetstagare, kan arbetsgiva-

med jobbet på radion, trots att jag aldrig tidigare varit intres-

ren allt mer förlita sig på korttidsanställda, inhoppare och

serad av radiojournalistik. Jag startade musikblogg. Plåtade

projektarbetare.

rockband. Funderade på att bli fotograf på heltid. Eller

Att komma in i arbetslivet är i dag inte längre någon garanti

musikjournalist. Gjorde civiltjänstgöring på Ny Tid. Hamnade

för att man hålls där. Det där jobbet man en gång drömde

plötsligt på Hufvudstadsbladet som utrikesredaktör. Och till

om kanske aldrig uppenbarar sig. Men det är kanske också

sist satt jag som chefredaktör på Ny Tid.

helt okej. Man kan hitta något annat, något man inte visste

I något skede insåg jag att inget gick som jag hade planerat.

att man gillade för fem år sedan.

Livet kom emellan mig och mina planer, och under en period

Nu menar jag inte att man inte ska kämpa helhjärtat för det

hade jag ångest över det. Jag läste tidningsartiklar som

man vill uppnå i livet. Men den person som satte upp de

berättade hur man skulle göra upp tioårsplaner och kämpa

målen för fem år sedan är kanske inte längre samma person i

för att nå sitt mål. Krampaktigt hålla blicken fäst på det man

dag. Också världen och omständigheterna kan ha förändrats.

föresatt sig att uppnå, trots att motivationen trytte och man

Och då är det bra att komma ihåg att den person du är i dag

vacklade i sin övertygelse.

inte måste ha samma mål som den person du var förut.

Men ju äldre jag blev, desto mer livet kastade mig hit och dit,

Inget är heller bortkastat om du väljer att hoppa av dina

desto tydligare blev det att det inte lönade sig att bekymra

studier eller den bransch du utbildat dig till. Du har lärt dig

sig över att den där regissörsdrömmen rymde allt längre

massor och fått erfarenhet. Håll det i bagaget och gå vidare,

bort, att den där examen inte ville skriva sig själv.

mot det som du just nu vill göra, det som just nu känns bra.

I dag ser arbetslivet väldigt annorlunda ut än det gjorde ännu

Dessutom är det aldrig för sent att göra något. Jag vill fort-

för 30 år sedan. Hela yrkeskårer håller på att svepas bort i

farande bli Indiana Jones då jag blir stor. Men först vill jag

automatiseringens kölvatten, och andra uppstår. Det behövs

skriva en bok. Äta kaksmet. Eller nåt helt annat.

allt färre arbetare för att hålla samhället rullande, vilket

FORS

DET FINNS DE SOM FÖRHÅLLER SIG KRITISKT TILL DEN TEKNISKA

Förutsatt att bild- och ljudkvaliteten är god är det människans känsel-

UTVECKLINGEN OCH DE SOM MED STOR ENTUSIASM FÖLJER MED

sinne som går förlorat i en kommunikationssituation över internet. En

HUR DE SENASTE TEKNISKA INNOVATIONERNA KAN TJÄNA OSS.

del undersökningar eller interventioner går inte att anpassa för distan-

DISTANSTERAPI ANVÄNDS SOM EN BETECKNING FÖR DEN TALTE-

sterapianvändning. Vi kan behöva känna på strukturer kring klientens

ING

RAPI SOM GES ÖVER INTERNET, OFTA VIA VIDEOKONFERENSPROGRAM SOM SKYPE. I MIN KANDIDATAVHANDLING FÖRSÖKER JAG REDA UT INOM VILKA TALTERAPEUTISKA OMRÅDEN DISTANSTERAPI ANVÄNDS ELLER INTE ANVÄNDS OCH VARFÖR. VILKEN EFFEKT TALTERAPEUTISKA INTERVENTIONER PÅ DISTANS HAR OCH VILKA FÖR- OCH NACKDELAR DE KAN FÖRKNIPPAS MED. Distansterapi uppstod i slutet av 1990-talet som ett svar på behovet att kunna erbjuda människor på geografiskt avlägsna områden talterapi. De första vetenskapliga studierna om distansterapi gjordes på Hawaii, 4 000 km från närmaste fastland. Distansterapiforskningen är mest utbredd i stora eller isolerade länder som USA eller Australien, där tillgången till terapeuttjänster kan vara begränsad på grund av långa avstånd till närmaste mottagning. I Finland där vårdenheter slås ihop och flyttar till större kommuner uppstår samma problem. Talterapeuttjänsterna är få och den största fördelen med distansterapi är därför att tillgängligheten kan öka och att talterapin kan bli mindre tidskrävande (läs billigare). Jag tvivlade på att talterapi kunde vara lika effektivt över internet som det är vid konventionell talterapi, då talterapeuten är fysiskt närvarande. Jag är inte ensam om det. De flesta talterapeuter förhåller sig neutralt eller negativt till distansterapi. De känner sig osäkra på om de kan uppnå samma resultat över internet och om det går att utveckla en ömsesidig förtroenderelation till klienten på distans. Både i psykoterapi och talterapi talar man om klientens förtroende för terapeuten som nyckeln till ett lyckat terapiutfall.

STUDENTBLADET 4/2016

Kommunikationens subtila delar, som känslor och kroppsspråk kan enligt en del forskare vara svårare att uppfatta på distans. Talterapeuters förmåga att utveckla en förtroenderelation till klienten är i litteraturen motstridiga och främst anekdotiska. I en del studier har forskarna inkluderat konventionella besök för att på säkra grunder kunna utveckla en personlig relation till klienten. I en del studier beskriver talterapeuterna distansterapin som lika personlig som konventionell terapi och i andra studier som mindre personlig.

struphuvud och göra instrumentella mätningar med redskap som inte kan användas på distans. Många vuxna och barn med språkliga svårigheter har också koncentrationssvårigheter och passar av den orsaken inte för distansterapi. Klienten måste kunna gestalta den tvådimensionella bilden på datorns skärm och klara av att sitta vid en dator under hela terapisessionen. Patientsäkerheten hotas av att vem som helst i princip kan komma åt klientens uppgifter och spara delar av klientens videokonferenssamtal med terapeuten. Det finns ändå förvånansvärt många fördelar med distansterapi. Personer med autism kan dra nytta av den mera kontrollerade sociala miljön som distansterapin erbjuder. Deras visuella perception är ofta god och de verkar i allmänhet motiveras av tekniska inslag. Föräldrarnas roll i all terapi med barn är avgörande. I terapi på distans blir deras roll av nödvändighet större, vilket verkar sporra barnen till större framsteg i terapin. Att talterapin sker i en naturlig miljö för klienten verkar också göra det lättare för klienter att generalisera de förmågor som övats upp i terapin till vardagliga situationer. I en värld som blir allt mera globaliserad med en befolkning som blir allt mera heterogen och som talar allt flera språk kan distansterapi dessutom göra det möjligt för klienter att få talterapi på sitt modersmål. Flerspråkiga barn med misstänkt språkstörning ska helst undersökas på alla språk för en säker differentialdiagnostik. Som det är nu får personer som förlorat sina språk till följd av en stroke vanligtvis bara terapi för ett av sina språk. Framtiden får utvisa på vilket sätt de digitala hjälpmedlen integreras i talterapin men de innebär med säkerhet både möjligheter och utmaningar. En kombination av distans- och konventionell talterapi kunde lösa en del av de problem distansterapin medför. Det kan vara sunt att förhålla sig kritiskt till den tekniska utvecklingen, men erkänna att den erbjuder möjligheter som kan revolutionera talterapin, i alla fall på vissa områden.

Text: Nadja Bruun, Filosofie kandidat i logopedi

STUDENTBLADET 4/2016

LINSRÖRA MED CHAPATI 4 PORTIONER 3 dl röda linser 1 gul lök 3 klyftor vitlök 6-8 dl vatten 1 medelstor broccoli 2,5 dl söt majs 1 nypa torkad chili 2-3 tsk sweet la chinata (rökt paprikapulver) salt efter smak en skvätt olivolja till stekning CHAPATIBRÖD, 4 STORA ELLER 6 SMÅ 2,5 dl hett vatten 3 dl vetemjöl 2 dl grahamsmjöl 1 tsk salt 1. Skala och hacka lök och vitlök. Fräs i en tjockbottnad kastrull tillsammans med hälften av paprikapulvret och chilin. Lägg till linserna, 6 dl vatten och lite salt. Låt koka under lock i ca. 15 minuter, häll på mera vatten om det behövs. 2. Skär broccolin i små bitar, lägg dem i grytan tillsammans med majsen då linserna kokat ihop och är mjuka. Smaka av med mera paprikapulver och salt. Låt sedan puttra tills konsistensen är grötaktig. 3. Servera tillsammans med chapati- eller naanbröd. Gör chapatibröden så här: 1. Mät upp hett vatten i en bunke, strö i salt och rör om. Häll i vetemjöl lite i taget och rör om med en slickepott, lägg sedan i grahamsmjölet och knåda till en smidig deg. Lägg i mera mjöl om det behövs, degen ska vara fast och inte klibba. Låt stå några minuter. 2. Hetta upp en stekpanna. Forma degen till fyra bullar. Pressa mellan handflatorna till fyra tunna bröd, ca. 3 mm i tjocklek. 3. Stek bröden på båda sidor på medelhög värme i stekpannan, några minuter per sida. Lägg över ett lock så gräddas bröden väl.

Recept & foto: Fia Doepel, www.thebluekitchen.ratata.fi

FÄRDIGT!

AKTIVISM

GENOM EROTISK KIOSKLITTERATUR Text: Vilhelmina Öhman Foto: Elisabet Holmgren

GENUSREDAKTÖRERNA ÄR ETT MALMÖBASERAT FÖRLAG SOM STARTADE SIN VERK-

STUDENTBLADET 4/2016

SAMHET ÅR 2014 OCH SOM ÅR 2015 BÖRJADE GE UT EN BOKSERIE VID NAMN QUEERLEQUIN. OM NI ÄR BEKANTA MED NAMNET HARLEQUIN VET NI ATT DET HANDLAR OM EROTISK KIOSKLITTERATUR. MEN DEN TRADITIONELLA ROMANTISKA KIOSKLITTERATUREN ÄR HOPPLÖST STEREOTYPISK, MENAR GENUSREDAKTÖRERNA. MED QUEERLEQUIN VILL GENUSREDAKTÖRERNA SKAPA "UNDERHÅLLANDE LÖSGODISLITTERATUR UTAN HETERONORMATIVT FÖRTRYCK, PATRIARKAL PROPAGANDA, DESTRUKTIVA STEREOTYPER, EXKLUDERING ELLER GRÄNSER."

Queer var tidigare ett skällsord och användes

igen sig i, men också för att luckra upp genren.

– Vår vision är också att bredda skaran av

för att kalla någon udda och konstig, men idag

-Det fina med så kallad fullitteratur är att

människor som skriver. Vi vill se en skara

har hbtqi-personer (homosexuella, bisexuella,

den inte är exkluderande på samma sätt som

berättare som representerar mångfald istället

trans- och queerpersoner samt intersexuella)

finlitteratur, som ofta kan kännas som att den

för dagens homogena författargrupp. Därför

tagit ordet tillbaka. Idag används begreppet

riktar sig mot mindre, exklusiva målgrupper.

uppmanar vi alla att komma med idéer eller

både inom akademisk forskning och för att be-

Det går i linje med vad vi vill med Queerlequin,

skriva sin egen Queerlequin, säger Frida.

skriva politisk övertygelse, personlig identitet,

böckerna ska vara inkluderande på alla plan,

sexuell läggning och/eller könsidentitet.

säger Frida.

Queerlequin består hittills av sex kortromaner,

NORMKRITISK FÖRLAGSTJÄNST

med namn som Hemligheter vid havet, En

Förutom att ge ut serien Queerlequin erbjuder

poeten Sapfo som levde cirka 620-570 före

gyllne triangel och När temperaturen stiger,

genusredaktörerna normkritiska texttjänster

vår tideräkning. Men det var först under sena

skrivna av pseudonymerna V. Florian och Noam

till förlag, författare, organisationer och andra

1800-talet som det framträdde en väsentlig

Frick. Intresset för serien har varit stort och

som vill ha hjälp med sin text.

litteratur som skildrade en igenkännlig samtida

redaktörerna har fått nästintill enbart positiva

FRÅN ANTIKEN TILL IDAG Det queera temat i litteraturen sträcker sig ända till antikens Grekland till den grekiska

uppfattning av homosexuella identiteter. Av de

reaktioner. Frida Öst, som är en av Genusre-

– Vi tror att det ibland krävs att författaren får

äldre nordiska queera romanerna kan nämnas

daktörerna, säger att tanken är att allas berät-

någon som ser texten ur ett annat perspektiv

Agnes von Krusenstjernas serie Pahlensviten,

telse ska få plats i en Queerlequin.

för att negativa stereotyper ska bli synliga.

Alma Söderhjelms Kärlekens väninna, Hagar

Många normer är så integrerade i vårt sam-

Olssons På Kanaanexpressen och Karin Boyes

– Vi ska öppna upp den traditionella genren

hälle att vi ibland inte ens reagerar på dem,

Kris.

romance där romantiken och erotiken ofta är

säger Frida.

strikt hetero- och cisnormativ. Vi tycker att det

Idag finns det ett brett utbud av queera ung-

är viktigt att få med så mycket olika variatio-

IDEELLT ARBETE

ner som möjligt i karaktärernas identiteter,

Frida uttrycker hur svårt det är för ett litet

och faktaböcker. Ett välkänt exempel är Jonas

kroppar, livssituationer och sexualiteter, säger

förlag att få plats i bokhandlar och på bokmäs-

Gardells romantrilogi Torka aldrig tårar utan

Frida.

sor, men att det inte bara finns nackdelar med

handskar.

att vara underdogs, utan att förlagets storlek

domsromaner och vuxenromaner, diktsamlingar

Genusredaktörerna menar att det går alldeles

också ger dem en nära kontakt till läsare och

LYCKLIGA SLUT

utmärkt att skapa en berättelse med de tra-

författare.

Många tidiga romaner endast antyder ett

ditionella ingredienserna för genren romantik,

nära, samkönat, förhållande mellan män eller

utan att för den sakens skull gestalta unkna

– Det är väl detta som gör att vi i viss mån kan

kvinnor. Författarna var tvungna att skriva

könsroller och enbart heteronormativa relatio-

tävla med de stora förlagen. Läsarna märker

kärleken mellan raderna. Inte nödvändigtvis

ner.

förhoppningsvis att det finns ett engagemang

som ett ställningstagande, utan mer som en

bakom vår utgivning, en vilja att förändra vem

strategi för att inte göra sig skyldig till direkta

som skriver, vem som jobbar på förlag och

övertramp på moralen.

NORMEN REPRESENTERAR INTE VERKLIGHETEN Genusredaktörerna menar att normkritisk lit-

vilka böcker som står i bokhandeln, säger Frida.

teratur behövs av flera anledningar. Först och

Den äldre litteraturen med queera karaktärer och/eller queer kärlek slutar inte alltid lyckligt

främst för att personer som bryter mot normen

Genusredaktörerna var till en början två

heller. Ofta dör den ena älskaren eller går

ska kunna identifiera sig i litteraturen.

stycken, idag är de sju, och alla jobbar ideellt.

tillbaks till ett heterosexuellt förhållande. Som

– Vi vill att Queerlequin ska fungera som en

–Det kan ibland vara tungt att hitta motivation

Genusredaktörerna vill gå emot den föreställ-

litterär värld som queera personer kan relatera

till att jobba ideellt när en är trött efter löne-

ningen och se till att varje Queerlequin bok har

till, av den enkla anledningen att vi vill inklu-

arbetet, när det är för dyrt för att medverka

ett lyckligt slut. Att all kärlek är möjlig.

dera fler i romantiken, erotiken och kärleken.

på bokmässan eller när en tänker på svårig-

Men vi tycker även att det är viktigt att hetero-

heterna kring att nå ut till fysiska bokhandeln.

– Det fina med den romantiska litteraturen

och cisnormativa personer ser att världen är

Vi hittar drivkraften i att det är en politisk

med lyckliga slut är just att det normbrytande

så mycket mer än de tror. Vi vill visa upp för

kamp vi för, där den queera litteraturen är vårt

här kan lyftas fram i en positiv förpackning där

alla att det finns andra alternativ än hetero-

redskap. Vi för en typ av litteraturaktivism som

det går bra för karaktärerna, där det inte är

och cisnormen och dess stereotypa litteratur,

grundar sig i dels längtan efter att förändra

några konstigheter eller problem utöver vanligt

säger Frida.

villkoren för publicering och dels i längtan

kärlekstrassel. Alla ska kunna läsa en roman-

efter att förändra romance-genrens innehåll,

cebok och känna igen sig, och känna att det

säger Frida.

går bra för ”sådana som jag”, säger Genusre-

att alternativet till den kärleken inte finns. Men

FULLITTERATUR VS. FINLITTERATUR När en hör ordet Queerlequin eller Harlequin

daktörerna.

kan tankarna gå till tummade tantsnuskböcker

Genusredaktörerna ser framför sig en oändlig

som finns i bokhyllan på sommarstugan.

rad av Queerlequin-böcker. Tanken är att de

Genusredaktörerna valde kiosklitteraturforma-

ska fortsätta ge ut tre böcker åt gången två

tet både för att de tycker att det ska finnas

gånger om året.

lättläst romantisk litteratur som alla kan känna

STUDENTBLADET 4/2016

ITALIENSK KANNIBALFÖRINTELSE Text: Tom Saxman Porträttfoto: Mari Mur Laukkanen

EN AV VÄRLDENS MEST KONTROVERSIELLA FILMERS REGISSÖR BESÖKTE FINLAND MED SIN KANNIBALFILM. STUDENTBLADET TOG TILLFÄLLET I AKT ATT FRÅGA HONOM HUR MAN UPPNÅR KULTSTATUS INOM SKRÄCK. Night Visions, en närapå högtidlig festival för vänner av äckliga, skrämmande och i allmänhet skumma filmer gick av stapeln 13–17.4 i Helsingfors och bjöd på många intressanta skräckfilmer. Festivalen har även blivit känd för att den årligen fått besök av kultförklarade filmmakare. Festivalens vårvariant, Back to Basics 2016s huvudgäst, Ruggero Deodato besökte Finland och presenterade här sitt kändaste verk Cannibal Holocaust (1980) för ivriga finska filmfantaster. Filmen, känd som en av världens råaste filmer och den första s.k. ”Found Footage” filmen hade inte förrän nu visats i Finland på biograf. I otaliga länder ansågs filmen alldeles för våldsam för att visas och förbjöds runtom världen. Vi sitter i Skatuddens hotell, ett f.d. fängelse, som Night Visions mycket passande valt till sitt huvudkvarter under festivalen. Framför mig sitter Deodato, en i mig väldigt ointresserad äldre man och småpratar med sin engelska tolk. Jag frågar honom vad som är så intresserad med skräckfilm, till vilket han suckar och svarar att han nog bara gjort två sådana filmer. Kanske det är bättre att gå rakt på sak och tala om filmen han är här för att representera.

STUDENTBLADET 4/2016

Ur mitt intresse att resa och ur min fascination av andra kulturer föddes Cannibal Holocaust. Jag trodde verkligen den skulle gå hem hos människor som en kraftig, skarpsinnig film, säger Deodato. Detta gick verkligen inte, enligt finlandssvensk folkmun, som på Strömsö. Efter filmens premiär i Rom blev Deodato ställd ställd inför rätta, åklagad för mord på statisterna i sin film. Filmens trovärdiga specialeffekter antogs alltså vara mer än effekter och

hans kritiker ville att han skulle bli fängslad. Som motbevis att hans film inte var en så kallad ”snuffilm”, en film med riktiga mord, tvingades Deodato söka upp skådespelarna vars rollfigurer dött i filmen, för att bevisa åt myndigheterna att de ännu var vid liv. Detta var speciellt knepigt då det i skådespelarnas kontrakt stod att de måste hålla sig borta från allmänheten under filmens premiärveckor, för att upprätthålla illusionen av att filmens handlingar verkligen hänt. Förutom detta måste han även i domstolen visa, hur flera av hans blodiga specialeffekter gjorts, inte minst scenen där en Amazonasinföding spetsats på en påle. – Om en mer känd regissör hade gjort filmen, hade det inte följt så stort oväsen, men då den okände Ruggero Deodato gjorde filmen, blev det ett internationellt spektakel. Blodtörstiga journalister ville ta kål på mig, säger Deodato. I efterhand låter det inte så konstigt att en film vars budskap är att media styrs av sensationsskapande monster, skulle bli ett mediarabalder. Även journalister som inte mist sin mänsklighet kan ses ha orsak att kalla filmen kontroversiell, speciellt då filmen än idag är lika chockerande som den var då den först hade premiär. I sin korthet handlar Cannibal Holocaust om ett filmteam som försvinner i Amazonas, då de rest till Sydamerika för att göra dokumentärfilm om kannibalstammar i regnskogen. En grupp antropologer från New Yorks universitet får som uppgift att hitta dem. Vad som följer är en orgie av mord, våldtäkt, kroppsdelssnask, djurplågeri, lemlästning, halshuggning, tvångsabort och tvångskastrering. Den sista uppenbarelsen, då huvudpersonen slutligen sett dokumentärfilmarnas film, är att de själv orsakat sin död genom att begå hemska våldsdåd mot infödingarna. ”Vem var de riktiga kannibalerna?”, undrar antropologen strax innan sluttexterna börjar rulla. Dokumentärfimarna i filmen anses representera de italienska mondojournalisterna. Mondojournalister, var journalister som åkte hem till människor och frågade dem hur det kändes att deras barn just dött i en olycka. Deras stil var omänsklig. I filmen symboliseras mondojournalisternas intrång däremot med våldtäkt.

EXPLOATERING OCH UPPHITTAD FILM Filmen var ingalunda den enda kannibalfilmen som gjordes i Italien i slutet av sjuttiotalet, utan bara en av många filmer i vad som kallas för kannibalfilmtiden i Italien. Italienska filmmakare, som exempelvis Umberto Lenzi, Joe D’Amato och Sergio Martino, gjorde allt som allt ett tiotal kannibalfilmer. Alla dessa filmer, likt andra exploateringsfilmer, var småperversa verk med stora mängder sex, våld och droger. Cannibal Holocaust var inte Deodatos första exploateringsfilm och inte ens hans första kannibalfilm, då han tre år tidigare gjort Ultimo mondo cannibale (1977), en film lik Cannibal Holocaust, dock med mindre ”gore”. – Mitt i all domstolstrubbel fick jag veta att väldigt många olagliga kopior av min film bränts och att filmen fått stor efterfrågan i skräck- och exploateringsfilmvärlden, berättar Deodato. Filmens kultstatus växte med åren, då våldsamma filmer med imponerande specialeffekter blev allt vanligare och mer respekterade. Hos generationen av skräckfilmsmakare som kom efter Deodato, blev regissören en idol, vars vågade stil var något många ville imitera. En av Deodatos största fans och numera närmaste vänner Eli Roth, som regisserat bland annat skräckfilmerna Cabin Fever (2002) och Hostel (2005), gjorde år 2013 en ny kannibalfilm, The Green Inferno, som hyllning till sin mentor. Förutom kultförklaringen och ökändheten blev Deodato dessutom skaparen av en skräckfilmsgenre som alla skräckfilmsentusiaster känner till, nämligen det tidigare nämnda ”Found Footage” (”Upphittad film”) genren. ”Found Footage” är falska dokumentärer som ofta filmats med handhållna kameror. Detta är en sorts filmversion av urbana legender då filmen i sig ofta påstås vara verkligt filmmaterial som någon hittat och publicerat. Vissa av dessa, exempelvis Cannibal Holocaust, görs med denna metod för att upprätthålla en illusion om att händelserna är verkliga, medan andra filmer i genren använt sig av metoden för att in-

spelningskostnader blir så mycket lägre med en dålig kamera och amatörskådespelare. Till Found Footage filmer hör bl.a. den kändaste av dem, The Blair Witch Project (1999), Star Wars regissören J. J. Abrams monsterfilm Cloverfield (2006) och den spanska indieskräckfilmen REC (2007). Deodato är dock själv inte särskilt stolt över vad de andra filmmakarna gjort med hans genre: – De övernaturliga inslagen i filmerna gör dem mindre trovärdiga och bryter illusionen om verklighet. Om fake-dokumentärer innehåller rymdvarelser, zombier eller andra monster blir hela konceptet löjligt. Allmänheten verkar vara av annan åsikt än Deodato om detta, då var och varannan nutida skräckfilm är skakig pixelgröt. – Den största skillnaden jag lagt märke till under åren då det kommer till mina våldsamma och chockerande filmer är att jag börjat se mer kvinnor i biograferna. Förutom det har jag nyligen också sett hela barnfamiljer på mina filmers visningar. Om själva våldet i Cannibal Holocaust har däremot Deodato nu väldigt lite att säga. Enligt vissa källor verkar Deodato endast ångra en form av våld i sin film - den mot djur. Detta gör han eftersom filmmakarna till skillnad från människor verkligen dödat riktiga djur i filmen, däribland en sköldpadda, en gris och en dödskalleapa. Som tröst berättade han dock att de ätit upp alla djur efteråt. Snart hundratrettio år efter de första skräckfilmen gjorts är mänskligheten ännu lika fascinerad av det morbida. Trots att vi kanske är svårare att chockera idag än då, har detta inte tagit slut på skräckfilmmakares obevekliga strävan att försöka få oss att falla av soffan, speciellt då så väldigt många hoppas att de lyckas i sin strävan. Deodatos kommande försök heter Ballad in Blood och blir 76-åringens tolkning av nyligen hända och tills nu olösta mord på utbyteselever i Italien. Filmen blir regissörens första film på 24 år och förväntas bli en trogen återgång till blod och snusk.

STUDENTBLADET 4/2016

Samhällsångesten och hur du hanterar den

Emma Nippala Studentbladets redaktionssekreterare

S I S TA

I det här numret av Studentbladet behandlat fenomenet kompetensflykt. Bakom varje beslut att sticka i väg finns en unik uppsätting av orsaker, men för att summera mycket av det jag uppfattat ger sig många i väg för att det inte längre känns bra att bo i Finland. Det är kallt. Ölen är dyr och det finns inga jobb. Regeringens politik ger ångest.

samhället att göra, jag tittar på alla människor som kommer emot och försöker tänka positiva saker om dem. Jag kommer hem, mina kinder är svala och jag känner rätt avslappnad mig avslappnad. Några tänjningar för att mjuka upp ryggen och nacken ytterligare, skönt. Jag tar fram datorn och går in på en nyhetssajt. Lugnet är som bortblåst. Promenad: vitsord 2/5.

Och ångest känner många på andra sidan Atlanten också. Ju längre kampanjen inför primärvalen i USA pågått och ju starkare grepp Donald Trump fått om den republikanska presidentkandidaturen, desto oftare googlar amerikaner fram information om hur de ska kunna emigrera till Kanada. I amerikanska medier har observationen att Trumps kandidatur gett liberala kollektivt PTSD diskuterats flitigt under den senaste tiden. Många psykologer har uttalat sig om att många känner så kallad “Trump anxiety”; emotionell stress och ångest på grund av Trumps xenofobiska och misogyna yttranden och utsikten av att ha en sådan skitstövel till president.

Gos. Eftersom jag varken har en baby eller ett fluffigt djur att gosa med får jag lita på att krama en annan vuxen fyller samma funktion. Pojkvännen funkar. Det omedelbara resultatet är 5/5, men varaktiga resultat? Samma som promenaden, jag blir igen ledsen av att läsa nyheter.

Fast många googlar efter tips hur de ska göra för att kunna flytta till Kanada är det väldigt få som faktiskt kommer att ta sig pick och pack och ta sig över den norra gränsen till premiärminister Trudeaus liberala paradis. Det var också väldigt få som faktiskt stack i väg från Finland efter Sannfinländarnas första “jytky” för fem år sedan, trots att många så högljutt skrek om saken på sociala medier. Trots ett beslut att stanna försvinner inte ångesten inför regeringens politik, gatupatruller och den ofta insiktslösa samhällsdebatten. Hur ska man göra om man vill hålla ångesten i streck?

I anslutning till diskussionerna om Trump anxiety har man också diskuterat sätt att hantera den. Ångesten är säkert på många sätt jämförbar med den ångest många känner inför det som pågår i Finland. I en artikel som the Guardian US publicerade på sin webbplats i mitten av mars råds läsaren lite skämtsamt att ta en promenad, gosa med en baby och smutta lite whisky. Låtom oss testa.

RDET

Promenad. Jag beger mig ut, försöker tömma huvudet på allt som har med

Whisky då? Jag har lärt mig att undvika whisky, men jag tar några glas vin. Det funkar. Vin går bäst i kombination av sällskap och god konversation. Det känns terapeutiskt att vara arg i sällskap, att snacka skit om politiker och vara massor smartare än de. Vitsi, vi borde ju leda Finland. Följande morgon vill jag inte längre leda Finland och tycker inte heller vår regering borde göra det, men jag är nöjd över att jag tillbringade kvällen med mina roliga och smarta kompisar. Vitsord: 3/5. ⅗ När man försöker hitta sätt att hantera ångesten som politiken och samhällets övergripande atmosfär ger finns nog inga permanenta lösningar. Jag kommer alltid att få lite högre blodtryck av att läsa om orättvisor, idioti och dåliga politiska lösningar. Och jag tror det är en bra grej det visar att jag inte ännu blivit för cynisk. Samtidigt är det rätt utmattande att hela tiden bli lite arg, ska jag faktiskt orka med det i många år till? Jag hoppas det. Men som också konstateras i artikeln av the Guardian US måste man ibland distansera sig. Att starta ett some-krig, eller följa med ett sånt kanske inte lönar sig. Trots att det känns viktigt. Om du känner ångest på grund av vad som pågår i samhället och behöver tips på hur du kan hantera ångesten ska du inte bli ensam med den. Ta stöd av dina kompisar och vänd dig vid behov till professionella hjälpare.

STUDERANDE, LÄS KVALITETSTIDNINGAR FÖRMÅNLIGT!

Vill du skriva/ fotografera/ illustrera/för Studentbladet ? Eller har du idéer för artiklar? maila oss: red@stbl.fi

STÅp! Se hit! Studentteatern i Åbo, STÅ firar sina 80 år genom att återinföra Aftonträffkonceptet i studerandenas vardag. Kom och upplev en mysig kväll med sång, dans, dikter, improvisation, sketcher - och korvlucia. Vi bjuder på kaffe! VAD: Aftonträff VAR: Geologicum, Domkyrkotorget 1 NÄR: Premiär 20.4 klockan 19.00, övriga datum 21.4, 25.4, 28.4, 29.4 och 3.5 klockan 19.00 PRIS: 5€ studerande, 8€ övriga. Betalas vid dörren. HUR: Boka biljetter i förväg på aftontraff@gmail.com Sista avanmälningsdagen dagen före föreställningen.

stbl.fi

Studentbladet

@Studentbladet

studentbladet

* GÄLLER PRINTPRODUKTER

HUS 148:E ÅRSFEST ”DEN BÄSTA NÅNSIN!”

Imponerande, överraskande, berörande, fnissig, storslagen? Konfetti och glitter eller alpackor? Årsfestmarskalken gör slag i saken. Och den kan vara du. Se hyy.fi/arsfestmarskalk och ansök senast 9.5!