str_mittitrafiken_2009_2

Mitt i trafiken Nr 2 2009

En kunskapstidning om trafiksäkerhet

Förarproven granskas Ny myndighet ser över hela sektorn

STR firade 70 år

Trafiklärarutbildning blir Yrkeshögskola

Riskutbildning som kräver egna tankar

INNEHÅLL ”Alkolås viktigt för trovärdigheten” 9 Med handling på dagordningen 10 Historiska vingslag när STR fyllde 70 18 Utryckningsförare dåligt utbildade 24 Slirande turer i Vännäs _______ sid 14 Inte bättre förr ___________ sid 17 Finanskris och tjänstedirektiv heta ämnen på EFA-möte _____ sid 23 Privatister faller på sparsam körningsid 26 Gästkrönika/Anders Wasén _____ sid 27 Småbilar alltmer krocksäkra ____ sid 28 Notiser _________________ sid 29 Närvaro bakom ratten krävs för säker trafik ________ sid 30 Osäkert om varningssystem hjälper mot trötta förare ______ sid 31 Kung eller kratta i trafiken? ____ sid 36 Bakvagnen___________

sid 32­35

Yrkeshögskola för trafiklärare ___ sid 32 Körkortsutredningen ­ remissvaren sid 33 Omvärldsanalys_______________sid 34 Utbildningskrav skapar problem sid 34 STR:s nya styrelse ________________ sid 34 Motorcykeldebatt vid Riksmötet ____ sid 35 2 M itt i trafiken • nr 2 2009 Prisade medarbetare _____________ sid 35

Foto: Staffan Gustavsson

Ny utbildning ska ge självinsikt Mitt i Trafiken var med när fjorton körkortselever gick den utökade risk­ utbildningen på Trafikskolan Mitt i Stan i Örebro. För att bli godkänd måste man vara med under hela utbildning­ en och delta i diskussionerna och

Mitt i trafiken En kunskapstidning om trafiksäkerhet Utgiven av Sveriges Trafikskolors Riksförbund Adress: Järvgatan 4 261 44 LANDSKRONA Telefon: 0418­40 10 00 Fax: 0418­132 50 E-post: info@str.se • www.str.se Utgivare: Berit Johansson Redaktör: Gunlög Stjerna, Stjerntexter Landeryd, Trädgårdstorps gård 585 93 Linköping Tel: 013­15 91 57 Mobil: 070­640 51 28 e­post: gunlog.stjerna@str.se stjerntexter@telia.com

övningarna. Rebecca Westholm tycker att det är bra att man tar upp hur människor beter sig i trafiken.

– Men lär känna sig själv, menar hon.

4

I redaktionen medverkar Redakta Reportage med text och bild.

I detta nummer: Bulle Davidsson, Vera Frankova, Catarina Gisby, Johan Granath, Staffan Gustavsson, Britta Linebäck Tryck: TelloGruppen, Söderköping ISSN: 1653­9508 Vill du prenumerera?

Kontakta STR Service AB Tel: 0418­40 10 00 Fax: 0418­132 50 Pris: För icke medlemmar: 250 kr/år Layout/original: Forma Viva, Linköping Manusstopp för nr 3 09: 7 sept Omslagsbild: Staffan Gustavsson

Dra inte undan mattan

J

ag tror att de allra flesta kan se att trenden har vänt. Från fokus på hårda frågor och lösningar som vajerräcken, övervakning och god teknik har männis­ kan och individens värderingar och atti­ tyder tagit en stadig plats i förarsätet. En påtaglig politisk styrning har genomsyrat trafiksäkerhetsdebatten och idag verkar både aktörer och media allt mer eniga om att styra arbete och dialog mot den enskilde individens roll och ansvar. Jag är övertygad om att förarplatsen är den enda och rätta platsen, eftersom en förares insikt, attityd och beslut är det som väger tyngst för trafiksäkerheten.

För oss som utbildar är denna inriktning viktig. Vårt arbete går i hög grad ut på att påverka attityder och värderingar i olika situationer och sammanhang. Att kunna bidra med en tankeväckare, som förhopp­ ningsvis resulterar i förändrad inställning och synsätt innan olyckan är ett faktum, är varje trafiklärares uppgift och utmaning.

Vid många tillfällen har förarutbildnings­ systemet kritiserats och det med rätta.

I dagsläget finns många brister och systemfel. Men det är också viktigt att på­ peka att flera steg har tagits i rätt riktning under senare år, med introduktionsutbild­ ningen, utökad riskutbildning och utbild­ ning för bättre yrkeskompetens för yrkes­ förare. Till detta ska också läggas det inre kvalitetsarbete som förbundet nu genom­ går. Ett kvalitetsarbete som tar avstamp i konsumenternas/ elevernas syn på trafik­ skolebranschen. En tydlighet gällande utbildningstider, kostnader samt allmän information som ska komma eleven till del.

Förbundet har sedan länge propagerat för vikten av alkolås som pedagogiskt verktyg och beslut finns om minst ett alkolås per skola. Branschen har, tillsammans med sina medlemmar, tagit fasta på att om man ska påverka något eller någon så måsta man börja med sig själv. Det är därför vi nu arbe­ tar oss igenom denna process. En process som ingalunda är tandlös utan kan komma att resultera i att någon eller några lämnar förbundet. Det fortsatta arbetet kommer

att peka ut hur vi lyckas, när vi genom antingen extern eller intern kontroll ska bli trovärdiga i det vi genomfört. Förbundet har tagit dessa steg därför att vi vill kunna erbjuda konsumenten/ eleven en trygghet när han eller hon väljer en STR­ansluten trafikskola. Förbundet vill också bereda mark för de förväntade förändringar som vi hoppas och tror ska innebära utökat ansvar och arbete.

Ett orosmoln finns dock i detta samman­ hang. En stor körkortutredningutredning pågår där bland annat regelverket för trafikskolor ses över. Tyvärr uppfattar jag att det lagda förslaget pekar mot att man i god välmening avser att avreglera och sänka kravnivån för att driva trafikskola.

Förslaget går i korthet ut på att man slopar utbildningsledare och trafikskolechef för att istället lägga allt ansvar på trafikläraren, såväl företagsmässigt som utbildnings­ mässigt. Jag är mot bakgrund av detta mycket tveksamt till förslaget. Det innebär en kraftfull sänkning av kompetens­ och erfarenhetskraven för att driva trafikskola, vilket i slutänden drabbar tredje man, d v s elev/konsument och deras handledare, och ytterligare försvårar för branschens interna kvalitetsutveckling. Min och STR:s bedömning är – med tanke på den utma­ ning som nollvisionen innebär, den allt mer komplexa trafiken, kravet på sparsam körning och behovet av attitydpåverkan – att det successivt kommer att ställas högre krav på trafiklärare och blivande trafikskoleägare, inte lägre.

Däremot välkomnar jag självfallet en översyn av dagens system och delar betänkandets uppfattning att regelverket i vissa avseenden inte fungerar bra i den faktiska trafikskoleverksamheten. Men jag vädjar: dra inte undan mattan för det kvali­ tetsarbete som nu pågår. Fördjupa istället konsekvensutredningen kring frågan, ta in erfarenheter från den nya trafiklärarutbild­ ningen på Yrkeshögskolan som startar nästa år och ta först därefter beslut om vad som är bäst för konsument/ elev och trafik­ säkerhet.

Foto: Staffan Gustavsson

Ledarkommentar Berit Johansson, förbundsordförande

”Vårt arbete går i hög grad ut på att påverka attityder och värderingar i olika situationer och sammanhang.”

Mitt i trafiken • nr 2 2009 3

Trendbrytaren – nya Riskettan Samtal, film och diskussioner ska få eleverna att tänka efter

Den obligatoriska riskutbildningen för den som vill ta körkort för personbil är sedan den 1 april indelad i två. På trafikskolorna kallas de Riskettan och Risktvåan.

Risktvåan motsvarar den tidigare, välkända utbildningen som genomförs på halkbana.

Riskettan är ny och handlar om alkohol, droger och trötthet.

Mitt i Trafiken var med när fjorton körkortselever gick sin Risk­ etta­utbildning på Trafikskolan Mitt i Stan i Örebro.

T

rafikläraren Carin Lundén står framme vid vita tavlan och väntar på att alla ska sätta sig. Hon har tänt vita stearinljus vars lågor fladdrar till varje gång dörren till rummet slås upp.

Sexton personer är anmälda. Fjorton dyker upp, tio män och fyra kvinnor. De är i varierande ålder, från sena tonår till runt fyrtio.

När eleverna är på plats och Carin har hälsat dem välkomna berättar hon först om bakgrunden till Riskettan.

– Höga hastigheter, alkohol och oanvända bilbälten finns med i 60 procent av olyckorna bland unga förare. Det är detta vi ska tala om här i dag, och om hur vi kan vända den negativa trenden. Vi ska tala om riskbeteenden, trötthet och slutligen

Riskettan 4 Mitt i trafiken • nr 1 2009

Kunskap för alla om alkohol och andra droger och dess konsekvenser i trafiken.

Hon uppmanar till dialog.

– Det finns faktiskt en del krav förknippade med den här utbildningen. För att bli godkänd måste man vara närvarande hela tiden, man måste delta i diskussionerna och övningarna och man ska kunna återge och redogöra för vissa fakta.

Ingen säger någonting. Det enda som hörs är fotskrap och harklingar. Det är omöjligt att veta om någon i rummet är uppriktigt intresserad av vad som ska ske under de närmaste timmarna, eller om var och en befinner sig här just nu enbart av plikt.

Carin låter en bild gå runt. Den visar en bil som kraschat på en 70-väg utanför Vingåker. Tre personer satt i den. En ung tjej körde, hennes körkort var relativt nytt.

Hon höll bara 50 eftersom det låg snömodd på vägen, men så väjde hon för ett djur, fick sladd, panikbromsade och körde rakt in i ett träd.

– Hur gick det för dem tror ni? frågar Carin.

Ingen säger något.

Carin Lundén håller i sin fjärde Risketta­utbildning sedan den blev obligatorisk den 1 april. De utvärderingar som gjorts hittills visar att det eleverna uppskattar mest är att få vara aktiva själva. De tycker också att filmerna som visas ger dem någonting extra att tänka på.

– En av killarna i bilen slutade faktiskt sitt liv vid det där trädet, fortsätter hon.

Han hade inte något bilbälte på sig. Tjejen hade tjatat på honom att ta på sig det, men han vägrade. Hon klarade sig, liksom den andre killen. Nu frågar jag er, är riskerna i trafiken lika för alla? Risken att orsaka en

olycka? Eller att drabbas av en? Diskutera två och två i några minuter.

Nu bryter ett ivrigt samtal ut, ovanligt livligt för att vara mellan människor som faktiskt inte känner varandra. Och sedan verkar inte någon längre vara rädd för att

uttrycka sin åsikt eller svara på frågor.

– Är man oerfaren löper man större risk att orsaka en olycka, säger en ung man.

– Med några fler vintrar bakom sig hade hon nog klarat sig bättre. Hon hade kanske inte väjt för det där djuret, menar en annan.

Mitt i trafiken • nr 1 2009 5

”Hur många av er kommer att testa hur fort bilen kan gå?”

– Jag hade aldrig accepterat att köra bilen om inte alla mina passagerare tagit på sig bilbältena! understryker en kvinna.

– Även om man är jätteförsiktig kan man förstås bli påkörd av någon annan, hörs en fjärde röst.

Diskussionen fortsätter och då handlar den om den viktiga skillnaden mellan att vara riskmedveten och risktagande.

Eleverna ombeds också lista saker som de uppfattar som manliga respektive kvinnliga. Killar är tydligen tuffa och självsäkra medan kvinnor är försiktiga, gillar att shoppa och pyssla med middagar…

Riskettan 6 Mitt i trafiken • nr 2 2009

– Okej, säger Carin. Tänk er nu de här egenskaperna i trafiken, vad händer då?

Eller om jag säger så här: Hur många av er kommer att testa hur fort bilen kan gå?

– Varför ska man göra det? frågar en av tjejerna omedelbart.

– Det kan väl vara kul att veta vad den gamla rishögen gör, svarar en av killarna.

– Då kan man väl titta i instruktionsboken? säger tjejen.

I pausen frågar jag Rebecca Westholm, som är en av de yngre deltagarna, vad hon tycker om den nya obligatoriska utbildningen. Hon har övningskört sedan au-

gusti förra året, nästan enbart på trafikskola, och hoppas snart ha sitt körkort i handen.

– Jag tycker att det är jättebra att man tar upp sådant som handlar om hur folk beter sig i trafiken, säger hon. Man lär känna sig själv.

Camilla Salo uttrycker sig i liknande ordalag. Hon är en av de äldsta i gruppen.

Hemma har hon en 19-årig dotter som också har börjat ta körkort.

– Den här utbildningen är viktig, säger hon. Alla får en chans att tänka till. Jag tycker själv att jag är extremt försiktig,

Svårt sätta pris på ny utbildning

Rebecca Westholm vill gärna höra om hur andra beter sig i trafiken. Det gör att man lär känna sig själv, tycker hon.

ett alldeles eget avsnitt i utbildningen.)

– Är det någon av er som använder droger? frågar Carin.

Länge är det tyst, tills en tjej säger ”kaffe”. Spridda fnitterattacker bryter ut.

– Men hon har rätt, kontrar Carin. Det som kännetecknar en drog är att den är beroendeframkallande, berusande och giftig. Kaffe är allt det där, till och med giftigt, fast då måste man dricka väldigt mycket förstås.

– De här filmerna vi har fått se, de väcker ångest, säger Camilla Salo. Man förstår att det är väldigt många som kör påverkade, av alkohol och andra droger.

nästan för försiktig. Min dotter är helt annorlunda. Det är stor skillnad i säkerhetstänkande mellan yngre och äldre.

Nästa avsnitt som avhandlas på utbildningen är trötthet. Körkortseleverna vet redan det som många förare ute i samhället uppenbarligen inte vet – att det som fungerar bäst om man känner sig trött bakom ratten är att stanna och ta en tupplur.

Och så var det de tunga avsnitten, de som handlar om droger och alkohol. (Alkohol är visserligen också en drog, men på grund av sin särställning som samhälleligt accepterad drog tilldelas alkoholen

Något annat drogberoende verkar inte någon vara fast i. Men Alex Karlsson berättar att han har varit det, under nio år. Då blir det knäpptyst i klassen.

Alex berättar om hur cannabis gör att man blir trött och ser syner och att hallucinogener får en att både se och höra konstiga saker men att man blir speedad i stället.

– Centralstimulerande blir man också pigg på, och så får man himla bra självförtroende. För bra alltså. Man tror att man är bättre än vad man är. Inget av det här är särskilt bra i trafiken, säger Alex Karlsson.

Själv började han med hasch redan på högstadiet. Efter ett tag blev drogerna tyngre. De sista fem, sex åren som missbrukare gick han på heroin.

– Heroin gör en slö. Det är rätt vanligt

Trafikskolan Mitt i Stan i Örebro gav en första Risketta­utbildning (för icke­betalande) på prov i slutet av mars, som ett slags genrep. Nu ges två utökade riskutbildningar per vecka. Full klass är lika med sexton elever.

– Efterfrågan är stor, berättar Agneta Schreiber, som äger och driver trafikskolan. Tidigaste tiden som går att boka nu är om en månad.

På flera olika platser i landet har det väckts en diskussion om vad den nya obligatoriska utökade riskutbildningen ska få kosta. Priset varierar stort, från 400 till 1200 kronor.

Agneta Schreiber har valt en tudelad modell: Elever som köper ett startpaket för 7 500 kronor får rabatt och betalar 400 kronor. Elever som kommer ”in från gatan” och enbart efterfrågar Riskettan får betala 800 kronor.

– De flesta trafikskolor här i Örebro tar 800-850 kronor för den utökade riskutbildningen. Det kan man se om man går in på deras hemsidor. Fast vi pratar inte med varandra om prissättningen. Vi vill ju inte bli beskyllda för kartellbildning.

Agneta Schreiber menar att det var svårt att veta hur mycket Riskettan skulle kosta.

– Vi hade ju aldrig haft den här sortens utbildning förut och visste inte riktigt hur många elever vi skulle få per gång. Jag trodde nog inte att det skulle bli fler än åtta. Det var vad jag utgick ifrån.

Catarina Gisby

Mitt i trafiken • nr 2 2009 7

Alex Karlsson, körkortselev och före detta missbrukare, menar att droger har blivit allt vanligare, framför allt bland unga.

– Många tar det på fester, i stället för alkohol. Mest handlar det om sånt som hasch, amfetamin och ecstasy.

att folk som tar heroin somnar när de kör bil. Jag känner faktiskt en kille som gjorde det. Han bröt nacken och fick en skallskada. Han är inte som han var tidigare, om man säger så. Och en gång åkte jag själv med en missbrukare som somnade vid ratten hela tiden. Det var jätteläskigt.

Alex lyckades arbeta och missbruka samtidigt. Men det blev allt svårare att göra det. När han förlorade jobbet förstod han att han stod inför ett vägval.

– Jag höll på att förlora min lägenhet också. Livsstilen bryter ner en. Till slut bryr man sig inte om någonting annat än drogerna.

I dag har Alex Karlsson varit drogfri i tre år – och då är det fritt fram att försöka ta körkort.

Riskettan 8 Mitt i trafiken • nr 1 2009

– Fast jag måste lämna läkarintyg regelbundet. Det blir rätt dyrt, men jag har ju själv ställt till det.

Alkohol har han aldrig gillat.

– Jag tycker faktiskt att alkohol är en av de värsta drogerna som finns. Hade den dykt upp i dag hade den säkert förbjudits!

Alla körkortseleverna är fullt på det klara med vilka gränser som gäller för rattfylleri och grovt rattfylleri. De får ta ställning i olika dilemman: Är det okej att ta nycklarna från någon som försöker köra bil i berusat tillstånd? När ska man ringa polisen? När ska man avstå från att åka med?

Carin visar en kort, australiensisk film om vad alkohol kan ställa till med i trafi-

ken. Den är fruktansvärt suggestiv, våldsam och tragisk. Hon visar också filmen om Jacqueline Sabundo, en ung tjej som blev offer för ett rattfyllo i en amerikansk delstat 1999.

Efter filmerna släcker Carin Lundén de tända ljusen, alla utom ett. Det låter hon lysa för Jacqueline Sabundo som trots allt överlevde, om än med fruktansvärda brännskador, ett fullständigt demolerat utseende och utan syn på ena ögat.

– Det finns 14 000 registrerade taxibilar i Sverige. Lika många kör rattfulla varje dag. Statistiskt sett möter du en rattfull lika ofta som du möter en taxi. Glöm inte det.

Text: Catarina Gisby Foto: Staffan Gustavsson

kLUBBat PÅ RiksmÖtet

”Alkolås viktigt för trovärdigheten” STR ska föregå med gott exempel

Men förslaget väckte en del debatt under Riksmötet. Flera fullmäktigeledamöter kän­ ner frustration över att medlemmar i deras lokalförening bryter mot beslutet att utrusta minst en övningsbil med alkolås. Nu hotas dessa av uteslutning. Att samtidigt öka kra­ ven på trafikskolorna och begära alkolås i samtliga övningsbilar är inte okontroversiellt.

V

ad som kan hända när man inte har alkolås i övningsbilen blev tydligt i påskas, då en 18-årig trafikskoleelev blåste positivt under en övningskörning i Karlshamn.

Trafikskolläraren var till en början misstänkt för medhjälp till rattfylleri. Men då han uppenbarligen inte kunde se på sin elev att hon var påverkad av alkohol har förundersökningsledare Bo Ohlsson vid polisen i Karlshamn avskrivit misstankarna.

– Som bilägare är man alltid ansvarig om man sitter bredvid den som kör rattfull, men samtidigt har man ingen skyldighet att kontrollera nykterheten. Eftersom trafikläraren inte hade någon anledning att misstänka sin elev för rattfylleri kan han inte heller vara skyldig till medhjälp, förklarar Bo Ohlsson.

Jan Svensson, Bohuslän, sade under Riks­ mötet att det vore bättre om STR:s styrelse fick ägna kraft åt att se till att förra beslutet, en övningsbil med alkolås per trafikskola, uppfylldes innan nya mål sattes upp.

Foto: Louise Eleonore

Den unga kvinnan var som vanligt när hon satte sig bakom ratten i övningsbilen denna skärtorsdag. Trafikskolläraren uppmanade henne att stanna vid polisens nykterhetskontroll för att hon skulle få uppleva hur det är att blåsa. Inte för ett ögonblick trodde han att hans elev skulle ha 0,5 promille alkohol i blodet.

Kvinnan har fått böter på 3 000 kronor och sitt körkortstillstånd indraget. Hon har berättat att hon druckit vin kvällen innan men att hon inte känt av alkoholen dagen efter.

STR kräver att minst en övningsbil per STR­ansluten trafikskola ska utrustas med alkolås. STR­Syd vill gå längre med krav på alkolås i alla övningsbilar, och får stöd från förbunds­ styrelsen och Riksmötet.

STR­Syd föreslår i sin motion till Riksmötet 2009 att förbundsstyrelsen får i uppdrag att arbeta för att alla övningsbilar på STR­ anslutna trafikskolor utrustas med alkolås.

Foto: Staffan Gustavsson

Till hösten ska alla STR­anslutna trafikskolor ha alkolås i minst en av sina övningsbilar.

STR:s ordförande Berit Johansson hoppas att flera års påverkans­ arbete ska leda till att alla ser till att skaffa alkolås.

... men STR-Syd vill gå ännu längre

Alkolåset är viktigt som pedagogiskt verktyg, anser ordförande Berit Johans­ son. Dessvärre visar erfarenheten att det också behövs som kontrollinstrument, både vid prov och på körlektioner.

Trafikskolan i fråga är inte medlem i STR men Bo Ohlsson har fått uppgift om att trafikskolläraren har installerat alkolås i övningsbilen.

Vägverket har sedan 2007 alkolås i alla sina fordon som används vid körprov, cirka 160 stycken. Fordonen i Mälardalen fick alkolås på försök under år 2002 och sedan införde Vägverket alkolås successivt i samtliga fordon i landet. Det har hänt tio gånger att en elev blåst rött inför ett körprov. Trots det kräver Vägverket inte att det ska finnas alkolås i andras fordon som används vid körprov.

Vera Frankova

– Låt motionen ligga till höstmötet i alla fall, tyckte han, men fick inget gehör för sin ståndpunkt.

Roland Stenström förklarade förbundsstyrel­ sens syn på alkolåsen.

– Det är ett rättvisekrav och en fråga om trovärdighet.

Rickard Thornberg, Halland, tyckte att det inte finns något som hindrar förbundsstyrel­ sen att arbeta för fler alkolås i övningsbilarna även om motionen avslås.

Men de flesta fullmäktigeledamöter gillade förslaget. Håkan Axelsson, Uppland, undrade hur någon kan vara emot motionen.

– Alkolås är ju ingen kontroll utan en natur­ lig del av utbildningen, sade han.

Förbundsstyrelsen ställer sig bakom motio­ nen och anser att tiden är mogen för att gå vidare. Robert Holmström från STR­Syd fick tydliggöra att det var personbilar som åsyf­ tades i motionen. Flera fullmäktigeledamöter tyckte att alkolåskravet även borde gälla bussar och lastbilar, men krävde inget tillägg till beslutet.

Motionen klubbades av Riksmötet. Någon enstaka ledamot röstade emot.

Tidigare STR­ordföranden Lars Gustavsson har sedan åtta år tillbaka alkolås i samtliga sina övningsbilar. Sedan dess har åtta elever blåst rött.

Vera Frankova

Mitt i trafiken • nr 1 2009 9

Med handling René Sköld ska se till att kvalitetskontroller

10 Mitt i trafiken • nr 2 2009

pü dagordningen av utbildning och prover blir mer än vackra ord

Mitt i trafiken • nr 2 2009 11

Kvalitetskontroll

Examinationer granskas med högsta prioritet – Vi har satt två arbetsuppgifter som högsta prioritet på listan.

Det första är att säkerställa att det verkligen blir ett kvalitetslyft när de nya utbildningskraven för moped, snöskoter och terräng­ hjuling börjar gälla i oktober.

Det andra är förarproven. Vi ska kolla all examination, oavsett om det är Vägverket, skolväsendet eller försvarsmakten som genom­ för proven.

C

hefen för Transportstyrelsens nya Tillsynssektion, René Sköld, ser nöjd ut där han sitter i konferensrummet i lokalerna vid Röda Sten i Göteborgs hamn. Han och hans medarbetare har flyttat ihop med Sjöfartsinspektionen samma förmiddag som Mitt i Trafiken kommer på besök. Det är flyttkartonger i travar, men också en mäktig utsikt över Älvsborgsbron underifrån, Eriksbergskranen tvärs över älven och båtarna på väg in och ut mot Vinga. Känslan av salt Göteborgsanda är påtaglig.

Bakgrunden till att granskningen av examinationen fått högsta prioritet är förstås de missförhållanden som uppdagats på senare tid. Först var det trafikinspektören i Göteborg som tagit emot mutor från körkortsaspiranter under flera år. Förundersökningen är avslutad, men rättegång har ännu inte hållits. Sedan kom oegentligheterna vid förarprövningen på gymnasiet i Vännäs, vilka nyligen avslöjats. (Se artiklar på kommande sidor.)

– Vi ska kontrollera vilka rutiner som finns för att garantera att sådant här inte

Tillsynssektionen 12 Mitt i trafiken • nr 2 2009

Än är det mest flyttkartonger på René Skölds nya kontor vid Röda Sten i Göteborgs hamn.

kan hända igen. Sen måste vi också kontrollera att rutinerna, om de är bra, verkligen följs. Det får inte bara bli ord på papper.

– Parallellt med det ska vi se till att redan vid nyår ha klart ett uppdaterat utbildarregister som vi kan lita på. Jag tror att vi kommer att hitta en hel del fel i de gamla registren. Avsikten är att mina medarbetare ska kontakta alla utbildare, antingen per telefon eller genom ett besök. Dels för att kontrollera de uppgifter vi har, dels för att utbildarna ska veta vem de kan kontakta, om det är något de undrar över, säger René Sköld.

Anmälningar om missförhållanden från allmänheten, andra trafikskolor och utbildare eller Vägverkets förarprovsverksamhet ska också ha hög prioritet.

– Det ska vara konkurrens på lika villkor mellan företagen, samma regler ska gälla för alla. Det är viktigt att det märks att vi bryr oss när en anmälan kommer in.

Därför ska vi kontrollera påståendena så snart det bara är möjligt, förklarar René Sköld.

Nästa år sätts introduktionsutbildningen och de båda riskutbildningarna under luppen. I höst ska alla utvärderingarna av introduktionsutbildningen vara färdiga.

”Det är viktigt att det märks att vi bryr oss när en anmälan kommer in. Därför ska vi kontrollera påståendena så snart det bara är möjligt.”

dessutom de båda biträdande cheferna.

Båda är gamla bekanta för trafikskolorna, i Stockholm heter han Leif Woxlin och i Göteborg Björn Strandh.

– Alla tillståndsfrågor kommer att centraliseras till Stockholm och Göteborg.

Det ökar möjligheterna att garantera att alla behandlas lika, förklarar René Sköld.

Då är det rätt tid att följa upp hur det nya obligatoriet har fungerat. Sedan står riskettan och risktvåan på tur, och senare Yrkeskompetensutbildningarna.

Tillsynssektionen får 26 medarbetare när alla rekryteringar är klara. Idag finns 21 på plats. De är uppdelade på två tillsynsområden, Nord och Syd. Inom varje tillsynsområde är personalen sedan stationerad på tre orter. I Nord är det Umeå, Härnösand och Stockholm. I Syd Norrköping, Örebro och Göteborg. De sex kontoren har ansvar för tillsynen i några län var.

I Stockholm respektive Göteborg finns

Godkännanden av nya trafiklärare placeras också hos de biträdande cheferna, liksom kontrollen av trafiklärarkandidaternas lämplighet, om den hamnar hos Transportstyrelsen. Viss oklarhet råder ännu eftersom trafiklärarutbildningen flyttas över till Yrkeshögskolan den 1 juli i år.

– Det här ska redas ut på centralt håll i Transportstyrelsen, som föreslagit direktåtkomst till belastnings- och misstankeregistren i sitt remissvar på Körkortsutredningen, säger René Sköld.

Kommer nya Transportstyrelsen att ha mer bett än gamla Vägverket?

Här hoppas René Sköld att nya Körkortsutredningens förslag om strängare kontroll av handel och vandel, samt utökat och systematisk samarbete med andra myndigheter, ska ge resultat.

– När tillstånd att starta trafikskola eller bedriva andra obligatoriska utbildningar ges, kontrollerar vi skatteskulder och andra ekonomiska fakta. Det innebär att ekonomisk vandel också kan följas upp, och tillstånd dras in på den grunden. Med omedelbar verkan, om Körkortsutredningens förslag går igenom.

– Vi hoppas också kunna få en ordning där tillståndet och utbildningsverksamheten knyts ihop. Men här är vi inte säkra på hur långt det lagliga stödet räcker, säger René Sköld.

Både körkortselever, branschen och tillsynsmyndigheten ogillar när trafikskoleägare, som gått i konkurs där elever förlorat förskottsinbetalda körkortspengar, raskt återuppstår under nytt företagsnamn. Eller flyttar till en annan stad, när media rapporterat närgånget om dålig kvalitet.

Svarta trafikskolor är ett annat problem.

För Transportstyrelsen handlar det om kvalitet i förarutbildningen, för trafikskolorna dessutom om konkurrens på olika villkor.

– Det enklaste vore om vi fick en begränsning av antalet elever en enskild handledare får undervisa. Att komma åt problemet genom trafikskolelagen har visat sig tämligen tandlöst. Men där finns tyvärr inga förslag än. Kanske kan vi ändå komma en bit på vägen genom samarbete med andra myndigheter, säger René Sköld.

Han berättar också att förarprövaren MM i Vännäs troligen kommer att polisanmälas. Frågan ligger hos juristerna, men allt tyder på att det blir en polisanmälan.

Text: Gunlög Stjerna Foto: Staffan Gustavsson

Mitt i trafiken • nr 2 2009 13

Bristande uppsikt Läraren och förarprövaren på Liljaskolan utexaminerade elever som inte var inskrivna på skolan. Han såg också till att en elev som körde för honom på en trafikskola godkändes för CE­körkort.

Samma dag som Transportstyrelsen annonserade att den skulle besöka Liljaskolan för ytterligare en inspektion lämnade mannen sin lärartjänst.

– Hade han inte gjort det hade vi dragit in hans för­ ordnande, men nu fanns det inte något förordnande att dra in, säger tillsynsinspektör Nils­Gunnar Eriksson.

Texter: Catarina Gisby Foto: Staffan Gustavsson

Slirande

Förarprövare på Liljask o utfärdade körkort för tun

T

urerna kring Vännäsgymnasiet Liljaskolan utanför Umeå är flera och sträcker sig över ett antal år.

– Det var med anledning av de tidigare ärendena som vi gjorde en uppföljning på skolan i år, och då upptäcktes de nya oegentligheterna, fortsätter Nils-Gunnar Eriksson, idag knuten till Transportstyrelsen, tidigare anställd på Vägverkets tillsynsfunktion.

I början av 2006 konstaterade Vägverket att fem elever på Liljaskolan fått körkort med behörigheten C (tung lastbil) trots att de inte slutfört och fått godkänt i samtliga kurser. Dessutom kunde ytterligare en elev ståta med C-körkort, trots att han varit inskriven på en helt annan utbildning.

Skolan medgav att fel begåtts och att det fanns ”brister i rutinerna”. Läraren och förarprövaren MM (som vi snart återkommer till) ansågs av Vägverket ”ha brustit i sin förarprövarutövning”.

Inga särskilda sanktioner utfärdades.

Det enda som hände var att Vägverket ålade skolan att ”skriftligen redovisa kvalitetssäkringsdokument som visar vilka förändringar i gällande rutiner som vidtagits för att säkerställa att förarprövningen sker enligt gällande föreskrifter”.

I september 2006 gjordes en uppföljning och återigen upptäcktes ett fall där en person som inte var elev på skolan godkänts för körkort med behörigheten C. Personen i fråga hade dock varit elev på skolan tidigare. Vid tillsynen framkom att skolledningen via e-post hade meddelat förarprövaren NN att han skulle ändra da-

14 Mitt i trafiken • nr 2 2009

turer i Vännäs

olans gymnasium ng lastbil på falska grunder tum och betyg för eleven så att det skulle kunna bli möjligt för honom att genomföra ett förarprov med denne. ”Att NN är helt medveten om att förarprov skett på felaktiga grunder är uppenbart och det kan inte anses förmildrande att detta sanktionerats av skolledningen”, menade Vägverket då.

Förordnandet att förrätta förarprov återkallades därför för NN. Men Liljaskolan fick fortsätta med sin körkortsutbildning.

Hur kommer det sig att den enskilde läraren och förarprövaren ensam fick sota för de felaktigheter som begåtts?

– Det mandat Vägverkets tillsynsfunktion hade, och Transportstyrelsen nu har, är enbart riktat mot förarprövaren, förklarar Nils-Gunnar Eriksson. Förarprövaren är en tjänsteman förordnad av vår myndighet, och sköter han eller hon inte sina åtaganden kan vi dra in förordnandet. När det gäller skolan och utbildningen som helhet är det Skolinspektionen som har ansvaret. I det här fallet tror jag att Skolinspektionen genomförde en undersökning men sedan inte vidtog några ytterligare åtgärder.

2007 var det dags igen. En annan lärare och förarprövare, MM som nämndes här ovan, idkade mer eller mindre privat körkortsutbildning för ett antal personer som han sade sig vilja hjälpa till högre körkortsbehörigheter. Något godkännande som handledare för de aktuella personerna hade han dock inte. Därtill visade det sig att övningskörningen – och däref-

ter uppkörningen vid Vägverket i Umeå – skett med skolans fordon. ”Gymnasiechefen och skolledningen har inte haft kännedom om den verksamhet som bedrivits”, skrev Vägverket i ett protokoll efteråt.

Eftersom MM inte själv agerat förarprövare när det gällde sina bredvidelever vidtog Vägverket inte några ytterligare åtgärder. ”Ärendet kan dock ha betydelse/…/om MM i framtiden missbrukar sin ställning som förarprövare vid skolan.”

Vilket var vad som hände.

När nya tillsynsmyndigheten Transportstyrelsen besökte Liljaskolan i januari i år upptäcktes att elever blivit godkända på förarprovet utan att ”betyg i erforderliga kurser varit satta”. Dessutom har fem personer som godkänts för behörigheterna CE (tung lastbil med tungt släp) och D (buss), samt för yrkeskompetens för persontransporter, inte ens varit elever vid skolan. En av dessa personer har däremot varit elev på en trafikskola där MM arbetat som trafiklärare på halvtid.

Enligt Nils-Gunnar Eriksson har MM haft en egen verksamhet i skolan kvällar och helger.

– Han har bakat in egna elever bland KomVux-eleverna.

MM sade upp sig från sin lärartjänst och avsade sig sin rätt att agera förarprövare innan Transportstyrelsen hann dra in tillståndet.

– Men eftersom vi tycker att bristerna är så allvarliga har vi ändå lämnat ären-

Gymnasiechef Bo Nilsson:

”Han är en extremt skicklig person” – Det allra mesta har skett i det fördolda, säger Bo Nilsson, gymnasiechef i Vännäs och högste ansvarig på Liljasko­ lan, apropå turerna kring den aktuelle förarprövaren, i Mitt i Trafikens artiklar kallad MM.

H

ar skolan någon gång övervägt polisanmälan?

– Egentligen inte. Jag hade ett antal samtal med MM efter det att han hade kört privat med några personer och då använt skolans fordon. Sedan trodde jag att det hela skulle vara över. Jag blev enormt besviken när det visade sig vara något nytt på gång. Det är inte någon positiv reklam för skolan precis.

Liljaskolan har ju haft ytterligare en lärare och förarprövare som blivit avstängd?

– Ja, men det ärendet hanterades inte rättvist, det håller jag fast vid. Vägverket gjorde i det fallet en onödigt hård tolkning. På grund av felaktigheter som gjordes här på skolan fick en elev inte sitt körkort efter att ha slutfört sin utbildning. Eleven kontaktade därför den här läraren som var vänlig och försökte hjälpa till så gott han kunde. Påståendet om att skolan skulle ha uppmanat läraren att ändra datum i betyg, och så vidare, är rena falsarierna. Jag vet inte var Vägverket har fått det där ifrån.

Läraren och förarprövaren MM, som avsade sig sin rätt att förarpröva innan Transportstyrelsen drog in tillståndet, jobbar inte längre kvar på Liljaskolan.

– Nej, han är helt bortkopplad. Jag vet inte vad han gör nu. Jag tycker att det som hänt är tråkigt på många sätt.

Man ska ha klart för sig att MM är en extremt skicklig person och en mycket duktig utbildare.

Mitt i trafiken • nr 2 2009 15

Bristande uppsikt forts Slirande turer i Vännäs det vidare till Transportstyrelsens ledning för vidare åtgärder, säger Nils-Gunnar Eriksson.

Vad har MM haft att vinna på att ta sig an icke-inskrivna elever?

– Det kan jag inte svara på. Vi kan tro och vi kan tänka, men vi kan bara uttala oss om det vi vet.

Finns det misstankar om mutor?

– Nej. Kommer det som har hänt att leda till polisanmälan?

– Det kan jag inte heller svara på. Här måste jag hänvisa dig vidare till min chef, René Sköld.

Utöver de oegentligheter som Transportstyrelsen kan peka på står det klart att MM varit sjukskriven till 50 procent samtidigt som han åtminstone tidvis arbetat 100 procent – halvtid på Liljaskolan och halvtid på trafikskolan.

Missbruk på flera gymnasier Organiserad tillsyn kom först flera år efter start När gymnasieskolorna fick rätt att körkortsutbilda var det Skolverket som först hade ansvaret för till­ synen.

S

edan 1998 har Vägverket haft tillsynsmandatet för all förarprövning.

Några särskilda tillsynsföreskrifter fanns dock inte förrän i december 2005 och först 2006 började tillsynen organiseras.

En skola som då fick ett förarprovsförordnande indraget var Nils Holgersson-gymnasiet i Skurup. Det upptäcktes att man på skolan under flera år utfärdat körkort till både anställda och anställdas släktingar. Inte i något av fallen kunde skolan visa dokumentation på att de ut-

Trafikskolan helt oförstående – Jag hade inte en aning om att trafikläraren missbrukade sitt förordnande och exami­ nerade en elev som gick här på skolan, säger ägaren till den STR­anslutna trafikskola som MM extraknäckte på.

– Möjligen får vi se över våra rutiner så att något liknande inte kan hända igen, fortsätter han. Exakt vad som skulle behöva ändras vet jag inte, allt det här är så nytt. Vi får se tiden an.

Det hör till saken att MM under en kort tid för några år sedan ägde den aktuella trafikskolan, en skola med

16 Mitt i trafiken • nr 2 2009

väldigt gott rykte. Han köpte den 2002 och begärde den i konkurs sex månader senare. Den nye ägaren lät sedan MM hjälpa till vid behov, mest handlade det om att hoppa in under vår- och sommarhalvåret.

– Men det första jag gjorde när jag fick höra vad han hade hittat på var att fråga om nyckeln och be honom lämna skolan, berättar ägaren.

Trafikskoleägaren kan inte förstå varför MM har agerat som han har gjort.

– Han har inte haft någonting att tjäna på det. Jag har talat med eleven han godkände. Eleven betalade inte ens sin utbildning och sitt körkort själv, det gjorde ett stort företag.

pekade personerna hade gått någon körkortsutbildning. Samma år drogs ett förordnande in på Liljaskolan (vilket redovisas i artikeln här intill) och vid ungefär samma tid miste en förarprövare vid KomVux Arboga sin rätt att utföra förarprov. (KomVux i Arboga använde sig av en underentreprenör som skötte utbildningen. Utbildaren gick senare i konkurs.)

Ett aktuellt fall rör en utbildningsanstalt i Grängesberg. Tillsynsmyndigheten ville dra in ett förordnande, men förarprövaren överklagade. Länsrätten i Dalarna har nu avgjort att förordnandet kan dras in, eftersom Vägverket hade fog för åtgärden på tre punkter av fyra.

Skyller på ledningen och otydliga regler

M

itt i Trafiken har upprepade gånger utan framgång sökt den före detta läraren och förarprövaren på Liljaskolan för en kommentar.

Han har gjort ett uttalande, och det var i Västerbottens Kuriren i mars i år. Då skyllde mannen det som hänt på skolledningen och otydliga regler. Enligt honom råder förvirring sedan Transportstyrelsen tog över tillsynen efter Vägverket ”men med nya regler”.

– Jag hade på lut att situationen var ohållbar och sade därför upp mig innan Transportstyrelsen kontaktade mig i samband med inspektionen, säger MM till Västerbottens Kuriren.

Nils-Gunnar Eriksson, Transportstyrelsen, förnekar att några nya regler tillkommit som skulle ha förändrat situationen för MM.

Det var inte bättre förr ...

Stor plats för godtycke vid bedömning av körprov Foto: STR

Undersökningen om hur pass likvärdigt olika förarprövare bedömer körprov är ännu inte klar. Umeå universitets rapport, beställd av Vägverket Förarprov, kommer först framåt hösten.

Däremot har universitetet gjort en förstudie, där det finns en intressant genom­ gång av tidigare forskning angående vad som påverkar utfallet av ett körprov.

E

n svensk studie genomfördes redan för 50 år sedan (Olweus, 1958). I den deltog fyra bilinspektörer från Stockholmsdistriktet. Bilinspektörerna genomförde eller åkte med på körproven för 72 elever från tre av Stockholms större trafikskolor. Alla fyra bilinspektörerna bedömde alla eleverna, vilket innebar att eleverna fick köra två prov med en timmes mellanrum. Vid varje prov fanns tre personer med i bilen, två bilinspektörer och en försöksledare. Inspektörerna fyllde i och lämnade in sina protokoll omedelbart efter varje körprov. Om minst en av inspektörerna godkände, fick eleven sitt körkort.

Resultaten är intressanta. Forskaren hittade inget som tydde på att någon inspektör favoriserade eller missgynnade någon persongrupp. Alla fyra bedömde att yngre personer körde bättre än äldre och att män körde bättre än kvinnor. Könsskillnaderna var lika oavsett ålder. Äldre underkändes oftare än yngre av alla fyra.

Men när man jämförde hur enskilda aspiranter bedömdes, fanns stora skillnader.

Vid samtidig bedömning, d v s när två bilinspektörer åkt med en elev vid samma tillfälle, hade de olika åsikter om godkänd eller inte för var femte elev. (19,4 procent

Tidigare forskning av fallen). Och när två inspektörer åkte med samma aspirant vid olika tillfällen, hade de olika åsikt om godkänt eller inte för nära fyra av tio (37,5 procent av fallen).

Det visade sig också att totalprocenten godkända skilde sig starkt mellan inspektörerna. De hade olika bedömningsnormer och ställde systematiskt olika höga krav på körkortstagarna.

Två brittiska studier är också intressanta. Den ena försökte mäta hur pålitliga bedömningarna var vid upprepade prov (Baughan & Simpson, 1999). Den andra vilka faktorer (vilket provkontor, vilken fast rutt som valts och tid på dagen) som påverkar bedömningen (Baughan, Gregersen, Hendrix & Keskinen, 2005).

I den första studien deltog 366 aspiranter på 20 olika provkontor. De erbjöds att göra ett körprov till, utan kostnad. Hur det hade gått fick de veta först efter det andra provet.

Förarprövarna slumpades mellan aspiranterna, vilket ledde till att 38 aspiranter fick göra två prov med samma inspektör. Annars lämnade den första inspektören sitt

protokoll, i igenklistrat kuvert, till den andre inspektören.

Aspiranterna bedömdes på en 6-gradig skala, precis som i Umeå universitets undersökning. Den har tre skalsteg för underkänt och tre för godkänt.

42 procent av körkortsaspiranterna fick inte godkänt av någon av inspektörerna. 36 procent fick bara godkänt av en av dem.

Men det förvånande är att av dem, som bedömdes som klart godkända av den förste inspektören, fick 40 procent underkänt av den andre! Det är nästan lika stor skillnad i bedömning som för gränsfallen, där fick 44 procent av dem som godkänts av den ene förarprövaren underkänt av den andre.

I den andra brittiska undersökningen hittades inga signifikanta skillnader när det gällde rutter, väder eller tid på dagen, förutom för måndag morgon. Då godkändes i genomsnitt fler aspiranter än annars. Däremot konstaterades stora skillnader mellan olika provkontor, som inte kunde förklaras helt av sådant som aspiranternas kön och ålder. Men forskarna kunde inte avgöra om skillnaderna berodde på körkortstagarnas olika kompetens eller på att förarprövarna bedömde olika. Gunlög Stjerna

Mitt i trafiken • nr 2 2009 17

Historiska vingslag när STR fyllde 70

18 Mitt i trafiken • nr 2 2009

Mitt i trafiken • nr 2 2009 19

70-åring firade med ministerbesök och framtidstro När STR firar 70 år är det i en tid då många trafikskolelärare tycker att det känns mer hoppfullt än på länge. Fokus på den enskilda trafikantens beteende och ansvar har ökat, något som gläder STR och ordförande Berit Johansson oerhört.

S

TR kan se tillbaka på händelserika 70 år. År 1902 utfärdades det första körkortet i Sverige och den första bilskolan startade 1906. Krav på körkort för att få köra bil infördes 1917.

Sedan förra jubiléet 1999 har mycket hänt. Vägverket beslöt år 2000 att koppla loss teoriutbildningen från den praktiska utbildningen. Andelen privatprov ökade kraftigt i början på 2000-talet och dödsolyckor i trafiken med ungdomar bakom ratten ökade. År 2004 beslutade riksdagen att införa obligatorisk introduktionsutbildning för elev och handledare. STR har haft kampanjer mot alkohol i trafiken och för EcoDriving.

20 Mitt i trafiken • nr 2 2009

2005 tackade ordförande Lars Gustavsson för sig och efterträddes av Berit Johansson. På Gillinge invigdes D-banan av prins Carl Philip den 1 september 2006.

Under årtiondets sista år har STR kunnat glädjas åt införandet av obligatorisk riskutbildning 1 och 2 samt krav på körkort för EU-moped och förarbevis för moped klass II. På senare tid har individen hamnat i fokus, efter att tekniska lösningar och vägar stått i centrum för politikernas uppmärksamhet i många år. Infrastrukturminister Åsa Torstensson anses ha en stor del i det nya sättet att se på nollvisionen. För sitt

arbete med att lyfta den enskilde trafikantens ansvar fick hon ta emot STR:s hedersplakett i guld.

– Åsa Torstensson har lyckats tydliggöra individens eget ansvar, roll och värderingar i arbetet för nollvisionen. Genom att fokusera på den enskilde förarens och trafikantens beteende och attityder till bland annat alkohol, hastighet och bilbälte, banar hon ny väg för trafiksäkerhetsarbetet som stödjer oss i vårt arbete oerhört mycket, sade Berit Johansson.

Det var en glad och rörd, om än förkyld, minister som tackade för utmärkelsen. Endast fem personer före Åsa Torstensson, varav två kungligheter, har mottagit he-

Trafikhistoria berättad ur ett mössperspektiv Ordförande Berit Johansson sammanfattade förbun­ dets historia med hjälp av fiktive trafikskoleläraren Karl, dennes son Henrik och Henriks efterträdare Habib. Med hjälp av diverse huvudbonader bytte hon skepnad och

åskådliggjorde händelser och förlopp under 70 år, från ransonerad bensin till EcoDriving. Talet bjöd på många skratt men guidade också med stor kunskap åhörarna genom sju decenniers trafikutbildningspolitik.

Gratulanter bildade kö Åsa Torstensson, infrastrukturminister, tog rörd emot STRs hedersplakett i guld. Hennes fokusering i trafiksäkerhetsarbetet betyder mycket för STR, sa ordförande Berit Johansson som överlämnade plaketten.

dersplaketten i guld under STR:s 70-åriga historia.

Riksmötet i Stockholm 29-30 maj handlade till stor del om STRs 70-årsjubileum. Hela fredag förmiddag och halva eftermiddagen fick vikas åt tal och gratulationer.

Länsöverdirektör Stig Orustfjord gratulerade STR i sitt öppningstal och berättade att fram till cirka år

2030 beräknas huvudstaden växa med ett nytt Göteborg. Det ställer stora krav på trafikplanerarna. Sedan måste trafikanterna visa varandra hänsyn och följa regelverket.

– Och STR lägger grunden för trafiksäkert beteende, konstaterade Stig Orustfjord.

Text: Vera Frankova Foto: Staffan Gustavsson

F

riarna, förlåt uppvaktarna, stod i kö för att överlämna gåvor till pigga 70-åringen STR och dess ordförande Berit Johansson. De kom från när och fjärran, från hela EU i gestalt av EFA:a ordförande Gerhard von Bressendorf, ned till STR:s trettionde och minsta medlemsförening på Gotland, med tre anslutna trafikskoleföretag.

Däremellan återfanns uppvaktare från Vägverket, NTF, VTI, SMC, TÖP och många andra samarbetspartners.

Främst i kön på stora bilden de nordiska vännerna, med NTU:s nuvarande ordförande Renè Arnt, Danmark, i spetsen. Bakom honom finska SAKL:s ordförande Antero Peiponen samt VD Kaija Savolainen, norska ATL:s Tor Inge Soma och Henning Harsem och Islands Gudbrandur Bogason.

Text: Gunlög Stjerna Foto: Staffan Gustavsson

Mitt i trafiken • nr 2 2009 21

Kvällens två värdinnor, Berit Johansson och Jeanette Jedbäck Hindenburg, hälsade de 478 gästerna välkomna till bords i Blå Hallen.

Närmast kameran (bilden t v) syns H C Ageman, STR:s förre vd och till vänster Gunnar Carlsson.

Text: Gunlög Stjerna Foto: Staffan Gustavsson

En gyllene festkväll!

S

TR:s 70-årsjubileum i Stockholms Stadshus blev en riktig galaföreställning. Solen lyste ikapp med guldmosaiken i Gyllene Salen när de knappt 480 gästerna anlände. Och kvällsskymningen över Riddarfjärden senare på kvällen var lika blå som Blå Hallens väggar skulle ha varit, om inte Stadshusarkitekten Ragnar Östberg ändrat sig beträffande färgsättningen när han fick se de röda tegelväggarna på plats.

Ett vinddrag av både Bellmans 1700-tal och Nobelfest drog genom lokalerna när STR:s vänner och samarbetspartners från 70 år slagit sig ner vid de festligt dukade borden för att avnjuta 2008 års Nobelmeny. Som sig bör avslutad med den sprakande desserten, som bars nedför trapporna av serveringspersonal i dubbla led.

Efteråt bjöds på dans till tonerna av Plain Vanilla.

22 Mitt i trafiken • nr 2 2009

Foto: Staffan Gustavsson

EFA-möte

Sune Eriksson, Örebro Läns Trafikskole­ förening.

EFA:s presidium under förhandlingarna i Stockholm. Från vänster syns Brigitte Burkart från EFA:s sekretariat, andre vice ordföranden Cathy Bacon, Irland, förste vice ordföranden Lars Gunnarson, Sverige och ordföranden Gerhard von Bressendorf, Tyskland.

Dan och Maria Berndtsson med familj, NV Skånes Trafikskolor.

Lars Nilsson, NV Skånes Trafikskolor.

Anki Tiger och Maria Bergström, STR Norrbotten.

Hur har Europas trafikskolor påverkats av finans­ krisen? Vad kommer tjänstedirektivet att innebära för länder i EU som idag har en reglerad förarut­ bildning? Sänks kraven eller kan enskilda länder hävda sin nivå med hänvisning till trafiksäkerhet och folkhälsa?

Det var två av de angelägna frågor som diskutera­ des på EFA:s (Europäische Fahrlehrer­Assoziation) möte i Stockholm, i anslutning till STR:s 70­års­ kongress.

A

v EU:s 25 medlemsländer hade 19 mött upp på EFA-mötet, vilket gav en försmak av hur EU-arbete går till. Spretiga förhållanden och åsikter ska jämkas ihop och möjligheten att få grepp om angelägna framtidsfrågor ökar inte med språksvårigheterna. Med stort tålamod tog ordföranden Gerhard von Bressendorf sig an arbetet med att klarlägga hur det ser ut på olika håll i Europa. Det framgick att EU är allt annat än homogent när det gäller körkort och trafikutbildning.

Finanskrisen har exempelvis slagit hårt på Irland – körlektionerna har minskat med 75 procent och proven med 55.

Samtidigt rapporterade Belgien ett mycket bra år – eleverna strömmar till för att slip-

Foto: Staffan Gustavsson

Finanskris och tjänstedirektiv heta ämnen på EFA-möte

EFA:s ordförande Gerhard von Bressendorf.

pa de nya C-reglerna. Men gemensamt konstaterades att alla kommer att bli påverkade av krisen i ekonomin, förr eller senare.

Hur tjänstedirektivet påverkar trafikskolorna beror delvis på hur det egna landet valt att tolka direktivet. Bressendorf begärde snabba besked av ländernas representanter, dels för att kartlägga vilka tolkningar som finns, dels för att kunna påverka EU-kommissionen att ifrågasätta om så behövs.

I övrigt avhandlades implementeringen av tredje körkortsdirektivet i de olika länderna, hur samarbetet med regering och andra organisationer fungerar samt ett flertal andra frågor.

Gunlög Stjerna

Mitt i trafiken • nr 2 2009 23

Stor brist hos polisen

Polismyndigheten kritiseras

Trots att de ska garantera säkerheten i trafiken, skadades drygt 1 800 poliser i tjänst i trafikolyckor åren 1997-2007.

Utöver dessa skedde en mängd olyckor med bara materiella skador. Enligt forskaren Jörgen Lundälv har polisens trafikutbildning stora brister.

Foto: Staffan Gustavsson

Utryckningsförare dåligt utbildade

”Hur hade det sett ut om 1 800 poliser skjutit sig i foten?”

J

örgen Lundälv är docent i trafikmedicin vid Umeå universitet, lektor vid Göteborgs universitet och undervisar också vid polishögskolan i Umeå.

Han är mycket kritisk till de flesta av polismyndigheternas utbildning av utryckningsförare och till Rikspolisstyrelsens (RPS) bristande kontroll och uppföljning av de egna olyckorna.

– Jag har tittat på trafikolyckor där poliser varit vållande under åren 1997-2007.

De handlar om drygt 1 800 personskador på polismän, även något eller några dödsfall. Sedan tillkommer motpartsskador, säger Jörgen Lundälv.

Siffrorna har han tagit fram via Kammarkollegiet, den myndighet som hanterar statens försäkringsärenden. Resultatet ska sammanställas och publiceras i höst och Jörgen Lundälv konstaterar att RPS saknar egen statistik på området. I några få fall har enskilda polismyndigheter siffror, men det beror snarast på någon eld-

24 Mitt i trafiken • nr 2 2009

själ inom just den myndigheten. Uppseendeväckande, tycker han.

– Om Rikspolisstyrelsen saknar koll på olyckorna kan man inte göra något åt dem, till exempel förbättra utbildningen.

Hur hade det sett ut om 1 800 poliser skjutit sig i foten?

Sedan 2008 finns lagen om yrkesförarkompetens, som bygger på ett EU-direktiv.

Lagen gäller förare av tung lastbil och buss.

Detta har enligt Jörgen Lundälv ökat både kraven på yrkesförarna och deras status.

Lagen innebär bland annat att ett företag som anlitar en förare utan behörighet kan bötfällas.

– På utryckningsförarna ställs däremot inga krav. De är helt akterseglade i och med yrkesförardirektivet.

I sin undervisning vid polisutbildningen i Umeå träffar han många polisstudenter.

Dessa saknar ofta egen bil och har därmed ganska liten erfarenhet av bilkörning. När

studenterna är färdigutbildade och blir anställda på en polismyndighet får de dessutom ofta dela bil med någon annan som har lite eller ingen erfarenhet av utryckningskörning. Det är också då de ska få utbildning i utryckningskörning, men denna är ofta knapp och dålig, enligt Jörgen Lundälv. Kombinationen dålig utbildning, motorstarka bilar och oerfarna förare är knappast bra, menar han.

– Aspiranterna tror att de ska få öva sig i att köra bil när de kommer ut i tjänstgöring. Men övningstimmarna blir allt färre.

Jörgen Lundälv har också tittat lite på ambulansförarnas situation, som han tycker är bättre än polisernas men för den skull inte bra och trafiksäker.

– Det verkar inte helt rimligt att B-körkort ska räcka för att köra utryckningskörning med ambulanser som väger över 3,5 ton. I Västra Götalandsregionen har man nu dessutom köpt in ännu större och tyngre ambulanser.

Johan Granath

Jörgen Lundälv har i stora drag rätt i sin kritik.

Det menar Peter Nord, ansvarig för polisens förarutbildning inom Rikspolisstyrelsen.

Han arbetar nu med en nationell plan för utbildning i utryckningskörning.

Foto: Kristoffer Thessman

RPS: Utbildningen ses över i hela landet

Peter Nord har i uppdrag från RPS att skapa en nationell inriktning för utryckningsutbildning, vilket innebär en utbildning som ser i stort sett likadan ut i samtliga 21 polisdistrikt. Han är utlånad till detta uppdrag från polismyndigheten i Stockholm, där han varit med om att sjösätta en ny, forskningsförankrad utryckningsutbildning.

– Vi vill omvärdera det till att vara mer än utryckningsförarutbildning. Det ska handla om helheten i uppdraget polisbilskörning och därför vill vi använda namnet Polistaktisk bilkörning i tjänsteutövning till trängande fall.

Även om han menar att polisens inblandning i olyckor inte är alarmerande hög, så är det överlag viktigt för polisen att jobba internt med hur man agerar i trafiken.

Därför bör attitydfrågor få en tydlig plats i utbildningen men också lyftas upp till ledningsnivå. Det handlar till exempel om att förändra inställningen till olycksrapportering, något som ska ske enligt RPS interna trafikpolicy.

– Vi är synliga i trafiken och företrädare för en myndighet. Det är viktigt hur vi agerar oavsett om det handlar om utryckningskörning eller vanlig patrullering.

– Det finns en risk att man väljer bort säkerhetsaspekter för att leva upp till kraven. Säkerhetsriskerna upplevs inte som överhängande.

Ett skäl till att polisen drabbas av olyckor är de många kraven från olika håll, anser Peter Nord.

Johan Granath

RiksdagsmotioneR

P

eter Nord tycker att det är bra att Jörgen Lundälv lyfter frågan.

–Men samtidigt är kritiken svepande. Utryckningsutbildningen är respektive polismyndighets ansvar, men alla är inte dåliga. Det finns de som är riktigt bra.

Intresset för frågan har dock varit ganska klent från flera polisdistrikt, vilket är en del av förklaringen till att utbildningen på sina håll inte håller måttet.

Han håller också med om att Rikspolisstyrelsen (RPS) saknar övergripande statistik över antalet olyckor och bakomliggande orsaker. Förklaringen är, menar han, att polisen inte har resurser för analys och utvärdering. Men att just sådant kvalitetsarbete måste till för att den framtida utbildningen ska styras rätt.

– Det är ett problem att vi inte vet vad olyckorna beror på och det behöver vi hjälp med. Vi har därför tagit kontakter med både Transportstyrelsen och VTI, som är intresserade av att hjälpa oss.

Risken att för att den nationella utryckningsutbildningen ska bli en hyllvärmare är liten, menar han. Uppdraget är fast förankrat i RPS och ett utkast har presenterats för ansvariga på de olika polismyndigheterna.

– Det var positivt, inga invändningar.

Nästa steg är att presentera det på chefsoch skyddsombudsnivå. Jag kommer att driva detta stenhårt.

Bättre blåljusutbildning önskar politiker Det behövs mer utbildning inom utryck­ ningsförarområdet. Flera riksdagsleda­ möter har motionerat i ärendet.

En av dem är Kerstin Engle (S) som 2008 motionerade om ambulanssjukvården, som hon menar behöver renodla sina besättningar med en yrkesförarutbildad förare med sjukvårdsutbildning och en ambulanssjuksköterska, som inte kör bil.

Ett av skälen till hennes motion är att ambulanser som har rätt att påkalla fri väg, det vill säga köra med blåljus och sirén, i dag kan köras av personer med B­behörighet.

Ett annat skäl är rekrytering, som hon

tror kommer att bli problematiskt med dagens konstruktion.

Under förra året föreslog dessutom de moderata riksdagsmännen Finn Bengts­ son och Lars­Arne Saxäng att utryck­ ningsförarna skulle kvalitetssäkras och följas upp. Året för det, 2007, motionerade socialde­ mokraterna Anders Karlsson och Christin Hagberg om att kraven på utrycknings­ förarna borde höjas och standardiseras.

De argumenterar dessutom för att det är lagstiftaren (riksdagen) som ska fastställa grundkompetensen för utryckningsfö­ rarna, inte respektive arbetsgivare.

Mitt i trafiken • nr 2 2009 25

Körprov

Kartläggning av körprovsresultat visar:

En av fyra privatister faller på sparsam körning Sparsam körning, EcoDriving, ingår sedan drygt ett och ett halvt år i körprovet. Nu visar en mätning hos Vägverket att de som anmälts till körprovet via trafikskola klarar den sparsamma körningen bättre än de privatanmälda.

M

ätningen gäller januarimars 2009 och är den första där Vägverket kan visa hur stor roll olika faktorer spelar för när körprov underkänns.

Brist på sparsam körning ingår som en faktor i 15 procent av de trafikskoleanmälda körprov B, som underkändes under första kvartalet 2009. För de privatanmälda är motsvarande siffra 29 procent.

Det finns en osäkerhet kring siffran för privatanmälda. En del av dem som anmäler sig privat kan ha gått en längre eller kortare utbildning vid trafikskola, men valt att anmäla sig privat via nätet. Andra kan ha övningskört enbart privat.

Däremot är det mer säkert att de trafikskoleanmälda verkligen gått utbildningen, eftersom trafikskolorna är angelägna om att de som anmäls till körprov verkligen har tagit till sig

de kunskaper och förmågor som behövs för ett godkänt körprov.

– Tidigare har vi inte kunnat få fram sådana här siffror, men med hjälp av ett nytt statistikverktyg kan vi nu bryta ner statistiken i förarutbildningens olika kompetensområden och kursplanemål. Det innebär också att vi kommer att följa upp utvecklingen kvartal för kvartal, säger Ylva Lundin, informationschef för Förarprov på Vägverket.

Bulle Davidsson

STR kompenserar för koldioxid

S

TR har beslutat att klimatkompensera för 91 ton koldioxid, vilket motsvarar ett års EcoDriving-utbildning genom STR. På detta sätt bidrar förbundet till projekt som kan minska utsläpp någon annanstans i världen. Det kan till exempel handla om att utveckla tekniker att ta tillvara förnybar energi och

26 Mitt i trafiken • nr 2 2009

om att bygga vindkraftverk i Kina eller vattenkraftverk i Vietnam.

– Planen är att klimatkompensera för EcoDrivingutbildningen varje år, säger miljösamordnare Pia Söderlund på STR. – Vi kommer att följa debatten, klimatkompensation är inte okontroversiellt. Blir det några föränd-

ringar i rekommendationerna kommer vi att överväga hur vi ska göra.

Pia Söderlund säger också att trafikskolorna själva skulle kunna kompensera för sina utsläpp. Hon känner till en som redan gör det, Murtans trafikskola i Falkenberg.

Bulle Davidsson

Gästkrönika

Bättre sitta under korkeken än vara korkad i trafiken

Ferdinands visdom skulle passa perfekt i trafiken. Vägar och gator är som arenor där ”ungtjurarna” stångas, och där kan det bli lika obarmhärtigt som på en tjurfäktnings­ arena.

Man är ung, full av livskraft och odödlig på sin EU­moppe, mc eller i sin bil. Varför tjatar bilskolan om riskbedömning och ekokör­ ning och annat tjafs när man kan köra fort och visa andra att man minsann är tuffare och vågar mer? Lite kappkörning i 120 bland Svenssonåkarna på en 70 ­väg, det är väl ingenting. Eller omkörning i en skymd kurva. Och bakhjulsåkning, det är väl det bästa sättet att visa att man är en man!!! Och vad ska man ha bilbältet eller hjälmen till? En riktig man på tvåhjuling behöver inte heller ha skyddskläder. Och de som inte trimmar är veklingar. Jag är starkast i världen!

Tja, den titeln tillfaller nog några andra.

Starkast i världen är snarare ambulans­ personalen, akutvårdsteamen och i värsta fall begravningsentreprenörerna som får ta hand om det som blir över när sanningens ögonblick kommit på vägen.

Nu är vi inne i den varmare årstiden, och om inte ett underverk inträffat och en plötslig klokskap drabbat ”ungtjurarna” så strömmar mc­olyckorna in till akuten för vidare befordran till lasarettsvård, långvård eller till patologen. Därefter börjar jobben för plastikkirurgerna. Det är de som får ta

hand om exempelvis en flicka som åkt bakpå, iklädd kortbyxor och linne, och släpats 10­15 meter på asfalt efter en olycka med EU­moppe. Och det är inte säkert hudtransplantationer hjälper.

Tyvärr så går beteendet ner i åldrarna.

Sverige skaffade sig en egen liten härd­ smälta i trafiken när politikerna släppte lös EU­mopparna utan att se till att det fanns någon form av mognadskrav innan upp­ körning.

Idag blir det skall när politikerna slarvar bort några miljoner i bonusar eller dylikt.

Men vem talar om alla de miljarder som slösas bort när unga dör på vägarna? Och hur många miljarder kostar det att bygga upp det trafiksäkerhetsarbete som rasera­ des i politikernas iver att göra som store­ bror EU? Idag när sjukvården måste spara och när polisens möjligheter att kontrolle­ ra tvåhjulingarnas framfart är ett skämt.

Ansvaret ligger också hos oss vuxna och skolan. I en liten ort utanför Borås satsade polisen på att haffa alla dem som på väg till skolan roade sig med att köra om lärar­ na med sina trimmade moppar. Skolans rektor skrev brev till alla föräldrarna. Poli­ sens razzia blev tämligen framgångsrik.

Men en förälder ringde till polisen och undrade om man inte hade vettigare saker för sig.

Foto: Gerd Wasén

N

i vet tjuren Ferdinand som trivs bättre med att sitta under sin kork­ ek och lukta på blommorna. ”Var­ för leker du inte och stångas med de andra tjurarna?” frågar Ferdinands mamma. Men Ferdinand vet bättre än så. Att visa vem som är duktigast på att stångas leder bara till en sak: döden på tjurfäktningsarenan.

GÄSTKRÖNIKÖR

Anders Wasén

Bilskolelärare i slutet av 1960 talet.

Journalistkarriär 1974 till 2008 med bland annat motor-och trafik.

Motto: "Bättre komma fram än aldrig."

Vem talar om alla de miljarder som slösas bort när unga dör på vägarna?

Lika korkade vuxna har jag råkat på både som trafikreporter och privatperson. Som den i kvarteret som lånade ut sina moto­ crosscyklar till 14 ­åringar som buskörde på gator, parker och trottoarer i området.

När jag frågade honom varför han tillät att andra människor, inklusive smågrabbarna på motorcyklarna, svävade i livsfara blev svaret: ”Dra åt­h­e! Det har du inte med att göra.”

Mitt i trafiken • nr 2 2009 27

sÄkeRHet i toPP

Säker bil

Undersökning från Folksam:

Mindre bilar allt mer krocksäkra Den tolfte upplagan av försäkringsbolaget Folksams undersökning ”Hur säker är bilen” visar åter att krock­ säkerheten ökar. Speciellt gäller det för de minsta bilarna. Men det är en stor bil som är säkrast.

F

olksams undersökning bygger på riktiga olyckor och den har, förutom att undersöka vilka bilar som är säkra, också jämfört den egna statistiken, baserad på riktiga kollisioner, med Euro NCAPS:s krocktester. Enligt ett pressmeddelande från Folksam finns det en bra överensstämmelse mellan de båda. Bilar med bra resultat i krocktest visar också hög säkerhet i verkliga krockar.

Toyota Avensis 03-08 är den säkraste bilen i undersökningen, tätt följd av Volvo V70/S60/S80, Saab 9-5 98-, Toyota Camry 01-03, Mitsubishi Galant 97-03 och Mazda 626 98-02. Samtliga av dessa är stora, men i dag finns också små bilar som är mycket säkra.

Det innebär att i en kollision mellan en ny liten och en stor gammal bil kan den som färdas i den stora klara krocken sämre än den som åker i den mindre bilen. Det ställer alltså den gamla sanningen att stora bilar alltid är säkrare på huvudet.

Folksam har under våren tillsammans med DN genomfört en testkollision – en frontalkrock mellan en Toyota Yaris årsmodell 2008 och en 1996 års Volvo 945. Volvon väger 1 746 kilo och är 485 centimeter lång medan Toyotan väger 1 328 kilo och är 375 centimeter lång. Krocken skedde med 50 procents överlappning, det vill säga, bilarna kolliderade front mot front på förarsidan. Hastigheten var 64 kilometer i timmen.

Testet visar att Volvons hela motorrum knycklas ihop och motorn tränger djupt in i kupén. Föraren skulle sannolikt drabbas av mycket svåra ben- och bäckenskador och troligen dö om bilen saknade krockkudde. Toyotan klarar sig bättre. Frontstrukturen tar upp en stor del av krockenergin och inträngningen i kupén är liten men skulle trots allt ge en relativt hög belastning på förarens bröstkorg. Enligt Euro NCAP:s kriterier får Volvon 4 poäng medan Toyotan får 12.

Folksams forskningschef Anders Kullgren säger dock till DN att fortfarande gäller att en större modern bil är säkrare än en liten modern bil, men att skillnaderna har minskat. Han säger också att det inte längre finns någon stor konflikt mellan liten bil och hög säkerhet, enligt DN. I artikeln refereras till en av Folksam och Vägverket nyligen gjord studie, som visar att det finns stora samhällsekonomiska vinster med att skrota äldre bilar. Det förutsätter dock att de gamla bilarna ersätts av nya med högsta säkerhet i Euro NCAP, antisladdsystem och bra whiplashskydd.

Bland de minst säkra bilarna enligt Folksams statistik finns: Citroën AX 87-93, Citroën BX 83-93, Renault 5 85-90 och Fiat Punto 94-99.

Johan Granath

28 Mitt i trafiken • nr 2 2009

Bilarna som fått betyget ”Säkrast val”* i Folksams undersökning Mindre småbilar Mitsubishi Lancer 08­ Renault Clio 06­ Renault Modus 05­ Toyota iQ 08­ Toyota Yaris 05­ Större småbilar Alfa Romeo MiTo 09­ Honda Civic 06­ Opel Astra 04­ Peugeot 307 01­08 Renault Megane 03­08 Seat Altea 05­ Toyota Auris 07­ Toyota Corolla 02­07 Toyota Corolla 08­ Volvo C30 06­ VW Golf 08­ Mellanstora bilar Alfa Romeo 159 06­ Audi A4 07­ Hyundai Sonata 05­ Lexus IS 06­ Mercedes B­Klass 05­ Nissan Primera 02­ Renault Laguna II 01­ Saab 9­3 03­ Toyota Avensis 03­08 Toyota Avensis 08­ Toyota Prius 04­ Volvo S40 V40 00­04 Volvo S40/V50 04­ Stora bilar Audi A6 07­ BMW 5­Serie 08­ Ford Mondeo 07­ Lexus GS 05­ Mercedes E­Klass 07­ Opel Insignia 09­ Saab 9­5 98­ Skoda Superb 08­ Toyota Camry 01­03 Volvo S60 00­09 Volvo S80 98­06 Volvo S80 07­ Volvo V70 Classic 00­07 Volvo V70 07­

Mindre minibussar Ford Focus C­Max 04­ Toyota Avensis Verso 01­05 Toyota Corolla Verso 04­ Större minibussar Ford Galaxy 06­ Mindre jeepar (SUV) BMW X3 08­ Citroën C­Crosser 08­ Honda CRV 07­ Mitsubishi Outlander 07­ Nissan Qashqai 07­ Peugeot 4007 08­ Toyota RAV4 05­ Volvo XC 60 08­ VW Tiguan 07­ Större jeepar (SUV) BMW X5 08­ Hyundai Santa Fe 06­ Jeep Grand Cherokee 05­ Volvo XC90 02­

*Säkrast val

En säker bil bör ha bra resultat i alla tester, men det skiljer en del i vilken vikt man bör lägga på resultaten som vi visar i rapporten.

För ”Säkrast val” ska en bil ha säkerhetsbetyg grön, grön + baserad på verkliga olyckor eller minst fyra stjärnor i Euro NCAP, godkänt whiplashskydd och antisladdsystem. Betyg från verkliga olyckor är viktigare än resultat från Euro NCAP om dessa resultat är motstridande.

För de två minsta storleksklasserna, mindre och större småbilar, krävs fem stjärnor i Euro NCAP för att få symbolen för säkraste val eftersom jämförelser mellan krocktestresultat och resultat baserat på verkliga olyckor visar att småbilar med fyra stjärnor eller färre inte ger tillräckligt skydd i verkliga olyckor.

i förbifarten Bilägare mer nöjda med sina resor

Skadestånd för indraget körkort För 13 år sedan fick en kvinna i Östersund sitt körkort indraget när polisen i en kontroll upptäckte att hon inte förnyat körkortet i tid. För att få det tillbaka skulle hon vara tvungen att köra upp igen.

Barnfamiljerna är minst nöjda med sitt resan­ de, trots att denna grupp i regel har bil, sär­ skilt om de bor på landsbygden.

– Barnfamiljerna reser mest av de hushåll som jag har tittat på och är minst nöjda.

Kanske är det så att det finns en gräns för hur mycket man mäktar med att resa, även med bil, säger Cecilia Jacobsson Bergstad vid Göte­ borgs universitet.

Först flera år senare kände sig kvinnan mogen att börja ta kör­ lektioner och skaffa ett nytt kör­ kort.

Hon har studerat välbefinnandet i olika hus­ håll och bilens roll i detta. Hennes studie visar att bilen är viktig för känslan av tillfreds­ ställelse. Människor utan bil är mindre till­ freds med sina resor än människor med bil.

När hennes man skulle gå hand­ ledarutbildning för att kunna övningsköra med sin fru, ringde han Vägverket för att kontrollera att avgiften för handledarut­ bildningen hade registrerats. Då uppda­ gades det att kvinnan inte behövde ta något nytt körkort. År 2003 hade nämli­ gen reglerna ändrats, och kravet på ny uppkörning tagits bort. Det enda som sedan dess har krävts föratt kvinnan

Hennes studie är också en del av projektet BISEK (Bilens sociala och ekonomiska bety­ delse för individer och hushåll)*.

VF

Bilen kostar mer än maten – Bilen är invävd i barnfamiljernas vardagsliv och transportkostnaderna är större än mat­ kostnaderna, berättar Randi Hjorthol.

Hon är verksam vid norska Transportekono­ miskt institutt och har inom ramen för projek­ tet BISEK (Bilens sociala och ekonomiska bety­ delse för individer och hushåll)* tittat på barnfamiljernas bilanvändning. Som under­ lag har hon använt den norska resvaneunder­ sökningen.

Barnfamiljerna upplever det som nödvändigt att kunna skjutsa barnen till olika aktiviteter.

Det främsta skälet till att inte använda kollek­ tivtrafik är att bilåkning anses spara dyrbar tid.

Enligt Randi Hjorthol vet få barnfamiljer vad bilen faktiskt kostar varje månad. En del till och med värjer sig mot att veta.

– Det råder stor enighet hos barnfamiljerna om att ett högre bensinpris inte ska gå ut över barnens aktiviteter.

VF

Höjda bensinpriser påverkar inte bilåkandet Trots stigande bensinpriser minskar inte bil­ användandet i Sverige. Vi kör allt längre sträck­ or och högre bensinpris verkar öka benägen­ heten att äga två bilar.

Det visar Roger Pyddokes studie inom forsk­ ningsprojektet BISEK (Bilens sociala och eko­ nomiska betydelse för individer och hus­ håll)*.

Pyddoke har analyserat data för privatägda bilar åren 1998­2005. Vem äger bilarna och hur långt körs de? Hur ser bilägarnas dispo nibla inkomst ut och hur långt har han eller hon till arbetet? Bilköpsindex och bensinpris är andra variabler som han har tagit hänsyn till i sin analys.

skulle få ett nytt körkort var en summa på 120 kronor och ett fotografi. Östersundskvinnan har begärt flera hundra tusen kronor av staten, för psykiskt lidande. Nyligen kom beslutet.

Vägverket ska ge kvinnan 4 200 kronor i skadestånd.

Ett tydligt resultat är att anpassningen av körsträckor till bensinpriset sker långsammare i Sverige än i till exempel Storbritannien.

– Om man är beroende av bilen kan man inte göra så mycket åt sitt bilanvändande, konstaterar Roger Pyddoke, som arbetar på VTI. VF

* Dessa tre studier ingår i projektet BISEK (2005-2209) som finansieras av Vinnova, norska och svenska Vägverket, Motororganisationers samarbetsorgan MOSK, NAF (dvs Norges motsvarighet till MOSK), Folksam och Bil Sweden.

i förbifarten Mitt i trafiken • nr 2 2009 29

Trafiksäkerhet

Närvaro bakom ratten krävs för säker trafik Gymnasieelev har kartlagt riskerna med mobilpratande förare 19­årige Simon Binder hoppas på ett förbud mot att tala i mobiltelefon sam­ tidigt som man kör bil.

Sista året i gymnasiet gjorde han ett projektarbete om trafiksäkerhet. Ministudien – som till och med väckt minister Åsa Torstenssons intresse – visar att mobilpra­ taren är en farligare förare.

Mitt i Trafiken får tag på Simon Binder på hans mobiltelefon.

– Jag tror att man pratar på utan att tänka på vad man gör för övrigt, säger Simon Binder.

Foto: privat

handhållen som hands-free) och så fick försökspersonerna slutligen prova på hur det är att styra mellan koner efter att ha druckit alkohol.

– Det rörde sig inte om några stora mängder, utan bara det jag tror att många kan tänka sig att dricka till en bit mat. Ingen fick komma över gränsen 0,2 promille, understryker Simon Binder.

I alla rundorna ingick moment som krypkörning, parkering och tvärbromsning.

Trafiklärare följde med i bilarna och hjälpte till med bedöman sitter inte i bilen – så ningen. Man mätte hur lång tid det klart. Det är eftermiddag tog att köra banan, räknade hur och han har rast mellan Vägverket avråder men kräver inte förbud mot mobilprat vid många koner som kördes omkull Foto: Staffan Gustavsson och så intervjuades förarna om två lektioner på Marks gymnasium ratten. sina upplevelser. i Skene, där han går sista året på naSå gott som alla klarade den turprogrammet.

– Jag tog körkort för drygt ett år sedan, hjälp och stöd av bland annat Ben Roos första, ostörda körningen utan några proberättar han. En dag när jag var ute och från Kinna Trafikskola och Anders Bjäl- blem.

Sämst gick det när deltagarna pratade i körde ringde en kompis mig på mobilen. hammar från Borås Trafikskola. DessutJag tog upp den, svarade – och upptäckte om fick han mataffärerna, lokaltidningen handhållen telefon. Till exempel klarade att jag inte visste vart bilen var på väg. Det och banken i samhället att sponsra försö- bara 57 procent av att då genomföra parkeringsmomentet (backa in i parkeringsket, liksom tidningen Teknikens Värld. skrämde mig. ficka) felfritt. Med hands-free klarade 71 Det obligatoriska projektarbetet i sko- Själva testet genomfördes på ett flyg- procent av samma övning.

Men kommer någon överhuvudtaget på lan hade Simon tänkt ägna åt någonting fält utanför Nyköping. De fjorton försökssom hade med datorer att göra. Han änd- personerna (tretton män och en kvinna) idén att försöka backa in på en parkering rade sig. Han bestämde sig för att testa mo- fick först slalomköra en bana med koner och prata i en mobil samtidigt?

– Jo, det tror jag nog, menar Simon. biltelefoners farlighet i trafiken i stället. utan att de utsattes för några störande inSimon Binder annonserade efter test- slag. Därefter kördes samma runda med Mobiltelefonpratande i bilen är ju så acpersoner. Fjorton personer nappade. pratande medpassagerare. I rundorna som cepterat i dag. Jag tror att man pratar på Testbanan designade han själv, med följde talades det i mobiltelefon (såväl utan att tänka på vad man gör för övrigt.

H

Projektarbete 30 Mitt i trafiken • nr 2 2009

Varningssystem

När det var dags för Simon att presentera resultaten från projektet i skolan bjöd han in infrastrukturminister Åsa Torstensson, som har trafiksäkerhetsfrågorna på sitt bord. Aldrig att han trodde att hon skulle komma. Men det gjorde hon.

Till Borås Tidning sa ministern att hon uppskattade Simon Binders initiativ, speciellt med tanke på att han hör till gruppen unga män, den grupp som är mest inblandad i trafikolyckor.

Catarina Gisby Fotnot: Vägverket avråder från att köra och prata i mobil samtidigt, men kräver inte något förbud. Den forskning som finns i Sverige går ut på att det snarare är själva samtalet som stör föraren, oavsett om det sker inne i bilen eller i telefon. I många andra länder i Europa är det förbjudet att tala i mobil och köra bil sam­ tidigt. I USA råder olika lagar i olika delstater. I Connecticut råder till exempel totalförbud, men inte i närliggande Massachusetts.

Vill du läsa mer om Simon Binders skolarbete kan du gå in på www.trafikprojektet.site50.net En Gallup om svenskarnas mobilvanor i bilen refererades i Mitt i Trafiken nr 3­08, sidan 28.

Du hittar tidningen här: http://www.str.se/ Forbund/Om­forbundet/Mitt­i­Trafiken/ PDF­tidning/

Osäkert om varningssystem hjälper mot trötta förare Kan man ta tekniken till hjälp för att varna trötta förare?

Frågar man förarna själva säger de ja.

70 procent anser att varningarna på­ verkar deras körning och 85 procent att de hjälper dem att vara vakna. Men statistiskt sett finns det inte några signifi­ kanta skillnader i körbeteende mellan förare som varnas respektive inte varnas.

F

ör drygt två år sedan genomförde Väg-ochtransportforskningsinstitutet, VTI, försök med trötta förare på racerbanan Mantorp Park.

40 personer körde elva mil i olika omgångar mellan midnatt och fem på morgonen. Före försöksdagen hade de sovit max sex timmar per natt två nätter i rad.

Ett syfte med studien var att utvärdera ett varningssystem för trötta förare. Nu är den utvärderingen klar.

De 40 förarna delades in i fyra grupper där den första inte varnades alls, den andra varnades tidigt, den tredje varnades sent och den fjärde också varnades sent, samt fick feedback med avseende på hur ofta ögonen blinkade.

(Antalet blinkningar används som en indikator på sömnighet; teorin är att ju oftare man blinkar desto tröttare är man.)

Det finns inte några vetenskapliga belägg för att varningssystemen fungerar som de är tänkta att fungera. Forskarna kan inte se några signifikanta skillnader i körbeteende mellan grupperna som nämns här ovan.

Men frågar man förarna själva är de mycket positivt inställda.

Ingen av försökspersonerna upplevde att hans eller hennes varning kom för tidigt. Ljudvarning upplevdes som mest störande men också som mest effektivt. Bältesvibration var det

Foto: Staffan Gustavsson

Den måttliga mängden alkohol påverkade också. Med den i kroppen misslyckades 25 procent av förarna med parkeringsuppgiften.

– Det var nog det som överraskade mig mest, att det blev ett så stort utslag efter så lite alkohol, säger Simon Binder.

Det kan tilläggas att de medföljande trafiklärarna också observerade ett mera aggressivt körsätt efter alkoholintaget.

En annan sak som överraskade Simon var att två personer uppgav att de inte kom ihåg delar av banan efter att ha kört den talandes i mobiltelefon, trots att de använde hands-free.

– Båda klarade utåt sett av körningen ganska bra. Att de inte minns exakt hur de körde visar verkligen att fokus är någon annanstans när man talar i mobil, tycker jag, även om man inte håller den i handen.

Forskaren Anna Anund tror på varningssystem.

som upplevdes som minst störande men också som minst effektivt.

Cirka 70 procent av de varnade förarna ansåg att varningen påverkade deras körning och hela 85 procent att den hjälpt dem att vara vakna.

– Att vi inte kan se några statistiskt säkerställda skillnader mellan förare som varnades och inte varnades tror jag mer har med själva situationen än varningssystemen att göra, säger projektledaren Anna Anund: Alla förarna var där mitt i natten, de visste att de var trötta, att de borde stanna för att kanske sova en stund, och så vidare.

Anna Anund säger att hon tror på varningssystem, framför allt som verktyg i en långsiktig kunskapsuppbyggnad.

– Vi forskare vet i dag att förare vet att de är trötta, men vi vet inte varför de inte gör någonting åt att de är trötta. Här kan varningssystemen ha en stor betydelse. De lär den trötte föraren att ”nu är det dags att stanna, nu är det dags att sova” så att han eller hon till slut känner igen situationen och förekommer varningarna.

På VTI har man fortsatt försöken med trötta förare på ”riktiga” vägar.

Men eftersom det är försök som är industrifinansierade så är resultaten från dem, åtminstone än så länge, hemliga.

Catarina Gisby

Mitt i trafiken • nr 2 2009 31

Bakvagnen Framtidens trafiklärare

Trafiklärarutbildningentill Yrkeshögskolan 1 juli i år startar nya Yrkeshögskolan (YH) och utbildningarna till trafiklärare kommer att flyttas över dit.

Exakt vilka förändringar överflyttningen kommer att innebära är oklart, men för att passa in i YH:s ram måste en utbildning omfatta minst ett halvt års heltidsstudier.

Utbildningen kan avslutas med yrkesexamen eller kvalificerad yrkesexamen, om den omfattar minst 200 (motsvarar ett års heltidsstudier) respektive 400 yrkeshögskolepoäng och uppfyller vissa kvalitetskrav.

Näringslivet ska ha stort inflytande över utbildningarnas utformning och även delta i finansieringen direkt (med pengar) eller indirekt (t ex genom att branschen står för delar av utbildningen eller genom praktikplatser eller annan form av arbetsplatsförlagt lärande).

Öppna för nytänkande

En bärande tanke bakom YH är ett nära samarbete mellan verksamma företag i yrket och utbildningarna. Varje utbildare ska ha en ledningsgrupp knuten till sig, där arbetslivets representanter är i majoritet. Avsikten med nya YH är att öppna för nytänkande och initiativ, samtidigt som man slår vakt om bra kvalitet på utbildningen.

Trafiklärarutbildningen, som ju har varit en påbyggnadsutbildning inom gymnasieskolan/ KomVux, hör tillsammans med bl a pilot- och elinstallatörsutbildningarna till de utbildningar som samhället har särskilda krav på till skydd för trafiksäkerhet och folkhälsa. Därför ska YHmyndigheten träffa Transportstyrelsen

32 Mitt i trafiken • nr 2 2009

Medlemssidor – Sveriges Trafikskolors Riksförbund

och STR och TR för att diskutera vilka krav som minst måste ställas på en trafiklärarutbildning med statsbidrag. Den tidigare gällande nationella kursplanen från Skolverket följer inte automatiskt med in i Yrkeshögskolan. Transportstyrelsen utgår i dagsläget från att deras tillsynssektion fortfarande ska godkänna de blivande trafiklärarna, precis som Vägverket gjorde förut. Däremot är det oklart vem som ska granska trafiklärarkandidaternas vandel innan de antas till utbildningen, Transportstyrelsen eller Myndigheten för yrkeshögskolan?

Frågetecken kvarstår

Det finns ett flertal frågetecken att räta ut, innan nya trafiklärarutbildare kan godkännas och tilldelas statsbidrag. Som tur är fick åtta trafiklärarutbildningar i december 2008 pengar för start av nya utbildningar under 2009 från Skolverket, så det är ingen risk för något tvärstopp. Övergångsregler gäller. Intresserade utbildare finns också, tio ansökte om pengar redan i april för att få starta denna höst. Men ingen fick några pengar i första omgången. Det blir en ny ansökningsomgång till hösten och till dess bör allt vara klart om vad som gäller.

Huvudkontor i Västerås

Den nya Myndigheten för yrkeshögskolan kommer att ha huvudkontor i Västerås, men två av fem avdelningar kommer att ligga i Hässleholm, där KY-myndigheten funnits. (En absolut majoritet av utbildningarna i nya YH sorterade tidigare under KY-myndigheten). Ny generaldirektör blir Pia Enochsson (f d GD på Glesbygdsverket och Myndigheten för skolutveckling). Myndigheten får 67 medarbetare, fördelat på fem avdelningar. De två största är Avdelningen för utbildningsfrågor, som beslutar om vilka som får ingå i YH och hur mycket pengar de får i statsbidrag, samt Avdelningen för tillsyn och kvalitetsgranskning, som ska kontrollera att utbildningarna håller måttet.

Synpunkter

Körkortsutredningen – remissvaren Remissvaren har kommit in och synpunkterna bearbetas nu i Näringsdepartementet. Propositionen till riksdagen är inte tidsbestämd ännu. Utredningens uppdrag var att anpassa svensk körkortslagstiftning till EU:s tredje körkortsdirektiv, vilket ska vara implementerat (införlivat) i medlemsländernas lagstiftning först år 2013.

Trafikskolorna

Kanske var utredningens förslag att slopa utbildningsledarna tänkt som en regelförenkling. Men det får tummen ner av de närmast berörda. STR, men även TR (Trafikutbildarnas Riksorganisation), Örebro universitet och NTF är starkt kritiska.

STR anser att den pedagogiska kompetensen på trafikskolorna kommer att sjunka, om utbildningsledarna tas bort.

Det i sin tur kommer att innebära sämre kvalitet på förarutbildningen, vilket påverkar trafiksäkerheten. STR underkänner dessutom utredningens konsekvensanalys. Förenklade regler är bra, men får inte gå ut över målet för verksamheten: säkrare unga förare på vägarna. Här går Körkortsutredningens förslag på tvärs mot de höjda krav på kompetens som trafiklärarna möts av i andra sammanhang.

STR håller inte alls med utredaren om att ”utbildningsledarna är en pedagogisk överbyggnad, som författningsmässigt kan undvaras”. Utbildningsledarna har vidareutbildning på högskolenivå.

STR vill dessutom fördubbla kravet på yrkeserfarenhet för att få starta trafikskola, från dagens två år till fyra år. Erfarenhet behövs för att klara det pedagogiska

Medlemssidor – Sveriges Trafikskolors Riksförbund

ledarskapet. Dessutom gynnas varken elever eller samhälle av företag som drivs med kortsiktiga mål. Risken för konkurser ökar, och i konkurser är det kunderna, d v s eleverna, som drabbas ekonomiskt.

NTF anser det också mycket olyckligt om utbildningsledarna tas bort. Dagens krav innebär att det även på små trafikskolor finns en person med vidareutbildning på högskolenivå. Kvaliteten kommer att minska, vilket hotar det viktiga arbetet med att påverka blivande förares attityder, kunskaper, motivation, riskmedvetande, acceptans för samhällets normer mm.

NTF anser att förslaget motverkar de trafiksäkerhetsmål som riksdag och regering satt upp.

TR framför liknande åsikter. Försvinner utbildningsledarna, försämras utbildningskvaliteten. Möjligen kan en utökad trafiklärarutbildning, till minst treårig högskola, motverka detta. Men TR anser att förslaget går emot både sunt förnuft och Nollvisionen. Örebro universitet, som utbildar utbildningsledare, hävdar att (välutbildade) utbildningsledare är en garant för likvärdig pedagogisk kvalitet vid trafikskolorna.

Att slopa utbildningsledarna går direkt emot Nollvisionen. Det är också svårt att förstå varför Sverige ska ha lägre krav än våra nordiska grannländer när det gäller trafikskolorna. I Norge får en trafikskola ägas av vem som helst, men där måste finnas minst en anställd som har tvåårig högskoleutbildning, tre års erfarenhet av yrket och en ledarskapsutbildning vilken motsvarar 15 poäng på högskola. I Finland krävs fyra års yrkeserfarenhet för att starta trafikskola, samt en ansvarig person som har trafiklärar- och företagsutbildning . Dessutom krävs en bankgaranti på 17 000 euro.

Transportstyrelsen är mer positiv till en förenkling av reglerna, men anser att ett minimikrav är att den som är trafikskolansvarig är godkänd trafiklärare och har arbetat i minst två år innan han/hon får starta trafikskola. Styrelsen anser också

Bakvagnen

att tillstånd att bedriva introduktionsutbildning och riskutbildning ska kunna återkallas, om ingen undervisning har hållits under de senaste tolv månaderna.

Introduktionsutbildning och handledarskap

STR vill ha ett tak för hur många elever en handledare får ha, och förordar högst tolv.

Det är ett lämpligt antal som inte hindrar föräldrar med många barn från att övningsköra, men samtidigt stoppar svarta trafikskolor som utger sig för att vara handledare. STR har heller inget att invända mot att eleven bara behöver gå utbildningen tillsammans med en av handledarna.

Transportstyrelsen påpekar att det sistnämnda förslaget kräver ett bevakningssystem, som säkerställer att även eleven har genomgått sin introduktionsutbildning tillsammans med en av handledarna, innan han/hon börjar övningsköra med någon av de övriga handledare som gått utbildningen på egen hand.

Pricksystem och prövotid

Utredaren var inte intresserad, men får mothugg av Transportstyrelsen, som vill att pricksystem utreds vidare. Lämpligen i samband med en samlad översyn av hela det svenska förarutbildningssystemet.

Transportstyrelsen påpekar också att utredaren inte presenterat något underlag för sina ställningstaganden.

Försäkringsförbundet och Trafikförsäkringsföreningen vill ha ett pricksystem som grund för en bättre prissättning av försäkringspremien, utifrån den risk föraren ifråga utgör. Detta skulle kunna ge riskfyllda förare incitament att installera säkerhetsutrustning som alkolås, ISA-system för hastighetsanpassning mm, för att få en lägre premie.

Transportstyrelsen går dessutom emot utredningen när det gäller prövotiden för nyblivna körkortsinnehavare. Styrelsen vill ha en försöksverksamhet med påverkansprogram, vilken ska utvärderas vetenskapligt.

Sänkta ålderskrav för buss- och taxiförare

Transportstyrelsen anser att frågan är mycket komplicerad och att det saknas underlag som gör det möjligt att ta ställning.

STR är emot sänkt åldersgräns för att få köra buss och taxi, med tanke på bristande personlig mognad och körerfarenhet.

VTI håller med och påpekar att tredje körkortsdirektivet endast medger att medlemsstater fastställer lägre åldersgränser än de föreslagna om det råder exceptionella förhållanden i ett medlemsland. Utredningen har i första hand gjort arbetsmarknadspolitiska överväganden, istället för trafiksäkerhetsmässiga. Eftersom VTI anser att det finns tungt vägande forskning angående unga förares högre olycksrisk och ingenting som direkt visar att utbildning kan ersätta den åldersmässiga utvecklingen när det gäller riskbedömning och självinsikt, föreslår man att om en 18-års-gräns i alla fall införs så ska den göras som ett pilotprojekt, som noggrant följs och utvärderas.

Övrigt

Transportstyrelsen önskar dessutom att förtydliganden görs på ett flertal områden, bl a beträffande möjlighet att avlägga (kunskaps)prov för en annan behörighet när en behörighet har återkallats, att fortsätta som handledare när spärrtid löper ut, att vara handledare om man har utländskt körkort från ett icke-EES-land samt påpekar misstag i skrivningen angående blivande trafiklärare (Yrkeshögskola, inte påbyggnadsutbildning).

STR går emot utredningen på en rad andra punkter. Det gäller t ex slopat traktorkort, undertecknande av hälsodeklaration mm. STR vill också att körprov ska kunna ersättas av utbildning när det gäller högre mc-klasser och personbil med tyngre släp.

Mitt i trafiken • nr 2 2009 33

Bakvagnen Yrkeskompetens

Olika krav på utbildning skapar problem Sverige, Danmark och Finland tillämpar EU-direktivet för yrkeskompetensbevis, YKB, olika och utbildningskraven ser olika ut. Det kan ställa till problem för svenska chaufförer som kör över gränsen till Danmark, enligt Svensk Åkeritidning.

Det är främst tidsintervallerna för fortbildning av redan yrkesverksamma chaufförer som kan bli problematisk.

De redan verksamma yrkeschaufförerna måste under loppet av högst fem år genomgå en 35 timmar lång fortbildning. I den svenska modellen ingår alla ämnen från grundutbildningen i fortbildningen.

Chaufförerna måste genomföra sin fortbildning inom sju år från och med i höst.

Men Danmark har satt en lägre gräns för när fortbildningen måste vara klar, nämligen fem år, och andra EU-länder har till och med satt gränsen tre år. Transportstyrelsen råder därför svenska yrkeschaufförer att se till att bli klara med sin fortbildning så snart det går för att slippa tjafs, skriver Svensk Åkeritidning.

Den danska fortbildningen är på fem dagar, som ska avverkas på ett år. Av dessa fem är två dagar vikta för fritt valda kurser med godkänt innehåll. I Danmark finns också möjlighet att genomföra vissa kurser på distans. Något som inte förutsatts i Sverige, men enligt Åkeritidningen säger Transportstyrelsen inte blankt nej till distansutbildning, om någon utbildare kommer in med en utbildningsplan som visar att distansutbildningen och självstudierna fungerar. Även grundutbildningen, där EU kräver

34 Mitt i trafiken • nr 2 2009

Medlemssidor – Sveriges Trafikskolors Riksförbund

140 respektive 280 timmars utbildning beroende på förarens förkunskaper, skiljer sig mellan länderna. I Danmark är grundutbildningen något längre, 296 timmar.

I Finland ser YKB-utbildningen ut ungefär som i Sverige.

Attityder till STR

Omvärldsanalys presenterades Personalen vid Vägverket och TÖP känner till STR:s långsiktiga mål och tycker att STR bidrar till ökad trafiksäkerhet. Men STR:s strategi är okänd och det är en bra bit kvar till ett gott samarbete.

Det framgår av den attitydundersökning som STR beställt, vilken presenterades vid Riksmötet av Ulrica Killander från Quick Search.

I februari skickades en enkät med 14 frågor ut till personal inom Vägverket (458 st) och Trafikövningsplatserna (29 st). Svarsfrekvensen på 45 procent Ulrica Killander, räcker väl som underlag för analys, en- Quick Search. ligt Killander.

De flesta som svarade på enkäten anser att elevernas kunskap skiftar för mycket och att för många skickas till uppkörning innan de är redo. Arbetsmetodiken som används på trafikskolorna upplevs inte vara tillräcklig för att hjälpa eleverna att uppnå goda resultat. Ungefär hälften av respondenterna skulle vilja se fler engagerade och pedagogiska lärare.

En majoritet känner dock förtroende för trafikskolornas personal, som de anser upp träder professionellt med kunden i fokus.

Omvärldsanalysen ska följas upp.

STR-styrelsen oförändrad Berit Johansson fortsätter som STR-ordförande. Vice ordförande Michael Axelsson har ett år kvar av sitt uppdrag liksom styrelseledamot Lars Gunnarson. Karin Joelsson och Tommy Samuelson omvaldes på Riksmötet, liksom suppleanterna Roland Stenström och Magnus Karlsson. Förtroendevalda revisorn Leif-Arne Bruhn tackade för sig och fick höra många uppskattande ord om sig själv, bland annat från auktoriserade revisorn David Olow. LeifArne Bruhn har varit förtroendevald inom STR sedan 1984, som revisor sedan 1991. Jan Svensson valdes in efter Leif-Arne Bruhn. Kent Asplund har ett år kvar som förtroendevald revisor.

Ny VD STR har anställt en ny VD för STR Service AB, Håkan Björklund.

Han kommer från en chefsbefattning inom före detta Räddningsverket, numera Myndigheten för samhällskydd och beredskap, i Revinge. Det var en enhällig styrelse och ledningsgrupp som valde Håkan Björklund. Totalt sökte 180 personer jobbet som VD för STR-service.

Håkan Björklund tillträder tjänsten den 1 september.

Medlemssidor – Sveriges Trafikskolors Riksförbund

Bakvagnen

STR:s riksmöte med 70-årsjubileum 29-30 maj 2009 i Stockholm

Bengt Larsson, Blekinge, tog upp problemet med trafikskolor som undervisar i MC-körning men där trafikskoleläraren sitter i en bil bakom MC-eleven.

– Vi har två trafikskolor som alltid kör med bil bakom och vi vill höra vad fullmäktige säger. Ska det leda till uteslutning? undrade Bengt Larsson.

Tommy Samuelson, MC-ansvarig i förbundsstyrelsen, svarade att det klart framgår av STR:s MC-policy att det är MC som gäller även för trafikskoleläraren.

Dirigering ska ske via radioutrustning från egen motorcykel eller, i undantagsfall, från bil. Så står det i STRs MC-policy.

Krav eller ej?

En diskusson utbröt om huruvida en policy är bindande eller inte. Många röster höjdes för att det var dags att sätta ner foten och, som Larz Glemfors uttryckte det, tala om för dem som inte följer reglerna att ”de inte är välkomna i familjen längre”.

Berit Johansson undrade irriterat om förbundet ska behöva hota med uteslutning för att få medlemmar att följa demokratisk fattade beslut.

Ulf Johansson, Skaraborg, protesterade mot att lokalföreningarna ska agera polis.

– Det blir osämja i lokalföreningen bara för att förbundet inte kan agera med tillräcklig pondus, sade han.

Benny Gunnarsson, Östergötland Nor-

ra, konstaterade att policyn måste byta namn till STR-krav.

– Man måste vara tydligare från början, sade han.

Tommy Samuelson lovade att göra en inventering för att se hur många trafikskolor som bryter mot MC-policyn och att förtydliga kravet på dirigering från MC.

Karin Joelsson "nålas" av Stig Orustfjord.

I bakgrunden Lars Anderzon.

Sanningsförsäkran

Så var det dags för Stockholmföreningens ärende, ett förslag om att alla STR-medlemmar ska skriva på en sanningsförsäkran där de lovar att följa STR:s stadgar.

– Vi vill ha alla medlemmars underskrifter till höstmötet den 18 september, förklarade Jeanette Jedbäck Hindenburg.

En del ledamöter tyckte om förslaget, andra var tveksamma till hur det skulle gå till rent praktiskt. Benny Gunnarsson undrade vad man ska göra medlemmar som inte skriver under.

Det var då Tomas Monell bad att få ordet.

– Jag känner hur min STR-känsla rinner ner i skorna. Vi diskuterar fram och tillbaka om och hur vi ska utelsuta medlemmar. Så kommer man inte vidare! Får vi inte medlemmarna att förstå att detta är viktigt kommer vi inte tillrätta med det. Försök att hitta lite STR-anda och sluta att döma folk.

Flera ledamöter applåderade. Berit Johansson svarade: – Vi ska inte tappa STR-andan och vi har ett ansvar att informera och upplysa.

De företag som är föremål för en eventuell uteslutning ska få ett brev där vi förklarar allt en sista gång. På höstmötet den 18 september ska vi få förslag från er hur vi ska gå vidare.

Foto: Staffan Gustavsson

Under Riksmötet i Stockholm diskuterades vad som ska hända med trafikskolor som inte följer policybeslut och stadgar. Diskussionen ledde så småningom till att Tomas Monell, Kalmar Norra, undrade vart STR-andan tagit vägen.

Foto: Staffan Gustavsson

MC-policy eller MC-krav?

Erik Molund och Hans Östman har FR 2000­certifierat sina trafikskolor.

Prisade medarbetare Vid Riksmötet i Stockholm tilldelades sex personer förtjänsttecknet i guld, för sitt förtjänstfulla arbete med föreningens och förbundets bästa för ögonen.

De som fick ta emot dessa hederutmärkelser var: Erling Andersson, Bohuslän, Erik Molund och Lars Anderzon, Jämtland/Härjedalen, Anne Gewerths, Norra Östergötland, Ulf Börjesson, Halland, och Karin Joelsson, Halland.

Nils Erlandsson och Roland Pettersson, båda från Västmanland, fick ta emot hedersdiplom.

Två trafikskolor har certifierats enligt FR 2000, Erik Molunds Z-trafikskola och Hans Östmans Reveljens trafikskola. Trafikskolorna ligger i Östersund.

Mitt i trafiken • nr 2 2009 35

Returadress: Sveriges Trafikskolors Riksförbund Järvgatan 4 261 44 Landskrona

B-porto betalt

Kund nr: 201982100

Runt hörnet

Självbilden växlar beroende på var du bor Landets bästa bilförare är förmodligen en man som bor i Skåne.

Om man får tro honom själv…

Stockholmare och värmlänningar har ärligt talat rätt gott självförtroende på den här punkten de också.

T

ycker du att du är en dålig bilförare?

Det vill säga, tycker du att du kör sämre än genomsnittsbilisten? I så fall är du unik. Ja, inte för att du kör illa, utan för att du vet om det och medger att du kör som en kratta. (Och frågan är om du kör så mycket sämre än de andra!)

Försäkringsbolaget If har bett 3 100 personer med körkort att kommentera sig själva som bilförare. Det visar sig att bara två procent av bilisterna anser att de kör sämre eller mycket sämre än genomsnittet.

Männen är genomgående mycket duktigare på att ge sig själva höga betyg än kvinnorna.

När män får skatta sig själva på en skala från 1 till 5 (där 1 är lägst och 5 högst) ger mer än var femte man (21 procent) sig själv högsta betyg. Detta kan jämföras med att 11 procent av kvinnorna tycker att de kvalar in i samma grupp.

Bara 27 procent av männen tycker att de kör som medelmåttor, att jämföra med 46 procent av kvinnorna.

36 Mitt i trafiken • nr 2 2009

Ill: Britta Linebäck

Kung eller kratta i trafiken? Ärligt talat är det inte någon som arbetar med trafikfrågor som är förvånad över att män överlag menar att de kör så himla bra… Det är liksom det som är problemet i trafiken. Det är ju bland annat männens övertro på sig själva som leder till att de ställer till med avsevärt fler olyckor än kvinnorna.

Lite förvånande är dock vad som kommer fram när man tolkar If:s undersökning i ett geografiskt perspektiv. Då visar det sig att 25 procent av skåningarna ger sig själva högsta betyg som bilförare, att jämföra med bara 14 procent av jämtlänningarna.

Skåningar, stockholmare och värmlänningar ser sig helt klart som kungar i trafiken, medan de som bor i Jämtland, Uppsala län, Västerbotten och Västernorrland har en betydligt mera modest framtoning.

På If verkar man lite tagen på sängen över de geografiska skillnaderna. Någon förklaring till dem har man inte.

För en som är född och uppvuxen i Malmö (som undertecknad) kommer emellertid inte resultatet som en chock. Ingen an-

nanstans är det så svårt att göra filbyte som i rikets tredje stad…

Sakkunskapen bekräftar denna uppfattning: Till Sydsvenskan säger trafikläraren Lasse Sevborn (Kristianssons Bilskola) att ”de flesta här tycker att de kör bra, men besökare i Malmö tycker att attityden är rå”.

Catarina Gisby