Förord
Många av oss hukar när vi hör om Andens gåvor. Känner oss oandliga och allmänt dåliga. Alltför många har blivit tilltryckta av en överandlig undervisning om gåvorna där endast några få av gåvorna räknas. Alfs bok är som att öppna ett fönster och släppa in frisk luft. Plötsligt vädras den förlamande känslan av att aldrig räcka till ut. In blåser den glada insikten att också jag har gåvor som jag fått, gåvor som faktiskt behövs och gör skillnad. Boken syresätter min vilja att bidra och min tillit till att också jag har något att bidra med. Denna bok skulle jag vilja ge till alla. Det finns alldeles för många nedgrävda talanger i oss som denna värld innerligt väl behöver få del av. Boken är en uppmuntran att våga gräva upp sina gåvor, att våga pröva att använda dem utan att jämföra sig med allt och alla andra.
7
Tack Alf, för att du på ditt ödmjuka och enkla sätt hjälper oss leva resten av våra liv så att vi gör skillnad! Britta Bolmenäs förkunnare och författare pastor och föreståndare, värnamo missionskyrka
8
Inledning
Det finns ingen som du. Det har inte funnits och kommer aldrig att födas någon som du. Någon med den personlighet och de gåvor du har. I kyrkan hör vi ofta att Gud har en plan för vårt liv. Men vi får sällan veta hur vi upptäcker våra gåvor, så att vi kan förverkliga den planen. Därför googlade jag för att få se vad som fanns skrivet om gåvoupptäckande. Nästan alla böcker var amerikanska, endast någon enstaka var svensk och de handlade alla bara om de andliga nådegåvorna. Jag hittade ingen om hur vi också upptäcker och utvecklar våra naturliga gåvor som är minst lika viktiga. Egentligen hade jag inte tänkt att skriva någon mer bok. Allting har sin tid. Jag hade gjort mitt och hade inget nytt att komma med. Men så kom jag på att jag hade undervisat om hur vi upptäcker och utvecklar alla våra
9
gåvor, på ett helt nytt sätt. Något som inte bara vuxna utan också många tonåringar och även barn uppskattat. Därför blev det trots allt en bok. Den är till dig som vill upptäcka alla dina olika gåvor. Men också till dig som är förälder, mor- och farförälder, pastor eller barn- och ungdomsledare. Om våra barn upptäcker sina gåvor, är risken inte så stor att de drabbas av psykisk ohälsa och dålig självkänsla. Inte heller att de lämnar församlingen, som hälften av alla barn i frikyrkan gör enligt rapporten Här för att stanna. Även om många inte lämnar Gud. När jag ska berätta något för min fru försöker jag alltid använda så få ord som möjligt. Så är det också när jag ska skriva en bok. Bland annat för att många säger att de inte hinner eller orkar läsa en tjock bok. Därför har boken bara 88 sidor.
10
så upptäcker du dina gåvor
11
12
Att upptäcka sina gåvor är inte så svårt som du kanske tror. Det räcker ofta med att du försöker svara på fyra frågor. FRÅGA 1. Vad är du bra på?
Det vanligaste sättet att upptäcka våra gåvor är att utgå från vad vi är bra på. Det finns många olika begåvningar. Vi är alla begåvade, men på olika sätt. Frågan är därför inte om du är begåvad eller inte utan hur du är begåvad. FRÅGA 2. Vad tycker du är roligt och meningsfullt?
Har du dålig självkänsla, har du lätt att säga vad du är dålig på, men inte det du är bra på? Försök då komma på vad du tycker är roligt och meningsfullt. Vad har varit roligt och meningsfullt på jobbet, i skolan, på fritiden och i den församling du kanske tillhör? Det är du också bra på.
13
FRÅGA 3. Vad brinner du för?
Mose fick sin kallelse när han såg en brinnande buske. Du kan upptäcka dina gåvor genom att utgå från det du brinner för, det du tycker att någon borde göra något åt. Kanske har det vuxit fram inom dig när du sett ett behov, när du läst Bibeln eller när du bett Gud visa dig vad du ska satsa på. FRÅGA 4. Vilken uppmuntran har du fått?
Ibland ser andra gåvor i oss som vi själva inte är medvetna om. Vad har dina föräldrar och vänner, dina chefer och arbetskamrater sagt att du är bra på? Våga tro att det ligger något i det de sagt.
14
SÅ UPPTÄCKTE JAG MINA GÅVOR
15
16
Redan i tonåren ville jag ha ett jobb där jag kunde hjälpa andra. Därför blev jag psykolog. Under alla mina år som skolpsykolog har jag undersökt mer än 5 000 barn. Jag upptäckte då att många problem inte hade behövt uppstå eller bli så stora, om föräldrarna inte varit så osäkra, utan fått mer stöd i sitt föräldraskap. Men först efter många år hade jag fått så mycket erfarenhet att jag började föreläsa på temat ”Våga vara förälder”. Först på skolorna i Nässjö och sen i förskolor, skolor och kyrkor i hela landet. Det är något jag fortfarande gör. MIN Hjälp på traven
Jag är en ”late bloomer” och upptäckte först ganska sent i livet mina gåvor. I skolan tyckte jag inte om att skriva uppsatser och att stå framför klassen och redovisa var en pina. Först när jag fyllt 40, upptäckte jag hur roligt och meningsfullt det var att föreläsa och skriva om relationer. Det började med att jag skrev en insändare om föräldraskap, som till min stora glädje kom in. Ännu
17
gladare blev jag en vecka senare när en journalist ringde och ville att jag skulle skriva en hel artikelserie om den svåra konsten att vara förälder. Hon hade upptäckt en gåva som jag själv inte alls var medveten om. Utan det samtalet på några få minuter hade jag inte skrivit en enda bok. Utan ett uppmuntrande mail från en kyrkoledare hade jag inte heller skrivit den här boken, som är min tionde. De första åren i vårt äktenskap hade vi det ganska jobbigt. Jag tyckte inte själv att jag var en bra man. Min fru tyckte inte det heller. Vi upptäckte också att många andra hade det jobbigt. Men i kyrkan fick vi ingen undervisning om hur man håller kärleken levande och hanterar de konflikter som uppstår i alla äktenskap. När ingen annan gjorde det, tänkte jag att då får väl jag försöka göra det. Mina första försök var emellertid inte speciellt lyckade. våga prova nytt
Ska vi upptäcka våra gåvor, och vad som inte är våra gåvor, måste vi ibland göra det vi aldrig har gjort tidigare. För många år sedan fick jag frågan om jag ville sitta med i styrelsen i den församling jag då tillhörde. Kanske
18
hade jag den gåvan? Men det upptäckte jag snabbt att jag inte hade. Jag tyckte inte att jag gjorde någon nytta och ville bara därifrån. Sen dess har jag aldrig suttit i en styrelse.
Tänk efter: Hur har du upptäckt dina egna och dina barns gåvor?
19