FÖRORD
Låt mig vara tydlig direkt; boken du håller i din hand är inte ett försök att formulera en systematisk teologi om väckelse. Den strävar inte heller efter att ge en övergripande bild över kyrkans tvåtusenåriga väckelsehistoria. Boken är inte en teologs verk utan det du möter är evangelistens penna.
Även om jag är medveten om, och uppskattar rikedomar i andra kristna traditioner än den jag själv tillhör, har jag medvetet valt att fokusera på den evangelikala och pingstkarismatiska delen av kyrkans historia. Boken presenterar nedslag i denna del, med huvudsakligen porträtt från 1700-talet och fram till vår tid. Men mitt syfte är inte främst att förse dig, som läsare, med historisk kunskap utan min bön är att berättelserna ska tända en eld och hunger i dig, en sorts helig avundsfriskhet, efter att få se mer av Guds rike bryta fram i vårt land och stärka din tro på att Gud vill och kan använda dig.
I Gamla testamentet finns en berättelse om hur profeten Elia, en väckelsebärare för sin tid, kastade sin mantel över Elisa som ett tecken på att han skulle få fortsätta verka i en liknande tjänst som Elia själv haft (1 Kung 19:19–21).
Jag tror att det finns fallna mantlar från tidigare väckelsebärare som väntar på att bli lyfta. Med risk för att låta förmäten, är min bön ändå att Gud ska använda denna enkla bok för att
inspirera läsare – om så bara en enda – att ta upp mantlarna från de som gått före och bli väckelsebärare för vårt land.
Gud välsigne dig!
Marcus Ringbäck, Huskvarna, våren 2024
Dag 1
REVIVE Åter till liv
Filippus kom ner till staden Samaria och predikade Kristus för folket där. De lyssnade alla noga till det som Filippus förkunnade när de hörde och såg de tecken han gjorde: från många som hade orena andar for dessa ut med höga rop, och många lama och halta blev botade.
Och det blev stor glädje i den staden.
apostlagärningarna 8:5–8
Väckelse. Ett ord som inte finns i Bibeln men som ofta används, åtminstone i delar av kristenheten. För en del är det ett ord som skapar trötthet. Otaliga profetior om den stundande väckelsen – alla alltjämt ouppfyllda – har skapat en misstro och kanske till och med cynism när det förs på tal. Personliga svårigheter, misslyckanden och besvikelser är andra saker som kan göra att man inte ens orkar lyssna när ordet väckelse nämns.
Det engelska ordet för väckelse är revival, hämtat från latinet revive, som betyder ”åter till liv”. Det är en god definition
av väckelse. Hjärtats tro väcks och människor får en levande relation med en levande Gud. Människor blir fyllda av livets Ande och får ett personligt möte med Jesus – han som är vägen, sanningen och livet.
Även om själva ordet inte används i Bibeln är fenomenet bibelbaserat. Evangelisten Filippus kommer till Samarien och predikar Jesus för folket. Resultatet? En väckelse bryter ut med tecken och under, många kommer till tro och blir fyllda av den helige Ande. Paulus besöker Efesos – dåtidens motsvarighet till New York eller London – och samlar några få lärjungar för bibelundervisning. Några verser senare beskriver Apostlagärningarnas författare, Lukas, hur en väckelse bryter ut som skakar hela regionen. Omvändelsen får praktiska konsekvenser och man bränner upp ockult litteratur för stora summor.
Revival, hämtat från latinet revive, som betyder ”åter till liv” […] Hjärtats tro väcks och människor får en levande relation med en levande Gud.
Läser man vidare i kyrkans historia finner man liknande skeenden som i Apostlagärningarna. Ofta bryter väckelserna ut i tider av mörker och misär. Det har varit de största brytningstiderna som visat sig bli det största segertiderna för Guds rike.
Sverige under 1800-talets andra hälft är ett bra exempel
på det. Genomsnittssvensken drack då fyrtio liter brännvin per person varje år. Många präster var själva försupna och moraliskt korrupta. Våldet härjade i samhället och fattigdomen var avgrundsdjup.
Just när det var som allra mörkast reste Gud upp kvinnor och män som blev väckelsebärare till sin stad och sin nation. Hundratusentals liv förvandlades genom kraften i evangeliet. Familjer upprättades. Brännvinsflaskan kastades ut, oljelamporna tändes, man började läsa och praktisera Bibelns budskap och välsignelserna följde som ett brev på posten.
Missionskapellen runt om i vårt land må i dag många gånger stå tomma, men är samtidigt mäktiga minnesstenar över den väckelse som brann i vårt land och som lyfte ett helt land ur mörker.
Idag befinner vi oss återigen i ett läge i vårt land med mycket mörker. Det är brytningstider andligt, politiskt och socialt. Våldet härjar på våra gator. Egoismen sprider sig. Den kristna tron och församlingen har tappat i inflytande och Sverige räknas idag som ett av världens mest sekulariserade länder.
Väckelse är alltid något som initieras av Gud, men lika sant är att han alltid kommer använda människor för att förmedla det.
Men just i en tid som denna tror jag Gud vill låta den helige Ande komma över vårt land igen – inte bara med ett
andligt duggregn, utan med ett monsunregn som sköljer bort mörker, hat och djävulskap. Ett andligt regn av hans närvaro som vattnar hjärtats jordmån och gör den mjuk och mottaglig för Ordets sådd. Detta kan leda till en skörd där hundratusentals, ja, kanske flera miljoner, i vårt land vaknar och får komma ”åter till liv”.
Väckelse är alltid något som initieras av Gud, men lika sant är att han alltid kommer använda människor för att förmedla det. I den här boken kommer du få möta några av de kvinnor och män som Gud använt i historien för att förmedla väckelse. Det Sverige behöver idag – mer än något annat – är en djupgående folkväckelse.
Jag tror att Gud i vår tid vill resa upp en armé av nya väckelsebärare. Men för att det ska ske måste det finnas människor som vill ställa sig till hans förfogande.
Vill du be med mig om det? Och är du villig att bli en av dessa väckelsebärare?
Bön
Gud, sänd en väckelse över vårt land och börja med mig. Låt din helige Andes eld och kraft fylla mig, I Jesu namn.
Dag 2
D L MOODY
(1837–1899)
Ni har inte utvalt mig utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni ska gå ut och bära frukt. Frukt som består för att Fadern ska ge er allt vad ni ber honom om i mitt namn.
johannes 15:16
Dwight Lyman Moody (senare mest känd som D L Moody) föddes i Massachusetts, USA, den 5 februari 1837. Pappan dog när sonen bara var fyra år gammal, varpå modern blev ensam med åtta barn. Fattigdomen tvingade pojken ut i arbete från tidig ålder och han fick endast fyra års skolgång.
Då pappan skuldsatt familjen tog borgenärerna allt de kunde – till och med vedträn – så för att hålla sig varma var barnen tvungna att stanna i sängen fram tills skolan började.
Trots sin egen korta utbildning – eller kanske tack vare den – skulle D L Moody senare i livet, på ett särskilt sätt, uppskatta utbildning och startade därför flera skolor för socio-
ekonomiskt utsatta barn.
Vid 17 års ålder beslutade sig Moody för att resa till Boston, där han fick jobb som skoförsäljare. Han engagerade sig i en kyrka men hade själv knappa läskunskaper och hans bibelkunskap var så dålig att han letade efter Johannesevangeliet i Gamla testamentet.
En arbetsdag kom en söndagsskollärare, Edward Kimball, till Moodys arbetsplats i syfte att dela evangeliet med honom. Samma dag, längst bak i butiken i Boston, överlämnade Moody sig själv och sitt liv åt Kristus. Hela hans liv förändrades.
”Innan min omvändelse”, sade Moody senare, ”strävade jag efter att bli frälst, nu arbetar jag för att jag är frälst.”
Efter omvändelsen flyttade Moody till Chicago. Samtidigt fortsatte han att sälja skor – mycket framgångsrikt – och blev en resande försäljare. Ungefär samtidigt startade han ett söndagsskolarbete i ett fattigt område i Chicago, allmänt känt som ”Little Hell” (ung: Lilla helvetet). Många av barnen var fattiga skandinaver och tyskar, och hans söndagsskola lockade snart över 1 500 barn.
Med söndagsskolan kom också föräldrarna och snart hölls möten varje kväll, där Moody agerade både väckelsepredikant och mötesledare.
En av hans kritiker berömde visserligen Moody för hans iver att vinna människor, men menade att hans grammatik var så dålig att han inte borde tala offentligt. Moody svarade då mannen: ”Jag vet att jag gör fel [...] och jag har många
andra brister, men jag gör mitt bästa med det jag har [...] Hör nu, min vän, du har tillräckligt med grammatik – vad gör du med det för Mästaren?”
Jag vet att jag gör fel [...] och jag har många andra brister, men jag gör mitt bästa med det jag har [...] Hör nu, min vän, du har tillräckligt med grammatik – vad gör du med det för Mästaren?
Under denna tid härjade inbördeskriget i USA och Moody började resa och hålla möten bland soldater och krigsdrabbade. Ryktet om Moodys framgångsrika söndagsskolekoncept spreds runt om i landet, och han blev snart kallad att tala på många platser för att inspirera för söndagsskolearbete. Han gav upp affärsverksamheten för att arbeta på heltid med sociala och evangeliska insatser på KFUM och sin söndagsskola.
År 1864 planterade Moody en församling, Illinois Street Church, som i dag går under namnet Moody Church. Moody fick tidigt en vision om att nå städerna, och sade: ”Städer är centrum för inflytande. Vatten rinner neråt och de högsta kullarna i Amerika är de stora städerna. Om vi kan påverka dem, kan vi påverka hela landet.”
Fastän han levde större delen av sitt liv i storstaden tillbringade Moody gärna sina semestrar, tillsammans med hustrun Emma och deras tre barn, i hemtrakterna på landsbygden.
I samband med att Moody blev döpt i den helige Ande gjorde han en erfarenhet som mer än något annat skulle påverka hans tjänst. Han berättar hur det gick till:
”Jag minns två fromma kvinnor som brukade komma till mina möten. Det var underbart att se dem i församlingen. När jag började predika kunde jag se på deras ansikten att de bad för mig. Efter en avslutad söndagskvällsgudstjänst sade de till mig: ’Vi har bett för dig.’ Jag sade: ’Varför ber ni inte för folket?’ De svarade: ’Du behöver kraft.’ ’Behöver jag kraft?’ sade jag till mig själv. ’Jag trodde att jag hade kraft.’ Jag hade en stor söndagsskola och den största församlingen i Chicago. Det var några omvändelser på den tiden. Jag var på sätt och vis nöjd.
Jag kände verkligen att
jag inte ville leva om jag inte skulle ha den här kraften för tjänst. Hungern ökade.
Men hela tiden bad dessa
två fromma kvinnor för mig, och deras ivriga prat om att vara smord för speciell tjänst fick mig att tänka. Jag bad dem att komma och tala med mig och vi knäböjde. De utgöt sina hjärtan så att jag skulle kunna få smörjelsen från den helige Ande, och en stor hunger kom över min själ. Jag visste inte vad det var. Jag började be som aldrig förr. Jag kände verkligen att jag inte ville leva om jag inte skulle ha den här kraften för tjänst. Hungern ökade. Jag bad hela tiden att Gud skulle fylla mig med sin helige Ande.
En dag i staden New York – åh, vilken dag! Jag kan inte beskriva den. Jag nämner den sällan; den är nästan för helig för att namnges. Paulus hade en erfarenhet som han aldrig nämnde på 14 år. Jag kan bara säga att Gud uppenbarade sig för mig, och jag fick en sådan upplevelse av hans kärlek att jag bad honom att hålla tillbaka. Jag började predika igen. Predikningarna var inte annorlunda, jag presenterade inga nya sanningar, ändå blev hundratals omvända.”
Några år senare, 1871, drabbades Chicago av en förödande brand, och både Moodys hem och kyrkobyggnaden brann upp. Moody blev själv inledningsvis nedstämd, men insåg att alltför mycket av hans vakna tid hade gått åt till administration och kommittéer, och han började nu fokusera helt på evangelisation. Socialt arbete räckte inte för att förändra världen – den behövde omvändelse och tro på Jesus Kristus, menade Moody.
Under sommaren 1873 begav han sig till England med sin sångledare, Ira Sankey, som blev hans mångårige medarbetare, samt deras familjer. Efter två års intensivt resande runt hela Storbritannien återvände Moody som en erkänd väckelseförkunnare.
I England hade han träffat en förkunnarkollega som utmanat honom med orden: ”Världen har ännu inte sett vad Gud kommer att göra med, för, genom, i och av en man som är fullständigt överlåten till honom.” ”En man”, tänkte Moody. ”Han sade inte ’en stor man’, inte heller ’en lärd man’, inte ’en
smart man’, utan bara ’en man’. Jag är en man, och det är upp till mannen själv om han kommer att göra en total överlåtelse […] Jag ska göra mitt bästa för att vara den mannen.”
Inbjudningar strömmade in från hela USA till att arrangera kampanjer, och Moodys gåva att organisera och mobilisera Guds folk för missionsuppdraget kom verkligen till sin rätt i rollen som kampanjevangelist. Vissa menar att det var D L Moody som utvecklade kampanjevangelisationen som ett populärt verktyg inom evangelisk kristenhet.
Världen har ännu inte sett vad Gud kommer att göra med, för, genom, i och av en man som är fullständigt överlåten till honom.
Inför varje kampanj samlade han lokala kyrkor och stöd från lokala företagare, arbetade strategiskt med marknadsföring, hyrde stora centrala neutrala lokaler och bjöd in allmänheten till möten där de goda nyheterna om Jesus presenterades genom sång och D L Moodys förkunnelse.
På många platser hade dessa kampanjer stor framgång, och tiotusentals människor tog emot Jesus Kristus som sin personliga frälsare. Moody fortsatte i många år med sina väckelsekampanjer, men lade också mycket kraft på att lära upp nästa generation för tjänst. Som ett led i detta startade han en bibelskola, vilken i dag går under namnet Moody Bible Institute.
Den 22 december 1899, med familjen vid sin sida, somnade D L Moody in med orden ”Gud kallar mig”. Berättelsen om D L Moodys liv kan tjäna som en uppmuntran för den som kommer från en svår bakgrund. Uppvuxen i djup fattigdom, utan pappa och med knapphändig utbildning, hade han oddsen emot sig. Men D L Moody valde att följa Guds kallelse för sitt liv – ett beslut som fick oanade konsekvenser. Bön
Tack Gud för D L Moodys liv. Tack för hans överlåtelse till dig. Jag överlåter mitt liv till dig Jesus. Använd mig för att utbreda ditt rike. Amen.