ett
Fickbönen Hej, jag heter Max. Jag är en bönevekling som ligger i träning. Jag slumrar till när jag ber. Mina tankar sicksackar hit och dit. Distraktionerna samlas som en myggsvärm på en sommarkväll. Om man kan ha koncentrationssvårigheter bara när man ska be så gäller det mig. När jag ber tänker jag på tusen saker jag måste göra. Jag glömmer bort just den sak som jag tänkte göra: be. Somliga är alldeles enastående på att be. De andas in himlen och andas ut Gud. De är som förebedjarnas specialförband. De ber hellre än de sover. Hur kommer det sig att jag sover när jag ber? De spelar på elitnivå i SBL – Svenska Böneligan. Jag hör hemma i division åtta – Anonyma Böneveklingar. Känner du igen dig? Det är inte så att vi inte ber alls. Alla ber ibland. Vi ber på örngott som är fuktiga av tårar. Vi ber i högmässans högtidliga liturgi. Vi ber när vi ser flocken med flyttfåglar. Vi ber när vi läser en andakt som skrevs för flera hundra år sedan. 9
Den här veckan kommer det att vara fler som ber än det är som tränar, går till arbetet eller har sex.1 Det finns studier som visar att en av fem icke-troende personer ber varje dag.2 Bara för säkerhets skull? Vi ber att vi ska hålla oss nyktra, fokuserade eller skuldfria. Vi ber när knölen visar sig vara elakartad. När pengarna tar slut innan månaden gör det. När det ofödda barnet inte har sparkat på ett tag. Alla ber . . . ibland. Men skulle vi inte alla vilja be . . . Mer? Bättre? Djupare? Starkare? Med mera eld, tro eller innerlighet? Men vi har barn som behöver mat, räkningar som ska betalas, deadlines som vi måste hålla. Almanackan kastar sig över våra goda avsikter som en tiger kastar sig över en kanin. Vi vill be, men när? Vi vill be, men varför? Vi kan lika gärna erkänna det. Bön är udda, egendomligt. Vi talar ut i rymden. Lyfter upp våra ord till himlen. Vi kan inte ens få vår telefonoperatör att svara, men ändå tänker vi att Gud kommer att göra det? Läkaren är för upptagen, men inte Gud? Vi har vissa betänkligheter i fråga om bön. Och så har vi våra dåliga erfarenheter av bön: förväntningarna som aldrig infriades, böneämnena som aldrig fick svar. Vi kan knappt falla ner på knä för vi har så mycket ärrvävnad på knäna. Gud är för somliga den värste hjärtekrossaren av alla. Varför skulle vi fortsätta att kasta vår längtans mynt i den där tysta önskebrunnen? Han svek mig en gång . . . men det ska inte få hända igen. Åh, bönens besynnerliga gåta. Vi är inte de första som brottas med frågan. På deltagarlistan 10
till Grundkurs i bön hittar vi en del bekanta namn: apostlarna Johannes, Jakob, Andreas och Petrus. När en av Jesu lärjungar sade: ”Herre, lär oss att be” (Luk 11:1) var det ingen som hade några invändningar. Det var ingen som gick därifrån med orden: ”Alltså, jag vet redan hur man ber.” De som var först med att följa Jesus behövde vägledning på bönens område. Faktum är att det var enda gången de bad Jesus lära dem De som var först med någonting. De kunde ha bett om instruktioner på många omatt följa Jesus behövde råden: hur gör man brödunder, vägledning på bönens undervisar folket eller stillar en område. Faktum är att storm? Jesus väckte upp människor från de döda. Men ett det var enda gången de seminarium med titeln ”Hur bad Jesus lära dem man tömmer en kyrkogård”? någonting. Hans lärjungar efterfrågade aldrig det. Men en sak ville de förstå: ”Herre, lär oss att be.” Kan deras intresse hänga ihop med de häpnadsväckande, sanslösa löften som Jesus kopplade till bönen? ”Bed och ni skall få.” (Matt 7:7)” Allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror.” (Matt 21:22) Jesus förknippade aldrig andra aktiviteter med sådan makt. ”Planera och ni skall få.” ”Allt vad ni arbetar för skall ni få.” De verserna finns inte i Bibeln. Men den här gör det: ”Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” (Joh 15:7) Jesus gav helt makalösa bönelöften. Och han var ett utmanande föredöme i att be. Jesus bad innan han åt. Han bad för barn. Han bad för de sjuka. Han bad och tackade. Han bad med tårar. Han har gjort planeterna och format stjärnorna, men han bad. Han är änglarnas och härskarornas Herre, men han bad. Han är ett med Gud, den 11
exakta representationen av den Helige, men ändå var han en hängiven bedjare. Han bad i vildmarken, på kyrkogården och i trädgården. ”Tidigt på morgonen . . . steg Jesus upp och gick till en enslig plats och bad där.” (Mark 1:35) Den här dialogen måste ha varit vanlig bland hans vänner: ”Har någon sett Jesus?” ”Åh, du vet. Han gör samma sak som vanligt.” ”Ber han igen?” ”Japp. Han har varit borta sedan soluppgången.” Jesus kunde till och med vara borta en hel bönenatt. Jag tänker särskilt på ett tillfälle. Han hade precis upplevt en av de mest framgångsrika dagarna i sin tjänst. Dagen började med att han fick beskedet att hans släkting Johannes Döparen var död. Jesus försökte dra sig undan med sina lärjungar, men en folkmassa på flera tusen människor följde honom. Trots att han sörjde tillbringade han dagen med att undervisa och bota folket. När det framgick att de flesta inte hade med sig någon mat gjorde Jesus ett brödunder och mättade hela folkskaran. Inom loppet av några få timmar hade han brottats med sorg, stress, krav och behov. Han förtjänade en god natts sömn. Men när det till slut blev kväll sade han åt folkmassan att gå hem och befallde lärjungarna att gå ombord på sin båt, och så ”gick han upp på berget för att be”. (Mark 6:46) Det var uppenbarligen rätt val. En storm drog ner över Galileiska sjön och lärjungarnas båt blev ”hårt ansatt av vågorna eftersom vinden låg emot. Vid fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående på sjön”. (Matt 14:24-25) Jesus var helt tömd på krafter när han gick upp på berget. När han kom ner igen hade han fått nya krafter. När han kom fram till strandkanten hejdade han inte sina steg. Man kunde ha trott att vattnet var en ansad gräsmatta och stormen en stilla vårbris. Tror du att lärjungarna såg kopplingen mellan bön och kraft? ”Herre, lär oss att be på det där viset. Lär oss att hitta 12
styrkan i bön. Att bli av med rädslan i bön. Att trotsa stormen i bön. Att komma ner från böneberget med en furstes auktoritet.” När lärjungarna ville Hur ser det ut i ditt liv? Läratt Jesus skulle lära jungarna ställdes inför höga vådem att be gav han gor och en djup grav. Du ställs inför arga kunder, en turbulent dem en bön. Inte en föekonomi, stormiga vatten av reläsning om bön. Inte stress och sorg. en rad doktriner om ”Herre”, ber vi fortfarande, bön. Han gav dem en ”lär oss att be.” När lärjungarna ville att behändig bön som var Jesus skulle lära dem att be gav lätt att bära med sig. han dem en bön. Inte en föreläsning om bön. Inte en rad doktriner om bön. Han gav dem en behändig bön som var lätt att bära med sig, lätt att citera, lätt att upprepa (Luk 11:1-4). Skulle du kunna använda samma bön? Jag har en känsla av att vi kan destillera alla böner i Bibeln till en enda, koncentrerad bön. Resultatet är en enkel fickbön som är lätt att komma ihåg: Fader, Du är god. Jag behöver hjälp. Hela mig och förlåt mig. De behöver hjälp. Tack. I Jesu namn, amen. Låt den här bönen dyka upp med jämna mellanrum under din dag. När din morgon börjar – Fader, Du är god. När du pendlar till arbetet eller går i skolans korridorer – Jag behöver hjälp. När du står i kö i mataffären – De behöver hjälp. Ha den här bönen i fickan medan du tar dig igenom din dag. 13
För de flesta av oss handlar bön inte om en månadslång retreat eller ens en timmes stillhet. Bön är ett samtal med Gud medan vi kör till jobbet eller väntar på att vårt möte ska Bön är ett samtal med börja eller innan vi träffar en Gud medan vi kör till kund. Bön kan vara den där inre rösten som leder vårt yttre jobbet eller väntar på handlande. att vårt möte ska En sak är säker: Gud kombörja eller innan vi mer att lära dig att be. Tro inte för en sekund att han står på träffar en kund. avstånd med armarna i kors, blänger irriterat på dig och väntar på att du ska få ordning på ditt böneliv. Tvärtom. ”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” (Upp 3:20) Jesus väntar ute på förstukvisten. Han står på tröskeln. Han knackar på . . . och han kallar på dig. Han väntar på En sak är säker: Gud att du ska öppna dörren. Att be är att öppna den. Bönen är den kommer att lära dig där handen av tro som läggs på att be. ditt hjärtas dörrhandtag. Det villiga öppnandet. Det varma välkomnandet: ”Kom in, min Konung, kom in.” ”Köket är stökigt, men kom in.” ”Jag har inte städat, men kom in.” ”Jag är inte så duktig på att konversera, men kom in.” Vi talar. Han lyssnar. Han talar. Vi lyssnar. Det här är bön i dess renaste form. Gud förvandlar sitt folk genom sådana ögonblick. Han förvandlar mig! Ja, jag är en bönevekling, men jag är en bönevekling som ligger i träning. Jag har inte kommit 14
så långt som jag skulle önska, men jag står inte och stampar på samma ställe som förut. Min tid i bön har blivit min tid av styrka. Fickbönen har blivit en älskad vän. Orden dröjer sig kvar i mina tankar som en älskad melodi. Fader, Du är god. Jag behöver hjälp. Hela mig och förlåt mig. De behöver hjälp. Tack. I Jesu namn, amen. När vi välkomnar Gud in i vår värld, stiger han på. Han har med sig ett överflöd av gåvor: glädje, tålamod, uthållighet. Oroliga tankar dyker upp men biter sig inte kvar. Rädslor kommer upp till ytan men försvinner. Beklaganden landar på vindrutan men sedan kommer bönen och torkar bort dem. Djävulen Vi talar. Han lyssnar. kommer och lägger på mig Han talar. Vi lyssnar. skuldbördor, men jag vänder mig om och ger dem till Jesus. Det här är bön i dess Jag är på väg att avsluta mitt renaste form. Gud sjätte årtionde men jag är full förvandlar sitt av kraft. Jag är gladare, friskare och mer hoppfull än någonsin. folk genom sådana Utmaningar kommer, absolut. ögonblick. Men det gör Gud med. Bön är inte ett privilegium för de fromma, inte en konstform för en liten utvald skara. Bön är helt enkelt ett hjärtligt samtal mellan Gud och hans barn. Min vän, han vill prata med dig. Just nu, när du läser de här orden, knackar han på din dörr. Öppna den. Välkomna honom. Låt samtalet börja.
15