Kontent nr. 1, 2012 – STOCKHOLM/NEW YORK

KONTENT MAGASIN NR. 1, 2012 KONTENTMAGASIN.COM

STOCKHOLM/NEW YORK SYMBOLISKT KAPITAL OCH VARFÖR VI ÄR ‘VI’ MED NEW YORK / ATT SKRAPA PÅ HIMLEN / UNDANTAGET SOM BEKRÄFTAR BLASÉREGELN / HAR VI GLÖMT VARA KRITISKA? / ATT REPRESENTERA RÄTTVISARE / IF I KNEW ANY BETTER TIME / LOTTA JANSDOTTER / I FLY HIGH - MINNEN FRÅN EN HÖST PÅ GALLERIET / VISUELLT AV MIRJAM BLIDÖ / ANNA SÖRENSON / MARIA BUYONDO

REDAK TION ISABEL BJÖLSTAD NORDQVIST / isabel@kontentmagasin.com FATHIA MOHIDIN / fathia@kontentmagasin.com NEIME CHENON CEDERBLOM / neime@kontentmagasin.com MIRJAM BLIDÖ / mirjam@kontentmagasin.com

2

KONTENT MAGASIN KONTENTMAGASIN.COM

INNEHÅLL / NR 1 3

AT T BLI KONTENT / ISABEL BJÖLSTAD NORDQVIST

5

SYMBOLISK T K APITAL OCH VARFÖR VI ÄR ‘VI’ MED NEW YORK / MIRIAM VON SCHANTZ

10

STOCKHOLMNEW YORK / MIRJAM BLIDÖ

11

AT T SKRAPA PÅ HIMLEN / ANDREA BODELSON

15

UNDANTAGET SOM BEKRÄFTAR BL ASÉREGELN / CARIN MORIN

18

VISUELLT / ANNA SÖRENSON

21

HAR VI GLÖMT VARA KRITISK A? / FATHIA MOHIDIN

23

AT T REPRESENTERA RÄT T VISARE / DANIEL MOBERG KINDAHL

25

VISUELLT: / MARIA BUYONDO

27

IF I KNEW ANY BET TER TIME / UHURU MCCRAY

31

LOT TA JANSDOT TER / ISABEL BJÖLSTAD NORDQVIST

35

I FLY HIGH - MINNEN FRÅN EN HÖST PÅ GALLERIET / K ARIN WEIBORG

3

Att bli Kontent - en tidskrift och en känsla föds LEDARE

4

I november 2011 satt jag vid mitt köksbord i New York och Fathia Mohidin vid sitt i Barcelona. Frustration hade präglat våra skypesamtal de senaste månaderna.

Frustration över att murarna till kulturjobb och mediautrymme inte bara är höga, utan som en labyrint i mörker. Frustration över att vi hade så mycket att diskutera utan att ha en plats att publicera det på samt föraningen att vi skulle kunna göra ett riktigt bra jobb tillsammans som kreativa yrkeskvinnor. Frustration över iakttagelsen att det är så mycket vanligare att killar vågar satsa på egna projekt och prioritera dem utan kompromisser eller blyghet.

Så blev vi en timma äldre. En vän försvann hjärtslitande plötsligt ur världen och övertygelsen att det inte fanns någon anledning att tvivla blev direkt mycket starkare. Konceptet var en kultur- och samhällstidskrift med fokus på ett aktuellt ämne för varje nummer. Formen var diskussioner av ämnet ur olika perspektiv, skrivna eller visuellt illustrerade, med en öppenhet för experiment och personliga tilltal.

Namnet blev Kontent. För engelskans “content”, eller svenskans “kontenta”, som betyder innehåll, huvudämne eller slutsats.

Men också för ordet “contente” på portugisiska, eller “content” på franska - vilket beskriver tillfridsställelsen och den oslagbart sköna känslan som vi kände inför att få arbeta med något som vi tror på. Ämnet för första numret, relationen Stockholm - New York, befann sig inte bara framför näsan på mig, utan framför alla som konsumerar svensk media. Tidningar verkar ha ett standardinslag bestående av New York-tips RFK QlVWDQ YDUDQQDQ ÀOP YL VHU XWVSHODU VLJ L New York-miljö. När Jonas Sjöstedt valdes som ny ledare för Vänsterpartiet blev det rubriker av hans påstående att det var “ett straff att bo i Stockholm jämfört med New York”. Det är som om världens vassaste lobbyinggrupp siktat in målet just på Stockholm, för att marknadsföra sin klient New York City.

Samtidigt vet unga New York-hipsters mer

om Jens Lekmans senaste låtsläpp än unga söderbor. Svenska caféer får allt mer utrymme i New York och den svenske succékocken Marcus Samuelsson förekommer på billboards över hela stan. Det märks att Sverige och Stockholm har ett gott rykte bland New Yorkbor och man anar ett outtalat band mellan de två, som en hemlig kärlekshistoria som inget skådespel kan skyla.

Precis som förälskade verkar vi också blinda för den andres defekter. Svenskar som annars brukar vara USA-kritiska, skjuter stjärnor ur ögonen och droppar dregel från mungipan när New York kommer på tal. Den granskande diskussionen verkar inte lika viktig som att få hålla fast vid romantiska föreställningar om New York.

'HW ÀQQV PnQJD VDNHU DWW VlJD RP relationen mellan de två metropolerna. När jag själv försöker beskriva den glider sanningen gång på gång ur mina händer likt en hal tvål.

Sanningshalten är kanske oviktig, men tydligt lU DWW UHODWLRQHQ KDU HWW LQÁ\WDQGH RFK HQ VWDUN närvaro som inte går att undvika. Kontents första nummer består av ett tiotal talangfulla skribenters och illustratörers perspektiv på ämnet. v Isabel Bjölstad Nordqvist Stolt chefredaktör

5

Symboliskt kaptial och varför vi är ‘Vi’ är med New York I EN KRITISK FILMESSÄ OM FILMEN CARNAGE AV ROMAN POLANSKI UPPTÄCKER MIRIAM VON SCHANTZ ATT FILMENS BROOKLYN-LÄGENHET ÄR KUSLIGT BEKANT. TEXT MIRIAM VON SCHANTZ ILLUSTRATION EBBA GIDEON SÖRMAN

Hur mäter vi människor vårt eget värde i relation till de omkring oss? Hur beter vi oss, hur vill vi IUDPVWn L DQGUDV |JRQ" 'HW ÀQQV PnQJD ROLND sätt att kommunicera identitet och självbild. Vi använder mode och tillhörighetsaccessoarer för att, likt troféer fästade på vår kropp, projicera vilka vi är på andras näthinnor. Vi kan också använda viss kunskap och erfarenhet för att skrika ut i världen vilka vi är, eller i alla fall vilka vi vill bli. Den franske sociologen Pierre Bourdieu kallar detta för symbolisk ekonomi.

Termen symbolisk ekonomi kommer från Bourdieus s.k. Fältteori. I den beskriver han människors produktion och reproduktion av symboliska tillgångar som ett förhandlande i en

symbolisk ekonomi. Bourdieus användning av termen ekonomi ”omfattar människors motiv, symbolernas värld, trosföreställningar, likaväl som ’ekonomiska’ fenomen i gängse mening.”1 Han menar att denna symboliska ekonomi omedvetet skrivs in i oss som personer och påverkar vår självbild, vilka vi är och kan vara.

Teorin går i enkelhet ut på att en person i en grupp – en agent på ett fält – bygger sin ställning med hjälp av ’symboliskt’ och ’kulturellt’ kapital. Dessa är av sådan art att de hjälper agenterna att vinna makt på fältet, och sedan när makten erövrats, bevara status quo. En förutsättning för att den symboliska ekonomin ska kunna fungera är att den inte erkänns, den

6

�misskänns� med Bourdieuansk terminologi.

Värdet av de symboliska kapitalen är alltsü beroende av den tysta Üverrenskommelsen att inte erkänna dess makt.

Lüt mig i Bourdieus anda ta mig själv RFK IlOWHW VYHQVN ÀOPNULWLN VRP H[HPSHO Att positionera mig kritiskt till en ny svensk dokumentär om ett viktigt ämne när alla andra hyllar den kan vara ett sätt att stü ut pü fältet, med andra ord erÜvra kapital. Att slänga mig med vissa teoretiska referenser, L OnW RVV VlJD HQ ÀOPHVVl NDQ YDUD DWW HU|YUD kapital. Den symboliska ekonomin är inskriven i min erfarenhet som svensk, kvinnlig, vit, akademiker. Genom att misskänna dessa

RFK VRÀVWLNHUDGH YlVWHUOlQQLQJDUQD VWULSSDV pü sina symboliska och kulturella kapital, den beklädnad de vanligtvis skyler sin ociviliserade bestialitet med.

Det är tvü saker som slür mig när jag ser &DUQDJH 'HW I|UVWD lU DWW ÀOPHQ XWVSHODU VLJ i Brooklyn, New York, trots att produktionen är fransk, tysk, polsk och spansk. VarfÜr har man valt just den platsen? Det andra är att handlingen lika gärna skulle kunna utspela sig i en chic lägenhet pü SÜdermalm i Stockholm.

Vad är det som für mig att känna sü?

Valet av platsen är ingen slump. Brooklyn framstür fÜr mig, som en plats där det aktuella dramat är hÜgst fÜrekommande. Att den

´/LNW ÀOPHQV I\UD SURWDJRQLVWHU VNDSDU YL HQ VMlOYELOG VRP JUXQGDU VLJ L H[NOXGHUDQGHW (Q LGHQWLWHW VRP VlJHU -DJ bU ,QWH 6RP $QGUD ¾ IDNWRUHUV LQYHUNDQ Sn PLQD ÀOPLVND SUHIHUHQVHU och min eventuella framgüng pü fältet erÜvrar och upprätthüller jag min status i den symboliska ekonomin.

5RPDQ 3RODQVNLV VHQDVWH ÀOP &DUQDJH blottar den västerländska civilisationens misskännande av sin egen position pü ett globalt fält. Filmen talar om det hyckleri, med vilket vi konstruerar vür självbild och vüra relationer till andra, i en symbolisk ekonomi där ett visst kulturellt kapital premieras. Den handlar om fyra personer bosatta i New York, men egentligen handlar den om oss alla som likt ÀOPHQV I\UD SURWDJRQLVWHU VNDSDU HQ VMlOYELOG som grundar sig i exkluderandet. En identitet som säger Jag Är Inte Som Andra.

Filmens titel “Carnage� betyder massaker.

I detta fall är det den västerländska självbilden som für genomgü en masslakt. De välutbildade

självgoda och hycklande självbilden även är mycket pütaglig i Stockholms innerstad, fÜrklarar min igenkänning. Frügan är varfÜr jag upplever de tvü platserna som utbytbara?

Har det att gÜra med den starka samhÜrigheten som vi i Stockholm verkar känna gentemot New York? Den delade Üvertygelsen om vür moraliska Üverlägsenhet i västvärlden? I Stockholm som i New York mü vi erkänna vür privilegierade ställning pü en global skala, men vi kompenserar genom att idka internationell solidaritet, vi konsumerar rätt, vi är minsann inte som resten av världen/ resten av USA. Vi är kulturella, kritiska och kan münga sociologiska teorier. Enligt mig, upplever vi stockholmare att vi är lite fÜrmer än resten av landet. Vi ser oss inte som helt integrerade, utan som en urban utopi när det JlOOHU PRUDO RFK PHGYHWHQKHW 0HQ GHW ÀQQV HQ

 Broady,  Donald,  Kulturens  Fält.  Om  Pierre  Bourdieus  sociologi,  NORDICOM-­nytt,  Statsvetenskapliga  Institutionen,  GĂśteborgsuniversitet,  1988,  sid.  62. Â

1.

7

plats vi ’känner igen oss i’, en plats som i likhet med oss också är En Egen Enklav: separerad från kulturen i sin omgivande landmassa. New York, New York.

'HW lU VLJQLÀNDWLYW DWW ÀOPHQV I\UD protagonister är Advokaten, Finsanskvinnan, Företagaren och Kulturkoftan.

Fyra institutioner som agerar som den västerländska civilisationsdiskursens försvarare.

Representanter för den globala kapitalismens herravälde över resten av världen. För kapital, symboliskt som materiellt, är makt. Och makt är en relation mellan människor.

Utgångspunkten för dramat är två par som möts i en Brooklynlägenhet för att på ett ·FLYLOLVHUDW YLV· DYKDQGOD HQ NRQÁLNW PHOODQ deras 11-åriga söner. Det som ska handla om DWW O|VD HQ EDUQVOLJ NRQÁLNW EOLU VQDUW HQ YX[HQ sandlådelek av statusspel, härskartekniker och låsta positioner. De sammanhang som knyter

oss människor samma - och drar oss isär, skalas av lager för lager. Först klass. Social, ekonomisk, kulturell. Sedan kön. Sist ideal.

Kvar står fyra människor och en värld i spillror. ”Detta är den värsta dagen i mitt liv” upprepar karaktärerna en efter en annan. Men som åskådare till deras blottade patetik undrar jag om inte varje dag är sådan. Bara att de annars misskänner sin egen roll på ett globalt fält och därmed misskänner sig själva som individer.

Gång på gång försöker än det ena än det andra paret avsluta det destruktiva mötet. Gång på gång hindras de av konventionen; en telefon ringer och det ju oartigt att gå mitt i ett samtal, HQ JUDQQH NLNDU Q\ÀNHW L G|UUVSULQJDQ RFK PDQ blottar ju inte sin byk offentligt, en fredspipa erbjuds i formen av 18 år gammal whiskey och vilken civiliserad människa tackar nej till det?

Konventionen är väktaren som rycker in när

8

civilisationsdiskursens ryttare hotar skaka av sig skygglapparna.

Konventionen är det kulturella kapitalets grindpojke.

Kameran visar obÜnhÜrligt att orden i slutändan är tomma Sn LQQHKnOO &LYLOLVDWLRQHQ VRP YL GHÀQLHUDU GHQ L GHQ FKLFD Brooklynlägenheten är fernissa. Kropparnas sanning är däremot ovedersägligt. Likt en spya mitt pü det prydligt arrangerade konstkatalogbordet ligger västvärldens värderingar och stinker i grannlüten. Vad vi kan gÜra är att skratta üt eländet.

Men som all bra komik sĂĽ fastnar skrattet i halsen.

Massakerns verkliga offer är vür västerländska självbild och vüra desperata fÜrsÜk att intala oss att ansvaret fÜr världen ligger pü nügon annans axlar eftersom vi, vi är En Egen Enklav.

FÜr när man konstruerar en identitet som misskänner sin relation till resten av sitt land och världen sü produceras en maktposition som misskänner sin makt. Bara fÜr att man ser sig som En Egen Enklav slutar man inte att ha ansvar. Man har bara hittat en retorisk trop som gÜr det mÜjligt att strunta i det med gott samvete.

I Carnage är det särskilt en person som kämpar med att bevara sin självbild. Penelope, Jodie Fosters karaktär, är urtypen av medveten storstadsbo, hennes symboliska kapitalkonto är smockfullt. Bevisen ligger pü hennes coffee table i form av konstkataloger, och hänger pü väggarna i form av internationell,

´3UHFLV VRP KlU KHPPD L 6WRFNKROP SnJnU HWW VDPPDQIDOO DY DOOW YL NlQQHU WLOO PHGDQ YL ODJDU GHQ Q\D WUHQGPDWHQ UXOODU XSS YnUD Ă&#x20AC;VNDUP|VVRU RFK WDU HQ WLPH RXW L 1HZ <RUN Âľ

9

afrikansk och europeisk konst. Hon Vet Vad +RQ 3UDWDU 2P 'HVSHUDW DOOW HIWHUVRP Ă&#x20AC;OPHQ fortlĂśper, skriker hon â&#x20AC;?jag är civiliserad, jag är god, jag är godâ&#x20AC;?. HĂśgfärdigt lutar hon sig mot att hon â&#x20AC;?minsann vet mer än nĂĽgon annan hur det är i Afrikaâ&#x20AC;?. Hon FĂśrstĂĽr Afrikas Lidande.

Hon skriver ju en bok om det.

Det intressanta med termen â&#x20AC;&#x2122;kulturellt kapitalâ&#x20AC;&#x2122; är särskilt att det lagras via vissa institutioner.

Det kan rĂśra sig om utbildningsinstitutioner, sprĂĽk, teorier men även, vill jag hävda, vissa erfarenheter somâ&#x20AC;Ś att ha vistats i New York.

Vad som är güngbart pü ett visst fält varierar ju beroende pü vilken tid och vilket fält det gäller.

I Katinkas Kalas av Levan Akin diskuteras ocksĂĽ kulturellt kapital. Filmen, som hatde premiär i Sverige i slutet av januari, är ett produktivt exempel pĂĽ hur kulturellt kapital hĂĽlls som en skĂśld pĂĽ brĂśstet, en skĂśld som ska dĂślja en egentlig känsla av värdelĂśshet och upphĂśja bäraren i relation till annat â&#x20AC;?patraskâ&#x20AC;?. Men ocksĂĽ hur kulturellt kapital används som en sorts ursäkt fĂśr att inte ta sitt mellanmänskliga ansvar. Allt fĂśr ofta används GRFN GHWWD VRP HWW VRUWV FHUWLĂ&#x20AC;NDW I|U DWW PDQ är en â&#x20AC;&#x2122;god människaâ&#x20AC;&#x2122;, sĂĽledes tror man inte att man behĂśver vara det även i en praktik. Men när det gäller att stĂĽ upp fĂśr vad som är rätt sĂĽ hjälper inga konstreferenser.

Carnage handlar om hur en viss fĂśreställning av â&#x20AC;&#x2122;den goda och civiliserade människanâ&#x20AC;&#x2122; konfronteras med samma människas verkliga natur. â&#x20AC;?Detta är den värsta dagen i mitt

10

livâ&#x20AC;? syftar till en civilisations (ekonomis) VDPPDQEURWW 9L lU YDQD DWW VH XQGHUJnQJVĂ&#x20AC;OPHU där explosioner, anarki eller epidemier är hotet mot ordningen. I Carnage är det den nuvarande ordningen som utgĂśr hotet. I det stilla, precis som utanfĂśr skärmen, precis som här hemma i Stockholm, sĂĽ pĂĽgĂĽr ett sammanfall av allt vi känner till medan vi lagar den nya trendmaten, UXOODU XSS YnUD Ă&#x20AC;VNDUP|VVRU RFK WDU HQ WLPH RXW i New York.

Pü sü vis är Carnage och Lars von Triers Melancholia tvü perspektiv pü samma undergüng. Den västerländska civilisationens.

Naturligtvis kan man älska en stad och ackumulera kulturellt kapital pü samma güng.

Som agenter är vi inte alldeles och komplett fÜrljugna. Precis som Penelope säkert bryr sig om det Afrika hon fÜrsÜker skildra i sin bok.

Men det utesluter inte att hon, liksom vi, ingür i en ekonomi där vi stärker vür position i syfte att besitta mer makt pü ett visst fält. Vi müste vüga früga oss själva hur vi positionerar oss och pü vilket fält.

En gammal tanke gĂśr sig pĂĽmind; varfĂśr är vi, upplysta storstadsmänniskor, sĂĽ okritiskt inställda till New York när vi annars vältrar RVV L Ă&#x20AC;QJHUSHNQLQJDU RFK IQ\VQLQJDU JHQWHPRW landet staden ligger i?

6YDUHW EOLU W\GOLJW HIWHU PLQ DQDO\V DY Ă&#x20AC;OPHQ fĂśr att sĂĽ som vi ser New York, som en Egen Enklav, sĂĽ ser vi ocksĂĽ oss själva. Vi tycker ocksĂĽ att vi stĂĽr vid sidan av, vi är inte imbecilla som resten av världen, sĂĽ pĂĽ sätt och vis har vi inte ansvar. Eftersom New York bekräftar vĂĽrt eget alibi sĂĽ kan vi inte kritisera staden, det vore som att kritisera oss själva. Det vore att tvinga oss att lyfta blicken frĂĽn navelskĂĽderiet och bĂśrja erkänna vĂĽr plats och vĂĽrt ansvar i en global värld.

TACK TILL

Pernilla Amman, Asmeret Berhe-Lumax, Sandra Beijer, Maria Bergenhem, Mikael Blidö, Erik Boman, Per Anders Brolin, Filip Enocson, Camilla Falk Schaper, Richard Feigin, Kristina Golmohammadi, Simon Hoff, Ulrika Hoff, Olov Johannesson, Gunhild Ljung, Ingrid Rasch, Anna Schori, Anna Sörensson och Nina Åkestam som svarade på 1.) Vad tänker du på när du tänker på Stockholm? och 2.) Vad tänker du på när du tänker på New York?

Av Mirjam Blidö.

11

Att skrapa på himlen VAD KÄNNETECKNAR EN STAD? HUR MYCKET AV STADENS KARAKTÄR OCH LIV BEROR EGENTLIGEN PÅ ARKITEKTUREN OCH DEN UNDERLIGGANDE PLANEN? ANDREA BODELSON LÄNGTAR EFTER ETT STOCKHOLM SOM VÄXER MOT OANADE HÖJDER. TEXT & BILD ANDREA BODELSON

Varför väcker då skyskrapan, eller låt oss säga höga byggnader, så starka känslor? Och kan den höga byggnaden kanske vara en lösning på Stockholms bostadsproblem? Som ung arkitektstudent uppväxt i Stockholm, upplever jag ofta bostadsdebatten i vår huvudstad som trög och visionslös och förslag på faktiska lösningar är sällsynta. Jag kan förstå att man vill bevara Stockholms vackra stadssiluett, men jag tror inte att det är rätt utgångspunkt för

Att jämföra Stockholm med New York är LQWUHVVDQW HIWHUVRP GHW ÀQQV Vn XSSHQEDUD skillnader i hur städerna planerats och växt fram. Skyskrapan eller avsaknaden av den, illustrerar kanske de här städernas olikheter tydligast; New York med sin kompakta, massiva RFK ÀOPLVND VN\OLQH VRP VWnU L VWDUN NRQWUDVW till Stockholms låga huskontur som anpassar sig efter naturen, där endast kyrkspiror tillåts sticka upp.

12

en stad som vill växa och utvecklas. Det är fÜrvünande hur stark den konservativa hüllningen är när det kommer till just arkitektur, och idealet fÜr münga verkar fortfarande vara hus byggda pü sekelskiftet. Oavsett vad vi tycker, är den tätbefolkade staden ett faktum som vi ser exempel pü Üverallt i världen, och som vi müste hitta lÜsningar pü.

Min egen inställning till skyskrapan är kluven. Ă&#x2026; ena sidan kan jag inte lĂĽta bli att fascineras av hĂśjden, utsikten, det ogripbara och kompromisslĂśsa. Den naiva drĂśmmen om att kunna bygga hĂśgst och stĂśrst som i sandlĂĽdan pĂĽ dagis. Samtidigt väcker den av samma skäl en olust i mig. Den är helt enkelt en symbol fĂśr makt, och som sĂĽdan ointresserad av nĂĽgot annat än att visa upp sig själv.

Ett objekt. En fallos. Skapad av män i en manlig historia.

Vi bÜrjar frün bÜrjan. FÜr nästan exakt hundra ür sedan byggdes den fÜrsta moderna skyskrapan pü Manhattan i New York,

´'HQ lU KHOW HQNHOW HQ V\PERO I|U PDNW (WW REMHNW (Q IDOORV 6NDSDG DY PlQ L HQ PDQOLJ KLVWRULD Âľ Woolworth Building (1913). Att detta var mĂśjligt berodde pĂĽ tvĂĽ XSSĂ&#x20AC;QQLQJDU L VOXWHW DY WDOHW IUDPVWlOOQLQJHQ DY KnOOEDUW VWnO och den hydrauliska hissen. Manhattan i New York hade sedan hundra ĂĽr tillbaka det välkända och strikta rutnätet, där det enda sättet som ĂĽterstod att expandera pĂĽ, var genom att bygga pĂĽ hĂśjden.

De hÜga markpriserna och en explosionsartad befolkningsÜkning skapade en grogrund fÜr skyskrapans framväxt, som hÜll i sig under 1900-talet. Skyskrapan var länge en amerikansk fÜreteelse, som stod fÜr teknik, makt och framsteg. Europas städer med sina utpräglade stadsstrukturer och dessutom med en historia av hÜga byggnader süsom katedraler, hÜll sig avvaktande.

I Stockholm var mület i slutet pü 1800-talet att bygga funktionella bostäder fÜr arbetarbefolkningen. De skulle vara max 2-3 vüningar hÜga, med dubbelsidig belysning och med stora gürdsutrymmen. Pü 30-talet ändrades byggnadslagen och ersattes av mer modernistiska tankar om funktionsseparering. Detta innebar att bostäder sorterades efter byggnadstyp, och motorleder och grÜna bälten användes som avskiljare. MaxhÜjden som pü 30-talet var fem vüningar avskaffades, och istället skulle husens hÜjd bestämma avstündet mellan husen.

De styrande i Stockholm har dock alltid varit Üverens om att fÜrsÜka bevara femvüningsskalan i innerstaden, fÜr att pü sü sätt behülla stadens karaktär. I byggnadslagen har det därfÜr funnits ett

14

vür bostadsbrist. Snarare tror jag att vi müste vända bort blicken ifrün en fjärran skyline, och fÜrsÜka fÜrstü Stockholms egna unika fÜrutsättningar. FÜr att skapa en mer levande och mindre segregerad stad krävs att vi satsar pengar utanfÜr tullarna, sü att Stockholm kan växa utüt. Ett par skyskrapor i innerstaden lÜser inte bostadsbristen, eftersom de är kostsamma och därmed innebär hÜga boendekostnader.

Däremot kan ett hĂśghus vid tullarna, som exemplen Dragspelshuset i Marieberg eller Danviksklippan visar, fĂśrstärka platsens JHRJUDĂ&#x20AC;VND SODFHULQJ L VWDGHQ RFK GlUPHG GHVV betydelse. I strävan mot att bygga samman Stockholm skapar hĂśghus även den täthet av

kapitel om att inte bryta mot Üvrig bebyggelse pü ett stÜrande vis och en strävan efter god konturverkan. Man har alltid varit medveten och mün om Stockholms skÜnhet, som karaktäriseras av vattenrummen, grÜnskan, tillgängligheten, de Üppna utblickarna och spelet mellan hÜgt och lügt men ocksü tornen som markerar platser av betydelse eller riktning.

Ett antal hĂśghus i Stockholms innerstad, visar dock att diskussionen om de hĂśga byggnaderna inte är sĂĽ ny som man kan tro. Ă&#x201E;nda sedan bĂśrjan av 1900-talet har det varit ett hett debattämne, även om de byggda exemplen är fĂĽ. Kungstornen (1924/25), HĂśtorgsskraporna (1955-1966) och pĂĽ 60-talet Skattehuset, Folksam och WennerGren center är nĂĽgra av dem. Det var framfĂśr allt i fĂśrorterna som hĂśghusen byggdes, och de blev pĂĽ 50-talet en stark symbol fĂśr de nya centrumbildningarna. PĂĽ 70-talet ifrĂĽgasattes modernismens stadsbyggnadsideal, vilket ocksĂĽ fĂśrändrade den positiva synen pĂĽ hĂśghuset.

Idag är skyskrapan än en gĂĽng en kraftfull symbol framfĂśr allt i Kina och Dubai men även i Europa. I Stockholm kommer vi snart fĂĽ vĂĽr fĂśrsta skyskrapa. Det kritiserade Tors torn, planerat i norra StationsomrĂĽdet har liksom ett annat utskällt projekt, Stockholm Waterfront, fĂśrverkligats efter att man ĂĽr 2010 tog bort kapitlet om â&#x20AC;?stort hänsynstagande i Ăśversiktsplanen till stadslandskapets karaktärsdrag, siluetten och de olika stadsbyggnadskaraktärernaâ&#x20AC;?, ur Stockholms byggnadsordning.

Ovanstüende exempel visar hur viktigt det är att arkitekturen fÜrhüller sig till sin omgivning och ger därmed den konservativa hüllningen, som jag i bÜrjan kritiserade, i de här fallen rätt.

Jag tror dock, att det gĂĽr att hitta en balansgĂĽng mellan att bygga nytt och att bevara.

NĂĽgra enstaka skyskrapor kommer varken gĂśra Stockholm mer likt New York, eller lĂśsa

´9L PnVWH YlQGD ERUW EOLFNHQ LIUnQ HQ IMlUUDQ VN\OLQH RFK I|UV|ND I|UVWn 6WRFNKROPV HJQD XQLND I|UXWVlWWQLQJDU Âľ människor som behĂśvs. Ă&#x201E;r det i arkitekturen som sagan om en stad bĂśrjar och slutar? Jag har aldrig varit i New York, och inte heller i en skyskrapa, men ändĂĽ fascineras jag av bĂĽda. Kanske är det fĂśr att jag inte gĂĽtt pĂĽ Wall Street och känt hur de hĂśga byggnaderna skymt allt ljus och gjort människan liten och obetydlig som gĂśr att jag kan fortsätta att drĂśmma om hĂśjderna, tätheten RFK XWVLNWHQ 'HW Ă&#x20AC;QQV LQJHQ H[DNW GHĂ&#x20AC;QLWLRQ fĂśr hur hĂśg en skyskrapa mĂĽste vara fĂśr att kallas skyskrapa, fĂśrutom att den mĂĽste vara avsevärt hĂśgre än sin omgivning. Som namnet antyder ska den â&#x20AC;?skrapa pĂĽ himlenâ&#x20AC;?.

Koolhaas, Rem, Delirious New York, A retroactive Manifesto for Manhattan, The Monacelli Press New York, 1994.

HĂśga hus, Samfundet Sankt Eriks Ă&#x2026;rsbok, BokfĂśrlaget LangenskiĂśl, 2010.

15

Undantaget som bekräftar blaséregeln I ETT STOCKHOLM DÄR ALLTING KAN AVFÄRDAS MED ATT VARA LAST SEASON ÄR NEW YORK ALLTID FÖRVÅNANDE AKTUELLT. CARIN MORIN IFRÅGASÄTTER VÅR LÄNGTAR TILL EN DRÖMSTAD PÅ ANDRA SIDAN ATLANTEN SOM STÅR I VÄGEN FÖR UPPSKATTNINGEN AV VÅR EGEN HUVUDSTAD. TEXT CARIN MORIN BILD ISABEL BJÖLSTAD NORDQVIST

16

+lURPGDJHQ Ă&#x20AC;FN MDJ HWW OLWHW NXYHUW L SRVWHQ Det var min vän Sharon i GĂśteborg som klippt ut en krĂśnika frĂĽn Svenska Dagbladet och skickat till mig. Temat fĂśr krĂśnikan var ungefär att det Ă&#x20AC;QQV HWW VWULNW NODVV\VWHP L 1HZ <RUN &LW\ GlU den som bott där längst och sett mest av det riktiga New York stĂĽr hĂśgst i rang. KrĂśnikĂśren var Jenny Nordberg, som är bosatt i New York.

Detta faktum, att hon bor just där, ger ju en viss känsla av att hon vet vad hon pratar om.

Och jag som tänkt skriva en artikel om just det motsatta. Om hur Stockholm aldrig kommer att bli New York eftersom New York är sĂĽ mycket Ăśppnare än Stockholm. Om hur vi stockholmare fortfarande är sĂĽ fast i jantelag och smĂĽsinthet att vi aldrig kan tillĂĽta nĂĽgot annat än det som absolut fĂśljer normen. SĂĽ här skrev jag om New York nĂĽgra dagar innan brevet damp ner pĂĽ min hallmatta: â&#x20AC;?Det är nĂĽgot med känslan, stämningen; det är avslappnat och man kan vara sig själv.

Talar man sin engelska med en pĂĽtaglig svensk brytning blir man fĂśrmodligen lätt hĂĽnad av sina fellow svenskar, men i New York, minsann, där är det ingen som bryr sig! FĂśr där är alla invandrare i en eller annan mening; alla kommer nĂĽgon annanstans ifrĂĽn och bryter du pĂĽ ryska, turkiska eller svenska är det fullkomligt ointressant - â&#x20AC;&#x2DC;stan kryllar av sĂĽna som duâ&#x20AC;&#x2122;. New York är allt det som Stockholm inte är, och aldrig kan bli. New York tillĂĽter oss svala stockholmare att vara allt det där som vi vill vara men inte lyckas med här hemma. Vi kan slappna av, bli varma, glada, inbjudande - i stället fĂśr svala, cyniska, avvaktande.â&#x20AC;?

Jag trodde helt enkelt att Stockholm skiljde sig frĂĽn New York pĂĽ ett fundamentalt plan. Min tes var att New York är sĂĽ pass stort att ingen har mĂśjlighet att dĂśma nĂĽgon efter ursprung eller stil eller sprĂĽk, HIWHUVRP GHW Ă&#x20AC;QQV Vn mĂĽnga av samma sort i den staden. I Stockholm GlUHPRW Ă&#x20AC;QQV HQ VWULNW

tanke om att bara den som har sina rÜtter i Stockholm minst tvü generationer tillbaka är stockholmare pü riktigt, och att komma frün landet (det vill säga, allt utanfÜr kommunen) är att bÜrja pü minus. Vilken stockholmare som helst skulle erkänna detta, bara man skrapar lite pü den artiga ytan. Kort sagt: Stockholm är smüsint, New York stort och storsint.

Men sĂĽ kommer alltsĂĽ Jenny Nordberg och säger att sĂĽ inte alls är fallet. Hon säger egentligen inte sĂĽ mycket om hur stockholmare upplever New York, men den där känslan av att alla är lika mycket värda som invĂĽnare - den WDU KRQ GHĂ&#x20AC;QLWLYW NnO Sn 2FK MDJ InU YlO OLWD pĂĽ henne - hon bor som sagt där, medan min erfarenhet begränsar sig till â&#x20AC;&#x153;ynkaâ&#x20AC;? sju besĂśk pĂĽ femton ĂĽr.

Kanske har vi skapat oss en gemensam bild av hur oerhĂśrt fantastiskt och alldeles speciellt New York är? Kanske upprätthĂĽller vi denna bild fĂśr att det vore fĂśr smärtsamt, alternativt pinsamt, att erkänna fĂśr oss själva att vi hade fel. FĂśr â&#x20AC;&#x201C; tänk om Stockholm Ă&#x201E;R ungefär som New York, bara lite mindre. Vi har modet, musiken, skĂĽdisarna, klubbarna.

Vi har en stor andel invandrade invĂĽnare och â&#x20AC;?spännandeâ&#x20AC;? stadsdelar. Vi kan äta dumplings eller sashimi i snart sagt varje gathĂśrn och dricka vĂĽra drinkar i lyxiga hotellobbyer. Vi KDU HQ WRWDOW JHQWULĂ&#x20AC;HUDG VWDGVNlUQD GlU DOOWĂ HU high fashion-butiker dyker upp. Vi har historia, konst, restauranger. Ă&#x201E;ndĂĽ sĂśker vi oss hellre till andra sidan Atlanten fĂśr att uppleva samma saker, bara lite mer och lite stĂśrre.

Vad är det dü som gÜr att vi stockholmare hänfÜrs sü av den här staden? I det kreddkänsliga Stockholm är det nästan som att kastsystemet bygger pü en enda parameter: ditt fÜrhüllande med och till New York City. Hur münga günger har du varit där? Vad har du sett gjort och hÜrt? Och, fÜr att nü till den absoluta toppen: har du bott där? Men,

´$WW \WWUD PHQLQJHQ œMDJ lOVNDU 6WRFNKROP¡ lU VQXGG Sn VRFLDOW VMlOYPRUG ¾

17

om du fortfarande bor kvar räknas du inte med, HIWHUVRP GX Gn EHÀQQHU GLJ XWDQI|U YnU OLOOD ankdamm här hemma. Är det så att vi är av naturen rastlösa och inte förmår oss att erkänna att vi egentligen har det rätt bra där vi är, i vår “lilla” småstad?

Eller är vi så oerhört måna om att klättra i den sociala trappan att vi tar till det grepp som är mest effektivt - slå ner på Stockholm och hylla New York? Att yttra meningen ”jag älskar Stockholm” är snudd på socialt självmord. I DOOD IDOO RP GX LQWH lU HQ Q\LQÁ\WWDG nULQJ från ett köping någonstans i landet, som tycker DWW 6WRFNKROP lU GHW EDOODVWH VRP ÀQQV Vi lever och andas framför allt en enda sak i denna stad: att vara så blasé som det någonsin är möjligt. Entusiasmen börjar sakta göra ett litet återtåg men än hålls vi i ett fast grepp av ”been there - done that” -ideologin. Oavsett

18

om Berlin, det sydkinesiska köket eller ett nytt träningsmode är på tapeten så är vi alla vansinnigt snabba med att avfärda det med ett ”jag föråt mig på det när jag bodde där för tio år sen” eller annan passande kommentar som visar att det nya inte är nytt för just mig. Jag har redan gjort allt.

Men New York. Av någon besynnerlig anledning är det alltid okej att vara entusiastisk över New York. När någon närstående ska dit: ååå. När man själv planerar resa dit: ååå! När PDQ OlVHU RP QnJRQ VRP Á\WWDW GLW nnn +XU OXWWUDGH RFK EODVp YL lQ lU ÀQQV GHW DOOWLG SODWV för New York-entusiasm. Vår förmåga att hylla verkar begränsad till just detta enda: New York City. Det kanske inte spelar så stor roll vad det är som lockar, så länge vi luttrade, cyniska, bittra stockholmare har något att känna riktig glädje och entusiasm över.

ANNA SĂ&#x2013;RENSON ANNA SĂ&#x2013;RENSON AVSLUTAR SIN MASTER I FRI KONST PĂ&#x2026; PRATT INSTITUTE I BROOKLYN I VĂ&#x2026;R. HON PRAKTISERAR PĂ&#x2026; SUE SCOTT GALLERY OCH JOSEPH KOSUTH ARCHIVE, NĂ&#x201E;R HON BESĂ&#x2013;KER STOCKHOLM ARBETAR HON PĂ&#x2026; MODERNA MUSEET MED PEDAGOGIK OCH INFORMATION. TEXT & MĂ&#x2026;LERI ANNA SĂ&#x2013;RENSON

Vart jag än reser i världen vet jag hur man diskar.

Oavsett vilka verktyg jag für i händerna vet jag KXU PDQ J|U 9L NDQVNH LQWH UHà HNWHUDU Vn RIWD Üver den här sortens kunskap eftersom vi utfÜr den. Vi har kunskapen i vüra huvuden men ocksü i vür kropp. Kunskapen sitter i rÜrelserna och har blivit en vana. Objekten vi använder är utbytbara men kunskapen konstant.

Epistemologi, minnet och sprüket är ämnen jag ständigt üterkommer till. De är fundamentala fÜr att vi ska kunna kommunicera men de är ocksü vür ordinära vardag. Det medvetna skulle kunna beskrivas som en funktion programmerad av det undermedvetna.

Det medvetna beteendet är en primär process, ständigt aktiv och nÜdvändig. Det är inte bara vad vi uppfattar, ser och begriper utan ocksü hur vi gÜr det.

0LWW PnOHUL UHĂ HNWHUDU EnGH PLQ PLOM| RFK min kulturella kontext. RĂśrelsen, vanan och minnet skapar fĂśr mig en form, bilden av en betingad rĂśrelse â&#x20AC;&#x201C; ĂĽterskapad som ett konkret muskelminne med ett diffust eller klart utbytbart objekt. RĂśrelsen är även lärd och formad av plats, kultur och sociala fĂśrhĂĽllanden. Flyttar jag pĂĽ mig upptäcker jag skillnader och likheter.

Jag använder olika material i müleriet; papper, trä eller tyg. Dessa material skapar ett emotionellt sprük med stämningar, känslor och unika Ügonblick. Att använda icketraditionella

19

material ger utrymme fÜr att beskriva andra saker med en annan materialitet och andra färger. Det üterknyter ocksü till den riktiga världen, den utanfÜr mülningens illusion. En mülning är inte bara en bild att tolka, den är ocksü ett objekt i världen. UtanfÜr mig och min kontext.

Jag vill att mĂĽlningen har en vardaglighet.

Ofta skriver jag pü mina mülningar, jag markerar mülningens plats med tejp, det blir en tydlig vit kant, en scen fÜr bilden. Pü den vita kanten kan jag anteckna. Text kan vara ett annat sätt att fü tillgüng till och tolka mülningen. En del text skriver jag pü engelska men mest skriver jag pü mitt modersmül, svenska. Jag skriver ner mütt, datum och temperatur. Centimeter och inches, Celsius och Faharenheit. Olika sprük fÜr att beskriva olika saker men ocksü vardagliga iakttagelser, som en dagboksanteckning.

Müleriet blir en plats där jag kan fokusera pü ett Ügonblick, minne och sprük. Jag är i kontakt med betraktaren utan att jag kommer att vara fysiskt närvarande. Jag ser det som mülningens performativitet, vem och var vi är püverkar hur vi bemÜter mülningen och hur vi upplever den.

MĂĽlningarna â&#x20AC;&#x153;Vakaâ&#x20AC;?, â&#x20AC;&#x153;HĂĽrda tiderâ&#x20AC;?, â&#x20AC;&#x153;At Nightâ&#x20AC;? och â&#x20AC;&#x153;Skogen är grĂĽ och Sverige är lĂĽngt ERUWDÂľ lU DOOD UHĂ HNWLRQHU |YHU VDNHU MDJ VHWW känt och upplevt i New York men ocksĂĽ blandat med minnen och upplevelser frĂĽn Sverige.

HÅRDA TIDER

SKOGEN ÄR GRÅ OCH SVERIGE ÄR L ÅNGT BORTA

VAK A

AT NIGHT

Har vi glĂśmt vara kritiska?

OM NEW YORKS STATUS I SVENSK MEDIA OCH HOS SVENSKAR, OCH ETT STOCKHOLM SOM STĂ&#x201E;NDIGT JĂ&#x201E;MFĂ&#x2013;RS. TEXT FATHIA MOHIDIN

Dagens Nyheter publicerade i januari artikeln Systrarna Fahrmans kärleksaffär med New York. Artikeln publiceras under kategorin resereportage och vi für ta del av staden genom att systrarna beskriver vad de gÜr en typisk New York-dag. All fokus ligger pü butiker de handlar i och cafÊer som de gillar. Artikeln andas ytlighet och Dagens Nyheter visar fÜrvünande brist pü journalistiskt kvalitet. Men artikeln har nügot annat - den har ämnet New York.

New York säljer och bara synen av namnet räcker fÜr att locka läsare. DN verkar vara väl medveten om detta och publicerar därfÜr ytterligare en artikel, uppradad med systrarnas tips pü shopping, bästa cup-cakesbagerier, vintagebutiker och restauranger, samt sjutton tillhÜrande bilder ifrün staden. Det kan aldrig bli fÜr mycket New York.

Systrarna pratar om hur inspirerade de blir av 1HZ <RUN RFK KXU VWRU YDULDWLRQ GHW Ă&#x20AC;QQV GlU medan det enligt dem ofta drĂśjer länge innan nĂĽgot intressant händer i Stockholm. Det är en vinklad bild av städerna som inkorporeras genom utrymmet som artiklarna fĂĽr. En inställning som verkar gĂĽ igen i bĂĽde Ăśvrig svensk media, samt hos mĂĽnga svenskar. New York har blivit en statussymbol och nĂĽgot att ĂĽtrĂĽ utan gränser.

Ett annat talande exempel är Krogkommissionen i DN PĂĽ Stan, som har i uppgift att recensera restauranger i Stockholm. Upprepade gĂĽnger refererar och jämfĂśr Krogkommissionen med restauranger eller omrĂĽden i New York; staden blir en eftersträvansvärd fĂśrebild och nĂĽgon annan mätsticka behĂśvs inte: â&#x20AC;?Libanesiska Hot Pita Pockets vill gärna

22

framstĂĽ som ett stycke Manhattan i Sofo. Men den som nĂĽgon gĂĽng kĂśat fĂśr en lunch falafel pĂĽ minimala Rainbow Falafel vid Union Square lĂĽter sig inte luras. [â&#x20AC;Ś] Lätt New YorkLQĂ XHUDG WDOVIXQN L K|JWDODUQD Âľ â&#x20AC;?Roppongi [â&#x20AC;Ś] är en trendbefriad och ambitiĂśs krog som serverar perfekt sushi och MDSDQVND UlWWHU PHG YlVWHUOlQGVND LQĂ XHQVHU peppriga sĂĽser och nya kombinationer är klart LQĂ XHUDGH DY 1REX GHQ O\[LJD RFK VYLQG\UD sushirestaurangen i New York.â&#x20AC;? â&#x20AC;?Maten pĂĽ Hanoi hĂĽller lika hĂśg klass som pĂĽ de coolaste vietnameserna i New York. Men till skillnad frĂĽn dessa genomdesignade trendkrogar är miljĂśn välgĂśrande slumpartad och notan är fĂśrsumbar i jämfĂśrelse.â&#x20AC;? â&#x20AC;&#x153;Zense är mer 1HZ <RUN lQ %HLMLQJ +DQRL %DQNRFN Tokyo eller nĂĽgon annan asiatisk storstadâ&#x20AC;?. Ă&#x201E;ven här blir journalistiken sekundär.

Det viktigaste är inte längre att recensera restaurangen; eftersom jämfĂśrelser gĂśrs behĂśver journalisten inte uttrycka sig med egna ord. Krogkommisionen utgĂĽr ifrĂĽn att läsarna känner till dessa amerikanska referenser och eventuella läsare som inte har besĂśkt New York fĂĽr fĂśreställa sig platsen i fantasin. Den allmänna kunskapen om New York beräknas vara sĂĽ grundlig att man ändĂĽ kan fĂĽ ihop bilden utan problem. $WW KD YDULW L VWDGHQ GlU GHW YHUNDU Ă&#x20AC;QQDV en lite bättre version av alla bra Stockholmsrestauranger, innebär ändĂĽ en slags status. En status och beresthet som skribenterna gärna visar upp eftersom New Yorkerfarenheten blir viktigare än att faktiskt prata om Stockholms eget restaurangliv.

Krogkommissionens jämfÜrelser visar även pü ett västerländskt fokus där vüra tolkningar für fÜreträde; det är de västerländska versioner av falafel-, nudel- och sushirestauranger som har hÜg status i det här sammanhanget.

Referenserna gäller inte de bästa vietnameserna

´$WW KD YDULW L VWDGHQ GlU GHW YHUNDU Ă&#x20AC;QQDV HQ OLWH ElWWUH YHUVLRQ DY DOOD EUD 6WRFNKROPVUHVWDXUDQJHU LQQHElU HQ VWDWXV RFK EHUHVWKHW VRP VNULEHQWHUQD JlUQD YLVDU XSS Âľ

i Vietnam.

Krogkomissionen visar, precis som när DN skriver om KXU 6RĂ&#x20AC; RFK )ULGD Fahrman ĂĽker fram och tillbaka mellan Stockholm och New <RUN Ă HUD JnQJHU SHU nU H[HPSHO Sn KXU VWDWXV och klass inte ifrĂĽgasätts när vi talar om staden.

Vi reser obehindrat till New York fĂśr att äta bra och shoppa, och det är framfĂśrallt i dessa sammanhang staden omnämns. Vi diskuterar inte längre ekonomiska fĂśrutsättningar och kommersiella behov stĂĽr i fokus. Alla har vi vĂĽra tips att ge och att kasta ur sig kommentarer som DWW GX GHĂ&#x20AC;QLWLY EHK|YHU PLQVW NURQRU L shoppingkassa fĂśr en weekend är inga problem, fĂśr att sen kunna komma hem och glänsa med ett pĂĽbyggt statuskapital.

Detta speglar även av sig pü synen av Stockholm när vi fÜrsÜker fÜrändra och utveckla.

En platt utgĂĽngspunk och efterliknande fĂśr stadsutveckling när Hornstull marknadsfĂśrs â&#x20AC;?lite som ett mini New Yorkâ&#x20AC;?. Kommentaren KDU EOLYLW Ă&#x20AC;OPHQV VORJDQ 0HQ YDG EHW\GHU det egentligen och utifrĂĽn vems referensramar talar vi? Ă&#x2026;terigen används New York som en eftersträvansvärd fĂśrebild.

Om vi nu ska jämfÜra med New York varfÜr inte hÜja blicken en aning och fÜrsÜka nyansera bilden. I stället lÜper vi gatlopp mellan det hetaste och det senaste inom mode och mat fÜr

23

Att representera rättvisare EN INTERVJU MED LINNEA HICKS, ANSVARIG FĂ&#x2013;R RĂ&#x201E;TTVISEFĂ&#x2013;RMEDLINGEN I NEW YORK, OM VEM SOM FĂ&#x2026;R REPRESENTERA STADEN OCH VILKA SOM SĂ&#x201E;LLAN FĂ&#x2026;R SYNAS. TEXT DANIEL MOBERG KINDAHL BILD PS32 MIDDLE SCHOOL

IdÊn är enkel. RättvisefÜrmedlingen gÜr en efterlysning pü sin Facebooksida efter människor frün underrepresenterade grupper, och lüter sedan omvärlden lämna tips som RättvisefÜrmedlingen sedan fÜrmedlar vidare till fÜretag. Projektet är ideellt och syftet är att hjälpa fÜretag att hitta människor fÜr bland annat paneler och intervjuer som inte lyckas hitta (eller helt enkelt inte letat efter) människor frün de underrepresenterade grupperna.

Mület är ett rättvisare samhälle där omoderna fÜreställningar om vem eller vilka som ska synas i olika sammanhang suddats ut. RättvisefÜrmedlingen har hjälpt bland andra Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Karolinska Institutet, Sveriges Radio, SVT, Riksteatern, Sveriges IngenjÜrer och Kulturhuset i Stockholm att komma i kontakt med människor de själva annars skulle ha missat.

Pü kort tid har RättvisefÜrmedlingen fütt Üver 30,000 Facebookmedlemmar som deltar i

GHW SULVDGH NRQFHSWHW RFK SURMHNWHW Ă&#x20AC;UDU VQDUW tvĂĽ ĂĽr. Men samtidigt som planerna smids fĂśr fĂśdelsedagsfesten i Stockholm, bĂśrjar även planritningen fĂśr deras internationella satsning ta form.

Linnea Hincks är RättvisefÜrmdlingens landssamordnare i USA, och mitt i allt planerande tar hon en paus fÜr att prata om New York, om orättvisor, och att hitta nya utmaningar.

Berätta vad som händer i RättvisefĂśmedlingen just nu. ² 5lWWYLVHI|UPHGOLQJHQ Ă&#x20AC;UDU nUVGDJHQ den fĂśrsta mars med fest, utdelning av Rättvisepriset och allmänt gottande i ĂĽrets IUDPJnQJDU VRP WLOO H[HPSHO DWW YL EOLYLW Ă HU lQ UlWWYLVHI|UPHGODUH KDU Ă HUD UlWWYLVH och jämställdhetsprojekt igĂĽng och att vi har ett kontor som man kan träffas pĂĽ i Stockholm. Vi har nyuppsprunget intresse i Danmark, Finland, Tyskland, Storbritannien och New York. Vi har alltsĂĽ kontakter med folk som är peppade och

24

ofta unga välutbildade, grupper. I den bild som münga utomstüende har ligger fokus pü det välbärgade och framgüngsrika New York och det müngkulturella blir mer som en häftig krydda i bakgrunden. Jag tycker att alla som YLVWDV L VWDGHQ EHV|NDQGH RFK Q\LQà \WWDGH VND vara medvetna om vilka som syns och vilka som für representera staden.

9DG lU GLQ NRSSOLQJ WLOO 1HZ <RUN" â&#x20AC;&#x201C; Jag är halvamerikan och har bott fyra ĂĽr i New York dĂĽ jag studerade pĂĽ Columbia University. Jag lärde känna staden väldigt väl PHG GHVV LQWHQVLYD NXOWXUOLY RFK Ă&#x20AC;FN P|MOLJKHW att engagera mig i olika â&#x20AC;&#x153;social justice movementsâ&#x20AC;?.

vill gĂśra nĂĽgot ĂĽt orättvisor och fĂśr jämställdhet med hjälp av RättvisefĂśrmedlingens speciella approach. â&#x20AC;&#x201C; Vad gäller Equalisters USA (vĂĽrt amerikanska namn) är vi i fĂśrstudieoch intressespridningsstadiet och jobbar med att utveckla vĂĽra nätverk. Vi har pĂĽbĂśrjat nĂĽgra samarbeten med amerikanska nätverk som har relaterad verksamhet och hoppas gĂśra en fĂśrsta efterlysning under vĂĽren. Intresserade svenskar och amerikaner fĂĽr gärna hĂśra av sig!

New York är en stad som ständigt JORULĂ&#x20AC;HUDV URPDQWLVHUDV RFK IDVFLQHUDU Q\D människor. Hur ser du pĂĽ New York som VWDG QlU GHW NRPPHU WLOO MlPVWlOOGKHW RFK I|UGHOQLQJ DY NODVV N|Q RFK HWQLFLWHW" â&#x20AC;&#x201C; Jag kan självklart inte klandra nĂĽgon fĂśr att dem fascineras av New York, det är en mycket imponerande stad som berĂśr mĂĽnga. Däremot rĂĽder det precis som i Ăśvriga USA enormt stora ekonomiska och sociala klyftor vad gäller klass och etnicitet och kĂśn. I New York trängs mĂĽnga pĂĽ ett begränsat stadsutrymme och fattigare, oftast icke-vita grupper, riskerar ständigt att trängas undan till fĂśrmĂĽn fĂśr rikare,

25

´-DJ W\FNHU DWW DOOD VRP YLVWDV L VWDGHQ VND YDUD PHGYHWQD RP YLOND VRP V\QV RFK YLOND VRP InU UHSUHVHQWHUD VWDGHQ Âľ Vad tror du kommer vara den stĂśrsta XWPDQLQJHQ PHG DWW I|UD |YHU HUW NRQFHSW WLOO GHQ DPHULNDQVND PDUNQDGHQ" â&#x20AC;&#x201C; Den amerikanska diskussionen om intersektionalitet, dvs. hur olika typer av diskriminerande maktordningar som rasism, sexism, homofobi etc. samverkar, tycker jag pĂĽ mĂĽnga sätt är mer utvecklad och dynamisk USA. DärfĂśr är det viktigt att vi verkligen ser till att bli en organisation som strävar efter att Ăśka alla underrepresenterade gruppers synlighet och deltagande, inte exempelvis endast fĂśr kvinnor. Det är kanske det vanligaste rĂĽdet jag fĂĽtt sedan jag bĂśrjade fĂśra dialog med amerikanska vänner och nätverk om Equalisters USA. UtĂśver det är folk extremt positiva till vĂĽr metod och tycker att vĂĽr approach verkar innovativ och välbehĂśvd i USA. De är riktigt imponerade Ăśver det RättvisefĂśrmedlingen lyckats med i Sverige!

MARIA BUYONDO MARIA FĂ&#x2013;DDES I MOSKVA 1982, OCH VĂ&#x201E;XTE UPP I STOCKHOLM. HON FICK SIN BFA I FOTOGRAFI FRĂ&#x2026;N SCHOOL OF VISUAL ARTS 2008 OCH HAR BOTT I NEW YORK SEDAN 2004.

TEXT FATHIA MOHIDIN FOTO MARIA BUYONDO

.DQ GX EHVNULYD GLWW YHUN NRUW" â&#x20AC;&#x201C; Jag är utbildad fotograf men har kommit DWW XWWU\FND PLJ JHQRP Ă HUD ROLND PHGLXP men med ett gemensamt koncept. I mitt konstnärskap har jag kommit att intressera mig fĂśr sociala orättvisor och personliga HUIDUHQKHWHU , PLQD DUEHWHQ UHĂ HNWHUDU MDJ |YHU fĂśrträngningar, som vi alla kämpar emot, och utforskar hur samhället pĂĽverkar oss. Genom YLGHR RFK IRWRJUDĂ&#x20AC; EHO\VHU MDJ IUnJRU VRP UDV identitet och klass.

Hur har reaktionerna pĂĽ ditt verk varit i UHVSHNWLYH" â&#x20AC;&#x201C; Jag har upptäckt att skillnaden är stor mellan NY and Moskva. NY är en väldigt kosmopolitisk stad men människor insisterar

ändü pü att fü veta var du kommer ifrün och i mitt fall är det inte sü enkelt. Det tar ett tag fÜr människor att inse vad det verkligen innebär att vara kosmopolitisk och inte bara ha ett ursprung.

Hur har reaktionerna pĂĽ ditt verk varit L UHVSHNWLYH" â&#x20AC;&#x201C; Reaktionerna pĂĽ mina verk har varit väldigt positiva och människor vill ofta veta mer om hur jag upplever det att vara blandad, känner jag mig t ex mer vit än svart . Genom mitt projekt har jag kommit fram till att vi i NY gärna stoppar in varandra i fack, antingen är du svart, vit eller av latinamerikansk härkomst. I Sverige har jag aldrig upplevt det.

26

“One may ask why I chose such a heavy talk on a walk to school, well shit if I knew any better time.”

MANLIGHETSIDEAL, FADERSKÄRLEK OCH ETT SVÅRT BESLUT. TEXT UHURU MCCRAY FOTO ISABEL BJÖLSTAD NORDQVIST ÖVERSÄT TNING HARRIET STENIS

745 on a grey morning I am walking my daughter to school as I feel my pocket vibrate. I reach in to get my phone, the alert on the screen says new e-mail. The message was from the Swedish Consulate in New York, ’we have scheduled you for an interview on 2pm February 22nd, SOHDVH FRQÀUP RU FRQWDFW XV WR UHVFKHGXOH · Swedish bureaucracy works at a break pace, I just put thev immigration application in last

28

7.45 en gråmulen morgon på väg till skolan med min dotter känner jag hur min telefon vibrerar L PLQ ÀFND -DJ VWRSSDU QHU KDQGHQ RFK WDU upp den, e-post från Svenska konsulatet i New York. Ett meddelande om en inbokad intervju kl 14.00 den 22 februari ”vänligen bekräfta eller kontakta oss för att boka om”. Svensk byråkrati i högform. Jag skickade in mina ansökningshandlingar för en vecka sen. Jag

week. I guess I thought it would take as long as my wife´s US immigration process which was tortoise-like in comparison.

The roar of the over passing N train woke me up from the passing thought. I looked down towards my daughter who seemed to be a infant tiny in my current perspective. I cleared the my throat and let the words fall out â&#x20AC;&#x153;hey, Marie youâ&#x20AC;&#x2122;know why Iâ&#x20AC;&#x2122;m moving to Sweden?â&#x20AC;? :KHQ , Ă&#x20AC;UVW SUHVHQWHG WKH LGHD IRU DQ DUWLFOH to the editor, I thought it was going to be a diary, as I procrastinated I thought it might be cathartic. As I write the words, I feel as though itâ&#x20AC;&#x2122;s a confession. A confession of a father leaving New York to live in Sweden, a father who is not taking either of his two children with KLP 6RPHRQH PD\ EHQHĂ&#x20AC;W IURP P\ KRQHVW\ RQ the subject. I hope its one or both my children.

On the grey day Marie looked up at me with eyes holding pupils brown and large as planets, and answered my query with â&#x20AC;&#x153;I donâ&#x20AC;&#x2122;t know.â&#x20AC;?

One may ask why I chose such a heavy talk on a walk to school, well shit if I knew

29

hade nog fĂśrväntat mig samma tortyrliknande väntan som när min fru sĂśkte uppehĂĽllstillstĂĽnd här i USA. Jag väcks ur mina tankar av dĂĽnet frĂĽn tunnelbanan. Jag tittar ner pĂĽ min dotter som tycks sĂĽ liten och späd vid min sida. Jag harklar mig och mina ord släpper taget om min strupe, Âľ0DULH GX YHW YlO YDUI|U MDJ WlQNHU Ă \WWD WLOO Sverige?â&#x20AC;?, När jag fĂśrst presenterade min idĂŠ till en artikel fĂśr redaktionen hade jag tänkt mig nĂĽgot i dagboksform. När jag bĂśrjade skriva Ă&#x20AC;FN GHW HQ DQQDQ LQQHE|UG HQ EHNlQQHOVH (Q bekännelse av en far som lämnar New York fĂśr att bosätta sig i Sverige. En bekännelse som i sin ärlighet fĂśrhoppningsvis kommer att innebära nĂĽgot positivt fĂśr nĂĽgon. FĂśrhoppningsvis fĂśr nĂĽgot av mina barn, i bästa fall fĂśr bĂĽda. Marie tittar upp pĂĽ mig med sina stora bruna Ăśgon och svarar, â&#x20AC;?Nej jag vet inte.â&#x20AC;?

Man kan ju undra varfÜr jag valde att ta upp ett sü känsligt ämne pü väg till skolan men vad hade jag att välja pü. Kanske var det

den korta sträckan som ingav trĂśst. Jag visste bara att ämnet var brĂĽdskande. Inte fĂśr att jag VNXOOH PHG QlVWD Ă \J WLOO 6WRFNKROP PHQ I|U att min dotter och hennes styvmor befunnit sig i ett 8 mĂĽnader lĂĽngt Mexikanskt dĂśdläge, där jag befann mig pĂĽ andra sidan, tvungen att fĂśrhandla. Med hjälp av uteslutningsmetoden XWNULVWDOOLVHUDGH VLJ Ă \WWHQ WLOO 6WRFNKROP VRP roten till problemet. Ă&#x201E;mnet har legat som ett spĂśke under sängen och jag har varit fĂśr rädd fĂśr att titta. Nu uppenbarade sig tillfället att dra fram det ur mĂśrkret, â&#x20AC;?Marie vet du varfĂśr MDJ Ă \WWDU WLOO 6YHULJH"Âľ Âľ1HM MDJ YHW LQWHÂľ -DJ fĂśrklarade att beslutet är mitt och bara mitt.

Jag fortsatte, â&#x20AC;?skulle du kunna tänka dig DWW Ă \WWD WLOO 6YHULJH"Âľ 0DULH OlWWDU Sn VLQ bĂśrda och svarar, â&#x20AC;?du kommer att vara sĂĽ lĂĽngt borta pappa, vi kommer inte att ses sĂĽ ofta och vi kommer inte att kunna prata sĂĽ oftaâ&#x20AC;?.

Jag fĂśrsĂśker dämpa min rädsla med logiska svar, â&#x20AC;?vi kommer att ses pĂĽ loven och Ăśver sommaren lika mycket som vi har gjort fĂśrutâ&#x20AC;?, â&#x20AC;?vi kan prata pĂĽ Skype sĂĽ mycket som du villâ&#x20AC;?, â&#x20AC;?avstĂĽndet spelar ingen roll, jag kommer att Ă&#x20AC;QQDV GlU QlU GX lQ EHK|YHU PLJÂľ Känslan fĂĽr mig att krympa inombords och känna mig kall när jag snurrar in mig i fĂśrklaringar som utmanar Maries känslor. Men det är naturligtvis sant, jag kommer alltid att Ă&#x20AC;QQDV GlU I|U 0DULH Under det här ĂĽret har jag haft tillfälle att UHĂ HNWHUD HIWHUVRP 0DULH KDU ERWW PHG PLJ i New York dĂĽ hennes mamma och styvfar bytt bas frĂĽn Virgin Island till North Carolina.

Jag hade tänkt att 2011-2012 skulle bli det ĂĽr dĂĽ jag ĂśverĂśste min dotter med kulturen och variationen i New York men dĂĽ hade jag inte räknat med den hĂśgljudda rĂśsten frĂĽn mitt samvete. Ă&#x201E;ven om Marie är med mig nu sĂĽ kan jag inte hjälpa att jag tänker pĂĽ de ĂĽr dĂĽ hon inte var det. Det gĂśr ont att tänka pĂĽ hur frĂĽnvarande jag var och att det även pĂĽverkat henne. Att vara en lov- och sommarpappa är väldigt annorlunda jämfĂśrt med att ta del av vardagssysslorna; IUXNRVW RFK OXQFKĂ&#x20AC;[DUHQ Ol[KMlOSHQ RFK

any better time. Maybe the brevity of the walk comforted me. I knew the subject had to be broached with some urgency not because I ZDV RQ WKH QH[W Ă LJKW RXW WR 6WRFNKROP EXW because my daughter and her stepmom have been in a 8 month mexican standoff, and I have to be the negotiator. After exhausting a few SRVVLEOH FDXVHV RI WKH ULII ,¡YH Ă&#x20AC;QDOO\ DUULYHG at the conclusion that the move from New York to Stockholm might be the root. The topic has been the boogey man under the bed, and Iâ&#x20AC;&#x2122;ve EHHQ WRR SHWULĂ&#x20AC;HG WR ORRN 7KH GUHDU\ VFKRRO walk was the time so we proceeded â&#x20AC;&#x153;hey marie, do you know why Iâ&#x20AC;&#x2122;m moving to Sweden?â&#x20AC;?, â&#x20AC;&#x153;I donâ&#x20AC;&#x2122;t know.â&#x20AC;? I continued to explain that my decision is mine and mine alone. â&#x20AC;&#x153;How do you feel about me moving to Sweden?â&#x20AC;? I asked. Marie unloads her cargo; â&#x20AC;&#x153;you are going to be too far awayâ&#x20AC;?, â&#x20AC;&#x153;I wonâ&#x20AC;&#x2122;t get to see you as much moreâ&#x20AC;?, and â&#x20AC;&#x153;we wonâ&#x20AC;&#x2122;t talk as much.â&#x20AC;? As I attempt to assuage her fears with logical responses â&#x20AC;&#x153;weâ&#x20AC;&#x2122;ll see each other during holidays, and summer breaks, as much as we have in the recent pastâ&#x20AC;?, â&#x20AC;&#x153;weâ&#x20AC;&#x2122;ll talk and skype as much as you would likeâ&#x20AC;?, â&#x20AC;&#x153;it does not matter the distance between us if you ever need I will be there.â&#x20AC;?

I begin to feel as if Iâ&#x20AC;&#x2122;m shrinking under the feeling that I am cold person challenging Marie delicate emotions with a â&#x20AC;&#x153;daddy spin.â&#x20AC;?

Of course it is all true, I will always be there for Marie.

7KLV \HDU KDV EHHQ UHĂ HFWLYH 0DULH OLYHG with me in New York this year as her mom and step-dad resettle from the Virgin Islands to North Carolina. In my mind 2011-12 would be D \HDU WKDW , Ă RRG P\ GDXJKWHU ZLWK WKH FXOWXUH and variety of New York, the booming voice of my conscience I did not expect. Though Marie is with me, I cannot help but think about the years prior when she wasnâ&#x20AC;&#x2122;t and how my absence which pains me must hurt her as well. Being a summer and holiday-dad is vastly different than the daily daddy-routine; morning lunch

30

sagoberättaren. Skulden jag känner grundar sig i kärlek, sociala sedvänjor såväl som instinkter. Män ska vara försörjare, så att inte kunna tillfredställa min dotters dagliga behov påminner mig om känslan av att inte vara ”en ULNWLJ PDQµ -DJ EURWWDV PHG ÁHUD I|UHVWlOOQLQJDU om faderskapet, närhet, verkligheten och min dröm om Europa. Verkligheten är att min dotter VQDUW NRPPHU DWW Á\WWD WLOO VLQ PDPPD L 1RUWK Carolina. Närheten skulle kräva att jag också Á\WWDGH V|GHUXW Thåströms nya album heter, ”Beväpna dig med vingar”. Det är vad jag skulle vilja ge till Marie. Jag vill att Stockholm ska öppna en ny värld för henne, kanske kan hon lära sig ett nytt språk, kanske kommer hon att hitta nya vänner på Lava och låta sig inspireras av kreativiteten och bli mer vidsynt. Jag vill att hon ska sväva högt över vår planet, en planet som blir mer och mer internationell för varje dag. Jag tror att Sverige skulle kunna vara hennes startbana där hon kan lyfta. Kanske är min dröm bara ett motgift mot en obeveklig mardröm. En mardröm där jag om 10-15 år, märkt av tiden, tittar upp i min vuxna dotters ögon samtidigt som hon vräker ur sig alla oförätter hon samlat på sig. Mardrömmen trycker över mitt bröst och tynger mig med sina demoner och mina försök till vettiga förklaringar fastnar i halsen.

Den här berättelsen har inget slut, den bara pågår. Jag hoppas att jag kommer att kunna skriva en artikel om 20 år när jag sitter med facit i hand. Jag har öppnat mitt innersta rum inte för att avsluta utan för att visa att allt inte bara är svart eller vitt, inte ens för en pappa.

Traditionen har krävt av män att inte visa sina känslor men jag lever i en modern familj och därför vill jag vara en modern man, en modern förebild.

När Marie kom hem från skolan kom hon emot mig med ett leende, pussade mig och sa; ”du är världens bästa pappa för mig och jag kan inte vänta tills jag får komma och hälsa på dig i Sverige. Till dig Marie; ”Jag hoppas att du alltid kommer att fortsätta känna så och jag hoppas att du också kommer att älska Stockholm”.

lady, afternoon homework helper, and bedtime sandman. The guilt I feel is connected to love, social mores, as well as a visceral mythos. Men do hard jobs, and me not handling the job of daily rearing of my child is akin to not being a “real man.” I wrestle with several notions of fatherhood at once my opponents proximity, reality and my European dream. Reality is my daughter will soon move to her mom in North Carolina. Proximity would require me to move to The south as well.

The new Thåström’s album is called “beväpna dig med vingar” thats what I want to do for Marie. I want the Stockholm move to unveil a new world to her, maybe she’ll learn a new language, make friends at Lava, and nurture the creative spirit that resides in her - broaden her perspective. I want her to soar above a planet that’s becoming more and more international daily. I believe Sweden could be KHU UXQDZD\ WR WDNH ÁLJKW ,W LV SRVVLEOH P\ dream is just an antidote for my unrelenting nightmare. A nightmare that features me in 1015 years, old and tired looking up into my adult daughters eyes as she cries torrential history of anger. The nightmare weighs on my chest like a succubus I can’t move or speak or run my explanations stay stuck in the throat.

This story has no end, it’s an ongoing saga. I hope to have the fortune to write another article in 20 years when I know for sure that I’ve made the decision that made life good for me and Marie. I opened up this chamber of secret feeling not for closure but to demonstrate that it’s not always black and white the feelings of a father. Traditional has required fathers to keep his feeling cloaked but this is a modern family and I must be a modern man, a modern father.

Later after school at home Marie came to me with a smile, a kiss and the words “you are the best dad in the world for me and I can’t wait to visit you in Sweden.” If she is reading this - I hope you ´ll always feel this way and I hope that you will love Stockholm as well.

31

Lotta Jansdotter EN MÅNGSIDIG DISKUSSION AV NEW YORK FÅR OFTA LÄMNA PLATS FÖR ROMANTISKA DRÖMMAR OM LIVET DÄR. MÅNGA SVENSKAR INOM DET KREATIVA FÄLTET FLYTTAR TILL NEW YORK OCH DET FÖREKOMMER EN STARK FASCINATION FÖR STADENS KONSTNÄRLIGA GEMENSKAP OCH KULTURSCEN. LOTTA JANSDOTTER ÄR EN SVENSK TEXTILDESIGNER MED EGEN ATELJÉ I BROOKLYN OCH HAR SKRIVIT BOKEN OPEN STUDIOS DÄR HON BESÖKER KONSTATELJÉER I STOCKHOLM, NEW YORK OCH TOKYO. HUR FÖRHÅLLER SIG EN SVENSK KONSTNÄR, BOSATT I USA SEDAN TIO ÅR TILLBAKA, TILL FRÅGOR OM KULTURPOLITIK OCH LIVSVILLKOR I NEW YORK? TEXT ISABEL BJÖLSTAD NORDQVIST BILD TINA NORDQVIST

32

'HW lU YlOGLJW PnQJD VYHQVND JUDĂ&#x20AC;VND GHVLJQHUV RFK IRWRJUDIHU VRP Ă \WWDU WLOO 1HZ <RUN MXVW QX 9DG WURU GX ORFNDU Vn PnQJD NUHDWLYD VYHQVNDU DWW Ă \WWD KLW" â&#x20AC;&#x201C; Det fenomenala i New York är att man kan J|UD SUHFLV VRP PDQ YLOO 'HW Ă&#x20AC;QQV MX HQ HQRUP frihet i det. Sverige är ju väldigt, väldigt litet pĂĽ det viset och när nĂĽgon ska vara annorlunda sĂĽ är alla annorlunda pĂĽ samma sätt och vis. Jag tror konstant att man jämfĂśr sig med vad andra W\FNHU YDG WMlQDU GX" +DU GX Ă DW VFUHHQ WY" Har du villa? Har du tre eller fyra barn? Ă&#x2026;ker du till Thailand? Jag tror att det är livsfarligt.

Vad har varit det svĂĽraste med att vara NRQVWQlU L 1HZ <RUN" â&#x20AC;&#x201C; FrĂĽgan om sjukfĂśrsäkring. Det har varit mĂĽnga stunder som jag inte haft rĂĽd med det.

Dü für man bara gü runt att hülla tummarna att man inte blir pükÜrd eller für en astmaattack, fÜr vürd utan sjukfÜrsäkring är hutlÜst dyrt.

SjukvĂĽrdssystemet är nog ofta en anledning WLOO DWW PDQ LQWH YnJDU VWDUWD HJHW 'HW Ă&#x20AC;QQV HQ fĂśrsäkring fĂśr frilansande, men den är svindyr. Ă&#x201E;r man gift ser man ofta till att en av parterna jobbar fĂśr ett stĂśrre fĂśretag som erbjuder fĂśrsäkring fĂśr hela familjen.

7URU GX DWW GH SROLWLVND V\VWHPHQ Sn YHUNDU DWWLW\GHUQD L GH WYn VWlGHUQD" â&#x20AC;&#x201C; Ibland tror jag att folk saknar motivering i Sverige. Att man inte har samma välfärdssamhälle här gĂśr att man jobbar hĂĽrdare. Jag känner ingen som gĂĽtt in i väggen här, i Sverige är det en slags folksjukdom. Vi har inte rĂĽd att gĂĽ in i väggen i New York. Folk mĂĽr kanske skitdĂĽligt men det är bara att bita ihop och fortsätta vidare fĂśr vi har inte rĂĽd att VMXNVNULYD RVV L Ă HUD PnQDGHU 'HQ W\SHQ DY press kan nog ocksĂĽ vara bra ibland, eftersom det annars kan vara svĂĽrt att hitta motivering som konstnär.

NYC är sĂĽ ju sĂĽ stort jämfĂśrt med 6WRFNKROP 7URU GX DWW VWlGHUQDV VWRUOHN KDU QnJRQ LQYHUNDQ Sn NRQNXUUHQV RFK NRQWDNWHU" â&#x20AC;&#x201C; Ja, just inom mitt yrke sĂĽ tycker jag att folk

33

fĂśrsĂśker hjälpa varandra väldigt mycket. Här Ă&#x20AC;QQV GHW HQ NlQVOD DY DWW GHW Ă&#x20AC;QQV QRJ I|U RVV alla ändĂĽ. Men i Sverige känner jag lite mer att â&#x20AC;?nej, men vet du vad det här är mitt omrĂĽdeâ&#x20AC;?, att man hĂĽller det mer fĂśr sig själv att det blir mer starkare konkurrens. Det tror jag absolut pĂĽverkar attityderna mellan konstnärer och designers rent generellt. ² 'HW Ă&#x20AC;QQV RFNVn HQ EHIULHOVH L DWW PDQ NDQ känna sig sĂĽ anonym i New York. Att man bara kan slänga sig ut i ett hav utan olika människor.

Samtidigt som det är viktigt fÜr münga här att skapa sin egen community. Det är härligt att

'HW Ă&#x20AC;QQV HQ I|UVlNULQJ I|U IULODQVDQGH PHQ GHQ lU VYLQG\U bU PDQ JLIW lU GHW YDQOLJW DWW HQ DY SDUWHUQD MREEDU I|U HWW VW|UUH I|UHWDJ VRP HUEMXGHU I|UVlNULQJ I|U KHOD IDPLOMHQ kunna välja! $PHULNDQHU SUDWDU YlOGLJW P\FNHW RP GHW KlU PHG FRPPXQLW\ VNXOOH GX NXQQD EHVNULYD OLWH YDG GHW EHW\GHU I|U GLJ" â&#x20AC;&#x201C; Jag tror det handlar att känna sina grannar, det handlar om att man känner korvgubben, slaktaren eller att man gĂĽr till samma restaurang.

Det är ju münga som gür till samma restaurang varje torsdagskväll och med sina familjer. Att det skapar en regelbundenhet, att det skapar fÜrhüllanden med fÜretag, restauranger och människor runt omkring det. Det tror jag är jätteviktigt.

3UHVHQWHUDU IRON VLJ Sn HWW DQQDW VlWW KlU" 6WlPPHU P\WHQ RP VNU\WVDPPD DPHULNDQHU RFK MDQWHODJVEO\JD VYHQVNDU" â&#x20AC;&#x201C; Ja, visst märker man skillnad. Här kan folk prata om sig själva pĂĽ ett helt annat sätt än som kanske vad som kanske känns okej i Sverige.

'HQ \QJUH JHQHUDWLRQHQ Yl[HU XSS PHG DWW WD WLOO VLJ YlUOGHQ Sn HWW KHOW DQQDW VlWW 'H à HVWD YLOO LQWH MREED I|U NUHDWLYD I|UHWDJ GH YLOO YDUD NUHDWLYD I|UHWDJ VMlOYD Folk tar fÜr sig här och provar framfÜr allt och bara gÜr saker. Men det där tror jag hüller pü att ändras. Jantelagen hüller nog pü att växa bort tack vare internet. I den här generationen marknadsfÜr de sig mer, Facebook är ju en marknadsfÜring av sig själv non stop. Den här generationen växer upp med att ta till sig YlUOGHQ Sn HWW KHOW DQQDW VlWW 'H à HVWD YLOO QRJ inte jobba fÜr kreativa fÜretag utan de vill vara kreativa fÜretag själva.

Hur upplever du nätverkandet här i 1HZ <RUN VRP VYHQVN" 9L MX JDQVND GnOLJW fĂśrberedda pĂĽ att promota oss själva medan det känns som att alla amerikaner har MVG L SXEOLF VSHDNLQJ. â&#x20AC;&#x201C; Ja visst! I Sverige gĂśr vi ju inte alls sĂĽ. Finns det ens i skolorna? Jag vet inte det varfĂśr det är sĂĽdär, varfĂśr amerikaner är mer pĂĽ det viset.

Det är inte alla som har den fÜrmügan och vissa kommer ju erÜvra den heller. Jag tycker själv att det är jättejobbigt ibland och det kan ju vara sü fÜrbannat ytligt. Men det är nügot som jag har lärt mig här i livets skola i USA. New York är ju känt fÜr sin blandning DY PlQQLVNRU XSSOHYHU GX DWW GHW lU HQ PnQJNXOWXUHOO PLOM| KlU"

â&#x20AC;&#x201C; Ă&#x2013;ver det stora hela sĂĽ är det ganska XSSEODQGDW L 1<& 0HQ GHW Ă&#x20AC;QQV RFNVn YlOGLJW mĂĽnga segregerade omrĂĽden. Jag bor i ett omrĂĽde som heter Carroll Gardens och där är det otroligt homogent. Alla är professionella, medelĂĽlders, har kreativa jobb, tvĂĽ barn â&#x20AC;&#x201C; jag ser inte väldigt mĂĽnga latinamerikaner som gĂĽr med sina barn där i parkerna. Sen har vi Williamsburg där det bara är en massa hipsters.

Jag tycker tunnelbanan är sü fantastisk pü det viset. Det känns som en jävla blodüdra genom hela NYC, där blandas det upp ordentligt och det är fascinerande.

9DG W\FNHU GX VDNQDV PHVW L 6WRFNKROP RP GX MlPI|U PHG 1HZ <RUN" â&#x20AC;&#x201C; FĂśr mig har det faktiskt sĂĽ hemskt mycket att gĂśra med människorna! När jag känner att NYC är sĂĽ fĂśrbannat fantastiskt det är de gĂĽngerna när jag ser en oerhĂśrt färgstark person eller knasig individ. Man vet aldrig vad man kommer fĂĽ se eller uppleva eller hĂśra, sĂĽ känns det inte i Sverige. När jag läser de svenska tidningarna sĂĽ är det sĂĽdan himla ordning och reda. Det mĂĽste vara lite mer busigare och lite mer skit i hĂśrnen. Nej men, lite mer livsbejakande kanske och mer individualitet.

34

I fly high minnen från en höst på galleriet HÖSTEN 2010 BEFINNER SIG KARIN WEIBROG MITT I EN KONSTSCEN PÅ FRAMMARSCH PÅ LOWER EAST SIDE. DET HÄR ÄR UTDRAG UR HENNES REFLEKTIONER PÅ BLOGGEN IT´S ALL HAPPENIN. TEXT K ARIN WEIBORG

'HQ SDFNDGH YlVNDQ RFK MDJ Á|J WLOO 1HZ York en höst. Vi lämnade Stockholm on a jet plane och bara drog. Vi took off! Jag skulle samla på New York-moments för att Stockholm inte har några. Jag skulle lyssna på hiphop för att den låter mycket hårdare i Harlem. Och jag skulle leva the shit out of Lower East Sides konstliv för att jag fått chansen. Jag hade packat RXWÀWV I|U (Q GDJ Sn *DOOHULHW 'lU IDQQV klädkombos jag inte haft en aning om fanns i min Stockholmsgarderob. Och jag hade, mycket bestämt, sett till att lämna alla sneakers hemma bara för att jag skulle få köpa nya i New York.

We took ground och jag åkte uptown, downtown och crosstown. Tog tåg som heter bokstäver och siffror. Inte blå, gröna eller röda eller tvära banor. Varje dag åkte till galleriet på Orchard Street. Och varje dag den där varma för korta hösten, när jag kryssade gata upp och gata ner på Lower

East Side, tänkte jag på den där lyckliga låten av the Magnetic Fields. Inte sällan gick jag direkt ifrån stängning till en opening.

Inne på det hemligt gömda galleriet var alla exalterat extravaganta. Ur en grushög på golvet växte en repskulptur, en meter hög orm som ringlat sig runt sig själv.

Det var sådär skumt dunkelt i rummet, en videoprojektion på väggen var den enda ljuskällan. När jag gick förbi störde jag bilden med min svarta skugga. Jag tryckte in mig i ett hörn. Tittade. Tänkte att detta sure is New York.

Yo Woman! Svarar man i telefonen här.

Han som svarar går som en anka. Han går som en karl. Hans muskler är så feta att det blir mellanrum mellan kroppsdelarna.

Luftrum. De går liksom vankandes de där hårda dudes i Yankeeskeps, Jeansen är stora RFK W\JHW IUDVDU 6NMRUWDQ ÁDGGUDU L YLQGHQ Bling-bling. Jympaskorna är stora och helt

36

0LQ NROOHJD Sn JDOOHULHW ORYHG PH +RQ EDUD VD GHW 6nGlU -DJ VD ´QLFHµ <RX DUH QLFH 6R QLFH sprojlans. Dudsen kör ofta bil och alltid blastar dem något vi skulle kalla fett.

7KH\ Á\ KLJK RFK lU VWLOO LQ WKH KRRG I New York tittar man lite extra på alla med solglasögon, hatt, cape och kapuschong. Jag har tryckt näsan mot fönstret till en nail saloon där jag trodde jag såg Sarah Jessica Parker. Jag har tvärvänt på gatan när jag trodde jag såg R Kelly. Jag har blivit skitsur för att jag missat Kanye fucking West hänga utanför mitt galleri. Och Lou Reed is tydligen around. Nope och nej. Men GlUHPRW ÀNDU *|UHO &URQD Sn PLWW IDYRULWÀN .RP LJHQ &UDS MX 2K (P *HH På sidan som heter Öst och på gatan som heter 70 bodde familjen som hette nåt på N jag inte minns. Mr. och Mrs N skulle ha främmande i helgen och behövde direktleverans av sitt nyköpta konstverk. 32 våningar upp efter gultaxi, O\[OREE\ RFK HQ ¶GRRUPDQ· PHG KDWW RFK ÀQD KDQGVNDU , KDOOHQ KlQJGH $QG\ Warhols Mick Jagger. Den var på riktigt och där stod jag på riktigt.

En annan gång, en annan gultaxi. Tusen dollar oljefärg och canvasduk till Madison Avenue och Mr. Hall. Han som inte var Annies pappa, men en så kallad hotshot. När jag kom dit var han inte hemma utan på tv. Jag minns att jag andades ut när hans nyköpta art piece hamnade först upp och ner, men sen rätt, i hallen hemma hos the Halls.

In the land of hopes and dreams förändras språket fort. Texta. Hade frukost?

Kallas? Nej, det kallas ‘heter’. Och som riktiga young americans börjar man snabbt kalla snälla damer för ‘mam’ och sura gubbar för ‘sir’. De blir glada, gladare, då. Men det är svårt att kalla vilken random grej som helst för ‘this guy’. Och jag kommer alltid att säga ‘bye’ innan jag lägger på telefonen men väldigt sällan ‘I love you’ så där lätt som dem. Min kollega på galleriet loved me. Hon bara sa det. Sådär. Jag sa “nice”. You are nice. So nice.

Och så blir jag Svenska Flickan och måste prata om swedish meatballs, swedish cold weather and swedish indie music. Fast man egentligen bara faktiskt vill skråla Neeeeeeeeeeew Yooooooooooork in old New York.

2FK QlU EUDQGELODUQDV VLUHQHU IlUJÁDGGUDGH |YHU PLWW DQVLNWH YDU OLYHW EUD H[FLWLQJ 'lU YDU MlWWHPnQJD ÀUH WUXFNV ,QWH ÀUH FDUV VRP MDJ NDOODGH GHP Ambulanspersonal pumpade knytnävar i bröstet på en man som låg på gatan, och min tappade haka låg där bredvid någonstans. Brandmännen sprang upp och ner på brandstegarna. Jag ville också springa i en. Man liksom vill det. Det ÀQQV MX LQJD L 6WRFNKROP

37

OM OSS

K ARIN WEIBORG

FATHIA MOHIDIN, chefre dak tör

Fathia är mode- och filmvetare och har intresserat sig av konstr uktionen av ‘den Andre’. Nu studerar hon konst i Barcelona.

Karin är konstvetare med inrikting mot form- och design, jobbar på inredningsmagasin som stylist och sk river om allt från gamla spetsar till Formens frigörelse.

CARIN MORIN

ISABEL BJÖLSTAD NORDQVIST, chefre dak tör

Isabel har en BA i litteraturvetenskap med genusvetenskap. Hon har tidigare bott i Lissabon och bor nu i New York där hon jobbar som översättare och journalist.

MIRJAM BLIDÖ, webbredak tör

Mirjam är lärare i historia och religion med förkärlek för grafisk formgivning.

Hon jobbar på Svenska Kyrkan i New York

Carin är statsvetare, mamma och bonusmamma, hobby-DJ och statligt anställd i biståndsbranschen. Hon reser lika gär na till Balkan som till New York.

DANIEL MOBERG KINDAHL

Daniel har studerat sociologi i Stock holm, franska i Paris och k reativt sk rivande på Österlen, och när han inte sk river för Kontent magasin arbetar han som sjuksköterska på ett av Stock holms akutsjuk hus.

EBBA GIDEON SÖRMAN

NEIME CHENON CEDERBLOM, bildre dak tör

Neime har en tvåårig utbildning i konstgrafik och har jobbat som illustratör och grafisk formgivare.

Ebba är utbildad på Nyckeviksskolan i Stock holm och Parsons The New School of design i New York. Nu har hon börjat läsa till civilingenjör på Kungliga Tekniska högskolan och tecknar på sin fritid.

JOHN ARTUR, grafisk designer

John jobbar som visuell k reatör fotograf samt utgör ena hälften av k reativa byrån Bold Faces. John tagit fram Kontents fina logotyp tillhörande färgpalette.

och den har och

ANNA SÖRENSON

Anna är konstnär och har gjor t en visuell tolkning av ämnet.

ANDREA BODELSON

Andrea har läst 2 ½ år på Arkitekturskolan i Stock holm, men har nu tagit uppehåll för att ägna sig åt konst på den förberedande skolan Idun Lovén.

MARIA BUYONDO

Maria är fotograf och har g jor t en visuell tolkning av ämnet.

MIRIAM von SCHANT Z

Miriam är fil.mag i filmvetenskap. Hon frilansar som filmsk ribent med bland annat regelbunda uppdrag för Fria Tidningen. Hennes forskningsom råde är åskådarens (politiska) reception av den rörliga bilden.

UHURU MCCRAY

Uhur u - dad, husband, all around great guy.