3/2021 ”Att stå blottad inför andra och att uppträda som daglig rutin i sin utbildning kan vara tufft och påfrestande.”
Teater
smocka
Innehåll:
s. 4
Ledare.........................................................................3 Analys.........................................................................4 Reportage.................................................................8 Teater världen över..............................................12 Personporträtt......................................................14 Kunskap....................................................................18 Recension...............................................................20 Kolumn.....................................................................21
s. 8
Smocka tipsar........................................................22 Podpuff....................................................................23 Tack till Nika...........................................................23
s. 14
Redaktionsruta Ansvarig redaktör: Ville Bengs Producent: Walter Lüttge Reportrar: Isabella Haaja, Nathalie Koskinen, Lina Larsson, Mikael Westerlund, Layout: Milena Hackman, Camilla Magnusson, Nicolina Nynäs Pärmbild: Mikael Westerlund
2
ledare
”Likt vi väntar på teatern så väntar teatern på oss.”
Stängda ridåer
Jag har en känsla av att teatern på sitt egna mystiska sätt har infiltrerat många liv i Svenskfinland. På något sätt har teatern också haft en tendens att slingra sig in i en stor mängd av mitt liv. Så även om jag själv aldrig riktigt tagit steget ut i rampljuset så är detta min hyllning, min eloge till den finlandssvenska teatervärlden. En värld som har lidit under det senaste året. En av mina tidiga minnen är hur jag sitter med min pappa och en mängd andra mer eller mindre mystiska teatermänniskor i en husbil någonstans i Europa, i mitten av en turné. Jag fick följa med och blev erbjuden att spela med i pjäsen. Jag vågade inte – min lillasyster var modigare. Mina intryck från lågstadiet är kantade med vaga minnen av pinsamma musikaler jag både sett och själv deltagit i. Jag är tacksam över att sociala medier inte riktigt existerade då ännu. Med skräckblandad förtjusning minns jag hur jag såg en man krypa halvnaken på den kalla asfalten i Berlin medan publiken skickade runt en flaska vodka blandat med grisblod. Exakt vad jag skulle få ut av föreställningen vet jag inte, men jag vet att jag inte kommer att glömma den. Men hur som helst så borde ridån sakta men säkert öppna igen och då ska jag se till att jag nappar åt mig några biljetter. Det hoppas jag att ni också gör. Likt vi väntar på teatern så väntar teatern på oss. För även om industrin får monetärt stöd av regeringen så är det vår uppgift som publik att ge dem stöd i form av våra rumpor i stolarna. Så exakt som på teatern får vi lov att sitta och applådera tills ridåerna öppnar sig igen. Walter Lüttge Tidningsproducent
3
analys
En teaterföreställning är en 90-minuters kulturupplevelse för en, men hundratals timmars arbete för en annan. Medan man i publiken sitter och njuter av pjäsen, är det en särskild sak som man ofta frågar sig själv: vad är det som egentligen sker bakom kulisserna och de hängande draperierna?
I stormens öga: Vad händer bakom kulisserna på en teater? Ljuset mattas av och publiken
tystnar. När ljuset åter tänds är det riktat mot scenen, där en skådespelare i full utklädnad tar åskådarna på en resa genom sorg och glädje. De ståtliga kulisserna och den stämningsfulla världen av ljud lägger en fantasifylld atmosfär över publiken. Så kör teaterföreställningen i gång. Som åskådare får man bara luta sig bakåt och njuta. Men för teamet bakom pjäsen innebär den här stunden en höjdpunkt av sammanlagt hundratals timmars arbete. Ingalunda är heller rollprestationerna det enda som de i stunden bekymrar sig över. Det som syns på scenen är snarast endast toppen av isberget. Enligt Maria Ahlroth, skådespelare på Teater Viirus i Helsingfors, är backstagen en totalt annan värld jämfört med vad som ses av publiken. – Det är alltid full fjong på i kulisserna. Alla springer runt och ändrar kostymer, hämtar rekvisita och sköter andra tilldelade uppgifter. Ibland händer det väldigt
konstiga saker när folk har bråttom. Därför skämtar vi ofta om att det borde göras en egen show som visar vad som pågår i kulisserna. säger Ahlroth.
systemen före timmen slår. Enligt Noora Pietilä, tekniker på Teater Viirus, brukar det alltid även finnas en reservplan för sådan teknik som verkar ostabil redan i övningar.
Förberedelserna för en pjäs börjar
Fakta
”Vi brukar skämta om att det borde göras en egen show som visar vad som händer i kulisserna.”
med planering. Varje medverkande person tilldelas en mängd uppgifter som de ansvarar för före, under och efter föreställningen. På en teater i storleken av Teater Viirus är det till en stor del skådespelarna själva som köper rekvisita åt sig och varandra. – Dels behöver man ju mycket kläder, men det kan också handla om något färskt som måste hämtas varje dag. Jag har till exempel varit tvungen att springa runt i Helsingfors för att leta efter en viss typ av falafelbullar då de behövdes för en pjäs, säger Ahlroth. Minst två timmar före föreställningens början kommer teknikerna på plats för att göra allt redo. Det gäller att komma i god tid så man ännu hinner fixa eventuella problem i ljus-, video- och ljud-
4
– Allt är designat för att göra det så enkelt som möjligt. Olika tekniker har sina egna ansvarsområden och till slut samlas allt ihop under en gemensam knapp. Under själva föreställningen körs all teknik av en så kallad front of house-tekniker, som sitter på läktarens mixerplats bland publiken, säger Pietilä. Ibland uppstår det problem som måste fixas under pjäsen. Väldigt sällan behöver man pausa hela föreställningen för något tekniskt problem. I stället kan det mesta fixas i smyg. – Om till exempel skådespelarens mikrofon slutar fungera kan man bland annat försöka smyga backstage eller Whatsappa dem, säger Pietilä.
analys Marika Ahlroth med rekvisita för två olika roller i hennes senaste pjäs Fyra dagar av närhet. Bild: Mikael Westerlund
5
analys
Pjäsern fyra agar av närhet är på paus, men kulisserna står kvar på scenen på Teater Virus. Bild: Mikael Westerlund
Också själva kulisserna i en te-
ater har en historia bakom sig. Kjell Widlund började bygga kulisser för sommarteatern Lurens i Lovisa redan för drygt 40 år sedan. Redan som 17 år gammal hade Widlund hammaren i högsta hugg. Det som han särskilt uppskattar är den sociala aspekten. – Fastän 70-talets talkoarbete långsamt förvandlades till en större del ensamma projekt, så har jag fått otroligt många kamrater under åren. Alltid när man jobbar med teater känns det som att man tillhör en stor familj, säger Widlund. Kulissbyggandet börjar med att läsa igenom manuset och höra på vad regissören har för idéer. Eftersom nästan alla pjäser är skrivna för inomhus, brukar man ändra om vissa saker för sommarteatern.
”Om man som åskådare märker någon fejkat är det som Fakta om man skulle bli slagen i ansiktet.”
på kvällen, långt in på natten, är det kulissbygge som gäller.
i sista minuten. Så får jag en bra kickstart, säger Ahlroth.
– När projektet väl kommer i gång är jag mera där än hemma. Med tekniken och kulisserna redo, är stämningen före pjäsen mycket varierande från en skådespelare till en annan. Vissa tycker om att dricka kaffe och diskutera med folk, medan andra peppar upp sig med fysisk uppvärmning och musik.
På Teater Viirus planerar och gör
Enligt Ahlroth är det alltid också någon som avsiktligt kommer så sent att den får bråttom.
– Ibland glömmer jag att färdigt ta fram all den rekvisita som jag behöver och är tvungen att springa och hämta det från lagret under föreställningen, säger Ahlroth.
– Min personliga taktik är att jag är tidigt på plats men tar det så långsamt att jag blir färdig först
– Förr ville man ha det praktiskt och vi byggde upp mycket hus och dylikt, vilket utomhusteater ju möjliggör. Idag räcker det med att markera saker åt publiken, i vissa fall kanske det inte behövs mer än Kjell Widlund börjde en dörr, säger Widlund. Byggandet är mycket tidskrävande. På dagen jobbar Widlund och
bygga kulisser på sommarteatern Lurens i Lovisa som 17 år gammal. Bild Kjell Widlund
6
skådespelarna själva sin smink och sin frisyr före varje pjäs. Under pjäsens lopp måste skådespelarna så gott som alltid byta om sina kläder flera gånger för olika roller. Det här kräver att alla noggrant håller koll på den rekvisita som de behöver för varje enskild scen.
analys
Rakt bakom kulisserna finns lagerrum för teknisk utrustning. Bild: Mikael Westerlund.
Klädesplag som används i en pjäs, tvättas en gång i veckan. Bild: Mikael Westerlund
På grund av den här kalabaliken markeras ofta säkra zoner bakom kulisserna med till exempel tejp på golvet. På det sättet vet skådespelarna var de kan säkert röra sig och byta om utan att synas för publiken. Ahlroth påminner också om att det bakom kulisserna råder extrem aktsamhet. – Vissa är bättre på att vara tysta och försiktiga än andra. Det mest värdefulla för en teaterpjäs är att upprätthålla dess trovärdighet. Med olika effekter förfalskar man diverse saker och händelser, vars autenticitet sedan bevaras med alla möjliga knep. – Om man som åskådare märker något fejkat är det som man skulle bli slagen i ansiktet, säger Pietilä. Utöver kulisserna blir det även ofta Widlunds uppgift att komma på lösningar till olika effekter. Det här tycker han är svårare än själva byggandet. Som tur är, verkar publi-
Noora Pietilä är front of house-tekniker på Teater Viirus. Hennes uppgift under föreställningen är att sitta vid mixerplatsen och köra pjäsens teknik. Bild: Mikael Westerlund
ken oftast vara ganska lättlurad. – Jag kommer ihåg en instans där vi drog ut en galvaniserad plåt en bit in i skogen från läktaren och folk trodde fullt på att det var en sjö som blänkte där i bakgrunden. På Teater Viirus sköts det mesta
i en pjäs av enbart en liten skara skådespelare. Vid slutapplåderna blir folk ofta överraskade av att en pjäs med till exempel 24 roller kan ha klarats av med bara sex personer. Förutom sina egna roller står skådespelarna själva även för att flytta saker in och ut från scenen. På stora teatrar finns det vanligtvis personal som specifikt ansvarar för allt sånt. – Under mina 10 år på Viirus har jag aldrig hunnit sitta ner och pusta ut under en pjäs, inte ens under pauserna, säger Ahlroth. Text: Mikael Westerlund
7
Teknikernas antekningar om pjäsens vid mixerplatsen. Bild Mikael Westerlund
”Under mina tio år på Virus har jag aldrig hunnit sitta ner och pusta ut under en pjäs”
reportage
När det inte ordnas teaterföreställningar är Postbacken ett frilufts- och museiområde. Bild: Isabella Haaja
Sommarteaterns öde utmanas: ”Vi konstaterade ganska tidigt att vi spelar för tio, fem, eller en – för att få uppträda” 8
reportage
Pandemin har slagit hårt mot teaterbranschen och flera produktioner har tvingats tänka om. Postbackens sommarteater är inget undantag och i fjol var de en av de få sommarteatrarna som fortsatte med sin verksamhet.
Postbackens sommarteater ord-
nas av Borgåbygdens ungdomsförbund (BUF) tillsammans med Borgå Folkakademi. När det inte ordnas föreställningar på området är det ett frilufts- och museiområde. De äldsta husen är över 200 år gamla och backstugemiljön bidrar till områdets historiska anda. Under 1900-talet hade Postbacken ännu ett fåtal invånare, men mot slutet av århundradet blev många hus tomma. Den sista invånaren som bodde på Postbacken höll teatergänget kärt och bakade alltid en kaka till premiären. En kaka bakas fortfarande inför varje premiär, som en lyckospark. Kim Gustaffson, skådespelare på Postbackens sommarteater, har långa rötter till området
9
då han brukade leka på Postbacken som barn. Nu är han med i produktionen för nionde gången. Jag möter Gustafsson vid Borgå folkakademi. Gustafsson är utbildad skådespelare från Teaterhögskolan i Helsingfors. Han jobbar som skådespelare, regissör och sångare. Dessutom undervisar han i drama vid Borgå folkakademi. Om bara några timmar ska teatergänget anlända för att repetera på plats för första gången. De har varit tvungna att repetera på distans i flera månader. Pjäsen Ett underbart bröllop är i full produktion trots att pandemin har utmanat sommarteatrarnas öde. Årets pjäs beskrivs som en modern fars där flera skratt utlovas. Ett par ska gifta sig på ett hotell i
reportage Kim Gustafsson är med i produktionen för nionde gången. Bild: Isabella Haaja
De äldsta husen på Postbacken är över 200 år gamla. Bild: Isabella Haaja
Arenateatern byggdes 1979 och har läktare åt fyra olika håll. Bilder: Isabella Haaja
10
reportage
”När man gör den fina rollen och får bra kritik så tycker alla om en, men så fort som det blir problem är man ingenting.” Nyland och morgonen före bröllopet vaknar brudgummen i sängen med en okänd kvinna, utan minnesbilder om vad som har hänt. Om allt går enligt planerna ska premiären gå av stapeln strax innan midsommar. Förra året var Postbackens sommarteater en av de få sommarteatrar som trots pandemin fortsatte med sin verksamhet. När restriktionerna lättade fick de lov att sälja lite under hälften av biljetterna. – Det är klart att det är konstigt att spela då man är van vid de stora publikerna och reaktionerna. Men vi konstaterade ganska tidigt att vi spelar för tio, fem, eller en – för att få uppträda. Motivationen fanns ändå där, säger Gustafsson. Trots den starka viljan att uppträda fanns oron för vad framtiden för med sig. – Det är en jättestor risk när vi inte vet på förhand hur det kommer bli. Men den risken tog vi förra året. Vi var väldigt noggranna med att alla i ensemblen kände sig bekväma med att jobba, trots risken. Gustafsson säger att det har varit krävande, eftersom teater handlar om kontakt mera än något annat. – Vi höll säkerhetsavstånd i regin och alla mänskliga kontakter lämnades bort tills premiären i juni. Postbackens sommarteater har
varit populär längs åren och biljetterna brukar sälja slut snabbt. Då det är stort tryck kan extra föreställningar läggas till. I och med pandemin kan teatern ta in ett begränsat antal människor vilket försvårar situationen ytterligare. Över hundra personer som har ringt teatern och vill vara med på en kölista för att få biljetter – men det finns ingen kölista och inte ens produktionen själv vet ett ex-
5 Fakta
• Postbacken ligger 9 km norr om Borgå • När det inte ordnas förställningar är Postbacken ett frilufts- och museiområde • De äldsta husen på Postbacken är över 200 år gamla • Arenateatern byggdes 1979 • Ända till slutet av 1900-talet bodde det folk på Postbacken
akt datum för när premiären kan gå av stapeln. – ”Inte gör det något, vi kan komma när som helst” brukar dom säga. Det är på den nivån. Det säger mycket om hur folk är så otroligt utsvultna på kultur. Det är nästan rörande. Det finns alltså ingen tvekan om att sommarteatern är omtyckt, och biljetterna för sommarens föreställningar förväntas sälja slut snabbt. Kulturbranschen har gjort stora
ekonomiska förluster på grund av pandemin. Förlusterna uppskattas vara hundra miljontals euro, varav skådespelares andel är 30– 40 miljoner. Många yrkesutövare inom kulturbranschen saknar möjlighet att utöva sin verksamhet, och en del har bytt jobb. Frilansare, såsom Gustaffson, är de som har drabbats hårdast. – Det är så tragiskt att man inte riktigt kan förstå det. Jag har själv tänkt på att sluta flera gånger den här vintern. Borde man bara inse fakta och kasta in handduken?
ut som stipendier. Då andra branscher har fått kompensation för det som de har förlorat, har teaterbranschen behövt hitta på nya projekt för att få stöd. Tävlingen kring vem som ska få understöden har dessutom varit hård. – Det ironiska är ju att jag inte har fått hålla konsert på krogen, men att jag får gå dit för att sjunga karaoke. Sedan ska man tävla om att få understöd med tusentals andra. Man måste igen börja hitta på innovativa sätt att jobba i stället för att få kompensation för det arbetet som redan gjorts men som inte har fått en premiär. Av andelen sökande fick enbart en tredjedel understöd, och summan var inte proportionerlig med mängden arbete som gjorts. Gustafsson tror inte att politikerna har något emot kulturbranschen eller att de inte vill hjälpa. Han tror istället att det handlar om en okunskap för hur branschen ser ut. Det är en hel del frilansare och människor som skapar sina egna jobb. Trots motgångarna vågar Gustafs-
Gustafsson har ändå haft möjlghet att jobba som lärare. Han säger att han ändå har slagits av hopplösheten. – Då kan jag bara tänka mig hur det är för andra. Gustafsson påpekar att andra branscher har fått stöd och kompensation, medan kulturbranschen blivit utelämnad. Enligt honom framhäver det problematiken där samhället inte ser branschen som värdefull. Nu ser det ljusare ut för kulturbranschen då regeringen förra veckan godkände ett stödpaket på 230 miljoner. Centret för konstfrämjande har delat ut stöd, men problematiken kring stöden är att de delats
11
son ändå tro på framtiden. – Det var en kalldusch, där vi frågade oss själva om det här på riktigt är vår status i samhället. När man gör den stora rollen och får bra kritik så tycker alla om en, men så fort som det blir problem är man ingenting. Jag hoppas att man äntligen skulle börja se att det ligger en gedigen utbildning och en massa yrkesskicklighet för att kunna erbjuda en kulturupplevelse som alla vill ha. Men en sak är säker. Teatern försvinner inte någonstans och med en lika målmedveten ensemble som Postbackens sommarteater finns det ingen tvekan på att teaText: Isabella Haaja
världen NEW YORK/USA Broadway i New York är central för den västerländska musikalscenen. Teaterdistriktet på Manhattan har 41 teatrar och här håller varje musikal åtta föreställningar i veckan. “Fantomen på operan” är den längst pågående musikalen i Broadways historia, med över 13 000 föreställningar sedan den hade premiär år 1988.
BRASILIEN På 90-talet i Rio de Janeiro uppkom den interaktiva politiska teaterformen “De förtrycktas teater”. Stadsledamoten Augusto Boal skapade teaterformen för att uppmuntra till social och politisk aktivism. Inom teaterformen är publiken fri att delta och kommentera det som händer på scenen. Åskådarna får även själva stiga upp på scen och inta en roll. Målet är att upplysa publiken om samhällsfrågor och att upptäcka nya sätt att lösa problem och dilemman som presenteras i pjäsen.
TEATER VÄRLDEN ÖVER Teatern har utvecklats och tagit otaligt många nya former genom historien, från antikens Grekland och religiösa teatraliska ritualer bland världens urbefolkningar till kommersiella musikaler och politiska budskap. Trots att teatern är en av de äldsta formerna av scenkonst förblir det ändå en närvarande och central del i de flesta kulturer.
12
världen GREKLAND Den västerländska moderna teaterns uppkomst anses härstamma från antikens Grekland och den grekiska tragedin. Tragedin, som enligt historiker tog sin början i Aten, har kopplingar till både poesi och dyrkan till Guden Dionysos. Handlingen i de antika grekiska tragedierna var nästan alltid inspirerad av historier ur den grekiska mytologin, vilket var en del av den grekiska religionen.
RYSSLAND Baletten är ett starkt kännetecken för Rysslands extravaganta kulturliv. År 1738 öppnades den första ryska balettskolan i Sankt Petersburg och lite senare en konkurrerande skola i Moskva. Bolsjojteatern i Moskva och Mariinskijteatern i Sankt Petersburg är ännu idag konkurrenter, och utmanar varandra med olika sorters stilar inom baletten.
GHANA I Ghana finns två av Afrikas främsta kvinnliga dramatiker, Efua Sutherland och Ama Ata Aidoo. De båda skrev pjäser under 60- och 70-talet som bland annat behandlade politiska frågor och ghanesisk historia. Aidoo har enbart skrivit två pjäser, som betonar arvet från slaveriet och utforskar den både koloniala och postkoloniala historien i Ghana. Aidoo blev därefter en stark profil inom den afrikanska teaterscenen.
INDIEN I Indien finns hundratals olika teatertraditioner, bland annat Sanskrit-drama, som är den längsta kontinuerligt uppträdande traditionen av dramatexter i hela världen. Traditionen uppkom cirka 500 f.kr och består av poetiska traditionella skådespel och historier. Sanskrit-drama fick sitt namn ifrån att texterna skrevs på det gamla indiska språket Sanskrit. Dramerna har tydliga huvudkaraktärer som den ädla hjälten (nayaka), hjältinnan (nayika) och en fiende (pratinayaka). Den huvudsakliga konflikten i de flesta Sanskrit-dramer är begär kontra plikt, som också tydligt syns i många teatertraditioner och skådespel världen över. Ännu idag är Sanskritdramer en stor inspiration i teaterscenen i Indien och försök till att återuppliva gamla Sanskritdramer sker ännu, trots att språket har dött ut.
Text: Nathalie Koskninen
13
personporträtt
Elias Berglund drömmer om att en dag få koreografera och regissera. Bild: privat
14
personporträtt
Under gymnasietiden blev det klart för Elias Berglund att han ville arbeta med scenkonst. Ursprungligen från Vörå i Österbotten, studerar han nu för tredje året vid Performing Arts School i Göteborg, där han om en månad blir färdigutbildad musikalartist.
Elias är sin egen lyckas smed – 21 år och snart utbildad musikalartist Musiken har alltid varit närvarande i Elias Berglunds liv, han spelade både piano och gitarr som liten, samtidigt som han även skida de, spelade fotboll och hade flera hobbyn som de flesta barn uppvuxna i Österbotten. Hans syster och morfar var de främsta musikaliska förebilderna i barndomen, och det var därifrån en del av intresset kom.
Efter högstadiet valde Berglund att söka in till musiklinjen vid Vasa Övningsskolas gymnasium och det var där tankarna om teater och musikal som någonting mer än bara en hobby väcktes. På ettan i gymnasiet blev Berglund aktiv inom ungdoms- och studentteatrar i Vasa och spelade roller i lokala musikaluppsättningar av bland annat Grease och Rocky Horror Show.
– Då blev jag bara mer och mer intresserad av teater och bestämde mig för att det här är nåt jag vill hålla på med, säger Berglund.
de. Ungefär 18 timmar i veckan ska eleverna på skolan öva och träna på egen hand. Utöver det är det 22 timmars lärarledda lektioner varje vecka.
Direkt efter gymnasiet sökte Berlund till två olika skolor i Göteborg med siktet på en utbildning till musikalartist. Performing Arts School i centrala Göteborg blev den skola han antogs till, dit 25–30 personer antas av 150 sökande varje år. På skolan får de studerande undervisning i tre huvudsakliga ämnen: sång och röst, dans och teater.
– Det förväntas att man lägger mycket egen tid på att öva och att man står för sin egen utveckling. Det är inte alltid bara roligt och att alla hoppar på borden och sjunger. Det är krävande och inte alltid så kul att vara i den här intensiva världen, säger Berglund.
Utbildningen har förutsatt mycket arbete på egen hand, något som enligt Berglund varit intensivt och krävan-
15
Det intensiva och prestationskrävande arbetet har ändå varit några av det mest givande sakerna med utbildningen enligt Berlund. Det egna och självständiga arbetet har öppnat upp en självinsikt och ett självförtroende för den egna kunskapen och förmågan hos honom.
personporträtt
”På bra dagar känner jag mig stolt och det känns som att jag gör nåt viktigt, och på dåliga dagar känns allting bara jättelarvigt.” – Man är sin egen lyckas smed på något sätt. Man har ju lärt sig mycket, men det mesta har jag lärt mig själv genom att lägga min tid och arbete på det. Insikten att jag själv kan göra saker och lära mig grejer utan någon tidigare bakgrund och kunskap om dem, har varit det mest givande, säger han. Att stå blottad inför andra och att uppträda som daglig rutin i sin utbildning kan vara tufft och påfrestande. Berglund beskriver det som att det finns bra dagar, dåliga dagar och mellandagar.
– På bra dagar känner jag mig stolt och det känns som att jag gör något viktigt, och på dåliga dagar känns allting bara jättelarvigt, och på mellandagar känns det för det mesta roligt, säger Berglund. Han berättar också om den press som finns och hur svårt det kan vara att visa sina svagare sidor när de lär sig något nytt i skolan. Några av de viktigaste utmaningarna under utbildningen har varit att sluta jämföra sig själv med andra, och att framhäva de styrkor och färdigheter han själv besitter istället för att fokusera på det han inte kan.
– Det är verkligen något jag lärt mig nu först på det sista året. Man måste verkligen tänka att jag är bra som jag är och att jag är en intressant person. På så sätt jämför man sig bara med sig själv och undviker att jämföra sig själv med andra. Det är också viktigt att komma ihåg att skilja på sina prestationer och sig själv som person, säger han.
8 Fakta
• Namn: Elias Berglund • Ålder: 21 • Från: Vörå • Hemort: Göteborg • Studerar vid: Performing Arts School i Göteborg, Sverige • Utbildning: musikalartist • Intressen: dans, läsa böcker och umgås med vänner • Dröm: koreografera och regissera
Tvivel på studievalet och tankar om andra yrkesbanor har funnits hos Berglund, främst under förra våren när lektionerna på Performing Arts School var tvungna att ske på distans.
– Jag tänkte nog om jag inte bara skulle hoppa av och söka någon annanstans. Men jag ryckte upp mig sen, säger Berglund. Konkurrensen för musikalartister är hård ute i arbetslivet, också när världen och samhället inte befinner sig i en coronapandemi. Det finns begränsade antal jobb, men Berglund känner sig inte stressad över det.
– Det finns nog ännu många andra grejer och saker jag skulle kunna tänka mig att studera och jobba med, så om det här skiter sig så blir jag inte hjärtekrossad. Det får vara en hobby då, säger han.
”Det är viktigt att komma ihåg att skilja på sina prestationer och sig själv som person.” Berglund säger att han absolut skulle kunna tänka sig att jobba och arbeta i Finland, trots att utbudet och kulturen av teater och musikal i Sverige verkar vara större.
– Som utbildad musikalartist i Finland har man ganska bra chanser, eftersom det bara finns kanske bara en sådan utbildning i hela landet. I Sverige är de betyd-
16
ligt flera, och till exempel bara här i Göteborg finns det tre olika utbildningar där du kan bli musikalartist, säger han. I höst ska Berglund flytta tillbaka till Finland och utföra sin civiltjänst, som han sköt upp eftersom han kom in på musikalutbildningen genast efter gymnasiet. Han planerar att göra civiltjänst i Helsingfors, där han också planerat att hålla igång sitt intresse genom att bland annat ta dansklasser. Under sin utbildning har Berglund funnit en ny kärlek för dansen och det är något som han funderar på att utforska vidare.
– Nu under det senaste året har jag börjat tänka på att nischa in mig inom modern dans, så jag har kollat på några skolor som jag tänker att jag ska söka till hösten 2022, säger han. Längre fram drömmer Berglund om att få koreografera och regissera, och han önskar att få skapa och delta i projekt som kommer att beröra andra.
– Jag hoppas att jag i framtiden har varit med och gjort projekt som jag tycker är roliga, intressanta och provokativa. Och viktiga. Jag tycker väldigt mycket om att göra grejer som känns viktiga, inte bara för mig utan också för andra människor. Att andra människor kan känna att ”det här behövde jag se” och känna att en pjäs gav dem någonting är viktigt, säger han.
Text: Nathalie Koskinen
personporträtt Elias i ett skolprojekt på Performing Arts School i höstas. Bild: Emilia Olsevik
17
kunskap
Bild: Uta Scholl / Unsplash
Teater– en antik konstform med moderna inslag Teater har utvecklats på olika sätt runtom i världen, beroende på kulturella skillnader. Ur den västerländska synpunkten har teater fått sin början i antikens Grekland. Den antika grundtanken om vad teater är har vi ännu kvar i dagens samhälle, men en del aspekter har ändrats under tidens gång. Teatern som en konstform i dag är en blandning av gammalt och nytt. De huvudsakliga dragen för teater är ganska långt samma ännu i dag som i antikens Grekland. Enligt Hanna Kors-
berg, forskare inom historia och konst på Helsingfors universitet, är teater ett sätt för människor att samlas i stället för att sitta ensamma hemma.
frågan om romantiska relationer, familjerelationer eller en persons relation till samhället. Det här är något som har hållits kvar ända sedan antiken.
– Grundidén är ännu densamma – teater samlar människor som kommer för att njuta av en form av konst tillsammans med andra. Det är frågan om en social konstform, säger Korsberg.
– Det handlar om mig som person, om mina relationer och så vidare. Det handlar om hur det är att vara människa i olika situationer i samhället, säger Korsberg.
De flesta pjäser handlar om människors relationer i olika former, vare sig det är
Till skillnad från antika pjäser är det i dag alldeles lika vanligt att se kvinnor på
18
kunskap
scen som män. Under antiken kopplades teater till politik, som kvinnor inte fick ha att göra med. – Teatern var en mötesplats för politiska frågor. Eftersom det endast var män som fick fatta beslut på den tiden, kunde kvinnor inte vara med. Men vi vet att det fanns enstaka kvinnor som ändå har deltagit i smyg, säger Korsberg.
3 Fakta • Epidaruros teater i Grekland är byggd före vår tideräknings början av arkitekten Polykleitos • Akustiken på teatern är väldigt bra, bland annat tack vare arkitekturen • 15 000 åskådare ryms på läktarens 34 rader Källa: greeka.com
Under tidens gång har också riktlinjerna för pjäsernas olika genrer suddats ut. Under antiken skulle pjäsen antingen vara en tragedi eller komedi, det fanns inga blandningar. I dag har uppdelningen mellan tragedi och komedi inte samma betydelse, utan dagens verk har oftast både tragiska och komiska synpunkter och aspekter. Äldre pjäser som fortfarande har en stark inverkan på modern teater är sådana som inte följer ett klart mönster, utan är en blandning av genrer.
– Därför är Shakespeare fortfarande så populär, eftersom hans pjäser inte följer de här begränsningarna. Det gör honom revolutionär och intressant,säger Korsberg. Enligt Korsberg är den största skillnaden mellan antik och modern teater hur man tekniskt sett ställer upp pjäsen på en scen. I dag har vi en hel del teknologi som hjälper, men också dagens teaterbyggnader har fått sin inspiration av gamla teaterbyggnader från Grekland.
– I tekniska saker finns det naturligtvis stora skillnader, men grundtanken om vad teater innebär är överraskande lika som den var förr, säger Korsberg.
19
Epidauros teater i Grekland har hållits kvar ända från antiken och utgör därför en symbol för traditionell teater. Där samlas ännu i dag tusentals människor för att ta del av föreställningar. Korsberg anser att det är fascinerande att människor ända sedan antiken har kommit dit från olika håll för att titta på teater och att det är fint att teaterns ursprungliga drag har hållits kvar.
Text: Lina Larsson
”Grundidén är ännu densamma – teater samlar människor som kommer för att njuta av en form av konst tillsammans med andra.”
recension
Riko Eklundh (till höger) spelar regissören Joakim Groth som äldre. Bild: Cata Portin / Svenska Teatern Press
”Vad vet vi egentligen om våra föräldrar?” Pjäsen ”Vi är bara mänskor” är en illustration av dramatikern och regissören Joakim Groths livshistoria från liten pojke till en ung vuxen man. Det är frågan om en romantisk tragedi med jämna inslag av komedi. Åskådarna får följa med vilka händelser som formade familjen Groths liv under 1960–70 talens Helsingfors, Kotka, Uleåborg, Hamburg och Stockholm.
personernas känslor. Mitt i berättandet om den fatala kvällen då Gunnar Groth begick självmord tar Eklundh över Joakims roll, för att illustrera Joakim som publiken följer med tillbaka i tiden. Under pjäsens gång får åskådaren bekanta sig med föräldrarnas liv före de hittade varandra, samt hurdan uppväxt unga Joakim, spelad av Dennis Nylund, och hans bror Marcus, spelad av Patrick Henriksen, hade. Man får en omfattande presentation av varje ny karaktär som åskådaren introduceras till under pjäsen. Det gör det lätt att följa med och förstå vad som händer, fastän flera skådespelare spelar olika karaktärer under pjäsen. Pjäsen avrundas med en utvidgad scen av kvällen då Gunnar Groth bestämmer att ta sitt eget liv och sluter på så sätt cirkeln på ett fint sätt.
Pjäsen cirklar i huvudsak kring hur Joakim Groths pappa tog livet av sig själv då Joakim var tonåring, samt hur familjen Groths liv såg ut fram till det ögonblicket. Den huvudsakliga berättaren genom hela pjäsen är skådespelaren Riko Eklundh, som spelar Joakim som äldre.
”Du har inte någonting annat kvar från det förflutna än din egen fantasi.”
Med ”Vi är bara mänskor” lyckas Joakim Groth väcka åskådarens tankar om hur mycket, eller lite, vi egentligen vet om våra egna föräldrars liv. Citatet ”du har inte någonting annat kvar från det förflutna än din egen fantasi” i början av pjäsen får också en att fundera på hur ens minnen om det förflutna formas med hjälp av de känslor och tankar som man hade i stunden och hur man kan minnas saker olika.
Pjäsen börjar med att Joakim Groth själv tillsammans med alla skådespelare berättar om kvällen då Gunnar Groth, spelad av Niklas Åkerfelt och Simon Häger, tog sitt eget liv, vilket visar att det är frågan om en personlig historia. Början av pjäsen väcker genast åskådarens intresse av att få veta mera om
Pjäsen spelades på Svenska Teatern 2020 och den går att se på Yle Arenan.
Text: Lina Larsson
20
kol u mn
Konsten med teater Vad är det första du tänker på när du hör ordet konst? Jag ser framför mig en målning eller kanske en skulptur. De flesta håller säkert med mig, men mitt svar är något jag kanske inte direkt skulle vilja medge. Varför? Ja, jag återkommer till det.
Varje gång jag går på teater blir jag påmind om hur gripande det är. Jag brukar gå in med förväntningarna om en allmänt underhållande ”show” och märker sedan vid pausen att jag tappat tidsuppfattningen helt. Det är väl en orsak till att jag sällan går på teater. Jag är rädd för att den får mig att känna för mycket känslor. Med en gripande intrig, övertygande skådespelande och rätt mängd fantasi, är bra teater den mest absorberande konstformen som finns. Visst kan en bild eller ett musikstycke få mig att bli känslofull. Men, inget kan jämföras med den fysiska kontakten jag känner då skådespelarens rytande andedräkt knuffar luftpartiklar mot min hud. En film kan jag stänga ut med att titta bort, men jag kan aldrig egentligen zona ut ur en situation som verkligen utspelas framför mig. Det är något i människans psyke som reagerar annorlunda på fysisk tillvaro. Jag är inte van vid den här formen av intimitet. Jag brukar känna mig helt uttömd efter en bra teaterpjäs. Det är väl bra, eller? Kanhända, men också en aning obekvämt.
Vad är konst? Kort och spydigt brukar jag säga ”allt och inget”, men det låter jag bli denna gång. Istället vill jag öppna mina tankar för er lite grann. Konst skulle jag beskriva som ett sätt att uttrycka åsikter, känslor eller teknisk kunnighet. Om inte verket direkt uttrycker känslor, väcker den i alla fall sådana. På många sätt kan teater ses som den svåraste, mest mångsidiga formen av konst. Från manus och skådespelande till auditiva och visuella effekter, möts allting i teater. Som foto- och filmentusiast faller jag ofta in i skeptiska tankebanor om teater. Uppnår man inte samma höjdpunkt av konst genom film, där samma faktorer förenas? Ja och nej. Det som präglar teater är den intima, nästan fysiska, kontakten som uppstår mellan publik och skådespelare. Det här är ytterst svårt, om inte omöjligt, att skapa i film.
Vi återgår till början. Varför är det svårt för mig att medge att visuella verk är det jag främst förknippar med konst? För att målningar känns tråkiga. Egentligen skulle jag ju vilja vara en kulturmänniska som minglar med manusförfattare och går på varenda ny teaterföreställning. Kanske har jag djupare emotionella problem jag borde ta itu med eller kanske är jag bara en ytligt konstnärlig människa. I varje fall uppskattar jag nog inte teater tillräckligt.
”Jag är rädd för att teater får mig att känna för mycket känslor.”
Text och bild: Mikael Westerlund
21
smocka tipsar
Smockaspalten Avslappningstips
Höstens föreställningar
Känner du dig nervös inför presentationer? Brukar du darra som ett asplöv före en jobbintervju? Får tanken av breakout rooms på Zoom dig att svettas? Smocka tipsar om avslappningsövningar, som skådespelare använder sig av för att lätta på nerverna inför en föreställning, som också du kan ha nytta av!
• Gör andningsövningar. Andas in och ut i så långa andetag som du kan. Det hjälper även till som röstuppvärmning.
Den berömda musikalen Mary Poppins återvänder till Svenska Teatern i december.
• Ät ordentligt för att hålla blodsockernivåerna stabila. Drick ändå inte för mycket så att det inte sker ett misstag mitt i ditt framförande... • Lyssna på avslappnande musik, för att lugna ner dig själv. • Meditera. Det finns en hel del meditationsövningar på webben – hitta ditt inre zen! • Fake it til’ you make it – gå in i en roll och lek att du är en självsäker person. Då kommer du också bli det!
Efter att ha varit tvungna att hålla stängt på grund av coronapandemin, börjar det se ljusare ut för teaterbranschen. Teaterhusen förbereder sig för att öppna för publik igen kommande höst. Svenska Teatern i Helsingfors börjar sälja biljetter inför
höstens föreställningar 28 april. Bland annat återvänder den berömda musikalen Mary Poppins till Stora scenen 9 december. Musikalen baserar sig på P.L. Travers berättelser och Walt Disneys succéfilm med samma titel. En av föreställningarna på Wasa Teaters repertoar i höst
är kryssningsmusikalen Botnia Paradise av den österbottniska humorgruppen KAJ. Musikalen är en berättelse om vänskap, kärlek och om att hitta sin plats i livet. Den har premiär 18 september. Åbo Svenska Teaters pjäs Morbror Vanja har premiär 16
september på Stora scenen. Morbror Vanja handlar om personer som befinner sig i en brytningsfas, då jobb, kärlek och livet överlag förändras radikalt. Om man inte vill streama den internationellt prisade dra-
matikern Pipsa Lonkas föreställning Fyra dagar av närhet, kan man uppleva den fysiskt på teater Viirus i Helsingfors under 18–31 augusti. Föreställningen handlar om samexistensen mellan måsar och människor och utspelar sig på ett hotell vid havet.
Text: Lina Larsson Bild: Cata Portin / Svenska Teatern Press
Bild: Dorota Dylka / Unsplash
22
smocka poddar & tackar
Veckans podcast Vad vet en 80-åring nu, som hon hade velat veta då hon var 20-årsåldern? Hur klarar man av hjärtesorg? Är det värt att skaffa barn? De här frågorna och många andra diskuterar Dominique Pashley och Sara Björklund tillsammans med den 78 år gamla Inger Skogberg i Fråga farmor. Lyssnare har skickat in frågor och berättat om
sina livsproblem. Inger, Sara och Dominique svarar på frågorna och försöker lösa lyssnarnas problem. Under sitt liv har Inger samlat åt sig livsvisdomar, som hon nu har möjlighet att dela med sig av. I podden diskuteras karriärval, förhållanden och livet generellt. Här finns goda råd att få! Tillsammans funderar de på frågorna från olika
perspektiv. Inger närmar sig 80 år har en annan syn på livet än vad Dominique och Sara har, som är i 20-årsåldern. Förbered er på en mångsidig och engagerande podd där två oerfarna unga personer försöker hänga med i svängarna.
Legend lämnar lärarskapet Nika, namnet de flesta studenter känner henne vid, är något av en legendarisk lärare bland journalistikstuderandena. Hon är en förebild för alla j-are. Nika har gett oss otroligt mycket och alla kommer att sakna henne nu när hon går i pension. – Det är roligt att jobba med studenter. Det är dem jag kommer att sakna mest, säger Henrika Zilliacus-Tikkanen. Nika är en trygg och trevlig extramamma som vägleder osäkra gulnäbbar genom de snåriga stigarna av de första kurserna i journalistik. Samtidigt är hon alltid professionell och håller i trådarna för många viktiga svängar. – Nika är driven, ambitiös och smart, säger en studerande. Smocka är en viktig, om inte den vik-
tigaste delen för många, under studierna i journalistik. Nika har hoppas på att Smocka fortsätter, trots att hon inte kommer att befinna sig i byggnaden i samma utsträckning. Nika kan beskrivas som en trygg punkt och hon stöder alla, oberoende om de är första eller n:te årets studenter.
– Nika är varm i hjärtat och genomgod. Undrar man något, stort som litet kan man alltid fråga henne. Hon bryr sig om alla, på riktigt, säger en äldre studerande. Nika har fastnat i minnet på alla som hon har undervisat eller haft kontakt med under hennes 30 år som lärare på Soc&kom. Genom sin positivitet och optimism inspirerar hon andra. – Hon hämtar bra energi vid varje tillfälle. De äldre studerandena, som har känt
Nika i flera år berättar att trots att hon i alla situationer är väldigt saklig, kan hon också bjuda på sig själv och har alltid glimten i ögat då hon berättar något kul. – Det är aldrig tråkigt att vara i samma rum som Nika och det är roligt att både lyssna till och tala med henne, säger en annan studerande. Ibland kommer hon med livsråd, ibland med den bästa konstruktiva kritiken på någon uppgift man gjort, alltid kryddat med motiverande och sporrande beröm.
23
– Det hjälper en att tro på sig själv och den journalistiska processen, säger en förstaårsstuderande. Ett stort tack till dig Nika, för allt, från oss alla.
Text: Moa Aulanko Bild: Mikael Westerlund
Ansvarig redaktör: Ville Bengs Producent: Walter Lüttge Reportrar: Isabella Haaja, Nathalie Koskinen, Lina Larsson och Mikael Westerlund Layout: Camilla Magnusson, Nicolina Nynäs och Milena Hackman Pärmbild: Mikael Westerlund
Smocka är en multimedial journalistisk produktion utarbetad av studerande vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet och yrkeshögskolan Arcada. Vår ambition är att producera nyheter, insyn och kunskap ur unga vuxnas synvinkel.
