LÄRA Stockholm #1 2023

ELEVERNA FÅR DET BÄSTA AV

TVÅ VÄRLDAR

”Nä, vegetarisk lunch – det går bara inte”

”JOBBET SOM LÄRARE ÄR MAGISKT”

Går i gång på matte

SOFIA PERSSON

Har du hört?

Friidrottaren Mattias

Sunneborn minns sin skoltid och Lärarpanelen pratar om status i läraryrket.

Skolpodden i Stockholm

Röster från skolan

Du hittar Skolpodden i Stockholm där poddar finns.

Åtta gånger vinnare av Svenska Publishingpriset för bästa personaltidning

Innehåll

Nr 1 2023

LÄRA ges ut av utbildningsförvaltningen i Stockholms stad och kommer med fyra nummer per år.

ADRESS LÄRA, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm

BESÖKSADRESS Hantverkargatan 3A

CHEFREDAKTÖR Tomas Bannerhed, 073-834 08 10, tomas.bannerhed@ edu.stockholm.se

ANSVARIG UTGIVARE Sofia Oliv FORMGIVNING, PRODUKTION Miltton.se

TRYCK Åtta.45, Järfälla, 2023

UPPLAGA 17 400 exemplar

Jenny Hyenstrand på Globala gymnasiet har utsetts till Årets gymnasierektor i Stockholms stad. ”Mitt uppdrag är solklart: att skapa så bra förutsättningar som möjligt för lärarna att göra ett bra jobb.”

”Jobbet som lärare är magiskt. Jag får så mycket tillbaka av eleverna. Känslan när de börjar ta in kunskap är helt fantastisk.”

LÄRA DIGITALT pedagog.stockholm/lara KOSTNADSFRI PRENUMERATION Kontakta info.utbildning@edu.stockholm.se

ISSN 1654-7330

OMSLAG Läraren Sofia Persson, Bromma gymnasium, fotograferad av Ulrica Zwenger

YRKESPROGRAM Stockholms hotell- och restaurangskola

Läraren Bengt Sundberg är erfaren som få. Här kollar han så att uppläggningen ser bra ut innan maten skickas till luckan.

Full fart i KÖKET

På Stockholms hotell- och restaurangskola är klassrummet både ett restaurangkök och en plats för lärande. Redan från årskurs 1 lagar eleverna mat till riktiga gäster. ”Här har jag det bästa av två världar”, säger köksläraren Bengt Sundberg.

YRKESPROGRAM Stockholms hotell- och restaurangskola

Jag har gillat att laga mat sedan jag var liten. Drömjobbet är att stå i köket på en finrestaurang.

Dagens köksmästare, Robin Thögersen i RL22F, granskar klasskamraternas arbete.

agens köksmästare Robin Thögersen tar emot en bong från en av servitörerna och ropar ut beställningen.

– Tre vårrullar, två Benedict. Två äppelpaj, tre marängsviss – vänta.

Han fäster bongen ovanför luckan. Robin Thögersen går i årskurs 1 på restaurang- och livsmedelsprogrammet. Just i dag har hans klass RL22F ansvar för kallköket och tillagar förrätter och efterrätter till lunchgästerna på restaurang Kajutan, en av tre restauranger för allmänheten på skolan. Varmköket och serveringen sköts av två andra klasser, vilket kräver samarbete och kommunikation.

En dag i veckan ansvarar eleverna för restaurangen. Dagen före har de gått igenom matsedeln och nödvändig teori. De har även övat på vissa moment, som att pochera ägg. I morse klockan 8.00 var de på plats och nu är restaurangen öppen. För Robin Thögersen är det första gången som köksmästare.

– Det är kul, men lite stressigt. Jag har gillat att laga mat sedan jag var liten. Drömjobbet är att stå i köket på en finrestaurang, säger han och torkar av kanten på en tallrik.

I köket står hans klasskamrater och pocherar ägg, rullar vietnamesiska vårrullar och lägger upp sill och strömming på knäckebröd. Vid dessertstationen lägger två elever upp havtornssorbet med mördegscrumble, maräng smaksatt med turkisk peppar och en liten kvist lakritsört. De är inte riktigt överens om hur det ska se ut.

– Lägg den på mitten av tallriken!

– Nej, den ska vara på sidan.

Från kylrummet kommer Bengt Sundberg ångande med kockmössan som ett utropstecken på hjässan. Han har varit kock i drygt 40 år, varav 22 som kökslärare på Stockholms hotell- och restaurangskola.

– Här har jag det bästa av två världar. Jag får laga mat, vilket är det jag utbildat mig till och brinner för. Samtidigt får jag hjälpa ungdomar att komma in i branschen.

Han har stenkoll på hela köket. Plötsligt är det tomt på dessertstationen.

– Hallå, ni måste hålla er i köket under service. Ni kan ju inte springa bort! ropar Bengt Sundberg.

Rummet är på en och samma gång ett professionellt restaurangkök och ett halvstökigt klassrum fyllt av tonåringar, kokkärl och knivar. Eleverna går in i och ut ur sina olika roller. I ena stunden köksmästare och kock, för att i nästa sekund gå en låtsasbrottningsmatch. Men att det faktiskt sitter riktiga gäster ute i restaurangen gör att det blir på allvar.

– Det är en sak att laga mat till sina kompisar, men här har vi ett produktionskrav, säger Bengt Sundberg.

Till skolan, som ligger vid Avicii Arena, söker sig elever från ett stort geografiskt område. Linnéa Söderlund åker från Nynäshamn varje dag för att få ägna sig åt sitt stora intresse.

– Det känns som om man kommit in i arbetslivet på en gång. Det här är väldigt förberedande för framtiden och det jag vill jobba med, säger hon och lägger upp ett pocherat ägg på en skiva formbröd.

Men det finns även elever som inte är särskilt intresserade av matlagning eller som har olika slags svårigheter.

– De behöver mycket stöttning i köket. De kan ha svårt med motoriken och klarar inte av att skära eller

vispa på ett visst sätt. Då får man träna, träna, träna, säger Bengt Sundberg.

Han tycker att det är en fördel att ha ett praktiskt ämne.

– Det händer grejer hela tiden och så länge eleverna kan behålla fokus någorlunda kan de göra bra saker.

Tre dagar i veckan läser eleverna teoretiska ämnen. Ann-Christin Hagman är lärare i svenska och engelska. Det händer att hon använder matlagning som en ingång till sina ämnen.

– I engelska har jag lärt ut grammatik med hjälp av Jamie Oliver. Då lär de sig samtidigt köksorden på engelska. Jag lär mig också av det, till exempel att

jordärtskocka heter Jerusalem artichoke.

Att förbereda eleverna inför ett arbetsliv inom hotell och restaurang innebär också att ta upp mindre smickrande sidor av branschen. Hela skolan har genomgått en hbtq-certifiering, vilket Ann-Christin Hagman ser som ett sätt att göra skolan till en trygg plats för alla elever, men också för att förbereda dem för arbetslivet.

– Branschen har behövt jobba mycket med det här och i samhället finns det fördomar som vi behöver ta hål på. All personal har gått en utbildning, haft workshoppar och diskuterat olika scenarier, så att alla har samma bas, säger hon.

Eleven Jonathan Skånberg tycker att det är bra att skolan är hbtq-certifierad.

Branschen har behövt jobba mycket med det här och i samhället finns det fördomar som vi behöver ta hål på.

Olympia Wilson Vettori, RL22F, lägger upp en ägg Benedict. I bakgrunden syns klasskamraten Linnéa Söderlund.

Läraren Marie Jonasson låter Dominique Mäkelä Pålsson i RL22C smaka av varmrätten.

Stockholms hotell- och restaurangskola YRKESPROGRAM

YRKESPROGRAM

Stockholms hotell- och restaurangskola

– Vi pratar mycket om det och lärarna säger till om man säger något opassande. I grundskolan brydde de sig inte riktigt. Man måste vara beredd när man blir anställd. Då kan man inte hålla på och säga homofobiska saker.

En annan realitet är förekomsten av sexuella trakasserier mot krogpersonal, särskilt kvinnor. I samband med Metoo-rörelsen tog lärarna exempelvis upp uppropet Vi kokar över, där nära 2 000 kvinnor i krogbranschen krävde nolltolerans mot sexuellt utnyttjande och förtryck. En ny studie från Besöksnäringens forsknings- och utvecklingsfond visar att sexuella trakasserier är vanliga under den arbetsplatsförlagda delen (APL) av restaurang- och livsmedelsprogrammet.

Eleverna i studien uttrycker också att de varit oförberedda på hur vanligt det är, och att utbildningen inte tagit upp sexuella trakasserier tillräckligt. Biträdande rektor Joel Gudheimsson säger att skolan har märkt problemet under lång tid, men också blivit bättre på att ställa frågor om det.

– Vi har en uppgift till alla elever i årskurs 2 och 3 när de har sin APL för att de ska bli bättre på att veta vad som är en kränkning eller diskriminering. Då kan de bättre signalera det till oss på skolan, men också pressa branschen åt rätt håll. Det är en bransch med stora utmaningar.

Fortfarande finns ett stort behov av personal inom både hotell- och restaurangbranschen, samtidigt som söktrycket till utbildningarna har minskat. För tillfället går cirka 450 gymnasieelever på skolan, inklusive fyra klasser i gymnasiesärskolan. Dessutom finns vuxenutbildning med omkring 100 elever. De flesta som vill arbeta i branschen får jobb redan innan de tar studenten.

Vid luckan blir bongarna färre i takt med att maten serveras. Det börjar bli dags att städa. Kastruller och bleck diskas, arbetsytorna torkas av och snart blänker trattar, skålar och rivjärn på hyllorna. Efter sex timmar i köket är skoldagen slut. Jonathan Skånberg är nöjd med de 60 vårrullar han har rullat. – Det gick bra, men det viktiga är vad gästerna säger. Det mesta var positivt, men några sa att såsen var för stark.

Wilma Gartelius, RL22C, tar en kort paus i varmköket.

Dags att dekorera bröllopstårtor. Här Leia Vierikko i RL20A tillsammans med läraren Mia Örtenmark.

Full fart för Simon Lind, Hugo Peiper, Filip Fängström (alla i RL22D) och Robin Thögersen, RL22F, när förrätterna ska ut till gästerna.

KRÖNIKA Katarina Lycken Rüter

Nä, vegetarisk lunch, det går bara inte

ag hade just tagit emot en grupp nior och deras lärare i skolans entré. Vi hade aldrig träffats men skulle kasta oss in i ett gemensamt poddprojekt under en dag, och det kändes både roligt och lite pirrigt, en testballong för nya slags möten över skol- och stadiegränser. ”Välkomna”, sa jag, ”jag hoppas att ni ska känna er som hemma.”

Snabbt kom en hand i luften: ”Är det sant att ni bara får vegetarisk mat här?” När jag svarade ja konstaterade frågeställaren, en glad tjej med stadig blick och pondus i rösten, att då var den här skolan inget för henne. ”För du vet, jag är rätt noga med maten – och vegetariskt, nä det går bara inte.”

Det är ändå bra märkligt att vegetarisk mat kan betraktas som ett så principiellt nerköp. Beror inte mat alltid på vad och hur? Jag menar, i valet mellan sex olika sorters matiga sallader plus en varm välkryddad vegetarisk huvudrätt som kan spetsas med tre olika såser eller dressingar (och en helt beroendeframkallande daglig dos av harissa) som allt är gjort från grunden i skolans kök, och en mjäkig kycklingrätt som kommit i halvfabrikat till ett mottagningskök vem väljer kycklingen?

Fler än jag tror, tydligen. Som ett slags principiell hållning. Vegetariskt går ju inte.

Jag tycker kyckling är gott. Smaken av fågelkött kan kombineras med så många olika slags tillbehör. Och trots att jag rannsakat mig själv och mitt sätt att se på andra levande varelser, tycker jag inte att det är omöjligt att äta kött. Men sen jag lärt mig mer om

den livsmedelsindustri som förser min vardagsbutik med kyckling känner jag mig mindre sugen. Det är ju inte bara vad som ligger på tallriken som har betydelse – utan hur det kom dit också. Den ovärdiga hanteringen av uppfödningsdjur ger en besk bismak i andanom. Och rött kött är inte nyttigt, och fisk en knapp och ändlig resurs. Vegetariskt alltså?

Jag blir glad varje gång jag kommer till vår skolrestaurang och möts av dagens lunch. Den är rimligt schyst vad gäller råvarorna och den är schyst på riktigt när det gäller tillagningen. Och det är något med allt detta som skapar lugn i både kropp och själ, också de gånger som kockarna och jag inte är helt överens om dagens rätt.

Sojakorv till exempel – vem uppfann den? Fast vissa gillar sånt, och jag kan äta mig mätt på annat så jag klagar inte. Och de dagar när den indiska linsgrytan har fått precis rätt balans, eller när den rökiga bönröran är precis så het och söt som en solnedgång i augusti, då är luncherna mer än goda.

Vegetariskt och gott! Varje dag! Vad är problemet?

Det där var det inte särskilt lätt att få tjejen som frågade att tro på. Och det var ju inte heller dagens huvuduppgift, utan fokus var poddande och elevmöten. Allt gick fint. Sorlande samtal, frågor, funderingar ... Dagen gav mersmak.

Kanske gjorde också lunchen det, för när vi sa hej då vände sig tjejen till mig och sa: ”Du den där lasagnen, den var riktigt god. Hade jag inte vetat om det hade jag aldrig trott att den var vegetarisk. Man kanske kan gå här ändå?”

LYCKEN RÜTER ÄR FÖRSTELÄRARE PÅ ANNA WHITLOCKS GYMNASIUM

När den rökiga bönröran är precis så het och söt som en solnedgång i augusti, då är luncherna mer än goda.

EN STAD FÖR ALLA Emilia Bjuggren

”Alla barn ska kunna nå sina drömmar”

Stockholms nya skolborgarråd Emilia Bjuggren tackar sina lärare i grundskolan för självförtroendet i matematik. Men hon såg också hur klasskamrater påverkades av negativa förväntningar. Nu vill hon arbeta för att alla barn ska få uppfylla sina drömmar.

Efter maktskiftet i Stadshuset förra året heter Stockholms nya skolborgarråd Emilia Bjuggren. Hon är socialdemokrat och beskriver ett slags urscen för sitt politiska engagemang från uppväxten i Tensta, tidiga minnen av hur negativa förväntningar påverkade barn.

– Det fanns pojkar i min klass som alla förväntade sig skulle ställa till problem, men jag kunde se att samma pojkar var jättefina och fungerande med sina kompisar. De agerade olika beroende på vilka lärare eller vuxna som var i rummet, säger Emilia Bjuggren.

Som erfaren politiker förvandlar hon skickligt barndomsupplevelserna till politisk paroll.

– Alla barn ska ha samma chans att drömma stort och kunna uppfylla sina drömmar, oavsett föräldrar, ekonomi, bakgrund eller var man bor.

Men minnena från åren på Hyllingeskolan, numera Hjulsta grundskola, innehåller också andra scener.

– Jag har fantastiska minnen från skolan. Det fanns många lärare som verkligen gjorde skillnad för mig och mina klasskamrater. De tog oss till nivåer som vi inte själva hade trott.

Hon läste senare naturvetenskapligt program med matematik och datainriktning på Kärrtorps gymnasium och därefter nationalekonomi vid Stockholms universitet, där hon tog en kandidatexamen i statsvetenskap.

– Det är väldigt mycket tack vare mina matematiklärare på mellan- och högstadiet. Jag fick en tro på att jag är bra på matte, säger hon och skrattar.

Det senaste decenniet har hon varit politiker på heltid, bland annat som ordförande i idrottsnämnden och oppositionsborgarråd. Det nya uppdraget sköter hon från det eleganta arbetsrummet i Stadshuset, men Instagramflödet vittnar om en vardag med många besök på skolor och andra verksamheter i staden.

Målet är att besöka minst en skola i veckan.

– Innan jag blev skolborgarråd hade jag mest varit på skolor i Järva, men nu vill jag besöka skolor med olika förutsättningar.

Vad är det bästa med Stockholms stads skolor?

– Att så många får en bra start i livet. Varje dag får barn de kunskaper och den självständighet de behöver för att klara sig i samhället. Och den största utmaningen?

– Att vi fortfarande har ungefär tolv procent som lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet. Vi vet att det är de som sedan har det tuffast att etablera sig i arbetslivet. Allt vi kan göra för att fler elever ska ta sig ur grundskolan med behörighet till gymnasiet måste vara högsta prioritet.

På frågan vad som var bra av det förra styrets politik räknar Emilia Bjuggren upp tre saker: arbetet med skolsociala team, kartläggning mot antisemitism och strukturen för resursskolor och särskilda undervisningsgrupper.

– Där tycker jag att de har prioriterat rätt och det är sådant vi vill bygga vidare på.

Vad blir den största skillnaden jämfört med det tidigare styret?

– En skillnad är att vi inte kommer att sälja några skolfastigheter. Vi kommer också att ha en tydligare prioritering av de yngre åldrarna och ett stort fokus på det kompensatoriska uppdraget.

Det verktyg som ska förvandla politik till praktik är Stockholms stads budget, ett drygt 500 sidor långt dokument som klubbades i kommunfullmäktige i dec-

ember. En nyhet i den rödgröna budgeten är att det inte finns några generella effektiviseringskrav, vilket ibland kallas ”dolda besparingar”.

– Alla som kommer i kontakt med skolan vet att den är ganska effektiviserad. Det finns inget utrymme för generella effektiviseringar. Man behöver tvärtom satsa mer resurser på att ha tillräckligt med lärare och att de har tid att ägna sig åt eleverna.

I budgeten får skolan drygt en miljard extra. De största satsningarna är 70 miljoner till läsa-skriva-räknagarantin, 25 miljoner till elevhälsan och extra pengar för att sänka avgifterna till fritidsklubbarna. Samtidigt är den ekonomiska verkligheten kärvare än på länge, med hög inflation, stigande räntor och oro för lågkonjunktur. Inför 2023 krävde Sveriges Kommuner och regioner (SKR) över 20 miljarder i ökade generella statsbidrag för att klara av detta. Det blev sex miljarder, något som också påverkar Stockholm.

– Jag tror att alla förstår att 2023 kommer att vara ett tufft år, men det finns kommuner i landet som inte har samma ekonomiska muskler som Stockholm och som kommer att lida ännu mer av regeringens svek.

I nyhetsrapporteringen har konsekvenserna av de stigande priserna illustrerats med skolor som serverar soppa eller på andra sätt gör skolmaten billigare. Emilia Bjuggren har inte fått några sådana signaler från skolor i Stockholm.

– Vi vill i stället utöka möjligheterna att få skolfrukost i stadens skolor. För väldigt många barn är skolmaten det viktigaste målet mat de får.

En insats som nämns i budgeten är att ”öka den lärarledda tiden” för eleverna, bland annat genom att införa tvålärarsystem. Emilia Bjuggren berättar att det har gett positiva resultat i Järvaområdet.

– Vi vill lyfta fram tvärlärarsystemet. Där förutsättningarna är tuffa så tror vi

”Det

att det är ett sätt att arbeta, men det är ett långsiktigt arbete som inte görs på ett år. Tanken är att eleverna ska få mer tid med lärarna i stället för läxor. Innebär det mer undervisningstid i lärarnas tjänster?

– Det styrs lokalt, men tanken är inte att någon ska gå in och jobba mer övertid. Absolut inte.

För att ekvationen ska gå ihop krävs alltså fler lärare, samtidigt som rekryteringen av nya lärare är ”en av de stora utmaningarna”. Emilia Bjuggren menar att Stockholms stad måste arbeta för att fler ska välja läraryrket, bland annat genom att erbjuda praktikplatser. Hon nämner även arbetsmiljön.

– En bättre arbetsmiljö kommer i sig att göra att fler vill bli lärare. Det som ibland kan avskräcka är ju bilden av att det är ett stressigt jobb. Annars tror jag att väldigt många känner att det är det mest meningsfulla man kan arbeta med. Enligt budgeten ska Stockholms stad ”vara ett föredöme som offentlig arbetsgivare”. Hur långt är det kvar till det målet för lärare, skolledare och övrig skolpersonal?

– Bra fråga. Det är tydligt att många lärare har en väldigt stressad arbetssituation. Samtidigt vet jag att många är stolta över att jobba i Stockholms stad och tycker att man har en bra skolledning.

Men det är klart att det fortfarande finns mycket kvar att göra.

Hon nämner bland annat en pågående kartläggning av den administrativa arbetsbördan.

– En del är lagstadgat, men mycket går att hantera inom skolans lokala organisation. Det arbetet kommer jag att följa upp, så att vi har organisationer som avlastar så mycket som möjligt.

Emilia Bjuggrens fullständiga titel är skol-, arbetsmarknads- och personalborgarråd. Hon ser en koppling mellan arbetsmarknaden och gymnasieskolan, till exempel när det gäller att fylla platserna på yrkesprogrammen.

– Att ha riktigt bra yrkesprogram, som nu också ger behörighet till högskolan, gör att vi kan attrahera fler elever. Det är en oerhörd trygghet att kunna försörja sig på en gång efter gymnasiet. Stockholm skulle vinna på att fler ungdomar gick yrkesprogram.

Emilia Bjuggren ser fram emot att samarbeta med andra borgarråd under mandatperioden. En konkret satsning som bygger på samverkan mellan olika förvaltningar är Läsa äger. Det går ut på att hålla elevernas läsning i gång över sommaren, bland annat genom att ungdomar har som feriearbete att främja läsning.

– Det verkar vara ett fantastiskt initiativ, att satsa på läsfrämjande och samtidigt ge ungdomar en meningsfull sysselsättning på loven.

Ytterligare ett område som ska prioriteras de kommande åren är ”insatser som bryter skolsegregationen”. Emilia Bjuggren poängterar att mycket ligger utanför kommunal kontroll. Den viktigaste insatsen blir därför att se till att bra kommunala skolor finns överallt.

– Vi ska inte sälja ut skolor och vi ska planera för nya skolor så att barn från olika områden kan mötas.

Text ANNELIE DREWSEN Foto ULRICA ZWENGER

fanns många lärare som verkligen gjorde skillnad för mig och mina klasskamrater. De tog oss till nivåer som vi inte själva hade trott”, säger Emilia Bjuggren om åren på dåvarande Hyllingeskolan i Hjulsta.

EN STAD FÖR ALLA Emilia Bjuggren

Stadens elever bjuds in

– Det känns stort att vara här, säger åttondeklassaren Hashim Mayombwe och blickar upp i Gyllene salens tak.

Under vår- och höstterminen 2023 bjuds stadens elever födda 2008 in till gratis skolvisning av Stadshuset som en del i 100-årsfirandet.

Denna dag är det ett 30-tal elever från årskurs 8 på Bagarmossens skola som hälsas välkomna till Stadshuset av Emma Schill, samordnare och guide på Stadshusets visningsenhet.

– Nu är ni i Blå hallen, men ni ser att teglet är rött. Egentligen skulle det ha målats blått, men arkitekten Ragnar Östberg ångrade sig när han såg vad fint teglet var, berättar Emma Schill för eleverna, som fascinerade ser sig om.

Frågorna låter inte vänta på sig: ”Är det här Nobelmiddagen serveras?”, ”Varför heter det Blå hallen?”, ”Kan man stå på den där balkongen?”.

Emma Schill svarar engagerat på frågorna – att vid Nobelbanketten dukas det upp för 1 300 personer i Blå hallen, att namnet är tänkt att symbolisera vattnet runt byggnaden och att den lilla balkongen på väggen i innergården ofta används för uppträdanden av olika slag.

Eleverna uppmanas att titta upp i det vackra innertaket i den stora hallen innan de får gå uppför den välkända trappan, ta korridoren förbi borgarrådens arbetsrum, se hur Stadshusets personal dukar upp till ett firande i en av festsalarna och gå vidare till Rådsalen, där Stockholms kommunfullmäktige har sina sammanträden (som för övrigt är öppna för allmänheten).

– Här styrs Stockholm. Det är här som de stora politiska besluten tas som berör oss mest, exempelvis om skola, bostäder och miljö. Det behöver ni bry er om, uppmanar hon och berättar om Stads-

huset som en viktig plats för politiken.

Eleven Sebastian Högman Grunden konstaterar att Rådsalen känns mäktig.

– Det är kul att vi får vara här, nu vet jag hur det ser ut. Allt är superfint, säger han.

Eleverna ställer frågor om mönstret på väggarna och det höga taket, hur många som får plats i Rådsalen och om man får gå hit och lyssna under sammanträdena. Politik, byggteknik och historia blandas när Emma Schill förklarar.

– Nu ska vi förflytta oss till Stadshusets mest omtalade sal, Gyllene salen, säger hon och väl där är det en grupp hänförda elever som bevittnar den fantastiska utsmyckningen och lyssnar när Emma Schill berättar.

– Är det äkta guld?

Frågan är väntad och det går ett litet sus genom salen när hon säger att mosaikbitarna glänser av 24 karats guld.

Eleverna visar även stort intresse för utsmyckningarna i salen, där bland annat mosaiken Mälardrottningen (en symbol för Stockholm), Gustav Vasa och Drottning Kristina, pryder väggarna.

– Det har varit ett jättekul skolbesök. Vi har lärt oss så mycket. Vår guide var väldigt bra på att berätta och svara på frågor, konstaterar eleven Rut Häger och kompisen Ella Blomkvist håller helt med.

– Ett av de bästa besöken vi gjort med skolan. Det är jättekul att ha fått vara här och se så mycket av huset, speciellt Gyllene salen och Blå hallen, säger hon.

Hasse Flygård, SO-lärare på Bagarmossens skola, är glad för möjligheten att boka in ett gratis skolbesök i Stadshuset.

– Det var roligt att se eleverna så engagerade och intresserade som de var under besö-

ket här i dag. Guiden fångade deras intresse, inte bara för huset i sig och dess historia, utan lika mycket för hur det används för festligheter och i politiska sammanhang. Vi kommer att arbeta vidare med det här på SO:n på olika sätt. Även bildläraren på vår skola vill använda sig av besöket i sin undervisning.

– Jag uppmanar verkligen alla skolor att ta chansen att boka en skolvisning. Lärarhandledningen från Stockholmskällan ger också bra tips för den fortsatta undervisningen i klassrummet, säger Hasse Flygård.

Boka en kostnadsfri visning för din klass på stadshuset.stockholm/skolvisning. På Stockholmskällans webbplats hittar du lektionsförslag i fyra olika ämnen som kan användas i samband med besöket i Stadshuset.

Text AGNETA BERGHAMRE HEINS Foto ULRICA ZWENGER

Elever från Bagarmossens skola kollar in utsmyckningarna i Gyllene salen. Isabelle Jones och Rut Häger (i glasögon), båda i årskurs 8, har fått syn på något spännande i taket.

”Vill du kunna skriva bra? Öva!”

Barn och unga skriver mer än någonsin. Och samtidigt uppfattar många lärare att eleverna skriver sämre än tidigare. ”Att man kan skriva sms betyder inte att man kan skriva en utredande text”, säger språkforskaren Theres Bellander.

i träffas på Stockholms universitet, där Theres Bellander är docent i nordiska språk och universitetslektor i svenska. Genom åren har hon studerat ett brett spektrum av ämnen med digitala medier som gemensam nämnare. Ibland med fokus på språket som människor använder där, ibland med fokus på ett visst medium som källa till kunskap. Hennes engagemang kommer från ett intresse för det svenska språket.

– Och från lärandet, från litteraturen, att skriva. Jag har en gymnasielärarutbildning i svenska och historia och har jobbat i gymnasieskolan. Visserligen var jag en ung gymnasielärare, men jag såg att mina elever verkligen låg i framkant, före mig, när det gällde den nya digitala tekniken. De tog den till sig snabbt. Då började jag undra: Hur påverkar detta ungdomarnas språkbruk? Det blev temat för min avhandling.

– Sedan är jag ju fortfarande lärare, jag undervisar här på universitetet – och jag undervisar mycket. Dels på lärarutbildningen, dels blivande språkkonsulter och kommunikatörer och dem som läser svenska som fristående kurs. Jag tycker om det – den där lyckan man känner när polletten trillar ner, att det blir en förändring när lärande sker.

Bland många som undervisar på universitet och högskolor finns en uppfattning om att en stor del av studenterna har svårigheter med att skriva, till exempel när det gäller meningsbyggnad, syftning och ordanvändning. Ser du också det?

– Ja, många vittnar om det. Men det är inte tydligt belagt i forskning att unga i dag skulle skriva sämre än för 20 eller 50 år sedan. Forskare har inte gjort den typen av jämförelser.

Varför inte?

– Det är svårt att konstruera sådana studier. 1977 kom ”Gymnasistsvenska”, där Tor G Hultman och Margareta Westman gjorde en textlingvistisk analys av centralprov i svenska och studerade hur texterna korrelerade med elevernas betyg. Men det är för mycket som har förändrats för att man ska kunna använda den för en jämförelse. De nationella proven i dag ser till exempel inte likadana ut som centralproven då, instruktionerna är annorlunda. ►

Text KATARINA BJÄRVALL Foto ULRICA ZWENGER

Okej, men ändå: Vad säger du om att många ser stora brister i det som unga skriver?

– Vi som undervisar här ser det och vi pratar om det och vi är bekymrade. Men vi ser också en otrolig heterogenitet i våra studentgrupper. Vi har toppstudenter på lärarutbildningarna! Det är jätteviktigt att man inte tror att lärarstudenter är okunniga och slappa. I alla examinationer använder jag hela betygsskalan från A till F.

Vad är det då som bekymrar er och dig?

– Att en del inte har de grundläggande färdigheter som krävs för högre studier.

Vad är det de saknar?

– Det kan vara meningsbyggnad och ordförråd. Att kunna skriva längre sammanhängande texter. Att behärska det vi brukar kalla textaktiviteter.

Vad är det?

– Det är som klossar som man använder när man bygger en text. Det finns sex stycken: Att berätta, att återberätta, att beskriva, att instruera, att förklara och att ta ställning. Om man till exempel ska skriva en bokrecension så behöver man beskriva, återberätta och ta ställning.

– Självklart behöver studenter här skolas in i ett akademiskt skrivande, det ska vi lära dem när de kommer hit. Men för att vi ska kunna göra det behöver de ha övat på att kombinera de här byggklossarna i olika typer av texter. De behöver ha skrivit mycket, läst mycket och fått förebilder i form av texter som skrivits av professionella skribenter.

Du skrev 2010 i din avhandling om ungdomars språk i den digitala tiden att de är bra på att anpassa sitt språk till olika sammanhang. Hur ser det ut nu?

– Jag tycker inte att jag hade fel där, det stämmer fortfarande. Men i dag ges inte alla ungdomar chans att bredda sin språkliga repertoar. Det brukar lyftas fram i forskning att vi aldrig tidigare i historien har skrivit så mycket som vi gör nu. Ungdomar skriver varje dag, alla gör det. Men det de flesta skriver är ganska korta meddelanden som är en del av en dialog. De skickar repliker till varandra. När det gäller att skriva längre texter är variationen jättestor. Det finns barn och ungdomar som skriver långt, de digitala plattformarna tillåter ju dem att göra det. Men det en väldigt liten andel av alla ungdomar som är intresserade av att ta den chansen. Har vi varit naiva när det gäller den digitala tekniken och hur den påverkar skrivandet?

– Nej, men vi har varit dåliga på att öva på olika typer av skrivande. Jag tycker absolut inte att vi ska minska vårt sms:ande eller förbjuda det. Men att man kan skriva sms betyder inte att man kan skriva en utredande text. En parallell är min egen ungdom när särskilt flickor pratade i telefon hela eftermiddagarna med sina vänner. Och då undrade en del: Hur kunde de som pratade så mycket vara rädda för att hålla föredrag i klassen? Och du som sms:ar så mycket, hur kommer det sig att din utredande text innehåller alla de här språkliga felen? Det är olika genrer, man gör olika saker.

Hur angelägna är egentligen eleverna om att utveckla sitt skrivande?

– Vi ska inte underskatta dem. Att säga att ”det här lägger vi ingen tid på, för det är inte eleverna intresserade av”, det är ju jättetokigt. Jag tror att det finns väldigt många elever som längtar efter goda texter att läsa. Efter att ta till sig kunskap ur text, men också efter kulturella upplevelser via böcker.

– Skolans roll är att ge eleverna verktygen. Att nå dit där de känner sig trygga i läsande och skrivande, där de kan välja en tjock bok och veta att det klarar de. Sedan kanske de kommer på att nej, det här var inte kul, jag vill inte ägna mitt liv åt att skriva. Men att inte få chansen, det vore ju för eländigt. Hur ska lärarna jobba för att alla ska få den chansen?

– Genom att resonera sig fram till vad man vill att eleverna ska lära sig. Vad kan de redan – skriva korta meddelanden i en gejmingchatt? Bra, då behöver vi inte lägga tid på det. Men däremot på att skriva långa sammanhängande texter. Gäller det alla lärare eller bara svensklärare?

– Jag tror att alla lärare behöver jobba med texter.

Men vi ser också en otrolig heterogenitet. Vi har toppstudenter på lärarutbildningarna!

Theres Bellander

Eleverna behöver läsa ämnets texter och prata om hur är de uppbyggda. Det hjälper dem när de ska presentera ett bra utredande svar på en fråga på ett prov. Det finns de som menar att alla sätt att ta till sig information – ljud, bild och text – är lika bra. Hur ser du på det?

– En viktig utgångspunkt i skrivpedagogiken har länge varit att man ska börja i elevernas intresse. Något som har hänt i och med de nya medierna är att vi alla alltmer tar till oss kunskap genom att titta på film eller lyssna på podd. Det är väl jättefint, men man måste också tänka på att introducera eleverna för sådant de inte själva upptäcker. De behöver använda text. Dels som förebild för sitt eget skrivande, dels som kunskapskälla. Jag tycker att även de dyslektiker som måste lyssna på inlästa läromedelstexter ska ha boken framför sig. Det handlar om att använda sinnena – syn, hörsel, hand ...

– Så här tänker jag när det gäller mig själv: Att ständigt läsa skönlitteratur berikar mitt liv. Jag har alltid en bok på gång, men jag har också alltid en ljudbok för alla de tillfällen när jag inte kan läsa. När jag diskar eller cyklar eller joggar. Jag tycker inte att man ska ersätta läsningen med lyssnande, men man kan gärna lägga till det, för då får man dubbelt så många böcker.

– I min avhandling skrev jag om att det blir fler och fler kommunikativa praktiker, det förstör inget, vi är anpassningsbara. Det tror jag fortfarande, men det ligger på oss att vi håller alla de här praktikerna i gång. Man måste öva på något för att bli bra på det. Ska man bli en duktig skribent måste man skriva.

Varför ska man bli en duktig skribent?

– Ska man vidare till högre studier så är det ett krav. Ska man inte det är kraven lägre, men vi lever alla i ett textsamhälle. För att förstå sin egen och andras roll i det samhället och för att kunna påverka sitt liv där, måste man veta vilka ord man ska använda och hur man strukturellt ska ordna meningarna till stycken. Man får ett ordförråd genom att läsa. Och formuleringar.

– Det är viktigt att alla kan skriva texter som kan stå för sig själva, alltså texter som någon kan läsa och förstå och agera utifrån. Även inom yrken där text inte är det primära redskapet kan man behöva skriva instruktioner och rapporter och formulera mål till verksamhetsplaner. Det finns mycket etnografisk skrivforskning som visar att det krävs mer och mer skrift även inom helt vanliga arbetaryrken. Brister i

grammatik och stavning kan göra texter svårbegripliga och är det riktigt illa kan de missförstås. Vad kan det handla om för fel?

– Det kan exempelvis handla om syftning. I samtal förstår vi oftast varandra eftersom vi kan ta gester och mimik till hjälp, fråga och rätta till om det uppstår oklarheter. Men om man skriver ”Jag tog bussen till matchen den gick långsamt” så vet inte läsaren om det var bussen eller matchen som gick långsamt. Eller: ”Jag kopplade hunden som var Elis” – heter hunden Elis eller är Elis ägaren till hunden? Har svensklärarnas arbete förändrats så att annat har blivit viktigare än grammatik, meningsbyggnad, ordförståelse och läsförståelse?

– Även lärare är en heterogen grupp. Men på lärarprogrammet kämpar vi till exempel en del med våra kurser i grammatik. Det har prioriterats bort i skolan. Det kommer ibland studenter som tycker att grammatik är onödigt, det behöver man inte kunna för att skriva bra. Och jag kan förstå att det är svårt att hitta meningen med regelrätt grammatikundervisning. Då behöver vi tänka: Vad ska grammatiken användas till? Jo, för att kunna prata om text måste man ha ord för textens beståndsdelar. Och då kan det uppstå ett sådant där tillfälle när polletten trillar ner. Genom att veta vad en nominalfras är kan man prata om hur utbyggda nominalfraser ger liv åt en berättande text.

Vad är en nominalfras?

– En enkel nominalfras innehåller bara ett substantiv, till exempel ”hunden”. En utbyggd nominalfras består av flera ord, till exempel ”den stora dreglande hunden”. Så precis som slöjdläraren kan säga ”använd lövsågen” kan svenskläraren säga ”använd utbyggda nominalfraser”. Det ger förståelse.

Kan den tidspress lärare lever med ha betydelse för elevers svårigheter att skriva? Läraren vill ju hinna läsa, rätta och ge feedback på allt eleverna skriver och då får texterna inte vara för långa.

– För att bli en bra skribent måste man inte bara skriva mycket utan också få adekvat respons. Men läraren behöver inte läsa alla texter. Elever kan föra anteckningar, loggböcker och liknande som bara de själva läser. De kan också kamratgranska varandras texter. Men det går inte att komma ifrån att svensklärarens respons är mycket värdefull.

Vilken roll spelar engelskan för ungdomars försämrade svenska skriftspråk? Många har ju tränat upp sin engelska via digitala medier. ►

– Det är samma sak där, man behöver läsa på svenska för att kunna skriva på svenska. Men jag tycker inte att anglifieringen är värre bland unga än bland vuxna.

Vilken betydelse har det att allt fler barn är flerspråkiga?

– Att vara flerspråkig är inget hinder för att bli bra på svenska. Men med den segregation vi har så finns det en risk att man umgås mest med dem som pratar ens modersmål. Då får man inte lika mycket övning i svenska. Och det är tråkigt om lärare lägger sig på lägstanivån. Att man tänker ”i den här klassen har jag så många andraspråkstalare så nu tittar vi bara på film”. I stället ska man jobba extra mycket med texter. En del ungar växer upp i hem med fyllda bokhyllor och en papperstidning på frukostbordet, medan andra inte har en enda bok hemma. Vad kan lärare göra åt det?

– I skolan pratar man om explicit och implicit inlärning. En tidning som ligger framme kan ge implicit inlärning – man kanske bläddrar i den och vips så fattar man hur en tidning funkar. Skolan kan göra så, genom att låta eleverna utsättas för många olika sorters texter, men den behöver också vara explicit –genom att lärare och elever tillsammans tittar på texter och pratar om de här olika byggstenarna: Här har vi ett stycke där kunskapen presenteras, här har vi ett annat ... Och det multimodala: Här har vi en bild på matsmältningen och människan i genomskärning, hur samspelar bilden med texten?

– Men det finns en orättvisa i vilka texter elever

får möta i skolan, vad de får läsa och vad de får öva på att själva producera. Det ser väldigt olika ut hur lärare samtalar med elever om text. Hur ser orättvisorna ut?

– Vi ska inte förenkla och säga att de som går ett yrkesförberedande gymnasieprogram har sämre kunskaper än de som går ett studieförberedande, det är variation inom de studieförberedande också. Men vi har inte en likvärdig skola i dag, som jag ser det. Så vilka elever blir gynnade respektive missgynnade?

– Kan det inte räcka att säga att det är orättvist? Jag tycker nästan det är obehagligt att prata om det. Ja, det är fruktansvärt att behöva säga det. Många av de experter vi har träffat i den här 15-åriga samtalsserien i LÄRA har tagit upp just det du beskriver, det som kallas bristande likvärdighet. Ändå verkar inte mycket ha förbättrats. Är det inte det som är det fruktansvärda?

– Det blir en politisk fråga. Särskilt i storstäder som Stockholm där man kan göra ett aktivt skolval så ser medvetna, högutbildade föräldrar till att deras barn får gå i skolor där de får det de behöver. Men som universitetslärare är jag jätteförsiktig med vad jag säger. Jag säger bara att det finns orättvisor och att som lärare ska man jobba emot det. Det är ju en del av skollagen – det kompensatoriska uppdraget.

– Exakt. Men politiken gör det ofta svårt för skolan att sköta sitt kompensatoriska uppdrag. Om jag var politiker skulle jag tala för att skolor där det går elever med stora behov skulle få mer resurser och jag skulle kämpa för att locka välutbildade och erfarna lärare dit.

– Och skolan bör få de resurser den behöver för att elever ska lära sig att skriva längre analyserande texter. Lärare behöver kanske få mer tid till att läsa och kommentera elevers texter, vissa lärare kanske behöver fortbildning i skrivdidaktik, elever kanske behöver tillgång till tysta och lugna skrivplatser.

– Jag anser också att skrivandet ska ske i skolan. Dels för att man kan behöva försvåra för hjälpsamma föräldrar som annars gör barnens läxor, dels för att barn och unga – och alla vi människor – behöver tid för återhämtning och vila när vi är lediga. Vilken betydelse har ungas sjunkande språksäkerhet för framtiden? Finns det en risk att den slår mot lärande och kunskapsutveckling i allmänhet?

– Det finns det säkert. Vi kan ta nyheter som exempel. Genom att läsa rubriker eller lyssna på radions sammanfattningar kan man ganska snabbt få en uppfattning om vad som har hänt i Sverige eller världen i dag. Det är ju jättebra. Men när vi sedan läser till exempel Dagens Nyheters fördjupande texter på helgerna får vi en nyanserad bild där saker ställs mot varandra. Vi får en förståelse för varför saker är som de är.

– Kunskap är sällan: ”Så här är det”. Det är oftare: ”Det beror på”. I alla fall inom humaniora. Men också inom den naturvetenskapliga sfären. För att förstå världen och vår roll i den behöver vi problematisera fakta och ställa teorier mot varandra.

Det blir en politisk fråga. Jag säger bara att det finns orättvisor och att som lärare ska man jobba emot det.

Va rje dag som Jenny Hyenstrand kliver in genom porten på Globala gymnasiet är hennes uppdrag solklart: att skapa så bra förutsättningar som möjligt för lärarna att göra ett bra jobb. Att se elever lyckas är ett kvitto på att även hon gör det som rektor.

Det var den platta organisationen med en hög grad av delaktighet som lockade henne till Globala för sex år sedan. Här finns ämnesövergripande arbetslag som jobbar tajt tillsammans och ett globalt perspektiv på viktiga frågor som hållbarhet. Under hennes ledning har vissa förändringar ägt rum – den främsta är att skolan har utökats med ett ekonomiprogram.

– Vi ville få in ekonomin i hållbarhetsfrågorna. Vi hade också ett väldigt homogent elevunderlag, det påverkade diskussionsklimatet. Med ekonomiprogrammet har skolan blivit mer heterogen och vi ser att det gynnar eleverna.

Satsningen på elevhälsan har också haft stor betydelse. När Jenny Hyenstrand kom till Globala gymnasiet var tjänsterna i elevhälsan små, och den var

»Mitt uppdrag är solklart«

inte integrerad i klassrummen. I dag arbetar en specialpedagog i varje arbetslag, som undervisande.

– Den ordningen har gett jättefina resultat, vi har kommit ifrån ”skickande” av elever. Tidigare låg också ett stort ansvar för elevhälsoarbetet på mentorerna, nu har de mer stöd av kurator, specialpedagog, skolsköterska och studie- och yrkesvägledare.

Nyligen utsågs hon till Årets gymnasierektor, och i motiveringen hyllas hennes förmåga att skapa delaktighet. Hon konstaterar att olika skolor kräver olika slags ledarskap.

– Det här är en skola som bygger på delaktighet. Självklart har jag ansvaret. Men i min roll ligger att ha tålamod vid förändringar, att hela tiden bolla till arbetslagen där en stor del av ansvaret ligger.

Där är det inte upp till henne att peta, konstaterar hon.

– Jag ska stötta där det behövs, men det är viktigt att kunna vila i att det kommer att bli bra. Det blir alltid det.

Jenny Hyenstrand är rektor på Globala gymnasiet på Södermalm.

Jenny Hyenstrand DÄRFÖR ÄR JAG SKOLLEDARE

Text MARIKA SIVERTSSON Foto ULRICA ZWENGER

”Var nyfikna, tänk kritiskt!”

Som fotograf och journalist reste han över stora delar av världen och upptäckte hur missvisande mediernas rapportering kan vara. I dag är Magnus Rosshagen medielärare på Östra Reals gymnasium där hans egna erfarenheter från utvecklingsländer får stort utrymme i undervisningen.

En kylig vinterdag sitter ett 20-tal koncentrerade elever i klass SA20C i en bildsal på nyrenoverade Östra Real på Karlavägen i Stockholm. De går på samhällsvetenskapsprogrammet med medieinriktning, och den här lektionen illustrerar medieämnets komplexitet i dag, med demokratifrågor i fokus utifrån olika perspektiv.

Eleverna ska förbereda en essä på temat ”Bilden av den andre” som är ett ämnesövergripande projekt inom medier, samhälle och kommunikation, svenska 3 och filosofi, där Magnus Rosshagen samarbetar med kollegan David Enemar. Utgångspunkt är den koloniala historien och hur den påverkat världen och dagens samhälle. Att läsa ”Mörkrets hjärta” av Joseph Conrad, om kolonialmakten Belgiens övergrepp i Kongo, har varit en del av förberedelserna.

Men ”Bilden av den andre” kan likaväl handla om Black lives matter eller om vardagsrasism. Förmågan att associera och fördjupa de teoretiska kunskaperna är en del av utmaningen.

Eleverna Liv Asker och Cindrella Soliman hämtar inspiration från skoltidningen Östra Berättar som klassen gjorde förra terminen och som tar upp andra aspekter på ”vi och

dom”. Cindrella Soliman har gjort ett reportage med rubriken ”Det nya hemlandet Sverige”, med utgångspunkt från den ryska invasionen av Ukraina och den flyktingvåg som nått Sverige men också med tillbakablickar på den egna familjens flykt från Irak 1991.

− Jag inspireras av Magnus yrkeskunnande. Många ser på politiska debatter utan att reflektera, men med de verktyg vi får med oss från hans undervisning blir det självklart att analysera det som sägs, säger Cindrella Soliman, som var en av två chefredaktörer när tidningen producerades.

Liv Asker nickar och säger att en lärare med en yrkesbakgrund i det ämne hen undervisar är inspirerande.

− Magnus är unik, han är

den första lärare jag haft som brinner för sitt ämne. Jag vill använda de kunskaper jag får här, så jag väljer mellan att bli advokat och journalist, säger Cindrella Soliman.

Magnus Rosshagen undervisar på och ansvarar för sex olika mediekurser. Han menar att den ämnessammansättningen hade varit nästintill omöjlig om han inte haft den yrkesbakgrund han har.

– Det är så komplext, för eleverna ska arbeta både med

Eleverna Liv Asker, Victoria Söderström och Milijan Slavic hämtar inspiration till uppgiften från ett collage som medieläraren Magnus Rosshagen presenterar.

teknik och hantverk samtidigt som de ska få kvalificerade teoretiska kunskaper. Det är viktigt att lära dem att berätta själva.

Han poängterar att lärare har ett uppdrag att värna om demokratin och lyfta fram yttrandefrihets- och värdegrundsfrågor, och en av metoderna är att lära eleverna kritiskt tänkande med hjälp av journalistiska verktyg.

Magnus Rosshagen har varit lärare sedan 2006. Det som fick honom att byta yrke var dels familjesituationen när han hade fått barn, dels att det var slitigt att frilansa som fotograf och journalist. Läraryrket låg nära till hands.

− Jag har rest väldigt mycket i Afrika och upplevt hur vi i Sverige fortfarande ger en endimensionell bild av människor från andra delar av världen, och att rasism fortfarande är vanlig när vi skildrar svarta människor och deras liv.

Att ge kommande elever verktyg att själva söka fakta och kunna förmedla dem var lockande. Som nybliven lärare kunde han tack vare sina kontakter etablera ett utbyte med en skola i Kenya. Hans elever besökte Nairobi och de kenyanska eleverna kom hit. De skildrade varandras vardag i text och bild, vilket resulterade i reportageboken ”Nacka–Nai-

robi” med berättelser och bilder från två kontrasterande kulturer.

− Jag uppmuntrar eleverna att vara nyfikna och att resa och hitta spännande berättelser. Jag lär dem att vara källkritiska och ta kontakt med människor. De får reportageuppdrag och intervjuar olika människor.

Magnus Rosshagen tror att lärare har nytta av kolleger med en annan yrkesbakgrund än den egna. Själv blev han färdigutbildad gymnasielärare inom estetiska medieämnen 2009 och har sedan vidareutbildat sig inom dokumentärfilm och läst journalistik på Södertörns högskola. Bland de sex kurser han håller i finns samarbeten med språkintroduktionsklassen.

− Stockholm är en segregerad stad och vår språkintroduktionsklass har blivit ganska isolerad. Därför tog jag initiativ till att elever från samhällsprogrammets medieinriktning och elever från språkintroduktion träffas och får samarbeta, vilket bland annat ledde till ömsesidiga personporträtt.

Nu har eleverna i årskurs 1 fått i uppdrag att skildra ”gränser” genom att besöka några olika bostadsområden i Stockholm som gränsar till varandra men där livsvillkoren ser helt olika ut beroende på vilken bakgrund man har.

− De här mötena har ofta blivit bra. Eleverna inser att vi är ganska lika som människor oavsett om vi bott i Afghanistan eller Sverige.

I klassrummet är lektionen snart slut

och Magnus Rosshagen vill ge en sista inspirationsinjektion innan eleverna ska ge sig i kast med att välja ämne för sin essä. Han har satt upp ett collage av bilder från en utställning som förra årets treor gjorde efter en reportageresa till Berlin, med material bland annat från Förintelsen.

− Jag kontaktade Kulturhuset i Stockholm och presenterade projektet. Utställningen visades där under våren med både bilder, collage och filmer. Det är viktigt att elevernas arbeten når ut, säger Magnus Rosshagen.

Hans sätt att arbeta ledde häromåret till en nominering till det prestigefyllda priset Guldäpplet, som delas ut till lärare som utvecklar skolan med hjälp av IT.

− I mina ämnen finns det alltid saker att utveckla. Tiden räcker inte till allt, och jag försöker också lägga tid på sådant som eleverna uppskattar, som att ge respons på deras arbeten.

Det betyder att han nästan alltid har med datorn hem och gränserna mellan jobb och fritid suddas ibland ut.

Utvecklingspotentialen är enorm när det gäller undervisning i hans ämnen, inte minst med tanke på samhällsförändringarna, menar Magnus Rosshagen.

− Min förhoppning är att frågor som rör demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter kommer att prioriteras ännu mer i framtidens undervisning.

Matilda Nobel och Liv Asker gillar att bilder spelar en central roll i undervisningen.

Text MARIANNE HÜHNE VON SETH Foto ULRICA ZWENGER

LAURA GÖTHBERG, 8 ÅR

Bromma kyrkskola

Jag älskar min fröken. Hon är snäll och mellansträng på samma gång. Det är bra för då blir det lugnare i klassrummet. Är det något jag inte förstår så hjälper hon mig alltid och hon är bra på att lyssna. Jag trivs jättebra i min skola. Det är en liten skola och jag har gått här sedan förskoleklass. Jag vet nästan vad alla på skolan heter och jag känner alla vuxna här. Det är tryggt och bra.

Vi har en fin skolgård och rasterna är roliga. Ibland längtar jag till rasterna, men när jag är väldigt koncentrerad på något, till exempel när jag skriver eller ritar, då vill jag inte ha rast. Vi leker ofta kull, men ibland står vi bara och pratar. Jag tycker om att lära mig nya saker och det gör jag hela tiden i skolan. Jag har lärt mig mer matte, att skriva bättre och nu läser jag

också mycket fortare. Vi läser mycket i skolan. Vi har surfplattor som vi använder, där vi har böcker nedladdade, men vi läser vanliga böcker också.

Lektionerna med bild och engelska är roligast. Det är roligt att lära sig engelska ord. Jag tycker alltid om att gå till skolan och jag känner mig väldigt trygg här. Nästa år börjar jag på Nya Elementar som är en mycket större skola. På ett sätt är det tråkigt, för jag vill fortsätta här, men mest roligt ändå för där går min bästis.

På fritiden spelar jag fotboll och tennis och tränar gymnastik. Jag älskar fotboll, det är nog det bästa jag vet. När jag blir stor vill jag bli fotbollsproffs, om inte det går kanske jag blir konstnär.

» När jag skriver vill jag inte ha rast «

Berättat för AGNETA BERGHAMRE HEINS Foto MARC FEMENIA

Bromma kyrkskola

ÅRETS LÄRARE Sofia Persson

Min chef var skeptisk och trodde inte att eleverna skulle komma efter skoltid, men jag var övertygad.

”Eleverna utmanar mina tankar varje dag och gör mig till en bättre lärare”, säger Sofia Persson på Bromma gymnasium.

Göra det omöjliga MÖJLIGT

Handledning efter skoltid, elever som coachar varandra och ökad kollegial samverkan har lett till förbättrade resultat i matematik på Bromma gymnasium. Under hösten utsågs Sofia Persson till Årets gymnasielärare för det utvecklingsarbete hon gjort med sina kolleger.

usiken från Mission Impossible-filmerna strömmar ur högtalarna. På bänkarna är allt material framdukat och namnskyltar utplacerade. Sofia Persson öppnar dörren till klassrummet och en minut senare sitter alla elever i klass EK21EB vid rätt plats och riktar blicken mot tavlan, där en filmaffisch med Tom Cruise projiceras.

– Ni känner stämningen, va?

Sofia Persson hälsar klassen välkommen till ”Mission Impossible Math”.

– Det går ut på att du och ditt team ska lösa ett matematiskt problem. Målet är att ni ska hitta olika lösningsstrategier, prata matematik och lära av varandra. Förhoppningsvis ska vi göra det impossible till possible

Bakom den dramatiska inramningen finns ett genomtänkt lektionsupplägg som skapats av matematiklärarna inom ett Blivaprojekt. Bliva står för behovsdrivet lärande med innovativa verktyg och arbetssätt och finansieras med EU-medel. På Bromma gymnasium bestämde sig matematiklärarna för att göra filmer med matematiska uppdrag till eleverna, där varje uppdrag har en koppling till det centrala innehållet i kursen.

Innan uppdraget presenteras får alla elevgrupper prata ihop sig och sätta ett gemensamt mål. Samarbete och nyfikenhet på varandras tankar är minst lika viktigt som det matematiska innehållet. Sedan är det dags att se lärarnas film.

Den välbekanta loggan för Melodifestivalen dy-

ker upp och Loreens vinnarlåt ”Euphoria” dundrar i gång. Sedan börjar matematiklärarna dansa på skolgården iklädda peruk, fjäderboa och glittrande kläder. En av dem föreslår att de ska skapa en plats för dans.

– En Melloruta! ropar alla.

– Men hur ska vi göra?

– Kolla, där ligger ett snöre ...

Sist presenteras uppdraget: att göra en så stor ruta som möjligt med hjälp av ett 30 meter långt snöre och en mur. Efter klippet får eleverna ställa frågor.

– Hur lång är muren?

– Det är okänt, svarar Sofia Persson.

Dags för eleverna att lösa problemet. En grupp inser blixtsnabbt att det går att ta reda på den maximala arean med hjälp av en andragradsfunktion. De räcker upp handen och visar sin lösning för Sofia Persson inom några minuter.

– Nu har ni löst det algebraiskt, så nu får ni i uppgift att hitta en alternativ lösningsstrategi.

I alla grupper pågår samtal om matematik. Olika strategier prövas, ekvationer formuleras och revideras, lösningar granskas. Hur blir parabeln? Var kommer vi att hitta den maximala arean? På symmetrilinjen …. Den räknar vi ut med pq-formeln. Eller nollpunktsmetoden.

Sofia Persson går runt i klassrummet, lyssnar, ställer frågor och ger ledtrådar om det behövs. En grupp har skapat en andragradsfunktion men kört fast.

– Ni har satt x på långsidan, men vad händer om ni sätter x på kortsidan?

Plötsligt lossnar det.

Text ANNELIE DREWSEN Foto ULRICA ZWENGER

Sofia Persson

Att skapa ett tryggt klassrum där eleverna tränas i att hjälpa varandra har varit en av flera insatser för att höja resultatet i matematik på Bromma gymnasium. För två år sedan fick Sofia Persson en förstelärartjänst på skolan med just det uppdraget. Hon kom då från cirka 20 års arbete på fristående gymnasieskolor. Tillsammans med sina kolleger har hon också lyckats höja resultatet. De närmast föregående åren hade en relativt stor andel av eleverna på samhällsvetenskapsprogrammet blivit underkända på matematikkursen. Nu når 98 procent av eleverna minst ett E i betyg.

I höstas fick Sofia Persson utmärkelsen Årets gymnasielärare i Stockholms stad för att ha ”utvecklat matematikundervisningen så att både intresset och måluppfyllelsen i ämnet har ökat”.

– Jag delar den här utmärkelsen till hundra procent med kollegerna. Det vi har skapat står alla bakom, säger hon.

Så vad har de gjort? Det första steget var att analysera läget och lista vilka förändringar som skulle krävas. Det blev en rad förslag, som kortare lektioner, lektionsdesign och att arbeta med elevernas matematiska självförtroende. En konkret insats blev att erbjuda handledning i matematik efter skoltid, något som Sofia Persson hade arbetat med på sina tidigare skolor.

– Min chef var skeptisk och trodde inte att eleverna skulle komma efter skoltid, men jag var övertygad, säger Sofia Persson.

Hon fick rätt. Numera är eleverna välkomna på matematikhandledning varje tisdagseftermiddag.

– De kommer vecka efter vecka och vi fyller minst två salar. Inför prov kan det vara fyra salar.

Handledningen är för alla elever oavsett vilket betyg de siktar på. Ibland ges även riktad stöd, till exempel efter prov.

– Vi har gemensamma prov i matematik och om vi ser att det är en klick elever i varje klass som behöver hjälp så kan en lärare ta hand om dem under handledningen.

Mattelärarna är ett sammansvetsad gäng som ser ”alla elever som allas elever”. Vid terminsstart presenterar sig hela gruppen på ett foto och eleverna uppmuntras att ta kontakt med vem som helst av dem. Lärarna delar också på ansvaret för handledningen, men tar tid från andra möten för att hinna med.

– Vi jobbar på att det ska läggas in i våra tjänster. Handledningen är en avgörande faktor för att eleverna ska klara kurserna.

En annan nyhet på Bromma gymnasium är mattecoacherna, elever i årskurs 3 som frivilligt handleder elever i de lägre årskurserna.

– Vi hade 16 mattecoacher förra året och till varje handledning kom tre, fyra stycken. Vi träffas en kvart innan, fikar lite och har en kort genomgång.

Sofia Persson tror att coacherna är en förklaring

En grupp inser blixtsnabbt att det går att ta reda på den maximala arean med hjälp av en andragradsfunktion.

Sofia Persson lyssnar när Adeline Walldius, Felix Hannerz och Polly Bucknell utbyter tankar och lösningsförslag.

Hur hittar man Mellorutans maximala area? Sofia Persson och Olle Dal i EK21EB kollar in andragradsfunktionens graf.

till att så många elever kommer på handledningen.

– Det höjer också matematikens status. Mattecoacherna är våra stjärnor och skolans stolthet. De säger också själva att de får en personlig utvecklig och lär sig mer matte av att hjälpa andra.

För Sofia Persson är mötet med eleverna viktigare än ämnet i sig och hon kallar läraryrket ”det roligaste som finns”.

– Eleverna utmanar mina tankar varje dag och gör mig till en bättre lärare. Att bygga relationer till var och en är en viktig del av mitt ledarskap.

När det är en kvart kvar på lektionen har alla grupper hittat lösningar på hur stor Mellorutan kan bli. De flesta verkar nöjda med sin insats och kan bocka av sina gruppmål. En grupp går fram till tavlan och skriver sin lösning. När de presenterar sitt svar – 112,5 kvadratmeter – applåderar hela klassen.

– Vänta, vänta, säger en elev. Hur visste ni att extrempunkten var där?

Och så fortsätter samtalet.

Flera elever konstaterar att det var en annorlunda lektion – både rolig och klu-

rig. När de lämnar klassrummet syns idel glada miner, trots att ämnet ofta uppfattas som svårt eller tråkigt.

– Det är mycket känslor i matematik. Eleverna tänker att de är dåliga och att det inte är någon idé att försöka. Men jag går i gång på att försöka vända den trenden och skapa ett självförtroende hos alla elever, säger Sofia Persson.

En känsla av gemenskap kring ämnet är också en förklaring till de förbättrade resultaten.

– I dag hade vi till exempel ett gemensamt prov då alla elever i årskurs 1 skrev samtidigt. Det blir en anda runt matematiken och en trygghet för alla elever att vi lärare har ett så nära samarbete.

Ytterligare ett grepp för att få eleverna att lyckas bättre är att erbjuda ”andra chansen” efter ett prov.

– När de får tillbaka det rättade provet får de jobba med uppgifterna som de inte har löst i grupper. Då märker de ofta att de lyckas. De lär sig för livet i stället för att bara skriva ett prov och gå vidare.

Vi vill berätta om ditt arbete!

Arbetar du med något lyckat pedagogiskt projekt som kollegerna i stadens skolor borde få läsa om och inspireras av?

Kontakta redaktionen och berätta hur det påverkade elevernas lärande – enklast via mejl till tomas. bannerhed@edu.stockholm.se

Välkommen!

Läs mer om arbetet med Bliva på Bromma gymnasium på nästa uppslag.

Så blev lektionerna mer attraktiva

Med nya arbetsmetoder har Bromma gymnasium höjt kvaliteten på undervisningen. Förändrade examinationsformer och mer kreativa lektioner blev resultatet av ett tvåårigt Blivaprojekt där alla skolans lärare deltog.

Andrea Mårtenson är förstelärare i undervisningsutveckling och Marie Ståhl förstelärare i naturvetenskapliga ämnen. De har varit draglok i det EU-finansierade projektet Bliva som nu är avslutat efter ett arbete som omfattat hela skolan. Bromma gymnasium är en av cirka 30 grund- och gymnasieskolor i Stockholm som har deltagit i Bliva (”behovsdrivet lärande med innovativa verktyg och arbetssätt”).

− I arbetslaget funderade vi på hur ett ämnesövergripande samarbete på hela skolan skulle kunna se ut. Sedan valde skolledningen att tillsammans med mig och Marie vidga projektet till två år, säger Andrea Mårtenson.

Det var en stor skillnad mot hur skolan normalt arbetar och det krävdes en organisationsförändring för att få allt på plats.

Andrea Mårtenson och Marie Ståhl blev projektledarna som skapade strukturen.

Marie Ståhl förklarar:

– Vi skulle försöka få alla att jobba med något som skulle leda till något nytt konkret i undervisningen. Skolans alla förstelärare blev ansvariga

för det praktiska genomförandet.

Utbildningsförvaltningen hade skapat färdiga moduler att välja från och skolorna kunde på så sätt utforma sitt förändringsarbete efter egna behov och önskemål. Bromma gymnasium valde ”systematisk undervisningsutveckling” som löper i en cykel: först identifiera ett problem och formulera en hypotetisk lösning, sedan testa den tänkta lösningen i klassrummet under kollegialt överinseende och därefter utvärdera resultatet.

Andrea Mårtenson ger ett exempel från samhällsvetenskapsprogrammet. På proven visade sig elevernas språk och resonemang ofta vara för torftiga för att möjliggöra höga betyg, trots att eleverna kunde ha goda ämneskunskaper.

En hypotes togs fram. Att arbeta med sambandsord skulle kunna hjälpa eleverna att fördjupa sina texter. Sambandsorden kunde vara ”därför att”, ”som leder till” eller ”på grund av”. Eleverna fick därmed nya användbara verktyg för att höja sina prestationer. Nya examinationsmetoder har tagits fram på samma sätt.

– Vi ville att lektionerna ska kännas meningsfulla för eleverna. Det har varit hög frånvaro för att eleverna har tyckt att det varit bättre att plugga hemma. Vi ville göra lektionerna mer attraktiva, säger Marie Ståhl.

Därför infördes examina-

Radarparet Andrea Mårtenson och Marie Ståhl är överens om att det är de små stegen som sammantagna skapar resultaten, inte varje enskild detalj.

tionsdelar i nya former, ibland på vanliga lektioner. Det kunde vara en diskussion, ett seminarium, en film eller en podd som bedömdes och betygsattes. Marie Ståhl menar att det är friheten att pröva idéer utan krav som varit det viktiga. Att lära vad som fungerar och vad som inte gör det utan prestige.

− Jag och en kemilärare prövade mer bildstöd vid laborationerna. Idén var att det skulle gå snabbare och vara intressantare att se en instruktion som bilder i stället för text. Men så var det inte alls, eleverna ville ha det som tidigare. Och så fick det bli.

En framgångsfaktor har enligt projektledarna varit att alla idéer som testats har analyserats i tvärgrupper. På så sätt har var och en i kollegiet kunnat fånga upp det som fungerat bra för att sedan själv använda det i sin egen undervisning.

Projektet avslutades med en enkät till lärarna, som alla hade hunnit med två undersökningsfrågor. Det lärarna uppskattade mest var det kollegiala lärandet, medan nackdelen var att det skedde på bekostnad av de vanliga ämnesrelaterade mötena. Det går dock inte att säga ännu om arbetet kommer att leda till förbättrad måluppfyllelse.

− Det är fel frågeställning, tycker vi. Detta är de små steg som vi tror ska ge resultat på sikt. Men ett undantag finns och det gäller matte B, där man jobbat med mattefilmer och stödundervisning som har resulterat i högre måluppfyllelse, säger Marie Ståhl.

Andrea Mårtenson konstaterar att om bara en enda elev har förbättrat sitt resultat för att hen har lärt sig att utveckla sitt språk och resonemang, då är hon nöjd.

TÄVLING Vinn biobesök

Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får var sitt presentkort med två biobiljetter. Lycka till!

1 Hur länge har Bengt Sundberg varit kökslärare på Stockholms hotelloch restaurangskola?

1 17 år

X 22 år

2 27 år

2 Vad sätter Jenny Hyenstrand främst inom sitt rektorsuppdrag?

1 Att höja elevernas kunskapsresultat X Att åstadkomma en budget i balans

2 Att skapa bra förutsättningar för lärarna

3 Vilka står bakom satsningen På riktigt – sakprosa i skolan?

1 Författarcentrum Öst

X Översättarcentrum

2 Utbildningsförvaltningen

4 Sofia Persson är prisbelönt lärare i matematik. På vilken skola?

1 Thorildsplans gymnasium

X Bromma gymnasium

2 Nya Elementar

5 Vad vill Laura Göthberg, 8, bli i framtiden?

1 Brandman

X Flygvärdinna

2 Fotbollsproffs

Mejla din tipsrad senast 15 mars till tomas.bannerhed@edu.stockholm.se. Ange var du arbetar och din fysiska hempostadress så att vi kan skicka presentkortet om du vinner.

Vinnare i nummer 4/2022 blev Jonas

Drougge, Bagarmossen Brotorps skolor, Monica Jarl, Södra Ängby skola, och Agneta Vikström, Avdelningen för ekonomi och styrning. Rätt rad var 1, 1, 1, 2, 2.

Text MARIANNE HÜHNE VON SETH Foto ROBERT BLOMBÄCK

… Anna Stjelke, rektor på Eriksdalsskolan på Södermalm som har haft flera blivande lärare från Teach for Sweden (TFS). I två år anställs de på 80 procent på skolan. Samtidigt läser de pedagogik på resterande 20 procent och får sedan ut sin lärarlegitimation.

Varför är det bra att anställa TFSlärare?

– Det är personer som är duktiga inom sina ämnen och kommer med kompetens och erfarenhet. Eftersom de har haft andra arbeten tidigare har de redan en koppling till yrkeslivet och kan visa vad utbildning och kunskaper kan leda till.

– Dessutom uttrycker de ofta glädje över att vara i skolan och att arbetet känns meningsfullt. Både den känslan och deras erfarenhet innebär att de har gjort skillnad och lyckats förmedla sina kunskaper till eleverna. Hur fungerar TFS-lärarna i kollegiet?

– Från första stund har de varit väldigt uppskattade. De kommer med sina kunskaper från yrkeslivet och möter lärarnas erfarenheter och kompetenser. Det ger upphov till didaktiska diskussioner och samtal om hur man möter eleverna och vad som är utmaningar i undervisningen och verksamheten. De kan stödja varandra.

– Samtidigt behöver skolan ha en organisation som kan ta emot och hjälpa TFS-lärarna. Som nyanställda har de en mentor och som ytterligare stöd finns biträdande rektor. Kommer ni att anställa fler TFSlärare framöver?

– Absolut, det gör vi gärna! Vi är glada över att kunna ta emot personer som är duktiga inom sina ämnen men vill träna den pedagogiska delen. Och framför allt behöver vi fler lärare inom NO och matte.

FRÅGAN

Vad är bäst med att jobba inom skolan?

GABRIEL LIESTAM

Lärare mot förskoleklass, Bromma kyrkskola

– Det absolut bästa är att få jobba med barnen, att få göra olika aktiviteter tillsammans med dem. Jag stortrivs i skolmiljön och med mina kolleger. Här har jag hamnat precis rätt!

LORENA BANDA

Lärare, Bromma kyrkskola

– Jobbet som lärare är magiskt. Jag får så mycket tillbaka av eleverna. Känslan när jag lyckats skapa en relation till eleverna, där de känner trygghet och tillit och börjar ta in kunskap är helt fantastisk.

PER JÖNSSON

Lärare, Fruängens skola

– Att känna att jag gör nytta och dagligen kan göra skillnad för eleverna. Jag får väldigt mycket tillbaka från eleverna. Det är väldigt utvecklande att få jobba i skolan, här står det aldrig still.

ANNA NORDQVIST

Kökschef, Lillholmsskolan

– Jag tröttnar aldrig på att få bidra till att eleverna varje dag får bra skolmat och ett vänligt bemötande så att de orkar med skoldagen bättre. Matsalen på skolan är ny, så det känns extra spännande just nu.

ANNA TERNHAG

Specialpedagog, Lillholmsskolan

– Det är helt klart eleverna. De ger så mycket tillbaka och gör att jag alltid vill gå till mitt jobb. Jag tycker om att undervisa och förmedla kunskap. Jag upplever att jag kan bidra och förmedla hopp till mina elever.

Text och foto AGNETA BERGHAMRE HEINS

HALLÅ DÄR …

Författarbesök på riktigt

Hur kan man som lärare använda facklitteratur i undervisningen? Askebyskolan är en av de skolor i staden som tagit chansen att boka ett författarbesök via Författarcentrum Östs projekt På riktigt – sakprosa i skolan. Ett 30-tal författare deltar i satsningen och kan bokas under hela 2023.

Inför författarbesöket i årskurs 3 på Askebyskolan i Rinkeby har bibliotekarie Sofia Lindblom ställt fram ett antal böcker av författaren Bengt-Erik Engholm, riktade till barn i åldern 6–12 år. De har titlar som ”Blod”, ”Löss” och ”Riktiga vikingar!”.

– Att kunna ge eleverna möjlighet att träffa en författare och prata om facklitteratur är väldigt roligt. De läser gärna fackböcker som vi tipsar om och använder på skolan, säger Rene Badra, lärare i årskurs 3.

Hon berättar att skolan var snabb med att boka ett författarbesök när de fick höra talas om Författarcentrum Östs projekt kring sakprosa.

– Ett stort plus är att besöket är rejält subventionerat. Under hösten använde vi Bengt-Erik Engholms faktaböcker i biologi respektive historia och svenska när vi arbetade med kroppen och vikingatiden, så valet av författare var inte svårt, konstaterar Rene Badra.

Under drygt en timme tar Bengt-Erik Engholm över klassrummet. Genom att spela upp olika läten som korpen har, samtidigt som han visar sin bok ”Korpen – fakta och myter”, fångar han omedelbart elevernas intresse.

Inlevelsefullt berättar han sedan om hur en faktabok kommer till, från idé till tryck. På skrivtavlan växer en tankekarta fram med begrepp som illustratör, expert, manus, redaktör och internet, allt utifrån elevernas förslag på ord som kan kopplas till en faktabok. För vissa elever är orden nya och fylls med innebörd, medan andra är mer förtrogna med begreppen.

Eleverna ställer många frågor till BengtErik Engholm, men de är också snabba med att hitta svar på hans frågor.

– Vilket ämne skulle ni själva välja om

ni fick skriva en faktabok? undrar han. Idéer saknas inte: katter, klockor och kroppen finns bland förslagen. Sedan får eleverna fundera en stund över hur man kan få fram fakta, och en diskussion tar fart om hur man kan veta vad som är sant och inte om man söker på internet.

– Skolbesöken är fantastiskt roliga. Eleverna har ofta många frågor och kommentarer, en del helt oväntade, säger BengtErik Engholm och berättar att han alltid har kontakt med lärare och skolbibliotekarier inför besöket på en skola.

– Det kan finnas specifika önskemål om vad jag ska ta upp. De kanske jobbar med ett visst tema, som blod eller vikingatiden, vilket var aktuellt i den här klassen. Då försöker jag lyfta fram det lite extra, utöver min vanliga presentation. Där berättar jag om hur det går till när

jag skriver en bok, hur jag väljer mina ämnen, exempelvis en faktabok om snor, säger Bengt-Erik Engholm.

– Våra elever är ofta intresserade av fakta, de vill veta. På det här sättet får de också ett utökat ordförråd, och de får möjlighet att fundera över hur man kan hitta olika uppgifter och vikten av källgranskning, säger Rene Badra.

– Vi kommer att jobba vidare med sakprosa i naturämnena och förstås även i svenska. Jag är övertygad om att det här författarbesöket ger eleverna ny inspiration att efterforska fakta, samtidigt som det bidrar till ett ökat läs- och skrivintresse.

Text AGNETA BERGHAMRE HEINS Foto MARC FEMENIA

På forfattarcentrum.se/pa-riktigt hittar du mer information om satsningen på sakprosa i skolan.

Författaren Bengt­Erik Engholm pratar böcker och fakta med en tredjeklass på Askebyskolan. Närmast honom sitter Semanur Kulbay och längst till höger Shirin Dhiaal.

BOKSIDAN Bästa lästipsen

Pojkars krigslek kan likna dans

Pojkar som leker krig möts ofta av misstänksamma blickar. I sin avhandling har Ebba Theorell i stället studerat krigslekens estetiska dimensioner – och funnit likheter med dans.

– Barnen gör komplicerade och dynamiska rörelser samtidigt som de undviker att nudda varandra.

Ebba Theorell är konstnär och har länge arbetat med visuell konst och dans i skolor och förskolor. Nyligen disputerade hon i de estetiska ämnenas didaktik på avhandlingen ”Kraft, form, transformationer – om kinestetisk musikalitet och kroppsvärldande i pojkars krigslek”. Hon har filmat pojkar mellan tre och nio år som leker krigslekar och analyserat leken utifrån en dansteoretisk ram.

– Vi betraktar ofta pojkar med en problemtyngd blick. Om vi i stället försöker förstå vad som pågår så tror jag att vi kan skapa en mer inkluderande förskole- och skolsituation för dem.

Ebba Theorell använder begreppet kinestetisk musikalitet för att beskriva hur människan, och särskilt små barn, utforskar världen genom kroppen.

– Det handlar om att reagera musikaliskt på världen, som om det vore musik, fast jag kanske klättrar upp i ett träd, kanar ner för en backe eller formar kroppen efter en sten. Det finns ett slags kroppsligt lyssnade som vi vuxna inte ser, för vi har slutat tänka på det sättet om världen.

Ebba Theorell har fått många reaktioner från lärare på sin avhandling och sina föreläsningar.

– En vanlig reaktion har varit lättnad. Som lärare eller pojkföräldrar kanske vi oroar oss för pojkars krigslek. Om man har läst min bok har man fler sätt att förhålla sig. Vi måste hitta vägar ut ur stereotyper så att vi inte knuffar tillbaka barn i destruktiva beteenden. Barnen kan hjälpa oss att hitta de vägarna. I stället för att döma och förbjuda vissa lekar kan vi försöka se vad barn uppfinner i dem.

Text ANNELIE DREWSEN

Avhandlingen lades fram vid Stockholms universitet. Du kan ladda ner den från diva-portal.org. Sök på ”Kraft, form, transformationer”.

BÖCKER OM KROPP OCH RÖRELSE

CIRKUS I SKOLAN

Josefin Karlsson, Christoffer Remberger och Ida Stenman

Illustrationer: Alaya Vindelman och María Ruiz Carreras

Natur & Kultur, 2022

Cirkus i klassrummet eller på fritis? Javisst! Med cirkuspedagogiska rörelser och övningar tränar eleverna bland annat motorik, balans och rörlighet. I denna metodbok läggs också stor vikt vid samtycke och säkerhet. Konkreta och lustfyllda övningar i allt från jonglering till att bygga akrobatiska pyramider.

ÄLSKADE SPORT!

Carolina Klüft, Hedvig Lindahl, Kalle Landegren med flera Rabén & Sjögren, 2022 Lavinfara i Alperna, enda tjejen som skejtar och simning i världsklass – i den här antologin sportas det i noveller, intervjuer och tecknade serier. Här finns tips från idrottsstjärnor, en spännande rollerderbymatch och givetvis en avslutade frågesport. En litterär idrottsdag för mellanstadiet.

FAT DANCE

Malin Eriksson Sjögärd Opal, 2021 Maddi får ett erbjudande om att dansa med sin kusins dansgrupp Fat Dance, vilket förändrar allt. Om rätten att vara sig själv och trivas i en tjock kropp handlar denna bok som passar på mellanoch högstadiet. En engagerande historia som belyser kroppsideal, mobbning, genus och normer.

HUR KAN VI FÖRSTÅ RÖRELSE?

Christopher Engdahl, Satu Heikkinen och Markus Arvidson (redaktörer)

Liber, 2022

I denna antologi presenteras den ungersk-brittiske dansteoretikern Rudolf Labans rörelseramverk av ett antal forskare och lärare inom sociologi och idrotts- och dansdidaktik. Kropp, rörelse, rum och relationer undersöks, tolkas och problematiseras utifrån ett undervisningsperspektiv.

”Kroppen känns klumpig, bocken orimligt hög. Ändå stannar jag inte. Det är nu eller aldrig. Och jag vill verkligen inte göra det igen.”

Ur ”Så jävla operfekt” av Charlotte Cederlund (Opal, 2021).

Nr 2

Ute hos dig 4 maj

LÄSSATSNING

En vecka i Astrid

Lindgrens värld på Skanskvarnsskolan.

Temaarbete om rymden höjde elevernas motivation.

Tvålärarskap i matematik och bild på ESS-gymnasiet.

Hur kan skolan arbeta för att stävja antisemitismen?

… och naturligtvis mycket mer.

LIVETS HÅRDA SKOLA Stina Hjelm

Boka en kostnadsfri skolvisning!

Stockholms elever intar sitt stadshus!

Stockholms stadshus påverkar elevernas vardag, både idag och i framtiden. Därför bjuder vi in alla elever i Stockholms kommun födda 2008 till en kostnadsfri skolvisning när huset fyller 100 år.

Läs mer och boka på webbplatsen stadshuset.stockholm/skolvisning