LÄRA Stockholm #4/2022

Från yngst till bäst

Nr 4 2022

Åtta gånger vinnare av Svenska Publishingpriset för bästa personaltidning

Innehåll

Den motvilliga läraren  4 Språkkunskap som superkraft .......................................  9

De har flest nöjda medarbetare  10

Vetenskapens hus kom på besök ..............................  12 ”Mitt barn försvann bort”  13

Så får du ett lugnare klassrum ...................................  14 Han blev Årets rektor 2022  19 Med e-boken som komplement................................ 20 Praktik och teori i skön förening  22 Vem var din bästa lärare? ...........................................  23

”Eleverna ska äga lektionen”  24 Forskarna fick dem att tänka nytt ............................  28 Deborah, 15, gillar sin nya skola  30 ”Fortbilda all skolpersonal”  32 Tävling: vinn biobesök  33 Bästa lästipsen för skolan  34

Bara i LÄRA: Livets hårda skola.................................  35

Många är väldigt engagerade pedagoger men saknar den djupare förståelsen för vad antisemitism är.

LÄRA ges ut av utbildningsförvaltningen i Stockholms stad och kommer med fyra nummer per år.

ADRESS LÄRA, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm

BESÖKSADRESS Hantverkargatan 3A

CHEFREDAKTÖR Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@ edu.stockholm.se

ANSVARIG UTGIVARE Sofia Oliv FORMGIVNING, PRODUKTION Miltton Agency TRYCK Åtta.45, Järfälla, 2022 UPPLAGA 18 500 exemplar

LÄRA DIGITALT pedagog.stockholm/lara KOSTNADSFRI PRENUMERATION Kontakta info.utbildning@edu.stockholm.se ISSN 1654-7330

OMSLAG Fredrik Boström, rektor på Rålambshovsskolan, fotograferad av Ulrica Zwenger

Nybohovsskolan i Liljeholmen har de nöjdaste medarbetarna bland Stockholms stads skolor. ”Ser vi att något behöver förändras väntar vi inte till nästa läsår”, säger rektor Marion Sarmiento Aguilera.

Hon blev lärare mot sin vilja och kallar poddandet en protest. Mellanstadieläraren Catha Glaas växlar mellan klassrummet och offentligheten, där hon pratar om det som skaver mellan lärare och föräldrar.

Text ANNELIE DREWSEN Foto ULRICA ZWENGER

Catha Glaas

Med åren har jag förstått att vi vill samma sak – barnets bästa – men vi har inte alltid samma väg dit.

Catha Glaas ser eleverna som sina egna barn. Här tillsammans med fjärde klassarna Wilma Söderholm och Tuva Back (till höger).

PROFILEN Catha Glaas

atha Glaas sitter i skräddarställning på hurtsen längst fram i klassrummet. Hon är mentor för klass 4A och undervisar i SO och matematik på Herrängens skola. Klassen har precis kommit tillbaka efter en fotbollsmatch mellan lärare och sexor.

– Catha, såg du vår klack? – Vi stormade planen!

Ett par elever pratar rakt ut. Catha Glaas hyssjar, men matchens händelser liksom kränger i deras kroppar och kräver att få återberättas.

Till sist blir det ändå helt tyst.

– Ni vet vad jag tycker om planstormning. Det är inte okej på Friends, och inte här heller.

Catha Glaas använder hela sin auktoritet som lärare och fotbollsfantast, samtidigt som hon sitter kvar på hurtsen likt Ganesha. En bild på väggen ovanför henne föreställer den hinduiska guden som vakar över stu denterna. Han ska ge klassen ork att plugga.

Vid ett bord sitter några elever med matteböckerna uppslagna på bråktal och volymmått. Catha Glaas plockar fram ett gammeldags deciliter mått i metall.

– Tänk att du bakar och ska ta en halv deciliter. Hur skriver du det med bråk?

Kanske är det ett spår av pappa Roynes metod. Det konkreta och handfasta. Han gick sju år i skolan, gjorde praktik på en mekanisk verkstad och lärde sig svetsa, svarva och bygga. Numera är han ”en sådan där gubbe som kan allt” efter ett yrkesliv som ”något mellan mekaniker, smed och elektriker”.

– När han förklarade matte för mig gjorde han det med tumstockar och skjutmått. Han är väldigt mate matiskt men tror inte att han kan matte.

Även mamma Ginger – ”som Ginger Rogers” – har haft stor betydelse. Hon arbetade som husmor på en skola.

– All personal på skolan är viktig för eleverna och jag vurmar särskilt för de barn som min mamma ha de fångat upp. De som inte funkar med oss lärare eller på fritis, men kanske med mattanterna. Det har min mamma lärt mig.

Själv gick Catha Glaas på Bredängsskolan där hon

hade i stort sett samma lärare i nio år. Klassen var stökig, skolan gick så där.

– Jag hade lätt för mig men var inte jätteambitiös. Jag var arg på lärarna och tyckte inte att de lärde ut vad de skulle.

Hon var den första i sin släkt att gå gymnasiet. Det blev samhällsvetenskapligt program på Brännkyrka gymnasium. Även där protesterade hon, särskilt mot historielärarens undervisning. Han svarade med att skicka ut sin trotsiga elev.

– Han sa ”promenera, fröken Johansson” och ville att jag skulle gå runt balkongerna i ljushallen.

Catha Glaas skrattar – det gör hon ofta – åt minnet.

– Det finns nog ett spår i golvet av mig där uppe på balkongerna! Men jag var inte obstinat, det var inga högljudda protester. Jag kunde säga att det där håller jag inte med om. Men jag såg alltid till att ha alla rätt på hans prov, så att han inte skulle kunna ge mig dåliga betyg. Att hon själv blev lärare var långt ifrån självklart. Hon började läsa till byggnads ingenjör på KTH. En av de första lek tionerna handlade om skjutmått.

– De trodde att vi inte kunde läsa av det, men jag hade ju lärt mig all matte jag kunde på skjutmått. Så jag hoppade av.

Hemma vid köksbordet bläddrade hon vidare i universitetens kataloger med pappa Royne. Ett riktigt yrke skulle det vara. Sjukgymnast var drömmen, men betygen räckte inte. I stället blev det lärarutbildningen på Södertörns högskola, den allra första kullen på en utbildning med barnsjukdomar.

– Det slutade med att jag blev kårordförande, hjälpte till att sköta puben och var med och tog fram den nya lärarutbildningen.

Ändå hade hon bestämt sig. Läraryrket var inget för henne. Men så erbjöds hon ett sommarjobb som ledde till en anställning på en skola i Södertälje. Första året var tufft.

– Jag trodde att jag skulle kunna rädda världen med allt jag lärt mig, men det kunde jag inte. Jag kände mig otroligt otillräcklig. Jag grinade hos min mentor Gunnar varje tisdag klockan tre.

Efter 20 år i yrket finns motvilligheten kvar.

– Jag älskar att vara lärare men jag vill inte vara det. Jag hatar när man säger att lärare är superhjäl tar. Det här är ett jobb. Jag älskar mitt jobb och

CATHA GLAAS

AKTUELL: I podden ”Jobbiga föräld rar” i P1.

GÖR: Mellanstadielärare, radiopra tare och idrottsmamma (handboll och bandy).

BOR: Radhus i Segeltorp.

GILLAR: Kaffe, laganda och alle mansrätten.

OGILLAR: Folk som trycker ned andra för att komma upp.

PÅ LEDIGA STUNDER: Kör barn, läser, fikar, spelar korpfotboll och springer.

LÄSER: Pocketar som jag byter med släkt och kolleger.

LYSSNAR PÅ: Rock på för hög volym. BÄSTA LÄRARMINNE: När en sexa jag ”bråkat” mycket med skulle gå hem från sista skolavslutningen, vände om i trappen och utan att titta på mig eller säga något gick in i klassrummet, gav mig en hård kram och sprang ut.

tycker att det är viktigt, men jag är ingen superhjälte. Jag räcker verkligen inte till och arbetsbelastningen är helt galen. Ingen förstår hur det verkligen är.

Samtidigt tycker hon om att undervisa och ser varje elev som sitt eget barn.

– Det är på gott och ont, för jag tar med dem hem i tanken. Jag ställer krav men försöker samtidigt lyssna och låta dem göra på sitt sätt.

Läraryrket innebär att vara både kom pis och myndighet. Att vara lojal mot elevernas behov och mot skolledningen.

– Ibland kan jag se att barnet behöver något som vi inte kan ge. Det kanske saknas lokaler eller personal. Det är jättesvårt, men jag försöker vara så ärlig jag kan.

Det händer också att hon inte håller med föräldrarna om deras barns behov.

– Då säger jag nej, ditt barn kommer inte att må bättre av det. Med åren har jag förstått att vi vill samma sak – barnets bästa – men vi har inte alltid samma väg dit. Men en förälder tänker på ett barn, medan jag måste tänka på det barnet och alla andra barn samtidigt.

Numera för hon den typen av resone mang i radio. Det var under pandemin som frågan om att medverka i en podd dök upp. Ett avsnitt av ”När skolan flyttar hem” ledde till att Catha Glaas blev stående gäst i ”Jobbiga föräldrar” som görs av UR och sänds i P1.

– Vi vill att det ska vara äkta och handla om det som skaver mellan föräldrar och lärare. Verkligheten ser inte alltid ut som styrdokumenten, förklarar producent Micha Arlt.

Det har blivit inspelningsdag och Micha Arlt är först på plats i studion. Snart dyker även programledaren Farzad Farzaneh upp med manuset i handen. Sist kommer Catha Glaas, som har tagit cykeln från Herrängens skola till Radiohuset.

En cykeltur på en timme som leder rakt ut i offentligheten.

– När jag cyklar kan jag blåsa ut huvu det efter en hel arbetsdag och gå in i fokus, säger hon.

Ämnet får hon veta en vecka i förväg, men aldrig frågorna. Medan Micha Arlt kollar ljudet i kontrollrummet småpratar Catha Glaas och Farzad Farzaneh i stu dion. När inspelningen börjar slår de blixtsnabbt om till sina roller: föräldern och läraren. De sitter mittemot varandra i en studio med svarta väggar och utan distraktioner. Ett rum byggt för samtal. Farzad Farzaneh introducerar dagens ämne: pratkvarnar.

– Catha, när pratar dina elever som mest?

För att samtalet ska bli äkta har de inte pratat med varandra om ämnet i förväg. Farzad Farzaneh lyssnar med en upp märksamhetsrynka i pannan, nickar och hummar. Cirka 90 minuters inspelning klipps till ett program på 30 minuter. I korta inslag medverkar elever och experter.

Flera frågor är vassa och kritiska, men Catha Glaas verkar inte tycka att något är för obekvämt att prata om. Hon resonerar och förklarar. Hennes humor kommer ofta fram, som när hon delar med sig av tips på hur man får tyst i klassrummet.

– Ibland ropar jag ”punka!”. Då svarar alla elever ”schhhh” ...

Det tar ett ögonblick innan Farzad Farzaneh spricker upp i ett leende.

– Aha, det pyser ut luft ...

Ibland vill lyssnare att läraren ska stäl las hårdare till svars, men podden ska snarare skapa förståelse för hur vardagen i ett klassrum ser ut. Hittills har det blivit över 70 program.

– Jag är fortfarande förvånad att vi kan prata så mycket. För mig är det vardag, men det finns mycket som folk inte vet, säger Catha Glaas.

Hon tycker att fler lärare borde ta chansen att synas och höras offentligt.

– När man lyfter fram lärare så blir det ofta de som har fått pris och är bra på att göra något utåt. Men man kanske oftare skulle fråga vanliga lärare. De som går till jobbet varje dag, är där klockan åtta till fyra och sitter och rättar på helgen. De som inte har tid att driva frågor på Twitter.

Catha Glaas ler.

– Podden är min lilla protest. Det som gjorde att jag fick promenera i Brännkyrka. Mitt sätt att protestera är att säga som det är.

Catha Glaas förklarar för Cornelia Lange, Tuva Back och Wilma Söder holm hur man omvandlar volym enheter med hjälp av positions systemet.

Språk som superkraft

Trots att många i Sverige är flerspråkiga råder det brist på översättare i vissa språk. Därför driver Översättarcentrum projektet Världens läsare, som ska få skolelever att förstå vilken superkraft deras språkkunskaper kan vara.

Franska, kurmanji, swahili, polska, turkiska ... Det är bara elva elever i klassrum met, men när klass 6A räknar upp sina modersmål blir det åtta olika språk, utöver svenska och engelska.

– Fantastiskt! konstaterar översättare Yvonne Blank när hon besöker Knutbyskolan i Rinkeby.

Besöket sker inom ramen för Världens läsare, ett pilotprojekt som drivs av Översättarcentrum och som är på väg att bli en del av den ordinarie verksamheten. Skolor och bibliotek i utsatta områden och med många flerspråkiga elever kan boka ett besök av en översättare.

– Det finns en mängd flerspråkiga barn i Sverige och vi vill stärka deras språkliga självkänsla och uppmuntra dem att utveckla läs- och skrivförståelsen, förklarar projektledaren Karin Hansson.

Hon menar att en allmän trend i sam hället är att fokus riktas på det svenska språket, samtidigt som forskningen tyd ligt visar att det är en fördel att kunna flera språk. Dessutom finns det ett kon kret behov bakom projektet. Trots att så många i Sverige är flerspråkiga råder det brist på översättare, till exempel från tig rinja till svenska.

– Vi märker att eleverna är stolta över sina språk, men ibland blir det uppenbart att de inte behärskar dem fullt ut. De har det ordförråd som krävs hemma men utveck lar inte mer avancerade språkkunskaper, säger Karin Hansson.

Hon hänvisar till en statlig utredning om modersmål och studiehandledning från 2019 där det framgår att deltagande i modersmålsundervisning sjunker kraf tigt i årskurs 6–9. Mellanstadiet är alltså en avgörande tid för att uppmuntra elev erna att fortsätta att utveckla sina språk.

I klass 6A är entusiasmen stor när eleverna får en uppgift av Yvonne Blank.

De ska försöka para ihop ord i två kolumner. I den ena finns 17 olika språk listade, i den andra ordet tack på dessa språk. En flicka känner genast igen det arabiska ordet, och pojken i bänken bredvid ljudar fram ett annat ord som också är skrivet med det arabiska alfabetet.

– Aha, det är persiska!

Nagehan Pek är lärare i svenska, NO och teknik och är med i klassrummet. Hon berättar att eleverna generellt är intresse rade av språk. Flera i klassen går på modersmålsundervisning och lärarna brukar uppmuntra dem att använda sina olika språk i skolarbetet.

– Ibland får de börja skriva på sitt modersmål och sedan översätta till svenska eller engelska. Det arbetar vi mycket med, eftersom vissa elever har svårt att komma i gång och skriva på svenska.

Som avslutning på lektionen tar Yvonne Blank fram några barnböcker på olika språk från skolbiblioteket och frågar om någon vill läsa högt. Flera elever räcker upp handen och det blir högläsning på somaliska, spanska och arabiska.

Ali Mohammed Younes får den ara biska översättningen av boken ”Ring 112!” av Helena Bross. Något trevande läser han de första sidorna. Klassen lyss nar uppmärksamt. Efteråt säger han att det var roligt att läsa högt, men nervöst.

– Det kändes lite konstigt, för det var inte sådan arabiska som vi pratar hemma.

Skolbibliotek och folkbibliotek är huvudsaklig målgrupp för Världens läsare, ”eftersom det är där litteraturen finns”. Men Karin Hansson vill gärna nå fler.

– Man kan höra av sig till oss på Översättarcentrum för att boka ett besök. Det vore spännande att göra insatser till exempel på modersmålslektioner, men dit har vi inte kommit ännu.

Förhoppningen är att översättarens besök ska så ett frö hos eleverna.

– Bibliotekarier och lärare kan referera till besöket efteråt. De kan fråga eleven: ”Ska du inte låna en bok på tigrinja?”.

Läs mer om Världens läsare på oversattarcentrum.se/aktuellt.

Text ANNELIE DREWSEN Foto MARC FEMENIA

Ravin Yones (till vänster) och Maria Mercedes Ciula i 6A försöker para ihop ord med rätt språk.

God stämning på skolan i topp

Skolan är liten och de flesta känner varandra. Nybohovsskolan är en 60-talsskola för årskurserna F–6 som i dag har 220 elever.

Vi har kämpat oss uppför en seg backe i motvind från Liljeholmens t-banestation och möts av skolkuratorn Madeleine Bengtsson och hennes kollega försteläraren Marika Lönnqvist för ett sam tal om motivation, ledarskap och hur man formar en arbets plats så att den får ett AMI (aktivt medskapandeindex) på 94, vilket är högst av alla kom munala grundskolor i Stockholms stad.

Rektor Marion Sarmiento Aguilera dyker upp med fam nen full av färgglada mineral vattenburkar och hennes medarbetare skrattar. Ett typiskt drag hos deras chef, får vi veta. Alltid mån om sin personal. Stämningen och känslan att bli sedd och lyssnad på är en väl digt viktig faktor för trivseln på skolan.

− Vi känner att vi får vara med och bestämma. Alla är med och utvärderar det vi gjort under året. Vi vågar också säga vår mening och det är högt i tak, säger Marika Lönnqvist.

För att skapa den tryggheten har skolan satsat på att bygga broar mellan medarbetarna –för umgängesklimatet kolleger emellan har inte alltid varit på topp. Så sent som 2021 var det bara 45 procent som tyckte att

alla behandlades med respekt på jobbet. I år hade den siffran lyft till 98 procent.

− Vi har arbetat mycket med bemötande och har många personalaktiviteter som bidrar till att vi blivit en sammansvetsad grupp, säger Madeleine Bengtsson.

Både hon och Marika Lönnqvist säger att den goda stäm ningen i personalgruppen spri der sig till klassrummet.

− När jag träffar mina kol leger blir jag på gott humör och får en fin start på dagen när jag sedan ska möta mina

elever, säger Marika Lönnqvist. Men trivseln bottnar också i tydliga förväntningar och krav från skolledningen. En annan framgångsfaktor är transparensen. Alla medarbe tare på skolan, inklusive servicepersonal, ingår i ett arbets lag som redovisar protokoll och arbetsmaterial i det gemensamma forumet på Skolplattformen.

Marika Lönnqvist nämner också framförhållning och tydlighet som viktiga delar. Alla vet hur planeringen ser ut måna der i förväg, både den egna och kollegernas. Och alla har möj lighet att påverka.

− När vi inför ett nytt arbetssätt får alla kolleger kom-

ma med synpunkter. Först därefter godkänns arbetssät ten i ledningsgruppen och skolledningen, säger hon.

Detta är en stor skillnad mot tidigare, då lärarna bara hade sin egen planering i datorn. Nu finns de pedagogiska planeringarna uppsatta i klassrummen. Även eleverna ser och pratar om planeringen, och vårdnadshavarna ser den på Skolplattformen.

All personal har också insyn i den psykosociala arbets miljön genom en anonym enkät vid varje APT som sedan arbetslagen följer upp varje månad.

− Alla arbetslag tar del av statistik över elevernas kränk ningsanmälningar: ”Vilken

Viktigast för trivseln är att hela personalgruppen drar åt samma håll. Här skolkurator Madeleine Bengtsson, förstelärare Marika Lönnqvist och rektor Marion Sarmiento Aguilera (till höger).

En skola där personalen trivs och tycker att de har en bra arbetssituation. Lätt att önska, svårt att uppfylla – eller? Följ med till Nybohovsskolan i södra Stockholm som har de nöjdaste medarbetarna enligt årets medarbetarenkät.

typ av kränkning? Var har den skett? Vilka åtgärder har vidta gits?”, säger Madeleine Bengtsson.

Robin Engström är IT-samordnare och tidigare vaktmästare. Han tillhör skolservice gruppen som har egna möten och gör sin egen planering.

− Personligen trivs jag och vi har en jättebra personal grupp, säger han. Det är lätt att få genomslag för nya idéer och det är väldigt öppet på våra möten.

Rektor Marion Sarmiento Aguilera ler när hon får höra vad hennes medarbetare tycker. Hon har ramat in uppdraget hon fick från utbildningsför valtningen för tre år sedan och det står som en påminnelse i hennes bokhylla. Arbetsmiljön på Nybyhovsskolan var inte optimal och i uppdraget låg att åstadkomma förändring. För trots att skolan redan då hade ett bra AMI var det några siff ror som stack ut.

− Jag blev förvånad när jag såg hur låg respekten var för varandra på skolan. Det var inte heller många som ville

rekommendera sin arbetsplats till andra. Mitt uppdrag blev att professionalisera beslutsoch kommunikationsproces ser, säger Marion Sarmiento Aguilera.

För henne handlar det om att ha forum så att alla medarbe tare kan utvecklas. Allra vikti gast är att personalen är med och påverkar sin skola. Rektorn menar att det var tufft i början när hon fick börja med att sätta upp beteenderegler.

− En trygg ledare ska kunna säga nej. För mig är inte siffran 94 det viktiga, utan vad vi åstadkommer tillsam mans. Men jag är också den tydliga chefen som följer upp att det vi har beslutat också är det som sker.

Hon betonar att Nybohovsskolans framgång inte beror på skolans storlek. Samma resa går att göra på vilken skola som helst, enligt Marion Sarmiento Aguilera.

− Jag var tidigare på en skola med 1 000 elever så jag vet att det inte handlar om hur stor personalgruppen är. Vad medarbetarna vill ha för att trivas är lika för alla: du vill kunna påverka ditt arbete och det ska vara trevligt att komma till jobbet.

Text MARIANNE HÜHNE VON SETH Foto ULRICA ZWENGER

MEST NÖJDA MEDARBETARE 2022

GRUNDSKOLOR: Nybohovsskolan, 94, Bobergsskolan, 92, Ekens skola, 90, Tullgårdsskolan, 90, Rålambshovsskolan, 89, Magelungsskolan, 89.

GYMNASIESKOLOR: P A Fogelströms gymnasium, 90, Stockholms transport- och fordonstekniska gymnasium (STFG), 89, Stockholms hotell- och restaurangskola, 85, Globala gymnasiet, 85. Siffrorna anger ett så kallat aktivt medskapandeindex (AMI) som räknas fram utifrån den årliga medarbetarenkäten.

Vad är det i dina grejer?

En viktig fråga att ställa i klassrummet. Produkterna dina elever köper kan inne hålla massor av olika kemikalier. Hjälp dem förstå hur innehållet kan skada dem eller miljön.

kemismart.se

”Det roligaste vi gjort”

– Besöket från Vetenskapens hus var fantastiskt givande. Det väckte elevernas nyfikenhet och gav även mig ny inspiration till mina lektioner, säger pedagogen Joanna Al Halabi, som undervisar i matematik, teknik och NO på Hässelby Villastads skola.

Eleverna i årskurs 7–9 ser förväntansfulla ut inför dagens teknik- och NO-lektion, och flera av dem lyser upp när de ser de väntande Legorobotarna som står i klass rummet.

– Nu ska vi bestämma oss för ett pro grammeringsuppdrag, säger Christofer Andersson, pedagogisk utvecklare vid Vetenskapens hus, och lyfter upp en av robotarna i luften. Vad vill vi att den ska göra? Utmaningen är att få den att göra som vi vill, förklarar han och håller en kort genomgång där eleverna får fundera över vad en robot är och vad programme ring innebär.

Inför besöket på Hässelby Villastads skola har han och kollegan Sara Broomé tagit med all utrustning som behövs, där ibland datorer och en bana att köra robo tarna på. Det dröjer heller inte länge för rän eleverna är i full färd med att lösa den första uppgiften – att med hjälp av robo tens avståndssensor få den att undvika hinder, precis som en robotdammsugare.

Sedan flera år har Stockholms stad ett samverkansavtal med Vetenskapens hus som ger stadens skolor fri tillgång till skolprogram och lärarfortbildningar inom naturvetenskap, teknik och matematik. Skolprogrammen riktar sig framför allt till årskurs 5–9 och gymnasiet, men vissa aktiviteter passar även för lägre årskurser. Det kan handla om laborationer eller experiment inom fysik och kemi eller, som den här dagen, att lära sig programmera en robot. Men det finns även teman som vindkraft, matens klimatpåverkan, spel matematik och kryptering.

– Vetenskapens hus strävar efter att ta emot skolor från alla delar av staden. Under en längre tid har vi sett att inner stadsskolorna är överrepresenterade hos oss. Därför gör vi nu en satsning på upp sökande verksamhet, för att nå ut till de

skolor i staden som har svårare att besöka oss, berättar Marcus Angelin, föreståndare för Vetenskapens hus.

Men nu kan inte Jacob Hedman i års kurs 8 hålla sig längre. Han är en van programmerare och visar stolt upp sin robot, som han nu programmerat så att den talar. Glädjen det väckt går inte att ta miste på.

– Det här är det bästa och roligaste jag gjort i skolan! Eftersom jag vill jobba med programmering i framtiden, vill jag lära mig mer om det i skolan också. Det är mitt stora intresse.

Pedagogen Joanna Al Halabi är över raskad över den entusiasm som hennes elever visar inför uppgiften.

– Vanligtvis är våra lektioner rätt teo retiska, men eleverna uppskattar alltid när undervisningen är mera ”hands-on”, säger hon.

– Tyvärr har vi inte möjlighet att köpa in liknande robotar och datorprogram till skolan, så att arbeta med detta är nytt både för mig och mina elever. Det är fan tastiskt roligt att se hur snabbt de här

uppgifterna fångade elevernas uppmärk samhet.

Tack vare besöket från Vetenskapens hus har hon också fått ett bättre bedöm ningsunderlag.

– Jag får helt enkelt möjlighet att se fler sidor hos mina elever, exempelvis hur de samarbetar och tar sig an uppgifterna, säger Joanna Al Halabi.

Lektionen går mot sitt slut. Cornelia Lindblad, Tegra Dinyika och Noor Kazim i årskurs 8 tycker att lektionen har gått alldeles för fort. Glädjen är stor när de testar sin robot på banan och ser att den rör sig som de tänkt.

– Ingen av oss har programmerat tidi gare. Det är kul att få testa nya saker i skolan och nu känner vi oss fett stolta, utbrister Tegra Dinyika.

Även Joanna Al Halabi är entusiastisk efteråt:

– Min förhoppning med att boka in Vetenskapens hus var att besöket skulle väcka elevernas nyfikenhet och intresse för teknik. Det gjorde det med råge.

Text AGNETA BERGHAMRE HEINS Foto ROBERT BLOMBÄCK

Sara Broomé, pedagogisk utvecklare på Vetenskapens hus, tillsammans med åttondeklassarna Noor Kazim, Cornelia Lindblad och Tegra Dinyika.

Mitt barn försvann längre och längre bort

ag är lärare, trots att jag läm nat klassrummet. Men jag är också mamma – som en leende kvinna i en tvättmedelsreklam en gång sa. Men allt är liksom ... långt ifrån en tvättmedelsreklam. Att vara förälder till ett barn som inte mår bra är inte rosenskimrande alls. När man är mamma och lärare håller man ofta tyst. Man vill inte vara den där föräldern som är så himla extra jobbig för att hen kan alla lagar, regler och styrdokument och dessutom är insatt i den aktuella pedago giska debatten. Man vill inte göra personalen obe kväm. Man vill inte att ens barn ska behöva klä skott för att man själv håller på och ställer krav. Så man är tyst och foglig och ställer inte till med allt det som andra föräldrar hade rivit upp jord och himmel för. För att ... man är en del av kollegiet. Man är plågsamt medveten om vad som går och inte går att göra.

Men vem är vän med lärarens barn, om inte läraren själv är det? Vem för svarar det barnet om den där galna föräldern som stormar in i skolan inte finns att tillgå?

annat än att få medalj. Det är att alltid veta att man inte duger. Alla vinster bär en smak av förlust. Han gråter: ”Jag gör allt jag kan, men det räcker aldrig! Det är alltid något som är fel!” Och det är ju så. Varje dag han tagit sig dit trillar sms och samtal och mejl in. Från honom själv i ångest, sorg och ilska. Från personal som vill berätta vad han gjort och inte gjort och vad som egentligen hände. Det är lätt att förstå hans känsla. Den hade varit min om jag hade haft i närheten av samma arbetsdagar.

Jag brukade skämmas för att jag hade ett barn som ... ställde till problem. För det var så det kändes när mitt smarta, humoristiska och sportiga barn för svann längre och längre bort. Nu har åren gått och jag skäms av helt andra anledningar. Jag skäms mest över att jag inte i första hand varit en hysterika till moder. Att jag inte spänt ögonen i en enda människa.

Varje dag kämpar han med att gå upp. Klä sig. Äta något.

Mitt barn stannar ofta hemma. Eller avbryter skoldagen. Han försö ker alltid ta sig dit. Varje dag kämpar han med att gå upp. Klä sig. Äta något. Ta sig ut genom dörren. Många gånger tar han sig också dit. Till skolan. Vill vara duktig. Jag får känslan av att alla inte förstår. Att alla inte ser vilken Atlantångare han drar bakom sig. Vem hade inte gett upp med det där bagaget? Han. Han har inte gett upp. Han ber mig: ”Mamma skriv om hur det är, att inte kunna gå dit!” Han borde få medalj.

Att vara ett barn som misslyckas i skolan är allt

Vi har ett stort problem med skol frånvaro i Sverige i dag. Frågan är vad vi gör åt det. Löser vi problemet genom att säga åt föräldrarna att gå in och titta på frånvaroöversikten? Eller vågar vi fråga oss om vi erbjuder en verksamhet som välkomnar alla elever och allas lärande? Är vi vuxna beredda att anpassa oss på samma sätt som vi förväntar oss av barnen?

Så. Nu kanske ni undrar vad ett skolkande barn gör när han inte är i skolan. Spelar han våldsspel? Eventuellt. Äter han godis? Om han får tag i något. Men oftast? Oftast väntar han på att biblio teket ska öppna, så att han kan åka dit. För i biblioteket är det lugnt och där känner han sig alltid välkommen.

Ta sig ut genom dörren.

”Skolan bidrar till diagnoser”

Kärnan i lärarens ledarskap är rutiner, regler, relationer – och ämneskun skaper. Det säger forskaren Martin Karlberg, som själv har jobbat som lärare i åtta år. ”Mitt största misstag var att jag nöjde mig med att vissa elever inte störde andra. Jag ställde lägre krav på deras lärande.”

Text KATARINA BJÄRVALL Foto ULRICA ZWENGER

ärarutbildningen i Uppsala huserar i Blåsenhus, ett relativt ny byggt komplex ett stenkast från stadens slott och i kanten av Botaniska trädgården. I den stora ljusa entréhallen samtalar unga människor lågmält, i kor ridorerna skyndar de till före läsningar och innanför semina rierummens glasväggar syns de lyssna uppmärksamt.

Nyss var de elever, i många fall säkert i ett stökigt klassrum, nu är de studenter i till synes full koncen tration – och inom några år ska de vara lärare. Hur kommer de att klara att leda sina egna elever mot nya kunskaper? Vilken stämning kommer att råda i deras klassrum – kommer där att vara stökigt eller rofyllt, osäkert eller tryggt?

Mycket beror på deras förmåga att fylla lärarrollen med gott ledarskap, menar Martin Karlberg, universi tetslektor vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet.

Har du något minne av en lärare som gjorde allt rätt när du själv var skolelev?

– Ja, Pia Wedin som jag hade på lågstadiet i Varberg. Hon styrde med mycket tydlighet och värme. När man skulle gå hem fick man ta sats och springa och hoppa upp i hennes famn.

Tydlighet och värme, är det typiskt för gott ledarskap hos lärare?

– Ja, ett gott klassrumsledarskap kännetecknas av att det ger trivsel och trygghet. Det ger förutsättningar för goda skolprestationer. När Stockholms stad frågar eleverna om hur de trivs i skolan så är det en sak som bekymrar dem mer än annat: stök. Hur blev det så oroligt i svenska skolor?

– Det är flera saker som samverkar. En del lärare betraktar ledarskap som en form av odemokratisk maktutövning – vilket det också kan vara. Under ut bildningen får de lära sig ett väldigt demokratiskt ledarskap med en hög grad av elevansvar och elevinfly tande. Det är bra, men ibland gör det att lärare tar ett steg tillbaka. Där tror jag att vi har hamnat snett. Till det kommer själva undervisningsformerna. När vi

Genom att inte leda eleverna särskilt bra så bidrar skolan till att antalet elever som utreds ökar.

Martin Karlberg SAMTALET

jobbar mer individuellt så visar det sig att det finns många elever som har en jättesvag förmåga till själv reglering. De kan inte styra sina tankar, känslor och beteenden särskilt länge.

– Man ska inte romantisera undervisningen på 70- och 80-talet och påstå att allt var bra då, för det fanns brister. Många elever hamnade på obskliniker och många utmanades inte på rätt nivå. Men de un dervisningsformer som var vanliga då, och som byg ger på att läraren visar och berättar, gör att läraren kan anpassa sig mer till eleverna och se till att de blir engagerade. Då blir det lättare att styra.

– Sedan finns det andra förklaringar till stöket, som att psykisk ohälsa ökar, liksom diagnostisering med adhd. Men att det skulle ha betydelse blir ett cirkelresonemang, för om de här oroliga eleverna skulle få undervisning som gör att de vet vad de ska göra och när lektionen börjar och slutar så skulle de inte vara lika rastlösa. Genom att inte leda eleverna särskilt bra så bidrar skolan till att antalet elever som utreds ökar.

Vilka är dina bästa tips till lärare som vill förbättra studieron i klassrummet?

– Ett: inled med en förhandsöversikt där du talar om vad man ska göra och hur länge. Två: skapa ruti ner. Inled och avsluta lektioner på samma sätt varje gång. Eleverna blir trygga när de vet vad som förvän tas av dem. Tre: jobba systematiskt med relationer.

Goda relationer skapar förutsättningar för lärande, de är ett medel för att eleverna ska vilja vara i skolan och lära sig mer. Så fundera både enskilt och i arbetslaget över vilka elevrelationer som är särskilt svaga. Elever som är utmanande, som man kan tänka näs tan inte förtjänar goda relationer, är kanske de som verkligen har störst behov av det. Som i talesättet ”älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det mest”?

– Ja, det är applicerbart. Men svårt?

– Ja, och det är därför man måste jobba systema tiskt med det: Hur kartlägger vi kvaliteten i relatio nerna? Vad ska vi göra för att förbättra dem? Hur ska vi följa upp arbetet med relationer för att se hur de förändras över tid? Om en elev till exempel hotar någon eller är våldsam så måste det få konsekvenser, inte minst för att andra ska se att det här inte accep teras. Och förstås för att konsekvensen kan minska risken att eleven beter sig likadant igen.

– En del konsekvenser måste vara aversiva, de måste uppfattas som obehagliga. Till exempel att eleven inte får följa med till badhuset eller att föräld rarna kallas när rektorn talar med eleven. Men lära ren måste förstå att sådana konsekvenser också kan riskera att förstöra relationen. Särskilt om elevens sociala status sjunker. Och särskilt om det sker gång på gång på gång. Säg att du är lärare och din rektor kommer in och skäller på dig varje eftermiddag, hur länge stannar du då på arbetsplatsen? Så det är en balansgång.

– Tidigare var det mer fokus på det reaktiva. Första steget bort från det, från 60-talet till 90-talet, var att man styrde från negativa konsekvenser, som bestraffning, till positiva, alltså belöningar. Och det

Lärare med goda ämneskunskaper får bättre relationer till högpresterande elever.

var ju bra. Men sedan slutet av 90-talet har forskningen mer och mer intresserat sig för proaktiva insatser: Hur skapar vi för utsättningar för de här eleverna? Vad behöver de för att fung era? Jo, de måste få uppgifter som de klarar av och orkar med, de måste få uppmuntran och pepp och omsorg. Det är intressant att forskningen har svängt så. Har det nått ut till skolorna? För där är det ju ofta stökigt fortfarande.

– Det är så klart svårt att nå ut med forskning. Och även om vi når ut så är det inte alltid lätt för skolorna att börja jobba på ett effektivt och vetenskapligt sätt. De måste ha utbildning och coachning. Fler konkreta tips för lugnare klassrum?

– Analysera i efterhand varför något blev bra eller dåligt. Ibland kan man fråga eleverna: Kan vi hjälpas åt här för att se vad som blev fel? Men det får inte bli skuldbeläggande. Och man får inte glömma att också tänka efter när eleverna har lärt sig det man tänkt att de skulle lära sig: Vad gjorde jag som var bra? En del lärare och debattörer menar ju att det som ser ut som kaos i själva verkar är kreativitet, där kunskaper utvecklas organiskt?

– En förhöjd ljudnivå och prat måste man tillåta när elever samarbetar, men det där med kreativt kaos är till stor del en myt. Ibland är det bara kaos. Vissa lärare kan ägna sig åt efter handskonstruktioner där de försvarar stök, men faktum är att hög ljudnivå blir distraherande för en stor grupp av eleverna. Alla i en klass är mer eller mindre i samma ålder, men mognaden kan skilja mycket. Vissa barn har mer spring i benen och behöver mer rörelse. Och generellt mognar killar senare än tjejer. Hur ska lärare tänka där?

– Om man har en högstadieklass och en lektion på 80 minu ter eller mer så kan man säga till eleverna: ”Nu är det en ganska lång lektion, så nu får ni ta en toapaus eller en bensträckare eller ett mellis när ni känner att ni behöver det. På eget ansvar.”

– I lägre åldrar får man tänka annorlunda. Då är frågan: Vem initierar rörelsen? På lågstadiet ska läraren inte tillåta eleverna att själva bestämma när de ska ta en paus. Där behöver man i stället tänka: Hur lång tid brukar det ta innan några elever får spring i benen? Om jag vet att det tar kanske 25 minuter så läg ger jag in en liten pausgympa efter 20 minuter, innan eleverna har börjat gå omkring i klassrummet. Då slipper jag tjata. Och även om lite tid kan tyckas gå förlorad så kan man med stor säkerhet säga att om man inte tar hänsyn till elevernas behov av rörelse så blir det ännu mindre tid till lärande. Hur ser du på ordningsregler?

– Det finns olika sätt att jobba med regler. Den gamla class room management-traditionen säger att det ska vara fem regler, de ska vara tydliga och man ska jobba med dem en åt gången. Och sedan finns det positive behaviour support-traditionen där man jobbar med övergripande begrepp som respekt, omtanke och ansvar.

Snömos?

– Det kan tyckas jätteflummigt, men då arbetar elever och lä rare med frågor som hur man visar varandra respekt i klassrum met. Det finns gott forskningsstöd för att det är effektivt om man bara fyller snömosbegreppen med konkreta beteenden som är situationsberoende. Och så har man en pågående diskussion med eleverna: Hur visar vi varandra respekt i det här klassrum met, i matsalen, i kapprummet? Hur tar vi ansvar där?

– Men även det där med fem konkreta regler har visat sig vara effektivt. Då visar forskningen att reglerna ska vara så specifika att de inte går att missuppfatta. Det kan inte vara ”På den här skolan visar vi varandra respekt” utan ”På den här skolan tar vi

inte varandras saker utan att fråga om lov” och ”På den här sko lan räcker vi upp handen när vi vill säga något”. Har det någon betydelse om reglerna är positivt eller negativt for mulerade? Ibland ser man ju positiva omskrivningar som kan kännas nästan provocerande, som den där skylten i bostadsområden: ”Här kör vi långsamt”.

– Det finns en övertro på att regler måste formuleras positivt. En del pedagoger tror att elever inte hör ordet inte, men det gör de visst. Hundar hör inte ordet inte! Men däremot är tydlighet och precision viktigt. En regel som säger ”På den här skolan får man inte slåss” fungerar.

Jag har sett att ibland formulerar eleverna sina egna ordningsregler.

– Jag hade den diskussionen med lärare i Tomelilla i går. Vi vill så klart att eleverna ska vara delaktiga. Och det ska de ju enligt styrdokumenten. Men ett kollegium med 30 eller 50 per soner som har kanske i genomsnitt 15–20 års erfarenhet av lä raryrket är mer kompetent än en grupp elever när det gäller att formulera regler. Regler som är lättare att förstå och lättare att följa.

– Därför ska arbetet med regler ledas av lärarna, men eleverna ska få möjlighet att medverka. Det är också viktigt att diskutera reglerna med dem: ”Den här regeln tycker vi i personalen är vik tig. Vad tycker ni? Hur gör man när man följer den? Finns det si tuationer då man inte behöver följa den?”

Hur ska lärare förhålla sig till elevernas mobiler?

– Mobiler, paddor och datorer ska användas när de leder till lärande. Läraren kan säga: ”I dag ska vi inte ha mobilerna framme förrän klockan halv elva. Sedan får ni använda dem. Jag säger till då.”

tillåta

Vilken roll spelar lärarens ämneskunskaper för friden i klassrummet?

– Ganska stor. Dels förstås för att undervisningen måste ha ett innehåll, dels för att ämneskunskaperna kan vara både för troende- och relationsbyggande. Olika elever fungerar olika här. Om man grovt delar in dem i lågpresterande och högpresterande så efterfrågar de lågpresterande i högre grad omsorg, värme och tydlighet. Det gör de högpresterande också, men de efter frågar även i högre grad ämneskunskaper. Så lärare med goda ämneskunskaper får bättre relationer till högpresterande elever än lärare med sämre ämneskunskaper. Det handlar om att elev erna har förtroende för att läraren har kapacitet att hjälpa dem att nå relativt högt uppsatta mål. Hur påverkas elevernas respekt för lärarnas ämneskunskaper av att det mesta går att googla?

– Respekten kan undergrävas av att eleverna tror att de inte behöver lära sig fakta. Men att googla kräver kunskaper, till ex empel om hur man väljer sökord och hur man värderar de träf far man får. Det är tankeoperationer som kräver mycket av arbetsminnet. Elever som googlar sig till informa tion samtidigt som de försöker lösa en komplice rad uppgift måste använda arbetsminnet för att hantera det de har googlat fram. Detta belastar arbetsminnet, vilket gör att det blir överansträngt. Då kan de tröttna. För elever som har lagrat nödvändiga fakta – och en förstå else för hur fakta hänger ihop – i sitt långtidsminne blir processen mindre ansträngande. Det låter som om olika elevgrupper kräver olika slags ledarskap. Vilken roll spelar lärarnas ledarskap när det gäller att kompensera eleverna i socioekonomiskt utsatta områden för deras sämre utgångsläge?

– Grunden är att alla behöver struktur, rutiner, tydlighet, regler och relationer. Och ämneskunskaper. Men de behöver olika mycket och vid olika tidpunkter. I en del grupper finns det fler oroliga, okoncentrerade och omotiverade elever och då måste man jobba mer med struktur, rutiner och regler. Sedan kan det finnas en annan grupp där många är intresserade av ämnet och har en hög mognadsgrad – då kanske man inte behöver jobba så mycket med struktur och regler utan kan fokusera på ämnes kunskaper och relationer. Kan det finnas en risk att ämneskunskaperna inte prioriteras i en skolmiljö där många elever är oroliga och omotiverade?

– Det finns en risk att man som lärare på en skola där elev erna är väldigt omotiverade och stökiga nöjer sig med att det är lugnt. Jag har jobbat som lärare i åtta år och det största misstaget jag gjorde då var att jag på individnivå nöjde mig med att vissa elever inte störde andra. Jag ställde lägre krav på deras lärande. De bästa lärarna jag minns har varit rätt roliga. Hur viktigt är det att läraren har humor?

– Det är som turbo på en bil – det går fortare, men bilar utan turbo funkar ju också. Så man måste inte ha humor för att vara en bra ledare, men det är en fördel. Det kan vara relationsska pande och avväpnande.

– Men det finns alltid en risk att några missuppfattar skämt. Jag minns en matematiklektion där jag som lärare skojade om att ”nu kommer 10 000-kronorsfrågan” – och så var det en elev som klarade den. Han kom och frågade mig sedan: När kommer pengarna? Han hade inte förstått att det bara var ett skämtsamt sätt att visa att uppgiften var svår. Och han blev så ledsen. Skämt kan säkert också stärka gemenskapen i klassen. Vad mer kan läraren göra för att hålla ihop gruppen?

– Det är viktigt att skapa förutsättningar för alla att vara med. Vissa elevbeteenden är ju önskvärda, som att säga saker som: ”Du kan sitta med oss!”, ”Vill du vara med?” eller ”Får jag vara med er?”. Det är sociala färdigheter som elever kan behöva öva på. Från högstadiet och uppåt är det många som tycker att det känns fånigt att öva på sådant, men det kan göras i lägre årskurser.

Hur?

– Det finns en modell. Först introducerar läraren den sociala färdigheten och förklarar varför den är viktig. Sedan visar man hur man gör. Om det till exempel handlar om att fråga någon om den vill vara med och leka så visar man det på detaljnivå: ”Titta den du frågar i ögonen, använd en snäll röst.” Efter det får eleverna öva med varandra i klassrummet och i nästa steg får de prova på rasten. Och så avslutar man med att de får berätta hur det gick och så peppar man dem att fortsätta, genom att säga att ”du testade ju det där och det funkade, eller hur?”. När man har använt den sociala färdigheten några gånger känns den fullständigt naturlig. Som att skaka hand när man hälsar, det är ju också en färdighet som vi har lärt oss.

Vilka av alla dessa förbättringar som vi har talat om är huvud mäns och skolledares ansvar?

– Man ska inte tänka att lärare alltid vet bäst hur de ska jobba med detta. Det behövs input i form av texter, böcker, semi narier. Sedan har olika lärare olika behov, så det behövs en fortbildningsplan för varje lärare. Och så behöver skolledningen ha ett fokus på elevernas måluppfyllelse. Att målen upp fylls är kvittot på att lärarens ledarskap fungerar och att trygg het och relationer finns på plats. Vad önskar du av den nya skolministern?

– Att skolpolitiken inte bedrivs kortsiktigt och publikfriande. Den ska inte handla om att lärare måste få rätten att kasta ut elever. I stället ska skolor få förutsättningar att systematiskt och uthålligt utveckla sin egen verksamhet.

Prat måste man

när elever samarbetar, men det där med kreativt kaos är till stor del en myt.

»Här finns ett otroligt driv«

För snart femton år sedan var Fredrik Boström Stockholms yngsta rektor. Nu arbetar han på Rålambshovsskolan och har utsetts till Årets rektor i grundskolan. Rålambshovsskolan har ett så starkt fokus på demokrati och internationalisering att den tidigare i höst fick Skolornas fredspris, som delas ut av Emerichfonden och den ideella fören ingen Fredens hus. Fredrik Boström är stolt och glad. Den livliga internationella verksamheten är ett av hans tydligaste bidrag. Den har skalats upp under hans ledning, med Erasmussamarbeten med bland annat Italien, Portugal, Spanien och Nederländerna.

Men det som gör honom stolt i första hand är personalen.

– Här finns ett otroligt driv och en vilja att gemensamt göra bra saker. Man vågar ha olika åsikter, alltid i syfte att hitta den bästa lösningen. Jag tycker om precis alla jag arbetar med, och jag tycker att det känns som om det är ömsesi digt, säger han.

På Rålambshovsskolan har han varit i fyra år. Men han har tidigare utvecklat både större och mindre skolor, i ytterstad och innerstad och med olika socioekonomiska förutsättningar. Vad som

driver honom är att göra ett bra jobb, att åstad komma något som är viktigt. Och att själv utvecklas.

– Det händer alltid något. I den här rollen stagnerar man inte!

Fredrik Boström påpekar att det mesta som nämns i motiveringen till utmärkelsen Årets rek tor redan var på gång när han tillträdde – som det systematiska kvalitetsarbetet och fokus på demokrati.

– Jag har vidareutvecklat det. Men jag tror att det har varit viktigt också att jag ofta lyfter fram att det vi gör är meningsfullt, och att jag är tydlig med att jag förväntar mig mycket av med arbetarna.

När han började som rektor var han bara 33 år. Han hade tre år bakom sig som biträdande rektor och tre år som SO-lärare. Det fanns mycket kvar för honom att uträtta i den rollen. Kan det vara till hjälp för en rektor?

– Kanske. Min nyfikenhet på vad som händer i klassrummet har inte stillats. Jag hoppas att mina medarbetare kan känna att det genomsyrar våra diskussioner.

Text MARIKA SIVERTSSON Foto ULRICA ZWENGER

Fredrik Boström är prisad rektor på Rålambshovsskolan på Kungsholmen.

Fredrik Boström DÄRFÖR ÄR

”E-boken ett bra komplement”

Nu kan man låna e-böcker via Cirkulationsbiblioteket som har cirka 200 titlar för högsta diet och gymnasiet i katalogen. På Norra Reals gymnasium har lärare och elever funnit både fördelar och nackdelar med e-böckerna.

Malin Ahlgren är lärare i samhällskunskap och historia på Norra Reals gymnasium och använde e-böcker i undervis ningen första gången under pandemin.

– Jag hade ett tema om kri minologi och ville att eleverna skulle läsa Johanna Bäckström Lernebys reportagebok ”Familjen” som var relativt ny då. Eftersom vi inte visste om eleverna skulle vara i skolan eller hemma så var det mest praktiskt att de fick tillgång till boken digitalt.

Via skolbibliotekarie Ida Leijon lämnades titeln in som förslag till Cirkulationsbiblioteket som tog in den som ebok. Eleverna kunde sedan ladda ner den till sina datorer, efter att ha fått rätt program vara installerad.

– I slutändan kunde vi även köpa in boken i fysisk form, men ungefär hälften läste den digitalt, berättar Malin Ahlgren.

Hon tycker att det var ganska krångligt att få det att fungera, främst för att varje elev behövde ringa till elevsuppor ten och få rätt programvara installerad. För bibliotekarien blev det även en del arbete med att hjälpa till med pinkoder.

– När de lånar här i skolbib

lioteket knappar de bara in personnummer, så de har inte behövt använda pinkoder tidi gare. Men om de skriver fel kod tre gånger blir kontot låst, och då måste jag hjälpa till, säger Ida Leijon.

Mediotekets Sebastian Waller Stålnacke förklarar att alla elever automatiskt är akti verade och kan låna e-böcker genom att logga in på Cirkulationsbibliotekets katalog på webben. Lärare behöver däremot höra av sig till Medioteket för att få sina konton aktive rade för e-böcker. Programmet som behövs för att läsa e-böcker heter Digital editions.

– Man kan låna fem e-böcker under en vecka, och då kan man välja att ladda ner dem eller läsa strömmande, säger Sebastian Waller Stålnacke.

Han håller med om att tekniken kan vara krånglig för den som testar första gången och uppmuntrar lärare att prova på egen hand först. Om man vill läsa på en annan enhet än skolans, till exempel på sin mobil, kan det behövas ett sär skilt konto hos Adobe för att appen ska fungera.

– På Cirkbloggen finns instruktioner för hur man skaf far inloggning och loggar in och läser på olika enheter. Vi har också tagit fram bokmär ken till skolbiblioteket, med en liten instruktion för just den enhet man vill använda.

Just nu är cirka 200 titlar tillgängliga som e-bok och mest populär är Melody Farshins ”Mizeria”. Fler titlar kommer hela tiden och den

”En fördel är att hur många som helst kan läsa samma bok samtidigt”, säger skolbibliotekarie Ida Leijon (till höger), här tillsammans med lära ren Malin Ahlgren.

som har ett särskilt önskemål kan höra av sig till Medioteket.

– Om boken finns och vi lägger till den så kan man låna den dagen efter. Det går fort och sedan finns e-boken alltid till gänglig, säger Sebastian Waller Stålnacke.

Skolbibliotekarie Ida Leijon tycker att tillgängligheten är den stora fördelen med e-böcker.

– En stor fördel är att hur många klas ser som helst kan läsa samma bok samti digt, till exempel ”Fröken Julie”. Man slip per boka in klassuppsättningar och sedan jaga eleverna för att samla in böckerna.

Även Malin Ahlgren tycker att e-böcker är ett bra komplement till tryckta böcker, och hon har nu lagt till boken ”Tills alla dör” av Diamant Salihu till temat om kri minologi. Eleverna får välja i vilket for mat de vill läsa.

– Böcker som man läser i samhällskun skapen kanske bara är aktuella under

några år, så ur ett hållbarhetsperspektiv är det bra att ha dem digitalt. Samtidigt vill jag verkligen slå ett slag för att ha både fysiska böcker och e-böcker. Det ger den bästa möjligheten för läsning.

Eleverna Kesanet Ghebregzabiher, Hedda Hildman och Malcolm Larsson går i klass SA21MI på Norra Real och har läst både e-böcker och fysiska böcker. Kesanet Ghebregzabiher läser gärna digitalt och har även ett eget abonnemang på Storytel.

– Jag föredrar att läsa på mobilen. Det är smidigt och på väg till träningen kan jag lyssna på böcker.

Klasskamraten Hedda Hildman håller inte med.

– En vanlig bok väger mindre än en stor, tung dator. När vi skulle läsa ”Animal Farm” på engelskan behövde jag släpa runt min dator och logga in. En vanlig bok är bara att slå upp!

Malcolm Larsson tycker att e-böcker i mobilen är smidigt, särskilt böcker han läser i skolan.

– Man har det samlat på samma ställe och det är lättare att slå upp svåra ord. Men hobbyläsning gör jag hellre i en fysisk bok. Det är mysigare än en skärm.

– Ja, och vad gör man när det inte finns wifi på tunnelbanan, datorn är död eller Teams inte fungerar? säger Hedda Hildman.

– En fysisk bok kan man alltid lita på, konstaterar Malcolm Larsson.

Sebastian Waller Stålnacke känner igen de blandade reaktionerna på e-böcker.

– E-böckerna är inte en ersättning, utan de olika formaten kompletterar var andra. Med e-böcker finns en potential att fånga en ny grupp läsare. Vi har fått viss respons från lärare som lånar en klassuppsättning och kompletterar med e-bok för vissa elever, säger han.

Än då länge finns dock inte ljudböcker i Cirkulationsbiblioteket.

– Hittills har det varit fokus på textba serade e-böcker. Men vi kommer kanske att satsa på ljudböcker framöver, lite beroende på hur behoven ser ut i skolorna. Alla har tillgång till Inläsningstjänst, men där är det mest lättläst litteratur. Elever med en läsnedsättning har alltid möjlig het till Legimus och talböcker, säger Sebastian Waller Stålnacke.

Text ANNELIE DREWSEN Foto ULRICA ZWENGER

Läs mer på cirkbloggen.se. Legimus är Myndigheten för tillgängliga mediers digitala bibliotek.

Vi vill berätta om ditt arbete!

Arbetar du med något lyckat peda gogiskt projekt som kollegerna i stadens skolor borde få läsa om och inspireras av?

Kontakta redaktionen och berätta hur det påverkade elevernas lärande – enklast via mejl till tomas. bannerhed@edu.stockholm.se Välkommen!

Praktiska övningar genväg till lärande

Praktiska projekt ska ge eleverna på Observatorielundens skola bättre förståelse för teknik och fysik. Genom att till exempel låta dem bygga små bilar blir ämnena mer konkreta och lärandet går lättare.

Skapa broar av spagetti, bygg en liten elbil eller rita ett hus där du bestämmer material, planerar konstruktion och fun derar över tekniska installationer. Det är exempel på projekt som högstadieeleverna i Observatorielundens skola i Vasastan får arbeta med för att få en bättre förstå else för teknik och fysik.

– I stället för att läsa varför det är vik tigt att hjulaxeln på en bil sitter rakt så kan de testa vad som händer om den inte gör det och vad resultatet blir om man flyttar lite på den. För eleverna blir det väldigt tydligt när de får testa i prakti ken, och när de tycker att det är kul så kommer kunskapen på köpet, säger Mathilda Adriasola, lärare i matematik, NO och teknik.

I fjol fick hennes sjuor var sitt startpaket med fyra plasthjul, en liten motor, några bambupinnar, elkretsar och slad dar, kartong, lim och gem. Sedan fick varje elev bygga sin egen bil. Den skulle hålla för krockar och kunna köra både rakt och snabbt. Tack vare projektets bredd kunde lärarna baka in såväl teknik (genom att prata om bilens konstruktion) och fysik (krafter, hävstänger) som håll bar utveckling.

– Man kan också diskutera fördelar och nackdelar med bensin- och elbilar, lyfta fram miljöfrågorna och prata om hur man tillverkar ett batteri och vilka resurser som krävs för det, säger Mathilda Adriasola.

Under hela projektet dokumenterade eleverna såväl ritningar som tankar och bilder i en loggbok, och mot slutet gjorde de också filmer om sina bilar. En lärdom är att det är viktigt att bryta ner projektet i mindre delar: i ett moment får eleverna

lära sig hur man kopplar ett batteri och i ett annat hur krafterna kan fördelas i karossen.

– Vi börjar inte med att bygga en hel bil utan vi börjar med små, små steg och sedan får de själva klura på hur de ska sätta ihop dem till någonting större som samverkar, säger Mathilda Adriasola.

Observatorielundens skola öppnade 2014, men först för fyra år sedan tillkom högstadiet. Många av lärarnas idéer har de därför fått med sig från tidigare arbets platser och sedan anpassat till sina klasser.

– Jag tycker att projekten bidrar till att klassen ser ännu mer positivt på NOämnena. Många är redan intresserade, men detta gör att de tänder till lite extra, och när de blir nyfikna tar de till sig

ännu mer kunskap, säger Markus Hultberg, NO- och tekniklärare.

Det var också han som tog initiativ till att skolans två åttondeklasser i fjol deltog i den rikstäckande tävlingen Teknikåttan, vars syfte är att väcka intresse för natur vetenskap, matematik och teknik. Den ena klassen tog sig ända till riksfinalen, och även om klass 8A bara deltog i den första kvaltävlingen så var det kul, tycker Albin Wahlgren som i dag går i 9A.

– Det var bra för att sätta allmänbildningen på prov. Jag tycker att naturvetenskap är intressant, så jag har redan bestämt mig för att söka det gymnasieprogram met, säger han.

Ett annat projekt i klassen har varit

Saga Cavalli Björkman och Albin Wahlgren i klass 9A uppskattar de praktiska inslagen. Bakom dem syns bilden från ett tidigare teknikprojekt där eleverna fick bygga containerhus med hållbarhetsfokus.

att bygga broar av pasta. Eleverna fick gruppvis ett kilo spagetti och en limpistol till sitt förfogande och skulle sedan skapa en så hållbar bro som möjligt.

– Det var ett smart sätt att lära ut och mycket roligare än om vi bara hade läst om olika konstruktioner i en bok, säger Albin Wahlgren.

Hans klasskamrat Saga Cavalli-Björkman håller med:

– Det var bra att få testa de teoretiska kunskaperna mer praktiskt. I en text kan man läsa om hur något fungerar, men det är först när man provar i verkligheten som man verkligen vet om det gör det. Jag gillar när undervisningen blir blan dad, säger hon.

Vilken konstruktion som höll bäst fick klas sen gemensamt testa genom att stapla så många böcker som möjligt på varje bro innan den rasade.

– Det var väl det de tyckte var allra roligast, men det blev också väldigt kon kret, och vi kunde koppla resultatet till skillnaden mellan olika konstruktioner, säger Markus Hultberg.

Det här läsåret kommer en årskurs att få bygga hus i Minecraft, där de bland annat ska bestämma energiförsörjning och material.

– Vi kan prata om husets historia, om olika byggtekniker och konstruktioner. Och om man vill ha ett smart hus måste man fundera på hur det samverkar med de olika delarna av mobilen, säger Mathilda Adriasola.

Även hon tror att kopplingen mellan teori och praktik bidrar till elevernas lärande.

– Jag tror att fler elever får med sig själva principen när de själva bygger någonting, även om inte alla förstår detaljerna. Men det blir mer tydligt vad de egentligen gör, att de inte bara läser diffust om tekniska begrepp, utan att de rent konkret bygger elbilar där tekniken är en viktig del av projektet, säger hon.

Hon märkte också att många elever pratade om projektet hemma och att även föräldrarna tyckte att det var spän nande.

– Det händer någonting med engage manget när man kopplar uppgiften till verkligheten. Och i undervisningen vill vi gärna lyfta fram sådant som ligger nära eleverna och låta dem fundera över hur de kan lösa ett problem.

Text JOHANNA LUNDEBERG Foto ROBERT BLOMBÄCK

FRÅGAN

Vem var din bästa lärare?

ERIK KARAT, LÄRARE

Lärare, Betty Petterssons gymnasium – Det var min matte- och NO-lärare Tariq Salih på Johan Skytteskolan. Han var oerhört bra på att förklara och var ödmjuk och trevlig. Han hade ett stort engagemang som spillde över på oss elever.

THERESE ASPLING

Skolsekreterare, Hässelby Villastads skola Min första lärare i årskurs 1 på den här skolan, Birgitta Aldén. Hon var snäll, sträng och uppmuntrade alla barn. Mina egna barn har också haft henne som lärare. Även som förälder uppskattade jag henne väldigt mycket.

ANETTE LINDGREN Skolsköterska, Mälarhöjdens skola – Det var Åke Hermansson, som jag hade i grundskolan i Valdemarsvik. Han var den strängaste av alla våra lärare men också den bäste på att lära ut. Jag tyckte om att han höll ordning och reda i klassrummet.

BENJAMIN NYGREN

Lärare, Mälarhöjdens skola – När jag gick på lärarhögskolan hade jag läraren Joakim Olofsson. Han var den mest pedagogiska lärare jag haft och han lyssnade lika mycket som han pratade. Jag har lärt mig mycket av honom som jag har nytta av i dag.

SHIREENE WESSEL

Lärare, Hässelby Villastads skola – Gunnel Sylvander på Ljungarumsskolan i Jönköping, som var min lärare i franska på högstadiet. Hon var väldigt engagerad och höll mycket strukturerade lektioner. Hon tog med sig Frankrike in i klassrummet.

och foto AGNETA BERGHAMRE HEINS

Text

FOTO: MARC FEMENIA

Det är undervisningen som lockar och efter drygt 30 år i yrket har den kvar sin magi.

Ögonblickets MAGI

Carina Byström älskar att undervisa men vill att elevernas rös ter ska ta störst plats på lektionerna. Nu har hon belönats för sitt arbete på Bäckahagens skola och utsetts till Årets lärare inom grundskolan i Stockholms stad.

Text ANNELIE DREWSEN Foto ULRICA ZWENGER

är eleverna kommer in i klassrummet ligger deras anteckningsböcker redan på bänkarna. Carina Byström står vid tavlan med sin pre sentation redo. Det är dags för svenska med större delen av klass 9A. Övriga elever läser svenska som andra språk i ett annat klassrum.

– Vi håller ju på med grammatik och satsdelar. I dag ska ni få jobba mer aktivt, framför allt muntligt.

Carina Byström har arbetat på Bäckahagens skola i Bandhagen i drygt sex år. Hon undervisar i svenska och svenska som andraspråk på högstadiet. Dessutom är hon förstelärare med ansvar för språkutvecklande arbetssätt samt bedömning och betyg. I det ingår bland annat att handleda kolleger och stötta nyanställda lärare. Hon är även VFU-ansvarig, vilket innebär en hel del kontakter med Stockholms universitet.

Nyligen fick hon utmärkelsen Årets lärare i Stockholms stad, både för sin undervisning och för att hon är ”en nyckelperson på skolan för kompetensutveck ling och handledning”. Hon är förstås glad över priset men också lite obekväm.

– Ska man ha priser där man utnämner lärare? Jag vet inte. Jag säger tack, men också till alla runt omkring mig som gör att jag kan vara den lärare jag är. Det finns många personer som jag skulle vilja ge pris till.

Redan som sjuåring var drömmen att bli lärare

och hon undervisade sin lillasyster och dockorna där hemma.

– Min syster är två år yngre och var min elev fram till mellanstadiet. Någon gång gjorde jag ett geografiprov med blindkarta, säger Carina Byström och ler.

Numera är lillasyster Marie jurist, medan Carina gick nästan raka vägen till läraryrket. För säkerhets skull testade hon att arbeta som vikarie innan hon sökte till lärarhögskolan.

– Då kände jag direkt att det är det här jag vill göra. Jag älskade det!

Det är undervisningen som lockar och efter drygt 30 år i yrket har den kvar sin magi.

– När man är med en grupp och känner i ögon blicket att nu händer det något, nu lärde vi oss –det är bara wow! Själva undervisningsögonblicket ger så mycket energi.

Hon beskriver sig själv som den berättande lära ren. Samtidigt måste eleverna få utrymme att vara aktiva muntligt.

– Jag kan bli lite provocerad när en lärare skri ver i ett omdöme att ”du måste vara mer aktiv muntligt”. Det är läraren som måste skapa situatio ner där eleverna är aktiva!

Större delen av dagens lektion går till elevernas arbete. Efter en kort genomgång är det dags för dem att arbeta i mindre grupper. Varje grupp ska hålla i en minilektion om en satsdel i slutet av lektionen.

– De ska äga lektionen och deras röster ska bli hörda. Innan vi gör sådana här redovisningar har vi gjort övningar så att alla vågar tala. Den här klassen gillar att berätta för varandra, förklarar Carina Byström.

De har haft tre lektioner om satsdelar. Under varje lektion har elever fått komma fram och göra satsanaly ser på tavlan.

– De har stått framme vid tavlan allihop och då har det nästan varit slagsmål om vem som ska få gå fram.

Grammatikmomentet kommer att avslutas med ett prov, men för Carina Byström är den språkliga medvetenheten viktigare.

– Vi ska kunna prata språkligt när de skriver texter.

Det syns att Carina Byström älskar att undervisa. I blicken, leendet, omsorgen om att innehållet ska komma alla till del. Hon berättar om ett litteraturarbete som hon brukar göra i årskurs 9.

– Först läser eleverna Inger Edelfeldts novell ”Gravitation”. Den handlar om en tjej med självmordstan kar. Gravitationen är dragningskraften mot döden, men den slutar med att hon fortsätter leva.

Som avslutning får varje elev välja ut tio meningar ur novellen och skriva ner dem, utan att behöva moti vera varför. Därefter läser Carina Byström Hamlets

monolog (ur pjäsen av Shakespeare) högt för klassen och de får samma uppgift: att ta ut tio meningar.

– Sedan placerar jag dem i grupper så att de har 60 meningar tillsammans och av dem ska de skriva en text. Ofta blir det en dialog mellan Hamlet och tjejen i ”Gravitation”.

Till sist ska eleverna framföra dialogerna på ett gestaltande sätt.

– Det blir en form av textanalys efter att de har läst två litterära texter från två epoker. Det är ett sådant arbete som man kan få magin i. De blir plötsligt sugna på Shakespeare!

En annan uppgift hon alltid ger årskurs 9 är att skriva om Hjalmar Söderbergs novell ”Pälsen” ur hustruns perspektiv.

– Eleverna går i gång på det och jag har byggt upp en bedömningsbank med många elevexempel. Det är en uppgift som hjälper eleverna att utvecklas i novellskrivandet.

Det börjar blir dags för minilektionerna. Carina Byström går runt och kollar att alla är redo. Hon är tydlig och har ett lugn som smittar. Alla vet vad de ska göra – och gör det. I motiveringen till Årets lärare nämns bland annat ledarskapet i klassrum met.

– Jag är inte den auktoritära ledaren. När de kommer in i mitt klassrum vet de att de ska lämna mobilen och att det blir en genomgång. De ser gan ska snart att det här är min arena. Men jag hoppas att de märker att jag tycker att det är roligt och tar dem på allvar också.

Hon beskriver sig själv som den berättande läraren. Samtidigt måste eleverna få utrymme.

Carina Byström trivs i sitt klassrum. Här tillsammans med eleverna Kelly Nikolle Martinez Ramirez (i förgrunden) och Daniel Morton, som båda går i 9A.

Carina Byström visar vilka frågor som ska ställas så att man lättare hittar de korrekta satsdelarna.

Carina Byström sätter sig i en bänk och eleverna håller i sina minilektioner. Mestadels kan hon bara luta sig tillbaka medan eleverna förklarar en satsdel åt gången och analyserar egna exempelmeningar. En grupp skriver: ”Nyheterna gjorde ett reportage om våldet i Södertälje.” En annan grupp: ”Carina köper en present åt Casper.”

Att vissa elever har haft det svårt märks knappt. Någon blir osäker, men genast är en klasskamrat där och ser till att det blir rätt. Carina Byström hummar, nickar och ler genom redovisningar av predikat och subjekt. För varje grupp läggs ännu en satsdel till och satsanalyserna blir mer och mer omfattande. Kunskap växer och befästs.

När lektionen är över har alla hunnit redovisa, och ingen elev torde kunna lämna rummet utan att veta exakt vad predikat och subjekt är.

Carina Byström trivs i sitt klassrum, men resten av dagen innehåller andra uppgifter. Det är doku mentation, journalister från lokaltidningen som vill skriva om henne och sjuor som testar gränser i kor ridoren.

Jo, visst kan drömyrket även vara tungt. Då gäl ler det att hitta annat som ger ork.

– Jag tycker om att vandra i fjällen och älskar Abisko. Jag har gått uppför Kebnekaise. Där är det tyst. Helt tyst.

Hej pedagog!

Vill du lära dina elever om vatten, sopor och miljö?

Rent kranvatten är en självklarhet för alla stockholmare. Att ha ett fungerande avlopp och kunna sopsortera tar vi också för givet. Men hur fungerar det egentligen och vad kan vi alla hjälpa till med för att våra sjöar och hav ska må bättre?

På svoa.se/skola hittar du gratis utbildnings material i form av lärarhandledning, sagor, korta filmer, mysterier, tips på experiment och mycket mer. Materialet är uppdelat för olika åldersgrupper och utgår från läroplanen.

Ladda ner utbildningsmaterial gratis på: svoa.se/skola

Med fokus på elevernas behov

Genom samarbetet med Stockholms universitet har Sjöviksskolan fått ett levande pedagogiskt material som utgår från elevernas behov och intressen.

– Forskarna har fått oss att tänka lite djupare kring vår roll, säger Margita Lundström, biträdande rektor och ansvarig för fritidshem.

Arbetet som Sjöviksskolan i Årstaberg gjorde handlade om att utforska sin egen praktik, så kallad aktionsforskning, tillsammans med bland annat Eva Kane, universitetslektor på Barn- och ungdomsveten skapliga institutionen vid Stockholms universitet. Nu sitter Martin Karlsson, fri tidspedagog, och Anton Flordh, lärare i fritidshem,

och tittar igenom det material de satte ihop med sina elever.

– Forskningsarbetet hand lade om att utgå ifrån elever nas behov och intressen och alla hemvister på skolan gjorde på olika sätt, berättar Martin Karlsson och Anton Flordh tillägger:

– I vår dåvarande hemvist för årskurs 3 med ungefär 80 elever kom vi pedagoger fram

till att vi skulle låta varje elev beskriva, rita och göra collage av sin drömdag. De behövde alltså inte begränsa sig till vad vi redan i dag gör på fritis.

Resultatet presenterades först som ett omfattande col lage över en hel vägg där alla bidrog med bilder, teckningar och texter under rubriken ”Min drömdag”. Här fanns förslag som att äta godis, gå på bio, resa, leka med gosedjur, äta hamburgare, spela spel, göra show med mikrofon och leka affär.

– För oss blev det viktigt att knyta ihop och göra något av

det eleverna föreslog, så att de verkligen kände att de fick inflytande över sin dag, berättar Anton Flordh.

Och det krävdes diskussioner bland pedagogerna för att hjälpa eleverna med att för verkliga sina önskningar och drömmar till något genomför bart på fritis. En utmaning var att, utan att styra alltför mycket, locka eleverna att ställa sig tillsammans framför väggen med collaget och samtala i små grupper om hur de själva skulle kunna bygga vidare på idé erna och genomföra dem.

– Att ordna en gosedjurs dag var ju inte så svårt. Men var och en fick bara ta med ett gosedjur och uppgiften blev också att skriva och motivera varför de valde just det gose djuret, säger Martin Karlsson.

Lite svårare var det att för verkliga drömdagen om att resa. Här fick alla ta hjälp av fantasin. Eleverna skrev rese berättelser och de tittade bland annat på en film om

AKTIONSFORSKNING

► Samarbetet med Stockholms universitet resulterade i ett utvecklingsmaterial för fritids hem.

► Det består av tolv moduler som kan användas som stöd för pedagogerna när det gäller elevernas behov, intressen och erfarenheter.

► Materialet finns tillgängligt på Stockholms stads webbplats utbildning.stockholm.se.

► Även Askebyskolans fritidshem deltog i forskningsprojektet.

Anton Flordh (till vänster) och Martin Karlsson tittar igenom dokumentation de gjort tillsammans med tidigare elever som en del av sin aktionsforskning.

pyramiderna. Och tillsammans med pedagogerna pratade de om resmål, även tyr, färdsätt, packning.

Önskan om att äta godis blev bland annat bakning av chokladbollar. Och önskan om att spela spel blev inte bara digitala spel, utan några elever tillver kade också ett eget brädspel. En biofre dag blev det också, där eleverna ställde i ordning en biosalong på fritis, tillverkade egna biobiljetter, poppade popcorn och tittade på film.

En mycket uppskattad show med sång och musik, där eleverna själva fick välja sina framträdanden var också ett resultat av ”Min drömdag”. Några elever satte tillsammans med pedagogerna ihop en projektgrupp som fick planera showen. Att göra en egen show har också blivit ett återkommande önskemål från eleverna.

– Och det är klart att vi vuxna har bli vit bättre på att inte bara bestämma oss för att göra saker utan också ta med oss elevernas önskningar när vi har aktivite ter, konstaterar Anton Flordh.

– Det gäller allt ifrån att uppmuntra eleverna att lägga lappar om vad de själva vill göra i vår förslagslåda till att låta dem vara med och planera vilken aktivitet vi ska ha när vi är i idrottshallen på torsda gar, fortsätter Martin Karlsson.

Ett annat resultat av att Sjöviksskolans fri tidshem deltog i aktionsforskningen är att fritidsrådets betydelse för elevinflytandet lyftes fram. Det har bidragit till att fånga upp elevernas åsikter och också ta upp sådant som skapar konflikter.

– Elevinflytande handlar mycket om att hjälpa eleverna att bli självständiga

individer, säger de båda pedagogerna.

Margita Lundström är biträdande rek tor på Sjöviksskolan med ansvar för fri tidshem. Hon tycker att samarbetet med forskarna vid Stockholms universitet har fått både henne själv och pedagogerna att tänka lite djupare kring sin egen roll vad gäller barns intressen och delaktighet.

– Det är ju en sak vad som står i läro planen, men forskare ställer annorlunda frågor om mina val som pedagog och hur jag hanterar dem. Vi har inte varit lika medvetna tidigare när det gäller att kart lägga barnens behov och intressen, för utom sådant som att läsa, skriva och räkna förstås.

”Vad tänker du om detta?” och ”Hur kommer det sig att du tänker så?” – det är frågor som borde ställas oftare till barn, tycker Margita Lundström.

– Genom vårt samarbete med Stockholms universitet har vi fått ett levande material som vi hela tiden behöver arbeta med och dela med oss av också till alla dem som inte deltagit i forskningsprojektet.

Text INGELA ÖSGÅRD Foto ULRICA ZWENGER

Martin

Karlsson, fritidspedagog, och Anton Flordh, lärare i fritids hem, tycker båda att de har blivit bättre på att ta med elevernas önskemål när de beslutar om aktiviteter på fritis.

MIN SKOLA Betty Petterssons gymnasium

» Alla är seriösa – och avslappnade «

DEBORAH MEDHANE, 15 ÅR Betty Petterssons gymnasium

Nu är jag glad varje dag jag går till skolan. I början kändes allt rätt oklart, men efter några veckor var jag säker på att det var helt rätt val. Jag var lite orolig inför att börja gymnasiet men samtidigt förväntansfull. Jag valde att söka hit för att det var en nystartad skola och för att man satsar mycket på matte och naturvetenskap. Jag går naturveten skapsprogrammet och stortrivs.

På den här skolan känner jag mig sedd och kan vara mig själv. Alla är jättetrev liga och engagerade. Vi har bra lärare, de är omtänksamma och undervisar så att alla verkligen förstår. Jag älskar matte och gillar alla naturvetenskapliga ämnen. Samhällskunskap är också ett viktigt ämne, man har en skyldighet att förstå hur det samhälle man lever i fungerar, tycker jag.

Det här läsåret är vi bara 160 elever,

men skolan ska fyllas på. Nu känns det bra att gå i en skola med rätt få elever för man lär känna varandra jättebra. Samtidigt tror jag att den goda stämningen på skolan kommer att bestå även med fler elever. Jag har många fritidsintressen, framför allt att sjunga, men nu satsar jag mest på att plugga. Inte i första hand för att jag känner press utan för att jag gillar det.

Det bästa på skolan är att det finns en bra balans. Alla är seriösa, samtidigt som det är en avslappnad stämning. När jag tänker på framtiden kommer nog planerna att ändra sig många gånger om, även om advokatyrket eller att jobba som barnpsy kiatriker lockar. Just nu är jag glad för att jag ska få gå här i tre år.

Berättat för AGNETA BERGHAMRE HEINS

Foto MARC FEMENIA

Betty Petterssons gymnasium MIN SKOLA

”Lärarna saknar djupare förståelse”

Fortbilda all skolpersonal om vad antisemitism innebär och hur den yttrar sig. Den uppmaningen kommer från Kristin Wagrell, forskare vid Malmö uni versitet och författare till rapporten ”Antisemitismen i Stockholms skolor” där judiska elever vittnar om skämt kopplade till Förintelsen.

Studien handlar om såväl skolpersonalens som elevernas upplevelser av antisemitiska uttryck och incidenter i skolmiljön, och utifrån resultatet drar Kristin Wagrell slutsatsen att synen på antisemitism är ganska förenklad.

– Antisemitism är ett stort samhälls problem, men kunskapsnivån är låg. Det gäller naturligtvis inte bara lärare utan samhället i stort. Många av de lärare jag har intervjuat är väldigt duktiga och engagerade pedagoger men saknar den djupare förståelsen för vad antisemitism är, och då blir det svårare att agera när något sker, säger hon.

De intervjuer som är en del av studien visar att antisemitiska incidenter i skolmil jön framför allt har handlat om skämt, och ibland klotter, som rör Förintelsen. Det kan handla om heilande och skämt om Hitler, gliringar och nedsättande kommentarer om judar, och detta skapar ofta stress hos elever med judisk bakgrund.

– En av de intervjuade berättade att han kände sig ansatt och att han ofta måste försvara sig inför de andra elev erna. Han kände att han måste stå upp för sig själv och för familjens historia som Förintelseöverlevande. Det är inte ett ansvar som ska läggas på en tonåring.

Vad är det då som gör att det finns problem med antisemitism i skolorna? Kristin Wagrell menar att det i grunden handlar om okunskap.

– Många skolor har svårt att tydligt koppla samman antisemitism med Förintelsen, trots att det är det största folk mordet som vi har haft i modern tid med efterverkningar än i dag, säger hon.

En annan orsak kan vara att det finns en rädsla för att beröra ämnet på djupet, att läraren vet att det förekommer rasism och antisemitism på skolan men inte hur man ska hantera det.

– Man kan arbeta mycket med värde grund när det gäller till exempel homo fobi och rasism, men eftersom det kan vara svårt att få ett helhetsgrepp om antisemitismen, är det lätt att man prio riterar bort frågan.

– Om man inte har judiska elever i klassen som skulle kunna utsättas så blir det inte lika viktigt, särskilt inte när det är mycket annat som ska hinnas med, och jag tror inte heller att särskilt många rektorer tycker att frågan tillhör kärn verksamheten. Men jag tycker att det är viktigt att skolan förstår att antisemi tism berör oss alla, eftersom det är en större fördomskultur som också påverkar samhället.

Det finns också exempel på att judiska elever har lyft fram händelser som bekymrat dem, samtidigt som lärarna inte ansåg att det handlade om stora problem.

– Det finns en attityd att vissa skämt bara är pojkstreck och att det är något man växer ur. Det är svårt att utifrån sådana situationer avgöra om någon har antisemitiska åsikter eller om intentio nen är att skoja, men det väsentliga är egentligen vad det får för effekt på de judiska eleverna, säger Kristin Wagrell.

Hur utspritt problemet är på skolorna är svårt att svara på utifrån den här under sökningen. Men Kristin Wagrell menar att man måste ha respekt och förståelse för den judiska minoritetens rädsla för antisemitism, även om oron ibland upp står utan att något specifikt har hänt.

– Föräldrarna behöver veta att det finns skolpersonal som förstår problemet och som gör någonting åt det, ifall något skulle hända. Det är ganska ovanligt att antisemitiska incidenter på skolorna anmäls, och för att den som utsätts ska

vilja göra det så måste det också finnas ett starkt förtroende mellan föräldrar till judiska elever och skolorna i Stockholm.

För att skolan ska kunna motverka antisemitism och öka kunskapen bland både lärare och elever bör all personal involve ras, tycker Kristin Wagrell, och inte bara vissa ämneslärare.

– Man måste förstå att frågan inte bara berör samhällskunskap eller historia, utan att någon kan fälla en kommentar även på naturkunskapen eller i korrido ren, och då måste man vara redo att bemöta den.

Forskaren Kristin Wagrell skulle vilja se ytterligare samverkan mellan de orga nisationer som arbetar mot antisemitism och föreläser i skolorna.

Kristin Wagrell

Hon vill därför se fortbildning för all skolpersonal men konstaterar att det är ett ansvar som i första hand bör ligga på utbildningsförvaltningen centralt, i andra hand på skolans rektor.

– Det kan man inte lägga på den enskilda läraren, utan förvaltningen har ett stort ansvar att kommunicera hur viktigt det här är.

Men naturligtvis kan även enskilda lärare arbeta för att sprida kunskap i klassen. Flera organisationer erbjuder material, studiebesök och evenemang som rör Förintelsen, däribland Forum för levande historia, Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) och föreningen Zikaron som föreläser om Förintelsens öden och även kan bidra med kontakter. Och Judiska museet har nyligen uppdaterat

undervisningsmaterialet Medborgarspelet, ett webbaserat, interaktivt spel som framför allt handlar om den judiska minoriteten i Sverige och berör frågor om anti semitism. Det har ett medborgarrättsper spektiv som ganska många elever kan känna igen sig i, även om de inte är judar, tror Kristin Wagrell.

– Det väcker frågan om hur det är att vara ”den andra” i ett samhälle och tar upp svårigheten att bli medborgare. Flera lärare har sagt att om de pratar antisemi tism får de ofta frågan om varför de inte också tar upp till exempel islamofobi, och det här spelet lyfter fram själva minori tetsperspektivet så att fler känner sig berörda.

Text JOHANNA LUNDEBERG Foto ROBERT BLOMBÄCK

TÄVLING Vinn biobesök

Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får var sitt presentkort med två biobiljetter. Lycka till!

1 Catha Glaas hörs inte bara i P1 utan är framför allt mellanstadielärare. På vilken skola?

1 Herrängens skola X Fruängens skola

2 Gubbängsskolan

2 Vilken grundskola hade de nöjdaste medarbetarna (högst AMI) enligt årets medarbetarenkät?

1 Nybohovsskolan X Ekens skola 2 Tullgårdsskolan

3 Vilka står bakom projektet Världens läsare?

1 Översättarcentrum X Utbildningsförvaltningen 2 Sveriges Författarförbund

4 Deborah Medhane går på en nyöppnad gymnasieskola. Vilken?

1 Anna Whitlocks gymnasium X P A Fogelströms gymnasium 2 Betty Petterssons gymnasium

5 Ungefär hur många e-boktitlar har Cirkulationsbiblioteket för högstadiet och gymnasiet? 1 100 X 150 2 200

Mejla din tipsrad senast 20 december till tomas.bannerhed@edu.stockholm.se Ange var du arbetar och din fysiska hempostadress så att vi kan skicka presentkortet om du vinner.

Vinnare i nummer 3/2022 blev Christina Hargell, Medioteket, Nihat Saganda, Norra Ängby skola, och Thomas Tindemark, Örbyskolan. Rätt rad var 2, 1, X, 2, 1.

BOKSIDAN Bästa lästipsen

”Jag ska lyssna på lärarna”

På Bokmässan i Göteborg tillkännagavs att författaren och kulturskribenten Nioosha Shams är Sveriges nya läsambassadör.

– Jag drömmer om att höja flerspråkig hetens status och göra barn stolta över sina modersmål, oavsett vilka språk det är, berättar hon för LÄRA. Och så vill jag förstås öka läslusten hos barn och unga!

Nioosha Shams är Sveriges sjätte läsambas sadör och utsedd av Kulturrådets läsråd. Under två år ska hon inspirera barn och unga till läsning och vara en läsande förebild.

– Först kommer jag att lyssna på lärare och andra som arbetar inom skolan för att få reda på vad som saknas och behövs, men jag kommer så klart också att lyssna på elev erna. Tycker de att det är viktigt med böcker, läsning och att skriva? Hur ser de på skolans roll i det? Ofta glömmer man bort ungdo marna och vilken kompetens de sitter på.

Flerspråkighet och modersmål är en fråga som Nioosha Shams kommer att fokusera på. Hon menar att skolan kan göra mycket för att få eleverna att vara stolta över sina moders mål – från att ha böcker på elevernas språk och från hela världen, till att ordna en film klubb med filmer på andra språk än svenska och engelska.

Hon vill även arbeta för att höja ung domsbokens status.

– Få ungdomsböcker recenseras och allt färre ges ut. Det sänder ut en signal till ung domarna om att deras litteratur inte är så viktig. Dessutom behöver lärare och andra som läser ungdomslitteratur få veta vilka böcker som är bra. Ungdomsboken måste bjudas in i finrummet!

Nioosha Shams har skrivit ungdomsboken ”Om det regnar i Ahvaz” och berättar att det var en lärare på högstadiet som fick henne att satsa på skrivandet.

– Vi hade skrivit deckarnoveller. Min lärare kom fram till mig med tårar i ögonen och frå gade om hon fick läsa min text högt för klas sen. Jag blev stolt och kände mig duktig. Hon inspirerade mig att skriva på riktigt.

Text ANNELIE DREWSEN

VULKANENS BARN

Elin Nilsson

Alfabeta, 2022

Kusinerna Lea och Luma bor vid vulkanens fot i ett rike där alla tonåringar förpup pas, för att i fem år drömma vackra drömmar medan de blir vuxna. Men Lumas puppa förvinner och Lea ger sig av för att hitta den. En spän nande högläsningsbok för mellanstadiet där sagan och äventyret rymmer intres santa teman.

MAOMAOS LÄNGTAN

Cao Wenxuan

Illustrationer: Igor Oleynikov

STARKA KÄNSLOR OCH SPÄNNING

Översättning: Anna Gustavsson Chen

Vombat förlag, 2021

I denna bilderbok rusar hunden Maomao mellan frånskilda matte och husse i alla väder. Boken belönades nyligen med Peter Panpriset, som går till en översatt bok ”som berikar den svenska barn litteraturen”. En riktig pärla om längtan och saknad efter det som gått förlorat, med bilder att försjunka i och tala om.

VERA VEM?

Vänskap som vänder till ut frysning och mobbning. Temat är långt ifrån unikt, men denna grafiska roman gestaltar det så att ögon blicken isar i magen. De svartvita teckningarna låter verkligheten vara både vack er och vidrig. Tillsammans med den avskalade och tro värdiga dialogen blir det en fullträff för högstadiet.

YANI

Nora Khalil

Natur & Kultur, 2022

Med humor, värme och sam hällskritisk blick skildras tre högstadiekillars vänskap i denna läsvärda debut. Amir, Rayan och Caspian käkar toast på fritidsgården och becknar bullar till klassre san, samtidigt som de försö ker stoppa en utvisning och stötta en klasskompis vars bror blivit ihjälskjuten. Nominerad till Augustpriset.

”Jag tror att det som verkligen är viktigt när vi skriver är att läsa mycket. Mitt andra råd är att inte sträva efter att skriva bra, utan att skriva ärligt. Det är inte samma sak.”

Annie Ernaux, Nobelpristagare i litteratur 2022, ger råd till unga skribenter.

Anna Sundström Lindmark

Illustrationer: Elisabeth Widmark

Bokförlaget Hedvig, 2022

Nr 1

Ute hos dig 17 februari

100-ÅRING

Högstadieklasser får möjlighet att göra studiebesök när Stadshuset fyller jämnt 2023.

Flerårigt läsfrämjande arbete på Skanskvarnsskolan.

Vi besöker stadens mest aptitretande gymnasieskola.

Möt medieläraren som blivit en pedagogisk inspiratör.

… och naturligtvis mycket mer.

LIVETS HÅRDA SKOLA Stina Hjelm

© STINA HJELM 2022 –STINAHJELM.COM

Har du hört? Fotbollsproffset och hans lärare minns varandra!

Skolpodden i Stockholm

Röster från skolan

Aktuellt skolprat med lärare, skolledare och elever från Stockholms stads skolor. Lärarpanelen tar sig an

Skolpodden i Stockholm finns på pedagog. stockholm