LÄRA Stockholm nummer 3 2014

bl

e a 20 ar k t n ns se n i vi Sve Pr g av h i n is

Pu

13

LÄRA

#3/2014 STOCKHOLM

Uppdrag: undervisa Så många böcker lånar eleverna | Hur kan skolan stötta elever med adhd?

Extremism, demokrati och skolans värdegrund | Vägen via Stockholmskällan

Talar +du matte?

Som lärare i matematik pratar du aritmetik flytande och du har primtal, algebra och geometri som modersmål.

Men inte alla föräldrar har siffror lika naturligt i sina vokabulärer.

Det kan bero på olika saker: att de inte studerat ämnet tillräckligt, att de glömt bort vissa formler eller att de inte hanterar det svenska språket helt perfekt.

Det här gör det såklart svårt för dem att hjälpa barnen med läxorna.

För alla som vill lära sig prata – och lära ut – matematik, så finns webbmatte.se. Den pedagogiska webbplatsen talar inte bara matte flytande, utan förklarar på åtta olika språk – i både text och film.

Så tipsa föräldrarna om webbmatte.se

Foto: björn tesch

I N SP I RATION OCH I N FO RMATI O N F RÅ N U T B IL D NINGSFÖ RVA LT NINGE N I STO CK H O L M S STAD

STOCKHOLM #3/2014 LÄRA Stockholm ges ut av utbildnings­förvaltningen i Stockholms stad och utkommer med fem nummer per år.

Adress: LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 2F. Chefredaktör: Agnetha Styrwoldt-Alfheim, 08-508 33 826, agnetha.styrwoldt-alfheim@ stockholm.se.

Redaktör, projektledare: Annelie Drewsen, 08-508 33 899, annelie.drewsen@stockholm.se.

Medverkande skribenter: Katarina Bjärvall, Pontus Dahlman, Agneta Berghamre Heins, Helene Lumholdt, Katarina Lycken Rüter, Pernilla Rönnlid, Monika Sidén, Ann Turlock och Annebritt Ullén.

28

Ansvarig utgivare: Anders Carstorp.

Grafisk form: b-e-r-g.se Tryck: Östertälje Tryckeri AB, ­Stockholm, 2014.

Foto: robert blombäck

För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se.

10

Civilingenjör Wilhelm Tunemyr fick chansen att sadla om till lärare genom programmet Teach for Sweden. Här hjälper han eleven Fadumo Sheik Dahir på Rinkebyskolan.

Foto: ulrica zwenger

Upplaga: 15 900 exemplar.

Arbetsglädjen i Bagarmossens skola är stor när klass 1A arbetar med sitt bidrag till tävlingen En bok i världsklass.

Sofia Radojcic och Ahmed visar upp sina egna delar i klassens allkonstverk som gestaltar årets tema Nya världar. illustration: al murphy

ISSN 1654-7330.

12

Medioteket samlar statistik om utlåningen av böcker från skolbiblioteken i Stockholms stad. Skillnaderna är stora mellan skolor. Flest böcker läser eleverna på Askebyskolan.

24

Barn med adhd behöver pepp, beröm och bekräftelse – det är biträdande rektor Christina Lahti och specialpedagogen Anne-Mari Wiröstrand på Västertorpsskolan överens om.

Dessutom ...

Omslag: Civilingenjörerna och lärar­studenterna Jenny Widmark och Wilhelm Tunemyr fotograferade av Robert Blombäck.

Digitala utflykter i verkligheten

4

Enkäten: Vad läser du?

32

Möt eleverna på nätet

9

Lärardialog för bättre kunskap om lärarrollen 34

Katarina Lycken Rüter om att lyssna på kritik

13

Anders Carstorp vill bli bättre på att lyssna

När hakkors sprejas på skolan

14

Rapport från ungdomsmottagningskonferensen 36

Min skola: ESS-gymnasiet

20

Vinn biobiljetter!

36

Hur kan skolan stödja elever med adhd?

22

Nämnd & Nytt

37

35

DIGITALT LÄRANDE

Digitala utflykter i verkligheten TEXT: Helene Lumholdt

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Från Thorildsplans gymnasium till stadsdelen Gröndal är det en kort resa. Ett par stationer med tunnelbanan och några till med tvärbanan. Men eleverna som åker dit denna dag kommer att resa betydligt längre än så.

4

LÄRA #3/2014

DIGITALT LÄRANDE

Anelja Adekova dokumenterar Gröndals kännetecken för att senare kunna jämföra med stadsdelen Garbatella i Rom.

LÄRA #3/2014

5

DIGITALT LÄRANDE

Adem Ayata, Sara Arrach, Doren­ tina Rama och Anelja Adekova jämför Stockholmskällans digitala karta från förra sekelskiftet med dagens verkliga Gröndal. Deras lärare Antonio Serra gör dem sällskap.

6

LÄRA #3/2014

S

edan tio år tillbaka ägnar andraårseleverna på Thorildsplans gymnasiums samhällsprogram stora delar av sin vårtermin åt projektet Stad i Europa, som omfattar en jämförande studie mellan Stockholm och Rom. I grupper om fyra undersöker eleverna en stadsdel i Stockholm för att sedan göra motsvarande studie av en jämförbar stadsdel i Rom. Anelja Adekovas, Sara Arrachs, Dorentina Ramas och Adem Ayatas område heter Garbatella och är en romersk arbetarstadsdel från 1920-talet. I Stockholm heter den Gröndal.

Andra grupper åker bland annat till Högalid, Kungsholmen och Slakthusområdet. Det är lärarna som har delat in grupperna ”för att utnyttja elevernas kompetens maximalt”, berättar Antonio Serra, lärare i geografi, historia och religionskunskap. Det är också lärarna som har valt ut stadsdelar för att det ska finnas en matchande motsvarighet i Rom. De har hunnit skaffa sig en viss rutin och lokalkän-

nedom vid det här laget. Sedan starten har skolan använt sig av Stockholmskällan för att hämta material.

– I början uppfattade vi nog Stockholmskällan mest som ett lite dammigt bildarkiv, men nu har det utvecklats till ett verkligt bra verktyg för oss. Här finns lektionstips och mycket annat som passar väldigt bra för eleverna i våra projekt.

Eleverna undersöker sin stadsdel ur olika vinklar – hela tiden med perspektiven då, nu och sedan i medvetandet – och en rad ämnen ingår. I geografin arbetar eleverna med stadens fysiska och kulturella förutsättningar liksom med hur den är planerad. I historieämnet tittar de på den kontinuerliga utveckling som pågår i staden. I samhällskunskapen undersöker eleverna maktstrukturer och socioekonomiska faktorer. I ämnet mediaproduktion fokuserar de på urbana uttryck och gör en film medan de i svenskan arbetar med kulturguidning, texter och redovisningar.

DIGITALT LÄRANDE

Med egna datorer har Stockholmskällans material blivit lättare att komma åt.

– Alla angriper alltså frågan om den urbana utmaningen – fast ur olika perspektiv. Tyngdpunkten ligger på geografi, historia och samhällskunskap, säger Antonio Serra.

Han berättar om fortbildningskvällarna som Stockholmskällan håller en gång per termin för nyfikna lärare.

– Det är mycket givande och jag tror jag har varit på varenda en, nu senast på Medeltidsmuseet. Jag får med mig fortbildningsrapporter och länksamlingar därifrån som jag sedan tar med mig till de andra lärarna och ut i klasserna.

Gröndalsvägen är ett stråk, en av de strukturer som enligt stadspla­ neraren Kevin Lynch påverkar hur människor i ett område rör sig.

Personal från Stockholmskällan har också kommit till skolan och hållit en föreläsning för eleverna med exempel på hur de kan använda materialet.

– Vi har haft stor nytta av Stockholmskällan – i ökande grad. Deras samlingar av kartor, texter, bilder, filmer och annan fakta är mycket användbara för oss när vi studerar de olika stadsdelarna. Att de kom till skolan och berättade har ökat elevernas användning av Stockholmskällan ytterligare, berättar han.

Alla elever på skolan har i och med Stockholms stads en-till-en-satsning numera sin egen bärbara dator, vilket har fått stor betydelse för arbetet.

– Datorerna har inneburit en stor logistisk vinst för oss, säger Antonio Serra.

Tidigare var grupperna tvungna att gå iväg till datasalen och hoppas på att det fanns plats under just deras lektion. Nu är det mycket enklare. Eleverna arbetar ibland i sina grupper, ibland individuellt, men har alltid varandra inom räckhåll för utbyte av tankar och funderingar. Tack vare datorerna har också Stockholmskällans material blivit lättare att komma åt.

– Vi har tittat på bilder men mest har vi arbetat med deras kartor, berättar Dorentina Rama som efter en samling i klassrummet nu är på väg med sina gruppkompisar till Gröndal.

En gång tidigare under projektet har de varit där, studerat arkitektur och stadsbyggnad utifrån den amerikanska stadsplaneraren

och arkitekten Kevin Lynchs tankar. De har försökt att finna de fem olika strukturer som enligt Lynch påverkar hur människorna i ett område rör sig.

Förra gången var de här själva. Idag har de Antonio Serra med sig och ska redogöra för honom vad de har sett och hur de har tänkt.

Dorentina Rama har sin dator med sig. Hon tar fram den ur väskan direkt när de kliver av tvärbanan och klickar fram en nedladdad karta över området. Adem Ayata berättar att de, redan första gången de var här, snabbt konstaterade att kartan stämde bra överens med verkligheten.

– Men vi tittade på en karta från 1700-talet också. Då fanns det ingenting här, ingen bebyggelse, bara skog.

Mest anmärkningsvärd i stadsdelen Gröndal tycker han själva dalen är.

– Man förstår varifrån den har fått sitt namn, konstaterar han och tittar upp mot husen som balanserar på höjden ovanför tvärbanestationen.

Det är inte bara ur digitala källor eleverna öser

upp sina kunskaper.

– Vi var på biblioteket här i Gröndal och hittade en hel bok om området. Den var rätt nyskriven men innehöll en hel del historia, berättar Adem Ayata.

Efter en stunds promenad i området, där eleverna pekar ut landmärken, knutpunkter, gränser och annat enligt Lynchs beteckningar, återvänder de till biblioteket.

Dags för lite levande historia. Eleverna intervjuar bibliotekarien Hasse Jungnell som visar sig vara mycket kunnig. Anelja Adekova ställer frågor och antecknar så det ryker om blyertspennan.

– Vad mycket han visste, konstaterar gruppen när de en stund senare beger sig ut på gatan för att hitta fler personer att intervjua, innan det är dags att avsluta rundturen.

Intervjuerna, kartorna, bilderna, texterna och det egna utforskandet av stadsdelen ska gruppen sedan sammanställa till en redovisning. >> LÄRA #3/2014

7

DIGITALT LÄRANDE

Att intervjua dem som bor och verkar i stadsdelen är en del av uppgiften. Ali Ghaderi har arbetat i Gröndal åtta år och tycker området är lugnt och bra. Dorentina Rama, Sara Arrach och Adem Ayata lyssnar och antecknar.

För att skapa förutsättning för likvärdig bedömning och för att sätta ramar för redovisningen har lärarna bestämt att den ska ske i form av en Powerpointpresentation.

– Det blir en tidslinje, en tidsresa där eleverna ska beskriva och göra en analys av den urbana miljön och av människorna som befolkar den, förklarar Antonio Serra.

Två veckor därefter är det dags för projektets höjdpunkt: Romresan.

– Innan tänker många elever ”wow, nu ska vi shoppa och äta glass”. Och det kan de nog hinna med – också. Men det här är ingen vanlig klassresa utan en studieresa, en integrerad del av utbildningen. Dagarna och kvällarna innehåller massor av arbete – jämförelser, intervjuer och studiebesök, säger Antonio Serra.

>>

Varje år finns det någon eller några elever som inte följer med på resan. Orsakerna kan variera från medicinska skäl till att eleven inte har haft tillräcklig delaktighet i projektet. Och så finns det ibland elever som inte får åka med för sina föräldrar.

8

LÄRA #3/2014

Besök Stockholmskällan på www.stockholmskallan.se

Hur gick det ­sen?

Läs elevernas blogg om stadsdelarna i Stockholm och Rom: stadieuro.blog­ spot.se

– Då får de arbeta med projektet här hemma, men vår ambition är alltid att samtliga elever ska följa med.

Anelja Adekova, Sara Arrach, Dorentina Rama och Adem Ayata är alla entusiastiska och förväntansfulla inför resan. Sara Arrach tycker om att arbeta i projektet. Det är skönt och kul att komma ut och röra på sig utanför klassrummet, tycker hon. Och visst lockar resan till Rom. – Ja, det är klart att den motiverar oss. Den gör projektet ännu roligare, säger hon.

Tack vare stipendiefonder som byggts upp av före detta elever på skolan är resan i stor utsträckning kostnadsfri för eleverna. Det är bara fickpengar eleverna får stå för själva.

Och den frivilliga biljetten till fotbollsmatchen mellan Lazio och Sampdoria på Stadio Olympico di Roma. Stadion ligger visserligen ganska långt från just stadsdelen Garbatella men den har tveklöst en egen historia att bjuda på. n

DIGITALT LÄRANDE

Elevkontakt på nätet

Helena Meyer arbetar på Fryshuset där hon ansvarar för verksamheten Nätvandrarna, som sedan 2007 har bedrivit socialt arbete på internet. Idén är att vuxna ska finnas tillgängliga och agera förebilder på olika platser där barn och unga umgås på nätet.

Nätvandrarna deltar i samtal mellan de unga och finns till hands om någon vill berätta om allvarligare problem. Samtidigt vill man få fler vuxna att vara digitalt närvarande.

– Det betyder inte att man måste bli medlem på en massa sidor och sitta och surfa flera timmar varje dag. Det kan handla om att veta hur en sida ser ut och fungerar, eller att lyssna när de unga berättar och faktiskt veta vad de pratar om, säger Helena Meyer.

Hennes tips för att skaffa sig koll på ungas

mötesplatser på nätet är att fråga experterna – de unga själva. Det finns även en hel del att läsa på nätet, till exempel Elza Dunkels forskningsblogg Nätkulturer. För att skilja på privatpersonen och yrkesrollen kan man skaffa ett separat användarkonto som bara används i arbetet.

När Helena Meyer föreläser om ungas nätvardag för skolpersonal och föräldrar möter hon ibland föreställningen att nätet är farligt för unga.

– En vanlig missuppfattning är att alla far illa och att unga inte vill prata med vuxna på nätet. Det motbevisas lätt genom att se hur populära olika stödchattar och mejlfunktioner är bland unga, säger hon och betonar samtidigt att det är viktigt att vuxna alltid reagerar när någon faktiskt utsätts för kränkningar.

– Anmäl alltid allvarliga kränkningar till webbsidans support och till polis om det behövs. Var ett stöd för unga och skuldbelägg inte den som blivit utsatt.

En lärare som kommunicerar med sina elever via sociala medier är Malin Larsson. Hon undervisar i svenska i årskurserna 7–9 på Alviksskolan och tycker att relationen till eleverna har blivit bättre sedan hon började använda sig av sociala medier i undervisningen.

– Det finns mycket som inte hinner sägas när vi ses i skolan och som man som elev behöver få säga. Sociala medier och sms möjliggör en dialog med eleverna att uttrycka känslor, tankar och åsikter som inte hinns med annars.

Det som fick Malin Larsson att börja använda sms, bloggar, Youtube och Twitter i sin undervisning var den pedagogiska idén att flippa klassrummet. Modellen är ett sätt att ge eleverna mer tid för skolarbetet i det fysiska klassrummet medan andra moment kan förberedas med hjälp av bland annat digitala verktyg. I början var det mest Malin Larsson som syntes, men nu delar även eleverna med sig av sitt arbete på nätet. Kommunikationen med omvärlden gör dem mer motiverade.

illustration: woo / mia nilsson

En majoritet av svenska skolelever an­ vänder internet dagligen och en stor del av tiden läggs på sociala nätverk.

Det ställer krav på att lärare känner till hur de sociala tjänsterna fungerar sam­ tidigt som det skapar nya möjligheter i undervisningen. LÄRA Stockholm har mött två vuxna som är vana att möta unga online.

Samtidigt kan det vara svårt att våga visa upp sitt skolarbete.

– Att våga twittra sina tankar och blotta sig för hela världen kräver mod och för att vara modig behöver man ha en trygg miljö. Därför jobbar jag med att vi ska stärka och peppa varandra. Att bry sig, vara generös och respektera varandra är förhållningssätt som genomsyrar såväl vårt fysiska klassrum som vårt flippade.

När Malin Larsson berättar varför de digitala verktygen är så viktiga återkommer ord som kommunikation och dialog.

Via de sociala medierna kan eleverna kommunicera både med varandra och med sin omvärld.

– Deras röster hörs och deras skolarbete syns och får riktiga mottagare som återkopplar. De kan göra filmklipp av sina arbeten på Youtube eller skriva direkt till författare vars verk vi läser på Twitter, berättar Malin Larsson och konstaterar att de ofta får svar.

Utöver att kommunicera med sina elever använder sig Malin Larsson av sociala medier för att inspireras av andra lärare.

– Jag följer många twittrande lärare som lär mig nytt varje dag. Jag har fått många kloka och kunniga kollegor tack vare Twitter. Lektionstips, spännande länkar och tankar är numera bara ett knapptryck iväg, säger hon. n Annelie Drewsen

Läs mer om sociala medier i undervisningen på Pedagog Stockholm. Mer statistik om svenska ungdomars internetvanor finns i undersökningen ”Svenskarna och internet” på www.soi2013.se.

LÄRA #3/2014

9

TEACH FOR SWEDEN

Civilingenjörerna som blev lärarkandidater Ända sedan mellanstadiet har hon velat bli lärare, men en civilingenjörs­ examen i molekylär bioteknik kom emellan.

— Nu fick jag en ny chans genom Teach för Sweden. Den här gång­ en ­tvekade jag inte, säger Jenny ­Widmark, civilingenjör och lärar­ kandidat på Rinkebyskolan.

låg måluppfyllelse. Syftet är att få fler utbildade lärare inom matematik, fysik och kemi, något som det råder akut brist på idag. Utbildningsförvaltningen har för närvarande fem TFS-kandidater på fyra skolor, förutom Rinkebyskolan även Björkhagens skola, Husbygårdsskolan och Hässelbygårdsskolan.

Jenny Widmark och Wilhelm Tunemyr

Tack vare programmet Teach for Sweden kan civilingenjörerna Jenny Widmark och Wilhelm Tunemyr ta steget till en lärarexamen. Båda gör sin andra termin på Rinkebyskolan och ser det här som en chans att kombinera gedigna ämnes­ kunskaper med lusten att lära.

Denna dag är det oroligt på Rinkebyskolan. Några elever har gått över gränsen till det som kan betraktas som ”pojkstreck” och områdets poliser är där för att markera allvar. Wilhelm Tunemyr har just avslutat en mattelektion. Han behöver en kopp varmt te, då rösten har satts på prov under lektionen.

– Att få till studiero i klassrummet är min största utmaning just nu. Rinkebyskolan är väldigt bra på många sätt, men tillhör ett socialt utsatt område med rejäla utmaningar, konstaterar han.

Lärarutbildningen Teach for Sweden (TFS) ingår i det internationella konceptet Teach for All, och riktar sig till personer med minst en masterexamen i naturvetenskapliga ämnen. Lön utgår under den tvååriga utbildningen och kandidaterna arbetar på skolor med 10

LÄRA #3/2014

är relativt nyutexaminerade civilingenjörer, men har ändå hunnit med några år i yrkeslivet. Jenny Widmark jobbade en tid med Teknikspanarna, en satsning för att öka intresset för teknik bland elever och lärare i årskurs 4–6, och har parallellt undervisat ideellt på Mattecentrum i Uppsala.

För Wilhelm Tunemyr slog tanken på att byta till lärarbanan rot när han vikarierade som mattelärare, under ett uppe­ håll i studierna i teknisk fysik på Chalmers tekniska högskola i Göteborg.

– För mig var det inget alternativ att ta den långa vägen. Jag hade funderat intensivt på att sadla om till lärare och Teach for Sweden blev en perfekt möjlighet för mig.

Jenny Widmark är lika glad för chansen: – Att få möjlighet att studera till lärare parallellt med att få undervisa i de ämnen som vi har akademisk examen i är oslagbart, säger hon och berättar att urvals­ processen var tuff med flera olika steg.

– Vi var tio som blev antagna och fick börja med fyra veckors intensivkurs i

pedagogik under sommaren. Det gav oss en väldigt bra grund att stå på, innan det var dags att kliva in i klassrummet.

Till största del sker studierna på distans, men tre gånger per termin samlas deltagarna på Karlstads universitet för två gemensamma dagar.

– Wilhelm och jag har en fördel eftersom vi är på samma skola. Vi diskuterar mycket och tar hjälp av varandra. Samtidigt har vi också regelbunden kontakt över nätet med de andra deltagarna och lärarna på Teach for Sweden.

Varken Jenny Widmark eller Wilhelm Tunemyr hade hoppat på ytterligare en utbildning om de inte fått lön under tiden.

– Nej, min tid med nudlar är förbi. Det här konceptet är perfekt. Vi är anställda och får lön för 100 procent, men undervisar 80 procent, vilket innebär att vi har en dag i veckan till studier, säger Wilhelm Tunemyr.

Men de som tror att Teach for Sweden är

någon genväg till läraryrket tar miste, betonar Jenny Widmark: – Det krävs att man lägger mycket tid på studier. Det är omfattande mängder litteratur som ska läsas in och examineras. Vi som gått naturvetenskapliga utbildningar är vana vid hårda studier, men på ett annat sätt. Pedagogik och bedömningsfrågor kräver mer resonerade och reflektion, där finns inte alltid ett facit att hålla sig till, säger hon.

För Jenny Widmarks del grundar sig det nya yrkesvalet framförallt i att hon

Foto: robert blombäck

TEACH FOR SWEDEN

Civilingenjörerna Jenny Widmark och Wilhelm Tunemyr arbetar sin andra termin på Rinkebyskolan inom programmet Teach for Sweden. En dag i veckan ägnar de åt studier. ”Det är omfattande mängder litteratur. Pedagogik och bedömningsfrågor kräver resonerande och reflektion”, säger Jenny Widmark.

vill kunna kombinera sitt starka naturvetenskapliga intresse med ett socialt inriktat jobb.

– För mig är det lika viktigt att vara en bra förebild och en närvarande vuxen bland eleverna ute i korridorerna, som det är att lära ut ämneskunskaper i klassrummen. Den kombinationen är väldigt stimulerande.

Hon hoppas på att vara legitimerad ­lärare i matematik, teknik, fysik och kemi om två år.

– Det finns de som ifrågasätter att jag som ingenjör väljer att bli lärare, men för mig råder ingen tvekan. Med läraryrket kombinerar jag det bästa jag vet: naturvetenskap och möten med ungdomar.

Wilhelm Tunemyr är också tydlig med varför han byter yrkesbana:

– Min förhoppning är att jag ska kunna göra skillnad. Genom att välja läraryrket och tillföra mina ämneskunskaper, med bland annat inriktning mot miljöoch hållbarhetsfrågor, kan jag bidra till att höja elevernas kunskaper och göra skolan och världen lite bättre. Det kanske låter stort, men det är min drivkraft, säger Wilhelm Tunemyr.

Maria Sturén är handläggare på FoUavdelningen och den på utbildningsförvaltningen som ansvarar för samarbetet med Teach for Sweden.

– Tack vare att vi deltar får vi in hög ämneskompetens. Vi måste använda alla vägar som går för att få välutbildade lärare till våra skolor. Personerna som deltar i TFS-utbildningen är oerhört mo-

tiverade och har tänkt igenom sitt yrkes­ val extra noga, vilket självfallet är ett extra plus, säger hon.

Rinkebyskolans rektor Carina Rennermalm är lika entusiastisk över att ha TFS-kandidater på sin skola.

– För oss är det en tillgång. De har en passion för sina ämnen och läraryrket.

De tillför mycket till vår skola och blir en extra resurs när det gäller ämneskunskaper för eleverna, men även lärarna får extra inspiration och stöd i NO-ämnena.

Kandidaternas entusiasm för yrket smittar av sig på hela skolan, något som självfallet kommer alla elever till del, säger Carina Rennermalm. n Agneta Berghamre Heins

LÄRA #3/2014

11

illustration: al murphy

SKOLBIBLIOTEK

Siffrorna avser antal utlån av skönlitterära böcker per elev under 2013. Statistiken kom­ mer från Medioteket.

12

LÄRA #3/2014

krönika

Koll på utlåningen Förra året lånade Stockholms elever sammanlagt över 600 000 skönlit­ terära böcker från de kommunala skolornas bibliotek. I snitt lånar varje grundskoleelev nästan nio böcker under ett år medan en gymnasieelev lånar fyra böcker.

Elin Hirschfeldt är bibliotekarie i skolbiblioteksgruppen på Medioteket, som har tagit fram statistiken över ut­ låningen. Hon är försiktig med att dra slutsatser av utlåningssiffrorna och lyfter fram en rad faktorer som påverkar dem, såsom bibliotekets öppettider och bemanning, personalens kompetens och arbetssätt och skolledningens vision.

– Dessutom påverkas antal lån av hur många exemplar av en bok som köpts in till biblioteket och hur lång lånetiden är.

Utöver de utlån som ingår i statistiken här intill tillkommer på grundskolan utlåningen av klassuppsättningar via Cirkulationsbiblioteket.

På gymnasiet sker en stor del av hanteringen av läromedel via skolbiblioteken och till den kategorin räknas även skönlitterära böcker som finns i klassuppsättning.

Dessa utlån ingår inte heller i statistiken.

– Ett aktivt läsfrämjandearbete med skolbiblioteket som bas ger oftast resultat i form av ökade utlån. En skola kan också välja att prioritera elevernas informationssökning eller andra arbetsuppgifter i skolbiblioteket framför arbete med skönlitteraturen, vilket kan resultera i färre utlån per elev, säger Ingalill Åkesson Hedqvist på Medioteket.

De mest utlånade författarna på grundskolan är Jeff Kinney, Martin Widmark och Ingelin Angerborn. På gymnasiet är det Jonas Gardell, E.L. James och Henning Mankell. Jeff Kinneys bok ”Den bistra sanningen” lånades ut 2223 gånger under 2013. n Annelie Drewsen

signerat: KATARINA LYCKEN RÜTER

Våga lyssna på den som slutar

H

äromveckan hände det igen: en av mina elever bytte skola. Hen hade varit frånvarande en del – vilket vi från skolan förstås haft allvarliga samtal om med både eleven och hens oroliga föräldrar – så beskedet kom kanske inte som en blixt från klar himmel.

Någonting var nog inte riktigt som det skulle, och något behövde göras. Samtidigt kändes det helt överraskande: jag fick aldrig möjlighet att tala med hen om beslutet, om förväntningar som släckts, om det som inte fungerat, eller om det som faktiskt fungerat ganska bra. Och det hade jag gärna velat göra.

När jag tänker på elever som slutat i klasser där jag undervisat kan jag oftast deducera förklaringar till varför den klass de gick i inte var det bästa valet för dem, just nu. Saker som att resvägen blev för dryg, att intresset för samhällsvetenskap var så mycket större än för naturvetenskap, att studietempot blev för högt. Jag kan oftast se att det finns goda skäl för eleven att byta, och känna mig glad över att hen hittar något som förefaller vara bättre någon annanstans. Men de tydliga och ”enkla” svaren är sällan hela sanningen. De är mer som toppen på isberget. Under ytan finns nästan alltid också andra skäl. En elev slutar för att det är för lång resväg, medan andra fortsätter trots timmar på buss och tunnelbana. En elev slutar för att naturvetenskap ändå inte var så intressant, medan andra som säger ”det här ska jag verkligen inte fortsätta med efter gymnasiet” stannar. Under de tydliga och enkla svaren på frågan varför en elev slutar, finns många gånger viktigare svar på frågor om varför det inte är tillräckligt utvecklande eller intressant här.

Men till de frågorna kommer vi sällan.

Även om besluten har vuxit fram under lång tid går skolbyten ofta väldigt fort – och det är bra. Man ska inte tappa värdefull undervisningstid och omställningstid. Jag skulle ändå önska att det fanns ett ”uppsägningssamtal” inlagt i rutinerna kring elevers byte av skola, så att vi såg mer av isbergets dolda massa och kunde lära oss mer. Att föra ett sådant samtal är inte alldeles enkelt. Jag har haft många elever genom åren som sökt upp mig snabbt och sagt ”det är inte ditt fel, du får inte tro det”, och som sedan rusat iväg. De har inte litat på min förmåga att härbärgera deras ställningstagande utan att ta det som personlig kritik. Jag har säkert också haft elever som borde ha sökt upp mig för att säga ”i din undervisning kommer inte jag till min rätt”. De har inte kommit alls, troligen för att de inte litat på min förmåga att ta in berättigad kritik. Jag är naturligtvis väl medveten om hur svårt det är att lyssna på kritiska röster och synpunkter utan att genast gå i försvarsställning. Men för att lära måste man lyssna, och våga lyssna också på det som är kritik och bilder av misslyckanden. Jag försöker våga det.

När någon byter skola måste frågan ”varför” ställas utifrån ett undersökande perspektiv. Elever som slutar kan lära oss mycket om det som vi kan bli bättre på.

Själv sa jag upp mig från Stockholms stad i början av mars. Jag har ett nytt jobb, ett viktigt, roligt och utmanande jobb, och det är toppen på isberget. Den stora kolossen under ytan har ännu ingen frågat mig om.

Katarina Lycken Rüter är förstelärare i svenska på Östra Real. Från och med juni är hon undervisningsråd på Skolverket.

LÄRA #3/2014

13

samtalet

När hakkors ­sprejas på skolan

P TEXT: KATARINA BJÄRVALL FOTO: ulrica zwenger / TT

Starka politiska vindar ruskar om Stockholms skolor. Hur ska lärare hantera extremism? Genom att låta elever gå i dialog med människor de annars aldrig möter, menar tre lärare och en biträdande rektor.

14

LÄRA #3/2014

å Kärrtorps gymnasium och högstadieskolan Vasa Real har nazister sprejat hakkors och eleverna svarat med demonstrationer eller andra protester. På Globala gymnasiet har en grupp elever stoppat Sverigedemokraternas besök. Och på många andra skolor har dessa händelser – och det så kallade supervalår som Sverige befinner sig i – väckt frågor om politik, demokrati och skolans förhållningssätt till extremism.

För ett samtal om de frågorna sammanför LÄRA Stockholm fyra engagerade pedagoger.

Lisa Eklöv är lärare i naturkunskap och filosofi på Kärrtorps gymnasium, Julius Sääf är SO-lärare på Vasa Real, Linda Lissvik är biträdande rektor och lärare i engelska på Kämpetorpsskolan i Älvsjö och Lina Pilo är lärare i svenska som andraspråk på Ross Tensta gymnasium och medförfattare till boken ”Skolan, demokratin och de unga medborgarna”.

Kan ni berätta om någon händelse som har ak­ tualiserat de här frågorna för er?

– Eftersom jag jobbar på Kärrtorp så är det ganska givet: det som hände i höstas, när hakkors och annat sprejades på skolan, säger Lisa Eklöv. Jag var med på båda demonstrationerna efter det, men sedan blev det jullov och sedan var det nästan glömt. Men nu har det aktualiserats igen med klotter och affischer.

– Hos oss är det på samma sätt genom den nazistiska klotterattacken, säger Julius Sääf.

Med tanke på att vi har judiska högstadieklasser, och även andra elever med till exempel muslimsk bakgrund, så var vi tvungna att verkligen fokusera på det. Men det är levande hela tiden.

är nyanlända i Sverige och de har så mycket eget att ta itu med. Det närmaste vi har kommit de här frågorna är ett språk- och maktprojekt där vi diskuterade nazismen.

– Jag jobbar ju på en F–6-skola, säger Linda Lissvik, men det som har hänt hos er är saker som även yngre elever har reflekterat över.

De har frågat ”Varför gör man så på skolor?” och ”Vad betyder den där symbolen?” Till och med sexåringar är otroligt medvetna om sin omvärld.

– Ja, säger Julius Sääf, många elever vill prata om det här och då har man något bra att bygga på. Sedan tycker jag att rasistiska problem kan vara enklare att diskutera än till exempel antisemitism och islamofobi. För där blir olika grupper så tydliga.

– Jag tänkte på det idag, säger Lisa Eklöv, vi såg en film på naturkunskapen och då var det någon i klassrummet som sade ”jag hatar judar”. Det är en elev som förmodligen vill hävda sitt palestinska ursprung. Hur markerar jag då utan att förstora och dramatisera?

Ibland kan jag skämta om det – ”och jag hatar alla elever”. Och ibland tar jag det på jätteallvar. Men idag sa jag ingenting, för jag ville inte bryta undervisningen och de flesta verkade inte ha hört vad eleven sade.

– Jag har svårt att blunda helt, säger Julius Sääf. Om det är en enskild elev så tar jag helst den åt sidan sen och pratar. Och för hela klasser har jag har till exempel visat en URproduktion som heter ”Medialized” och som demonstrerar hur man med samma filmade material kan klippa ihop två helt olika versioner, en proisraelisk och en propalestinsk. När eleverna ser det får de intressanta insikter: ”Okej, det går att vinkla.”

Det har inte varit samma drama i Tensta och Älvsjö?

Känner ni andra igen det?

– Nej, inga attacker, säger Lina Pilo. De elever som jag jobbar med, på språkintroduktion,

– Jag har varit i precis samma situation, en pojke som sade att ”jag hatar judar”, säger >>

samtalet

” Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.”

Ur: Lgr 11

LÄRA #3/2014

15

samtalet

Konkret, vad gör ni mer?

Linda Lissvik är biträdande rektor och lärare i engelska på Kämpetorpsskolan.

– Varje år har vi en kompisdag, som eleverna själva har valt att kalla det, berättar Linda Lissvik. Då är det åldersblandat och hela skolan diskuterar till exempel diskriminering – det är allt från teater och film till Bris. Det är en av de häftigare dagarna man kan vara med om! Det är nästan så att de som går i sexan handleder de yngre.

– Jag använder mycket kultur, säger Lisa Eklöv. Under det här året har jag väl fått iväg tjugo klasser på olika föreställningar – t­ eater, dans, filmer men även konstprojekt. Och Forum för levande historia har fantastiskt bra workshopar. Och en annan konkret sak är att jag alltid har anonyma prov. Bara för att ingen elev ens ska tänka att ”gör hon skillnad på killar och tjejer, förort och innerstad?”

Hur går det till?

– De hittar på en pseudonym. Sen vet jag först långt senare i processen vem som är Kajsa Anka. >>

Linda Lissvik. Det handlar ju om att barn hör sådana saker hemma, och om jag då reagerar med att ”så kan man inte säga” så bygger jag på något hos honom. Istället kunde jag lära känna pojken och fråga varför han sade det han sade. Han kom fram till att han inte själv visste och jag gav honom ett bredare perspektiv – att man har rätt att tycka olika. Det märktes efteråt att han kunde se två sidor.

– Ja, jag tror på mänskliga möten, säger Julius Sääf. En överlevare från Förintelsen besöker oss varje år. När vi utsattes för det nazistiska klottret hade Tobias Rawet nyligen varit hos årets nior. Det var mäktigt att se hur de icke-judiska eleverna ställde sig nästan som en mur och sade ifrån. Och ett antal elever som har en familjehistoria där man kan ha en problematisk syn på det judiska gjorde samma sak, det gladde mig allra mest.

– Det vi gör känns lite kopplat till det, säger Lina Pilo. Jag lägger väldigt mycket tid och kraft på relationen mellan elever och relationen mellan lärare och elev. Det är som du säger Julius, om man träffar någon som har en berättelse kan man inte släppa det. Och omvänt: det jag säger spelar ingen roll om inte jag har en relation med eleven. Man måste faktiskt mötas som människor.

Vad gör du då?

– När de frågar hur gammal jag är eller hur mina barn mår så klipper jag inte av, utan jag ser det som ingångar till hur de har det. Vilket gör att de kan komma senare och fråga saker som man inte får fråga, som: ”Lina, är det sant att kvinnor har lägre lön än män i Sverige?”

16

LÄRA #3/2014

Intressant. Varför är det så ovanligt?

I de lägre åldrarna kan värderings­ frågorna komma in i alla ämnen. Det mänskliga perspektivet är ämnes­ överskridande.

– För att det är lite bökigt. Det har hänt att två skriver samma, flera tar ju ”smartast i klassen”. Och efter ungefär ett år kan jag alla handstilarna, säger Lisa Eklöv och skrattar.

– Det finns väl tekniska lösningar också?

Jag tror att det går att göra anonyma inlämningslådor i Fronter, säger Lina Pilo.

– Nu låter det som om den djupa värdegrundsfrågan hamnar i hur man gör smarta pseudonymer, men det är ju det som är en lärares vardag – hur tar jag de djupa frågorna in i klassrummet, säger Lisa Eklöv.

Lina Pilo ler igenkännande: – Och det är inte så lite! Om jag skapar mig en ny identitet som heter Kajsa Anka så blir jag själv mer medveten om att jag gör kön, att jag gör klass, att vad jag framstår som är hur jag tolkas.

Lisa Eklöv påpekar att på gymnasiet är det svårt att vara fokuserad på relationer – många elever vill bara fixa betygen och lämna skolan.

– Och inom naturkunskapen poppar värderingsfrågorna upp lite random. Det sitter kanske 25 elever där som verkligen är inställda på ren naturkunskap inför ett prov, då fungerar inte alltid den historiska eller samhällsvetenskapliga kontexten.

– Men mycket av det som är grunden för det rasistiska tänkandet har ju sitt ursprung i någon slags pseudo-naturvetenskap – rasbiologi och socialdarwinism, säger Julius Sääf.

– Det kommer upp när vi har genetik, säger Lisa Eklöv. Idag tog vi upp varför vi inte kan säga att det finns mänskliga raser. Då blir det

samtalet

en naturlig ingång, men rena värdegrundsfrågor platsar mer automatiskt bland humanioraämnena.

Linda Lissvik säger att i de lägre åldrarna kan värderingsfrågorna komma in i alla ämnen.

– Vi kan till exempel ta upp ordet ”hata”.

Det medmänskliga perspektivet är ämnesöverskridande. Även om vi inte använder ordet livskunskap så har vi ju det hela tiden.

Att på så vis låta hela verksamheten genomsyras av värderingsfrågor tror Julius Sääf är en fördel, snarare än att förlita sig på övningar och projekt.

– Eleverna är väldigt duktiga på det där med övningar. Frågar man ”hur ska en kompis vara?” och ”vad bygger demokratin på?” så kan de dra det perfekt. Och sen går de ut i korridoren och så är de någon annanstans … Så istället kan jag snitsla mellan SO och värderingsfrågor utan att det är så jäkla uppenbart.

– Jag tänkte på det när det gäller filosofi, säger Lisa Eklöv. Ska vi släppa in elever som kommer för sent eller inte? Om vi har en lektion kring moralfilosofi och det blir en konflikt kring klassrumsdörren så är det ju där lektionen börjar. Är dörren som en nationsdörr, vem stänger den och vem har tolkningsföreträde?

Jag ska läsa upp en bit ur värdegrunden, så som den är formulerad i läroplanen: ”Det svenska samhällets internationalisering och den väx­ ande rörligheten över nationsgränserna stäl­ ler höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald.” Det finns ju partier, bland annat Sverigedemokraterna, vars ideologi strider mot det. Hur hanterar ni det?

– Det jag ofta pratar med mina elever om är nationalitetsbegreppet och nationalism, säger Julius Sääf. Vad det innebär att vara svensk, att nationalitet är någonting vi skapar och att andra identiteter har varit viktiga i andra tider. Då kan man gå köksvägen till mångfalds­ begreppet.

– Jag har använt texter från Nordfront och Svenska motståndsrörelsen, berättar Lisa Eklöv. Då kan vi dissekera och analysera var i texten det finns sakfel. Och om eleverna vädrar sina åsikter blir jag glad. Dels får jag chansen att diskutera och dels har jag alltså gett dem en känsla för att jag kan skilja sak och person, att de inte kommer bli betygsatta på det. Senast i förra veckan hörde jag ”vadå mänskliga rättigheter, det är ju bara bullshit.”

Kan man få A i samhällskunskap om man tycker att mänskliga rättigheter är bullshit?

– Man kanske inte tycker det när slutbetyget kommer. Man behöver ju inte kunna allt

Jag pratar ofta med mina elever om nationalitets­ begreppet och nationalism. Vad det innebär att vara svensk, att nationalitet är något vi skapar och att andra identiteter kan ha varit viktiga i andra tider.

Julius Sääf är SO-lärare på Vasa Real.

innan kursen är slut, det är ju därför man går en kurs, säger Lina Pilo.

– Eller man kanske menar att mänskliga rättigheter är en papperstiger, säger Julius Sääf.

Lina Pilo kan se mångfalden ifrågasatt ur ett annat perspektiv: – Om man har flytt hit tänker man ibland att man vill vara med andra som också har flytt av samma skäl, man vill vara med sin släkt och familj. Då brukar jag försöka få ner det på en personlig nivå: vad har du för drömmar, vilka människor vill du lära känna, vad behöver du för att kunna nå dina drömmar?

Det finns en vinst i att vidga sin identitet, att bli en del av en ny gemenskap. Är all extremism lika problematisk? Högerextre­ mism och vänsterextremism? Det är en aktuell fråga, till exempel sedan en grupp ungdomar på Globala gymnasiet hindrade Sverigedemokra­ terna från att sätta upp ett bokbord på skolan.

– Jag tyckte att det var hemskt, säger Lisa Eklöv. Vi har en tendens att hylla allt ungdomar gör så länge det rimmar med vår värdegrund.

Borde vi inte det?

– Nej, det finns lagar som står över skol­ lagen. Grundlagen till exempel. >> LÄRA #3/2014

17

samtalet

>>

– Om vi pratar vänster- och högerextremism så finns det ju den skillnaden att de vänsterextrema krafterna oftast ser människors lika värde, säger Julius Sääf.

– Och att de högerextrema har en antidemokratisk agenda, säger Lina Pilo.

– Den kan finnas bland de vänsterextrema också, det är en tolkningsfråga, säger Julius Sääf. Och våldet blir lika problematiskt på båda sidor.

– Det är en skillnad i graden av våld, säger Lina Pilo. Högerextremister har gått till attack mot demonstrerande barnfamiljer i Kärrtorp och mot feminister i Malmö och dessutom inlett en hotvåg mot folk som nu höjer rösterna mot att Sverigedemokraterna ska komma till deras arbetsplatser. Genom åren har folk mördats, hotats och utsatts för planerade attacker.

Det våld som har kommit från vänster har kommit från Revolutionära fronten och de må vara ett ökande hot mot just dessa nynazister, men de har mig veterligen inte brukat våld mot vanliga människor som inte håller med dem politiskt.

Lina Pilo har tagit med sig Skolverkets riktlinjer kring politisk information i skolan.

Hon sammanfattar: Om skolan ger ett parti tillträde så måste alla partier få det. Skolan kan välja att bjuda in enbart riksdagspartierna eller partierna i kommunens fullmäktige, men om andra partier på eget initiativ vill komma så måste de vara välkomna.

– Så om det nazistiska partiet ringer upp och frågar om de får komma så får de det, säger Lina Pilo.

Finns det ingen möjlighet för en skola att säga nej, inga partier får komma hit?

– Jo. Det står så här: ”Att utestänga alla politiska partier är förenligt med grundlagen men tveksamt utifrån skolans demokratiuppdrag.”

Skolverket tycker inte att man ska göra så.

Julius Sääf instämmer: – Ur ett samhällsperspektiv är det problematiskt om inte alla får komma till tals så länge de håller sig innanför ramarna för vad man får säga lagligt.

– Man måste följa den demokratiska formen och inte låta dem som skriker högst styra, säger Lisa Eklöv. Något förändras när många skolor inte har elevråd – vi har inte den klassiska demokratiska arbetsgången utan det blir kampanjer och Facebookaktivism istället. Och vi inom skolan blir nog lite tagna på sängen där.

– Det finns en poäng med att skolan undervisar i de demokratiska formerna, som klassoch elevråd. Annars är risken att unga inte vet hur de ska överföra sitt engagemang till 18

LÄRA #3/2014

Jag har använt texter från Nord­ front och Svenska motståndsrörelsen.

Då kan vi dissekera och analysera var i texten det finns sakfel.

Lisa Eklöv är lärare i naturkunskap och filosofi på Kärrtorps gymnasium.

politiska arenor där det finns makt, säger Lina Pilo.

Hon bläddrar bland sina papper och lyfter fram regeringsbetänkandet ”När vi bryr oss”, som handlar hur samhället ska förebygga våldsbejakande extremism.

– I den här utredningen föreslås att man ska leta efter vissa aktiviteter som ska vara tecken på att unga är på väg in i våldsbejakande extremism. Men de här tecknen är egentligen tecken på vanligt politiskt intresse. Ska myndighetspersoner behandla politiskt intresserade ungdomar som ett samhällsproblem? frågar sig Lina Pilo.

– Det finns en paradox här, säger Lisa Eklöv eftertänksamt. Vi ska uppfostra eleverna till självständigt tänkande varelser, men vill vi verkligen att det ska vara helt fritt tänkande?

Det vill ju inte, vi vill hjärntvätta och fostra dem till den rätta värdegrunden.

– Jag ser ingen problematik i det, säger ­Julius Sääf. Tanken med att fostra demokratiska medborgare är att vi alla ska kunna ta ställning mot det som är antidemokratiskt, som hets mot folkgrupp och historieförfalskning.

Det tycker inte jag är hjärntvätt.

– Inte jag heller, säger Linda Lissvik. Vi har verkligen koll på den här paradoxen, att vi ska fostra till frihet samtidigt som vi ska fostra i en värdegrund.

– Är det förenligt med skolans värdegrund att en elev håller ett föredrag som förespråkar dödsstraff? frågar Lisa Eklöv.

samtalet

Alla nickar.

– Eller som förespråkar legalisering av cannabis? Eller som hävdar att evolutionsläran är fel? ”Å nej, inte den nu igen”, tänker jag, för då vet jag att det blir tre-fyra lektioner vetenskapsteori för att råda bot på det. Och det har vi inte tid med.

– I läroplanen och betygskraven finns det ord som ”nyanserat” och ”perspektiv”. Man faller betygsmässigt direkt om man bara saluför en åsikt, säger Julius Sääf.

– Ja, säger Lisa Eklöv, det säger jag till dem innan och de säger ”jamen absolut, jag ska verkligen vara nyanserad”. Och sen kommer föredraget och jag väntar på det nyanserade, men eleven har vevat igång sig själv och struntat i alla föresatser och landar på F. Och då står jag där och känner mig ansvarig för att jag upplät rummet. Jag kan följa upp det, men möjligtvis är skadan redan skedd.

– Då skulle jag gå in och bryta presentationen med kritiska frågor, säger Julius Sääf.

– Det gör man ju, säger Lisa Eklöv, men då måste man vara väldigt påläst. Och så måste man göra andra avvägningar: Har jag tid? Hur stor är impacten egentligen? Hur stor pedagogisk effekt ger diskussionen? Det är så många parametrar och det ligger bakom att vi ibland fegar ur.

– Det exotiska finns ju ibland oss, vi är alla exotiska för varandra, säger Lisa Eklöv. Det är så knäppt att vi lägger pengar på att elever ska åka utomlands och växa genom möten när det sitter elever i korridoren bredvid som de kunde möta. Så en annan viktig fråga är: Vem sitter bredvid vem i klassrummet?

Får de inte bestämma själva?

Det finns en poäng med att skolan undervisar i de demokratiska formerna, som klass- och elevråd.

Annars är risken att unga inte vet hur de ska överföra sitt engagemang till politiska arenor där det finns makt.

Stockholm är en segregerad stad. Hur påver­ kar det era möjligheter att jobba med de här frågorna?

– Mina elever är så nya i Sverige, säger Lina Pilo. De har inte kommit dit att de tänker att de kommer att bli svenskar. Men jag försöker aktivt bryta segregationen och visa dem vilka de här människorna som kallas svenskar är på riktigt.

Hur gör du då?

– Jag och Katarina Lycken Rüter på Östra Real har ett samarbete där våra elever gör poddradio och skickar till varandra. Vi diskuterar språk och makt. Plötsligt hör vi alla de här rösterna från Östra Real och det sätter igång saker: Var ligger den här skolan, hur ser det ut där, vilka är de här människorna och vad tycker de, vilka ord använder de, kan man tänka som de tänker?

– Nej. Inte hos mig, inte ettorna och tvåorna. Det är min plikt att bryta upp grupper och minska segregationen. De måste lära sig att samarbeta – när de säger att ”det blir sämre för hon fattar inte vad jag menar” så får vi träna. Livet är så att man måste träna på att jobba med alla.

– Vi arbetar så med alla klasser, säger Julius Sääf. När vi införde det så var niorna i uppror, men nu är det bara så det är. Man får en hög pedagogisk vinst och man plockar bort mycket av det sociala spelet. Det är en sak i det lilla som är ganska mäktig.

– Vi har bestämda platser i matsalen också, säger Linda Lissvik.

– Jag tycker mig märka att vi blir mer och mer individualister och jag vill hävda att kollektivet har ett värde, säger Lisa Eklöv. Det är inte upp till var och en att bestämma var de vill sitta eller när de vill gå på toa, utan vi har ett gemensamt uppdrag som de ska underordna sig.

Julius Sääf håller med: – Vissa saker måste man faktiskt samarbeta kring som grupp – ”okej, det här kanske inte är en attack riktad mot mig personligen, men den är riktad mot oss, mot vår demokrati, mot vår gemenskap.” n

Lina Pilo är lärare i svenska som andraspråk på Ross Tensta gymnasium.

Ni borde kanske träffas?

– Kanske sen. Men när man bara lämnar ut sin röst och inte ens behöver använda sitt riktiga namn så kan man våga berätta saker. Om de hade gått i samma skola är jag inte säker på att det här mötet hade kommit till. Kanske skulle de sitta vid olika bord i matsalen och se på varandra att de är olika.

LÄRA #3/2014

19

min skola

” Jag vill bli polis eller yrkesmilitär.”

Clara Enell Evstedt, 18 ESS-gymnasiet ”Jag går första året på ESS-gymnasiet, samhällsvetenskaplig inriktning mot beteende. Vi har mycket psykologi och samhälle. Jag har alltid varit intresserad av hur människor beter sig enskilt och i grupp och vill helst bli polis eller yrkesmilitär.

Jag är typ klassens mamma. Alla förlitar sig på mig, särskilt i matsalen. När jag går, då går alla. Om jag inte är i skolan så har alla jätte­ tråkigt. Jag bryr mig om alla, dom kommer till mig om dom behöver hjälp.

Det är många som förknippar skolan med att man har någon ­diagnos, men vad jag vet är det tre eller fyra i min klass som har en diagnos, resten kanske har det jobbigt och behöver mer hjälp än vanligt. Jag tycker man utpekar skolan på fel sätt. Många tror att det är en särskola för att den är liten och typ ingen har hört talas om den.

Har man en diagnos så underlättar det att vara i en mindre skola.

Jag har koncentrationssvårigheter och tror inte att jag hade klarat det i en skola där det är större klasser.” n Berättat för Ann Turlock

20

LÄRA #3/2014

LĂ„RA #3/2014

Foto: marc femenia

min skola

21

SPECIALPEDAGOGIK

Så kan skolan stötta

Foto: Ulrica Zwenger

Allt fler barn i Stockholm får adhd. Det ställer stora krav på skolorna, men anpassningen gynnar alla barn, säger adhd-experten Agneta Hellström.

— De här barnen kräver särskild pe­ dagogisk medvetenhet och det är bra för alla.

Av Stockholms barn och ungdomar upp till 17 år har ungefär 4 procent adhd, visar siffror från Stockholms läns landsting 2011. Om man bara tittar på skolbarnen innebär det att i en genomsnittlig klass finns det en eller två elever som har adhd. Diagnosen är vanligast bland pojkar – av Stockholms pojkar har 6,8 procent adhd, medan siffran bland flickor är 2,8 procent.

Alla barn är olika, men gemensamt för barn med adhd och andra neuropsykiatriska diagnoser är att de ofta får problem i skolan, både när det gäller lärandet och relationerna. Agneta Hellström, under många år chef för landstingets Adhd-center, förmedlar lärarnas bild: – Barn med adhd avbryter, kan inte ta instruktioner, glömmer saker och kommer för sent, de käftar emot, far runt och orsakar konflikter. Det kan skapa irritation hos lärarna och upplevas som en kränkning av hela deras uppdrag.

Agneta Hellström har ägnat sitt yrkesliv åt att stödja barn med framför

22

LÄRA #3/2014

allt adhd. Nu är hon nybliven pensionär, men hon jobbar med att utbilda och handleda lärare och andra yrkesgrupper som arbetar med barn med diagnoser.

– Föräldrar har svårt att förstå den vanmakt lärarna känner. Och en del lärare har för vana att vända sig till föräldrarna med sådant som egentligen är yrkesproblem – ”nu har Kalle slagit en kompis, ni måste prata med honom”.

Som om en läkare skulle vända sig till de anhöriga för att få hjälp …

Istället, säger Agneta Hellström, ska läraren hålla föräldrarna informerade utan att lägga över sitt yrkesansvar på dem: ”Kalle har slagit en kompis, och vi på skolan försöker ta hand om det på bästa sätt.”

När en lärare först uppmärksammar att

ett barns tillvaro i skolan inte fungerar ska läraren i första hand vända sig till skolledningen och elevhälsoteamet. Då kan skolan, med hjälp av skolpsykolog, speciallärare eller specialpedagog och ibland läkare, göra en pedagogisk kartläggning av elevens problem. Därefter kan eleven remitteras till BUP (barnoch ungdomspsykiatrin) eller till en annan barn- och ungdomsmottagning inom landstinget som utreder barnets problem.

– För det stora flertalet leder utredningen till att de får en diagnos, till exempel adhd, berättar Agneta Hellström.

En knäckfråga för skolan är ofta om barnet ska gå kvar i sin ordinarie klass

SPECIALPEDAGOGIK

elever med adhd eller om han eller hon ska få en särlösning, i Stockholm inom en så kallad CSIenhet där klasserna är små och lärarna specialutbildade. Agneta Hellström menar att idealet är att barnet får stöd att gå i en vanlig klass.

– Vi har en skollag som betonar inkludering och som slår fast att skolan är skyldig att jobba utifrån barns olika förutsättningar.

Samtidigt är hon tydlig med att om barn med adhd ska kunna gå i vanliga klasser så krävs det både generellt stöd till hela klassen och specialresurser till de barn som har diagnosen.

En lärare som undervisar barn med adhd behöver, skriver Agneta Hellström i ett häfte med råd, fokusera på regelbundna rutiner, avgränsade och korta arbetspass samt konkreta och mätbara mål. Instruktionerna ska vara korta och entydiga och gärna backas upp med bilder eller handfast material.

Läraren ska också sträva efter att fånga

barnets uppmärksamhet med ögonkontakt och fysisk beröring. Att agera och visa är mer effektivt än att förklara. Och det är bra att be barnet att repetera, för att försäkra sig om att han eller hon har förstått. Ett mål är att minimera risken för att barnet misslyckas, skriver Agneta Hellström.

En del klassiska strukturer fungerar särskilt bra för barn med adhd.

– En skolklocka som ringer in och ut, en egen bänk där man håller sig, sånger

och ramsor som skapar glädje. Och ju mer vi-känsla i klassen desto bättre kan den härbärgera ett barn som fungerar lite annorlunda – ”här är vi snälla, här hjälps vi åt, här får alla den tid de behöver”, sådant skapar sammanhållning, säger Agneta Hellström.

De flesta av de tipsen låter som sådant som alla barn mår bra av?

– Så är det. Och ju bättre kvalitet den generella skolan har, desto mindre behov av särlösningar.

Andelen barn som får en adhd-diagnos har ökat flerfaldigt de senaste åren.

Vad beror det på? Framför allt en ökad kompetens att diagnosticera barnen, säger Agneta Hellström.

– Alla jag arbetar med erkänner att adhd är ett i grunden neurobiologiskt ärftligt tillstånd, men det betyder inte att man inte tillmäter miljön någon betydelse. Barn med adhd är till exempel mer stimulistyrda, vilket innebär att de lättare blir offer för impulser och till exempel har svårare att begränsa sitt dataspelande.

Om ett barn får en adhd-diagnos blir familjen erbjuden medicinering, oftast med någon form av metylfenidat, ett centralstimulerande medel som gör att barnet får lättare att koncentrera sig och kontrollera sina impulser. De allra flesta tackar ja till det.

– Min enda oro när det gäller det är att man av ekonomiska skäl ska nöja sig med medicinen. Medicinen är en komponent som underlättar för många barn,

men den måste alltid kombineras med psykologiska och pedagogiska insatser, säger Agneta Hellström.

Peter Salmi är Socialstyrelsens expert inom området. Han är mer vaksam när det gäller medicineringen.

– När ett barn får diagnosen borde familjen och vården fråga sig: ska barnet ha medicinen eller inte? Metylfenidat är ett narkotikaklassat läkemedel. Man ska inte ta det om psykologiska och pedagogiska åtgärder räcker.

Bland kända biverkningar finns enligt Läkemedelsverket nedsatt aptit, sömnsvårigheter, huvudvärk, magont, muntorrhet och humörsvängningar. Det är ett av skälen till att verket rekommenderar att läkaren en gång om året avbryter medicineringen och provar om barnet klarar sig utan.

– Det görs inte i särskilt stor omfattning, det kan vi se i statistiken. Och det är viktigt. Vi vet att det också finns risk för biverkningar när det gäller minskad kroppslängd, hjärt- och kärlproblem och även aggressioner, säger Peter Salmi. n Katarina Bjärvall

LÄRA #3/2014

23

Foto: Ulrica Zwenger

SPECIALPEDAGOGIK

24

LÄRA #3/2014

SPECIALPEDAGOGIK

Pedagogerna Hans Rapp och Anne-Mari Wiröstrand låter eleverna i den särskilda undervisningsgruppen på Västertorpsskolan hantera konflikter genom rollspel.

Ayoub Garbaya, Oscar Bergman Cardell och Lheo Lundehed Sandell hittar lösningarna.

Knuffar, kramar och kunskap Barn med adhd och andra särskilda behov har det tufft i skolan, med både kunskaper och relationer. Men på Väs­ tertorpsskolan får nio pojkar chans att lyckas i en liten klass.

— Vårt fokus är på allt som är bra, säger specialpedagogen Anne-Mari Wiröstrand.

Något händer. Ett bråk – någon knuffas, någon faller, någon säger ett fult ord, någon hotar med stryk, någon kanske klipper till. Någon skrattar, men egentligen blir alla ledsna. Sådana scener utspelas varje dag på Stockholms skolor. Ofta är det samma barn som är inblandade eller som får skulden. Ofta barn med adhd eller andra särskilda behov.

De flesta elever med adhd går kvar i sin vanliga klass, men ett antal av dem har fått plats i de särskilda undervisningsgrupper som finns utplacerade på några av stadens grundskolor.

Det är lektion i konfliktlösning i Västertorpsskolans särskilda undervisningsgrupp, den som kallas två-sexan eftersom

den omfattar årskurs två till sex. I klassrummet finns fem små bås där eleverna ska kunna jobba ostörda, men specialpedagogen Anne-Mari Wiröstrand placerar istället de fem pojkarna i en halvcirkel på stolar framför sig. Lugnt och koncentrerat rekapituleras ett bråk i förra veckan, inklusive den tråkiga avslutningen när en pojke fick vända hem från en tur till parkleken och de andra blev försenade och fick mindre tid att leka.

– Men det var inte bara ditt fel, det var hans fel och mitt fel också, säger Oscar Bergman Cardell eftertänksamt.

– Fast jag vill inte skylla på någon av er, säger Ayoub Garbaya.

– Kunde ni ha gjort något för att det här inte skulle ha hänt? frågar AnneMari Wiröstrand.

– Man kunde ha sagt förlåt, säger ­Jonathan Grape.

– Det är jättebra men inte så enkelt, ­säger Anne-Mari Wiröstrand.

– Nä precis, säger Oscar Bergman ­Cardell, när man står och darrar och är skitförbannad, då vill man bara slå. >> LÄRA #3/2014

25

Foto: Ulrica Zwenger

SPECIALPEDAGOGIK

Tillsammans med fritidspedagogen Hans Rapp sätter tre av killarna ihop ett litet rollspel om händelsen. De kommer in, knuffas, ramlar, gruffas och förenas till slut alla tre i först en kram och sen en till, så tajt att två skallar tjongar i varandra. Alla skrattar, påtagligt lättade.

>>

Anne-Mari Wiröstrand är sedan i höstas

ansvarig för Västertorpsskolans två-sexa där man samlar nio elever – nu bara pojkar – som har adhd eller andra liknande problem.

– Mitt förhållningssätt är att tro på barnens förmåga. De här barnen vet så väl att de har misslyckats, det behöver man inte påminna dem om.

Hon ger ett exempel: Om det blir bråk på fotbollsplanen är det lätt hänt att läraren säger att ”ni kunde inte spela i fem minuter ens, nu får ni inte fortsätta”.

Istället kan man säga: ”Det funkade i fyra minuter, vad kunde ni ha gjort för att det skulle ha funkat längre? Kom så prövar vi!”

Detsamma gäller ämneskunskaperna.

Elever med adhd har ofta dåligt självförtroende efter upprepade misslyckanden.

Därför får barnen i två-sexan börja med mycket enkla uppgifter som ger dem kraft att gå vidare till det svårare.

– Då klarar de här barnen lika mycket som andra, säger skolans biträdande rektor Christina Lahti. De är normalbegåvade och går i en vanlig grundskola, med samma läroplan som andra, samma timplan och samma nationella prov.

26

LÄRA #3/2014

Tidigare höll två-sexan på Västertorpsskolan till i en separat byggnad på skolan. I höstas flyttade de in i tre rum i ett hörn av den stora skolbyggnaden.

Här jobbar Anne-Mari Wiröstrand tillsammans med två andra lärare och tre fritidspedagoger med de nio eleverna.

Helt friktionsfritt är det inte att vara vid sidan av men ändå höra till.

– De andra eleverna vet inte riktigt vilka vi är. Det har hänt att de har kallat våra elever för CP. Då gjorde vi genast en beteendeanalys, där vi i lugn och ro gick igenom händelsen och kom fram till olika lösningar på hur eleverna kan göra i sådana situationer.

För att bygga sin självkänsla får elev­ erna utvärdera sina prestationer varje dag. Först berättar de vad de har gjort bra idag, sedan vad de ska göra bättre imorgon. Det går på några minuter, odramatiskt men reflekterande.

en grupp andra lärare på skolan har gått en ART-utbildning och målet är att all personal som jobbar med barnen ska få den kompetensen. Christina Lahti är övertygad om att modellen fungerar för alla barn, inte bara dem med adhd.

– Över huvud taget måste vi tillrättalägga en god miljö som gynnar alla.

Bygga relationer, fokusera på bra saker och skapa förutsägbara strukturer, säger hon.

En komponent i ART är att lära sig sociala färdigheter som att ge komplimanger – att till exempel göra high five med sin värsta motståndare på fotbollsplanen när han har gjort något snyggt.

Med de andra barnen också?

– Nej, men det kunde vi ha gjort. Vi ska jobba mer så.

Det är svårt för eleverna i två-sexan att umgås med de andra barnen på fritiden. Det främsta skälet är att de flesta bor i andra delar av staden och hämtas med taxi efter skoldagens slut. Men några av eleverna träffar varandra på fritiden.

Eleverna i gruppen ska gradvis integreras i skolans övriga verksamhet.

Redan idag har de tre eleverna i sexan NO och spanska tillsammans med andra klasser. Planen är att fler ämnen ska tillkomma i höst, även för yngre elever.

Anne-Mari Wiröstrand är utbildad inom ART (Aggression Replacement Training) som är en pedagogisk modell för att lära barn verktyg för impulskontroll, socialt samspel och empati. Även

Särskilda undervisningsgrupper När en skola har gjort allt för en elev — utredning, åtgärdsprogram och alla typer av anpassning — men elevens tillvaro på skolan ändå inte fungerar kan rektorn på Stockholms kommunala grundskolor ansöka om att eleven ska placeras i en så kallad CSI-grupp (Central särskild inriktning). Då skickas en specialpedagog från det mobila teamet hos utbildningsförvaltningens grundskoleavdelning till skolan för att utreda om eleven ska flyttas eller om det trots allt finns andra alternativ. Eleven behöver inte ha en diagnos för att placeras i en CSI-grupp. Det finns femton CSIgrupper med olika inriktningar.

Foto: Ulrica Zwenger

SPECIALPEDAGOGIK

Men tror barnen på de där inlärda komplimangerna?

– Ja, säger Anne-Mari Wiröstrand, jag har jobbat i så många år med det så jag vet att det blir så. När de har tränat på komplimangerna varje dag i flera veckor så börjar de komma naturligt. Och då tror de på varandra.

Det har blivit tid för matte. Anne-Mari Wiröstrand delar ut papper där eleverna ska fördubbla en rad tal. Det börjar med 2 som ska bli 4 men blir snart svårare: vad är dubbelt så mycket som 43? Pojkarna sitter i varsitt bås, men tyst är det inte: Jag fattar inte nånting! Anne-Mari! Jag har redan fattat! Klar! Får man måla en rymdraket nu eller?

Det låter med andra ord som i vilket klassrum som helst.

Vad ska man tro om framtiden för de här killarna? Kommer adhd att fortsätta att vara ett stigma eller kommer det att normaliseras, ungefär som att vara vänsterhänt? Anne-Mari Wiröstrand är hoppfull.

– Jag tror att de som får diagnosen idag kommer att kunna leva bra, vanliga liv. Forskningen tar hela tiden fram nya bättre behandlingsmetoder och mediciner. Det kan bli de här barnen som driver utvecklingen framåt när de blir vuxna, genom att de blir modiga, tänker annorlunda och vågar ta snedsteg. n

Oscar Bergman Cardell går i den särskilda un­ dervisningsgruppen på Västertorpsskolan. Han är nöjd med sin skoldag.

Katarina Bjärvall

LÄRA #3/2014

27

EN BOK I VÄRLDSKLASS

Lawin Doski prövar orden som ska bli en berättelse. Genom tävlingen En bok i världsklass tränar eleverna sin formule­ ringsförmåga på ett självklart sätt.

28

LÄRA #3/2014

EN BOK I VÄRLDSKLASS

Nya bokvärldar i Bagis TEXT: Pontus Dahlman

FOTO: björn tesch

Inspirerade av barnböcker från hela världen arbetar förstaklassarna i Bagarmossens skola med sitt bidrag till tävlingen En bok i världsklass. Deras lärare Anna-Karin Fogel leder målmedvetet klassen via läroplanens innehåll mot prisutdelningen på Skansen.

T

io, nio, åtta, sju … Nedräkningen har börjat och i klassrummet på Bagarmossens skola råder samma iver som när en raket ska skjutas upp. Läraren Anna-Karin Fogel går sin vända bland bänkarna.

Stannar till och peppar en elev.

– Du ritade så fina lejon häromdagen Andrei, kan du inte rita några till?

Så vänder hon sig till dem alla: – I dag måste vi rita färdigt och klippa klart!

Anna-Karin Fogel – en kreativitetens lagkapten, tänker jag när jag ser henne i arbete.

Och ”matchen” som eleverna i klass 1A förbereder sig för är kampen om förstapriset i tävlingen En bok i världsklass.

Under fyra veckors tid har de arbetat med sitt kollektiva bidrag och låtit fantasin stråla samman i ett allkonstverk där bild, text och formgivning möts. Syftet med tävlingen är att

locka elever och pedagoger att läsa litteratur från olika delar av världen.

– Det blir alltid något speciellt att använda böcker som sträcker sig bortom den gamla vanliga svenska trygga toppluva-och-ryggsäck-världen. Eleverna får möta nya miljöer som inspirerar till nya saker när vi tar del av världslitteratur, säger Anna-Karin Fogel, som deltagit med elever i tävlingen sedan starten 2009.

– Dessutom är det som är en ny och främmande bokmiljö för en elev hemmaplan för en annan. Det ger givande diskussioner.

I år är det bestämda tävlingstemat just Nya världar. Ett ämne som är öppet för tolkning, men också ganska abstrakt, vilket gjorde att den här klassen hade en lite längre startsträcka än vanligt. Det var när de tillsammans läste bilderboken ”Ashraf från Afrika” som allt till sist föll på plats. Där går en pojke som >> LÄRA #3/2014

29

EN BOK I VÄRLDSKLASS

Fantasi och skratt.

Ranim Al-Ghazali använder surfplat­ tan för att skapa sitt bidrag som hon döpt till ”Skrattvärlden”.

>> bor i en afrikansk storstad till biblioteket och

läser samma bok varje dag, för att försvinna in i dess värld av djur på savannen, fast han själv aldrig lämnar stadens larm.

– Vi resonerade tillsammans och sedan gick vi precis som pojken Ashraf till biblioteket här i stadsdelen, vilket i sig är en ny värld för många.

På biblioteket sa eleven Elias Svensson: ”När man går till biblioteket kommer man till en bokvärld”. Några dagar senare sa Yasmine Moatamid: ”Biblioteket är en oändlig värld med jättemånga böcker”.

– De insåg att biblioteksböckerna rymmer oändligt många världar, och gör det möjligt att resa i fantasin.

Lösningen för att gestalta årets tävlingstema blev finurligt nog att låta varje elev skapa sin värld med text och bild i en liten bok, som sedan fästs på vikbara flikar i ett bokskåp av papper, som de tillsammans provade fram.

– Vi gjorde först en variant med hjälp av vanligt vitt papper och jag sa: är inte det lite tråkigt? Och då sa Yousra: vi gör den brun, det brukar ju bokhyllor vara, och det fungerade perfekt.

– Kolla här, säger eleven Ranim Al-Ghazali, och visar skissen till sin bok, som hon arbetar med på en surfplatta.

– Min nya värld är skrattvärlden och heter ”Välkommen till olika skämt”, fortsätter hon och berättar om en groda som måste gå till doktorn.

– Jag gör en fruktvärld, berättar Nikki Wall, och visar sin actionfyllda teckning där en banan drar pistol och en annan frukt ringer i telefon.

Hur kickar en lärare igång en sådan tävlings­ kreativitet?

– Jag presenterar temat, eleverna börjar prata och från samtalet kommer sedan lusten att skriva och rita bilder. Viktigast är att snappa upp deras egna idéer, annars blir bidraget bara platt. Jag är noggrann med att anteckna det som eleverna säger.

30

LÄRA #3/2014

EN BOK I VÄRLDSKLASS

Mer att tänka på?

– Lägg inte ner en massa tid på någon förfinad teknik, utan ta fram verktygen som eleverna är bekanta med; kritor, tuschpennor, vattenfärger. Man ska heller inte börja för tidigt, en månad för ett barn är ju som ett år för oss vuxna. Diskussionerna mellan eleverna kan vara i halvgrupp, då hörs allas idéer bättre.

Ett rejält bokbestånd gör också sitt till.

– Vi har så många böcker från olika delar av världen i klassrummet att eleverna själva kan gå och hämta dem, när de behöver något att läsa enskilt eller tillsammans. Det är en vinst att ha den tillgången i vardagen.

Tävlingen En bok i världsklass arrangeras av utbildningsförvaltningen i Stockholms stad, tillsammans med Stadsbiblioteket, Almapriset (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne) och Skansen. Den pampiga prisutdelningsceremonin hålls på Sollidenscenen den 26 maj och innan dess visas bidragen på stadsdelarnas bibliotek.

Lena Fontin, handläggare på utbildningsförvaltningen, berättar att runt 180 klasser är med och tävlar om förstapriset i år, från förskoleklass till och med sjätte klass.

– Det är roligt att se allas engagemang, och ett festligt inslag är att årets Alma-pristagare brukar dela ut en signerad bok till vinnarna.

Det finns ett stort intresse för språk och barnlitteratur hos våra pedagoger, och den här ­tävlingen ger möjlighet att integrera arbetet med olika ämnen och deras måluppfyllelse inom en och samma ram, fortsätter Lena ­Fontin.

Anna-Karin Fogel, som har fritidspedagogen Marivel Pizarro vid sin sida i klassrummet, menar att det är främst det kollektiva arbetssättet kring tävlingen som bidrar till elevernas språkutveckling.

– De lär av varandra och sporrar varandra och det driver dem vidare i skolarbetet. Är de själva så sitter de där med sitt eget och kommer kanske inte vidare. Här kan de sitta och >>

Vi har så många böcker från olika delar av världen i klassrummet att eleverna själva kan gå och hämta dem, när de behöver något att läsa.

Fritidspedagogen Marivel Pizarro coachar Sofia Radojcic under förmiddagens lektion i svenska.

Det är andra året som klassen är med i tävlingen.

LÄRA #3/2014

31

EN BOK I VÄRLDSKLASS

Runt 180 klasser är med och tävlar i år, från förskoleklass till sjätte klass.

I elevernas bidrag möts text och händelserika bilder.

Nikki Wall arbetar med sin fruktvärld. >> skriva två och två, och hjälpa varandra: ”där

ska vara en punkt”.

Det är också ett arbetssätt som kan väcka elever som har svårt att komma igång.

– Tävlingsarbetet är en öppning för barnen när det gäller att våga prata: det räcker att någon börjar, så hakar en annan på. De inspireras av varandras bilder, därför är det viktigt att sätta upp alla bilderna på väggen. Och de hittar fram till varandra socialt i gruppen, jag ser glädjen när de fantiserar tillsammans.

Tävlingsarbetet går att relatera till flera punkter i läroplanen, som att kunna ”formulera sig och kommunicera i tal och skrift” och att ”läsa och analysera skönlitteratur och andra texter för olika syften”.

Arbetet med tävlingsbidraget kan läggas på valfri lektion. Själv är Anna-Karin Fogel lärare i svenska och SO, men har även utbildning i

Anna-Karin Fogel visar klassens gemensamma tävlingsbidrag för Yasmin Mohsen Masri.

ENKÄT

Vad läser du just nu? Vad planerar du att läsa i sommar?

Text och foto: Agneta Berghamre Heins

32

LÄRA #3/2014

Peter Lindqvist, IT-pedagog, Västertorpsskolan — Sista tiden har det blivit mycket musikbiografier, bland annat boken ”The Clash: Strummer, Jones, Simonon, Headon”, som är berättelsen om musikbandet The Clash. Jag läser biografier och fiktion. Till sommaren kanske det blir någon historisk skildring om 1800-talets Stockholm, exempelvis någon bok av Per Anders Fogelström.

Kerstin Svartberg Thoren, speciallärare, Askebyskolan — Nu läser jag ”Vänskapens sakrament” som är en dagbok av jesuit- och arbetarprästen Egied van Broeckhoven.

Jag läser även Khaled Hosseinis senaste bok ”Och bergen svarade”. Ofta läser jag flera böcker parallellt. Då ingår också någon pedagogisk bok, som är ett bra sätt att få ny inspiration i jobbet. Till sommaren blir det någon bok på spanska.

EN BOK I VÄRLDSKLASS

bild och form, vilket förstås kan komma till pass. Men också andra ämnen, som matematik, kan få sig en skjuts av tävlingen.

– För att komma fram till storleken som böckerna skulle ha för att alla skulle få plats i bokskåpet vek vi ett stort papper på olika sätt, tills det fanns fyra olika ytor att fästa dem på.

Då var det en elev som snabbt räknade ut hur många som skulle få plats, och fick också med platserna på flikarnas insidor … helt otroligt!

Och nog har tävlingsnerverna satt in, även om,

som Anna-Karin Fogel berättar, ”någon sa att man måste inte vinna”. Till saken hör att just denna klass kom trea i förra årets tävling.

– Förra året hade vi en känsla av att vi kunde vinna och det tror jag nu igen, säger eleven Ahmed Kassim. Vi kämpar och jobbar och lär oss mer och blir smartare.

– Vi får lära oss massor av saker, skriva och räkna matte, och förra gången vi tävlade lärde vi oss om ”gränslös vänskap” säger klasskompisen Yasmine Moatamid.

– Vi tänkte och tänkte och började rita, fyller Yousra Berrahmoune i, och jag gjorde godisvärlden! Där finns levande choklad och karameller.

Det är bara några dagar tills bidraget ska lämnas in. Och man kan tänka på hur fantasifullt eleverna i klassen tacklat årets tema, på besöket de gjorde på biblioteket, och att arbetet med tävlingen kanske också är ett steg till ökad gemenskap även i den där ofta rätt kalla världen, utanför skolans portar.

Ahmed Kassim säger: – När man läser en bok om ett kalas, så känns det som att man är med på kalaset. Det är en ny värld. n

Niaz Tofik, lärare, Rinkebyskolan — Jag läser inte så mycket böcker som jag skulle vilja. Tyvärr räcker inte ­tiden till. Det jag läser är mest fackböcker för att förkovra mig i matte och fysik, som jag undervisar i. Senaste boken var just en bok om kemi, rätt allmänt om ämnet. Till sommaren ska jag läsa deckare och någon bok av Sherko Bekas, en kurdisk poet som jag uppskattar väldigt mycket.

Hamada Nour, kamratstödjare, Ross Tensta gymnasium — Jag läser inte så mycket böcker, däremot mycket tidningar på nätet. Jag är sportintresserad så det blir mycket sport och nyheter för min del. Senaste böckerna jag läste var ”Hungerspelen” som är del ett i en trilogi, och del två som heter ”Fatta eld”. På somrarna går jag gärna loss på en bra roman, typ ”Alkemisten” av Paulo Coelho.

Frank Lång, lärare, Kämpetorpsskolan — Jag läser mest deckare men också populärvetenskapliga böcker och biografier. I skolan har jag alltid en högläsningsbok.

Det är viktigt att läsa för eleverna och kunna prata om böckerna vi läser. Just nu är det boken: ”Jag är Love” av Mårten Melin som gäller i skolan. Till sommaren plockar jag nog fram en bok om någon känd historisk person. Det gillar jag att läsa.

LÄRA #3/2014

33

lotta edholm

Lärardialog för bättre kunskap om lärarrollen – Tanken är att vi effektivt drar nytta av stadens tusentals lärare och deras erfarenheter. Vi vill se vad som kan ­förändras genom att de kommunicerar mer direkt med utbildningsförvaltningen och utbildningsnämnden, säger skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) och utbildningsdirektör Anders Carstorp.

De har tillsammans formulerat en avsiktsförklaring för en ökad dialog med stadens lärare. Den skickades ut till ­lärarna i början av april.

– Tekniken idag gör det möjligt att kommunicera på ett annat och bättre sätt än tidigare. Om många deltar i ­panelen och om lärare tycker att det är ett naturligt forum där de kan påpeka saker de tycker behöver förändras, ­skulle det kunna betyda mycket, säger Lotta Edholm.

En utvecklad och strukturerad dialog innebär att det kan komma upp frågeställningar som politiker och förvaltning kanske inte har funderat över.

– Vi har en tendens att tänka att ­skolans problem bara är att förmedla kunskap, men det är så mycket runtomkring som stör den uppgiften. Vi ­behöver få ett bättre grepp om vad det är som stör och se till att våra barn får den kunskap de behöver senare i livet, säger Lotta Edholm.

Arbetsbelastning är ett område som hon

tror kommer att dyka upp, liksom för­ äldrars ibland orimliga krav på skolan.

– Det känns som om det är en problem­ställning som finns under ytan idag. Jag upplever den tydligt när jag pratar med skolledare och lärare. Det verkar finnas en rädsla för att ställa krav på föräldrar. Men jag tror att det kommer att bli en större fråga så småningom.

34

LÄRA #3/2014

Foto: björn tesch

För att förbättra dialogen med stadens lärare satsar Stockholms stad på en lärarpanel där lärarna ska kunna lyfta viktiga och angelägna frågor.

Lotta Edholm (FP), skolborgarråd.

Hon hoppas att en utökad dialog kan föra stadens skolor närmare varandra.

– Stockholm är stort och det är svårare i en storstad att ha den typ av dialog som vi vill ha. Staden presterar otroligt mycket bra undervisning varje dag och vi har bra skolor som vi har all anledning att vara stolta över. Men vi kan bli bättre på att lära av varandra. Jag hoppas att dialogen kan bidra till att lärare kan se att det finns lärare på andra skolor, kanske med helt andra förutsättningar, som haft ungefär samma erfarenheter som de själva. Lärandeprocesser och skolans kärnuppdrag är egentligen desamma även om skolorna har olika förutsättningar.

Lotta Edholm tror att dialogen kan ge kunskap till ansvariga om hur lärar­ rollen är, hur den utvecklas och hur den kan bli bättre.

– Jag hoppas att det blir frågeställningar som är inriktade på hur vi kan förbättra kunskapsresultaten för alla elever. Det ska hela tiden vara i fokus.

Alla stadens lärare kommer att bjudas in att delta i panelen, som planeras starta i höst. Redan nu kan lärare vara med och

påverka hur panelen ska utformas och fungera.

– Vi har fått in flera förslag på hur dialogen skulle kunna gå till, alltifrån skolbesök till digitala arenor. Nu går vi igenom alla förslag för att kunna sätta igång dialogen, säger Anders Carstorp.

– Det finns många Stockholmslärare som är duktiga på it och som kan ha idéer om hur vi kan lösa det på ett bra sätt, så att det blir tillgängligt för många.

Det får inte vara för höga trösklar. Är det för krångligt lägger man av, säger Lotta Edholm.

Skolborgarrådet, utbildningsdirektören och grundskole- och gymnasie­ direktörerna ska också chatta med lärare ­utifrån olika frågeställningar några gånger per termin.

Utbildningsdirektör Anders Carstorp hoppas att den utökade dialogen kommer att hjälpa till i förvaltningens förändringsarbete.

– Vi hoppas kunna använda svaren i lärarpanelen som underlag för diskussion, vägledning och initiativ på olika nivåer och i olika interna och externa kanaler. n Pernilla Rönnlid

brevet

Foto: gregory barton

Vi vill bli bättre på att lyssna Jag vill se en lärande organisation där alla jobbar för elevernas bästa. För att lyckas med det måste vi ha en gemensam bild av vårt uppdrag och vi måste samarbeta mer med varandra. Som lärare är du viktigast för att våra elever ska nå sina kunskapsmål.

Du har erfarenhet, kunskap och åsikter om hur vi kan bygga den bästa skolan för varje elev. Därför vill jag veta vad just du tycker i olika skolfrågor.

Det är roligt att redan nu ha fått så bra ­respons på mitt mejl som gick ut den 28 mars till alla lärare om hur vi formar vår gemensamma lärardialog. Konstruktiva och positiva förslag har kommit in, bland annat om var och hur vi kan mötas och diskutera. Några exempel: ” Besök skolorna och diskutera med oss på plats!” ” Olika forum beroende på vilka åldrar man undervisar.” ” Det bästa förslag jag läst i allt som skrivs om skolan just nu. Bra att ni skapar ett diskussionsforum.” ” Gör som i Täby – gemensamma fysiska träffar med alla lärare, gemensamma ­uppstartsmöten, introduktion för anställda genom bussfärd och lunch.” ” Tid för planering och pedagogiskt utbyte behövs.”

Anders Carstorp är utbildningsdirektör i Stockholms stad. Tillsammans med skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) tog han i mars fram en avsiktsförklaring för ut­ ökad dialog med stadens lärare. Dialogen kommer bland annat att ske via chattar, öppna forum och i fokusgrupper.

Det är några exempel på förslag som bidrar till vår gemensamma dialog. Ett mål med lärardialogen är att skapa fler arenor där vi kan mötas, både digitala och fysiska, för att vi ska bli ännu bättre på att lyssna, diskutera och föra en dialog mellan olika delar av vår stora organisation.

Jag vet att du som lärare har ett stort engagemang och är medveten om din betydelse för eleverna. För att du ska ha möjligheter att göra ett bra jobb varje dag behöver vi tillsammans hjälpas åt att utveckla såväl pedagogik som arbetsmiljö. Jag ser fram emot att ta del av dina synpunkter i den fortsatta dialogen.

Du kommer att kunna följa arbetet med att bygga vår gemensamma dialog och ­Lärarpanelen genom Pedagog Stockholm, LÄRA Stockholm och intranätet.

Vi hörs!

Anders carstorp

Du kan bidra ­genom att skicka ett mejl till larardialog@ stockholm.se.

LÄRA #3/2014

35

vi var där

” Varannan ung transperson har övervägt självmord” Tillsammans i framtid och förändring var temat när Stockholms stad i början av april arrangerade årets ungdoms­ mottagningskonferens. LÄRA Stock­ holm var där och lyssnade på semi­ narier om hbtq-ungdomar och om hedersvåld.

Knappt 600 barnmorskor, kuratorer, psykologer och läkare deltog i årets ungdomsmottagningskonferens på Stockholm Waterfront Congress Center. Efter en invigningsceremoni med stadsdirektör Irene Svenonius kunde besökarna lyssna på föredrag och mingla bland utställare från myndigheter, organisationer och företag.

Sevil Bremer, psykolog från Solna ungdomsmottagning, berättade om sitt arbete med ungdomar och hedersrelaterat våld i ett transkulturellt perspektiv. Hon var med och startade Rädda Barnens mottagning för flickor i dubbla kulturer 2002, bara två dagar efter hedersmordet på Fadime Sahindal.

Den som möter ungdomar i hederskulturer behöver ha ett transkulturellt perspektiv och reflektera över betydelsen av den egna och andras kulturella bakgrund. Den svenska kulturen och minoritetskulturen behöver samverka.

– I det transkulturella begreppet finns det ett slags ömsesidighet, ett givande

och tagande. Det är som med vattenfärger, man tar lite blått och lite gult och de går in i varandra och bli grönt. Det blir ett möte, sa Sevil Bremer som med sin turkiska bakgrund är van att tänka transkulturellt.

Hon uppmanade publiken att utmana sina egna värderingar och kulturella normer.

– Det berikar att utmana sig själv och det är bra att erkänna sina fördomar, annars styr de en.

Henrik Karlsson från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF, tidigare Ungdomsstyrelsen) föreläste om att avvika från normen. Undersökningar som MUCF har gjort visar att hbtq-ungdomar blir diskriminerade vilket leder till ohälsa. Skolan är tuff, särskilt högstadietiden. Att ständigt behöva komma ut är jobbigt. Därför är det viktigt att de som möter ungdomar är insatta i komma-ut-processen.

– Det uppstår hela tiden nya situationer där man behöver hävda sin existens och det blir ett ständigt nötande på ens person och på sättet man ser på sig själv.

Mer än var tredje ung homo- eller bisexuell man och ung transperson har blivit utsatt för våld. En femtedel av ungdomarna blir utsatta för våld i hemmet, ofta när de kommer ut.

– Kontakta inte föräldrarna om ungdomarna kommer ut. Vila istället på hanen.

De ger er ett förtroende. Var försiktig med processen och förvalta det förtroendet. Över hälften av de unga transpersonerna har övervägt att ta sitt liv och en fjärdedel har försökt.

– Det här är en av de stora utmaningar vi har när det gäller självmordstalen i Sverige idag. Vi behöver jobba förebyggande kring depression och ångest och upptäcka i god tid för att rädda de här ungdomarna.

Genom kompetenta och ansvarstagande vuxna går situationen att förändra, menade Henrik Karlsson. Verksamheter som jobbar med ungdomar behöver se över sina kunskaper och vad de förmedlar.

– Många hbtq-personer ifrågasätter vården och tycker att personalen saknar kunskap. Belys att ni kan de här frågorna! Ha regnbågsflaggan uppe! Visa att det finns olika sätt att vara som person; i informationsblad, på blanketter och på era sajter. n Pernilla Rönnlid

vinn biobiljetter Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får ett presentkort på två biobiljetter vardera.

Lycka till!

1. Var hålls prisutdelningen i tävlingen En bok i världsklass?

1. Sollidenscenen på ­Skansen X. Blå hallen i Stadshuset 2. Rotundan i ­Stadsbiblioteket 36

LÄRA #3/2014

2. På vilken grundskola lånade eleverna flest skön­ litterära böcker under 2013?

1. Alviksskolan X. Kämpetorpsskolan 2. Askebyskolan

4. Vad heter Fryshusets ­verksamhet för socialt ­arbete på nätet?

1. Nätspanarna X. Nätväktarna 2. Nätvandrarna

3. Vad har Ungdomsstyrelsen bytt namn till?

1. Myndigheten för ­ungdoms- och civil­­sam­hällesfrågor X. Ungdomsmyndigheten 2. Myndigheten för barnoch ungdomsfrågor

5. Till vilken stad reser ­Antonio Serra med sina elever?

1. Rom X. Paris 2. Madrid

Skicka din tipsrad senast den 13 augusti till ­tomas.bannerhed@ stockholm.se eller till LÄRA Stock­ holm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Glöm inte att ange din postadress så att vi kan skicka bio­biljetterna om du vinner.

Vinnare i förra numret blev An­ nika Lindmark, Rödabergsskolan, Åsa Jälevik, Örbyskolan och Szilvia Teszarik, Lindeparkens gymnasie­ särskola.

Rätt tipsrad var X, X, X, X, X.

Nämnd & Nytt

Nämnd & Nytt Foto: hans alm

Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se

Smedshagsskolan i ­Hässelby stod för den fjärde största höjningen i landet av andelen behöriga elever till gymnasiet, visar en lista från Skolverket.

Från 69,6 procent år 2008 till 100 procent år 2012.

Flytt till Tensta

Vuxna och barn samlades i Vasaparken för att ta avstånd från rasism efter att Vasa Real och andra skolor i området utsatts för nazistiskt klotter.

Mäktigt upprop mot rasism vid Vasa Real Allas lika värde var temat för en stor manifestation i Vasaparken fre­ dagen den 4 april.

Elever, föräldrar, lärare och skolledning vid Vasa Real stod bakom initiativet till manifestationen.

Bakgrunden var det nazistklotter som drabbat skolor i Vasastaden några veckor tidigare. Överallt syntes banderoller som var dekorerade med hjärtan och utropstecken. Kärlek och gemenskap var budskapet och talare och artister avlöste varandra från scenen för att ta avstånd från det som hänt.

– Vi kan aldrig acceptera någon form av rasism, främlingsfientlighet eller diskriminering. Hos oss

gäller nolltolerans! sa grundskoledirektör Håkan Edman.

Allas lika värde var temat för manifestationen som samlade människor i alla åldrar som ville visa sitt stöd och sin avsky mot rasism i det svenska samhället.

– Oavsett bakgrund har alla samma rättigheter. Vi måste tillsammans reagera, sa Vasa Reals rektor Berith Öhrn.

Hon poängterade att Vasa Real är en skola med stor tolerans och att det som har hänt inte har att göra med Vasa Real utan kan kopplas till strömningar ute i samhället.

Hört i korridor: "Försöker du vara cool, eller?" "Nej, jag försöker vara mig själv." Typiskt bra svar av elev som bryter mot heteronormen.

Daniel Barker, @barkersthlm

Det ska byggas nya lokaler för utbildningsförvaltningen i Tensta dit den centrala förvaltningen flyttar om 3—5 år. Var i Tensta lokalerna kommer att byggas är ännu inte beslutat, men de kommer att delas med Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning.

109 grundskolor

i Stockholm tog del av en professionell kulturupplevelse genom satsningen Skapande skola under läsåret 2012/2013.

Lotta Jankell, lärare på Globala gymnasiet, är en av tre lärare som har till­delats Vitterhets­akademiens pris för berömvärd lärargärning för att hon ”genom goda ämneskunskaper, pedagogisk skicklighet och smittande passion väcker elevers och kollegers nyfikenhet för geografi”.

Mejla dina lästips till info.utbildning@ stockholm.se LÄRA #3/2014

37

Nämnd & Nytt

Stockholmselev vann Stora Daldansen Frei Ruhl i årskurs 2 på Kungliga Svenska Balettskolan vann senior­k lassen i Stora Daldansen/The Nordic Baltic Ballet Competition som hölls i Falun i mars. Förra året tog han hem förstapriset i juniorklassen. Sju elever från Kungliga Svenska Balettskolan deltog i tävlingen och samtliga seniorer gick vidare till final.

78 språk erbjuder utbildningsförvaltningen modersmålsundervisning på genom Språkcentrum.

300 decimaler!

Carl Clauson, elev på Norra Real, har memorerat 300 decimaler på talet pi. På pi-dagen den 14 mars besökte han Vetenskapens hus på KTH tillsammans med ett par klasskompisar. Där anordnades en tävling som gick ut på att komma ihåg så många decimaler av talet pi som möjligt. Carl visade sig vara den som hade allra bäst minne och fick ta emot en glaskub i pris av Christer Fuglesang.

För att minnas 300 siffror i rätt ordning delar Carl Clauson in dem i grupper och ser framför sig hur han knappar in siffrorna på miniräknarens tangentbord i ett visst mönster.

38

LÄRA #3/2014

Nästan 27 procent av gymnasieeleverna i årskurs två har provat narkotika och den vanligaste drogen är cannabis. I maj når en informationskampanj om cannabis föräldrar till gymnasieelever i årskurs ett och två i alla stadens skolor. Den genomförs i samverkan mellan socialförvaltningen och utbildningsförvaltningen och sprids digitalt till föräldrarna. Kampanjen kompletteras med tryckt material som ska finnas på skolorna.

Materialet informerar om vad cannabis är, hur det påverkar kroppen och om att ungdomar faktiskt tar intryck av vad föräldrar säger – även om det kanske inte verkar så.

” Har du mer energi före eller efter ditt medarbetarsamtal med chefen?

Vågar vi ställa den frågan?”

Jan Holmquist bloggar om Skolledarkongressen på Pedagog Stockholm

Skolrestaurang i toppklass Bland 282 tävlande skolor runt om i landet placerade sig Bagarmossen Brotorps skolor på en hedrande tredjeplats i tävlingen Årets skolrestaurang 2014. Därmed kommer skolrestaurangen med i publikationen White Guide Junior. Tävlingsjuryn bedömer mat, näringsinnehåll, måltidsmiljö, service och pedagogiskt samarbete.

— Det är helt fantastiskt. Våra medarbetare i skolrestaurangen visar sådant engagemang och vill så mycket, säger Deirdre Cronin Olsson, rektor på Bagarmossen Brotorps skolor.

Elever och lärare presterade bättre med IT Forsknings­ projektet Unos uno vid ­Örebro universitet ­följde 23 skolor som ­infört en dator till varje elev under åren 2010—2013.

Resultatet visar att eleverna blev betydligt bättre på att söka information, skriva och presentera resultatet av sitt arbete. Läs- och skrivförmåga förbättrades också. Även lärarnas förmågor utvecklades när de använde sig av tekniken. Kontakten mellan lärare och elever ökade och blev kvalitativt bättre. Två tredjedelar av eleverna och lärarna var nöjda och upplevde positiva resultat.

Spridningen i resultat mellan skolorna var mycket stor och kunde härledas till hur man utvecklat pedagogik, lärmiljö och arbetssätt.

De positiva effekterna inträffade bara på skolor som ändrat arbetssätt på ett genomgripande sätt och förutsatte att huvudmannen enga-

gerat sig i utvecklingen av IT i skolan. Likaså hade rektors engagemang en central betydelse för att driva på och stötta medarbetarna att använda digitala verktyg. Viktigt för att uppnå ett bra resultat var också att lärare fick förutsättningar att arbeta effektivt, genom samarbeten, genom att dela med sig av erfarenheter och undervisningsmaterial.

Förändringsarbetet och den nya tekniken ledde till en början till merjobb och ökade kostnader Man upplevde ökad stress och mer av ergonomiska besvär. Men flera av de negativa effekterna var av sådan art att de skulle kunna förebyggas eller minskas.

Barn och böcker 26—28 maj Barn och böcker på Skansen är evenemanget som vill ge elever från förskola till årskurs 6 läslust. De vinnande klasserna i tävlingen En bok i världsklass får ta emot pris på i samband med invigningen den 26 maj. Årets tema för tävlingen har varit Nya världar och tävlingsbidragen har varit utställda på stadsdelsbiblioteken under några veckor i vår. Vissa aktiviteter under evenemanget Barn och böcker måste förbokas. Men det finns mycket att se och göra som inte kräver förbokning. Hela programmet för evenemanget hittar du på Pedagog Stockholm.

Nämnd & Nytt

Mindre mat i soporna

På Hjulsta grundskola har elever i flera klasser läst flera Almapristagare, enskilt och i grupp. De har skrivit och målat egna böcker, ­inspirerade av bland andra förra årets pristagare Isol. Skolan samarbetar på Alma-temat med gymnasieelever på Östra Real. Arbetet dokumenteras på världensalma.se.

Nio skolor deltog i stadens svinn-projekt med målet att få ner mat­svinnet med 10 procent. Resultatet blev en 23-procentig minskning av matsvinnet. Även andelen ekologiska livsmedel ökade i genomsnitt från 18 till 28 procent under projektet. Dessutom visade elever på flera skolor ett ökat intresse för miljöfrågor.

Enligt Stockholms stads miljöprogram för 2012—2015 ska andelen ekologiska livsmedel som staden köper in uppgå till minst 25 procent. Men eftersom ekologiska varor generellt sett är 25—30 procent dyrare kan en lösning vara att minska matsvinnet på skolorna.

Foto: Ulrika Lindmarker

Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (Alma-priset) gick i år till den svenska författaren Barbro Lindgren. Juryns motivering är bland annat att ­Barbro Lindgren är en litterär nydanare med språklig djärvhet och ­psykologisk nyansrikedom.

Alma inspirerar

Elever i klass 2A och 2B på Hjulsta grundskola applåderar när årets Alma-pristagare Barbro Lindgren tillkännages.

Förändrad organisation på central förvaltning Den centrala förvaltningens organisation förändras något från och med 1 juli 2014 samtidigt som några avdelningar byter namn.

Tillhandahållaravdelningen blir avdelningen för utveckling och samordning, administrativa avdelningen byter namn till avdelningen för ekonomi och styrning och personalavdelningens nya namn blir avdelningen för personal och verksamhetsstöd.

Thomas Persson på nytt uppdrag Utbildningsförvaltningens förre direktör, Thomas Persson, blir ny generaldirektör för Myndigheten för yrkeshögskolan. Han tillträder den 26 maj

Utbildningen för nyanlända brister En studie gjord av Stockholms universitet, ”Welcome to Sweden”, visar att övergången från förberedelseklass till vanlig klass kan vara mycket påfrestande för elever som kommit till Sverige under de år som motsvarar årskurs 8 och 9. Stödet från ämnesläraren brister och eleverna hamnar utanför klassgemenskapen.

I kommuner som placerar nyanlända elever i reguljära klasser från start omges eleverna visserligen av elever med svenska som förstaspråk men förstår då inte undervisningen.

Mest populära bloggar på ­Pedagog Stock­ holm just nu: 1. Lärande & ­bedömning 2. Läs- och ­språksatsningen 3. Provfri ­matematik 4. #sthlmisit 5. Redaktions­bloggen

pedagogstockholm.se/SETT2014

Vad jobbar du med?

Jessica Forsberg är IT-samordnare på utbildningsförvaltningens IKT-enhet.

gitaliseringen. Omvärldsbevakning kring IKT i skolan är viktigt för mig.

Vad gör du på jobbet?

— Jag stödjer skolorna i IKT-frågor och är med i olika utvecklingsprojekt, till exempel när skolan behöver testa något nytt eller när IT-miljön inte fungerar.

Vi träffar ofta representanter för skolan när vi anordnar utbildningar, informationsträffar och workshopar för att förbättra skolans IT-miljö och IT-användning.

Vad är det som gör ditt jobb ­roligt och utmanande?

— IKT i skolan är det jag brinner för — nu får jag arbeta med dessa frågor varje dag! Jag har dessutom fantastiska kolleger på IKTenheten och får träffa skolledare, lärare, IT-pedagoger och IT-personal från skolorna. Det känns som att vi tillsammans gör något viktigt och bra för eleverna och undervisningen. Jag arbetade som gymnasielärare i elva år och för mig är det viktigt att bidra med skolans och lärarens perspektiv i våra IT-projekt.

Hur ser en typisk arbetsdag ut?

— Jag går igenom mejl på väg till jobbet. Ofta har vi möte redan vid nio. Sedan arbetar jag inom olika projekt. Jag utreder frågor, skriver texter och besöker ibland skolor. En viktig del är att ta del av samhällsdebatten kring skolan, framförallt det som rör di-

Vad gör du helst på fritiden?

— Jag njuter med min man och våra två barn. Vi gillar att utforska saker, gå på museum, titta på

Foto: annebritt ullén

Hurra för Barbro Lindgren!

konst eller vara i naturen. Utvecklingen inom internet, webb, sociala medier och framför allt IKT i skolan är sedan länge ett personligt intresse. Ibland är det svårt att se gränsen mellan jobb och fritid. Jag funderar på att studera vidare inom pedagogik och IKT och så småningom forska inom området.

LÄRA #3/2014

39

I höst får lärare nya möjligheter att göra skillnad.

Den viktigaste faktorn för att elever ska lyckas i skolan är skickliga lärare. Därför satsar vi i Stockholms stad stort på förstelärare och lektorer. Redan till höstterminen 2014 kommer det att finnas cirka 800 förstelärare och ett trettiotal lektorer i stadens grund- och gymnasieskolor.

Syftet med de nya tjänsterna är att driva utvecklingen i skolan framåt och lyfta hela läraryrket. Lite förenklat kan man säga att lärare nu kan göra karriär utan att behöva lämna det de brinner för – att undervisa.

Stadens satsning på lärare innebär även ett lyft vad gäller lönesättningen.

För förstelärare handlar det om en ökning med 5 000 kronor i månaden och för lektorer 10 000 kronor i månaden.

Läs mer om vår stora satsning på Stockholms lärare här:

pedagogstockholm.se/karriar