LÄRA Stockholm 3 2016

Page 1

LÄRA

#3/2016 STOCKHOLM

Adrienne Gear:

Med känsla för text

|

Både lust och disciplin på balettskolan Så överbryggar vi läsklyftan

|

”Det måste vara kul att tänka” Elevhälsan ska bli mer förebyggande


Vem är en särskilt yrkesskicklig lärare? Informationsmöte Du som är intresserad välkomnas till ett informationsmöte måndagen den 13 juni 15.30–16.30 på Piperska Muren på Scheelegatan 14. Kaffet står framdukat från 15.00. Anmälan till informationsmötet görs senast den 8 juni till ingela.hyddmark@stockholm.se

93%

tycker att det har varit lärorikt och utvecklande

88%

skulle rekommendera en kollega att delta

88%

säger att programmet har stärkt dem i sin lärarroll

Läs mer på pedagogstockholm.se/meritering


FOTO: MARC FEMENIA

I N SP I RATION OCH I N FO RMAT I O N F RÅ N UT B IL D NINGSFÖ RVA LT NINGE N I STO CK H O L M S STAD

STOCKHOLM #3/2016 Vinnare av Svenska Publishingpriset 2009, 2011 och 2013.

LÄRA Stockholm ges ut av utbildnings­förvaltningen i Stockholms stad och utkommer med sex nummer per år. Adress: LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 2F. Chefredaktör: Sofia Oliv, 08-508 33 331, sofia.oliv@ stockholm.se. Redaktör, projektledare: Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@stockholm.se. Medverkande skribenter: Katarina Bjärvall, Annelie Drewsen, Calle Hedrén, Agneta Berghamre Heins, Alice Härdin, Mikael Lindberg, Helene Lumholdt och Ingela Ösgård. Ansvarig utgivare: Tony Mufic. Grafisk form: b-e-r-g.se Tryck: Edita, Falun, 2016. ISSN 1654-7330.

26

I biblioteket på Adolf Fredriks musikklasser får eleverna uppleva en lite annorlunda matematiklektion. Här är Stella Barker fullt upptagen med att i ord försöka beskriva hur det magiska tricket med spelmarker går till.

För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se.

12

”Främja social läsning och använd förebilder, gärna manliga.” Det var några av råden på vårens sista Mötesplats barnkultur.

14

Glenn Hultman vill se ett mer lokalt fokus inom den svenska skolan — och en större tilltro till lärarnas egna erfarenheter.

FOTO: MARC FEMENIA

ILLUSTRATION: ANNE-LI KARLSSON

FOTO: ULRICA ZWENGER

Upplaga: 15 900 exemplar.

30

”Det är en ynnest att få arbeta i skolan och kunna göra skillnad”, säger Helena Nilsson som stortrivs i sin rektorsroll.

DESSUTOM ... Lust, disciplin och normkritik på balettskolan Omslag: Lärarutbildaren Adrienne Gear fotograferad av Ulrica Zwenger.

4

Spanskt utbyte som gett mersmak

24

Barn föds utan fördomar

10

”Det ska vara kul att tänka”

26

Alice Härdin: ”Ung tjej — och auktoritet?”

13

Företagare för en vecka på Östra Real

33

Adrienne Gear — faktatextens frontfigur

19

Större fokus på förebyggande elevhälsa

34

Enkät: Hur lärde du dig att läsa?

21

”Skolan viktig som alternativ värld”

35

Shemal Revend, 18, drömmer om läkaryrket

22

Nämnd & Nytt

36


NORMKRITISK PEDAGOGIK

På Kungliga Svenska balettskolan kombinerar eleverna hård träning, konstnärlig gestaltning och teoretiska studier. Matina Ekman och Victor Hermundstad är två av dem.

4

LÄRA #3/2016


NORMKRITISK PEDAGOGIK

Passion, lust och disciplin TEXT: CALLE HEDRÉN

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

LÄRA #3/2016

5


NORMKRITISK PEDAGOGIK

Hur rör man sig som om man är större än världen? Eller om man är så liten att man knappt tar någon plats alls? Det undersöker eleverna i modern nutida dans på Kungliga Svenska balettskolan. Med uppenbar förtjusning experimenterar de med rörelser och testar gränserna för sin kroppsliga förmåga i dansen.

”Genom normkritik utvecklar eleverna den ­integritet de behöver som dansare”, säger ­läraren Madeleine Karlsson.

J

ag vill upptäcka världen med min dans, dansa för olika kompanier och se hur långt jag kan komma, säger Victor Hermundstad. – Jag vill leka med dansen och se hur jag kan påverka människor. Jag vill dansa för människor som i vanliga fall inte söker upp dans, berättar Hanna Tebrand. – Dans är en konstform som speglar sam­ tiden. Eleverna behöver ha personlig inte­gritet så att de kan lita på sig själva i sitt uttryck som dansare, säger Madeleine Karlsson, lärare i modern nutida dans. På Kungliga Svenska balettskolan på Söder­ malm går elever från årskurs 4 till och med gymnasiet. Under grundskolan tränar elev­ erna klassisk balett, modern nutida dans och andra tekniker. I årskurs 9 kan eleverna söka till gymnasiets yrkesdansarutbildning med två inriktningar – modern nutida dans eller klassisk balett. Det är tuffa prov för att komma in på elitutbildningen som kombinerar konst­ närlig gestaltning med hård träning.

Eleverna är regelbundet med i Kungliga Operans uppsättningar, och kompanier och institutioner letar nya dansare på gymnasiet. Eleverna är vana vid att bli betraktade och bedömda. – Prestation och konkurrens är en del av ut­ bildningen. Eleverna konkurrerar om platser vid auditioner, inför tävlingar och föreställ­ ningar. Periodvis är pressen och stressen hög, säger kurator Yvonne D-Wester. – Men vi satsar mycket på elevhälsa och vår uppgift är att tillsammans med lärare och ledning arbeta med eleverna så att de klarar utbildningen och mår bra. För att främja elevernas välbefinnande ­startade skolan ett projekt kring normkritik, genus och hbtq. Lärarna har fått en teoretisk introduktion i normkritisk pedagogik och elever har diskuterat sexuella normer, diskri­ mineringsgrunder och mänskliga rättigheter. 6

LÄRA #3/2016

HBTQ-SATSNINGEN ■■En normkritisk pedagogik för förskola, grundskola och gymnasium. ■■Satsningen inleddes läsåret 2015/16 och fortsätter 2016/17. ■■Skolorna får söka pengar för projekt som riktar sig till personal och/eller elever, exempelvis hbtq-certifiering och utbildning eller undervisning tillsammans med utomstående experter. ■■Vänd dig till din chef om du vill söka pengar till ett projekt på din skola. ■■Hbtq står för homosexuella, bisexuella, transpersoner och queerpersoner.


NORMKRITISK PEDAGOGIK

Eleverna Matina Ekman, Hanna Tebrand (skymd), Cynthia Guzel och Victor Hermundstad intar rummet med sin dans.

Eleverna har också fått se dansföreställning­ ar som de för- och efterarbetat ur ett normkri­ tiskt perspektiv. I dansworkshoppar med gäst­ lärare har eleverna arbetat med normbrytande gestaltning och undersökt hur normer fungerar och vad de kan göra för att påverka dem. – Vi har ett uppdrag att fostra demokratiska medborgare och normkritik är en del av det, förklarar rektor Pär Emteryd. Det är brist på manliga dansare så skolan för­ söker locka pojkar till utbildningen genom att arrangera killdagar på Operan och samarbeta med dansskolor. – I England kan man se att musikalen Billy Elliot, som handlar om en arbetarklasspojke som trots omgivningens fördomar vill dansa balett, har påverkat pojkar att vilja dansa. Vi hoppas att den kommer att påverka pojkar i Sverige också, säger Pär Emteryd.

Undervisningen i klassisk balett är upp­ delad i en herr- och en damklass. Victor ­Hermundstad berättar att om han vill vara med och öva damhopp måste han be om til�­ låtelse hos läraren. – Killar ska ta plats och vara stabila, de ska kunna lyfta sin partner. Tjejer ska vara g ­ raciösa, kunna hoppa högt och vara ­feminina, berättar han. – Killar och tjejer förväntas bygga olika ­t yper av muskler inom den klassiska baletten, säger klasskamraten Matina Ekman. Eleven Cynthia Guzel påpekar att det finns uppsättningar som tänjer på gränserna. Exem­ pelvis har Svansjön satts upp på många olika sätt, en gång med bara män i rollerna. – Det är intressant och angeläget att se på dansens historiska arv och verk ur ett samtida, normkritiskt perspektiv, säger Sara Ruddock, lärare i modern nutida dans. >>

Vi arbetar med att lyfta fram, diskutera och ifråga­sätta känslan att vilja passa in.

LÄRA #3/2016

7


NORMKRITISK PEDAGOGIK

Eleverna vänder och vrider på normer i dansen. Här Victor Hermundstad och Cynthia Guzel.

8

LÄRA #3/2016


NORMKRITISK PEDAGOGIK

– I dansvärlden finns det många normer kring utseende och genus, och på skolan arbe­ tar vi med att lyfta fram, diskutera och ifråga­ sätta känslan att vilja passa in. Vi arbetar tillsammans med eleverna för att stärka deras unikhet och identitet. En dansares yrkes­ identitet kan vara mångfasetterad och det är viktigt att stärka känslan hos eleven att denne kan gå sin egen väg, berättar Madeleine Karls­ son.

>>

Vi har ett upp­drag att fostra demokratiska medborgare och norm­ kritik är en del av det.

— Det krävs stark självkänsla för att delta i en

konstnärlig process och kunna stå på scen. Lust och nyfikenhet kommer med integritet och det är egenskaper som många kompanier efterfrågar, säger Sara Ruddock. I sitt framtida yrkesliv behöver eleverna ett analytiskt och kritiskt tänkande. – Det är viktigt med samspel mellan koreo­ graf och dansare för man ska kunna dansa tillsammans. Man måste kunna föra en dialog om vad som ska uttryckas med en viss rörelse, fortsätter hon. – Det behövs en balans mellan kost, träning och återhämtning, säger Yvonne D-Wester. Kroppen måste vara hel och stark för att eleven ska kunna fullfölja utbildningen och ha dans som yrke. Periodiserad träning är ett sätt att arbeta förebyggande, liksom kursen i dans­ träning som handlar om hur de ska förstå och ta hand om kroppen. Pär Emteryd berättar att lärarna måste ha fingertoppskänsla och vara mycket tydliga i sin bedömning av dans. En rörelse kan påver­ kas av att eleven har växt mycket på kort tid under sommarlovet. – Det är en utmaning i grundskolan att få eleverna att förstå att man kan ha en framtid som dansare även om man misslyckas med en uttagning i fyran. – Kroppen är vårt instrument och om den går sönder kan vi inte bara byta ut den, säger Cynthia Guzel.

Pär Emteryd är rektor sedan ­skolan fick sitt nya uppdrag 2011.

Ibland är ändå olyckan framme eller så ­tappar en elev kontrollen över träningen. – Vi fångar upp elever som är skadade, som tränar fel eller för mycket, säger Yvonne D-Wester. – Vi har röda veckor då man tränar väldigt intensivt och hårt och gröna veckor då man ska träna lugnare, förklarar Pär Emteryd. Eleverna tränar och dansar sex dagar i veckan. Ofta blir det sena kvällar med bara några timmars fritid före läggdags. Alla har olika metoder för att slappna av från den tuffa träningen. – Jag målar för att koppla bort dansen, ­berättar Cynthia Guzel. Victor Hermundstad tar långa bad, och för Hanna Tebrand och Matina Ekman är resan hem helig, då kan de förlora sig i musiken och bara slappna av. Men att dansa är ändå det viktigaste. – Vi dansar för att vi älskar det, säger ­Cynthia Guzel. n

Matina Ekman har inte kunnat träna som van­

ligt under våren på grund av en skada. – Jag har gått på rehab och det har varit jobbigt att inte kunna träna med mina klass­ kamrater, säger hon. – Michail Tonkonogi, professor i idrotts­ fysiologi, har föreläst för oss, säger Madeleine Karlsson. Hans forskning visar att ungdomar kan träna hur mycket som helst utan att ta skada om de bara tränar på rätt sätt och om lusten och motivationen finns där. Han har tittat på vår träning och har berömt oss för att den innehåller rätt element.

Lärarna Sara Ruddock och Madeleine Karlsson diskuterar med eleverna Cynthia Guzel, Victor Hermundstad, Matina Ekman och Hanna Tebrand vad de har tagit med sig från det normkritiska projektet.

LÄRA #3/2016

9


FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

SKOLANS VÄRDEGRUND

Vad krävs för att vi ska trivas och känna oss trygga i skolan? Victor Nyström och Ella Öberg listar tio punkter i en egen klasskonvention.

Barn föds utan fördomar Med utgångspunkt i barnkonventionen och under rubriken ”Barn föds inte med fördomar” har eleverna på Johan Skytte­skolan under våren arbetat med att öka gemenskapen och ­acceptansen för olikheter. Bakom projektet ligger Glada Hudik-teatern. Klass 6B på Johan Skytteskolan har skrivit sin egen klasskonvention, en lista med tio punkter på sådant som krävs för att det ska kännas tryggt och trevligt i skolan och för att alla ska trivas i klass­ rummet. Tillsammans har de filat på formule­ ringar som att alla ska få den hjälp de 10

LÄRA #3/2016

behöver, att alla ska få vara sig själva och att alla ska få vara med både i klassrum­ met och i matsalen. Som utgångspunkt för sina diskussio­ ner har eleverna haft barnkonventionen. Klassens mentor Karin Rosshagen gick igenom kortversionen av konventionen under den fjärde lektionen i projektet ”Barn föds inte med fördomar”. I grup­ per om fyra diskuterade och analysera­ de eleverna några av konventionens 54 artiklar. De flesta kändes självklara, som att ”varje barn har rätt att överleva och att utvecklas”. – I alla fall är de självklara för oss här, konstaterar flera elever som samtidigt

är väl medvetna om att det inte gäller överallt. Artikel 16 om barns rätt till privatliv väckte lite diskussion. – Man ska lita på sitt barn, tyckte nå­ gon. – Föräldrarna ska inte tjuvkolla ens te­ lefon när man är i duschen, sa en annan. Eleven Ella Öberg menar att det kan

handla en del om ålder också. – Ju äldre man blir, desto mer ansvar tar man för vad man gör. Fast ibland kan det förstås vara tvärtom. Hon tror också att många elever inte alls känner till barnkonventionen, trots


SKOLANS VÄRDEGRUND

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

att de 196 stater som har skrivit under den också förbundit sig att göra den känd bland både vuxna och barn. Bakom projektet ”Barn föds inte med fördomar” ligger Glada Hudik-teatern. Det består av tio planerade lektioner som alla på olika sätt vänder och vrider på ämnen som fördomar, olikheter och gemenskap. Skolans rektor Stig Gisslén nappade direkt när han fick erbjudande om att vara med. Under vårterminen har där­ för samtliga Johan Skytteskolans sju mellan­stadieklasser deltagit. Karin Ross­ hagen har varit ledare inte bara i klass 6B utan också samordnat skolans arbete. – Det har varit mer positivt än jag trodde från början. Värdegrunden ska ju genomsyra allt vårt arbete på skolan, men det är väldigt bra att få utrymme för det på schemat också, att få ordentligt med tid för de meningsfulla uppgifter som jag tycker projektplanen innehåller, säger Karin Rosshagen. Hon undervisar i svenska och SO, men just den här terminen har mentorernas ämnen ingen konkret betydelse eftersom skolan har valt att ta elevens val-timmar i anspråk för projektet. Det har inneburit att alla klasser har kunnat arbeta sam­ tidigt. Mellan gångerna har mentorerna återkopplat till Glada Hudik och också ibland tagit upp angelägna frågor kring arbetet på sina arbetsplatsträffar. Samtal om människors lika värde, ­rättigheter, fördomar och diskrimine­ ring rymmer mycket som kan vara svårt att ta upp med eleverna.

FOTO: PER TRANÉ

Karin Rosshagen är mentor för eleverna i Johan Skytteskolans klass 6B. Tillsammans med bland andra Liam Janemar diskuterar hon delar av FN:s barnkonvention.

– Men vi ska inte väja för komplexa och komplicerade frågor. Det är min uppgift som lärare att hantera dem. Samtidigt gäller det att inte skapa oro i klassrummet. Hur jag gör beror på flera olika saker, som tiden och situationen. Många gånger handlar det också om hur väl påläst och trygg jag själv känner mig i frågan. Att skolan använder elevens val-tim­ marna innebär att eleverna har fått byta ut sitt tecknande, kreativa skrivande och idrottande mot att diskutera värde­ grundsfrågor, se på film, skriva uppsat­ sen ”Om jag fick bestämma för en dag”, göra goda gärningar och formulera sin egen klasskonvention. – Vi har fått väldigt lite synpunkter på det. En elev sa till och med att det här var roligare än elevens val, berättar ­Karin Rosshagen.

– Och genom att sedan läsa presen­ tationerna på Glada Hudiks webbplats ­lärde vi känna personerna i filmen lite mer. Ännu närmare kom de flera av filmens aktörer när de med den fribiljett de fått genom sin medverkan i projektet, kunde se Glada Hudik spela ”Trollkarlen från Oz” i Globen. Tillsammans med resten av den månghövdade publiken fick de möta bland andra Dorothy, Alice och hunden Toto. Mest fick de nöja sig med att titta, men när aktörerna på scenen rev loss en av Salem Al Fakirs och Pontus de Wolfes specialskrivna låtar kunde de vara del­ aktiga på ett hörn. – Vi hade tränat in refrängen i förväg, berättar Karin Rosshagen. n HELENE LUMHOLDT

I slutet av projektet fick klassen besök av

Som bonus bjöds eleverna som medverkat i projektet in när Glada Hudik-teatern i maj fyllde Globen med sin uppsättning av ”Trollkarlen från Oz”.

en person från ett gruppboende som be­ rättade om sin egen situation, hur det är att ha en utvecklingsstörning. – Det var ett bra sätt att bli medveten om och spräcka fördomar, säger Karin Rosshagen. Ett annat sätt var filmen ”Hur många lingon finns det i världen?” som inledde arbetet.

Glada Hudik-teatern startade i Hudiksvall för 20 år sedan och utgörs till stor del av skådespelare med utvecklingsstörning. Teatern vill bidra till en större acceptans för olikheter i samhället. Läs mer på www.gladahudikteatern.se.

LÄRA #3/2016

11


VI VAR DÄR

Så överbryggar vi ­läsklyftan Läskunnighet är en sak, att bli en läsande människa något annat. Motivation kan vara avgörande. På vårens sista Mötesplats barnkultur berättade Jonas Andersson vad som får människor att vilja läsa.   Öka tillgången till litteratur, främja social läsning och använd förebilder — särskilt manliga, var några av råden. Vårens tredje och sista Mötesplats barn­ kultur arrangerades på Musikaliska den 25 april och handlade om läsfrämjande. Forskaren och litteraturvetaren Jonas Andersson presenterade ”Med läsning som mål”, en kunskapsöversikt om läs­ främjande metoder som han har skrivit på uppdrag av Kulturrådet. Vad är läsfrämjande? Det kan helt en­ kelt gå ut på att uppmuntra människor att läsa eller att vidga sina läshorisonter. Andra målsättningar med läsfrämjande insatser kan vara att öka tillgången till en mångfald av litteratur och att ta bort olika slags hinder för läsning. Närliggan­ de begrepp är läsattityd och läsintresse, alltså läsarens känslor gentemot att läsa respektive preferenser för genrer. Centralt är också läsmotivation, det som i vardagligt tal brukar kallas läs­ lust. Dessa behöver inte nödvändigtvis hänga samman. En person kan tycka att läsning är något bra men inte vilja läsa själv, alltså ha god läsattityd men låg läs­ motivation. Jonas Andersson pekade på en m ­ öjlig motsättning mellan ambitionerna att öka läsmotivationen och att bredda ­läsintresset. – I bästa fall kan man både öka motiva­tionen och skapa intresse för nya former av litteratur. I värsta fall prackar man på folk böcker de inte vill läsa. Det 12

LÄRA #3/2016

är ett klassiskt dilemma inom biblioteks­ världen – ge folk vad de vill ha eller änd­ ra läsintresset i vissa riktningar? För att förmå barn och unga att läsa behöver man känna till vad som ­motiverar till läsning. Några avgörande faktorer är att fritt få välja böcker ur ett rikt utbud av litteratur, att ha generöst med tid, att läsa litteratur med relevans för det egna livet samt att ha social inter­ aktion om det man läst. – Det kan ställas mot hur det faktiskt ser ut i skolans litteraturundervisning. Enligt Skolverkets senaste översikt står den i direkt motsättning till det, sa Jonas Andersson. Han menade att läsmotivationen är eftersatt.

– Du blir aldrig en fullgod läsare om du inte har motivation. Många läsfrämjande insatser riktar sig till familjer och ska grundlägga goda läsvanor tidigt, till exempel genom att skänka böcker till nyblivna föräldrar eller lyfta fram läsande förebilder för att fler ska läsa för sina barn. En kategori läs­ främjande metoder med särskild relevans för skolor är så kallade sommarläsnings­ program. Det är känt att elever tappar i läsförmåga över sommarledigheten. — Internationellt finns ett begrepp för

det, reading setback, vilket i s­ ynnerhet drabbar familjer utan läskultur. Sommar­läsningsprogrammen syftar till att överbrygga läsklyftan.


KRÖNIKA

SIGNERAT: ALICE HÄRDIN

ILLUSTRATION: ANNE-LI KARLSSON

Ung tjej – och auktoritet?

Det finns en del forskning om sommar­läsningsprogram som visar på goda e­ ffekter på läsförmågan. – Men jag problematiserar resultaten i min rapport. Är man duktig på att läsa för att man är med i ett sommarläsnings­ program, eller är man med i ett sommar­ läsningsprogram för att man är duktig på att läsa? Jonas Andersson avslutade med att ge några sammanfattande råd om läsfräm­ jande. – Börja tidigt och fortsätt. Våga identi­ fiera grupper med större behov och öka tillgången till litteratur. Främja social läsning och använd förebilder – särskilt manliga! Han poängterade också att valfriheten är viktigt. Elevernas läsintresse måste få styra. – Utgå från vad olika grupper har för intresse och skapa läsecirklar utifrån det, i stället för att missionera utifrån litteraturens värde. Sätt upp tydliga, genomförbara mål och utvärdera för att kunna sprida det ni gör till fler. n ANNELIE DREWSEN

Du kan ladda ner rapporten ”Med läsning som mål” från Kulturrådets webbplats.

P

å en middag för några veck­ or sedan började vi diskute­ ra hur elever använder mo­ bilen i klassrummet. Jag sa, på ett aningen automatise­ rat sätt, att mobiler kan vara en fantastisk tillgång om de används rätt, men om jag tyckte att eleverna stördes av dem skulle jag helt enkelt be dem lämna dem ifrån sig. En av de andra gästerna tittade menande på mig: ”Men skulle de verkligen göra det då?” Som ung tjej får jag ofta frågan om jag verkligen har kontroll över min klass. Framför allt när jag berättar att jag gärna arbetar med stökiga tonåringar. ”Ser de dig verkligen som en auktoritet? Är du inte mer deras kompis? Kommer de över huvud taget på lektionen?” De antaganden som ligger bakom är till att börja med fel, men de är också mycket märkliga. Någonstans gömmer sig en tanke om att auktoritet skulle grunda sig i en stor kropp eller ett erfaret ansikte. Varav jag besitter ingetdera. Jag ska snart börja på ett nytt arbete och var nyligen och hälsade på i k ­ lassen. Det är första gången på länge som jag ska arbeta med högstadieelever. Jag skulle bara observera första dagen så jag lånade en frånvarande elevs plats längst bak i klassrummet. Jag kom på mig själv med att hela tiden rätta till mitt kropps­ språk. Jag satte mig först bredbent och vilade med armbågarna mot knäna. Jag såg ut som att jag var bestämd men ändå kunde lyssna. Fast jag såg också lite ut som en psykolog på en anstalt. Jag satte mig med benen korsade och armen vilande över ryggstödet. Hade stolen krympt? Det kändes som att jag smält över den. Det såg larvigt ut, så avslapp­ nad behövde jag inte vara. Efter en stund gav jag upp och ställde mig lutad mot väggen. Jag tänkte på för­

fattaren och föreläsaren Lars Holmberg och hans rekommendation i Univer­ sitetsläraren om att lärare med fördel kunde bära skor med klack för att uppnå en viss auktoritet. Stående i strumpläs­ ten var jag för en kort stund beredd att hålla med honom. På rasten visade några av eleverna mig hur man spelar couronne. Från att ha varit en sansad och inte det minsta tävlingsinriktad person, fann jag mig plötsligt hårt koncentrerad och väldigt intresserad av att vinna. Jag stötte hårt och bestämt när jag skulle försöka få ner ringarna i hålen, såg de det? Jag tänkte på min röst, hur jag gick, min blick. Jag som så gärna möter ifråga­sättanden med självsäkra svar fann mig själv fundera över vad jag skulle äta till lunch för att det inte skulle framstå som fjompigt. Vi lärare vet att auktoritet är något som långsamt byggs upp med hjälp av lojalitet, ärlighet och kunskap. Att en fast hand eller en skri­ ken utskällning sällan leder till något som håller i längden. Att få elever bryr sig om hur man sitter, spelar couronne eller vad man äter till lunch. Tålmodigt försvarar vi det långsiktiga arbetet mot den ihåliga quick fix-aukto­ riteten som ibland efterfrågas utifrån. Ändå smyger sig tanken på – eller kan­ ske snarare känslan – att man måste visa sig stark. Ibland är det inte elevernas för­ troende som är problemet, utan ens eget.

ALICE HÄRDIN LÄSER MASTERPROGRAMMET I STATSVETENSKAP OCH VIKARIERAR SOM LÄRARE

LÄRA #3/2016

13


SAMTALET

” Erfarenhet viktigare än vetenskap” Undervisningen ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet, heter det. Ja, framför allt på lärarnas egna erfarenheter, menar professor Glenn Hultman. Han vill också se ett mer lokalt fokus inom den svenska skolan. TEXT: KATARINA BJÄRVALL FOTO: ULRICA ZWENGER

A

lla har gått hem. Utbildnings­ förvaltningens lokaler i det gamla Serafimerlasarettet på Kungsholmen ligger öde i skymningen när Glenn Hult­ man, professor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet, stiger in i konferensrummet. Han kommer direkt från ett seminarium som han och förvaltningen har arrangerat för en grupp förstelärare inom grundskolan. De har fått läsa ett antal forsk­ ningsartiklar och sedan förmedla hur de ser på möjligheten att tillämpa något av inne­ hållet i sin undervisning. Glenn Hultmans specialområde är gräns­ landet mellan forskning och undervisning. Det är ett tema som lyftes fram i läroplanen 2010 och som tar sig uttryck i till exempel praktik­nära forskning, learning studies och karriärtjänster. Han studerar hur kunskap överförs mellan lärare och forskare – hur ­lärare tar till sig forskning och hur utbild­ ningsforskare fångar upp relevanta ämnen att beforska. Och så studerar han den glapp­ kontakt som kan uppstå. Stockholms stad har satsat mycket på karriär­ tjänster för lärare. Ibland blir det oklarheter

14

LÄRA #3/2016

kring hur förstelärarna utses och vad de har för uppdrag, något som kan skapa spänningar på skolorna. Vad tycker du om förstelärarreformen?

– Om man ger förutsättningar för reformen så är den bra. Gör man det?

– Inte fullt ut. Det saknas en organisations­ syn. Jag har inte lyssnat med de lärare som inte är förstelärare, men när man talar med förste­ lärarna så märker man både deras entusiasm och deras frustration. När några får lönepåslag och andra får nedsättningar i tid så skapar det per definition utmaningar och spänningar. Egentligen är det common sense: om jag och du är förstelärare och ska jobba ihop med utveck­ lingsfrågor och så har jag en dag i veckan för det och du har ingen – då blir det inte bra. – Ett annat problem är att förstelärarna har en utvecklingsförväntan på sig, men det är inte alltid spritt i kollegiet, de andra har ju ofta inte tid. Vad kan man göra åt detta?

– Det finns en policyversion av varje r­ eform och så finns det en jordnära version som man måste gå ner i klassrummet för att se. Och det är inte säkert att den ser ut som man >>


SAMTALET

LÄRA #3/2016

15


SAMTALET

>>

hade ­önskat. En del problem är svåra att lösa, men en drivande och intresserad rektor kan uppfinna tid, till exempel genom att lägga ut studie­dagarna på ett visst sätt. Eller genom att införa en sådan innovation som att alla lärare möts och dricker kaffe varje dag klockan tio, det är hur simpelt som helst men kan faktiskt bli en tidsvinst när man träffar kolleger och diskuterar med dem. – Och sedan förstås genom att ta bort tids­ tjuvar framför allt i form av olika projekt. Kaskad­modellen måste bort, detta att det ­regnar reformer och initiativ och satsningar över skolan. Jag pratade med en lärare som hade räknat ut att på hennes skola pågick tjugo olika projekt under ett läsår. Förstelärarreformen och många andra av satsningarna grundas ju bland annat i att forskningen ska in i skolan. Sedan 2010 anger skollagen att all utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Hur gynnas elevernas lärande av det?

– Jaa ... det har vi inte sett ännu. Men det har gått sex år?

– Jag vet. Men det första man måste ta reda på är om forskningen har vandrat in i skolan. Har den inte det?

– Nej. Det väller in en flodvåg av forskning över skolan men den når ändå inte riktigt fram. En del kolleger till mig menar att forsk­ ningen liksom kryper in, till exempel genom att lärares språk har fyllts med begrepp som konstruktivism, sociokulturell, learning studies och kollegialt lärande. Men det räcker ju inte att en lärare säger att ”jag jobbar socio­ kulturellt”.

Kaskadmodellen måste bort, detta att det regnar reformer och initiativ och satsningar över skolan.

Är det vad du misstänker, att begreppen har landat men inte forskningens innehåll?

– Ja, jag och mina kolleger menar det. I en genomgång som jag gjorde inom projektet ”Skolforsk”, inför att Skolforskningsinstitutet skulle bildas, så tyckte jag mig se hur forsk­ ningen närmar sig klassrummet, men så viker den av och då kommer något annat som inte alls behöver vara forskningsbaserat, kanske tips om metoder och didaktiska tekniker. Är det oroväckande att ju mer det talas om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, desto sämre går det för eleverna i kunskapsmätningarna?

– Om forskningen inte har kommit in i s­ kolan så kan den inte vara orsaken till att ­saker går snett. Men om det hände, skulle det kunna vända utvecklingen? Blir man en bättre lärare av den vetenskapliga grunden?

– Nej, det är inte självklart. Men det betyder inte att forskning är dåligt. Om forskningen hade kommit in så skulle den kunna hjälpa till att höja resultaten. Lärare har ganska lätt för att ta till sig det som metodiskt och innehålls­ mässigt ligger nära den egna verksamheten, lik­ som det som uppstår i en dialog mellan dem och forskarna, det framkom på seminariet i dag. – Evidensstudier som John Hatties och Helen Timperleys är abstrakta och svårtill­ gängliga och kan vara svåra att överföra. Men det går. Ett utfall av Hatties forskning som är överfört är det här med lärarens betydelse. ­Eller att feedback generellt är effektivt, det vet varenda lärare i dag. Visste man inte det före Hattie också?

– Inte på det sättet. Det är poängen med den här typen av evidensstudier – att man får en bättre bild som kan ge stöd för det man tidigare trodde. Det är det som är beprövad erfarenhet. Ja, det är i och för sig lite synd när det g ­ äller beprövad erfarenhet, att begreppet tolkas som att erfarenheten inte är värd något förrän den har systematiserats och bekräftats i en forskningsliknande studie. Många gör gärna kopplingen till medicin, men evidens­ studier fungerar inte alltid för läkare heller. Jag läste nyligen att de använder sig till 90 procent av beprövad erfarenhet. Det har gått troll i det där att allt ska vara evidens. Men om man är ny måste man väl luta sig mot forskningen? Då har man ju inte den beprövade erfarenheten?

– Men ditt lärarkollektiv kan ha det. Och då kan de säga till dig att ”så här brukar jag göra när det gäller matte” och ”när du har en årskurs två så kan du prova det här”. Den be­ 16

LÄRA #3/2016


SAMTALET

prövade erfarenheten måste få vara verkligt erfarenhetsbaserad. Vid den rikskända Nossebroskolan i Västergötland har man ändå lyckats höja resultaten radikalt bland annat genom forskningsbaserat ­arbete. Kan Stockholms skolor lära något av det?

– Vad de har gjort i Nossebro påminner om det väldigt framgångsrika projektet i den k ­ anadensiska provinsen Ontario som jag känner bättre till och som är det enda fullskaleprojektet som är utvärderat. Både Nosse­bro och Ontario startade i en kris – Nossebro var en av Sveriges sämsta skolor – och då var det lätt att få energi. En p ­ rincip som båda har använt är det jag kallar att vända pyramiden, alltså vända hierarkin. Det går ut på att skapa ett lokalt fokus inom ett styrt system, att rigga organisationen så att lärarna vid fronten i dialog med rektorn ska kunna avropa stöd från till exempel special­pedagoger och få det snabbt. Initia­ tiven ska komma från klassrummen, från lärarna och e­ leverna. Man ska inte ensidigt köra ner en massa reformer uppifrån. – Stockholm kan inspireras av Nossebro och Ontario, men man ska göra sin grej. Det gäller att växla upp det som man redan gör bra, som Mattelyftet. Du har ju intresserat dig för praktiknära eller praxisinriktad forskning. Varför är det bra att lärarna själva forskar?

– Egentligen vet man inte det, men en anled­ ning till att det skulle kunna vara bra är att de här lärarna forskar på den egna yrkesvardagen och de problem de upplever där. Forskare väljer ämnen utifrån sitt synsätt, men lärare utgår från sin egen verklighet. De definierar det som har bäring på deras professionella utveckling. Vad kan det vara?

– Det finns ju högvis med ämnes­didaktiska frågor inom till exempel språkinlärning ­eller matematik. Att systematiskt utröna vad eleverna inte förstår när det gäller x inom matematiken, eller subtraktion eller procent­räkning. Det kan ses som petimäter­ studier, men det kan vara värdefullt. Alldeles utmärkt. Men det som ofta händer, och som kan vara problematiskt, är att vi vill att lä­ rarna ska bli akademiker och skriva avhand­ lingar – de ska bli som jag. Då blir ju lärares forskning detsamma som akademisk forsk­ ning. Skolverket har definierat innebörden av forskningsbaserad undervisning. Några nycklar är kollegialt lärande, formativ bedömning och­ peda­gogiskt ledarskap. Hur bidrar sådana arbets­sätt till elevernas lärande och utveckling?

Det som ofta händer är att vi vill att lärarna ska bli akademiker och skriva avhandlingar.

– Kollegialt lärande är lärare intresserade av, liksom av liknande metoder som ”kritisk vän” där man jobbar i par. De får syn på sig själva i undervisningsrollen och är väldigt ­positiva till det. Men om det inte finns förut­ sättningar, om ingen har tid att ägna sig åt det, är det svårt att realisera. Och det är upp till bevis om det påverkar deras undervis­ ningsroll och elevernas kunskaper. Timperleys studie visar på ett kluvet utfall – ibland får elever vars lärare jobbar med kollegialt läran­ de sämre utfall än kontrollgruppen. Kan det bero på att kollegialt lärande tar tid från annat som också är viktigt och kanske mer elevnära?

– Ja. Och sedan vet man att om det är påtving­ at så är det inte bra. Det var en av professor Andy Hargreaves’ slutsatser för många år sedan. Formativ bedömning då, hur vet man att det är bra?

– Därför att den ledande bedömningsfors­ karen Dylan Wiliam påstår det. Det finns förvånansvärt lite forskning, särskilt från Sve­ rige. Och vad är egentligen formativ bedöm­ ning? Om du tittar på definitionen så ser du att spridningen av vad det innebär är alldeles fantastisk. Men feedback ingår och det fung­ erar, det har ju Hattie data på. Och pedagogiskt ledarskap?

– Det bidrar positivt, tror jag, till elevernas utveckling om det uppstår en positiv koppling mellan ledarskapet och lärarnas arbete. Men problemet är att det kan bli ett glapp. R ­ ektorer har inte tid. Och det är inte heller säkert att ­lärarna vill att rektorn lägger sig i deras arbete. Men jag har ändå många exempel på att det >> LÄRA #3/2016

17


SAMTALET

>> fungerar bra. Det rektorerna kan göra är att

e­ ntusiasmera lärare, vara uppmärksamma på vad de behöver och ha en dialog med dem så att de förstår problematiken. Och rektorerna gör redan väldigt mycket av det. Det finns ­strategier som rektorer håller på med som ­ingen känner till, knappt ens de själva. När de ställer sig och brygger kaffe så kan det se trivi­ alt ut, men så kommer det fram en lärare och säger: ”Men du, när vi ändå står här ...”. Och då kan det plötsligt vara pedagogiskt ledarskap. Varför är det inte vanligare med delat ledarskap, där en rektor är pedagogisk ledare och en annan är ekonomisk-administrativ ledare?

– Jag tror att det är så att tjänsten innebär myndighetsutövning som måste kunna knytas till en person, till exempel om en elev ska flyt­ tas. Men rektorer är ganska ensamma och om två rektorer har bra kemi mellan sig och kan jobba ihop så kan delat ledarskap vara alldeles utmärkt. Kolleger som har forskat på det här menar att det är jättebra. Sedan går ju vissa saker att delegera. Biträdande rektorer kan ta ansvar för sådant som vissa skolbyggnader, schemaläggning eller byggnadsärenden. Kan­ ske behövs då en dialog med förvaltningen, så att handläggarna där vet vem de ska prata med. Vilken betydelse har det att läraryrket inte lockar de bästa studenterna?

– Eftersom det är en akademisk utbildning så är det ett problem om studenterna inte är tillräckligt förberedda för akademiska studier. Men jag är inte så säker på att det är de som har de högsta akademiska poängen som blir de bästa lärarna. Lärarkompetens är så mång­ fasetterat, det handlar så mycket om att känna in elever. De studenter som ingick i vårt forsk­ ningsprojekt om verksamhetsförlagd utbild­ ning var i alla fall väldigt bra lärarämnen, det tyckte både vi och deras handledare på sko­ lorna. Jag såg dem undervisa och följde dem i arbetet. Och de är nu ute och jobbar. Vad vet forskningen egentligen om den verksamhetsförlagda utbildningen, alltså praktiken, och hur den kan förbättras?

– En del påstår att man borde få en längre praktik tidigare under utbildningen, så att man kan hoppa av utan att det blir en ka­ tastrof om man märker att man inte passar för yrket. En del menar också att det behövs ­längre praktikperioder. Men sedan finns det andra som pekar på risken att praktikens ­erfarenheter då tar över de forskningsbasera­ de kunskaperna. Så sammantaget tror jag att det mesta fungerar bra i dag. – Man kan säga att det finns tre lärarutbild­ ningar: den akademiska, den verksamhets­ 18

LÄRA #3/2016

Det blir det tradi­ tionella läraryrket som överförs och då har den teoretiska delen av utbildningen mindre möjligheter att förändra skolan.

förlagda och sedan de första åren när man får en tjänst och har en klass. Och vilken är ­viktigast? Den sista. Då får man hoppas att man har ett antal vänliga kolleger som kan hjälpa till, och det har man oftast. Men det finns forskare som menar att detta gör att det blir det traditionella läraryrket som överförs och då har den teoretiska delen av utbildning­ en mindre möjligheter att förändra skolan. Vad krävs för att den svenska skolan åter ska hamna i topp internationellt?

– Det är ju tiotusenkronorsfrågan. Men i Ontario satsade man fokuserat på två, tre ­saker som man på goda grunder vet har ­positiv effekt. Läsning, skrivning och räkning. Framför allt läsning, eftersom det har en över­ spridning på matematik och en massa annat. Jobba i lugn och ro med det och håll borta andra satsningar. I Ontario har de visat att det går. Det tog femton år, men de såg resultat ­efter halva tiden. – Generellt vet vi för lite i dag om skolans inre arbete. Det var en av mina rekommen­ dationer till Skolforskningsinstitutet, att vi måste få systematiska studier av lärandet i klassrummen. Är skolan verkligen så myck­ et sämre i dag än tidigare eller är det andra ­grejer som har inträffat? Våra barn är ju på ett annat sätt i dag. Vad är det första du skulle göra om du blev ­utbildningsminister?

– Egentligen är det rätt lätt. Min program­ förklaring skulle vara det som vi har pratat om, att vända på pyramiden och gå mot ett mer lokalt fokus. Och skapa förutsättningar för lärare att jobba på det sättet, stötta det som de har ett intresse för och styra på uppstuds med lite extra resurser. n


FOTO: ULRICA ZWENGER

INTERNATIONELLT

Adrienne Gear — numera författare men fortfarande lärare hemma i Vancouver.

Faktatextens frontfigur Den kanadensiska läraren och lärar­ utbildaren Adrienne Gear besökte Stockholm i april. Vi träffade henne för att tala om läsande och skrivande — och om varför det är en kraft ett kunna läsa strategiskt.   — Vi utmanar inte eleverna tillräckligt om vi inte tror att de är kapabla, säger hon. När Adrienne Gear talar för 400 lärare förvandlar hon en kongressal på Stock­

holm Waterfront till ett lågstadieklass­ rum i Vancouver i Kanada. – Tänk dig att du ska köpa glass. Du vill ha en stor strut med tre smaskiga ­kulor. Det vattnas i munnen på dig, men så beställer din mamma en barnstrut. Det är en liten gul plaststrut, och glassen är inte ens en kula utan en klump! Publiken skrattar åt den övertygan­ de gestaltningen av ett besviket barn. Adrienne Gear fortsätter att tala som om hon stod framför sina egna elever:

– Nu kanske ni under varför Mrs Gear pratar om glassar när hon ska prata om skrivande. Det är för att när jag läser era texter så hittar jag klumpar. Hennes varma humor vittnar om djupa insikter om både barns världar och konsten att undervisa. Man kan riktigt se hur eleverna i hennes klassrum ena sekunden sitter knäpptysta och lyssnar för att nästa stund rulla runt på golvet i skrattsalvor. >> LÄRA #3/2016

19


INTERNATIONELLT

De senaste åren har Adrienne Gear utbildat lärare i läs- och skrivundervis­ ning, skrivit böcker och rest världen runt för att föreläsa. Trots det internationella genomslaget har hon inte lämnat klass­ rummet. Två dagar i veckan är hon fort­ farande lärare. Anekdoten om glassarna går ut på att förklara treskopsord, vilket är Adrienne Gears sätt att beskriva ord som är sär­ skilt intressanta och sofistikerade. Smas­ kiga som tre skopor glass. Genom att byta ut ord som nice och big till treskops­ ord kan eleverna göra sina texter mer intressanta för läsaren. På samma sätt paketerar Adrienne Gear sitt eget bud­ skap. I stället för att tala om lässtrategier säger hon reading power, eller läskraft på svenska. – För barn låter power mer tilltalande, men när jag tänkt mer på det inser jag hur mycket kraft det finns i att vara en strategisk läsare.

>>

Ordvalet, anekdoterna och metaforerna

må vara publikfriande, men Adrienne Gears budskap bygger på forskning och erfarenhet. Hon är dessutom generös med att berätta om sin egen utveckling som läsare och lärare. – Jag gick igenom skolan utan att ha kunskap om strategiskt läsande. Jag läste och försökte memorera allt! säger Adrienne Gear och skakar på huvudet. Numera har hon en djupare förståelse för hur läsande fungerar. – Det är i kopplingarna mellan infor­ mationen och läsarens tankar som det blir meningsfullt. Strategierna är egent­ ligen tänkande och kan appliceras på allt – böcker, konst och musik. Det handlar om hur man förstår sin omvärld. Adrienne Gear beskriver ett skifte i läsoch skrivundervisningen i Kanada de se­ naste tio åren. Grunden till förändringen kommer från forskare som David Pearson och Donald Graves, som har identifie­ 20

LÄRA #3/2016

”Hur kan vi ha elever som inte förstår vad de läser?” frågar sig lärarutbildaren och författaren Adrienne Gear och svarar själv: ”För att vi inte undervisar om förståelse!”

rat strategier som goda läsare respektive goda skribenter använder sig av. – De genomförde sin forskning på 1980-talet, men ibland tar det tid innan den når klassrummet, förklarar Adrien­ ne Gear. Hon gör också en koppling till sämre resultat i läsförståelsetest. – När testen började innehålla mer utmanande frågor blev poängen lägre, medan avkodningspoängen var höga. Vi lärare blev tvungna att reflektera. Hur kan vi ha läsare som inte förstår? För att vi inte undervisar om förståelse!

Hennes böcker och föreläsningar innehåller insikter hon själv fått. En handlar om balansen mellan skönlittera­ tur och faktaböcker. Hon brukar be sina åhörare att föreställa sig en våg. I den ena vågskålen ligger skönlitteraturen och i den andra faktaböckerna. Sedan får de uppskatta hur fördelningen ser ut i deras egen läsning, högläsningen och elevernas läsande och skrivande. — Ofta säger lärare att de läser mer skön­ litteratur. Vi måste balanserade det, sär­ skilt i den gemensamma läsningen, och


ENKÄT

FOTO: ULRICA ZWENGER

Hur lärde du dig att läsa?

– Jag brukar tala om brain pockets, fick­ or i hjärnan. Den ena rymmer fakta och information och den andra fantasi. Be­ roende på vilken sorts bok man läser gör man kopplingar till någon av fickorna.

integrera mer fakta i både läsande och skrivande. Även om hon kommit att bli en front­ figur för just faktatexter, inte minst genom sina två böcker ”Att läsa fakta­ texter” och ”Att skriva faktatexter”, använder hon gärna skönlitteratur i sin undervisning. – Jag tycker om att gå från fiktion till fakta, till exempel att läsa en berättelse som utspelar sig på en viss plats, som vi sedan läser en faktatext om. Återigen kommer en av Adriennes ­Gears talande bilder.

I boken ”Att läsa faktatexter” presente­ rar Adrienne Gear en egen modell för att läsa faktatexter, som delvis överlappar modeller inriktade på skönlitteratur. – Sedan jag skrev boken har jag tänkt mer på uppdelningen. Kopplingar gör man till exempel i både fakta och fiktion. I en skönlitterär bok kan vi göra kopp­ lingar till karaktären, en känsla eller en upplevelse. Med fakta är kopplingen annor­lunda. Om vi läser om rymden kan vi inte koppla till egna minnen, men till vår bakgrundskunskap. Det viktiga är att tala om skillnaderna. Hon vill också betona vikten av att se helheten. Det kan vara nödvändigt att lära ut strategierna en i taget, men målet är att eleverna ska ha tillgång till alla samtidigt. Det är så strategiska läsare gör. De väljer strategi efter behov. Adrienne Gear berättar om ett skolbesök i Höga­ näs. I en årskurs 3 högläste läraren Karin Boyes dikt ”Ja visst gör det ont”. – Eleverna var så engagerade och hade bra kommentarer, och fast jag inte förstod svenska så förstod jag. Det jag såg var läskraft. Vi utmanar inte elev­ erna tillräckligt om vi inte tror att de är kapabla. Hon menar att läsarens reaktion på en bok är viktigare än boken i sig. – Bara för att du stänger boken slutar inte tänkandet. En bra läsare fortsätter tänka när boken slutar. n ANNELIE DREWSEN

Adrienne Gear gav nyligen ut boken ”Att skriva faktatexter”, som bland annat innehåller konkreta lektionsförslag. I fjol utkom ”Att läsa faktatexter”, båda på Natur & Kultur.

Ylva Axnäs, lärare, ­Magelungsskolan — Jag är dyslektiker men lärde mig ändå läsa rätt fort. Jag kunde inte så många bokstäver innan jag började skolan, utan jag lärde mig där. Men det var först i fyran som jag började läsa på riktigt och då blev det tjocka böcker. Birgitta Gustafson, lärare, Midsommar­kransens gymnasium — Jag var sju år och gick i första klass. Vi hade läseboken ”Li och Lo”. Jag minns inte hur jag knäckte koden, men berättelserna i min läsebok om att far ror och mor är rar kommer jag ihåg. Att lära mig läsa tyckte jag var jättekul! Margareta Hagberg, studie- och yrkesvägledare, Bredängsskolan — Genom att ljuda bokstäver. Det var ett evigt tragglande, men på något sätt satt det så småningom. Det var blodigt allvar direkt. På den tiden lekte man inte fram kunskaper. Fröken satte upp stora bokstäver på en tavla som vi fick läsa. Vi använde mycket rim och ramsor. Marina Lo, kökschef, Magelungsskolan — Jag är kinesiska men född och uppvuxen i Indien. Jag lärde mig läsa i skolan. Vi fick lära oss läsa på kinesiska, indiska och engelska. På kinesiska innehåller varje ord flera olika tecken, och en liten skillnad på tecknet gör att det blir ett annat ord. Det var väldigt roligt. Richard Nordwall, biträdande rektor, Magelungs­skolan — Jag lärde mig läsa i ettan. Det tog lite tid, men jag tyckte att det var kul. Min fröken använde ljudningsmetoden. Jag kommer ihåg att vi bland annat fick läsa Siv Widerbergs dikter.

TEXT OCH FOTO: AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #3/2016

21


MIN SKOLA

” Min dröm är att bli läkare”

22

LÄRA #3/2016


MIN SKOLA

FOTO: MARC FEMENIA

SHEMAL REVEND, 18 MIDSOMMARKRANSENS GYMNASIUM ”Lärarna på min skola har det där lilla extra. De hjälper oss hela tiden och ser varje elev. De är tydliga med vad som krävs av oss för att vi ska nå våra mål. Det bästa är att de peppar oss lika mycket när vi har svackor. När jag skulle välja till gymnasiet åkte jag runt och kollade på olika skolor. Många kompisar från Segel­ torpsskolan, där jag gick, började i Huddinge. Men när jag kom till Mid­ sommarkransens gymnasium och såg lokalerna kände jag direkt att det här var min skola, här skulle jag trivas. Jag har inte ångrat mitt val en enda dag. Här är alla vänner med alla. Går det dåligt för en kompis så stöttar vi. Att vara schyst mot varandra sitter i väggarna. Sedan ett år går också min yngre bror här på skolan. Han trivs lika bra som jag. Jag har alltid varit ambitiös och tagit skolan på allvar. Det har jag med mig hemifrån. Naturämnena är mina favoritämnen. Speciellt matten, som jag tycker är grunden till allt. Jag är en positiv person med mycket energi. Energin får jag av att styrke­träna varje dag. När jag var yngre var jag överviktig. Träningen har fått in mig på ett mer hälsosamt spår med bra mat och sömn. Det hjäl­ per mig att klara skolan bra. Min framtidsdröm är att bli läkare, medicinsk tekniker eller apotekare. Jag vill ha ett yrke där man hjäl­ per andra. Men nu när jag snart ska sluta, känns det rätt läskigt. Här är jag trygg och trivs jättebra, både med kompisar och med lärare. Mest hop­ pas jag på att komma in på läkarpro­ grammet och kunna börja på KI till hösten. Men att plugga medicinsk teknik på KTH lockar mig nästan lika mycket. Vi får se.” n BERÄTTAT FÖR AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #3/2016

23


SPRÅKLÄRARASSISTENTER

Så mycket mer än spanskan Under det här läsåret har två lärare från Spanien assisterat kolleger på Åsö grundskola och Nya Elementar. Bakgrunden är ett samarbete med ­Spaniens ambassad som ska förbättra undervisningen i främmande språk.   Nu visar en utvärdering på många positiva effekter för både elever och lärare. – Jag gläder mig varje morgon åt att gå till skolan och möta intresserade elever och underbara kolleger! Så uttrycker sig Nerea Ruiz García, för tillfället språklärarassistent i spanska på Åsö grundskola. Hon är utbildad lärare i Spanien där hon har undervisat i span­ ska och engelska. Sedan hösten 2015 deltar hon i utbild­ ningsförvaltningens samarbete med Spa­ niens ambassad för att förbättra under­ visningen i främmande språk. Hon är med som assistent åt de svenska lärarna på lektionerna i spanska i årskurs 7–9. Camilla Ferm Lange, lärare i spanska och engelska, är en av dem som har fått möjligheten att undervisa tillsammans med Nerea Ruiz García. Hon var lite ner­ vös i början över att behöva tala spanska med sin kollega. — Under lång tid hade jag ju bara pratat

med eleverna om det som står i lärobo­ ken och det är ju en spanska på lägre nivå än den man använder med en lärar­ kollega som har spanskan som moders­ mål. Men den oron gick över. – Det här är ju som en lektion i span­ ska för mig också. Jag kan fråga Nerea 24

LÄRA #3/2016

om sådant jag är osäker på. Eleverna ser samtidigt att jag inte kan allting rätt och att det faktiskt går att ta reda på saker utan att prata svenska. Verkligheten, sådant som inte står i läro­böckerna, kommer närmare med en lärare i klassrummet som har spanska som moders­mål, menar Camilla Ferm Lange. – Jag kan undervisa om fakta, men Nerea kan berätta om sina egna upp­ levelser av och i Spanien. Nerea Ruiz García nickar. Med elev­ erna pratar hon om vardagslivet och om sådant som intresserar ungdomar, som musik, sport och kändisar i Spanien. – Eleverna är nyfikna på det som inte står i läroboken. Med mig får de prakti­ sera språket utan att ta genvägen över svenskan. De är tvungna att använda olika strategier, försöka hitta synony­ mer, beskriva med flera ord, och om spanskan inte räcker till får de använda sig av kroppsspråket. En nödlösning är att vi kommunicerar på engelska.

”Eleverna blir mer motiverade, och dessutom är det ju som en lektion i spanska för mig också”, säger Camilla Ferm Lange (närmast) om samarbetet med Nerea Ruiz García.

Nerea Ruiz García kan också berätta om

spanska sedvänjor som svenskar inte känner till. Före jullovet fick eleverna till exempel se ett Youtubeklipp om hur ­nyåret firas i Spanien. – Vi har en speciell sed där alla äter tolv vindruvor var, en för varje klock­ slag, när det gamla året övergår i det nya. Eleverna är också nyfikna på hur sko­ lan fungerar i Spanien. Hon får berätta att skoldagen är ungefär lika lång som i Sverige, att vissa skolor har skoluni­ former och att i gymnasieskolan är det ovanligt att eleverna får lunch i skolan.

Att eleverna i Sverige får använda sina mobiltelefoner på lektionen blev nästan en chock för Nerea Ruiz García. – I Spanien tar lärarna ifrån eleverna mobilerna. Samtidigt ser jag ju att de ibland är användbara på lektionerna, som för att kunna söka upp en bild som visar vad jag eller eleven menar. Camilla Ferm Lange vill varmt rekom­

mendera andra lärare att ha en kollega med spanska som modersmål i klass­ rummet om de får möjlighet.


FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

SPRÅKLÄRARASSISTENTER

– Eleverna blir både mer motiverade och mer intresserade. Och det betyder inte mer jobb för mig som lärare, det är inte som att vara handledare. Det här är extra hjälp i stället, understryker Camil­ la Ferm Lange och konstaterar att hon på köpet inte bara har fått en ny kollega utan också en ny vän. Nerea Ruiz García har börjat på sfi och även om det här projektet tar slut till sommaren skulle hon inte ha något emot att stanna, plugga svenska och jobba några år som spansklärare i Sverige.

– Det här har gett mer än bara språ­ ket. Alla som deltar får kunskaper om en annan miljö och en annan kultur, konstaterar Karin Johansson på utbild­ ningsförvaltningen som är ansvarig för samarbetet. Förutom Åsö grundskola har Nya Ele­ mentar deltagit i projektet. Hon berät­ tar att en utvärdering visar att utbytet har varit väldigt lyckat även där – för både lärare, elever och språklärarassis­ tenten.

Till hösten är det dags för två nya ­ ssistenter. Uttagningen är på gång i a Spanien, men det är ännu inte bestämt vilka två skolor som kommer att ingå. – Vår förhoppning är att vi också får ett samarbete kring kompetensutveck­ ling, språkstudier och skolbesök för spansklärare i Stockholm. Men redan nu är det klart att lärare i spanska kan söka stipendier som omfattar spanskstudier och uppehåll på en till två veckor i Spa­ nien i sommar, säger Karin Johansson.n INGELA ÖSGÅRD

LÄRA #3/2016

25


KREATIV PEDAGOGIK

”Kreativ torsdag” på Adolf Fredriks musikklasser. Fjärdeklassarna Josefine Stehn (till vänster) och Elsa Rutberg får skärpa sinnena lite extra på en annorlunda matematiklektion.

26

LÄRA #3/2016


KREATIV PEDAGOGIK

”Det ska vara kul att tänka” På Adolf Fredriks musikklasser kan alla elever komma till biblioteket på sin håltimme eller rast och delta i ”Kreativ torsdag”. Just i dag har dessutom en fjärdeklass sin mattelektion förlagd till skolbiblioteket, där de blir utmanade med magiska trick. TEXT: INGELA ÖSGÅRD FOTO: MARC FEMENIA

R

unt ett soffbord i biblioteket sitter elever i klass 4E och undersöker spelmarker som har en blå och en vit sida. De klämmer och känner efter om sidorna är olika, drar med fingrarna längs kanterna och låter markerna glida på bordet. Nyss har Micke Hellström, på besök i ­biblioteket på Adolf Fredriks musikklasser, utmanat eleverna med sitt magiska trick. Han ­blundar och ber dem lägga upp ett valfritt antal spelmarker på bordet och sedan tala om hur många som har den vita sidan uppåt. Med känsliga händer cirklar han över spelmarker­ na, skjuter dem lite fram och tillbaka, vänder på någon, känner efter, vänder tillbaka och delar slutligen in dem i två högar.

– Nu har båda högarna lika många marker med den vita sidan upp, eller hur? Eleverna räknar och svarar ja. För att försäkra sig om att det inte är en slump får de på nytt lägga upp valfritt antal spelmarker och vända fyra, sju, nio eller hur många de vill med den vita sidan upp. Varje gång lyckas Micke Hellström, blundande eller med förbundna ögon, dela upp markerna i två högar med lika många vita i varje. Eleverna klämmer och fingrar på spelmar­ kerna och kommer med olika förklaringar: ”Det känns som om den vita sidan är lite tjockare än den blå.” ”Det verkar som om den blå sidan glider lite lättare.” ”Jag tror inte att det är något med känseln, det måste ju vara något matematiskt.” >> LÄRA #3/2016

27


KREATIV PEDAGOGIK

”Kanske någon ekvation?” föreslår en elev. Sofia Malmberg är bibliotekarie på sko­ lan. Det är hon som har bjudit in Två plus ­matte, det vill säga Micke Hellström och Tove Verner-Carlsson, som också visar tricket med spelmarker. De är gäster i ”Kreativ torsdag”, en aktivitet som Sofia Malmberg arrangerar i ­biblioteket varje torsdag klockan 10–14.

>>

Jag tror inte att det är något med känseln, det måste ju vara något matematiskt.

28

LÄRA #3/2016

Idén fick hon i den ordinarie undervisningen

som ingår i hennes uppdrag som skolbibliote­ karie där hon arbetar mycket med att integre­ ra medie- och informationskunnighet. – När jag arbetade så nära eleverna upp­ täckte jag att det skapades en relation mellan oss som jag ville bygga vidare på. Men läropla­ nen gav mig inte det fria spelrum jag eftersträ­ vade, det skulle vara en aktivitet som byggde

på frivillighet och att eleverna kom till biblio­ teket på raster och håltimmar. Hon väljer aktiviteter som stimulerar elev­ ernas eget skapande och deras kreativa för­ måga. Det kan vara något som är inriktat på läsande eller skrivande, eller något där de får skapa med olika sorters material. Eller, som nu, matematik. I taket hänger något som vid en första an­ blick ser ut som en lampa men visar sig vara en utrangerad bok som på ett kreativt sätt vikits till bokkonst. I biblioteket står också olikfärgade askar i varierande storlekar som eleverna har fått vika av papper från tapet­ kataloger. – Det kreativa kan också vara något lit­ terärt, språkligt. Jag har till exempel låtit eleverna med högst tio ord beskriva vad deras


KREATIV PEDAGOGIK

favoritbok handlar om. Det är en utmaning att sammanfatta innehållet i en text med så få ord och dessutom få till ett kreativt anslag. Alla elever på skolan har rätt att komma till biblioteket på sin håltimme eller rast och delta i ”Kreativ torsdag”. Just i dag har dessutom klass 4E sin mattelektion förlagd till bibliote­ ket. Elever kommer och går och samsas glatt vid de olika borden. Några pojkar från skolans förberedelseklass besöker biblioteket med lärare och tolk. De får en kort introduktion av tolken och blir sedan uppslukade av att försö­ ka lösa det magiska tricket med spelmarkerna. – Vi gör det här för att vi brinner för att göra matematik tillgängligt, roligt och intressant. Alla ska förstå problemet, men för att lösa det krävs list. Eleverna ska helt enkelt tycka att det är kul att tänka, säger Micke Hellström.

Hon väljer aktiviteter som stimulerar elevernas eget skapande och deras kreativa förmåga.

”Det kreativa kan också vara något litterärt, språkligt”, säger bibliotekarie Sofia Malmberg.

Han och Tove Verner-Carlsson har också tagit med sig andra kreativa klurigheter. De elever som vill får klippa ut en pappersdrake, vika så att den blir tredimensionell och pla­ cera på en hylla. Draken visar sig ha oväntade egenskaper när du fångar dess blick och cirk­ lar runt den. Momo Sundbäck från klass 6A har suttit och

Att klippa och vika en tredimensionell pappersdrake med oväntade egenskaper hör till de kreativa klurigheter som Micke Hellström delar med sig av. Här visar han eleverna (från vänster) Freya Hollmark, Elise Borg och Lea Stjernman.

tittat när Tove Verner-Carlsson gör det ma­ giska tricket med spelmarkerna. – Nu kom jag på det, låt mig försöka! utro­ par hon plötsligt. Hon blundar medan några kompisar lägger ut spelmarker och talar om hur många som är vita. Två gånger gör hon om samma sak, place­ rar markerna i två högar med lika många vita i varje. Tove Verner-Carlsson nickar: Momo Sundbäck har kommit på tricket. Hon är just på väg att förklara hur det går till när Sofia Malmberg uppmanar henne att inte avslöja, utan i stället skriva ner lösningen och lägga i tävlingslådan. – Det är så svårt att skriva och förklara, protesterar Momo Sundbäck, men hon lyckas ändå efter lite funderande få till ett skriftligt svar. När den kreativa torsdagen är slut klockan två har Sofia Malmberg räknat in inte mindre än 428 besökare under fyra timmar. Tre av dem har vunnit var sin liten goodiebag som all­ tid delas ut till vinnande bidrag. Sofia Malm­ berg är enväldig domare. Normalt delar hon bara ut en goodiebag, som består av en snygg tygkasse med en nyutkommen bok som eleven får välja, några vykort och en anteckningsbok. – Men den här gången var eleverna så feno­ menalt duktiga att jag inte kunde göra något annat än dela ut tre priser. n LÄRA #3/2016

29


PROFILEN

Rektorn som hittat lugnet Som barn visste hon knappt vad en rektor var och läraryrket var hennes andrahandsval. Nu är Helena Nilsson inne på sitt sjätte år som rektor på Solhemsskolan i Spånga och stortrivs.   — Det är en ynnest att få arbeta i ­skolan och kunna göra skillnad! Klockan är snart halv fem och Helena Nilsson har hängt av sig kavajen. – Det händer att jag går i munkjacka till jobbet. Kavajen gör mig mer f­ ormell. Jag har ingen standarduniform, säger Helena Nilsson som har bytt om till trä­ ningskläder inför dagens sista arbets­ uppgift: att leda ett pass yoga för perso­ nalen. Hon lämnar den röda paviljongen där hennes arbetsrum finns och går till idrottssalen. Ur ett skåp märkt ”Yoga” tar hon fram matta, filt, bolster och två klossar. Sedan sätter hon sig med benen i kors och blundar. Bakom henne lyser två ljuslyktor. Det är något rituellt över det hela. Att lämna ansvar och prestation för att vara i tystnaden och lugnet. – Yogan har hjälpt mig att stilla mitt sinne och min hjärna som alltid går på högvarv. I höstas utbildade hon sig till instruk­ tör i yin-yoga. Att leda ett pass för per­ sonalen som en del i skolans friskvård kändes naturligt. – Det är kul att få andra att växa och pröva. Men första gången var det jätte­ pirrigt. Det kändes konstigt att sitta här i tajts. En efter en tassar lärarna in i salen och sätter sig. När klockan är kvart i fem är sju deltagare samlade. 30

LÄRA #3/2016

– Som vanligt börjar vi med att andas. Slappna av i bäcken och höft, räta upp ryggen och andas i fyrkant, säger Helena Nilsson med yogalugn i rösten. Kontrasten mot resterande timmar av arbetsveckan är stor. Helena Nilsson har ansvar för 740 elever och 94 anställda. Verksamheten sträcker sig från förskole­ klass till årskurs 6 och är uppdelad på två enheter utspridda i sju skolbyggna­ der. – Att vara rektor är ett oerhört intres­ sant jobb. Det är kravfyllt och komplext, men det finns stora möjligheter att på­ verka. Och det går att jobba pedagogiskt! Helena Nilsson är säker på sin sak. Men att hon skulle hamna här var inte självklart. Som barn hade hon ingen re­ lation alls till rektorn på sin skola i Skatt­ kärr utanför Karlstad. – Jag minns att jag längtade efter att börja skolan och gjorde hoppsasteg i grusbacken upp till den gamla sten­ byggnaden. Men jag tror inte att jag över huvud taget funderade på att det fanns en rektor. En person hon däremot minns är läraren Heidi i femte klass. – Det hade varit stökigt med många lärarbyten och hon mötte en grupp som var ganska obstinat. Heidi visade att hon brydde sig om oss. Hon stod upp, stod ut och stod kvar. Helena Nilsson beskriver Heidi med ord som ”relationellt ledarskap”. Det är en yrkespersons perspektiv. Orden tycks ha samma funktion för henne som kavaj­ en. De skapar ett formellt uttryck. Men vilka ord är viktigast?


FOTO: MARC FEMENIA

PROFILEN

– Mod och uthållighet. Jag har mod att göra saker som är svåra. Jag räds inte komplexitet och gör skillnad för att jag tar organisationen igenom det. Jag kommunicerar med andra om varför, finns där när det kör ihop sig och läm­ nar inte över utan att följa upp och ta ansvar. Som exempel nämner hon när det nya betygssystemet infördes och många ­lärare var osäkra. Då hade Helena Nils­ son betygsjour på sitt kontor, dit lärare kunde komma och få stöd i betygsätt­ ningen. En annan förändring hon har drivit på är elevledda utvecklingssamtal. Lärarna förberedde sig genom föreläs­ ningar och utbyten med en grannskola. Men när det var dags att genomföra sam­ talen var det många som tvekade. – Det jag gjorde var att säga: ”Nu gör vi det här. Ni är vana vid att ha utveck­ lingssamtal. Lita på er själva.” Efteråt var det många som sa att det inte var så far­ ligt, och eleverna var superstolta!

Helena Nilsson har vuxit ifrån föreställningen att rektorsjobbet skulle vara tråkigt. ”Det är ett oerhört intressant jobb. Kravfyllt och komplext, och det finns stora möjligheter att påverka.”

Helena Nilsson säger att hon har lyckats med det mesta i yrkeslivet. – Tron på mig själv i min profession är stark. Frågan är om jag har lite för starkt självförtroende. En kort paus för eftertanke. – Samtidigt har jag fått bekräftat att jag har en förmåga att analysera och dra slutsatser av information. Att jag är prick­ säker och kan se vart saker är på väg. Nå­ gonstans måste jag våga lita på att jag har en magkänsla och en tankeverksamhet som gör att jag oftast träffar rätt. När rektor Helena Nilsson talar om ­ledarskap och skolutveckling radar >>

HELENA NILSSON Aktuell: Vill tillsammans med personalen göra Solhemsskolan till en känd förebildsskola i Sverige. Skriver på en bok som har arbetstiteln ”En rektors dagbok”. Gör: Rektor på Solhemsskolan i Spånga. Bor: Herrängen. Gillar: Människor som gör sitt bästa. Nyfikenhet och mod. Ogillar: Gnäll och skvaller. På lediga stunder: Tycker det mesta är roligt som har med lärande och ­relationer att göra. Yogar så ofta jag kan, oftast flera dagar i veckan. Umgås med nära och kära. Läser: Det mesta. Har alltid minst en skönlitterär bok och en faktabok på gång. Just nu Ernst Brunners trilogi ”Där går han” och Carol S. Dwecks bok ”Mindset — du blir vad du tänker”. Lyssnar på: Människor som har något att säga och berätta, oavsett uttrycksform. Bästa rektorsminne: När en av mina mest motsträviga lärare gav mig en eloge för ett stort och svårt utvecklingsarbete som pågått i många år. Även hon blev nöjd!

LÄRA #3/2016

31


FOTO: MARC FEMENIA

PROFILEN

I höstas utbildade sig Helena Nilsson till yogainstruktör. Nu leder hon pass för personalen som en del i skolans friskvård.

>> ­orden upp sig elegant, men när hon ska

tala om sig själv tvekar hon. – Jag blir mer eftertänksam när jag ska prata om mig själv som yrkesperson. Det är svårt att komma under den välformulerade ytan, locka fram min­ nen och människor ur orden. Men när hennes mod kommer på tal igen vandrar ­Helena Nilssons tankar till morföräld­ rarnas kök hemma i Karlstad. Där kunde hon sitta med en kopp varm choklad med vispgrädde och bli tagen på allvar. – Jag hade några starka personer runt mig under min uppväxt och en av dem var min mormor. Hon gjorde saker som många kvinnor inte gjorde då. Jag tror att jag har fått mitt mod från henne. Mormor Lilly arbetade på kontor i en skobutik. Morfar Åke var sjukpensionär efter ett yrkesliv som gjutare. – Morfar delade ut tidningar ibland. Då fick jag cykla med honom klockan fyra på morgonen. Mormor stod i köket och lagade mat när hon inte jobbade. Hemma var det livligt och intensivt och jag behövde en fristad. Det blev många samtal med mormor och morfar. Det är lätt att föreställa sig hur hon växte i morföräldrarnas sällskap. Fyra de­ 32

LÄRA #3/2016

cennier senare vill Helena Nilsson få andra att växa. Att arbeta med människor var in­ gången till arbetslivet, även om siktet från början var inställt på beteendevetenskap. – Jag hade valt läraryrket som num­ mer två. Men det jag trodde att jag skulle få som beteendevetare har jag fått med råge i läraryrket. Att jobba med elevers lä­ rande och växande är det bästa som finns. Hon utbildade sig till mellanstadie­ lärare. Efter att ha bott i Spanien och bil­ dat familj hamnade hon i Stockholm och har arbetat i flera kranskommuner. En av dem var Lidingö där hon var projekt­ ledare för förskoleklassens intåg i sko­ lan. När projektet tog slut uppmanades hon att söka en tjänst som biträdande rektor. Återigen tvekade hon. – Att vara rektor verkade vara så mycket rutin och tråkigt. Jag hade tänkt säga nej men insåg sedan att jag inte kunde göra det utan att först prova. Sedan början av 2000-talet har hon haft skolledartjänster i Täby, Lidingö och Val­ lentuna. I januari 2011 kom hon till Sol­ hemsskolan i Spånga. – Jag har vuxit ifrån min föreställning om att det skulle vara tråkigt. Det är ett oerhört intressant jobb.

I idrottssalen byter deltagarna yoga­ position. Helena Nilsson går runt och justerar ett ben, en arm. Det är alldeles tyst. En riktig fristad för en rektor. Hennes arbetsrum i den röda pavil­ jongen är tomt. På konferensbordet lig­ ger tjänsteplaneringen inför nästa läsår – en Excelfil med otaliga kolumner koda­ de i olika färger, utskriven på A4-papper som tejpats ihop. Om läraren Helena Nilsson hade sett dem hade hon nog ska­ kat på huvudet och sagt att det verkade tråkigt. Men när hon som rektor Helena satt hemma en helg och lyckades knäcka koderna i filen blev hon lycklig. Kanske är det samma glädje som hon kände när hon som barn fingrade på morfars pus­ selbitar. – När mormor jobbade kunde jag sitta med morfar och lägga pussel. Det var tusentals bitar, helt sjukt. Det kunde ta flera veckor att lägga ett sådant pussel. Men morfar var duktig på att se nyanser och sorterade bitarna i olika burkar. Han hade alla sina pussel i förrådet, och när han var klar började han om från början. Precis som det jag gör som rektor. n ANNELIE DREWSEN


SKOLA OCH SAMHÄLLE

Företagare för en vecka Vilket företag skulle kunna etablera sig i Bromma? I Tensta? Vilka förberedelser är nödvändiga? Det är frågor som ekonomieleverna på Östra Real ägnar sig åt under den vårvecka när allt handlar om företagsetablering. Det ämnesövergripande arbetssättet bidrar till att skapa en helhet i utbildningen.

ger de sig iväg till området för att rekog­ noscera och träffa boende. – Bromma har en ganska hög medel­ inkomst och vi läste också i en artikel att det är gott om hundar men ont om hund­ dagis där. Och när vi frågade folk på gatan som gick med hundar tyckte de att det var en bra idé att starta hunddagis, berättar Hugo Dahlquist.

— Från början handlade det bara om att presentera ett område, men varje år har vi byggt på idén, och eftersom e­ leverna går ekonomiprogrammet är själva ­stommen att sälja in en affärsidé. – Ofta har eleverna inte riktigt fått kläm på stadsdelarna, så de får samtidigt en inblick i det, säger Marie Waern. Statistik om de olika stadsdelarna, som antal invånare i olika åldrar, medel­ inkomst och antal sjukdagar, kan elev­ erna hämta på webbplatsen statistik­ omstockholm.se. Eleverna har också tittat på ett nyhetsinslag på Youtube som visar att hälsogapet är enormt mellan en lågutbildad person i Vårby gård och en högutbildad i Danderyd; medellivs­ längden är 18 år kortare i Vårby gård. – I början av veckan undrade vi verk­ ligen hur vi skulle hinna med allt, säger Hugo Dahlquist som hade en sådan tur att han lottades till stadsdelen Bromma där han själv bor. Redan första dagen har eleverna läst in sig på sin stadsdel och andra dagen

I Tensta, som har en lägre medelinkomst än Bromma, bestämde sig Moa Werde­ ritschs grupp för att starta en cykelbutik, eftersom det saknades en sådan. – Allt ska vara till ett rimligt pris men samtidigt erbjuda så god kvalitet som möjligt på cyklarna. De flesta vi frågade i Tensta tyckte att idén var bra, även om några var oroliga för stölder. I arbetet ingår också att hitta lämplig lokal för verksamheten, fundera på hur många anställda som behövs, vilka för­ säkringar som måste tecknas, avtal med leverantörer, ­kollektivavtal med fack­ förbund och så v­ idare. – Eleverna får förstås också göra en ekonomisk kalkyl. Hur många anställda behövs och vilka blir kostnaderna för löner och sociala avgifter? Kostnader för marknads­föring, inköp av varor, inred­ ning och inventarier måste också beräk­ nas, säger Patricia Lilliesköld. FOTO: CARLA ORREGO VELIZ

”Etablering av företag i olika stadsdelar” kallas ett projekt på Östra Reals gymna­ sium som pågår en hel vecka då schemat rensas från all övrig undervisning. Klas­ sen delas in i grupper om fyra elever som var och en slumpvis tilldelas en av Stock­ holms stadsdelar där de får i uppgift att starta ett företag. Det är Patricia Lilliesköld, Marie Waern och övriga lärare på ekonomi­programmet som varje vårtermin låter sina elever i årskurs 1 prova på företagandets hårda villkor. – Målet är att presentera ett affärs­ koncept och förklara den samhälls- och företagsekonomiska grunden för idén. Eleverna får undersöka stadsdelen för att se vilken typ av företag som saknas där. De ska utgå från hushållens genom­ snittliga privatekonomi i området. Sedan gäller det att övertyga investerare, det

vill säga oss lärare, om att satsa kapital i företaget, berättar Patricia Lilliesköld, som tagit med sig projektet från sin tidi­ gare anställning på Vilunda gymnasium i Upplands Väsby.

Eleverna Hugo Dahlquist och Moa Werderitsch ska övertyga lärarna Marie Waern (till vänster) och Patricia Lilliesköld om att affärskonceptet håller.

Marie Waern påpekar att veckan engage­ rar lärare i flera ämnen, inte minst mate­ matik och samhällskunskap. – Men även svenska eftersom elev­ erna måste kunna skriva en rapport och ­presentera sitt företag. Samarbetet mellan eleverna är också en viktig del av uppgiften. – Vi fick dela upp arbetet och kunde jobba var vi ville. Så vi skrev ett kontrakt mellan oss bland annat om hur vi skulle göra om någon var sjuk eller borta, be­ rättar Moa Werderitsch som också tycker att hon har lärt känna flera av sina klass­ kamrater bättre. – Och vi hann faktiskt få allt f­ ärdigt tills vi skulle presentera de olika företags­ idéerna på fredagen, konstaterar Hugo Dahlquist. n INGELA ÖSGÅRD

LÄRA #3/2016

33


FOTO: MARC FEMENIA

ELEVHÄLSA

Resurspedagogen Veronica Sundberg ger även taktil massage till elever som visar tecken på stress och koncentrationssvårigheter.

Större fokus på förebyggande Elevhälsoarbetet har varit för inriktat på att åtgärda problem. Nu visar ett pilotprojekt med åtta skolor i Stockholms stad på möjligheterna med ett mer förebyggande och hälsofrämjande arbetssätt. Taktil massage och yoga kan vara en ­utmärkt hjälp för elever som visar tecken på till exempel stress och koncentra­ tionssvårigheter. Det vet resurspedagogen Veronica Sundberg, tillika certifierad taktil­massör, och specialpedagogen Maria Lindgren som båda ingår i elevstöds­teamet på Thorildsplans gymnasium. I teamet finns också två skolsköterskor, två ­kuratorer, två speciallärare och två studie- och yrkes­vägledare. Och som chef för teamet en av skolans tre rektorer. – Vi har valt att kalla oss elevstöds­ team eftersom även studie- och yrkes­ vägledarna finns med. De är viktiga per­ soner för att förebygga skolk och avhopp från skolan, berättar Maria Lindgren. Tack vare att skolan varit med i utbild­ ningsförvaltningens pilotprojekt har teamet börjat förändra sitt arbetssätt, intygar de båda. 34

LÄRA #3/2016

– Tidigare jobbade vi nästan bara på individnivå, säger Veronica Sundblad. Men det handlar inte bara om att rädda elever utan också om att förebygga pro­ blem. Nu ser vi mer till hela gruppen och vi lär också av varandra, det vill säga har mer av kollegialt lärande. Elevstödsteamet träffas två gånger i veckan. Ena gången med alla tre rekto­ rer då teamet talar specifikt om elev­ erna. – Vid det andra mötet pratar vi mer om skolutveckling; vi utvärderar och diskuterar nuläget och hur vi vill att organisationen och elevstödet ska se ut framöver, säger Maria Lindgren. Andra viktiga ingredienser i det nya

arbets­sättet är att Maria Lindgren oftare samarbetar med läraren i klassrummet för att inkludera elever och ge fler i klas­ sen stöd. – Om det är problem i en klass kan det också hända att läraren ber oss att samla teamet. Med många ögon och med all den kompetens som finns i teamet har det blivit lättare att hitta olika lösningar. Problemet kan ligga både på individ- och gruppnivå.

Sedan 2014 lyfter skollagen också fram att skolan är skyldig att erbjuda extra anpassningar utifrån elevers indi­ viduella behov. För en elev med hörsel­ skada har Thorildsplans gymnasium ny­ ligen byggt om ett klassrum med bland annat heltäckningsmatta och andra ljud­ dämpande material. – Men extra anpassningar kan också handla om att elever med adhd behöver placeras långt fram i klassrummet och att läraren behöver skriva mycket på tav­ lan, eftersom de eleverna har lättare att ta till sig kunskaper visuellt. Eller om att ge extra skrivtid till elever som behöver det, exempelvis till dem med dyslexi, ­berättar Maria Lindgren. Catharina Sackemark Larsson är samord­

nare för elevhälsoarbetet i Stockholms stads skolor. – Hon har lärt oss att se elevstöds­ teamets värde och våra olika kompe­ tenser, säger Veronica Sundberg. Vi har blivit mycket modigare och lärarna har också sett oss. Det känns verkligen som att vi är en skola nu. Själv konstaterar Sackemark Larsson att det tar tid att förändra elevhälso­ teamen från det mer åtgärdande arbets­ sättet på individnivå till ett förebyg­ gande och hälsofrämjande arbetssätt på grupp- och organisationsnivå. – Precis som på Thorlindsplans gym­ nasium behöver de olika kompetenserna inom elevhälsan samverka med varan­ dra och med lärarna om alla elever ska få möjlighet att nå kunskapsmålen, säger hon. n INGELA ÖSGÅRD

UPPDRAG ELEVHÄLSOTEAM ■■Startade hösten 2013 för att stötta skolornas elevhälsoarbete. ■■Fyra grundskolor och fyra gymnasieskolor har deltagit i pilotprojektet som avslutades vid årsskiftet. ■■Erfarenheterna ska nu spridas och under 2016 är elevhälsoarbetet ett prioriterat område inom utbildnings­ förvaltningen. ■■Rektorer, elevhälsoteam och specialpedagoger i gymnasieskolan kommer att erbjudas kompetensutveckling.


VI VAR DÄR

TÄVLING

” Skolan viktig som ­alternativ värld” Pojkar som växer upp i miljöer med starka hedersrelaterade normer får tidigt lära sig att de är viktigare än flickor och ska ”beskydda” sina systrar från att vanhedra familjen. Skolan har en mycket viktig uppgift för de här eleverna, framhöll forskaren Astrid Schlytter på ett seminarium nyligen. – I socialiseringsprocessen som pojkar­ na genomgår lär de sig tidigt att deras uppgift är att kontrollera och begränsa sina systrars liv, så att ingen vanära ska drabba familjen. Pojkarna kommer under sin uppväxt tydligt att få veta att de är ”dåliga” söner om de inte fullgör sin uppgift, sa Astrid Schlytter, docent i rättsociologi vid Stockholms univer­ sitet, på utbildningsförvaltningens forsknings- och utvecklingsseminarium i april. – Att uppfattas som en dålig son är det värsta som kan hända en ung man i en miljö där hedersrelaterade normer gäl­ ler. Pojkarna skapar en identitet knuten till den manliga världen, där de förvän­ tas bestraffa sina systrar för att skydda familjens heder. Hedersrelaterat våld handlar om kontroll

av sitt eget barn och är riktad mot det egna barnet. Kontrollen av flickorna syf­ tar till att säkerställa att de är oskuld när det gifter sig. Det ska garantera att man­ nen, som flickan gifter sig med, är far till de barn som sedan föds. Pojkarnas uppgift är att vara familjens förlängda arm genom att kontrollera sina systrar och upprätthålla familjens heder, till och med genom att mörda en syster om det krävs. Därför utförs hedersrelaterade mord nästan uteslutande av någon man från flickans släkt. – Genom att förstå mekanismerna bakom hedersvåld och hedersmord kan vi också förhindra att det sker. Vi måste ock­ så hjälpa pojkar i dessa miljöer att bryta mentalt med invanda mönster och få dem att förstå hur beteendet skapar lidande hos deras systrar, sa Astrid Schlytter.

VINN BIOBILJETTER

Hon lyfte också fram den danske för­ fattaren Ahmad Mahmouds bok ”Sort land” som ett exempel på hur en ung man kan bryta med starka sociala för­ väntningar. I den beskriver Mahmoud sin uppväxt i en hederskultur, där han förväntades leva efter de normer som gäller i familjen. Via skolan lyckas Mahmoud så små­ ningom skapa sig en egen identitet, när han får insyn i alternativa världar via sina danska kamrater och när han ser på sig själv som dansk med palestinsk bak­ grund snarare än som palestinier. — Skolan kan göra mycket för de elever

som lever i en hederskultur. Skolan kan ge dem verktyg att uttrycka sig och hitta nya vägar i sitt liv. I skolan kan de få hjälp att bygga sin självkänsla och bli sedda. Skolan blir en viktig alternativ värld, sa Astrid Schlytter. – Det är viktigt att de här flickorna går klart skolan och gärna fortsätter på hög­ skola eller universitet. Vi behöver hjälpa dem att hitta argument för att skjuta upp ”hemresan” där de blir bortgifta, och vi behöver utbilda dem om preventivmedel så att de inte blir gravida tidigt. Astrid Schlytter berättade avslut­ nings­vis att unga flickor i hederskulturer ofta säger att den bok som gjort starkast intryck på dem är ”Ronja Rövardotter” – berättelsen om den starka flickan som hoppar över Helvetesgapet och revolte­ rar mot sin far. Vill du veta mer? På Rädda Barnens webbplats finns fördjupad information om hedersrelaterat våld, projektet ”Kär­ leken är fri” och en chatt för barn upp till 18 år som känner att de får sitt liv be­ gränsat av påtryckningar från familjen eller släkten. n MIKAEL LINDBERG

Föreläsningen filmades och finns att se på Pedagog Stockholm.

Läs tidningen och var med och ­tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får två bio­ checkar vardera. Lycka till! 1. Vilka ligger bakom projektet ”Barn föds inte med fördomar”? 1. Glada Hudik-teatern. X. Kulturhuset Stadsteatern. 2. Friends. 2. Var gick Helena Nilsson i skolan som barn? 1. Utanför Karlstad. X. Utanför Halmstad. 2. I Spånga. 3. Vilket yrke siktar Shemal Revend på? 1. Läkare. X. Lärare. 2. Rektor. 4. Var arrangerades vårens sista Mötesplats barnkultur? 1. På Musikaliska. X. På Fotografiska. 2. På Parkteatern. 5. Vad blev en mindre chock för Nerea Ruiz García? 1. Att eleverna får ha mössa på sig inomhus. X. Att eleverna får använda sina mobiltelefoner på lektionerna. 2. Att elevernas föräldrar försöker påverka betygsättningen. Skicka din tipsrad senast den 22 juni till ­tomas.bannerhed@stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltning­ en, Box 22049, 104 22 Stockholm. Ange var du arbetar och din postadress så att vi kan skicka biobiljetterna om du vinner.   Vinnare i nummer 2/2016 blev Martin Hammar, Nybohovsskolan, Hellen Lunde­ vall-Överby, Skolhälsan, och Ulla-Britt Sirkka, Gärdesskolan. Rätt rad var 2, 1, 2, 1, 2.

LÄRA #3/2016

35


Nämnd & Nytt

När Barnrättsdagarna 2016 inleddes i april var det med tankar från elever på Johan Skytteskolan. Elevernas tankar hade dokumenterats i korta videofilmer som spelades upp för deltagarna. Fokus på årets Barnrättsdagar var barnkonventionen som lag. Se även artikel på sidan 10.

Nämnd & Nytt Redaktör: Mikael Lindberg, 08-508 33 052, mikael.lindberg@stockholm.se

FOTO: PIXABAY.COM

Barnens rätt i fokus på Johan Skytte

Beteende ­viktigare än lärandets ­innehåll Forskaren Jennie Sivenbring, vid Göteborgs universitet har i sin avhandling ”I den betrak­ tades ögon” undersökt hur 28 niondeklassare i tre olika sko­ lor upplever kunskapskrav och tester. Eleverna talar med stort allvar om bedömningarnas och framför allt om betygens bety­ delse för möjliga val i framtiden. Avsaknaden av konkreta förslag från lärare till hur eleven kan ut­ vecklas leder till att en mer ge­ nerell förbättring och strävan får större betydelse. Med bedöm­ ning som incitament är det vik­ tigt för eleverna att framträda som ”goda elever” för att vinna fördelar. Det som kan synlig­göra elevens prestationer får därför generellt en större relevans än lärandets innehåll.

Treåringen ­beslutad i ­aprilnämnden Utbildningsnämnden fattade i april beslut om utbildnings­ förvaltningens underlag för budget 2017 och inriktning för 2018 och 2019, den så kallade treåringen. Med utgångspunkt i Vision 2040 och kommunfull­ mäktiges inriktningsmål lyfte utbildningsförvaltningen under planeringsperioden 2017–2019 särskilt fram arbetet med elevers måluppfyllelse och skolornas resultat samt nyanlända elever, elevhälsa, förskola och fritids­ hem samt digitalisering. 36

LÄRA #3/2016

Nu undersöks möjligheterna till individuell lagring av material på surfplattorna.

Ustart för effektivare användande av surfplattor Med cirka 32 000 surfplattor i skolorna har behovet av en samordnad administration och samordnade inköp av appar ökat markant. Ustart är ett program som gör det möjligt att administrera och hantera surfplattorna centralt. Med Ustart är det också möjligt att köpa och distribuera appar till skolorna. Genom volyminköp kan skolorna få rabatter som inte är möjliga när varje surfplatta hanteras var för sig.

Sedan årsskiftet 2014/15 har Ustart vidareutvecklats inom utbildningsförvaltningen för att passa skolornas behov och den digitala utvecklingen. Sedan 1 mars 2016 pågår ett projekt för att göra administration av skolor­ nas surfplattor ännu effektivare. I uppdraget ingår att utreda möjligheterna till individuell in­ loggning och individuell lagring av material på plattorna, möjlig­ heterna till central förvaltning av vissa appar samt översyn av hur e-post kan införas med Ustart.

93 procent fick plats på önskad skola I årets skolval fanns det i Stockholms stad 9 612 barn som sökte plats i förskoleklass. Av dessa har 81 procent fått sitt förstahandsval av skola. 9 procent fick sitt andrahandsval och 3 procent har fått sitt tredjehandsval. Totalt sett har alltså 93 procent fått erbjudande om skolplacering i någon av de tre skolor som de önskat. Andelen tillgodosedda val är den högsta sedan 2011, men skillnaden mellan åren är marginell och andelen ligger i stort sett på samma nivå som tidigare.

Viktigt med rätt profil Genom att redigera din profil på intranätet får du lättare del av nyheter och information som passar ditt intresseområde. Publicerar du också en bild på dig själv, underlättar du för arbetskamrater, framför allt nyanställda och kolleger från andra delar av organisationen, att lära känna sin arbetsplats. Hur du gör kan du se i Stockholms stads supportguider. Av utbildningsförvaltningens 15 775 medarbetare har hittills 346 publicerat bild, angivit avdelning, enhet samt en beskrivning på sin profil.

Stockholmarens guide till t­ ystnaden Lena Hanberg Den 1 augusti börjar Lena Hanberg som chef för avdelningen för uppdrag kring lärande och elevhälsa. Hon kommer närmast från Aleris primärvård där hon varit verksamhetschef. Hon har tidigare också arbetat som verksamhetschef inom onkologi på Karolinska universitetssjukhuset och som ­ö ppenvårdschef för beroende­ psykiatrin på Akademiska sjuk­ huset i Uppsala.

97 procent (över 800) av bilarna i ­Stockholms stads egen bilpark är miljöbilar.

Nu blir det enklare för stockhol­ marna att hitta ut till rogivande miljöer i stadens naturområden. I ett unikt projekt har miljöför­ valtningen tagit fram vägled­ ningar till 65 rofyllda platser i elva olika naturområden i Stock­ holms stad. I varje naturområde har man tagit fram två prome­ nadslingor med tre, fyra rela­ tivt tysta platser. Platserna har kartlagts utifrån ljudkvalitet och upplevelse.


Nämnd & Nytt

Stockholm bästa staden att bo i

FOTO: MIKAEL LINDBERG

Vad jobbar du med?

Bengt Olsson, tidigare rektor på Blommensbergsskolan, idag handläggare av lokalfrågor på grundskoleavdelningen. Vad gör du på jobbet? — Min roll är att vara interimistisk rektor för skolor som byggs eller planeras och där ordinarie rektor inte har tillsatts än. Jag fungerar som bollplank till arkitekter som ritar nya skolor. Mitt jobb är att bistå med pedagogiska insikter

i samband med skolbyggnation. Att se till att de nya skolorna följer utbildningsförvaltningens funktionsprogram och när behov uppstår kan anpassas till olika årskurser, och att det kan göras på ett enkelt sätt. Jag bedömer även de ansökningar om nyetableringsoch merkostnadstillägg som skolorna kan göra i samband med nybyggnation, flytt och evakuering. Sedan är jag stöd till skolor i arbetsmiljöfrågor kring lokaler. Det kan röra sig om exempelvis ventilation i skolans lokaler. Vad är det bästa med ditt jobb? — Omväxlingen och de olika ytterligheterna i mitt jobb. Jag får jobba med allt från placeringen av toaletterna på en skola till hur vi på bästa sätt kan utforma skollokaler så att de fungerar för vår verksamhet. Vilka är utmaningarna? — Den stora utmaningen är hur vi utvecklar skolor som bidrar till

Årets lärare och Årets lärarlag i ny ­utformning När utmärkelsen Årets lärare och Årets lärarlag delas ut för tredje året får priset fler kategorier och tydligare kriterier och nomineringsförarande. Dessutom får lärare/pedagoger vara med och nominera varandra. Förutom lärare och lärarlag får även speciallärare, specialpedagoger och fritidspedagoger kandidera. En nomineringskommitté granskar och gör en bedömning av de inskickade förslagen och väljer sedan ut tre förslag i varje kategori som de både intervjuar och observerar innan de skriver sitt underlag till juryn. Mer information om Årets lärare och Årets lärarlag finns på Pedagog Stockholm.

Partnerskap med Ifous — en ansats till mer av klassrumsnära forskning. Tony Mufic, @TMufic

att stödja varje elev utifrån dennes förutsättningar. Frågan jag ställer mig är om 60 kvadratmeter med 30 elever och en lärare är det bästa sättet för att få alla elever att utvecklas utifrån sina förutsättningar. Lokalerna ska inte låsa fast oss i gamla kulturella strukturer utan göra det möjligt att utveckla skolans verksamhet när det behövs. Vad gör du helst på fritiden? — Jag är engagerad i träbåtssällskapet Skeppsmyran, ett sällskap i Gröndal med entusiaster som driver ett varv för renovering av träbåtar. Jag har själv en motorkryssare i trä från 1950. Jag trivs också bra på vår motorcykel och har precis varit med om att starta en svensk förening för motorcykelmärket Indian. Familjen är förstås också en viktig del av livet utanför jobbet. MIKAEL LINDBERG

Lyssna på Skolverkets podd Har du lyssnat på Skolver­ kets poddsändningar? De första fem avsnitten hand­ lar om att motverka rasism och främlingsfientlighet i skolan. Avsnitten hittar du på www.skolverket.se.

74% av eleverna som bor i Stock­­holm går i ­kommunal grundskola.

42 500 Antal följare på ­stadens twitter­konto @stockholmsstad

Stockholms stad rankas för tred­ je året i rad av nyhetsmagasinet Fokus som Sveriges bästa plats att bo på. Fokus listar varje år alla Sve­ riges 290 kommuner i en Bäst att bo-rankning. Med hjälp av experter från Internationella handelshögskolan i Jönköping rankas alla kommuner i flera olika kategorier som sedan slås samman till en totalrankning. Precis som förra året hamnar Stockholm i topp i den totala lis­ tan och även i listan över bästa storstadskommun. Uppsala är tvåa och Solna trea i den totala rankningen. Priset delades i år ut för elfte gången.

Brist på utbildad personal inom förskolan Ungefär en fjärdedel av all per­ sonal i förskolan i Sverige sak­ nar utbildning för arbete med barn. Andelen outbildade skiljer sig mycket mellan kommunala och fristående förskolor. I kom­ munala förskolor är andelen 22 procent och i fristående försko­ lor 37 procent. Det visar ny sta­ tistik från Skolverket. 42 procent av personalen har förskollärar­ examen, 3 procent har lärar- el­ ler fritidspedagogexamen och 21 procent har en gymnasieut­ bildning för arbete med barn. Ytterligare 10 procent har viss pedagogisk utbildning, till ex­ empel högskoleutbildning utan examen eller gymnasial utbild­ ning utan slutbetyg.

Enligt prognos kommer antalet grundskoleelever att öka med drygt 40 000 fram till 2040. Det är en ökning med 50 procent mot ­dagens elevantal. LÄRA #3/2016

37


Nämnd & Nytt

Nya skyltar på skolorna Nu är det snart klart med byte av fasadskyltar på alla skolor. Runt midsommar ska de sista skolorna få sina skyltar. Skyltbytet, som pågått i ett och ett halvt år, sker med anledning av den nya grafiska profilen som infördes för några år sedan i Stockholms stad.

HALLÅ DÄR  …

Obligatorisk ­kartläggning av kunskaper Sedan den 1 januari 2016 är bedömningen av en nyanländ elevs kunskaper reglerad i skollagen och obligatorisk att genomföra. Bedömningen ska genomföras så att rektorn kan fatta beslut om placering av en nyanländ elev i lämplig årskurs och undervisningsgrupp inom två månader från det att hen har skrivits in i svenska skolan. Det är elevens kunskaper, ålder och personliga förhållanden i övrigt som ska ligga till grund för beslutet. Begreppet nyanländ elev definieras i skollagen. Det är en elev som har bott utomlands, som nu bor i Sverige och som har börjat sin utbildning här senare än höstterminens start det kalenderår då han eller hon fyller sju år. Material för kartläggning finns på Skolverkets bedömningsportal, www. bp.skolverket.se.

38

LÄRA #3/2016

Satsningar på läraryrket i ­vårbudgeten Ökad attraktivitet för läraryrket och stöd för skollokaler var två viktiga prioriteringar för att vän­ da kunskapsresultaten i skolan när vårbudgeten presenterades i april. Höjda kunskapsresultat genom tidiga insatser och fort­ satta insatser för att asylsökan­ de ska kunna läsa svenska redan under asyltiden var ytterligare två prioriterade områden.

FOTO: MICHAEL INGMAN

Från och med höstterminen 2016 ska lärare i årskurs 1 be­ döma sina elevers kunskaper mot ett nytt kunskapskrav i läs­ förståelse. Som stöd i arbetet finns ett bedömningsstöd som nu blir obligatoriskt att använ­ da. Det nya kunskapskravet gäl­ ler godtagbara kunskaper i läs­ förståelse i slutet av årskurs 1 i grundskolan, sameskolan och specialskolan. I grundsärskolan finns inget nytt kunskapskrav. Det finns två bedömningsstöd för att följa upp elevers kun­ skaper i årskurs 1–3: i läs- och skrivutveckling i svenska och i taluppfattning i matematik. Be­ dömningsstöden ska göra det lättare för lärare att tidigt identi­ fiera elever som riskerar att få el­ ler som redan har svårigheter att uppfylla kunskapskraven. Från 1 juli 2016 blir det obligatoriskt att använda bedömningsstöden i läs- och skrivutveckling och ma­ tematik i årskurs 1.

FOTO: LARS BURMAN

Kunskapskrav för läsförståelse i ettan

… Tomas Nilsson, administrativ gruppchef, S:t Eriks gymnasium. Ni har varit pilotskola i projektet Effektivt inköp, vad har det inneburit?

– Vi var en av sex skolor som var först med att testa inköps­ modulen i ekonomisystemet Agresso. Projektet ska leda till effektivare inköp och att vi anlitar den leverantör som är upphandlad. Vilka har framgångsfaktorerna varit?

– I början fanns det få le­ verantörer anslutna till sys­ temet, och de hos oss som ut­ bildades hade inget att handla via inköpsmodulen, så de lär­ de sig inte systemet. Vi valde därför att samla alla inköp till ett fåtal personer och områ­ den. För oss har det varit en viktig framgångsfaktor att den

som använder inköpsmodulen gör det ofta. Då kan personen lära sig systemet ordentligt och föra sin kunskap vidare när vi successivt behöver ut­ öka antalet beställare. För oss har färre beställare varit ef­ fektivare. Sedan är det förstås viktigt att skolans ledning är med på varför man ska göra in­ köp på detta sätt. Vilka fördelar ser du med inköp via inköpsmodulen?

– Vi behöver inte leta i avtals­ databasen efter den leverantör som är upphandlad för tillfäl­ let. Vi slipper också springa och leta efter en chef som ska attes­ tera inköpen. Dessa skickas automatiskt till rätt chef för at­ testering. Och så slipper vi den manuella fakturahanteringen, där rekvisition ska kopplas till rätt faktura och paras ihop i nå­ gon pärm. Ju fler leverantörer som ansluts, desto bättre kom­ mer det att bli. Vilka tips har du till andra skolor som ska ändra sin inköpsorganisation?

– Välj hellre ett fåtal perso­ ner som är beställare, så att dessa kan lära sig systemet or­ dentligt och hjälpa andra be­ ställare som tillkommer. n MIKAEL LINDBERG

Ny tjänst ersätter Jämför service Under våren startade projektet Hitta service inom Stockholms stad. Målet är att ta fram en ny tjänst som ska ersätta dagens Jämför service. I dag hjälper Jämför service stockholmarna att hitta service och tjänster i staden. Det kan röra sig om allt från hundrastgårdar och simhallar till skolor och äldrevård. Den nya tjänsten kommer att anpassas till hur dagens stockholmare söker efter information med exempelvis mobiltelefoner. Hitta service ska vara i drift i början av 2017.

90% sökte förskoleklass via etjänsten 2016. År 2010 var andelen 47 procent.

I nästa LÄRA •P rofessor Nihad Bunar om skolans mottagande av nyanlända. •V i följer en elevassistent under en dag på jobbet. •N y utvärdering av förstelärarreformen. •M etoden ASL, Att skriva sig till läsning, skördar framgångar. … och naturligtvis mycket mer. Ute hos dig 28 september.


7 och 8 s­ eptember är det dags för kulturutbuds­dagar för förskolan och ­skolan i Dieselverkstaden, Sickla. Här kan du som ­arbetar i för­skola och skola ta del av det rika ­kulturutbud som finns i staden och länet.

För mer information: pedagogstockholm.se/kulan

© Maria Jernberg

jernbergmaria@gmail.com

MARIA JERNBERG: I SKOLANS VÄRLD

LÄRA #3/2016

39


5410 Till och med år 2021 behöver Stockholms stad rekrytera 5 410 nya grundskole- och gymnasielärare. Du kanske känner någon av alla dem som skulle lockas av många skolor att välja bland, hög lön och stora utvecklingsmöjligheter? De lediga jobben finns på pedagogstockholm.se/jobb


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.