LÄRA Stockholm #2/2016

Page 1

LÄRA

#2/2016 STOCKHOLM

Per Sahlström

Kollegial kraft

|

350 miljoner skäl att söka stöd Språksamtal som lyfter undervisningen

|

”Vi måste våga prata om det svåraste” Hon är en förebild i det nya landet


En bra skola för alla Stockholm ska vara en stad för alla. Det är stadens vision. Alla barn i Stockholm ska ha rätt till en bra utbildning oavsett bakgrund. Kunskap, stimulerande lärmiljöer och digitala verktyg präglar alla skolor och är anpassade efter elevernas behov. Skolan ger rätt stöd till alla elever. Verksamheten bygger på respekt och delaktighet, där alla elever kan finna trygghet och studiero. Läs mer i Vision 2040 – Ett Stockholm för alla. Du hittar den på stockholm.se/vision.


FOTO: ULRICA ZWENGER

I N SP I RATION OCH I N FO RMATI O N F RÅ N U T B IL D NINGSFÖ RVA LT NINGE N I STO CK H O L M S STAD

STOCKHOLM #2/2016 Vinnare av Svenska Publishingpriset 2009, 2011 och 2013.

LÄRA Stockholm ges ut av utbildnings­förvaltningen i Stockholms stad och utkommer med sex nummer per år. Adress: LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 2F. Chefredaktör: Sofia Oliv, 08-508 33 331, sofia.oliv@ stockholm.se. Redaktör, projektledare: Tomas Bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@stockholm.se. Medverkande skribenter: Katarina Bjärvall, Annelie Drewsen, Annika Hedås Falk, Agneta Berghamre Heins, Helene Lumholdt, Marianne Hühne von Seth, Monika Sidén, Annebritt Ullén och Ingela Ösgård.

32

Ansvarig utgivare: Tony Mufic.

ISSN 1654-7330.

FOTO: CARLA ORREGO VELIZ

Upplaga: 15 900 exemplar. För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se.

12

Kollegialt samarbete och stöd från Malmö högskola var viktiga pusselbitar när historieämnet på Östra Real bytte kostym.

ILLUSTRATION: MARIA JERNBERG

Tryck: Edita, Falun, 2016.

På Västertorpsskolans fritidshem följer pedagogerna varandras undervisning, bland annat genom filmning och fortlöpande återkoppling. Inspirationen har de hämtat från grundskolans kollegiala lärande. FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Grafisk form: b-e-r-g.se

20

I Kista tar tre skolor det digitala lärandet till nya höjder med hjälp av robotprogrammering och mentorer från näringslivet.

39

Vår nya serie heter ”I skolans värld” och tecknas av läraren Maria Jernberg. Humor och ­igenkänning utlovas.

DESSUTOM ... Restaurangskolan där alla får jobb Omslag: Läraren Per Sahlström fotograferad av Ulrica Zwenger.

4

Vilka digitala verktyg har du mest nytta av?

23

Så söker du verksamhetsstöd

10

En förebild i det nya landet

24

Annika Hedås Falk: ”Våga prata om det svåra”

13

Kollegiala samtal lyfter undervisningen

28

Professorn som vill se lärarens återkomst

14

Ruth Harkort-Berge, 15, gillar Mariaskolan

30

”Samverkan med kollegerna en kick”

19

”Elevassistenterna oerhört viktiga”

35

Språkäventyr på muterat Fronter

22

Nämnd & Nytt

36


YRKESPROGRAM

4

LÄRA #2/2016


YRKESPROGRAM

Restaurang på riktigt TEXT: HELENE LUMHOLDT

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

LÄRA #2/2016

5


YRKESPROGRAM

På Stockholms hotell- och restaurangskola i Globen är allt på riktigt. Eleverna dukar, serverar och lagar all mat till skolans restauranger och till butiken. Redan ett par veckor in på den allra första terminen är det de nya elevernas tur att laga lunch till skolans 700 elever.

M Gunnar Coulianos hade alltid velat bli lärare, och efter 25 år som kock blev han det också. Nu har han arbetat på skolan i tio år. Här tillsammans med eleven Samantha Berglin. Föregående uppslag: Tilly Rosin i lammstyckartagen.

6

LÄRA #2/2016

ånga gillar att laga mat men i landets restaurangkök saknas det folk. Kock är ett bristyrke. Alla elever på Stockholms ­hotell- och restaurangskola får jobb i restaurangbranschen när de gått ut skolan. Om de vill. Deras vana vid att bemöta och serva män­ niskor gör dem attraktiva inom många andra områden också, berättar Anna Hoffsten, en av skolans två rektorer. Hon är den som ansvarar för restaurang- och livsmedelsprogrammet som med sina dryga 300 elever är det största på skolan. – Att det är på riktigt här märker eleverna snabbt när de kommer hit. Vi verkar i ett levande hus med flera restauranger, ett café och en butik. Allt eleverna gör säljs och vi har ett stort externt kundunderlag, förklarar hon. Underbara dofter sprider sig i korridoren där de stora arbetsköken ligger på rad. I ett ­arbetar eleverna med att stycka lamm. Elever i årskurs 2 sågar och knäcker ben, binder stekar


YRKESPROGRAM

Kock är ett bristyrke och (från vänster) Saga Nihlén, Amanda Wredenheim, Madeleine Laakso och Wilma Prior kommer alla att vara eftertraktade efter examen.

och skär ut filéer. I nästa förbereder elever i små grupper sina egna korvar. Vitlök, schalottenlök och chili glansas, det hackas timjan, dragon och fläskkött. På korvsprutan sitter ett fjälster redo att fyllas. Kreativ matlagning står på schemat och entusiasmen och engagemanget är det sannerligen inget fel på. Varken bland eleverna eller bland lärarna. Men så är det inte alltid i början.

– Att vara 15 år och bestämma vad man ska bli som vuxen är svårt, säger läraren Lars Sunekvist. En del som söker sig hit har intresse för yrket från allra första början. Andra har kanske bara valt samma som kompisarna och är inte alls särskilt motiverade när de kommer. – Men så har de så roligt under åren här att de brinner för yrket när de går ut. Det är häftigt att följa deras utveckling! Anna Hoffsten fyller i och beskriver glädjen i att se ungdomarnas mentala resa. Hur elev-

erna kommer blyga och osäkra och hur deras självförtroende växer. – De går från att vara någon som gillar att laga mat till att bli en som vinner tävlingar, säger hon. Lars Sunekvist beskriver hur kurserna läggs upp och hur eleverna får lära sig från grunden. – Många har aldrig hållit i en riktig kniv och aldrig följt ett recept när de kommer hit. Genom åren får de lära sig sådant som att göra majonnäs från grunden, vispa ihop pannkakssmet och lägga in pressgurka. Och då handlar det inte om några småportioner. Redan efter ett par veckor är det dags för eleverna att delta i tillagningen av skol­lunchen. Många hundra portioner ska lagas och då gäller det att kunna både multiplicera och mängdberäkna. – Ja, det blir mycket praktisk matematik. En uppgift som vi har är också rent ekonomisk. Vi räknar på svinn, vad det är, hur mycket svinn vi har, vad det kostar oss. Vad hamnar >>

Vi räknar på svinn, vad det är, hur mycket svinn vi har, vad det kostar oss.

LÄRA #2/2016

7


YRKESPROGRAM

Signe Åberg, Gustav Vilander och Tilly Rosin provlagar efterrätten som ska ingå i menyn i tävlingen Unga ekokockar. >> på tallriken och vad är det kunden egentligen

betalar för? Ann-Christin Hagmans lektioner är inte lika praktiskt inriktade. Hon undervisar i svenska och engelska. – Spännvidden bland mina elever är stor. En del är väldigt duktiga, kommer från studievana miljöer, gillar att läsa och tycker engelska är lätt. De tillhör de bästa elever jag haft. Andra har det väldigt svårt. En del saknar motivation, andra kan ha svårigheter med koncentrationen. — Det gäller för mig att hitta uppgifter åt eleverna som de kan lösa på olika sätt och på olika nivåer. Det är inte enkelt, säger hon. – Samtidigt är det det som är det roliga, att skapa uppgifter som både stimulerar de bästa eleverna och får med dem som från början saknar intresse. Att få möta så många olika sorters elever är väldigt stimulerande. Att försöka nå alla, att möta eleverna där de är, säger Ann-Christin Hagman. 8

LÄRA #2/2016

STOCKHOLMS ­HOTELL- OCH ­RESTAURANGSKOLA ■■Stockholms enda kommunala restaurangskola och landets största. ■■Skolan har cirka 70 anställda (varav 50 ­lärare) och 700 elever fördelade framför allt på restaurangoch livsmedelsprogrammet samt hotell- och turism­ programmet. ■■Skolan har även vuxenutbildning, sfi-undervisning och en gymnasiesärskola med inriktning mot hotell och restaurang. ■■På skolan finns tre restauranger, ett café och en butik som säljer bröd, konditori­ varor och lunchlådor, allt bakat och lagat av eleverna.

Att eleverna arbetar mycket i grupp i de praktiska ämnena är något hon märker också på sina lektioner. – Det spiller över på mina ämnen. Jag ser att de är vana att jobba tillsammans och de är bra på att hjälpa varandra, säger hon. Efter årskurs 1 är varken svenska eller engelska obligatoriska ämnen på yrkesprogrammen, men många väljer dem ändå. Det ger dem möjlighet till den yrkesexamen som ger möjlighet till högskolestudier. Glenn Olsson går sin sista termin och är en av dem som funderar på att studera vidare. Tillsammans med Ludwig Carlsson Samuelsson och Joakim Olofsson tog han hem vandringspokalen i tävlingen Unga ekokockar 2015. I år är det ett nytt lag som tävlar och Tilly Rosin är en i laget. Tillsammans med sina två klasskamrater lägger hon sista handen vid efterrätten som ingår i tävlingens tre­ rättersmeny. Den rökta honungsglassen med sitt nougatcrisp ska gifta sig med smakerna


YRKESPROGRAM

Att få möta så många olika sorters elever är väldigt stimulerande. Att försöka nå alla, att möta eleverna där de är.

av choklad, hallon och maräng och förhoppningsvis få juryn att smälta. – Jag älskar att laga mat. Får jag tävla blir det ännu roligare, säger hon. Unga ekokockar är en av många tävlingar som de elever som vill kan delta i under sina år på skolan. – För många fungerar tävlingarna som en väg in i branschen, berättar Anna Hoffsten. En annan väg är de båda nio veckor långa praktikperioderna i årskurs 3. Skolan har goda och täta kontakter med branschen som erbjuder praktikplatser med utbildade handledare på allt ifrån guldkrogar som Mathias Dahlgren till enklare lunchserveringar. Tilly Rosin hoppas få göra sin praktik i Spanien och därefter har hon sin framtid kristallklart utstakad. – Efter skolan ska jag ut i arbetslivet direkt. Jag ska jobba och skaffa mig erfarenhet och sedan ska jag öppna eget, säger hon. n

Ann-Christin Hagman undervisar i svenska och engelska.

LÄRA #2/2016

9


VERKSAMHETSSTÖD

350 miljoner skäl att söka Det är kritiserat och uppfattas som komplicerat — och samtidigt avgörande för elever med omfattande stödbehov. LÄRA Stockholm har tagit en närmare titt på verksamhetsstödet och ställt den avgörande frågan: vad ska man göra för att få det? Verksamhetsstödet, eller tilläggsbeloppet som det kallas för fristående skolor, är pengar som skolor kan söka för elever med omfattande behov av särskilt stöd. För att få del av pengarna måste skolan skicka in en ansökan för varje elev. På Aspuddens skola tyckte skolledningen att det var uppenbart att det fanns elever med omfattande behov av stöd, ändå blev det avslag på flera ansökningar. Uppföljningsenheten, som behandlar alla ansökningar för elever i

grundskolan, tog därför kontakt och besökte skolan för att berätta om när man kan få verksamhetsstöd. – I januari kom ett par av handläggarna till skolan för att informera om av­slagen, berättar Lotta Jacobsson, special­lärare på Aspuddens skola. Under mötet förklarade handläggarna att många skolor missar en avgörande detalj. Rektor måste först besluta om att genomföra insatsen. Om den är extra­ordinär kan man därefter söka verksamhetsstöd för att täcka delar av kostnaden för den. Egentligen är det inget konstigt med det. Det står i skollagen, som reglerar arbetet med elever i behov av stöd. Det är rektor som har ansvar för att elever får rätt stöd. När lärarna uppmärksammar att en elev riskerar att inte klara av målen ska anpassningar göras. Om det

inte räcker kan rektor besluta att göra en utredning, där det ska framgå vilka stödbehov eleven har. Sedan kan rektor fatta beslut om att ta fram ett åtgärdsprogram, där det ska framgå dels vilka behov eleven har, dels vilka insatser skolan har beslutat om. Att denna process fungerar är grunden för att verksamhetsstöd senare ska beviljas. Vissa av besluten kan rektor delegera till någon annan på skolan. Christer Blomkvist är chef för uppfölj­

nings­enheten som hanterar alla ­ansökningar om verksamhetsstöd för grundskolan. Han möter ibland en före­ ställning bland rektorer och lärare att det krävs en särskild kompetens i att skriva ansökningar för att få del av verksamhetsstödet.

Utredning

Åtgärdsprogram

Ansökan

Beskriver elevens behov av stöd.

Ska innehålla: 1. Sammanfattning av elevens behov av särskilt stöd. 2. Beslut om insatser av särskilt stöd.

Ska innehålla: 1. Sammanfattning av elevens behov av särskilt stöd. 2. Åtgärdsprogram.

Vad är en extraordinär stödinsats? Sådana insatser av särskilt stöd som är frekventa och sammanhållna eller kontinuerliga. Exempelvis insatser som förstärkning av personal kring eleven och/eller specialpedagogiskt stöd. Omfattar hela eller större delen av skoldagen.

Är eleven i behov av särskilt stöd? Rektor beslutar om utredning. Skolan sätter in extra anpassningar.

En elev riskerar att inte nå kunskapskraven i läroplanen.

Handläggare på uppföljningsenheten granskar ansökan.

Eleven har behov av särskilt stöd. Rektor beslutar om stödinsatser.

Skolan ger eleven särskilt stöd.

Elevens rätt till stöd 10

LÄRA #2/2016

Eleven har ett omfattande behov av särskilt stöd och stödåtgärderna är extraordinära.

Rektor gör ansökan.

Rektor beslutar att ansöka om verksamhetsstöd.

Grundskolans möjlighet att


VERKSAMHETSSTÖD

Granskning av ansökan Har eleven omfattande svårigheter? Har rektor beslutat om åtgärder? Är åtgärderna extraordinära?

Avslag Rektor kan diskutera avslaget med uppföljningsenheten i ny dialog. Mejla till funktion.utbf-verksamhetsstod@stockholm.se

Enhetschefen beslutar om verksamhetsstöd.

Bifall Utbildningsförvaltningen betalar ut verksamhetsstöd till skolan.

söka verksamhetsstöd

ILLUSTRATION: MARTIN TROKENHEIM

– Det är en myt. För att få verksamhetsstöd behöver man göra det lagen kräver. Kan man visa att eleven har ett omfattande behov av stöd och att man har satt in extraordinära åtgärder, då får man verksamhetsstöd. Lotta Jacobsson menar dock att det kan ha betydelse hur man formulerar ansökan. – Min erfarenhet är att hur vi skriver och vad vi redan hunnit göra är avgörande för om ansökningar beviljas eller inte. Förra året kom det in 3 200 ansökningar om verksamhetsstöd, varav 65 procent beviljades. Fyra handläggare på uppföljningsenheten läser ansökningarna och fattar beslut. – Bland dem som får avslag kan vi i 70 procent av fallen se att eleven har ett omfattande behov av stöd, men att sko-

lan inte har beslutat om att sätta in de åtgärder som behövs. Det verkar alltså som om skolorna inte beslutar om de extraordinära stödinsatser som eleverna behöver, säger Christer Blomkvist. Han framhåller att insatserna inte behö-

ver vara i gång för att verksamhetsstöd ska beviljas. En åtgärd som innebär att anställa personal kan till exempel ta tid att påbörja. – Rektor måste besluta om stöd­åtgärder, annars har man inte förstått skollagen, ­säger Christer Blomkvist och förtydligar att stödinsatser aldrig får villkoras. De flesta åtgärder för elever i behov av särskilt stöd ska bekostas inom r­ amen för grundbeloppet som skolan får för varje elev, där det socioekonomiska til�lägget ingår. Men verksamhetsstöd kan bli aktuellt när insatserna är extra­ ordinära. Det täcker då vanligtvis en del av kostnaden för stödinsatsen. En elev har rätt att få sitt stödbehov tillgodosett oavsett om verksamhetsstöd beviljas ­eller inte. Vilka slags behov som kan vara ­aktuella för verksamhetsstödet varierar, från fysiska funktionsnedsättningar till medicinska tillstånd som epilepsi eller diabetes. Även sociala svårigheter med kommunikation eller socialt samspel kan kräva extraordinära insatser. Den allra vanligaste målgruppen är elever med neuropsykiatriska problem och stora sociala svårigheter. De åtgärder som skolan beslutar om kan vara att anställa personal, till exempel en elev­ assistent, men också att göra förändringar i den befintliga organisationen för att tillgodose elevens behov av stöd. Verksamhetsstödet söks alltid för individer, något som Lotta Jacobsson tycker är problematiskt. – Vi ska jobba inkluderande, men när man ansöker om resursförstärkning för enskilda elever blir det lätt att man landar i att anställa en assistent. Christer Blomkvist håller med. – Det kan leda till att man prioriterar individuella insatser med okvalificerade elevassistenter i stället för inkluderande

VERKSAMHETSSTÖD ■■Ansökningarna om verksamhetsstöd inom grundskolan hanteras av fyra handläggare på uppföljningsenheten. ■■Budgeten för 2015 var 350 miljoner kronor, varav 337 miljoner användes. Även under 2016 finns 350 miljoner att fördela inom grundskolan. ■■För gymnasieskolan sköts ansökningar från kommunala skolor av gymnasieavdelningen. Fristående skolor söker från uppföljningsenheten.

och pedagogiskt framåtsyftande insatser. Det är ett dilemma. En annan nackdel med ansökningsförfarandet är att det är tidsödande. I stället för att skriva ansökningar skulle Lotta Jacobsson vilja lägga sin tid på att ge eleverna stöd. – Men kanske blir det bättre med den nya blanketten som är utformad så att man kan använda det material som redan finns. Bäst vore att fylla i en kryssblankett och bilägga befintlig dokumentation. Christer Blomkvist uppmanar alla skolor

att utnyttja de möjligheter som finns för att söka verksamhetsstöd. Han uppmanar också skolor att ta kontakt med handläggarna på uppföljningsenheten om det uppstår frågor om varför ansökningar avslås. – En risk om skolorna verkligen lär sig att göra rätt är att vår budget för verksamhetsstöd spricker. Men då får den väl göra det. Huvudsaken är att skolorna utnyttjar de möjligheter som finns så att vi får en så bra skolverksamhet som möjligt. På Aspuddens skola har Lotta Jacobsson och hennes kolleger precis skickat in ansökningar för nästa läsår och hoppas att fler än tidigare ska beviljas. – Vi uppskattar att handläggarna tog sig tid att komma ut till oss, det blev ett slags fortbildning. n ANNELIE DREWSEN

LÄRA #2/2016

11


FOTO: CARLA ORREGO VELIZ

KOLLEGIALT LÄRANDE

Marie Petersen Erlandsson och hennes kolleger har höjt kvaliteten på historieundervisningen genom utökat samarbete och med stöd från Malmö högskola. Här med elever på samhällsvetenskapsprogrammet.

Som en skänk från Malmö Sex historielärare på Östra Real gick från solospel till lagspel när de hel­ renoverade undervisningen. Sam­ arbete och stöd från Malmö högskola blev viktiga pusselbitar när ämnet ­historia bytte kostym. Att något behövde göras var uppenbart hösten 2014. Fram till dess hade historielärarna på Östra Real jobbat individuellt med planering och examinationer som man alltid gjort på den anrika skolan. Men nu hade eleverna börjat klaga på att kursinnehåll, examinationer och bedömningar skilde sig för mycket åt mellan klasserna. Några år tidigare hade den nya läroplanen Gy 2011 kommit med den nya gymnasiegemensamma kursen Historia 1b. Den har tydlig inriktning på bland annat källkritik och til�lämpning av historiekunskaperna som referensramar. 12

LÄRA #2/2016

Hur detta skulle omsättas i handfast undervisning, och var tyngdpunkten skulle ligga, var en öppen fråga. – Vi var fyra ämneskolleger som bestämde oss för att göra en gemensam planering av Historia 1b, säger Marie ­Petersen Erlandsson. Hon är förstelärare och undervisar i historia och engelska sedan 16 år och kände att det var dags att göra något radikalt. – Vi ville stärka både likvärdigheten och elevernas rättssäkerhet, men också vår egen. Metoden var samarbete och att använ-

da samma examinationer i alla klasser. Samtidigt drog man ner på antalet examinationer till två per termin. – Vi bestämde också att examinationerna i den egna klassen skulle rättas av en kollega för att uppnå en så objektiv

bedömning som möjligt, säger Marie ­Petersen Erlandsson. Samarbetet ledde till utbyte av idéer, större trygghet och tidsvinster. Men fortfarande var lärarna osäkra på hur de egentligen skulle tolka det centrala innehållet i kursplanen och vilka kunskapskrav som gällde vid examinationerna. Som en skänk från ovan kom därför en inbjudan till en informationsträff i Stockholm. Malmö högskola har Skolverkets uppdrag att utarbeta det nya nationella frivilliga kunskapsprovet för kurserna Historia 1a och 1b. På mötet presenterade representanter från både myndighet och högskola kurserna. – Det mest värdefulla var att vi fick en genomgång av kursplanen och kunskapskraven och hur Malmö högskola tolkar dem. Abstrakta formuleringar i kursplanen blev nu konkreta. Marie Petersen


KRÖNIKA

Erlandsson nämner som exempel att krav på att eleverna ska kunna ”tolka en förändringsprocess” kan omsättas i en elevuppgift att analysera och reflektera över ryska eller franska revolutionen. På Skolverkets bedömningsportal tillkommer hela tiden nya uppgifter och övningar från Malmö högskola, och de är fria att använda i undervisningen. Den första träffen ledde till att Östra

Real blev en partnerskola till Malmö högskola. Det innebär att historielärarna har stöd när de utformar och utvecklar undervisningen och de har också varit i Malmö två dagar för kompetensutveckling. Besöket gav bland annat en ämnes­ didaktisk fördjupning och lärargruppen deltog också i flera föreläsningar, där bland annat källkritik ingick. I utbyte är Östra Real – tillsammans med andra partnerskolor – testskola när Malmö högskola utarbetar kunskapsprovet. – Men för oss är inte Malmösamarbetet det primära, utan det är vårt eget kollegiala samarbete på skolan. Det handlar om utbyte av goda idéer och att entusiasmera varandra, något som fortfarande är ganska ovanligt på gymnasiet. Gruppen samlas en gång i veckan till ett möte på en halvtimme. Då kan man diskutera ämnesplanen, kommande moment och bedömningar, eller byta provsvar. Våren 2015 var det upp till bevis första

gången. Då deltog Östra Real tillsammans med övriga partnerskolor i det nationella kursprovet i Historia 1b. Resultaten var goda och ett kvitto på att det nya fungerade. Också resultaten på de lokala examinationerna blev bättre. – Det tolkar vi som att vi har blivit bättre på att undervisa och förbereda våra elever. Det gynnar deras inlärning och de blir mer medvetna om vilka kunskapskraven är. Hon ser att utvecklingen av ämnet fortsätter och Östra Real har just förlängt samarbetet med Malmö högskola. På Östra Real ingår nu nästan alla historielärarna i det lokala nätverket. – Många hör också av sig från andra skolor och är intresserade av hur vi arbetar, säger Marie Petersen Erlandsson. n MARIANNE HÜHNE VON SETH

SIGNERAT: ANNIKA HEDÅS FALK

Vi måste våga prata om det svåraste

B

åde jag och min tonårsson jobbar extra som telefonförsäljare på kvällarna. Han säljer postkodlotter, jag säljer livet. Att sälja livet låter kanske pretentiöst, religiöst och lite oroande – är den där rektorn med i en sekt? Nej då, ingen fara. Jag är volontär på Självmordslinjen. Några kvällar i månaden sitter jag och chattar eller pratar i telefon med människor som av olika anledningar funderar på att ta sitt liv. Mitt jobb är att lyssna och stötta men också att tillsammans med den hjälpsökande försöka hitta ingångar till att livet faktiskt är värt att leva och att självmord inte är någon bra utväg. På Självmordslinjen finns inget tabu runt självmord. Vi är inte rädda för att trigga hemska tankar genom att använda ordet självmord. De som kontaktar oss vill prata om just det. För mig är det befriande att skippa kallpratet och efter tre minuter kunna fråga en okänd människa: Har du självmordstankar just nu? Det kan ju vara så svårt att prata om känsliga saker. Även när man vet att man måste. Det är svårt att fråga en elev om den blir slagen hemma när man får känslan att det är just det eleven för­ söker våga berätta. Det är obehagligt för mig som rektor att återkoppla till en lärare efter lektionsbesök där jag sett att läraren inte är snäll mot eleverna. Det är tungt att behöva säga till föräldrar att skolan vill utreda deras barns svårig­ heter när föräldrarna menar att där inte finns några sådana. Det är läskigt att säga ifrån när ett skränigt tonårsgäng säger rasistiska saker till busschauffören. Men det är ännu hemskare att komma hem och ha backat ur situationer där man kunde ha agerat utifrån sin över-

tygelse men inte vågade. Vi måste våga prata om psykisk ohälsa, rasism, begränsande normer, sexuella övergrepp, näthat, flyktingkrisen, extremism och mobbning. Det duger inte att arbetet stannar vid skolteaterföreställningar, hashtags, projekt och kampanjer, eller vid studiedagar med post-it-lappar med ord som värde­ grund och respekt. Det är i vardagen vi måste våga närma oss de svåra och viktiga frågorna. Både som ett planerat och strukturerat arbete men också för att kunna smasha på volley direkt när ­situationen uppstår. Varje år tar ungefär 1 500 människor livet av sig i Sverige och självmorden bland unga ökar igen. Man brukar säga att på ett självmord går det tio självmordsförsök, 100 självmordsplaner och 1 000 självmordstankar. Så oerhört många människor har alltså någon gång självmordstankar. Felaktiga myter florerar fortfarande – som att den som bestämt sig för att ta livet av sig inte går att stoppa eller att man framkallar självmordstankar om man pratar öppet om självmord. Sådana myter måste vi hjälpas åt att få bort genom kloka och förtroendefulla samtal med våra elever. Det är så lätt att hitta anledningar till att inte prata om svåra och viktiga saker när det faktiskt är läge. Betygsstress, s­ tora elevgrupper, rädsla för att sätta i gång känslor man inte riktigt kan ­hantera – allt det är fullt begripligt. Men vi har en unik möjlighet, vi som jobbar i skolan. Vi kan faktiskt rädda liv.

ANNIKA HEDÅS FALK ÄR REKTOR PÅ SÖDRA LATINS GYMNASIUM

LÄRA #2/2016

13


SAMTALET

” Intressestyrt ­lärande en utopi” TEXT: KATARINA BJÄRVALL FOTO: JOAKIM ROOS

Inget slår en lärare som visar och berättar, hävdar pedagogik­ professorn och spelforskaren Jonas Linderoth. Och då menar han verkligen inget — inte grupp­ arbete, inte eget arbete, inte pedagogiska appar och absolut inte datorspel.   — Sådant är besparingar som framställs som pedagogiska ­innovationer.

J

onas Linderoth är paradoxernas professor. Han är pedagogen som menar att hans ämne har kapitulerat från sitt uppdrag att värna lärandet. Han är spelforskaren som undervisar i spelbaserat lärande men som menar att datorspel sällan fyller en pedagogisk funktion och att digitala verktyg i allmänhet är övervärderade. Och han är författaren som i sin nästa bok hävdar att läraren måste återta sin auktoritet – men som själv knappt går att skilja från studenterna där han sitter i kafeterian på Pedagogen vid Göteborgs universitet. Han sitter där för att handleda några av sina studenter i spelteori. Med hjälp av en stor burk

14

LÄRA #2/2016

med olikfärgade tärningar har de prövat ett spel om olika statsskick. – Inte oväntat har demokratin just vunnit, spelet är riggat så, säger Jonas Linderoth. Även skolan är tänkt att vara riggad så, när eleverna de senaste årtiondena har fått ökat inflytande över undervisningen och ökat ansvar för sitt lärande. Men det är en chimär, menar Jonas Linderoth. Han hävdar att elever som jobbar ensamma eller i grupp, fria att finna egna källor på nätet, i själva verket fråntas makten över sin framtid eftersom de lär sig allt mindre. En Pisarapport från i höstas visar att de elever som tillbringar mest tid vid datorn, hemma och i skolan, också är de som presterar sämst i skolan. Så hur ska man egentligen använda datorer och surfplattor i undervisningen?

– Frågan är om man ska göra det. I en mening måste förstås datorn in i skolan, det blir absurt om eleverna inte får använda ordbehandlingsprogram när de ska skriva fritt – då lär de sig ju en skrivprocess som de aldrig får användning för. Skolans innehåll ska se ut som samhället i övrigt. Men därifrån är steget långt till att IT skulle vara en metod för att förbättra undervisningen i alla ämnen, att den ska leda till ökad måluppfyllelse, att den ska vara räddningen. – Ett argument som används är att vi måste ”hänga med på IT-tåget”. Men jag är inte det minsta orolig för att någon ska missa digitaliseringen. IT-utvecklarna kommer alltid att se till att vi kan använda deras produkter. Ett an-


SAMTALET

nat argument man hör är att alla elever måste få tillgång till tekniken. Men är det en stor brist på IT i många barns och ungas liv? På en del skolor i Stockholm säger lärarna att det finns elever som inte har Internet hemma, även om de har dator.

– Jag har svårt att tro att inte också de ungarna har en smart telefon. Och väg det mot hur många som inte har tillgång till böcker och högläsning! Skolan ska ge tillgång till det som eleverna inte har hemma, och när det gäller IT så är det kraftfulla datorer för 3Dmodellering, ordentliga ritbord, verktyg för eleverna att bygga sina egna robotar. – Surfplattan är inte motiverad i skolan, den finns där bara för att den är billigare och lättare att serva. Eleverna får sitta med olika pedagogiska appar och de används o ­ ftast förhållandevis ogenomtänkt. Många av de ­appar jag har tittat på har ett litet pedagogiskt värde. De tar tid från andra aktiviteter som eleverna skulle vara mer betjänta av, som högläsning, mänsklig kommunikation, ute­lekar, olika former av fantasi­lekar. Exempelvis visar Litteratur­utredningen från 2012 att fritidsläsning och boklån har en positiv effekt på läsprestationer, medan datoranvändning har negativ effekt. Inte för att ITanvändningen i sig skulle vara negativ utan för att den tar tid. – Över huvud taget är det meningslöst att tala om det digitala lärandet. Skillnaden är enorm mellan en unge som ordbehandlar, en unge som bildbehandlar, en som håller på >> LÄRA #2/2016

15


SAMTALET

>> med ett Excelark och en som håller på med en

pedagogisk app. Det är som att titta på likheterna mellan svarven i träslöjden och mikron i hemkunskapen och tro att man kan lära sig något om ”det elektriska lärandet”. Kan man tala om Internetbaserat ­lärande i ­stället?

– Det kan man väl göra. Det är självklart att du behöver lära dig mer källkritik i dag än tidigare. Då är det bra att ha en dator, även om det inte är nödvändigt. Men att man låter läromedel ersättas av Internet är en död idé. Läroböckernas styrka är att någon har gjort ett urval. Att välja vissa resurser och välja bort andra är en pedagogisk baskompetens. Men om digitaliseringen av skolan är så problematisk, varför satsar då skolorna så mycket på den?

– Det finns enormt starka kommersiella krafter bakom och det passar det kommersialiserade skolvalet. Den pedagogiska diskursen följer tekniken, surfplattorna blir nödvändiga för att de existerar. När jag började jobba med detta i slutet av 90-talet var edutainment en stor grej, pedagogiska spel på cd-romskivor som man stoppade in i datorn. Mulle Meck och sånt. Sedan kom Internet och då räckte inte bandbredden för sådana spel, så då ansågs de dåliga och förknippades med behaviorism. Sedan med bredbandet kom spelen åter i ropet, för nu kunde man distribuera ljud och bild över nätet. Ditt specialområde är ju spel som lärverktyg, och där menar du att det finns en övertro. Kan du berätta?

– Jag tar spelbaserat lärande på allvar. Spel måste implementeras i utbildningen mot bak16

LÄRA #2/2016

Läraryrket är ett designyrke. Det handlar om att designa lektioner. Det är ett skapande yrke.

grund av forskning. Då kan de bidra till att elever förstår komplexa samband inom till exempel ekonomi eller ekologi. Hur arbetslöshet och inflation samspelar, hur man kan genomskåda olika betalsystem eller hur konsumtion av rött kött påverkar samhället. Här har spel massor att ge skolan, men jag är forskare och inte försäljare, så mitt jobb är att peka på både möjligheter och begränsningar. Det är därför jag ofta talar om alla problem som finns. – Ett stort problem är att spelbaserat lärande, och särskilt digitala spel, anses ge generella kunskaper, alltså öka elevernas förmåga till problemlösning, utveckla deras literacy, träna minnet eller förbättra deras ledarskapsförmåga. De löften som spelvärlden ger svarar mot dessa så kallade 21st century skills – osynliga, svårmätbara förmågor. Det är en tom retorik. Det är inte säkert att de där förmågorna finns och om de finns så är det inte säkert att de är viktiga. För ett par år sedan organiserade forskare vid Stanford ett upprop mot den så kallade brain training-industrin, som de menade vilseledde folk att tro att de kunde träna upp generella kognitiva förmågor med bland annat spel. Jag menar, om vi går tillbaka till Litteraturutredningen, vilket är viktigast: att läsa ”Moby Dick” och ”Flugornas herre” eller att träna minnet i en app? – Ett annat problem är det jag kallar ludifiering, alltså att den som spelar tenderar att bortse från det som spelet ska representera och kommunicera, till exempel vissa begrepp. Lyssnar man på dem som spelar kan man ofta höra att de inte har en aning om vad spelet är tänkt att handla om. Därför är det oerhört svårt att åstadkomma det som kallas transfer, det vill säga att kunskaperna förs ut utanför spelet. Detta är ett återkommande resultat i studier av spelbaserat lärande som man har sett i såväl militär träning som i ekonomiska simuleringar. – Och ett tredje problem är att digitala spel ofta är så oerhört tidskrävande. Det tar 20–30 timmar att spela ett parti Civilization, det blir många samhällskunskapslektioner om man slår ut det. Är icke-digitala brädspel och kortspel mer funktionella än digitala spel?

– Ofta. Digitala spel döljer till exempel reglerna, medan det i ett brädspel är hjärnan som är processorn och måste hålla reda på reglerna. Och det man vill göra i undervisningen är ofta just att synliggöra reglerna. – Ett exempel på ett spel som jag a ­ nvänder och som fungerar är Harvest. Det är helt ­teknikbefriat – jag har en påse med träfiskar


SAMTALET

och studenterna har var sin mugg. Man behöver alltså inte köpa någonting. När eleverna iscensätter upplevelsen av att fiska får de en oerhört stark resurs för att förstå det som ­kallas the tragedy of the commons, allmänningens tragedi: att ett ekologiskt hållbart fiske är mest lönsamt för alla men att det är svårt att inte agera utifrån ett kortsiktigt tänkande. Du skriver just nu på en bok som heter ”Lärarens återkomst” där du hävdar att skolan har kapitulerat, inte bara för datorerna utan också för eleverna själva. Vilken är bakgrunden till boken?

– Bakgrunden är djupt personlig. Jag har själv gjort en klassresa – jag hade två halvtidsarbetande föräldrar, en lagerarbetare och ett arbetsterapibiträde som båda var sjukpensionerade på halvtid. Min morfar var konstnär, så därigenom fick jag ett visst kulturellt kapital. Det fanns böcker hemma men ingen tradition av att läsa på universitet. Och så fanns det tre gymnasielärare som fick mig att gå vidare till högre utbildning. De var fokuserade på sitt innehåll, de var kunniga, de var rättvisa, de använde traditionell förmedlingsteknik och prov. De var inte personer som man förhandlade med. – De lärarna stod för en pedagogik som är bättre för de svagaste eleverna, som gör det möjligt att ta sig någonstans i livet. Men det jag har sett när jag under tjugo år har gått från lärarstudent till professor i pedagogik är en struktur och en diskussion som framställer den typen av lärare som dåliga. Det de stod för har satts i samband med behaviorism och det är det fulaste som finns i svensk pedagogik. Det förknippas med nidbilder av lärare som bestraffar eleverna. – Det är det som är min drivkraft, bara det. Inte den där diskussionen om kepsar och jackor inomhus och ordning och reda. Jag struntar i om eleverna har kepsar och jackor och om de svär också, det handlar bara om att de lär sig, att de gör sitt bästa inom det ämnesinnehåll som jag är satt att ta hand om.

I en sådan skola hade jag aldrig kunnat möta Émile Zola eller Dostojevskij eller någon annan litteratur som fick mig att tappa hakan.

har något att säga till den generation som ska komma ut, då dödar vi läraryrkets kärna. För förmedlingspedagogik är inte behavioristisk. Det fanns goda lärare på 60-talet och 50-talet och 40-talet som inte slog barnen. Människor har förmedlat kunskap till varandra sedan förvedisk tid när guruer på kloster i Indien använde klassiskt berättande för att undervisa i sanskrit och kampsport. Du ser en ”god föreläsning” som den överlägsna undervisningsformen. Det låter lite akademiskt men kan ju appliceras även på skolan — så vad menar du med en god föreläsning?

– En god föreläsning är välavgränsad och har fokus på att göra innehållet begripligt. Den använder metaforer. När den använder exempel så är det alltid minst två, för då framhävs den gemensamma nämnaren, det du vill exemplifiera. Den är förhållandevis kort och drar inte över tiden. Den har givits ordentligt med tid för att förberedas – fast den tiden finns inte i skolan, så där är återanvändning nyckeln. Den har blivit filad på efter varje gång och har genomgått kill your darlings-processen. Och framför allt hålls en god föreläsning av en person som kan något. Att den pedagogik som du företräder har kommit i bakgrunden har att göra med förskjutna maktperspektiv och nya jämlikhetsideal. Ser du dilemmat där, att det du företräder rubbar de demokratiska ambitionerna? >>

De där tre lärarna som fick dig att läsa vidare, vad var det de gjorde?

– De gav mig tillgång till litteratur och resonemang och kunskapsdomäner som jag inte hade haft tillgång till annars – det viktiga var vad de gav mig, inte hur de gav mig det. Fördelen med den berättande, föreläsande och visande pedagogiken är att den erbjuder alla ett kunskapssammanhang. Pedagogen bär upp innehållet. – När vi demoniserar läraryrkets historia, så att den generation som finns därute inte LÄRA #2/2016

17


SAMTALET

>>

Det är som att titta på likheterna mellan svarven i träslöjden och mikron i hem­ kunskapen och tro att man kan lära sig något om ”det elektriska lärandet”.

– Ja, överbyggnaden är ett altruistiskt demo­kratiprojekt. Exakt vad den nya pedagogiken ska bestå i är oklart, men den tar sig ­uttryck i sådant som grupparbeten, eget ­arbete, individualisering, intressestyrt lärande, allt det som kom i och med att konstruktivismen ersatte behaviorismen inom pedagogisk psykologi. Och jag menar att det snarare konserverar maktförhållandena. Att det ändå växer sig så starkt är framför allt för att det är billigt. Det kräver väldigt lite av läraren: seminarier som baseras på personliga erfarenheter eller diskussioner i bikupa med återsamling – e­ ller utan återsamling, läraren kan bara starta smågrupper och sedan gå hem. När vi får en marknadisering av skolvärlden så säljs sådant in med pedagogiska argument. Besparings­åtgärder framställs som innovativ under­visning. Det är det som har möjliggjort nedrustningen av skolan. – Innehållet i undervisningen tenderar att försvinna. I forskningsprojektet ”Skolprestation och kön” har mina kolleger sett att elevernas eget arbete ibland leder till att de sysslar med annat och inte bearbetar innehållet. ­Forskarna menar att förlorarna på detta framför allt är lågpresterande pojkar från socio­ ekonomiskt svaga hem. – Denna nya pedagogik domineras av tankar som att ”all kunskap är mänskligt skapad, därför kan kunskap inte vara sanning i någon egentlig bemärkelse”. Man vill förtydliga att det ligger ideologi i kunskapen och det är vällovligt, men effekten av den positionen blir att vi alltid ska beakta till exempel kön, klass och etnicitet i kunskapsbildande eftersom alla människor måste få göra sina tolkningar. Det leder till att vi inte kan säga att det finns tolkningar av en text som är mer eller mindre korrekta. Och om du som lärare inte kan det så kan du lika gärna gå hem och lägga dig. – Många ställer också upp på att lärande är ett inre konstruerande av ett mentalt kunskapsbygge. Jag ställer inte upp på det, utan jag jobbar med en teori som kallas ekologisk psykologi och som utgår ifrån att lärande är en realitetsanpassning, alltså styrd av vad den omgivande miljön kräver. Det är den teori jag ser som rimligast, men det är inte så jag önskar att det vore. Även jag önskar att lärande vore intressestyrt, att man skulle lära sig bäst om man hade en inre motivation. Men jag vill ju också att semlor inte ska innehålla några kalorier. Menar du att det inte är så att man lär sig bäst om man är motiverad?

18

LÄRA #2/2016

– Man lär sig bäst om man har en yttre press. Det är därför rika människor inte lär sig byta däck på bilen, de har ju råd att köpa den tjänsten. Och det är därför barn som får skor med kardborreband inte lär sig knyta skorna. Att skolan skulle kunna styras av elevernas inre motivation och intresse är en utopi. – Valfrihet är tveeggat. Den första premissen för att du ska lära dig något över huvud taget är att du ska exponeras för kunskap, men om du får sitta med en dator i ett grupprum och är utlämnad till ditt eget sökande så är det ren magi om du lär sig något alls. Och när du dessutom har tillgång till ett astronomiskt medieutbud så exponeras du aldrig för något som du inte själv väljer eller som utmanar dig. I en sådan skola hade jag aldrig kunnat möta Émile Zola eller Dostojevskij eller någon annan litteratur som fick mig att tappa hakan. – Det där går igen också i skolvalet. Om du kan välja bort elever som du tycker är lite obehagliga, fattiga elever kanske, så kommer du inte att exponeras för dem och därför inte få ett genuint möte med någon från en annan kultur eller en annan samhällsklass. Hur ska vi kunna ändra på detta?

– Vad vi behöver göra är att återupprätta en lärare som får vara kunskapsförmedlare, som får berätta, visa och instruera. Vi måste också inse att en sådan pedagogik är dyr, den kräver mer planering och större lärartäthet. – Läraryrket är ett designyrke. Det handlar om att designa lektioner. Det är ett s­ kapande yrke, det ligger nära framför allt det som ­kallas interaktionsdesign och även nära speldesign, för det handlar om att skapa strukturer och regler för mänskligt beteende. – Det ligger en oerhörd tillfredsställelse i att ha skapat en bra lektion, att se hur några elever förstår något, hur några får upp ett intresse för något, hur några presterar. Då måste lärar­ yrket fråntas mycket av sitt sociala ansvar. Vi måste ha andra yrkeskategorier som sköter den sociala dimensionen i barns och ungdomars liv. En god arbetsdelning måste till. Du måste kunna få vara lärare för att du älskar ditt ämne. n

Enligt behaviorismen borde psykologin inrikta sig på mänskligt beteende, eftersom tankar och känslor betraktas som omöjliga att studera vetenskapligt.


DÄRFÖR ÄR JAG LÄRARE

Per Sahlström är lärare på Eriksdals­ skolan på Södermalm.

— Jag behöver skapa en personlig relation till varje elev för att kunna utveckla deras lärande. En fungerande personkemi blir särskilt viktig när det gäller elever som är en utmaning för mig som pedagog, säger förste­ läraren Per Sahlström. Det var just gensvaret i mötet med eleverna som en gång fick Per Sahlström att bli lärare i stället för biolog. Han undervisar i engelska, SO och svenska på mellanstadiet på Eriksdalsskolan och är inne på sitt 30:e år som lärare. – Jag tycker fortfarande att det är otroligt roligt att gå till jobbet och roligast är det i klassrummet. Mina elever är i en ålder då de fortfarande har en stor portion nyfikenhet. De är fortfarande barn men på väg att bli tonåringar. Det känns tillfredsställande att lotsa dem igenom den tiden. En god skola formar eleverna kunskapsmässigt, menar Per Sahlström.

– De lär sig mycket utanför skolan, javisst, men de behöver hjälp med att sortera och hitta genvägar i informationsflödet. Hans långa erfarenhet har gett honom perspektiv på hur lärarrollen har förändrats i takt med samhället i stort. Individens växande bekräftelsebehov har till exempel blivit större och tar sig olika uttryck. – I dag kan du inte möta eleverna som en grupp, eleverna ser sig inte som ett kollektiv. Den förändringen började bli synlig för drygt tio år sedan. Du måste bygga en relation med varje elev. Samtidigt kan individens egna behov inte sättas över gruppens, då blir det problematiskt. Det handlar om en socia­ liseringsprocess, säger Per Sahlström. I klasslärarjobbet lägger han mycket tid på just socialisation. För mycket ibland, tycker han, samtidigt som det inte går att lägga det åt sidan. – Ibland har jag tänkt: ”För den här eleven kommer det att bli svårt.” Men

så har jag mött eleven på stan några år efteråt och sett att det gått bra. Då kan jag tänka: ”Vad bra att jag inte gav vika.” Samtidigt kan jag fundera över hur stor inverkan just jag har haft på att det gått väl för eleven. Skulle det ha hänt i alla fall? Per Sahlström utbildade sig i en tid då läraren stängde dörren till sitt klassrum. I dag är samverkan med kollegerna ett krav – och en kick. Att till exempel vara två lärare som planerar vissa lektioner och utvärderar undervisningen tillsammans. Eller att observera varandras lektioner, vilket alla lärare på Eriksdalsskolan gör ett par gånger per termin. Sedan i höstas finns Per Sahlström också med i ett nätverk med skolor på Södermalm som genomför läranderonder och ger förslag på hur skolorna kan utvecklas vidare. n ANNEBRITT ULLÉN

LÄRA #2/2016

FOTO: ULRICA ZWENGER

”Samverkan med kollegerna en kick”

19


DIGITALT LÄRANDE

Ett steg ut i världen I Kista tar tre skolor det digitala lärandet till nya höjder med hjälp av robotprogrammering och mentorer från näringslivet. Två grundskolor och en gymnasieskola samarbetar med det indiska storföretaget Tata — och en ny värld har öppnat sig för eleverna.

Patrick Vestberg, rektor på SSIS, ser också många fördelar. – Kontakten med erfarna och inspirerande experter från näringslivet ökar elevernas motivation och nyfikenhet samtidigt som den öppnar för nya perspektiv. Vi skapar en arena där elever kan utöka sina drömmar om framtida karriärval och få en bättre bild av vad det innebär att arbeta med IT och teknik. – I mötet mellan grundskola och gymnasium finns också en närhet och nyfi-

FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

Klockan är fem på eftermiddagen och porten är låst till Kista grundskola. Det är vår i luften och dagsljuset på väg att försvinna, men i ett klassrum sjuder det fortfarande av lärande och skapande. Där sitter elever från Kista grundskola, Rinke­ byskolan och SSIS (Stockholm S ­ cience and Innovation School) i smågrupper koncentrerade vid en gemensam dator. Uppgiften är att programmera den robot de byggt av lego så att den kan rotera och åka längs en snitslad bana. Var och en av de tre skolorna är repres­enterad av tio elever. Vårens kurs genomförs under sex onsdagskvällar och leds av mentorer från det indiska storföretaget Tata Concultancy Services (TCS), en av SSIS:s samarbetspartner.

– Vi pratade med elever som stimuleras av utmaningar och var tvungna att välja ut tio av de intresserade, lika många tjejer som killar, berättar Rickard Öhman, lärare i svenska och SO på Kista grundskola. I smågrupperna sitter en elev från varje skola och jobbar med olika delmål i robotprogrammeringen. – Ett positivt möte med yrkesvärlden som kanske till och med kan leda till en framtida anställning, säger Benny Johans­ son, SO-lärare på Kista grundskola.

kenhet på nästa steg i utvecklingen. Det ger en mognad hos våra elever när de får uppmuntra och stödja yngre elever, säger Patrick Vestberg. Vid det första tillfället träffades alla elever och mentorer på TCS:s kontor på Mäster Samuelsgatan. – Ett möte med en annan värld för våra elever, konstaterar Rickard Öhman. Mentorn Kavitha Turupati från TCS talar engelska liksom alla från företaget. Hon sitter vid sidan av de tre eleverna i gruppen och säger att allt går bra. – Men nästa vecka blir programmeringen mer avancerad. Melike Unsal (årskurs 9 på Rinkebyskolan), Sejla Musinovic (årskurs 8 på Kista grundskola) och Michael Kamara (årskurs 1 på SSIS) lyssnar på instruktionerna för nästa delmoment och sätter genast i gång med uppgiften. Arbetet går bra trots att de hade lite problem att få roboten att röra sig inledningsvis. Nu är både de och roboten på banan. – Det här vill jag jobba med i fram­ tiden, det är verkligen kul, säger Michael Kamara som leder de andra eleverna framåt om så behövs. Grupperna tävlar sinsemellan om att bygga och programmera snabbast, och i slutänden om vilken robot som fungerar bäst. Än så länge ligger Melike, Sejla och Michael bra till. – Vi startade den här verksamheten 2009 i USA och har haft utbildning för 10 000 elever i Nordamerika, berättar Johan Bartholdson från TCS. Förra året var det dags för ett pilotpro-

”Det här vill jag jobba med i framtiden”, säger Michael Kamara, som tillsammans med Sejla Musinovic och Melike Unsal har fått fart på sin robot genom programmering. Mentorn Kavitha Turupati (i blått) är nöjd med elevernas arbete.

20

LÄRA #2/2016

jekt tillsammans med SSIS. Då deltog även elever från Rinkebyskolan. Han menar att det finns ett jättebehov av ITkompetens i Europa. – Varje IT-jobb genererar tre nya och det är en stor utmaning att locka nya förmågor till företagen. Det vi gör här är ett sätt att skapa intresse för IT-branschen. Uppgifterna ska lösas med visuell programmering och inte i kod. Detta för att eleverna ska förstå metodiken och


FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

DIGITALT LÄRANDE

Zeinab Muse från Kista grundskola är inriktad på att ta hem segern i robottävlingen tillsammans med Alexander Danielsson från SSIS. ”Vi måste vinna”, säger hon och skrattar.

lockas till vidare aktiviteter – ett sätt att visa att det är något de kan göra på egen hand på datorn. SSIS och TCS förde diskussioner om vilka skolor som skulle vara med i utbildningen. Att de ligger i närområdet var en förutsättning men också att de ligger i områden som har stora utmaningar. – Det är viktigt att presentera nya världar för eleverna, viktigt både för dem och för den framtida IT-branschen, säger Johan Bartholdson. – Det här är roligt, säger Iman Elmi från Rinkebyskolan som är glad att hon blev utvald. Hennes sikte är redan inställt på läkarbanan men hon tar gärna andra utmaningar längs vägen och har alltid varit intresserad av teknik. Nu funderar hon

på Blackebergs gymnasium och natur­ vetenskapsprogrammet. I en på grund av sjukdom decimerad grupp sitter Zeinab Muse från Kista grundskola och Alexander Danielsson från SSIS, och de är inriktade på att ta hem segern. – Vi måste vinna, säger Zeinab och skrattar. Hon har inte bestämt sig ännu för vilken bana hon ska välja i framtiden, i motsats till Alexander som går på teknik­programmet. – För att det är logiskt och för att man får använda fantasin, säger han. Klockan närmar sig sex och SO-läraren Benny Johansson är jättenöjd. – Inte bara med den tekniska utbildningen utan också för att det här är ett steg ut i världen för eleverna. Det här

knyter dem samman med andra elever och med TCS. Han är imponerad av de unga mentorerna från TCS och deras professionalitet. IT-pedagogen David Karlström på SSIS håller med. De är båda också mycket nöjda med SSIS:s elever som ­leder grupperna utan att ta över från de yngre eleverna. – Det är väldigt utvecklande även för våra elever som ligger längre fram ­kunskapsmässigt. De får lära ut och mognar i det, säger David Karlström. Benny Johansson blickar ut genom fönstret och pekar. – Här finns skilda världar inom en ­liten omkrets. Nu visar vi för våra elever och deras föräldrar att IT-världen är till för dem också. n MONIKA SIDÉN

LÄRA #2/2016

21


FOTO: ROBERT BLOMBÄCK

DIGITALT LÄRANDE

Läraren Pål Luthman har skapat Språkäventyret, ett spel som svarar mot det centrala innehållet i svenskämnet. Här tillsammans med Abdirahman Mohammed och Ali Hamid (närmast).

Upplägg efter behov På ESS-gymnasiet på Södermalm har digitala verktyg en given plats när ­undervisningen ska anpassas till varje elevs behov. Victoria Naverfeldt och Pål Luthman har klurat ut nya sätt att använda vanliga verktyg som Fronter och Office 365. Förra året deltog Victoria Naverfeldt och Pål Luthman, IKT-pedagoger och inspirationslärare på ESS-gymnasiet, i ett ­antal nätverksträffar i utbildningsförvaltningens regi. – Vi var sex, sju lärare från olika skolor som träffades ett antal gånger för att ta fram och prova ut metoder som vi kunde använda i arbetet med digitala verktyg. Vi spånade idéer och fick stöd från IKTenheten att vidareutveckla dem, berättar Victoria Naverfeldt. Träffarna hade två spår. Det ena handlade om spelifiering av under­visningen och det andra om att skräddarsy lektioner efter elevernas behov. Victoria Naver­feldt valde att skräddarsy en lektion om studieteknik för elever på samhällsvetenskapsprogrammet. 22

LÄRA #2/2016

– På träffarna diskuterade vi hur elevernas tid i skolan används. Ofta är det läraren som står och pratar på lektionen. Under tiden får eleverna frågor i huvudet som de försöker hitta svar på själva. Victoria Naverfeldt utgick från idén med flippad undervisning och valde ut en handfull filmer om studieteknik som eleverna tittade på inför lektionen. – Vi arbetade också fram en metod för eleverna att ställa frågor om sådant de inte hade förstått och ville prata mer om. Den tekniska lösningen blev att skapa ett

formulär i Office 365 som eleverna fick fylla i efter att ha sett filmerna. Deras svar samlades automatiskt i ett kalkylblad som snabbt och enkelt gav en överblick. – Eleverna skulle också kunna mejla, men det här är ett smidigare sätt att göra en undersökning, förklarar Victoria Naverfeldt. Det visade sig att eleverna ville få hjälp med att förstå vad ett nyckelord är. – Då kunde jag förbereda en lektion om nyckelord. Om det hade kommit upp

under lektionen hade jag försökt lösa det där och då, men nu kunde jag för­bereda en text att träna på och hoppa över ­andra saker. Kollegan Pål Luthman valde det andra spåret. Han undervisar elever på individuella alternativet och preparandutbildningen, vilket innebär att han måste anpassa sitt upplägg efter skiftande behov. – Jag kan inte vara hos tio elever samtidigt utan måste göra en plan som kan leda dem framåt och förklara sig själv. Eleverna måste också få hjälp att förstå saker när det behövs. Det är något som spel är väldigt bra på. Genom att låna principer från spel i ett moment om nordiska språk byggde han upp ett äventyr som svarade mot det centrala innehållet i ämnet svenska. Det tog en helg att göra spelet med karta, ­poäng, nivåer och troféer. – Jag tog provverktyget i Fronter, hackade sönder det och muterade Fronter. Varje prov är en bana där jag lagt in filmer och frågor som eleverna ska svara på, säger han och visar sitt spel Språk­ äventyret. Det första som möter spelaren är en karta över Norden med banan utritad. Pål Luthman skapade bilden själv utifrån en fri kartbild. Under kartan kan man klicka sig vidare till de 14 olika banorna, som är skapade som ett vanligt Fronterprov. I bana 5 kan man till exempel bekanta sig med så kallad kebabnorsk via ett klipp från Youtube. – Kebabnorsk motsvarar det multi­ etniska ungdomsspråk som ibland kallas Rinkebysvenska här, säger Pål Luthman och skrollar till uppgifterna där man ska para ihop norska slangord från filmklippet med svenska ord. Många av orden som ursprungligen är hämtade från andra språk känner eleverna igen, men förklaringen på norska kan kräva lite uppmärksamhet. – Ordet garro, som betyder ’cigarett’, är samma som i svensk förortsslang, men i filmen säger de røyk, vilket gör att eleverna får träna på sin norska. När eleverna klarat av en bana i spelet visas deras poäng i form av en stapel, en funktion som redan finns i Fronter. – Den visuella återkopplingen triggar eleverna ytterligare. Många som i vanliga fall har svårt att koncentrera sig


ENKÄT

gjorde om uppgifterna tills de var nöjda, säger Pål Luthman. När de fick spela på lektionstid tänkte eleverna inte på att det var skolarbete de ägnade sig åt. Deras svårigheter hamnade inte heller i fokus. – Några var så inställda på att vinna att det triggade dem att komma över sina funktionsnedsättningar. Både Pål Luthman och Victoria Naverfeldt är nöjda med sina metoder men ser samtidigt vissa utmaningar kopplade till dem. Att få eleverna att reflektera över sitt eget lärande kan till exempel vara svårt om de inte ens tänker på att de lär sig. – Då blir eftersnacket viktigt, att hjälpa dem att sätta ord på sin process. Vi hjälper dem att förstå att de har lärt sig något som de kan relatera till annan kunskap och dra slutsatser, säger Victoria Naverfeldt. Hon menar att lärarrollen förändras i och med att datorer och smarta telefoner ger ständig tillgång till information. Det handlar om att få eleverna att klara av att använda verktygen, till exempel söka efter information och sålla bland källor. Men också om att markera när datorer och mobiler inte ska användas. – Vi måste hjälpa eleven genom att säga vad vi ska göra. Jag kan börja på

morgonen med att säga ”vi ska använda datorerna, men just nu ska du lyssna på vad jag säger och då behöver du stänga av den”. På ESS-gymnasiet finns en gemensam övertygelse om att datorerna hjälper eleverna. Alla lärare publicerar det material eleverna behöver på Fronter. – Där kan man kolla läxor och vad man behöver satsa på för att få ett A. Det är suveränt, säger Fahad Mohamed som läser preparandutbildningen. Klasskamraten Ali Hamid ser andra fördelar. – Det gör det lättare att komma in i uppgiften när allt är samlat. Jag är ändå vid datorn hela tiden, det är bra att det finns där. Men när de får frågan vad som är viktigast – läraren eller datorn – råder ingen tvekan. – Det är lärarna som är huvudsaken med skolan, säger Ali Hamid. n ANNELIE DREWSEN

När ESS-gymnasiet startade var namnet en förkortning för ”Elevstöd Socialtjänst Sjukhus”. I dag står det för elever i behov av särskilt stöd.   IKT är en förkortning av informationsoch kommunikationsteknik.

Checklista för digital utveckling Rektors stöd och prioritering. Kollektivt lärande. En plan för utveckling och uppföljning. Det är de tre viktigaste nycklarna till en lyckad digital utveckling på skolorna, enligt den analys som utbildningsförvaltningens IKT-enhet nyligen presenterade. Intervjuer har gjorts på fem grundskolor och fem gymnasieskolor i Stockholms stad, och tanken är att rapporten ska kunna användas som en checklista för hur man bör arbeta med digitaliseringen. Totalt identifierades 19 framgångsfaktorer. Bland annat betonas hur viktigt rektors stöd och prioriteringar är i det skede där skolan ska

komma i gång med sin digitala resa. Analysen visar också att på skolor med en stark digital utveckling har personalen delat tips och idéer om IT i undervisningen med varandra. Fokus har då legat på att förbättra undervisningen och inte på att lära sig använda någon specifik teknisk utrustning. Inför en eventuell 1:1-satsning inom grundskolan kan rapporten fungera som vägledning i diskussioner om vilka förutsättningar som bör finnas på plats. Rapporten finns för nedladdning på intranätet. Sök på ”digital utveckling” under Nyheter. n

Vilka digitala verktyg har du mest nytta av? Karin Boström, rektor, Mariaskolan — Officepaketet, Outlook och skolwebben. Office 365 fungerar väldigt bra för oss i ledningsgruppen. Tabeller och Powerpoint använder jag ofta. Jag vill också lära mig att göra digitala instruktionsfilmer. Patrick Gallagher, lärare, Mariaskolan — Sedan Volvo IT-avtalet kom har det blivit omöjligt att arbeta med digitala verktyg i undervisningen som jag gjorde tidigare. Då gjorde mina nior till exempel egna poddar på nätet. Men jag använder förstås skolwebben och Word så att eleverna kan lämna in sina arbeten digitalt. Jenny Lindberg, lärare, Tullgårdsskolan — Projektor och dokumentkamera. Sedan ett par år ligger fokus på att utveckla det digitala lärandet — en stor och spännande utmaning. Just nu satsar vi på surfplattor i undervisningen. Jämfört med för ett par år sedan har vi kommit en bra bit på väg. Preben Rose, lärare, Sofia skola — Digitala verktyg använder jag inte så ofta. Vi arbetar med foto på tekniklektionerna. Eleverna är otroligt fascinerade av den analoga tekniken. Att man själv kan bygga en enkel lådkamera är rena trolleriet för dem. Men vi använder smarta telefoner och appen Cam Wow. Karin Schuber, biträ­ dande rektor, Sofia skola — Skolwebben och Learnify. Mycket av det arbetet handlar om kom­munikation och att synliggöra skolans olika delar. Nu arbetar vi för att kunna använda vår webbplats som ett kommunikationsverktyg i större utsträckning än i dag. TEXT OCH FOTO: AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #2/2016

23


PROFILEN

En förebild i det nya landet Hon är modersmåls­ lärare och studiehandledare i thailändska och har halva Stockholm som sin arbetsplats. Sirirat Gustafssons insatser gör stor skillnad för eleverna — särskilt de nyanlända som får studiehandledning på modersmålet. TEXT: ANNELIE DREWSEN FOTO: ULRICA ZWENGER

24

LÄRA #2/2016

D

et skulle kunna vara en saga: ­Sirirat Gustafsson och de sju nycklarna. Det är onsdag och nyckel nummer tre går till ­Sjöängsskolan i Älvsjö. Här går en handfull elever med thailändska som modersmål, vilket betyder en hel ­eftermiddag på samma skola. – Jag ser att jag gör nytta, speciellt när jag jobbar med studiehandledning, säger Sirirat Gustafsson. Som modersmålslärare och studiehandledare är hon anställd på Språkcentrum. Tillsammans med en av sina kolleger ser hon till att eleverna i Stockholms södra halva får studiehandledning och modersmålsundervisning. För den norra delen av staden ansvarar en annan grupp lärare. Sirirat Gustafsson undervisar just nu elever på sju olika skolor och tillbringar åtskilliga timmar i sin bil eller på tunnelbanan för att ta sig mellan dem. I väskan har hon datorn, surfplattan och annat material som behövs för att iscensätta en bred repertoar av didaktiska idéer och språkutvecklande övningar.

De yngre eleverna studerar thailändska under lekfulla former. Chaya Srithong och Kim Magnusson, som går i årskurs 2 respektive 4, parar ihop bilder med ord. Det är en utmaning eftersom det thailändska alfabetet har fler bokstäver än det svenska, plus fyra olika markörer för ton. Medan det muntliga samtalet i rummet flyter på, krävs ibland stor koncentration och tankemöda för att få fram rätt ord av krumelurerna på lapparna. Så fort någon klarar av det blir de uppmuntrade av Sirirat Gustafsson, vars varma energi fyller det dragiga hörnrummet. – Jag är född och uppvuxen i Thailand, men båda mina föräldrar var kineser så jag har egen erfarenhet av det här med modersmål och tvåspråkighet, förklarar hon. Pappan var benhård nationalist och skickade de åtta barnen till en tvåspråkig skola, där de fick lära sig både thailändska och kinesiska. Hemma var det kinesiska som gällde. – Så fort man klev över tröskeln var det ­kinesiska. Pappa kallade vårt hem för lilla Kina, skrattar Sirirat Gustafsson. Hon berättar att den kinesiska skolgången, som så småningom fick ske på kvällstid, >>


PROFILEN

”En bra studiehandledare måste anpassa sin pedagogik efter elevens behov, men det allra viktigaste är kommunikationen med läraren”, säger Sirirat Gustafsson.

LÄRA #2/2016

25


PROFILEN

Kim Magnusson och Suphitchsya Srithong spelar memory med bilder och ord på thailändska.

>> var

En tolk är inte en pedagog. Att översätta och undervisa är två skilda saker.

krävande med kalligrafiläxor även på loven. – Jag ville inte gå dit. Ibland gick jag runt kvarteret i stället för att gå till den kinesiska skolan. Sedan ropade jag till mamma och ­frågade om det var dags att komma in. I dag identifierar sig Sirirat Gustafsson som thailändare med kinesiska rötter. – Jag bär på två identiteter och två kulturer, vilket är en fördel i mitt arbete. När mina elever tycker att det är jobbigt med modersmål så kan jag genuint säga: jag förstår situationen ni befinner er i.

Hennes ambition är att eleverna hon möter ska

vara stolta över att tillhöra två kulturer och ha två identiteter. – De flesta av mina elever är födda och uppvuxna här, med en mamma från Thailand. Jag förmedlar språk, kultur och historia om landet både förr och nu. Som studiehandledare möter hon även nyanlända elever. – Jag vill hjälpa dem att behålla sin kultur och samtidigt ta emot det som finns här. De 26

LÄRA #2/2016

behöver inte bli svenska men ska heller inte göra precis som i Thailand, för det funkar inte. Under den första tiden i Sverige kan hon fungera som en brobyggare mellan familjen och skolan. Hon berättar om en gång då en nyanländ elev hade knuffat en annan elev och reagerat på tillsägelsen från läraren med att flina. – Då fick jag förklara för läraren att flinet var ett ”oskyldig leende”: eleven skämdes men visste inte hur han skulle förklara det. Jag kan vara den som ger eleven hopp och trygghet när det är som värst. Sirirat Gustafsson är en sann pedagog. Men att hon skulle bli lärare var inte givet. I Bangkok studerade hon språkvetenskap och arbetade en tid som sekreterare. – Jag vantrivdes totalt! Detta var i början av 1980-talet och Sydostasien var drabbat av konflikter. Vietnamkriget var över men i Kampuchea (nuvarande Kambodja) härjade fortfarande Röda khmererna. Miljontals människor drevs på flykt och i Thailand fanns ett flertal flyktingläger. Sirirat Gustafsson började arbeta som tolk och socialsekreterare i ett flyktingläger. Förutom


PROFILEN

att lära sig språket khmer insåg hon att hon ville hjälpa andra människor. – När vi hade en skola för khmerbarn började jag tänka att jag kanske skulle sadla om till lärare. I flyktinglägret tog hennes liv ännu en vändning när hon träffade en svensk biståndsarbetare. År 1982 gick flytten från Bangkok till en ort utanför Norrköping. Från en miljonstad till ett samhälle med fyratusen invånare. – Då upptäckte jag att de inte pratade engelska där och att jag behövde lära mig ett språk till! Sirirat Gustafsson började på sfi men kom aldrig riktigt till rätta i sitt nya land. Karriären hade pausats och hon kände sig isolerad. – Det kändes som om livet slutade. Så vi ­letade efter jobb och åkte ut igen! Efter att ha förberett sig på Sidas skola i Kramfors, bland annat genom att lära sig ­swahili, åkte paret till Tanzania. – Vi bodde mitt på massajslätten med Kilimanjaro på ena sidan och safariparker på den andra. Jag undervisade i engelska och idrott på en skola. Plötsligt trivdes jag – detta var mitt kall! Paret tillbringade drygt sex år i Tanzania och fick en dotter under tiden. När nästa barn väntades bestämde de sig för att resa vidare. Men i stället för att ta raka vägen hem till Sverige tog de vägen runt jordklotet. Med en treårig dotter och ytterligare ett barn på väg reste familjen österut. Till slut landade familjen i ett radhus i Haninge. När sonen var knappt ett år fick Sirirat Gustafsson arbete som modersmålslärare i Tyresö kommun, där hon fortfarande arbetar deltid. Parallellt med att undervisa har hon läst in behörighet på Lärarhögskolan, men även provat på att driva restaurang, vara programledare på UR och arbeta som tolk. – Jag är även auktoriserad Stockholmsguide. Det är mycket thailändska turister här på sommaren. Att guida öppnar mina ögon för Stockholm och jag ser staden på deras sätt. Modersmålslektionen är slut och Sudaphon

Phueadnok ska få studiehandledning. Hon kom till Sverige för två år sedan och läser de flesta av skolans ämnen tillsammans med sin ordinarie klass men har en fot kvar i förberedelseklassen. I dag är det ett avsnitt i fysik­ boken som ska studeras. – Jag läste inte fysik i Thailand, bara NO. På proven i Thailand ska man bara kryssa. Här måste man skriva och det är svårare, säger Sudaphon Phueadnok.

SIRIRAT GUSTAFSSON Gör: Modersmålslärare och studiehandledare på Språkcentrum. Förbereder rikskonferens för thailändska lärare i Sverige. Bor: Skarpnäck. Gillar: Science fictionfilmer, skogspromenader och kulturresor. Ogillar: Orättvisa och ­pessimism. På lediga stunder: Sitter i styrelserna för Thailändska kulturföreningen, Föreningen för thailändska lärare i Sverige samt i Federation for Thai Teachers in Europe. Umgås med familj och vänner och går på konserter. Läser: Dan Browns böcker. Lyssnar på: Gamla poplåtar, lugn och klassisk musik.

Sirirat Gustafsson betonar hur viktigt det är att nyanlända elever får studiehandledning under sin första tid i Sverige. – Man kan inte låta dem vänta, då halkar de efter i sin kunskapsutveckling. Hon läser högt ur fysikboken och s­ tannar upp vid viktiga begrepp, vilket det finns många av i texten. Termer som lufttryck och atmosfär förklaras med ord, gester och exempel. Sudaphon Phueadnok lyssnar intensivt och nickar. Då och då kommer ett ”aha” som bekräftelse på att de märkliga orden fyllts med mening. Ibland går det snabbt, ibland krävs uppfinningsrikedom av studiehandledaren. En schematisk illustration av ett vattentorn lämnar Sudaphon Phueadnok oförstående. Efter en bildgoogling av det thailändska ordet för vattentorn kommer så ännu ett ”aha”. Ett vattentorn i Thailand ser inte ut som ett svenskt vattentorn. – Ju högre vattentornet ligger, desto högre vattentryck, fortsätter Sirirat Gustafsson. Hon är noga med att göra skillnad mellan att vara tolk och studiehandledare. – En tolk är inte en pedagog. Att översätta och undervisa är två skilda saker. Sudaphon Phueadnok bekräftar att studiehandledningen är viktig för henne. – Det är skönt att ha gått igenom det här i förväg eller att gå igenom ett prov. Jag hoppas att jag får ha Sirirat nästa år också! Hur det blir med den saken är upp till skolans rektor, som beställer studiehandledning från Språkcentrum. Sirirat Gustafsson kommer i vilket fall som helst att arbeta kvar. – Jag kan i de flesta fall hjälpa och följa eleven hela vägen tills de når de grundläggande kunskapskraven. Jag kan vara en förebild i det nya landet för många. n

Bästa lärarminne: När en elev som jag hade på 1990-talet sökte upp mig på Facebook för att tacka mig. Jag blev så rörd och insåg hur det lilla jag gör dagligen kan ha stor betydelse för mina elever genom livet.

Sirirat Gustafsson förklarar ord och begrepp inom fysikens värld för Sudaphon Phueadnok.

LÄRA #2/2016

27


FOTO: CARLA ORREGO VELIZ

LÄSLYFTET

Veckans samtal inom Läslyftet på Spånga grundskola. Medurs från vänster: Clara Radell, Thomas Nygren, Rachel Wharmby, Malin Illner Levál, Brigitte Brunner Espefält, Eva-Karin Ingelfeldt, Anna-Maija Norberg, Sara Nilsson och Roberto Blanco.

Samtal som lyfter undervisningen­ Läslyftet pågår just nu i hela landet. I Stockholm deltar 22 ­grundskolor i den nationella fortbildningen i språk-, läs- och skrivdidaktik. På Spånga grundskola leder Anna-Maija Norberg det framgångsrika kollegiala lärandet. Nio lärare samlas en torsdagseftermiddag på Spånga grundskola. Skratt, småprat och skrap från stolar hörs tills AnnaMaija Norberg, svensklärare och lektor, tar till orda. – Då börjar vi. 28

LÄRA #2/2016

Det blir knäpptyst. Nu börjar veckans samtal i Läslyftet. Anna-Maija Norberg ber kollegerna att dela med sig av sina tankar om den text som alla har läst. Den handlar om att ha samtal med elevernas om deras egna texter. – Jag fastnade för det här att låta eleverna ta mer plats. Jag tror jag har varit för styrande, säger Thomas Nygren som är lärare i svenska, engelska och SO. Flera andra hummar instämmande. – Jag tänkte på det när jag undervisade i dag. Att verkligen lyssna. Jag är

uppmärksam på vad jag gör och vad jag kan ändra på, säger Clara Radell, lärare i spanska, engelska och svenska. Så är samtalet i gång. Under 60 minuter djupdyker lärarna i texten genom att fråga, fundera och ifrågasätta. AnnaMaija Norberg ser till att alla kommer till tals och erfarenheter från olika ämnen möts. Det är detta som är kärnan i Läslyftet – det kollegiala lärandet. En gång i veckan träffas lärarna. Varannan vecka har de läst en ny text. Sedan provar de något nytt i sin undervisning för


LÄSLYFTET

LÄSLYFTET ■■Nationell fortbildning i språk-, läs- och skrivdidaktik för lärare som bygger på kollegialt lärande. ■■Ska öka elevers läsförståelse och skrivförmåga. ■■Startade läsåret 2015/16. Till och med läsåret 2017/2018 finns möjlighet att få statsbidrag för att delta. ■■I Stockholms stad erbjuds deltagande skolor till exempel samtalsledarträffar, workshoppar, handledning och erfarenhetsutbyten. ■■Läs mer om Läslyftet på Pedagog Stockholm och Skolverkets webbplats.

matematiklärarna redan involverade i Mattelyftet. Övriga lärare fick välja att ­antingen vara med i Läslyftet eller att läsa en webbkurs om bedömning och betyg. Det blev tio lärare som nu deltar i Läslyftet. De flesta är lärare i svenska, men i gruppen finns även en special­ pedagog och lärare i moderna språk, slöjd, SO, fysik och teknik. Sammansättningen gör att samtalen kan få ett annat fokus än möten i arbets- eller ämneslag. – Det är annars lätt att lärare pratar om elever och att det blir anekdoter. Här försöker vi lyfta det till en annan nivå. Samtalet ska utgå från texten. Utöver att handleda sina kolleger i Läs-

– Vi har handledarträffar tre gånger per termin. De är frivilliga och leds av våra lärarcoacher. När en kvart återstår av dagens träff får lärarna dela med sig av idéer som de vill testa i sin egen undervisning. Thomas Nygren berättar att hans elever ska skriva ansökningar till prao. – De ska skriva ett brev och sälja in sig själva på fyra, fem rader. – Nu gav du mig en idé! Åttorna ska jobba med adjektiv i spanskan. Då skulle de kunna skriva om sina styrkor, och så går jag runt och hjälper till, säger Birgitte Brunner Espefält. Fler lärare fyller på med idéer. När exakt en timme har gått avslutas samtalet och lärarna lämnar klassrummet. Om en vecka träffas de igen för att berätta om hur det har gått. – Just det att man faktiskt genomför det med eleverna är det bästa med Läslyftet. Då är det en större chans att man förändrar något, säger Anna-Maija Norberg. Birgitte Brunner Espefält, lärare i engelska och spanska, tycker att det är stimulerande att delta i Läslyftet. Det gör att hon inte stagnerar i undervisningen. – Men har möjlighet att förnya och förändra arbetet tillsammans med sina kolleger. Läslyftet borde vara obligatoriskt och genomsyra allt arbete i skolan. n

Anna-Maija Norberg går sin handledar-

lyftet undervisar Anna-Maija Norberg en klass på Spånga grundskola. Resten av tiden arbetar hon på utbildningsförvaltningens forsknings- och utvecklingsenhet som projektledare för Läslyftet Stockholm. – Intresset för att delta är stort. Läslyftet pågår på 22 skolor och till nästa läsår har 43 skolenheter ansökt om att vara med, både grundskolor och gymnasieskolor. Skolor kan också delta i Läslyftet utan statsbidrag, vilket ger större frihet i hur man arbetar med materialet. Utbildningsförvaltningen ger stöd till skolor som deltar både med och utan stats­ bidrag.

utbildning parallellt med att hon själv handleder kollegerna på Spånga grundskola. Utbildningen ges av olika lärosäten och är sammanlagt nio heldagar fördelade över läsåret. Något hon tagit med sig från handledarutbildningen är att komma överens med sin grupp om vad som gäller vid träffarna. – Vi är överens om att det är allas ansvar att det blir ett bra samtal, men också om att inte ha med mobiler eller datorer. Vi har respekt för varandra och den gemensamma tiden. Till skillnad från Mattelyftet är Läs­ lyftet inte obligatoriskt. Inför starten hade rektorer i Stockholm anmält intresse för att delta. Vilka skolor som sedan fick ta del av statsbidraget beslutades av grundskolecheferna. På samma sätt sker urvalet inför nästa läsår, då även gymnasieskolor kan delta. Vilka lärare som ska delta avgörs på skolan. På Spånga grundskola var

Anna-Maija Norberg samtalar med Victor Ekström (vit tröja), Omid Karami och Anton Stödberg om Per Nilssons bok ”Du & du & du”.

ANNELIE DREWSEN

FOTO: CARLA ORREGO VELIZ

att veckan därpå träffas och diskutera hur det gått. Läslyftet består av ett antal moduler med olika inriktning. Några riktar sig till lärare i alla ämnen, medan andra är inriktade på exempelvis SO eller NO. Varje modul består av ett omfattande material med texter och videofilmer som är åtkomliga för alla via Skolverkets läsoch skrivportal. Dessutom finns möjligheten att få statsbidrag som går till tid för handledning samt utbildning för den som är handledare.

LÄRA #2/2016

29


MIN SKOLA

” Målen hjälper mig att jobba hårt”

30

LÄRA #2/2016


MIN SKOLA

RUTH HARKORT-BERGE, 15 MARIASKOLAN

FOTO: MARC FEMENIA

”Jag har gått på Mariaskolan i tre år. Lärarna här är väldigt duktiga, de inspirerar oss elever och får mig motiverad. Jag har bytt skola flera gånger, så jag kan jämföra. Ibland tycker jag att man underskattar hur mycket lärarna betyder för att man ska tycka om ett ämne. Tidigare var spanskan mitt värsta ämne – nu är det mitt bästa, tack vare min lärare. I nian är det jättemycket betygshets, men jag vet redan vad jag vill. För mig är det viktigt att sätta upp mål. Det hjälper mig att vara fokuserad och jobba hårt. Jag har sökt till Internationella Engelska gymnasiet, och eftersom jag har bra betyg så kommer jag säkert in där. Andra året på gymnasiet ska jag flytta till Spanien och läsa i ett år där. Språk har alltid varit viktigt i mitt liv. Jag pratar flytande svenska, tyska och engelska. Spanska vill jag också lära mig flytande. Det intresse jag fått för spanskan på Mariaskolan kommer att påverka hela mitt liv, det vet jag redan nu. Nu går det väldigt bra för mig i skolan, men så har det inte alltid varit. I sjuan hade jag en rejäl svacka. Tack och lov fick jag bra stöd och hjälp. Att jag växt upp med föräldrar som alltid tydligt visat att kunskap är viktigt spelar stor roll. Vi k ­ ommunicerar otroligt mycket hemma. Det har gett mig ett gott självförtroende. Jag ­vågar både säga ifrån och ta för mig i skolan. I framtiden vill jag jobba internationellt, där jag kan påverka och göra skillnad. Samtidigt som jag snart slutar nian och lämnar tryggheten på Mariaskolan, är jag förväntansfull inför att få börja med något nytt. Jag är trygg i mig själv, så det kommer att gå bra.” n BERÄTTAT FÖR AGNETA BERGHAMRE HEINS

LÄRA #2/2016

31


FRITIDSHEM I UTVECKLING

Mario Lundqvist filmar kollegan Eva Broberg och eleven Catarina Norgren som har händerna fulla av kladdig deg.

32

LÄRA #2/2016


FRITIDSHEM I UTVECKLING

Kollegialt lärande för alla D TEXT: INGELA ÖSGÅRD

FOTO: ULRICA ZWENGER

Det kollegiala lärandet vinner terräng även på fritidshemmen. Eva Broberg på Västertorpsskolan har tagit initiativ till en lyckad satsning där ­lärarna följer varandras undervisning — och där samverkan med skolan blivit viktig.

et blir geggigt och slemmigt! – Som mjölk! – Som vit choklad! Förslagen haglar när fritidspedagogen Eva Broberg frågar vad som kommer att hända när hon häller vatten i glasformen fylld med majsstärkelse. Kollegan Mario Lundqvist står bredvid och filmar med en surfplatta medan hon lite i taget fyller på med vatten och samtidigt knådar den kletiga massan som snart förvandlas till en deg. – Nu går det trögare och trögare och jag kan nästan inte knåda mer, säger hon och släpper degen i formen och bankar på den så hårt hon kan med knogarna. Det ser ut som om hon slår på en vägg. – Jag kan till och med banka med en hammare utan att det händer något. Men titta nu när jag trycker ner ett finger långsamt i degen, då går det jättebra att komma igenom. Varför händer det? Återigen kommer en skur av förklaringar från eleverna i årskurs 3 som har bildat en ivrig cirkel runt bordet där Eva Broberg experimenterar. – Degen gör en kraftsköld, påstår någon.

– Jag tror att majsmjölet är jättehårt, men sen löser vattnet upp när det går långsamt, ­föreslår en annan. Eva Broberg förklarar: – Majsstärkelsen löser inte upp sig helt i vattnet utan bildar små klumpar och de är ganska tunga. När jag slår hårt på dem hinner de inte flytta på sig. Men när jag trycker igenom långsamt får klumparna tid att glida undan. Nu får eleverna pröva själva. Hon delar in dem i fyra grupper och plockar fram fler formar, paket med majsstärkelse och litermått med vatten.

Eleverna häller vatten på majsstärkelsen och

knådar. En liten droppe röd karamellfärg ger en rosa färg åt alla degar. Klassrummet fylls av förtjusta rop när alla prövar att ömsom slå, ömsom försiktigt trycka ett finger i degklumparna. Snart är alla händer fulla av små rosa bollar som dras isär och knådas ihop. Mario Lundqvist slutar filma. Vid ett senare tillfälle ska han och Eva Broberg tillsammans gå igenom och utvärdera lektionen. Vad fungerade bra? Vad kunde ha gjorts bättre eller annorlunda? >> LÄRA #2/2016

33


FRITIDSHEM I UTVECKLING

Många var skeptiska i början. Det är klart att det var nervöst. Valet föll på att eleverna får arbeta med kemiska experiment, eftersom personalen under observationer har sett att de är intresserade av att experimentera fram saker när de leker. – Syftet är att eleverna ska få prova och utforska sig fram i olika experiment och ställa frågor och se varför olika saker händer, berättar Mario Lundqvist, som redan filmat Eva Broberg med eleverna i ett tidigare experiment. Eleverna får prova sig fram genom experiment och se varför olika saker händer. Från vänster Hampus Andersson, Niklas Hennigan Johnsson, Nancy Nal Dahlberg, Alessandro Zamorano Rummolo och Gustav Axelsson. >>

Det är tredje terminen som Västertorpsskolans fritidshem arbetar med sitt kollegiala lärande kallat FUF, Fritidslärare utvecklar fritidslärare. Inspirationen har de hämtat från grundskolans kollegiala lärande, berättar ­initiativtagaren Eva Broberg. – Först gick vi bara in och observerade hur vi utövar vårt ledarskap. Sedan började vi filma, återkoppla och ge varandra feedback. – Många var skeptiska i början. Det är klart att det var nervöst att någon skulle gå in och se hur man arbetar med eleverna, säger M ­ ario Lundqvist. Men vi märkte snart att det var väldigt bra att få återkopplande samtal och att vi kunde ge varandra tips och idéer. Det här är också en möjlighet till utveckling för den fritidshemspersonal som inte har så mycket utbildning.

Det är tips och feedback från det tillfället som

hon har försökt ta till vara i eftermiddagens experiment. Så småningom ska de båda gå igenom också dagens film. Självkritiskt har Eva Broberg redan hittat en miss. – Erfarenheten från den tidigare filmen var att dela upp i fler grupper så att alla fick möjlighet att pröva själva. Det lyckades jag med nu, men tanken var att de också själva skulle skriva ner frågor, vad som händer och vad de har lärt sig. Men gruppen blev så stor att jag fick ändra planeringen och själv föra anteckningar. n

Tillsammans med lärarna har fritidspedago-

gerna arbetat fram ett tydligt sätt att samverka med skolan och hur man kan lära av varandra. Det underlättas av att skolans arbetslag sedan början av det här läsåret är uppdelade årskursvis. Eva Broberg och Mario Lundqvist ingår i arbetslaget för årskurs 3. – Läroplanen lyfter ju fram lärandets olika förmågor. Just nu jobbar vi med analysförmågan och med naturvetenskap. Men medan skolan har kunskapsmål och resultat gäller det för oss att komplettera det med att ge eleverna en meningsfull fritid, säger Eva Broberg. 34

LÄRA #2/2016

Eva Broberg och Mario Lundqvist tar en snabbtitt tillsammans på den nyligen filmade lektionen.


VI VAR DÄR

TÄVLING

” Elevassistenterna oerhört viktiga” — Man går härifrån med känslan av att vi är värdefulla.   Det konstaterade elevassistent ­Martin Sandered, när utbildnings­ förvaltningens första kurs för elev­ assistenter nyligen avslutades. Sedan i oktober har 60 elevassistenter träffats vid sex kurstillfällen för att få fortbildning och stärka professionen. Trots den ganska sena eftermiddagen var alla deltagare i gruppen förväntansfulla inför det avslutande kurstillfället. Kurs­ledarna Gunilla Lund och Marianne Mellberg från Roslagspedagogerna började med redovisningar från förra utbildningstillfället, som handlade om att fördjupa sig i olika funktionsnedsättningar. – Elevassistenterna är oerhört viktiga i skolan. Sedan en längre tid har vi sett att den här gruppen har ett gemensamt utbildningsbehov. Djupintervjuerna vi gjorde visade att det spretade mycket vad gällde yrkesrollen, sa Margareta Clasén på kompetensförsörjningsenheten som var glad för att de kunnat starta den här utbildningen. – Syftet är framför allt att bidra till en gemensam plattform för yrkesrollen. Det är första gången elevassistenterna i staden får en riktad kompetensutveckling. Redan nu vet vi att det tagits emot väldigt positivt, konstaterar hon under en av rasterna, vilket deltagaren Martin Sandered, elevassistent på S:t Eriks gymnasiesärskola, kunde intyga: – Jag har arbetat som elevassistent i nio år. Det här är första gången jag får en utbildning som vänder sig specifikt till min yrkesroll. Efter den här kursen känner vi oss mer stolta över vårt yrke och det vi uträttar. Förutom ökade kunskaper inom området funktionsnedsättning har fokus legat på elevassistenternas uppdrag och roll i skolan samt på bemötande, förhållningssätt, kommunikation och samverkan med andra aktörer i elevens vardag.

Slutuppgiften på kursen var att lyfta fram några frågor som kommit upp under utbildningen och som deltagarna ville fördjupa sig i. Det som väckte mest diskussioner var hur skillnaden mellan lärarnas och elevassistenternas ansvar kan tydliggöras, liksom behovet av handledning. – Det är alltid läraren som har det pedagogiska ansvaret, ni ska inte sköta undervisningen. Det är något ni alltid måste ha med er, sa Gunilla Lund till deltagarna och fortsatte: – Ni elevassistenter är en värdefull grupp inom skolan och betyder mycket för elever med särskilda behov. Ni behöver få mer handledning och kompetensförsörjning för att ni ska kunna stå rustade inför uppgiften. I nästa paus konstaterade Marianne Mell-

berg att de 60 elevassistenter som nu fått utbildning varit starkt motiverade. – Utbildningen har varit jättebra, sa Josefin Ekstrand, elevassistent på ­Vällingbyskolan. Många har delat med sig av sina erfarenheter och utbildarna är väldigt kunniga. Jag har fått bra ­konkreta tips, till exempel på olika användbara appar och vad jag kan tänka på när det gäller bemötande. Min roll som elev­assistent har blivit lite tydligare. – Jag ser fram emot nästa kurs som startar nu i april, avslutade M ­ argareta Clasén. Då får vi chans att utbilda ­ytterligare 60 elevassistenter. Jag hoppas att vi framöver ska kunna erbjuda ännu fler kompetenshöjande insatser riktade till elevassistenter som yrkesgrupp, som exempelvis särskilda tema- och studiedagar. Inom staden arbetar cirka 800 elev­­assistenter, varav 300 med tids­ begränsade anställningar. Kurserna vänder sig till de tillsvidareanställda elevassistenterna.n AGNETA BERGHAMRE HEINS

VINN BIOBILJETTER

Läs tidningen och var med och ­tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får två biocheckar vardera. Lycka till! 1. Hur många ansökningar om verksamhetsstöd fick uppföljnings­ enheten in i fjol? 1. 1 200. X. 2 200. 2. 3 200. 2. Vad tänkte Per Sahlström bli i­ nnan han bestämde sig för ­läraryrket? 1. Biolog. X. Fysiker. 2. Kemist. 3. Med vilket lärosäte samarbetar historielärarna på Östra Real? 1. Stockholms universitet. X. Linnéuniversitetet. 2. Malmö högskola. 4. Hur många av Stockholms stads grundskolor deltar i Läslyftet detta läsår? 1. 22. X. 24. 2. 26. 5. Med vilket storföretag sam­ arbetar Stockholm Science and Innovation School (SSIS)? 1. Ericsson. X. Google. 2. Tata. Skicka din tipsrad senast den 30 april till ­tomas.bannerhed@stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltning­ en, Box 22049, 104 22 Stockholm. Ange var du arbetar och din postadress så att vi kan skicka biobiljetterna om du vinner.   Vinnare i nummer 1/2016 blev Sofie Dahlström, Lilla Adolf Fredriks skola, Karin Hentmark, Adolf Fredriks musikklasser, och Björn Källgren, Fruängens skola. Rätt rad var 2, 2, 2, 2, 2.

LÄRA #2/2016

35


Nämnd & Nytt

Staden kan få återbrukssajt Serviceförvaltningen utreder hur en gemensam tjänst för återanvändning av möbler och inventarier inom staden skulle kunna fungera. Tjänsten ska testas i ett pilotprojekt under året. Tanken är att den ska fungera ungefär som en kostnadsfri variant av den kommersiella sajten Blocket. Det ska även vara möjligt att annonsera efter det man behöver.

Rekord för ­gymnasiernas webbplatser Gymnasieskolornas webbplatser hade 72 922 besök under vecka 3. Det är den högsta siffran som uppmätts för webbplatserna sedan den gemensamma webblösningen lanserades. Det tyder på att webbplatserna har en viktig funktion att fylla för elever och vårdnadshavare som söker information om skolor, program och inriktningar inför gymnasievalet.

Prins Daniel på snö med elever Strax före sportlovet besökte prins Daniel evenemanget ”Alla på snö” på Gärdet. Många medier följde prinsen då han åkte skidor tillsammans med elever från Hökarängsskolan, Rågsveds grundskola och Snösätraskolan. Många av eleverna hade aldrig åkt skidor tidigare. ”Alla på snö” arrangeras av Svenska skidförbundet. Barnen får kostnadsfri tillgång till utrustning, snöanläggning och vägledning för att utforska snöglädje under trygga och lekfulla former.

Stöd för trygghet på nätet Skolverket har tagit fram checklistor, lektionstips och exempel på hur skolor kan arbeta med integritet och säkerhet på nätet. Materialet ska bland annat ge eleverna en tryggare studiemiljö i skolan.

36

LÄRA #2/2016

Nämnd & Nytt Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se

Stora insatser behövs för nyanlända Det är andra orsaker än ökad invandring som ligger bakom huvuddelen av de sjunkande resultaten i Pisa. Men en ökande andel elever med utländsk bakgrund kan förklara en del av nedgången. Den slutsatsen drar Skolverket i ”Invandringens betydelse för skolresultaten” som har gjorts som ett led i att förstå vad som orsakat de sjunkande resultaten i de internationella kunskapsmätningarna som till exempel Pisa.

Från den första Pisaundersökningen 2000 till den senaste 2012 kan ungefär 14 procent av nedgången i läsförståelse förklaras med en ökande andel elever med utländsk bakgrund. Efter Pisa 2006 ökade andelen elever med utländsk bakgrund som gjorde proven. Dessutom har elever med utländsk bakgrund haft en något sämre resultat­ utveckling i läsförståelse och naturvetenskap jämfört med elever med svensk bakgrund. Dessa båda faktorer förklarar tillsammans cirka 22 procent av nedgången i läsförståelse, cirka 25 procent i naturvetenskap och cirka 15 procent i matematik under åren 2006–2012.

Rapporten visar också att den minskade gymnasiebehörigheten under senare år till största delen beror på att fler elever invandrat efter skolstart. Den genomsnittliga invandringsåldern har ökat från sju år till nio år. Många elever har därmed haft betydligt kortare tid på sig att klara målen. De som invandrat efter ordinarie skolstart kommer också i allt större utsträckning från länder med svagare skolsystem. Skolverkets slutsats är att stora insatser krävs för att ge nyanlända elever förutsättningar för en god utbildning.

Lärare stannar ofta länge i yrket

Fyra av fem ­lärare har leg Andelen behöriga lärare fortsätter att öka i alla skolformer. Trots det är bristen på behöriga lärare fortfarande stor, visar statistik från Skolverket. Fyra av fem lärare i grund- och gymnasieskolan är behöriga i minst ett av sina undervisnings­ ämnen. Andelen behöriga lärare i dessa skolformer har ökat med elva procentenheter jämfört med föregående läsår.

Det är en myt att lärare lämnar yrket i högre grad än andra grupper. Att byta jobb är betydligt vanligare bland civilingenjörer och ekonomer, visar nya siffror från Arbetsmarknadsekonomiska rådet. Under 2011—2013 lämnade 4,7 procent av grundskole- och gymnasielärarna sitt yrke. Bland civilingenjörerna, ekonomerna och juristerna i offentlig sektor var det ungefär dubbelt så vanligt att byta yrke: 11,2 respektive 9,2 och 8,2 procent. Bland socialsekreterarna lämnade 5,5 procent yrket, medan siffran bland sjuksköterskorna låg på 1,8 procent.

30 000 unga i Sverige ­mellan 16 och 19 år står utanför gymnasie­ skolan och går heller inte något introduktions­ program.

Appsök ska ge stöd i appdjungeln Många personer med funktionsnedsättning har svårt att hitta användbara appar som kan ge stöd i vardagen. Projektet Appsök ske ge sökbar, kvalitetsäkrad och lättillgänglig information om de bästa apparna. Bakom projektet står Stockholm center för kommunikativt och kognitivt stöd.


Nämnd & Nytt

Mer lärarstöd i svenska Skolinspektionen har granskat svenskundervisningen för elever i årskurs 4—6 i 30 kommuner där lärare, elever och rektorer har intervjuats. På skolor där läs- och skrivundervisningen fungerar bra, ger lärarna eleverna vägledning och låter dem resonera om egna och andras texter. På skolor där undervisningen fungerar sämre, arbetar eleverna till stor del på egen hand. I granskningen lyfts tre särskilt viktiga utvecklingsområden fram: n Lärare behöver ge eleverna bättre möjligheter att förstå vad de ska lära sig och varför.

Svenska elever har 500 timmar idrott under sin tid i grundskolan.

n Lärare behöver i högre grad vägleda eleverna och ge dem möjlighet att samtala om egna och andras texter. n Lärare och rektorer behöver följa upp hur elevernas intresse för läsning och skrivning utvecklas för att bland annat kunna ge eleverna rätt utmaningar.

Ännu mer matematik i grundskolan Regeringen föreslår att undervisningstiden i matematik utökas med 105 timmar. Förändringen gäller grundskolan, grundsärskolan (utom träningsskolan), specialskolan och sameskolan. Den utökade undervisningstiden föreslås gälla för elever som börjar årskurs 4 hösten 2016. Den totala undervisningstiden i matematik under grundskolan blir därmed minst 1 125 timmar. För elever i årskurs 5–9 finns övergångsbestämmelser. Det här är andra gången regeringen utökar undervisningstiden i matematik. Hösten 2013 utökades undervisningstiden med 120 timmar.

Var femte elev deltar inte i ­lektionerna i idrott.

FOTO: JOAKIM MAGNUSSON

Elisabeth Söder arbetar på Medioteket på avdelningen för uppdrag kring lärande och elevhälsa. Från början är hon lärare i samhällskunskap och psykologi. Vad gör du på jobbet? — Jag arbetar med Kulan, en webbplats som presenterar Stockholms kulturutbud för barn och unga. Jag skriver inlägg på Kulan Facebook, svarar på samtal från kulturaktörer som vill nå lärarna och från lärare som vill komma i kontakt med kultur.   — Jag har jobbat med bokprojektet inom Kul 1415 och har nu

Vad är det bästa med ditt jobb? — Att få göra det som var roligast med läraryrket — att vara kreativ. Det kan handla om att elever får ge ut böcker, uppträda och samarbeta med kulturinstitutioner. Det händer så mycket bra ute på skolorna. Pedagoger i mina nätverk söker hela tiden efter nya vägar att nå sina elever. Vilka är utmaningarna? — Alla lärare som arbetat med kultur vet hur effektivt det är och hur goda resultat det ger för enskilda elever, klassen och skolan. Vi pratar inte om ”en kul grej” utan om kvalificerad undervisning i enlighet med styrdokumenten. Trots detta avstår lärare

Var tredje person i studien Matte­kollen tycker att matematiken de läste i skolan var onödig för dem senare i livet. Mattekollen är en undersökning av svenskarnas attityd till matematik, gjord av Västsvenska Handelskammaren. En tredjedel av de tillfrågade tror att talang är den viktigaste aspekten för att lära sig och förstå matematik. En tredjedel uppger också att de hade svårt för ämnet när de gick i skolan. Sex av tio tycker däremot att matematik får för lite utrymme i skolan. Varannan känner sig bekväm med att hjälpa andra med matte. Kvinnor visade sig ha sämre självförtroende i matematik än män.

Bedömnings­ portalen — stöd vid bedömning

Vad jobbar du med? börjat med stadens firande av Eurovision Song Contest i Kungsträdgården. Under festivalveckan kommer många elever från våra skolor att få visa upp sig på scen i Kungsträdgården. Nu läser jag igenom alla intresseanmälningar. I mitt arbete ingår också att planera och genomföra olika lärarträffar.

Matte onödigt tycker en av tre

från att fortsätta med kulturprojekt. Det är inte för att de eller eleverna inte vill, utan snarare på grund av att nationella prov och Pisatest skapar konventioner och mönster för bedömning som uppfattas som tvingande. Lärare är också mera osäkra på bedömning av elevernas kunskaper och färdigheter inom kulturområdet.   — De flesta av aktiviteterna jag anordnar ligger på kvällstid och det innebär att lärare måste använda sin undervisningsfria tid som då tas från att planera och bedöma skoluppgifter. Drömmen vore att få bjuda in på dagtid, men lärare är måna om elevernas garanterade undervisningstid. Vad gör du helst på fritiden? — Förenar nytta med nöje. Jag ser mycket scenkonst för att hålla mig uppdaterad på Kulans utbud. Men så fort solen värmer och jorden blir brukbar längtar jag efter min trädgård, att läsa böcker eller bara sitta på bryggan och blicka mot horisonten.

Skolverket samlar allt stöd för bedömning i en portal. I bedömningsportalen ska lärare kunna hitta bedömningsstöd som filmer, diagnosmaterial och enskilda uppgifter. Nu finns ytterligare stöd för bedömning och betygssättning i de natur- och samhällsorienterande ämnena i årskurs 6. Bedömningsstöden består av tidigare nationella prov som du kan ladda ner via bedömningsportalen. För att få tillgång till materialen krävs inloggning till bedömningsportalen.

Sprintgymnasiets lokaler byggs om Antalet asylsökande och ensamkommande flyktingbarn i Stockholm ökade kraftigt i fjol och till största delen är de i grundskole- och gymnasieåldern. Inom gymnasieskolan är den tydligaste effekten att antalet elever i språkintroduktion (sprint) ökar. Utbildningsnämnden har därför beslutat om att bygga om Sprintgymnasiets lokaler i Liljeholmen så att kapaciteten ökar från 285 till 495 elever.

ANNEBRITT ULLÉN

LÄRA #2/2016

37


Nämnd & Nytt

Fler sökte ­humanistiska ­programmet Statistik från Skolverket visar att andelen elever på yrkes­ programmen runtom i landet fortsätter att minska. Den största procentuella minskningen av alla program, 17,5 procent, hade restaurang- och livsmedelsprogrammet. Några program ökar dock. Andelen elever på vårdoch omsorgsprogrammet ökade med 2,7 procent. Bland de högskoleförberedande ­programmen ökade andelen elever på det ­humanistiska programmet med 9,5 procent. Och för första gången sedan gymnasiereformen 2011 ökade andelen som sökt sig till ekonomiprogrammet med 7,1 procent.

Konferens om slöjd i maj Skolporten arrangerar den 2–3 maj en konferens för lärare som undervisar i slöjd. Aktuell forskning och praktiknära presentationer utlovas. Exempel på programpunkter är en nationell utvärdering av slöjdämnet, slöjdämnet i dag och imorgon, formativa metoder och språkutvecklande arbetssätt i slöjden.

Kritik mot Ross Tensta gymnasium Skolinspektionen har riktat kritik mot Ross Tensta gymnasium på områden som rör trygghet och studiero, undervisning och lärande, särskilt stöd till elever samt styrning och ledning. Utbildningsförvaltningen ska redovisa åtgärder för att komma tillrätta med problemen senast den 15 augusti i år. Skolinspektionen har beslutat om ett vite på 2 500 000 kronor om kraven på förbättringar inte uppfylls. Ross Tensta gymnasium renoveras under läsåret 2017/18 och skolan kommer då att vara stängd. Inga nya elever tas in från och med hösten 2016. Utbildningsförvaltningen utreder skolans fortsatta utformning och programutbud under 2016.

38

LÄRA #2/2016

programbanken.stockholm.se Variera din undervisning med ­pedagogiska program — hitta dem i Programbanken.

Bristande matte­kunskaper för yrkeselever Yrkesprogrammens matematikundervisning måste kopplas tydligare till praktiken, konstaterar Karolina Muhrman i sin avhandling ”Inget klöver utan matematik. En studie av matematik i yrkes­utbildning och yrkesliv” som hon lade fram vid Linköpings universitet i mars. Avhandlingen tar upp relationen mellan matematik i yrkes­livet och matematikundervisningen på gymnasiets yrkesprogram. Studien som gjordes inom naturbruksprogrammet och lantbruksyrket visar att matematik är en viktig del i många arbetsuppgifter men att det finns ett diskursgap mellan skola och yrkesliv vad gäller synen på matematik.

I många fall saknar matematikundervisningen nästan helt koppling till det yrke eleverna utbildas för, vilket gör att de har svårt att överföra kunskaperna till praktiken. Det innebär att eleverna ofta beskrivs som omotiverade och att de har svårt att klara alla arbetsuppgifter som förekommer inom yrket. Men vad eleverna önskar är just en tydligare koppling mellan teori och praktik. Dessutom visar studien att många matematiklärare saknar kunskaper om yrket, vilket gör det svårare för dem att relatera till ämnet i praktiken. Lösningen är bättre samverkan mellan matematiklärare och yrkeslärare.

Följ Kulan på nätet: www.pedagogstockholm.se/kulan www.facebook.com/KulanSthlm pedagogstockholmblogg.se/kulan

Gymnasieutbildning ökar inte ordförrådet En studie vid Göteborgs universitet visar att elever som läser gymnasieprogram med engelska som undervisningsspråk inte lär sig fler nya akademiska engelska ord än elever på andra program. Engelska används som undervisningsspråk på bland annat IBprogrammet (International Baccalaureate Diploma Programme) som finns på skolor runtom i landet. Eleverna som söker sig till engelskspråkiga program är bättre på akademiska engelska uttryck jämfört med andra elever redan när

de börjar gymnasiet och mycket intresserade av språket. Men trots exponeringen för språket i skolan utvecklas inte deras akademiska engelska ordförråd i någon större utsträckning jämfört med andra elevers. Förklaringen antas vara att lärarna använder ett alltför vardagligt språk i undervisningen med uttryck som är specifika för just det ämne läraren undervisar i. Ett stort akademiskt ordförråd anses värdefullt för elever som ska läsa vidare på universitet och högskolor.

Sexuella ­trakasserier på nätet Årets nätrapport från organisationen Friends visar att en tredjedel av tjejerna och en fjärdedel av killarna i åldersgruppen 13—16 år har utsatts för sexuella trakasserier på nätet det senaste året. Tre av tio unga upplever att det förekommer kränkningar med rasistiska anspelningar på nätet. 55 procent av de unga pratar med en vuxen hemma om de har blivit utsatta för mobbning eller kränkningar. Kik är den plats i sociala medier där det är vanligast med kränkningar. Åtta procent av tjejerna och fem procent av killarna har mobbats via mobil, dator eller surfplatta under det senaste året. Där tjejer oftast drabbas av nedsättande kommentarer om sitt utseende, kränks killar oftast när omgivningen tycker att de bryter mot hur killar förväntas vara. Undersökningen visar också att föräldrarnas åsikter spelar stor roll. När ungdomarna rankar vem som mest påverkar hur de agerar på nätet, så är mamma och pappa etta och tvåa.


Nämnd & Nytt

Stockholms stad nominerad till Guldtrappan

30 förslag på ­skolutveckling Vem tycker du ska utses till Årets lärare i S ­ tockholms stad? Vilket arbetslag borde få ­utmärkelsen? Nu är det dags att nominera dina ­kandidater till Årets lärare – i år med fler kategorier och även för fritids­ pedagoger. Gå in på www.pedagogstockholm.se för mer information.

Ärendet om arbets­belastning avslutat Arbetsmiljöverket beslutade i februari 2013 om ett föreläggande för Stockholms stad om att vidta åtgärder för att minska arbetsmängden för stadens lärare. Sedan föreläggandet kom har utbildningsförvaltningen arbetat för att minska mängden arbetsuppgifter och bygga in arbetsmiljöaspekter för lärare i förvaltningens processer på alla plan. Arbetsmiljöverket har nu fattat beslut om att avsluta ärendet.

Expertrådet för skolutveckling, där 22 skolchefer, lärare, forskare och rektorer ingår, listar i en ny rapport 30 konkreta rekommendationer inom sju olika områden. De rör bland annat lärarnas undervisning och arbetssätt, ledarskap, kulturer och värderingar. Ett förslag är att styrdokument för lärare och elever görs mer användbara. I dag ägnar lärare, elever och vårdnadshavare mycket tid åt att tolka styrdokumenten. Ytterligare ett förslag är att lärares karriärutveckling får en tydlig struktur. Efter den grundläggande lärarexamen ska det finnas tydliga utvecklingsmöjligheter för olika professionella inriktningar (till exempel ämnes­specialist, speciallärare/ specialpedagog, forskarutbildning/lektor, förstelärare och skolledare), anser författarna till rapporten. Det ska inte bara handla om att bli förstelärare ­eller lektor utan finnas en naturlig karriärutveckling på arbetsplatsen man kommer till som gör att man vill fortsätta i yrket.

Stockholms stad är en av åtta utvalda kandidater till utmärkelsen Guldtrappan. Stiftelsen Datorn i utbildningen delar ut priset till kommuner eller andra skolhuvudmän som arbetar långsiktigt och strategiskt för ett framgångsrikt digitalt lärande i skolan med gott ledarskap för kompetensutveckling och kollegialt lärande samt med digitala lärresurser och nätbaserat samarbete. De övriga kandidaterna är Kalmarsunds gymnasieförbund, Linköpings kommun, Sandvikens kommun, Simrishamns kommun, Sollentuna kommun, Sundsvalls kommun och Västerås stad. Vinnaren tillkännages i juni.

I nästa LÄRA •V i möter läs- och skriv­ utvecklaren Adrienne Gear från Kanada. •S tort bildreportage från Kungliga Svenska balettskolan. •P rofessor Glenn Hultman om den forskningsbaserade skolan. • ” Barn föds inte med för­ domar” — ett samarbete med Glada Hudik. … och naturligtvis mycket mer. Ute hos dig 2 juni.

© Maria Jernberg

jernbergmaria@gmail.com

MARIA JERNBERG: I SKOLANS VÄRLD

LÄRA #2/2016

39


Vem är en särskilt yrkesskicklig lärare? - Arete Meritering ger dig en möjlighet att dokumentera och synliggöra din yrkesskicklighet och få den bedömd i ett system grundat i relevant forskning.

93%

tycker att det har varit lärorikt och utvecklande

88%

skulle rekommendera en kollega att delta

88%

säger att programmet har stärkt dem i sin lärarroll

Anmäl intresse till nästa uppstart nu! pedagogstockholm.se/meritering


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.