samtalet
När hakkors sprejas på skolan
P TEXT: KATARINA BJÄRVALL FOTO: ulrica zwenger / TT
Starka politiska vindar ruskar om Stockholms skolor. Hur ska lärare hantera extremism? Genom att låta elever gå i dialog med människor de annars aldrig möter, menar tre lärare och en biträdande rektor.
14
LÄRA #3/2014
å Kärrtorps gymnasium och högstadieskolan Vasa Real har nazister sprejat hakkors och eleverna svarat med demonstrationer eller andra protester. På Globala gymnasiet har en grupp elever stoppat Sverigedemokraternas besök. Och på många andra skolor har dessa händelser – och det så kallade supervalår som Sverige befinner sig i – väckt frågor om politik, demokrati och skolans förhållningssätt till extremism. För ett samtal om de frågorna sammanför LÄRA Stockholm fyra engagerade pedagoger. Lisa Eklöv är lärare i naturkunskap och filosofi på Kärrtorps gymnasium, Julius Sääf är SO-lärare på Vasa Real, Linda Lissvik är biträdande rektor och lärare i engelska på Kämpetorpsskolan i Älvsjö och Lina Pilo är lärare i svenska som andraspråk på Ross Tensta gymnasium och medförfattare till boken ”Skolan, demokratin och de unga medborgarna”.
Kan ni berätta om någon händelse som har ak tualiserat de här frågorna för er?
– Eftersom jag jobbar på Kärrtorp så är det ganska givet: det som hände i höstas, när hakkors och annat sprejades på skolan, säger Lisa Eklöv. Jag var med på båda demonstrationerna efter det, men sedan blev det jullov och sedan var det nästan glömt. Men nu har det aktualiserats igen med klotter och affischer. – Hos oss är det på samma sätt genom den nazistiska klotterattacken, säger Julius Sääf. Med tanke på att vi har judiska högstadieklasser, och även andra elever med till exempel muslimsk bakgrund, så var vi tvungna att verkligen fokusera på det. Men det är levande hela tiden.
är nyanlända i Sverige och de har så mycket eget att ta itu med. Det närmaste vi har kommit de här frågorna är ett språk- och maktprojekt där vi diskuterade nazismen. – Jag jobbar ju på en F–6-skola, säger Linda Lissvik, men det som har hänt hos er är saker som även yngre elever har reflekterat över. De har frågat ”Varför gör man så på skolor?” och ”Vad betyder den där symbolen?” Till och med sexåringar är otroligt medvetna om sin omvärld. – Ja, säger Julius Sääf, många elever vill prata om det här och då har man något bra att bygga på. Sedan tycker jag att rasistiska problem kan vara enklare att diskutera än till exempel antisemitism och islamofobi. För där blir olika grupper så tydliga. – Jag tänkte på det idag, säger Lisa Eklöv, vi såg en film på naturkunskapen och då var det någon i klassrummet som sade ”jag hatar judar”. Det är en elev som förmodligen vill hävda sitt palestinska ursprung. Hur markerar jag då utan att förstora och dramatisera? Ibland kan jag skämta om det – ”och jag hatar alla elever”. Och ibland tar jag det på jätteallvar. Men idag sa jag ingenting, för jag ville inte bryta undervisningen och de flesta verkade inte ha hört vad eleven sade. – Jag har svårt att blunda helt, säger Julius Sääf. Om det är en enskild elev så tar jag helst den åt sidan sen och pratar. Och för hela klasser har jag har till exempel visat en URproduktion som heter ”Medialized” och som demonstrerar hur man med samma filmade material kan klippa ihop två helt olika versioner, en proisraelisk och en propalestinsk. När eleverna ser det får de intressanta insikter: ”Okej, det går att vinkla.”
Det har inte varit samma drama i Tensta och Älvsjö?
Känner ni andra igen det?
– Nej, inga attacker, säger Lina Pilo. De elever som jag jobbar med, på språkintroduktion,
– Jag har varit i precis samma situation, en pojke som sade att ”jag hatar judar”, säger >>