Artplatform 2020 Marakulina

Page 1

2020

Asya

Marakulina

КОМНАТА ДЛЯ МЫСЛИ

ТЕКСТ ЙОНАТАНА ХАБИБА ЭНКВИСТА

RUM FÖR TANKEN ROOM F O R T H O U G H T

TEXT B Y J O N A T A N H A B I B E N G Q V I S T
















sv Denna zine är förberedd och utgiven inom ramen för projektet Artplattform för stöd av modern konst i Ural. Det är ett projekt för utgivning och kommunikation som har fokus på samtal med konstnärer, umgänge kring texter och konst och skapande av texter om konstprocessen för dem som är född i Ural. Från maj till december (2020) har Artplattform fungerat som inbjudan till intensivt umgänge mellan unga kritiker och kuratorer från olika regioner i Ural och deras kollegor från Sverige, Schweiz, Frankrike och Nederländerna. Resultatet har blivit möjligheten att lämna sin vacuum och minska isolering för 24 konstnärer vilket presenterades i respektive texter. Gemensamma insatser av tiotals personer har gjort vokabulären för lokal konst lite tjockare, språket — lite klarare och texten — öppen för förståelse. Vi hoppas att med hjälp av de skapade testerna kommer konstnärerna att gå över gränserna och upptäcka nya perspektiv samtidigt som nya idéer dyker upp i den rätta umgängeskretsen. Den ideella organisationen Sinara har genomfört projektet med stöd från Presidentens bidragsstiftelse. Projektets ansvariga utgivare och curator är Zhenya Chaika. De slutliga texterna samt information om alla deltagare finns på hemsidan.

АСЯ МАРАКУЛИНА

ru Зин подготовлен и напечатан в рамках проекта «Арт-платформа по поддержке уральского современного искусства». Это коммуникационно-­издательский проект, в центре которого — разговоры с художниками, общение по поводу текстов и искусства, создание текстов о художественном процессе тех, кто родился на Урале. В период с мая по декабрь 2020 года Арт-платформа стала поводом для интенсивного общения молодых критиков и кураторов из разных городов Урала с коллегами из Швеции, Швейцарии, Франции, Голландии. Результат проекта — выход из вакуума, разгерметизация творческого пути 24 художников, представленная в текстах. Совместная работа десятков людей сделала словарь для описания местного искусства более плотным, язык — более ясным, текст — открытым для понимания. Мы надеемся, что с помощью созданных текстов художники преодолеют границы и откроют новые горизонты, а в сложившейся плотной среде общения возникнут свежие начинания. Благотворительный фонд «Синара» реализовал этот проект при поддержке Фонда президентских грантов. Автор и куратор проекта — Женя Чайка. Итоговые тексты проекта и информация обо всех участниках доступны на сайте.

en This zine was prepared and published for the project Art Platform to Support Contemporary Art in the Urals. This is a communicative and publishing project that focuses on conversations with artists, discourse about texts and art, and the creation of texts about the artistic process of those who were born in the Urals. From May to December 2020, the Art Platform was a format for intensive communication between young critics and curators from different cities of the Urals with their colleagues from Sweden, Switzerland, France and the Netherlands. The project’s outcome is an exit from a vacuum, a depressurization of the creative paths of 24 artists, which is presented in the texts. The joint effort of dozens of people made the vocabulary for describing local art denser, the language clearer, the text more open to understanding. We hope that with the help of the created texts the artists will overcome boundaries and open up new horizons, and fresh beginnings will sprout from the fertile earth that is the current communication environment. Sinara Charity Foundation has implemented the project with the support of Presidential Grants Foundation. The author and the curator of the project is Zhenya Chaika. The final texts and information about all participants are available on the website. w w w . u r a l a r t p l at f o r m . r u

©️ Текст: Йонатан Хабиб Энквист ©️ Изображения: Ася Маракулина,

Kurator: Zhenya Chaika Formgivare: Irina Kotyurgina Redaktör: Tina Garnik Korrekturläsare (ryska): Nastya Bogomolova Översättare från svenska: Anna Ogneva Redaktör och korrekturläsare (engelska): Dylan McBryde Redaktör och korrekturläsare (svenska): Åsa Elieson ©️ Text: Jonatan Habib Engqvist ©️ Bilder: Asya Marakulina,

Curator: Zhenya Chaika Designer: Irina Kotyurgina Editor: Tina Garnik Proofreader (Russian): Nastya Bogomolova Translator (Swedish): Anna Ogneva Editor and proofreader (English): Dylan McBryde Editor and proofreader (Swedish) text: Åsa Elieson ©️ Text: Jonatan Habib Engqvist ©️ Images: Asya Marakulina,

Иван Козлов, Сергей Савельев, Иван Сорокин для галереи Марины Гисич, Музей современного искусства «Гараж» Иллюстрации для текстов созданы на основе алгоритмов Generative Gestaltung

Ivan Kozlov, Sergey Savelyev, Ivan Sorokin for Marina Gisich Gallery, Private cultural institution GARAGE Museum of Contemporary Art Bildmaterialet är framställt med hjälp av algoritmerna Generative Gestaltung

Ivan Kozlov, Sergey Savelyev, Ivan Sorokin for Marina Gisich Gallery, Private cultural institution GARAGE Museum of Contemporary Art Illustrations for the texts are based on Generative Gestaltung algorithms

Типография «Артикул» Печать цифровая Бумага Materica 120 г Тираж 250 экземпляров Екатеринбург, 2020

Tryckt hos Artikul Tryckeri Digitaltryck Papper: Materica 120 gr Upplaga: 250 exemplar Jekaterinburg, 2020

Artikul Printing House Digital printing Paper type: Materica 120 g Circulation: 250 copies Ekaterinburg, 2020

ASYA MARAKULINA

Куратор: Женя Чайка Дизайнер: Ирина Котюргина Редактор: Тина Гарник Корректор (русский язык): Настя Богомолова Переводчик (шведский язык): Анна Огнева Редактор и корректор (английский язык): Дилан Макбрайд Редактор и корректор (шведский язык): Оса Элисон


author

:

jonatan

habib

engqvist

författare

: jonatan

habib engqvist

йонатан

хабиб

sv

:

RUM FÖR TANKEN

ROOM FOR THOUGHT en

автор

энквист

ru

КОМНАТА ДЛЯ МЫСЛИ


Мыслить в своем материале — это один из способов существовать. Не мысли принадлежат нам, а мы принадлежим им. Им нужно собственное пространство. Чтобы мыслить материалом, необходимо отыскать те пространства и ситуации, где мысль готова быть помысленной. Маракулина со временем стала экспертом по поиску таких мест. Зачастую они существуют недолго (возможно, они так же раз

ru sv en

или той

машинным труда человеческого замены мере работы

по

, иной

термин;

выполнения для

экономический

необходимых

, навыков

дескиллинг

, deskilling

Однако концептуальное искусство показало, что не так уж важно, какой именно материал использует художник. Материал может даже меняться. Но с материальной мыслью и помысленным материалом усложняется сам подход. У Маракулиной часто встречаются вышивка, текстиль, графика, анимация и инсталляции. И все же, чтобы распознать природу ее работ, важный, даже ключевой момент — понять, как тот или иной материал взаимодействует с идеей. Поскольку в работах Аси Маракулиной размышление происходит в материале, то может показаться, что материал важнее всего. Хотя на самом деле он так же гибок, как и сама мысль. Имеет значение не столько выбор материала, сколько то, с какой точностью он применяется. Ведь нельзя взять первую попавшуюся нить, когда мысль претворяется в вышивке. А если вышивальная мысль зависит от видеопроекционной мысли или интегрирована в нее, то необходимо уделить внимание и типу видеопроектора.

количества

У Маракулиной мы едва ли найдем к­ акой-либо deskilling1. Наоборот, ее мастерство и умение обращаться с материалами выше всяких похвал. Это также означает, что своими работами она не транслирует мысли, хотя мы привыкли видеть именно это в том, что несколько небрежно называют постконцептуализмом в современном искусстве. У нее мысль становится искусством, а искусство — мыслью.

1

Ася Маракулина мыслит в своем материале. Не с помощью него. И дело не в том, что материал передает к­ акую-либо мысль. Просто сами ее работы — это мысли. Это необычно. Одновременно и просто, и сложно. Такое, вероятно, встречается в поэзии. Или в дневниковых заметках. Но в изобразительном искусстве мы привыкли говорить, что работа представляет собой результат — или след — мысли. Это означает, что мысль сперва должна быть помыслена, а затем либо заявлена, либо преобразована в действие. Или произведение служит генератором мыслей для зрителя, художника или для них обоих. Работать со своими мыслями как с материалом — нечто совершенно отличное от концептуального подхода. В контексте русского искусства мы тоже понимаем концептуализм как выражение, основанное на идее или концепции, которые подчиняют себе материал и эстетику.

сокращение

КОМНАТА ДЛЯ МЫСЛИ


эфемерны, как и мысль о них, и так же материальны). А значит, задача написать о художнике, который мыслит в своем материале, — дело непростое. Этот текст много раз переписывался с самого начала: с истории Перми, геологических периодов, метеорологических отклонений, мыслей об искусстве и труде, поэзии и искусстве, со значения собственной мастерской и так далее. Эти черновики были неплохими и весьма любопытными, и по мере написания стало ясно, что художница, мыслящая в своем материале, в действительности пытается уловить само Время. С самого начала Маракулина высказывала недоверие к тексту как способу передать то, чем она занимается. По ее мнению, текст мог бы, вероятно, описать только внешний вид ее работ. Но вместо тревожного звоночка я предпочел увидеть в этом вызов, за что и расплачиваюсь. Переписывая текст много раз, я понял, что большая часть ее труда — это стремление измыслить те идеи, которых нет в материале. Маракулиной это известно, поэтому она очень бережно обращается со своим временем. Со своим расписанием. Иногда берет выходной. Отдыхает. Это обязательное условие, чтобы иметь возможность продолжать начатое. Чтобы заниматься искусством и жизнью. Она также возвращается к работе и размышлениям в материале даже тогда, когда этого не хочет. Ритм работы определяется мыслью. Так что же такое произведение искусства, которое само по себе есть мысль? Возможно, нет ничего более далекого от нас, чем наши собственные мысли. «Мысли — это тени наших ощущений, — писал немецкий филолог, — только еще темнее, пустее и проще их». И справедливо, что мысли следуют за ощущениями и чувствами — такими как запахи, звуки, осязание, зрение, — что они формируются благодаря миру вокруг нас. Но и они формируют этот мир. А что происходит, когда мысль становится осязаемым объектом?

йонатан

хабиб

энквист

Первым собственным пространством Маракулиной стала мастерская, которую она делила с другой художницей. Каждый день она приходила туда и снова уходила домой. Мастерская находилась на технических этажах промздания, в котором обосновалась в арт-группа «Непокоренные» (такое название, предположительно, отсылает к режиссеру Марку Донскому). Окна в этой студии были только в коридоре, где Ася вскоре и устроила выставку. Художница задавалась вопросом: зачем ей мастерская, если путь до нее и обратно гораздо интереснее? «Главное во всем, чем я занимаюсь, — это наблюдения, хотя, возможно, разного типа», — говорит Маракулина. В окнах коридора фиксировались формы облаков в момент взгляда, и из этих изображений сложилась метеорологическая анимация. В инсталляции были запечатлены наблюдения по пути от дома до мастерской — графические пейзажи спальных районов. А крошечная дырочка, обнаруженная в стене, превратила затемненную мастерскую в камеруобскуру: «снаружи» зеркально отразилось и инвертировалось во «внутри», и бетонная коробка вдруг превратилась в комнату чудес (это отверстие на самом

ru sv en

два


деле сделал отец другой художницы, которая занимала студию раньше, и днем оно давало эффект камеры-­обскуры, а после заката Маракулина использовала эту стену как проекционную поверхность, проявив таким образом эту дырочку и физически, и концептуально). Маракулина рассказывает, что часто начинает с рисунка. Иногда этого достаточно. Такая своего рода интуитивная хореография: «Легко заканчивать что-то, — говорит она, — потому что если ты постоянно находишься в процессе, то нужны ориентиры». Когда мыслишь в своем материале, важно, разумеется, взять перерыв: «Лучше сделать меньше, чтобы осталось время для осмысления и обработки своего опыта». Она также рассказывает, что выросла в среде, где все работают. Работают в разных сферах, но руководствуются общей этикой: не тратить время впустую, приносить пользу, оставлять место и для жизни. Работа и досуг разделены. Свободное время нужно для мыслей, отсутствующих в материале. Когда мы устаем, нас атакуют идеи, которые мы долгое время подавляли.

Библиотека. Рисунки на стекле. Наблюдения за тем, что происходит за стеклом, — в витринной раме. В рисунках, которые прохожие видят с улицы, перспектива такая, какой она предстает из-за стекла. Я вижу то же, что художница, но в зеркальном отражении. Голубь за моей спиной на стекле изображен передо мной, а она стоит в своем аквариуме — воплощении современного открытого офиса. Она работает. Говорит по телефону, пьет кофе. Рисует прямо на стекле белым или черным маркером, люди на улице смотрят на нее, а она — на них. Она набрасывает что-то в альбоме и вывешивает получившиеся рисунки в окне. Изображение закрывает нам обзор, но одновременно показывает то, что видит она. Замершее мгновение чьей-то повседневной жизни помещается рядом с еще одним таким же. Проезжающие машины отражаются в стекле вместе с облаками и текут, как река, перед белым листом, на котором запечатлена та обыденность, что живет по мою сторону стекла. Детская коляска, парочка, волокущая чемоданы, — все тщательно задокументировано с указанием точного времени. В 14:39 собачка была привязана к столбу — руинам парковой скамейки, на которой уже нельзя сидеть. В 16:53 мимо прошла женщина с пакетом продуктов, ее осанка, кажется, о чем-то сигнализирует, но это, конечно, только проекция с моей стороны. За десять дней в десятиметровом окне библиотеки вырастает выставка. Кто-то останавливается и смотрит на себя самого. Вчера он проходил мимо с велосипедом и, наверное, отвлекся на что-то забавное в телефоне. Художница щурит глаз, рисуя контуры того, что видит по другую сторону стекла. Маркер спотыкается, модель уходит. Повседневность спешит прочь, подвижная, как и мысли, которые она вмещает.

три

ru sv en


Раз за разом я впадаю в искушение назвать это поэзией или хотя бы чем– то поэтичным. Но это изобразительное искусство. Здесь нет метафор или интонаций. A Room to Rest — «Комната отдыха» — на первый взгляд едва ли то место, где можно сделать паузу. Кто же станет здесь отдыхать? В гамаке большая дыра, а подушка балансирует на жесткой стальной конструкции. Название указывает на эссе Вирджинии Вульф, но едва ли эту комнату можно назвать той сложной сферой, о которой говорит писательница. Да и комната отдыха — это на самом деле четыре комнаты: черная, зеленая, красная и серая. Между ними находится что-то вроде порталов. В центре одной из них — вышитые черные часы, пяльцы в них образуют циферблат, а нитки и иглы — стрелки. Вышивка не закончена, узелок не завязан. Время еще не определено. Мне приходит в голову, что это комната для размышлений в материале. Своя собственная комната для мысли, где мысль или произведение могут передохнуть. С балансом между интимностью и интенсивностью приходится сражаться каждому художнику. Между двумя этими полюсами и вибрирует сама работа. Иногда нам кажется, что мы можем заменить первое вторым, подкрутив настройки звука и подправив акустику. Мне же кажется, что Маракулиной раз за разом удается обратное. Двухдневная выставка в мастерской художницы, «Инсайт», началась с натюрмортов, на которых были изображены разные стадии жизни картофеля. Рисунки, живопись и инсталляции с пророщенными картофелинами говорили о скрытых, но важных внутренних процессах и изменениях.

йонатан

хабиб

энквист

Когда все вокруг кричат, стоит перейти на шепот. Это хорошо видно в том, как она решила работать с Триеннале российского современного искусства, где создала комнату в комнате, захватывая различные пространства и «некомнаты» — под лестницей, в коридоре и т. д. Подсвеченные мягкие игрушки на стальных подставках, огромный карандаш (серия «Агенты интуиции»). Эти работы афористичны: это кластер, который одновременно вмещает противоречивую и, на первый взгляд, парадоксальную мысль. Это радость. Пространство для мысли в комнате, где всевозможные парадоксы помещаются в моей голове и существуют как объекты. Я буквально переживаю опыт нахождения нескольких «я» в одном теле. Ахилл Мбембе пишет: «В моем теле нас двенадцать. Мы набиты здесь, как сардины». Другими словами, все мои сущности, которыми я оказываюсь в разных случаях, или, скажем так, все это множество созданий, порой и исключая друг друга, все же существуют внутри друг друга. Мысли могут быть тенью наших чувств, а могут — их зеркальным отражением со всеми инверсиями и сдвигами. У Маракулиной чувства отражаются в мысли как материале и в жизни как искусстве. Жизнь предстает как размышление.

ru sv en

четыре


АСЯ МАРАКУЛИНА: О ХУДОЖНИКЕ

Ася Маракулина родилась в 1988 году в Перми. В родном городе получила начальное профессиональное образование художника и несколько лет занималась в пермской изостудии «Арт-­С». С 2008 года живет и работает в Санкт-­Петербурге, где окончила Санкт-­Петербургский государственный университет по специальности «художник анимационного фильма» и Школу молодого художника фонда «Про Арте». Принимала участие в деятельности коллектива художников «Север-7» в 2014–2016 годах. В 2015 году стала стипендиаткой программы поддержки молодых российских художников Музея современного искусства «Гараж». Победительница премии Credit Suisse Cosmoscow для молодых российских художников в 2018 году. В 2019 году за проект «Комната отдыха» получила специальный приз от Французского института в рамках премии имени Сергея Курёхина. Также в 2019 году проект «Комната отдыха» попал в лонг-лист премии Кандинского в номинации «Молодой художник. Проект года». В 2020 году стала лауреатом грантовой программы Frants Art Foundation для художников Санкт-­Петербурга. Работает в различных медиа: графика, текстиль, скульптура, анимация, инсталляция, — а также постоянно пробует новые.

ЙОНАТАН ХАБИБ ЭНКВИСТ: ОБ АВТОРЕ

Больше информации на сайте: www.asyamarakulina.com

Йонатан Хабиб Энквист — куратор и писатель, специализирующийся на философии и теории эстетики. Основатель Кураторской резиденции в Стокгольме (CRIS), главный редактор онлайн-­ж урнала tsnoK.se и художественный директор Nya Småland в сотрудничестве с четырьмя региональными художественными музеями и университетом (2016–2020). Куратор Monograph совместно с Lundahl & Seitl at Norrtälje konsthall и первой выставки Эрика ван Хова в Скандинавии (Fenduq at Vandalorum, Швеция, 2020– 2021). Энквист курировал несколько международных биеннале и фестивалей, включая 5th Project Biennial of Contemporary Art D‑0 ARK Underground, VR Pavilion на 58-й Венецианской биеннале, Cycle Music and Art Festival (Берлин, Рейкъявик, Коупавогюр, 2018), Survival Kit 9 (Рига, Латвия), Sinopale 6 (Синоп, Турция, 2017), Tunnel Vision, 8-ю биеннале Momentum в Моссе (Норвегия, 2015). Его тексты часто публикуются в изданиях и каталогах по всему миру. Избранная библиография: Big Dig — Om passivitet och samtidskonst, CLP Works, 2018; Studio Talks: Thinking Through Painting, Arvinius+Orfeus Publishing, 2014; In Dependence — Collaboration and Artists´ initiatives, Torpedo Press, 2013; Work, Work, Work — A Reader on Art and Labour, Steinberg Press, 2012; Dharavi: Documenting Informalities, KKH, 2008, Academic Foundation, New Delhi, 2009. Больше информации на сайте: www.philosophy.se

пять

ru sv en


RUM FÖR TANKEN

Asya Marakulina tänker i sitt material. Inte genom det. Inte heller är det så att materialet förmedlar en tanke. Hennes verk är kort och gott tankar som material. Det är ovanligt. Det är enkelt — och svårt. Möjligtvis händer detta i poesin emellanåt. Eller i en dagbok. Men inom bildkonsten brukar vi åtminstone tala om hur ett konstverk är ett resultat, eller ett spår, av en tanke. Det innebär att tanken först tänks och att den sedan antingen manifesteras eller bearbetas i ett görande. Eller att ett konstverk agerar som en generator för tankar hos antingen åskådaren, hos konstnären, eller hos båda parter. Att arbeta med tankar som sitt material är någonting helt annat än konceptkonst. Inte minst i det ryska sammanhanget känner vi igen konceptkonsten som uttryck baserat på att idén, eller konceptet, är viktigare än materiella eller estetiska överväganden. Hos Marakulina finner vi knappast någon de-skilling. Tvärtom. Hantverket är enastående. Detta innebär att hon heller inte förmedlar några tankar genom sin konst såsom vi vant oss vid i vad som lite slarvigt benämnts den postkonceptuella samtidskonsten. Istället är tanken konsten och konsten tanken.

jonatan

habib

engqvist

Konceptkonsten har däremot visat att när en arbetar med tankar manifesterade i sitt material innebär det att det egentligen inte är jätteviktigt vilket material en använder. Det kan helt enkelt variera. Men med materialtänkare och tankematerial blir det mer komplicerat. Hos Marakulina handlar det ofta om brodyr, textil, teckning, animation och installationer. Ofta är det ändå viktigt, för att inte säga centralt när en närmar sig ett konstnärskap, att förstå hur ett specifikt material står i relation till en idé. Men i Marakulinas fall tänks det i materialet — och då verkar det som om materialet är av oerhörd betydelse samtidigt som det kan vara lika flexibelt som tanken. Även om det inte är viktigt vilket material som används är det samtidigt mycket noggrant. Det går ju inte att använda vilken tråd som helst när tänkandet sker genom brodyr. Och är brodyrtanken beroende av, eller integrerad i, en videoprojektionstanke så är det nödvändigt att medvetandegöra projektortypen. Att tänka i sitt material är helt enkelt en existentiell betingelse. Tankar är inte någonting vi får. De kommer till oss. De behöver egna rum. För att tänka i sitt material måste man därför söka upp de rum och situationer där bestämda tankar vill bli tänkta. Marakulina har med åren blivit en expert på att hitta sådana platser. Platserna existerar ofta inte under så lång tid. (Kanske är de lika efemära som tanken de är och tillika ett material.) Följaktligen är uppdraget att skriva om en konstnär som tänker i sitt material en egendomlig uppgift och den här texten har haft många omstarter: Perms historia, den geologiska tiden, meteorologiska utsvävningar, tankar kring konst och arbete, poesi och konst, ateljéns betydelse, med mera. De var ganska bra, och rätt underhållande utkast och det har under processens gång blivit ru sv en

ett


tydligt att en konstnär som tänker i sitt material huvudsakligen försöker gripa självaste Tiden. Marakulina var redan från början tydlig med sin misstro till texten som medium för att förmedla vad det är hon gör. Möjligtvis skulle en text kunna beskriva hur det hon har gjort ser ut, menade hon, men istället för att höra varningsklockan tog jag det trotsigt som en utmaning och får nu stå mitt kast. Genom omstarterna blev det också tydligt att processen att tänka bort de tankar som inte är i det konstnärliga materialet är en stor del av arbetet. Det vet Marakulina, därför är hon också försiktig med sin tid och sina rutiner. Hon tar ledigt ibland. Har helg. Detta är rentav förutsättningen för att kunna arbeta med det hon gör, att ha konst och liv som jobb. Hon går också till jobbet och tänker i materialet även när hon inte vill. Rytmen bestäms av tanken. Vad är då ett konstverk som i sig är en tanke? Våra tankar är kanske det som står oss fjärmast. Tankar är våra känslors skugga, skrev den tyska filologen. Alltid mörkare, tommare och enklare. Och det stämmer nog att tankarna kommer efter förnimmelser och sensationer såsom lukter, ljud, smaker och synintryck — att de formas av världen omkring oss. Men tankarna formar också världen. Och vad innebär det för en tanke att vara ett sensoriskt objekt? Marakulinas första egna rum var en ateljé som delades med en annan konstnär. Varje dag gick hon dit och hem igen. Ateljén låg högst upp i en kontorsbyggnad som drevs av konstnärsgruppen Непокоренные, De obesegrade. (Gissningsvis är namnet en gliring åt filmaren Mark Donskoi.) De enda fönster som fanns på våningsplanet var i korridoren, där hon senare skulle göra en utställning. Hon frågade sig varför hon alls hade ateljén om vägen dit och tillbaka är mer intressant. ”Allt jag gör handlar om observation, men kanske av olika saker”, säger hon. I utställningen kartlades molns rörelser över tid, längs korridorens fönster, i ett slags meteorologisk animation. På fönstren, återgavs iakttagelser hon gjort längs vägen mellan hemmet och ateljén. Där fanns även landskapsteckningar av förortsbostäder. Och längst in i det mörklagda ateljérummet fanns ett litet hål i ytterväggen som förvandlade den tillfälliga ateljén till en momentan Camera Obscura. Utsidan spegelvändes och inverterades på insidan under dagtid när cementlådan ett ögonblick förvandlades till ett rum för magi. (hålet hade i själva verket gjorts tidigare av en forn hyresgäst, en annan konstnärs pappa, och det skapade Camera Obscura–effekten under dagtid. Еfter solnedgången använde Marakulina den perforerade väggen som projektionsyta för ett slags fönster där både ett fysiskt och konceptuellt litet hål kunde anas.) Marakulina berättar att hon oftast börjar med att teckna. Ibland räcker det. Det är en sorts intuitiv koreografi. ”Det är lätt att avsluta saker.”, säger hon. ”För om man ständigt befinner sig en process behöver man orienteringspunkter.” När man tänker i sitt material är det såklart viktigt att ta paus. ”Bättre att göra mindre för att ha tid att bearbeta erfarenheten och smälta den”. Hon berättar också att hon är uppvuxen i en miljö där alla arbetar. De arbetar med olika saker, men det

två

ru sv en


finns en gemensam etik där en inte slösar med tid, utan gör nytta, för att livet också ska kunna få plats. Fritid och arbete skiljs åt. Den fria tiden behövs för att tänka de tankar som inte är i materialet. När vi är trötta blir vi anfallna av idéer som vi kämpade ner för länge sedan.

jonatan

habib

engqvist

Ett bibliotek. Teckningar på glaset. Iakttagelser av det som sker utanför fönstret, fästade på glasrutan. Perspektivet i teckningarna, som betraktas från gatan, är från perspektivet sett från andra sidan rutan. Jag ser vad hon ser, men speglat. Duvan bakom mig avbildas på glaset framför mig och konstnären står i sitt akvarium — sinnebilden för den moderna arbetsplatsens öppna planlösning. Hon jobbar. Pratar i mobilen, dricker kaffe. Tecknar direkt på glaset med en vit och en svart markeringspenna. De som är på gatan ser på henne och hon på dem. Hon tecknar i ett ritblock och sätter sedan upp bilden i skyltfönstret. Teckningen skymmer sikten men synliggör samtidigt det hon sett. Ett fruset ögonblick ur någons rutinmässiga göromål läggs bredvid ett annat medan bilarna passerar och reflekteras i glaset tillsammans med molnen, likt en flod framför den vita papperslappen med en teckning av den vardag som pågår på min sida glaset, här ute på gatan. En barnvagn, ett par som drar resväskor — allting noggrant bokfört med exakta tidsangivelser. Klockan 14.39 satt en hund kopplad vid en stolpe som i själva verket ser ut att vara resterna av en förfallen parkbänk som inte längre går att sitta på. Klockan 16.53 gick någon förbi med en matkasse. Hennes hållning tycks avslöja något, men det är säkert en projektion från min sida. Under tio dagar växer en utställning fram i det tio meter långa biblioteksfönstret. Någon stannar upp och ser sig själv. Igår passerade han fönstret med sin cykel och blir kanske idag påmind om skämtet han då såg i sin mobil. Konstnären kisar med ena ögat när hon tecknar konturerna av det hon ser på andra sidan glaset. Markeringspennan kärvar, modellen flyttar på sig. Vardagen skyndar förbi, flyktig som de tankar den huserar.

Jag frestas gång på gång att kalla det poesi, eller åtminstone poetiskt. Men det är konst. Det finns inga metaforer eller intonationer. A Room to Rest — ett rum för vila — är vid första anblick knappast en vilsam miljö. Vem är det som ska vila här? Hängmattan har ett stort hål i sig och kudden balanserar på en hård stålkub. Titeln anspelar på Virginia Woolfs essä, men rummet är knappast den prekära sfär som författaren där diskuterar. Och vilorummet är i själva verket fyra rum: ett svart, ett rött, ett grönt och ett grått. Mellan rummen finns det ett slags portaler. I mitten av en av dem, den broderade svarta klocka som är i brodyrramen, finns visare som består av trådar med nålarna fästade längst ut. De är oavslutade, knutarna inte knutna. Tiden är ännu inte fastställd. Det slår mig att detta är rum för att tänka i materialet. Ett eget rum för tanken, där tanken — det vill säga konstverket — kan vila. Balansen mellan intimitet och intensitet är någonting som varje utställningsmakare brottas med. Det är mellan dessa två poler som ett konstverk oscillerar. Ibland ru sv en

tre


verkar vi tro att vi kan ersätta det förra med det senare genom att skruva upp volymen för att kompensera akustiken. Mitt intryck är att Marakulina gång på gång lyckas med motsatsen. För den två dagar långa ateljéutställningen Insight odlade hon potatis i ateljén, tecknade stilleben av dem i olika livsstadier för att bjuda in personer att hitta tillbaka till processen och begäret. I ett läge där alla andra skriker kan det löna sig att viska. Detta märks inte minst i hur hon har valt att arbeta på Garage triennal i Moskva där hon skapar rum i rummet genom att inta olika mellanrum och ”ickerum” — under trappan, i en passage och så vidare. Intuitionsagenter: Mjukisdjur på stålställningar i motljus, en jättepenna. De här verken är aforismer — ett kluster som rymmer en motstridig och till synes paradoxal tanke. Det är glädje. Ett tankerum i rummet där alla eventuella paradoxer finns i mitt huvud, och samtidigt existerar som objekt i rummet. Jag begrundar erfarenheten av att bokstavligen vara flera i en enda kropp. Achille Mbebme skriver: ”Vi är tolv i min kropp. Vi är packade som sardiner.” Med andra ord är de existenser jag är varje gång i flera lägen. Eller, låt oss säga: flera väsen som, även om de ibland utesluter varandra, ändå existerar inom varandra. Tankar må vara våra känslors skugga, men de är också dess spegelbild, med allt vad det innebär av inverteringar och förskjutningar. Hos Marakulina reflekteras känslorna i tanken som material och livet i konsten. Det framstår som en tanke.

fyra

ru sv en


ASYA MARAKULINA: OM KONSTNÄREN

Asya Marakulina föddes år 1988 i Perm. I sin hemstad gick hon ut grundutbildningen som bildkonstnär och efter det fortsatte studierna i konstskolan Art-­S under några år. Sedan 2008 bor hon och arbetar i Sankt Petersburg där hon avslutade Sankt Petersburgs statliga universitet med inriktningen animationskonstnär och Skolan för unga konstnärer vid fonden Pro Arte. Asya medverkade vid konstgruppen Sever-7 2014–2016. År 2015 blev hon stipendiat av stödprogrammet för unga konstnärer vid GARAGE museet för modern konst. År 2018 blev hon vinnaren av priset Credit Suisse Cosmoscow för unga ryska konstnärer. År 2019 mottog hon ett speciellt pris från Franska Institutet inom ramen för Sergej Kurjokhin-­priset för sitt projekt Vilorum. Samma år hamnade projektet på långdistans av Kandinskij-­ priset i nomineringen “Ung konstnär. Årets projekt”. År 2020 deltog hon i Frantz Art Foundations stipendiueprojekt för unga konstnärer i Sankt Petersburg. Asya Marakulina arbetar med olika tekniker: grafik, textil, skulptur, animation, installation — och utforskar ständigt de nya.

jonatan

habib

engqvist

Jonatan Habib Engqvist is a curator and writer with a background in Philosophy and Aesthetic theory. Founder of Curatorial Residency In Stockholm, CRIS, editor in mischief of the online journal tsnoK.se and Artistic Director of Nya Småland on commission by four regional art museums and a university (2016–2020). Curator of Monograph with Lundahl & Seitl at Norrtälje konsthall and Éric van Hove’s first solo exhibition in Scandinavia, Fenduq at Vandalorum, Sweden (2020–2021). Engqvist has curated several international biennales and festivals including the 5th Project Biennial of Contemporary Art D‑0 ARK Underground, the VR Pavilion at the 58th Venice Biennale (2019). Cycle Music and Art Festival Berlin/Reykjavík/Koparvogur (2018), Survival Kit 9 in Riga, Latvia, Sinopale 6, Sinop, Turkey (2017), Tunnel Vision, the 8th Momentum biennale in Moss, Norway (2015) a ­ nd (­I) ndependent People, the visual art focus of Reykjavík Arts Festival (2012). His writing has been published widely in publications and catalogues around the world. Books include: Big Dig — Om passivitet och samtidskonst, CLP Works, 2018; Studio Talks: Thinking Through Painting, Arvinius+Orfeus Publishing, 2014; In Dependence — Collaboration and Artists´ initiatives, Torpedo Press, 2013; Work, Work, Work — A Reader on Art and Labour, Steinberg Press, 2012; Dharavi: Documenting Informalities, KKH, 2008, Academic Foundation, New Delhi, 2009.

JONATAN HABIB ENGQVIST: OM FÖRFATTAREN

Mer information på hemsidan: www.asyamarakulina.com

More details on the website: www.philosophy.se

ru sv en

fem


ROOM FOR THOUGHT

Asya Marakulina thinks in her material, not through it. Nor does the material convey a thought. Her works are, quite simply, thoughts. This is unusual. It is simple, yet difficult. Perhaps from time to time this happens in poetry. Or in a diary. But in the visual arts, we tend to talk about how a work of art is the result, or the trace, of thinking. This means that thinking is first thought, and that it is then either made manifest or processed through the act of doing or through something done. Or we might say that a work of art acts as a generator of thoughts in the spectator, in the artist, or in both. Working with thought as a material is something entirely different from conceptual art. Not least in the Russian context, we recognise conceptual art as an expression based on an idea, or concept, which takes precedence over material or aesthetic considerations. With Marakulina, we do not find any de-skilling. On the contrary, her craftsmanship is outstanding. She does not convey thoughts through her art, which is something we have become accustomed to in what has, somewhat carelessly, been labelled post-conceptual contemporary art. Instead, the thought is art, and art is a thought. Conceptual art has, however, indicated that when you work with thoughts in your material, this does not necessarily mean that it’s incredibly important which material you use. It can vary. But, with material thought and thought material, this becomes more complicated. In Marakulina’s case, we often encounter embroidery, textiles, drawing, animation and installations. When approaching an artistic practice, it is still often important, if not central, to understand how a particular material stands in relation to an idea. But, in Marakulina’s practice, where thinking takes place in the material — it would seem that material is of the utmost importance while it can also be as malleable as thought. While it doesn’t matter which material is used, it is all the same very clearly defined. It is not possible to use whichever thread you happen to have laying around when thought happens within embroidering. And if the embroidery-­thought is dependent on, or integrated into, a video projection-­thought; it will be crucial to pay attention to the type of projector. Thinking in one’s material is simply an existential condition. Thoughts are not something we have. They have us. They need their own rooms. In order to think in one’s material, one must therefore look for the rooms and situations where certain thoughts want to be thought. Over the years, Marakulina has become an expert at finding such places. Frequently, these places do not exist for very long (perhaps they are as ephemeral as the thought they are). Consequently, the task of writing about an artist who thinks in her material is a peculiar task, and this text has been repeatedly re-written: Perm’s history, geological time, meteorological extravagances, one

ru sv en


deliberations on art and labour, poetry and art, the importance of the studio, and so on. They were all quite good and somewhat entertaining drafts, and during that process, it became clear that an artist who thinks in her material is indeed trying to grasp Time itself. Marakulina was clear from the start with her scepticism towards text as a medium for conveying what she does. A text could possibly describe what the things she has done look like, or what she has said. But rather than heeding this warning, I took it as a definitive challenge and now I have to face the music. Through these drafts, it also became clear to me that the process of thinking away thoughts that are not in the material of the artwork makes up a large portion of the work. Marakulina knows this, and that is why she also is careful with her time, with her routines. She sometimes takes time off. Has a weekend to herself. This is unquestionably a prerequisite for being able to do what she does. Art as life, as a job. She also goes to work and thinks in her material when she does not want to. The rhythm is determined by thought.

jonatan

habib

engqvist

What then is a work of art that is in itself a thought? Our thoughts are perhaps the most distant from us. According to the German philologist, thoughts are the shadows of our emotions, always darker, emptier and simpler. And it is probably true that thoughts come after perceptions and sensations such as sight, smell, sound and touch — that they are shaped by the world around us. But they also form it. And what does it mean for a thought to be a sensorial object? Marakulina’s first room of her own was a studio shared with another artist. Every day she would go there and come home again. The studio was located at the top of an office building run by the art group Nepokorennye, ‘the undefeated’ (I guess the name alludes to the filmmaker Mark Donskoi). The only windows on that floor level were in the corridor, where she would later host an exhibition. She wondered, why bother having a studio if the path taking her there and back was more interesting. “Everything I do is about observation, but perhaps a particular sort of observation”, she says. The exhibition mapped forms of clouds at the moment of observation through the windows of the corridor, crafting a kind of meteorological animation, and the installation conveyed observations from the path between home and the studio, landscape drawings of suburban housing, and at the far end, in the darkened studio room, a small hole found in the outer wall turned the temporary atelier into a Camera Obscura. With the outside world mirrored and inverted on the inside, a cement box momentarily transformed into a room for magic (that hole had, in fact, been made by a previous tenant’s father, and it created a Camera Obscura effect during daylight. After sunset, Marakulina used the perforated wall as a projection surface for a window of sorts in which both a physical and conceptual hole could be sensed). Marakulina says that she usually starts by drawing. Sometimes that is enough. It is a kind of intuitive choreography. “It’s easy to finish things”, she says, “because if you

ru sv en

two


are constantly in a process, you need points of orientation.” When thinking in your material, it is clearly important to take breaks. “Better to do less, have time to process the experience and to digest it.” She also states that she grew up in an environment where everyone worked. They worked with different things but there was a common ethic in which you do not waste time, create value, so that life also can have a place. Leisure and work are separated. Free time is needed in which to think the thoughts that are not in the material. When we are tired, we are attacked by ideas that we suppressed long ago.

A library. Drawings on the glass. Observations of what is happening outside the window, on the glass vitrine. The perspective in the drawings, viewed from the street, is from behind the glass. I see what she sees, but mirrored. The pigeon behind me is depicted on the glass in front of me and the artist is standing in her aquarium — the epitome of the open floor plan office of contemporary labour. She’s working. Talking on the phone, drinking coffee. Drawing directly onto the glass with a white and a black marker — those on the street look at her and she at them. She makes notes on a drawing pad and then puts up the picture in the window display. The drawing obscures the view but at the same time makes visible what she has seen. A frozen moment in someone’s routine chores is placed next to another while the cars drift by, reflected in the glass along with the clouds, like a river in front of the white paper sheet with a drawing of the everyday life taking place on my side of the pane. A pram, a couple pulling suitcases behind them — everything carefully recorded with exact time indications; at 14.39, a dog was tied to a pole that actually appears to be the remains of a dilapidated park bench that can no longer be sat upon. 16.53 — someone passed by with a grocery bag; her posture seems to reveal something but this is undoubtedly a projection from my side. For ten days, an exhibition emerges in the ten-metre-long library window. Someone stops and sees himself. Yesterday he passed by the window with his bicycle and may be reminded of a joke on his mobile. The artist squints with one eye as she draws the contours of what she sees on the other side of the glass. The marker pen jams, the model moves. Everyday life rushes by, as fleeting as the thoughts it houses.

Time and time again, I am tempted to call it poetry, or at least poetic. But it is art. There are no metaphors or intonations. A Room to Rest is, at first glance, hardly a relaxing environment. Who is going to rest here? The hammock has a large hole in it and the pillow is balancing on a hard steel cube. The title alludes to Virginia Woolf’s extended essay (A Room of One’s Own) but the room is hardly that precarious sphere discussed by the author. And this room for rest is in fact four: one black, one red, one green and one grey room. Between the rooms, there are portals of some kind. In the middle of one of them, there is an embroidered black clock, with an embroidery three

ru sv en


frame forming the clock face, and threads and needles serving as the clock-­hands. It is unfinished; the knot is not tied. The time has not yet been set. It strikes me that this is a room to think in the material. A room of one’s own for thought, where the thought, the artwork, can rest. The balance between intimacy and intensity is something that every exhibitor struggles with. It is between these two poles that a work of art oscillates. Sometimes we seem to think that we can replace the former with the latter by turning up the volume to compensate for the acoustics. My impression is that Marakulina repeatedly succeeds in doing the opposite. The two-day studio exhibition Insight grew from still-life drawings, depicting potatoes in different stages of their lives. Then she cultivated potatoes in her studio in order to invite people to find their way back to process and desire. In a situation where everyone else is screaming, it can pay to whisper. This cannot least be seen in how she has chosen to work with the Moscow Triennial, where she creates a room within a room by occupying different spaces and ‘non-spaces’ — under the stairs, in a passage and so on. Soft toys on backlit steel supports, a giant pencil (the Agents of Intuition series). These works are aphorisms — a cluster that embraces an at once contradictory and seemingly paradoxical thought. It is joy. A room for thought; a room in which all feasible paradoxes are in my head while existing as objects in the room. I contemplate of the experience of literally having multiple selves within a single body. Achille Mbebme wrote: “We are twelve in my body. We are packed like sardines.” In other words, the beings that I am exist each in several modes — or, let’s say, several beings, which, although sometimes mutually exclusive, are nevertheless inside one another.

jonatan

habib

engqvist

Thoughts may be the shadows of our emotions, but they are also their mirror image, with all the inversions and displacements that entails. In Marakulina’s work, emotions are reflected in thought as material and in life as art — life appears as a thought, a reflection.

ru sv en

four


ASYA MARAKULINA: ABOUT THE ARTIST

Asya Marakulina was born in 1988 in Perm. In her hometown, she received primary professional education as an artist and worked for several years at the Art-­S studio. Since 2008, she has been living and working in St. Petersburg, where she graduated from the St. Petersburg State University with a degree in animation film design and the School of Young Artists of the Pro Arte Foundation. In 2014–2016, she participated in the artists collective Sever‑7. In 2015, she became a fellowship holder of the program for supporting young Russian artists by the GARAGE Museum of Contemporary Art. In 2018, Asya won the Credit Suisse Prize for Young Russian Artists at the Cosmoscow International Fair. In 2019, she received a special prize atthe Sergey Kuryokhin Contemporary Art Award for the project A Room to Rest from the Institut Français. Also in 2019, the same project was included in the long list of the Kandinsky Prize in the nomination “Young Artist. Project of the Year“. In 2020 she became a laureate ofthe Frants Art Foundation grant program for artists of St. Petersburg. Asya works with various media: graphics, textiles, sculpture, animation, installation — and constantly tries new ones.

JONATAN HABIB ENGQVIST: ABOUT THE AUTHOR

More details on the website: www.asyamarakulina.com

Jonatan Habib Engqvist is a curator and writer with a background in Philosophy and Aesthetic theory. Founder of Curatorial Residency In Stockholm, CRIS, editor in mischief of the online journal tsnoK.se and Artistic Director of Nya Småland on commission by four regional art museums and a university (2016–2020). Curator of Monograph with Lundahl & Seitl at Norrtälje konsthall and Éric van Hove’s first solo exhibition in Scandinavia, Fenduq at Vandalorum, Sweden (2020–2021). Engqvist has curated several international biennales and festivals including the 5th Project Biennial of Contemporary Art D‑0 ARK Underground, the VR Pavilion at the 58th Venice Biennale (2019). Cycle Music and Art Festival Berlin/ Reykjavík/Koparvogur (2018), Survival Kit 9 in Riga, Latvia, Sinopale 6, Sinop, Turkey (2017), Tunnel Vision, the 8th Momentum biennale in Moss, Norway (2015) ­and (­I) ndependent People, the visual art focus of Reykjavík Arts Festival (2012). His writing has been published widely in publications and catalogues around the world. Books include: Big Dig — Om passivitet och samtidskonst, CLP Works, 2018; Studio Talks: Thinking Through Painting, Arvinius+Orfeus Publishing, 2014; In Dependence — Collaboration and Artists´ initiatives, Torpedo Press, 2013; Work, Work, Work — A Reader on Art and Labour, Steinberg Press, 2012; Dharavi: Documenting Informalities, KKH, 2008, Academic Foundation, New Delhi, 2009. More details on the website: www.philosophy.se

five

ru sv en


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.