Max Planck

Max Planck (1858–1947) Max Karl Ernst Ludwig Planck föddes i Kiel, där hans far var professor i civilrätt. Själv blev han tidigt intresserad av matematik och fysik, som han sedan studerade vid universiteten i Mőnchen och Berlin. Lärare som G. Kirchhoff och H. von Helmholtz inspirerade till en doktorsavhandling i termodynamik och titeln Privat-Dozent 1880. Åtta år senare efterträdde han Kirchhoff i Berlin som professor i teoretisk fysik, blev ledamot av den Preussiska Vetenskapsakademien i Berlin och blev därmed en nyckelperson i ett växande nätverk av teoretiska fysiker.

Hans forskningsintresse breddades allt mer mot Maxwells elektrodynamik och relativitetsteorin. År 1919 tilldelades han 1918 års Nobelpris i fysik för sina fundamentala bidrag till kvantteorin.

Max Planck levde under två förödande världskrig, helt ointresserad av politik. När andra fysiker lämnade Tyskland i protest mot regimen, stannade Planck, vilket skändligt kom att feltolkas som stöd åt nazismen.

Jan Hult, april 2008