I Sverige fick funktionalismen sitt genombrott med Stockholmsutställningen 1930, en lysande manifestation som också blev internationellt uppmärksammad. Men det fanns en lång förhistoria. Arkitekten Osvald Almqvist hade från början av 1920-talet envetet arbetat sig i riktning mot "en rationell form" som förverkligades i de kraftverk han 1925–28 ritade i samarbete med konsultfirman VBB: Hammarforsen, Krångfors och något år senare Chenderoh i Malaysia. 1925 såg den unge Uno Åhrén Le Corbusiers paviljong på Parisutställningen och kom hem som den nya arkitekturens främste propagandist. Kooperativa Förbundets arkitektkontor, bildat 1924 med Eskil Sundahl som chef, blev snart ett centrum för de nya idéerna och den viktigaste praktikplatsen för unga arkitekter. Gunnar Asplund var chefsarkitekt för Stockholmsutställningen, som han formade till en oförglömlig framtidsvision på stränderna av Djurgårdsbrunnsviken. Den nya arkitekturen kom att kopplas samman med folkhemsbegreppet, som blev det stora politiska ledmotivet från 1930talets början. Sverige tog över från Tyskland en roll som mönsterland för modern bebyggelse i vardagsmiljön. I bostadspolitiken sökte man lägga fast den standard som människor skulle ha rätt till. Mycket arbete lades ned på att formulera normer för goda bostäder. På 1950-talet var den svenska köksstandarden världsledande. "Hus i grönska" blev en typisk bebyggelseform: trevånings lamellhus, friliggande enfamiljshus, ibland radhus.
Lägenheter med så rättvisa kvaliteter som möjligt blev utgångspunkten för stadsbyggandet. Uno Åhrén hämtade 1928 in en tysk formel som visade på 12-vånings parallella skivhus i nordsydlig riktning som den optimala modellen. Denna "objektiva grund" väckte respekt, och trots sin begränsade praktiska erfarenhet utsågs Åhrén 1932 till stadsplanechef i Göteborg. Här stannade han till 1943. Fyra år senare blev han vid KTH den förste professorn i stadsbyggnad vid de svenska arkitekturskolorna. Då hade också den översiktliga samhällsplaneringen etablerats. En av dess främsta representanter blev den ungerskfödde Fred Forbat med bakgrund i Bauhaus, senare också han professor vid KTH. Björn Linn, april 2009