AN N E SWÄR D
PETE R KI H LGÅR D
något. Hade jag då i stället tänkt att nu ska jag skriva en kärleksberättelse, då hade jag börjat stamma. Tror jag. Jag tror jättemycket på skapande i ögonvrån. Ja, jag förstår det. Det är jätteintressant det du säger. Som läsare är man ju rätt självsvåldig och jag lade nog i min läsning lika mycket fokus på ensamheten som kärleken. Relationerna i Kicki & Lasse och Du har inte rätt att inte älska mig, är så otroligt uppkopplade på varandra att när väl den här ensamheten framstår så blir den dubbelt grym liksom. Man blir ju aldrig så sorgsen som när man förstår att man är ensam även i en jättenära relation. Under ögonblick förstår man inte den andre. Det är ju så det är. Alla människor upptäcker att man kan aldrig nå helt fram till en annan människa. Det går inte, det man allra helst vill i förälskelsen – att uppgå i den andre och få den andre att uppgå i en själv, för då skulle ju kärleken dö ut. När man då upptäcker att det är på det sättet som man måste göra, så är det lite sorgligt. Men det är fortfarande brutality of facts och det är det som är livet. De är ju väldigt självständiga också, jag har en känsla av att idealet är att vara på resa tillsammans, att vara fria tillsammans. Det är ju så
48