PI E R R E NORA
gången mot Eichmann 1961. Kring den tiden publiceras L’antisémitisme a-t-il des racines chrétiennes? (Har antisemitismen kristna rötter?, ö.a.) av Jules Isaac, och första delen av L’histoire de l’antisémitisme (Antisemitismens historia, ö.a.) av Léon Poliakov, som jag tror att jag var den förste att tala om i L’Observateur. Med Le dernier des justes uppstod det genast en skuldbeläggning av kristna i frågan om utrotningen. Din bok sätter också i gång något som inte hade funnits, skapade ett luftintag, som bestod i att återföra det totalt omänskliga till det mänskliga. Att det som hittills hade hört till det omänskliga införlivades med det mänskliga får en verkan av historiskt och moraliskt djup som är jämförbar med den sprängverkan som uppstod när man 1959 öppnade upp för en fördjupad bild av kristendomen. Det är inget kränkande i att tänka att man måste gå fyrtiofem eller femtio år tillbaka i tiden för att hitta en bok av samma betydelse som din. Fastän Le dernier des justes verkligen bara hade någon inverkan i Frankrike, eftersom det handlade om den franska kristendomen. Hos dig får det mycket större dimensioner, i synnerhet på grund av det europeiska draget. Nu när det är Europa som gäller är det en stor bok om Europa, ända in i
155