PI E R R E NORA
JONATHAN LITTE LL
skulle vilja ta upp med dig, och som återför oss till Goldhagen och min uppenbarligen dåliga läsning av vissa avsnitt av Les bienveillantes. Det verkar som att en av effekterna av boken i fråga om det kollektiva minnet är att fenomenet med utrotningen återigen placerats inom det mycket mer allmänna fenomenet med kriget. Medan man ända till nu, åtminstone i Frankrike, snarare hade ”avhistoriserat” Shoah, har du i allmänhetens medvetande lyft fram det faktum att Shoah ingick i krigets process, som i mycket överträffar det och som i den meningen flyttar gravitationscentrum från den rena utrotningen, Auschwitz, till hela kriget. Det som du säger är mycket intressant, därför att direkt efter kriget uppfattades det naturligt så av alla. Av de 30 000 dokument som avfattades i Nürnberg fanns det bara 3 000 dokument om Shoah, vilket ansågs som ett underavdelning till nazisternas grymheter i sin helhet. Och det var inte förrän senare som den här ”exceptionaliteten” skapades. Men bland historikerna själva finns det inte en enda välskriven bok där beslutsprocessen om utrotningen inte ingår i kriget. Och alla Shoahs historiker är krigshistoriker. Hos dig finns det en dubbel tendens. Å ena sidan placerar du in Shoah i
134