Tro i hållbar utveckling by Argument Förlag

sven hillert

tro i hĂĽllbar utveckling med gud bortom dualismen argument

TRO I HÃ&#x2026;LLBAR UTVECKLING

SVEN HILLERT

TRO I HÃ&#x2026;LLBAR UTVECKLING MED GUD BORTOM DUALISMEN ARGUMENT

© 2017 Sven Hillert och Argument Förlag Bibeltexter från Bibel 2000 – Svenska Bibelsällskapet Omslagsfoto: NASA, ESA, M. Robberto (Space Telescope Science Institute/ESA) and the Hubble Space Telescope Orion Treasury Project Team ISBN 978-91-7315-500-7 Tryck: Dardedze holografija sia, Lettland Argument Förlag, Annebergsvägen 4, 432 48 Varberg Tel: 0340-69 80 00, www.argument.se, info@argument.se

INNEHÅLL 8 • Förord 12 • Inledning 14 • Dualismen dödar 19 • Allt i Gud 22 • Gud skapar 25 • En Gud 30 • Mångfaldig Gud

Full jämlikhet • 68 Fri att älska • 77 Ordet blev kropp • 80 Helig mångfald • 86 Frälsning för hela skapelsen • 89 Himmel för alla • 96 Fri och älskad • 99

32 • Alls mäktig?

Kyrka bortom murar • 102

35 • Det är naturligt

Världsvid gemenskap • 106

38 • Människan i skapelsen 40 • Måttligt mäktiga människor 43 • Bruka och vårda 46 • Släkt med allt 51 • Önskad och älskad av Gud

Ett bröd, en mänsklighet • 110 Växa i tro • 112 Omvänd oss • 117 Att se bibliska perspektiv • 120 Bortom dualismen • 126

55 • Hela människan

Referenslista • 131

58 • En mänsklighet

Omslagsbilden • 134

1. Längst innerst innanför finns det som aldrig dör, viskar från evig tid längtan till liv. Allt som har varit och är och ska komma finns till som ett svar på ett ord. Allt är besläktat med allt i sitt ursprung, ett liv i himmel och på jord.

3. Längst innerst inuti finns inga de och vi, finns det som ingen sett, allt blir till ett. Allt du vill älska och värna och vårda finns till som ett svar på ett ord. Tro på din kärlek och lev i din längtan ett liv i himmel och på jord.

2. Längst innerst inifrån ges livet som ett lån. Jag andas nu och här i allt som är. Allt som kan föda och värma och bära finns till som ett svar på ett ord. Allt får sin mening när allt kommer nära, ett liv i himmel och på jord.

FÖRORD AV KG HAMMAR

En enda sång i allt som finns, min Gud, min Gud och alla ting. Tack för alla dina under Så diktar Olov Hartman med Franciskus solsång från 1220-talet som inspiration (Sv ps 23:7). Den helige Franciskus älskade de fattiga, talade med fåglarna och umgicks fredligt med de vilda djuren enligt legenderna om honom. Det är inte långsökt att tänka sig att berättelserna om Frans, Guds lille fattige från Assisi, är ett gestaltande i medeltidens konfliktfyllda tid av den profetiska drömmen om Shalom, Guds frid och fred som Guds vision för sin skapelse. Profeten Jesaja diktade på 700-talet fvt om vargen som skulle bo med lammet (Jes 11:6), och Jesus av Nasaret, i samma profetiska tradition, »levde bland de vilda djuren« (Mark 1:13) när han sökte sin kallelse. Franciskus utsågs 1980 till miljöns skyddshelgon när klimathot och miljöförstöring blev uppenbara som mänsklighetens största globala utmaning. Så annorlunda västvärldens utveckling kunde ha löpt om den västliga grenen av kristenheten under högmedeltiden valt att följa Franciskus! När Sven Hillert nu går på upptäcktsfärd efter en hållbar tro och teologi bortom dualismen, det eviga uppdelandet av verkligheten i motsatspar, står han i traditionen från Franciskus. När vi skiljer Gud från värld, människa från människa, män från kvinnor, rik från fattig, människa från djur och annat levande, ande från materia, tro från annan tro eller icketro, kyrka från värld, skapelse från frälsning, naturligt från övernaturligt, teologi från naturvetenskap, då blir vår tro och vårt tänkande kring tron, teologin, ohållbar. Detta 8

är den tes Sven Hillert driver, och jag känner igen också andra teologiska strömningar. 1600-talsfilosofen Spinoza har fått ny aktualitet, säkerligen av samma anledning som gjorde Franciskus aktuell som miljöns skyddshelgon. Spinoza uteslöts ur sin synagoga i Amsterdam, anklagad för att vara panteist som betyder att Gud och värld blir ett och detsamma i en monistisk världsbild. Om alternativet endast var den traditionella teismen som starkt betonade åtskillnaden mellan Gud och världen, så var blockaden mot Spinoza ett faktum. I dag är de intellektuella redskapen fler, och många tolkar Spinoza som panenteist i en bevarad monistisk helhetssyn, alltså bortom allt dualistiskt tänkande. Att vara panenteist innebär att Gud möter i allt som finns och att allt vilar i Gud, något som ett mystikt förhållningssätt kan uppenbara. Här uppfattar jag Sven Hillerts strävan som besläktad med Spinozas. Kanske måste också Sven Hillert vänta några generationer på erkännande, så starkt torde motståndet vara från det trons vardagstänkande som med institutionellt stöd är beroende av uppdelningar och därmed hierarkiska värdeskalor. Jag anar också andra teologiska influenser och sammanhang. Pierre Teilhard de Chardin var både jesuitpräst och paleontolog, alltså fossilexpert. Denna sällsynta kombination gjorde honom till den förste i teologihistorien som inte bara accepterade den evolutionslära som bär Darwins namn. Han anammade också denna förståelse med entusiasm för dess inneboende teologiskt kreativa möjligheter att både se Gud i ett kosmiskt sammanhang och låta evolutionen bestämma ramarna för det teologiska tänkandet vad gäller människans plats i tillvaron. Inte oväntat fick också Teilhard de Chardin problem med sitt religiösa institutionella sammanhang. Av Vatikanen ålades han föreläsnings- och publiceringsförbud, ett förbud som varade under hans livstid. Många har inspirerats av hans tänkande, och den teologiska riktning som främst förvaltat och vidareutvecklat detta är den så kallade processteologin. Det främsta namnet inom detta tankespår torde Catherine Keller vara (exempelvis On the Mystery. Discerning God/Divinity in Process, 2008). Här finns tankegångar som återkommer på de följande sidorna: en 9

värld och en verklighet, en monistisk världsbild, en panenteistisk gudsbild, sammanhållen transcendens och immanens (Gud som radikalt annorlunda och samtidigt närmare vårt sanna jag än vi själva är) med inkarnationen som bärande bjälke i det teologiska bygget. Det handlar om Guds ständiga närvaro i vår värld, vilket gör att frågorna om hur eller om Gud ingriper faller. Det handlar om att hålla samman Guds skapelse- och frälsningsverk, vilket gör att frågorna om vem, vad eller vilka som blir frälsta faller. Allt vilar ju i Guds barmhärtighet och kärlek som inte har behov av motprestationer. Sven Hillert är radikal i sitt teologiska projekt – att presentera en hållbar tro i en hållbar teologi bortom dualismen för livets skull – i den betydelsen att inget teologiskt fält undgår kritisk granskning. Men han är också radikal i ordets grundbetydelse, som handlar om rotsystemen. Han är bibelforskare och förankrar sin argumentation i bibeltexterna, väl medveten om att dessa inte innehåller objektiv information. Bibeltexter, som andra texter, kan tolkas i många olika riktningar och vårt eget sammanhang begränsar vårt synfält, liksom dessa texter en gång skrevs utifrån begränsade synfält. Därför måste vi välja vilka texter som vi ska tillåta påverka oss i dag och vilka vi bör tysta ner. Vi är skyldiga att ta detta tolkningsansvar och redovisa hur och varför vi väljer som vi gör. Det är Guds Ande som gör en text till ett tilltal, inte var denna i sitt ursprung hör hemma. Och detta tilltal handlar om här och nu. Men vart tar Jesus från Nasaret som vi kristna bekänner som Kristus vägen? När jag läser Sven Hillert med denna frågeställning i fokus påminns jag om en händelse i min ungdom. Efter disputation på hemmaplan i Lund tjänstgjorde jag som teolog på uppdrag av Svenska kyrkan mission i Sydostasien i tre år. Mötet med alla de stora världsreligionerna var omvälvande, och tron på uniciteten och exklusiviteten hos Jesus Kristus kändes minst sagt svårsmält. En äldre amerikansk teolog på besök kom mig till undsättning. Han sa: »The uniqueness of Christ is his universality« (Det unika med Jesus/Kristus är att han innesluter allt). Detta känner jag igen hos Sven Hillert. Vi visar att vi är Jesu efterföljare när vi vägrar att följa dualismens lagar, när vi vägrar att skilja 10

på det som i Guds vision (omega) hör samman. Här skymtar en kyrka utan murar som inspiration och modell för en värld utan murar. Jag känner mig som en glad och tacksam medvandrare till författaren genom hans lidelsefulla och energirika framställning och känner mig oftast övertygad av hans argumentation. Men ibland kan jag känna att han driver sitt antidualistiska projekt alltför hårt. Liksom en treenig gudsbild förenar både tron på en Gud och mångfald av gudsframträdanden, så tror jag att det går att förena en monistisk världsbild med tanken på »dualitet« inom samma helhetssyn. Liksom ljuset framträder både som en vågrörelse och som en partikelström kan väl kärleken visa sig både i en innerlig enhetsförening och i ett fritt jag-du-förhållande där ingen är underordnad den andre utan förenade i den längtans hemlighet som är kärlekens väsen. Inte minst gäller väl detta i relationen till det kosmiska Du som vi också kallar Gud? Denna bok utkommer reformationsåret 2017 då femhundra år förflutit sedan Martin Luther enligt traditionen spikade upp sina teser om kyrkans reformation och förnyelse på Slottskyrkans port i Wittenberg. Kyrkan är semper reformanda, i process under ständig omformering. Sven Hillerts framställning anger den nödvändiga inriktningen på denna process: unio mystica, den hemlighetsfulla förening som döljer sig bortom den destruktiva dualismen. KG Hammar, nov 2016

INLEDNING Hållbar utveckling talar vi om när det gäller klimat och miljö. Samhället förändras och förnyelsen måste ske på ett sätt som håller för framtiden. Vi ska bevara förutsättningarna för ett gott liv på jorden och ge våra barn och barnbarn del av den fantastiska värld som vi har fått leva i. Nya möjligheter måste alltid vägas mot det som går förlorat. När vi talar om hållbar utveckling går tankarna till biologisk mångfald, ren natur, rättvisa mellan länder och livsmöjligheter för människor. För hållbar utveckling behövs fakta, men också värderingar och en vilja att dela jordens tillgångar. Med denna bok vill jag vidga begreppen ytterligare. Titeln – Tro i hållbar utveckling – är medvetet dubbeltydig. Dels påminner den om att världens religioner och inte minst den kristna tron har betydelse för hur samhället utvecklas. Dels pekar den på att också vår tro förändras och har gjort så genom tiderna. Även i denna utveckling behöver vi söka oss tillbaka till ursprunget, samtidigt som vi skapar nya vägar för liv och kärlek, hopp och tro. Utveckling är oundviklig också i trons värld. Men inte bara det. Förnyelsen är dessutom nödvändig för att bevara budskapet. I en ny tid kan bara nytt språk och ny gestaltning förmedla det som tidigare bars av gamla former. Vi kan bara ta emot evangelium som svar på vår tids kriser och problem. Vår framtidstro gäller vår egen gemensamma framtid. Jesus gjorde på samma sätt i sin tid. Han intresserade sig för de människor han mötte och det liv de levde. Och han tolkade sin tro och den tradition han stod i så att den kunde främja livet just där och då. I Bibeln kan vi se hur han beskrev sin tro och omsatte den i praktisk handling. Vi kan följa utvecklingen när de första kristna ville sprida budskapet om Jesus över allt större områden. 12

Därför är samspelet med den egna tiden en del av den kristna trons ursprung. Att vara öppen för människors frågor och tidens problem är att bära traditionen vidare och värna trons centrum. Och målet är nu som då att öppna för det liv och den kärlek som är Gud själv. En tro i hållbar utveckling blir till stöd för ett samhälle i hållbar utveckling. Med en hållbar utveckling reformeras kyrkan ständigt, och 1500-talets reformation ger ett förhållningssätt snarare än ett facit för trons liv. Reformation blir att låta tron ge livsmod och liv i varje ny tid. Vi tar stöd av Bibeln, tar ställning i nutiden och tar sikte på framtiden. Vi reformerar kyrkan när vi reformulerar vår tro.1 Människor på Jesu tid formade sin tro utifrån den världsbild de levde med. På samma sätt behöver vi i dag uttrycka kristen tro med hjälp av den världsbild som är vår, med kunskap om att universum har utvecklats steg för steg fram till den värld som vi lever i och upplever. Vi gör det av respekt för naturvetenskapen och för vår kristna tro. Vi ser att mycket av det nya möter ursprunget. Ny kunskap påminner om glömda perspektiv. Nygamla insikter tvingar oss att värna livet i allt som lever. Boken inleds med några avsnitt om hur vi kan se på Gud utan att dela upp och dra isär den värld vi lever i. Den övergår sedan i en rad kapitel om vad detta kan betyda för det vi tänker och tror om människan, kyrkan och världen. Hela boken bärs av övertygelsen att en Gud skapar en värld, en livsväv, med en mänsklighet och en gemensam framtid.

Se till exempel 94 nyskrivna teser på http://www.lutheransrestoringcreation.org/500th-anniversaryof-the-reformation/radicalizing-reformation. 1

DUALISMEN DÖDAR Vi kan inte fortsätta så här. Den rika delen av världen måste ändra sitt sätt att leva. Våra vanor och beteenden hotar allt liv på jorden. Vi orsakar global uppvärmning som gör att havsnivån stiger, utrymmet krymper för växter och djur, marken utarmas och dricksvatten sinar med sjukdom och död som följd. Utöver uppvärmningen hotas vi av nedsmutsning och överkonsumtion. Djurarter utrotas. Även vår egen art kan förlora sin framtid. Redan nu drabbas enskilda. Fattiga lider mer än rika. Kvinnor är mer utsatta än män. Barn råkar mer illa ut än vuxna. Samtidigt är hela mänskligheten hotad, och det är bråttom att rädda situationen. Ändå är vår tröghet stor och viljan till förändring verkar liten. Vi är inte beredda till några större uppoffringar för att rädda livet på andra och oss själva. Vi gör allt för rätten att konsumera så mycket som möjligt. Vi ser inte de värden som finns i ett nytt sätt att leva. Vi tror kanske inte att förändring är möjlig och vill inte försöka. För att vända trenderna måste alla goda krafter samverka.2 Liksom tro och vetenskap har bidragit till dagens klimatkris måste tro och vetande medverka till att stoppa förstörelsen.3 Den syn på människans herravälde över naturen som formades under upplysningstiden har tillsammans med kraften i modern vetenskap gjort människan allt farligare för sig själv och sin omgivning. Nu måste vetenskapen göra sitt för att bevara jorden till kommande generationer. Och vår tro måste formuleras så att den inte längre legitimerar att naturen skövlas och jorden förstörs, utan så att den i varje stund ger mod och motiv att se hoten och försvara livet. 2 3

Boff (1997), s 8–9. Johnson (2014), s 11, och Moltmann (1993), s 34.

Dualism och hierarki hör till det som leder till rovdrift och utsugning av vår planet.4 Den dualism där män förutsätts dominera över kvinnor och fria människor över slavar fanns redan på Bibelns tid och har plågat människor genom historien. Men det var från 1500-talet som människans dominans över djur och natur fick nya proportioner. Vi såg oss inte längre som jordens barn utan som naturens herrar. Vårt mål blev att få makt över naturen. Gamla texter fick ge stöd till nya idéer och allt grövre förtryck, vilket steg för steg har lett fram till dagens ekologiska kris.5 Kanske blev människans makt över naturen ännu mer oinskränkt för dem som inte längre räknade med Gud som en aktiv kraft i tillvaron. Att åter föra in Gud högst upp i hierarkin skulle kunna begränsa människans befogenheter. Men risken är att bilden av Gud i stället sanktionerar förtrycket.6 Om Gud dominerar oss som är underställda Gud, varför skulle då inte jag i min tur dominera den som står under mig?7 En sådan inställning drabbar inte bara djur och natur utan också kvinnor, barn och jordens fattiga, och den förstärks när Gud beskrivs som manlig och mäktig. Det här är samband som vi måste ha insikt om för att kunna formulera en tro i hållbar utveckling. Kvinnor kränks, fattiga förtrycks och skapelsen skändas med stöd av kristen tro så länge vi inte undanröjer den dualism som gör sig synlig i vår tro och teologi.8 Varje gång vi tolkar en text och formulerar vår tro måste vi motstå dualism och hierarki och i stället beskriva mångfald och helhet. Vi ska ifrågasätta den Elizabeth A Johnson, romersk-katolsk feministteolog, talar om »the dominant form of western rationality called hierarchical dualism«. »The resulting dichotomy is familiar to anyone educated in western anthropology.« Johnson (1993), s 10–12. 5 Bauckham (2010), s 6, och Moltmann (1993), s 23–32, med hänvisning till Francis Bacon och René Descartes. Johnson (2014), s 125–126, med hänvisning till Descartes. 6 Johnson (2014), s 261. 7 Feministteologer lyfter ofta fram Joh 13 med tolkningen att Petrus inte vill få fötterna tvättade av Jesus för att han förstår att han då måste tvätta de andras fötter. Så länge Gud ställer sig över mig kan jag ställa mig över andra. Se Schüssler-Fiorenza (1983) och Gebara (1999). 8 Gebara (1999), s 81. 4

dualism som finns i bibeltexterna och framför allt inte läsa in dominans och maktutövning från senare tider. En svårighet är att både språk och synsätt lurar oss. Vi har en lång tradition av »antingen-eller-språk« i kyrkan, liksom i världen i övrigt. Emot varandra har man ställt Gud och människor, män och kvinnor, judar och greker, präster och lekfolk, vuxna och barn, människor och djur, där den ena parten förutsätts dominera över den andra. Avsikten kan en gång ha varit att ge människor livsrum. Men vi har sett vart dualismen leder. Vi vet att förtrycket av kvinnor och av fattiga hör samman med förtrycket av djur och natur. Vi ser vilka katastrofala följder det får för livet på jorden. Det finns åtminstone två alternativ till att tänka i »antingen eller«. Närmast till hands är kanske att tala om »både och«. Och det gör verkligen skillnad att se dubbelheterna i tillvaron som kompletterande par i stället för stridande motsatser. Vi ser oss som syskon som inte kan rangordnas. Men ett ännu bättre alternativ är att se världen som en helhet med stor mångfald, i stället för en rad dubbelheter. För detta finns också stöd i modern kosmologi, fysik och biologi, liksom i psykologi och sociologi. Hela kosmos har ett gemensamt ursprung. Varje kolatom har uppstått i en stjärna. Jordens alla levande varelser har ett gemensamt ursprung i havet. Vi är syskon med allt som lever och släkt med allt som är. Relation och gemenskap är lika verkligt som den enskildes liv. Den uppdelning vi skapar genom att skilja mellan oss och dem är på liv och död. I första läget dör den mest utsatta, men i förlängningen dör vi alla. När vi inser detta måste var och en gå tillbaka till sina rötter. Som kyrka ska vi möta varje biblisk text och varje trossats på nytt och se vad den har att ge. För livets skull måste vi ta varje ärlig möjlighet till tolkningar som inte delar upp och drar isär. Det är också vad jag i denna bok vill bidra till. Med respekt för både Bibeln och oss själva kan vi förstå texten allt bättre och bruka den med allt större varsamhet. Vi kan ifrågasätta tolkningar som har ansetts självklara men som kan ha tillkommit sent i historien. Och vår strävan 16

att undvika dualismen kan ge nya insikter och lyfta fram glömda perspektiv. Problematiska texter får nytt ljus, och förtorkade sammanhang får nytt liv. Det finns ett antal bibeltexter som uppenbart angår människans plats i världen och handlar om jordens överlevnad.9 De texterna blir förstås viktiga för den som vill bruka Bibeln till stöd för en hållbar utveckling i samhälle och kyrka. Men eftersom dualism och hierarki ger lidande och död på många plan, och förtryck på olika nivåer hör samman, så angår också många andra texter jordens överlevnad. Varje text där Jesus överskrider gränser och där Gud ger mod att ifrågasätta hierarkier öppnar för biblisk ekologi och nutida kamp för jordens framtid. Att Jesus vänder sig mot dualism och dominans framkommer många gånger i evangelierna. Den som vill vara stor ska bli de andras tjänare.10 Ingen ska kämpa för den bästa platsen i Guds rike.11 Den som gör Guds vilja kallar Jesus för »min bror och syster och mor«, medan den överordnade faderns plats inte är representerad.12 Dessutom umgås Jesus med dem som andra vill undvika. För Jesus är icke-våld ett hållbart sätt att värna liv och hindra hierarkier. Älska era fiender, säger Jesus i Bergspredikan. Det handlar om att inte sätta sig över någon annan utan betrakta varje människa som sin medmänniska. Strax före orden om att älska sin nästa ger Jesus tre bilder som ofta har missförståtts. Man har sett dem som uttryck för undergivenhet, när Jesus i stället förordar ett kraftfullt sätt att motsätta sig alla former av över- och underordning, med icke-våld som metod.13 »Om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.«14 Jesus talar inte om den ena kinden utan om den högra kinden. I ett Se särskilt Rom 8:19–23 och Kol 1:15–20, utifrån Horrell, Hunt & Southgate (2010), s 63–116. Matt 20:25–27. 11 Mark 9:33–37 och 10:35–45. 12 Mark 3:35. 13 Följande tre exempel är hämtade från Wink (2003), s 15–16. 14 Matt 5:39. 9

samhälle där en man har rätt att slå sin fru, där vuxna regelbundet slår sina barn och en ägare drämmer till sin slav, där vet man att sådana slag utdelas med utsidan av höger hand och att slaget därför träffar höger kind. Nu säger Jesus att om du blir slagen på detta sätt, så vänd fram den andra kinden. Signalen blir att om du vill slå mig igen så får du göra det som en jämlike. Ett sådant slag är varken accepterat eller tillåtet, och det blir tydligt vad som händer. Jesus uppmanar alltså till en fredlig protest mot hierarkin. Än mer övertygande blir denna tolkning av bibeltexten när vi ser att Jesus följer upp med ytterligare två bilder i samma linje. »Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också.«15 Det är uppenbart att den tilltalade är fattig, eftersom den som kräver ersättning inte har något annat att utkräva än underkläderna. Jesu råd till den fattige är att lämna ifrån sig manteln också. Det visar hur horribel situationen är. Det gör att båda parter får skämmas. Dessutom var manteln på Jesu tid den fattiges sovtäcke och skulle därför enligt lagen lämnas tillbaka före natten. Sedan säger Jesus: »Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom.«16 En soldat hade rätt att kräva av enkelt folk att de bar hans packning en mil. Den som erbjuder sig att gå två mil har rest sig upp och erbjudit en generös tjänst, människa till människa, inte längre underlägsen eller tvingad. Dessutom gör han soldaten osäker, för tänk om folk tror att han har tvingat till sig en extra mil. Så ger alla tre bilderna förslag på hur man med fredliga medel kan bekämpa dualism och dominans. Det blir tydligt att Jesus motsätter sig hierarkier och att pyramiderna kan bekämpas på ett sätt som främjar kärlek och liv. Så blir också vårt uppdrag att utan våld bemöta den hierarki och dualism som förtrycker och dödar och följa Gud som ger liv.

15 16

Matt 5:40. Matt 5:41.

Hållbar utveckling talar vi om när det gäller klimat och miljö. Tankarna går till biologisk mångfald, ren natur, rättvisa mellan länder och livsmöjligheter för människor. I Tro i hållbar utveckling vidgar Sven Hillert begreppet: utveckling är oundviklig också i trons värld. Förnyelse är nödvändig för att bevara budskapet. Att låta vår tro vara öppen för människors frågor, den världsbild naturvetenskapen ger oss och samtidens utmaningar är att värna trons centrum. Vi behöver befria tron från polariserande krafter, dualism och hierarki. Att särskilja ande från materia, ställa människan över skapelsen och göra skillnad på oss och dem leder till splittring och en ihåligare tro. Sven Hillert inspirerar till att söka ett sätt att tro och tänka som bevarar djupet i kristen tro och just därför kan bidra till att bevara den planet vi lever på och befria mänskligheten. En tro i hållbar utveckling blir till stöd för ett samhälle i hållbar utveckling.

Sven Hillert är präst och teologie doktor.