KULTURMAGASINET 60° Nummer 7
juni 2015
Anna Björkman, Falu Gruva:
”Huvudfokuset för ett världsarv är att man ska bevara det. Men för att man ska kunna bevara något måste man utveckla det”
AL PITCHER:
”Tack to all those that dont hold back. It was loads of fun in Falun” Tankar om studenten - Dalarnas museum - Rymdnyheter - Filmtips - Konst
I detta nummer
Innehåll
Cecilia Larsson
Sida
Det ordnar sig.
1
Redaktionens sommarplaner
2
Al Pitcher på Kulturhuset tio14
3-4
KISS på Dalaranas museum
5 -6
Personporträtt: Anna Björkman
7-8
Konstsidor - Lellah
9-10
Tankar om studenten
11
Rymdnyheter
12
Edvins filmtips
13
Digitalsänd opera
Det ordnar sig.
Vi närmar oss ett avslut. Kanske slutar du nian, går ut tvåan på gymnasiet eller väntar på att ta studenten. Kanske längtar du till semester från jobbet, kanske håller du på att avsluta ett projekt. Kanske pluggar du på högskola och stressar över de sista tentorna innan sommaren. Vi närmar oss ett avslut. Men vi närmar oss även en nystart. Kanske väntar sommarjobb, sommarkurser, tågluffande, sol, bad, vila, festivaler eller resor. När vi hamnar i förändringsfaser börjar vi lätt att fundera och ibland ifrågasätta oss själva och våra beslut. Vad har jag gjort? Varför? Vad vill jag egentligen göra? Hur känns det? Vad ska jag egentligen satsa på? Och vågar jag? Jag har inte lärt mig den där magiska formeln som förklarar livets alla frågor ännu, trots att det var närmare åtta år sedan jag tog studenten. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill, hur jag vill att framtiden ska se ut, jag kan inte förklara varför jag gjort som jag gjort i alla lägen. Det enda riktigt viktiga rådet jag kan ge är att våga. Våga prova. Efter studenten flyttade jag hem, jobbade på industri en sommar, städade hotellrum i ett par månader, åkte till Gävle och provade på telefonförsäljning, fick ångest, flyttade till en äcklig korridor i Falun, läste en bildkurs, och slutligen flyttade jag till Uppsala och började läsa konstvetenskap. Inget av dessa beslut har varit särskilt genomtänkta. Hade jag funderat i en evighet, vägt fördelar mot nackdelar – då hade jag förmodligen inte gjort något alls. Jag hade fastnat i tveksamheten.
14-16
Do you remember?
18
Baksidan
19
Det är inte så att jag vill uppmuntra till ogenomtänkta beslut. Jag vill bara slå ett slag för att våga prova. Det finns så många olika alternativ att det ibland kan vara svårt att välja alls. Och ibland känns alla vägar för krångliga, för svåra och för läskiga. Men vet du vad? Det ordnar sig. Man behöver faktiskt inte alltid veta exakt vad man vill. Det brukar gå alldeles utmärkt ändå. I det här numret kan du läsa om Fridas tankar om studenten – om det där läskiga i att behöva välja och kanske ångra sig. Maja har intervjuat verksamhetschefen på Falu Gruva som berättar att hon drivs av utmaningar och av att förverkliga idéer. Jenny bjuder på de senaste rymdnyheterna, Al Pitcher berättar om sin show i Falun, Johan skriver om sommarens utställning på Dalarnas Museum, vi får läsa ett reportage inför festivalen Underground Safari – och mer därtill. Hoppas att ni gillar vår tidning! I slutet av juni kommer vi ut med ett sommarnummer och i höst gör vi ett tidning med tema normer i samarbete med Falu Pride! Vi hörs och ses!
1
Redaktionens sommarplaner Frida Karlsson Jag ska jobba lagom mycket så att jag känner att jag inte behöver tacka nej till så mycket roligt! Jag har också tänkt ta en roadtrip ner till västkusten med en kompis och samtidigt hälsa på kusiner, mostrar och mormor. Sen hoppas jag att det finns tid och pengar till några festivaler också.
Maja Tekla Jonsson Jag ska börja med att jobba en del, åka longboard och leva sommarliv. Sedan bär det av på tågluff ut i Europa med en kompis i nästan tre veckor!
Matilde Maycraft Kall Jag tänkte skriva på en bok när jag åker till Italien.
Johan Andersson Jag skall jobba på ett sommarkollo. förhopningsvis kommer jag också kunna besöka några festivaler och åka till Göteborg i Juni.
Stefan Haqwinzon Jag och Cecilia ska ha "den beste sommer i hele vores liv" tillsammans med våra underbara grannar. Det kommer att bli fantastiskt.
Elias Ullberg Jag ska vara så tråkig som möjligt. Jag har tränat inför detta hela året!
Jenny Lindberg Jag kommer att beta av min oändliga attläsa-l lista.
Edvin Björklund Jag ska åka till Gröna Lund och åka karuseller!
2
Al Tillbringare Stefan Haqwinzon
Datum: 10/4 2015 Plats: Kulturhuset tio14 Publikmängd: ca 350 av 450 platser Betyg: 4 av 5 grader (dvs fucking awesome) Pitcher är ett engelskt ord som betyder ”tillbringare”. Därför kändes det ytterst passande att just tillbringa lite tid med Pitcher en afton i april. Jag syftar så klart på Al Pitchers stand-up föreställning fredagen den tionde april på Kulturhuset tio14. Och eftersom jag ändå var där så tänkte jag passa på att recensera evenemanget. Som en bonus så kommer Al Pitcher själv att avsluta den här recensionen med några ord om Falun och dess publik. Enjoy!
Dom flesta komiker brukar ha en föreställning som är exakt likadan varje gång dom uppträder. Dom följer ett manus helt enkelt. Vissa andra håller sig mestadels till manuset men svävar ut lite då och då. Likväl blir det i stort sett samma show. Visserligen är det väldigt sällan man går på samma föreställning två gånger, särskilt om man vet att man betalar för exakt samma sak igen, men jag är övertygad om att så inte är fallet med Al. Man kan förmodligen se fem föreställningar i rad och ingen skulle vara den andra lik.
Al Pitcher föddes i England den 28:e mars 1972 men växte upp i Nya Zeeland. Han började sin stand-up karriär i England 1999. Tio år senare var det Sveriges tur att välsignas av herr Pitchers fantastiska humor. Med en rad priser och jobb för bland annat BBC i ryggen flyttade han hit och redan 2011 blev han utsedd till Årets manliga ståuppare vid Svenska stand up-galan. Bara den här informationen bör få er att febrilt leta föreställningar i eder närhet.
Varför? Som jag tidigare sa så är det hans publikkontakt som gör det hela magiskt. Han slänger ut frågor till höger och vänster och så fort han fått svar från den utvalda i publiken så lyckas han kontra med något roligt, till synes utan att ens tänka efter. Det går blixtsnabbt. Att vara så rolig på stående fot är en makalös gåva som är väl värd att avundas. Tyvärr är det väldigt svårt för mig att erinra mig om denna back-and-forth med publiken eftersom jag skrattade hejdlöst nästan hela tiden.
Det är mycket som gör att Pitcher sticker ut en hel del bland andra svenska komiker (bland internationella komiker också för den delen). Dels så är det hans knivskarpa observationer och analyser om hur vi svenskar uttrycker och beter oss och dels så är det hans kontakt med publiken, vilket jag återkommer till alldeles strax.
3
Men även Pitcher har ju som många andra en sammansatt föreställning, må så vara att den är väldigt löst sammansatt. Jag antar att han kör vissa grejer varje gång, tex när han berättar om sin son som upp-
Al Pitcher:
täckt konceptet "nakenfis". Enligt hans egen utsago så kan man vara i en park och mysa med familjen, men vänder man sig om så har "lilla gyyyben" lyckats slita av sig sin kroppstäckande textil och springer iväg i sin födelsekostym skrikandes "nakenfis". Lilla gyyyben och lilla gymmeeen är för övrigt hans sätt att referera till sin son och sin d
otter.
Med engelsk brytning. Det är såna där ordval som vi har i Sverige som han bygger mycket av sin humor på. Lilla gubben, lilla gumman, fika, påtår, nääääämen (som hans turné heter för övrigt), kanelbullar och tjena tjenaaaaa. Bevisligen så var det ett par tre i publiken som kände till detta då en påse kanelbullar flög upp på scenen mitt i föreställningen. Det var Per som gjorde det har jag fått höra. Och självklart så nappade Pitcher direkt och raljerade om episoden ett bra tag. I pausen hade han kollat instagram och tydligen så hade några i publiken lagt upp bilder på det här vilket gjorde att brasan fick mer bränsle. När han kom ut för att genomföra akt två så inledde han den med att sätta alla som instagramat på plats. Jag vill minnas att en kvinna inte vågade erkänna sitt brott. Därmed låg pinigheten som ett duntäcke över alla i salen. Jag kan nog inte skriva mer än såhär, för allt detta MÅSTE upplevas. Så om du har tillfälle så råder jag dig starkt att gå och se honom live. Det är värt varen-
"It was my 3rd or 4th time doing a show in Falun, I think I love the shows there because the audiences love to get involved, they make the show. Afterwards Victor, the sound guy, had studied in Falun, so we decided to visit his old haunts. We went to a nightclub, I only remember that I was the oldest guy in there ( 43 ) and I looked very out of place."
da krona, utan tvekan. Därmed låter jag mr. Pitcher himself avsluta denna recension med svaret han gav mig när jag frågade vad han tyckte om Falun och dess invånare.
4
Dalarnas museum gör utställning i hårdrockens namn Johan Andersson
Dalarnas museum kommer under sommaren att ha en utställning dedicerad till några av 70- och 80-talets största rockikoner. Med smink, läder, paljetter, spandex och stora frisyrer tog de hela världen med på en ny revolution av hårdrockens värld.
heter Alexander Johansson som kommer från Falköping. Alexander har under de senaste trettio åren samlat på allt från så kallad ”merchandise” (Tröjor, muggar, täcken etc.) till scenkläder och instrument som på något sätt relaterar till KISS. Alexander har med sin samling startat en utställning som heter KISS Exhibition. Denna utställning är då ett urval av ett par hundra olika saker i en samling som täcker mer än tusen olika objekt.
Jag pratar förstås om bandet som skulle bli större än livet självt, KISS; ett band som började sin bana mot toppen 1972 men då med namnet Wicked lester. 1973 bytte bandet namn till det idag världskända KISS. Bandet har sedan starten haft tio olika medlemmar, men grundarna Paul Stanley och Gene Simons har alltid funnits med och bandet turnerar och spelar fortfarande i hela världen.
Utställningen med Kiss Exhibition kommer att finnas för beskådning från och med den 27:e Juni till och med den 23:e augusti på Dalarnas museum i Falun. Så vill ni ha chansen att ta del av denna fantastiska bit rockhistoria så förslår jag att ni tar en sväng förbi Dalarnas museum i sommar.
Hur kommer Dalarnas museum då att göra denna Utställning för att visa upp just detta bands långa karriär? De har fått experthjälp utav en man som
Vi kanske ses där!
5
Vilka är då KISS, kanske ni undrar?
Som sagt startades bandet av Gene Simons och Paul Stanley 1972 under namnet Wicked Lester. Wicked Lester bröts upp då de inte lyckades
Peter Criss bjöds in till en provspelning och så blev duon
släppa en skiva med något skivbolag. De tog nya tag och
sologitarrister och hittade då Ace Frehley som blev den
letade på nya bandmedlemmar. De hittade sin trummis
fjärde medlemmen i bandet. Bandet tog namnet KISS
Peter Criss via en annons han skickat in till tidningen
kort därefter på förslag av Paul Stanley.
en trio. I början av 1973 höll bandet provspelningar för
där han med följande text sökte efter ett band: Det New York-baserade bandet, med mottot ”Larger then life”, har sedan 1973 lyckats uppnå sitt motto flera
”EXPD. ROCK & roll drumMer looking for orig. grp. doing soft and hard music. Peter XXX-XXXX Brooklyn".
gånger om och de spelar än idag över hela världen. De har släppt 20 stycken studio album under deras långa karriär. Några av dem hjälpte till att sätta KISS på kartan var Destroyer och Love Gun KISS har under sin tid haft 10 olika medlemmar och de enda originalmedlemmar-
6
Personporträtt: Anna Björkman Text och foto: Maja Tekla Jonsson
Hon beskriver sig själv som energisk, en person som
År 2001 fick Anna jobb på Dalarnas museum som byggnadsantikvarie, och de sista åren arbetade hon även som Biträdande museichef. Hösten 2012 dök en annan jobbmöjlighet upp. Jobbet som verksamhetschef på världsarvet Falu Gruva. Anna såg utmaningen och möjligheten, och drevs av tanken på att få arbeta i ett kulturarv som har en så stor betydelse i Sverige och världen, men att samtidigt få ihop det ekonomiska och få verksamheten att rulla.
drivs av lust att göra nya saker och ta sig an utmaningar. Sedan hösten 2012 är Anna Björkman verksamhetschef på världsarvet Falu Gruva; och en eftermiddag i april träffades vi för att prata om hennes syn på gruvan, vad som driver henne och om ansvaret att bevara det världsarv som gjort Falun till den stad den är idag. Vårsolen står högt på himlen men kalla aprilvindar blåser över den öppna ytan precis framför stora stöten. Jag går in i den gula museibyggnaden där jag och Anna Björkman bestämt träff. Hon bjuder mig på en kopp kaffe, och så går vi upp för trapporna mot hennes arbetsrum. Vi sätter oss i fåtöljerna under fönstret som vetter ut mot stora stöten.
VAD ÄR DET SOM DRIVER DIG IDAG? - Det tror jag är mycket lust, att jag tycker det är så vansinnigt roligt. Jag är nog ganska mycket av en generalist, gillar de här stora dragen. Att se vad man kan göra på lång sikt, att ta de olika stegen och få förverkliga riktigt stora visioner; det är jättespännande.
HUR SKULLE DU BESKRIVA DIG SJÄLV? Anna skrattar till när jag ställt frågan, och börjar sedan svara. - Jag är energisk och drivs av lust att göra nya saker, och att få förverkliga idéer. Sedan så tycker jag att det är så vansinnigt roligt att jobba, cykla, åka skidor, jag vill göra saker som jag tycker är kul. Och så gillar jag utmaningar. Det här med att förvalta saker och ting är inte riktigt min grej, jag vill känna utmaning i det jag gör.
Anna berättar att den stora visionen och projektet på senare tid har varit ett helt nytt museum. När hon började jobba på Falu Gruva var museet väldigt ålderdomligt och passade inte riktigt den moderna museibesökaren. Detta projekt delades upp i tre olika etapper och den första delen öppnar nu till sommaren.
Anna föddes år 1976 i Härnösand, en liten tätort i Ångermanland som ligger precis vid havet; där tillbringade hon sin uppväxt. Efter studenten flyttade hon direkt ner till Linköping för att läsa på universitet, och där blev hon kvar i några år. Innan sin examen läste hon dessutom på Stockholms universitet och på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Anna blev klar med sina studier och hade då en magisterexamen i konstvetenskap, men ganska tidigt riktade hon in sig på arkitektur och bebyggelsevetenskap. År 2001 fick Anna jobb på Dalarnas museum som byggnadsantikvarie, och de sista åren arbetade hon även som Biträdande museichef. Hösten 2012 dök en annan jobbmöjlighet upp. Jobbet som verksamhetschef på världsarvet Falu Gruva. Anna såg utmaningen och möjligheten, och drevs av tanken på att få arbeta i ett kulturarv som har en så stor betydelse i Sverige och världen, men att samtidigt få ihop det ekonomiska och få verksamheten att rulla. Anna blev klar med sina studier och hade då en magisterexamen i konstvetenskap, men ganska tidigt riktade hon in sig på arkitektur och bebyggelsevetenskap.
7
”Huvudfokuset för ett världsarv är att man ska bevara det. Men för att man ska kunna bevara något måste man utveckla det, det kan inte stå still” -Jag skulle önska att den fick betyda mer än vad den gör. Att man var mer stolt över den här platsen, och kanske inte bara som en historisk plats utan även som en resurs i samhällsutveckling och tillväxt.
Gruvan är en plats där man lätt känner sig som en del av något gammalt, en plats som gjort Falun till Falun och en plats där det gömmer sig enormt mycket historia och tradition. Men i takt med att samhället utvecklas och moderniseras, gör även världsarvet det.
Anna förklarar att gruvan såklart fyller en funktion för Faluns turistnäring då det är ett av Dalarnas största besöksmål, men också att den ger många arbetstillfällen. Varje sommar anställs över 30 ungdomar som guider och värdar i världsarvet, så den fyller flera funktioner. -Att koppla ihop centrala Falun med gruvan på ett tydligare sätt tror jag skulle vara positivt.
HUR SER DU PÅ BLANDNINGEN MELLAN NYTÄNK OCH TRADITION? - Det är jätteviktigt, så länge man har respekt för det som man ska bevara. Huvudfokuset för ett världsarv är att man ska bevara det. Men för att man ska kunna bevara något måste man utveckla det, det kan inte stå still. Jag är övertygad om att det går att göra moderna tillskott så länge man håller en hög kvalitet. Självklart måste man förena det nya med det gamla men man måste ha respekt för platsen och för de människor som jobbat och verkat här, berättar Anna.
Även för Anna personligen har gruvan kommit till att bli väldigt viktig. Hon låter fascinerad och inspirerad av sin arbetsplats och miljön hon spenderar sina dagar i. Hon pratar varmt om sina arbetskamrater, om hur de tillsammans vill fortsätta driva gruvan framåt för att anpassa den efter dagens samhälle och de yngre generationerna som i framtiden kommer ta över deras roll i verksamheten. Men samtidigt är Anna tydlig med att betona vikten av att bevara och skydda kulturarvet Falu Gruva. Kanske blir det en slags kontenta av Anna Björkmans och mitt samtal.
För Falun betyder världsarvet i princip allt. Utan gruvan hade vi inte haft någon stad. Även om man lätt blir hemmablind och inte ser vikten av det när man befinner sig mitt i det så kommer man inte ifrån att den första kopplingen en utomstående till Falun gör är just gruvan.
8
Konstsidorna Jag började måla år 2010. Det hela började med att jag köpte ett startpaket med penslar och akrylfärg, av ren impuls, sen tyckte jag om målandet, så jag fortsatte. Till en början var verken ganska barnsliga, i brist på bättre förklaring; men min stil utvecklades till den svart-vita stil med färgdetaljer som jag oftast målar idag. Mina inspirationer kommer i stort sett från allt i livet, allt från relationer till en specifik känsla jag vill gestalta med just den tavlan.
9
Mitt intresse för textiltryck väcktes redan i högstadiet, kanske 2008 eller 2009. På bildlektionen fick vi prova på att screentrycka, vilket ledde till att jag sökte praktikplats på ett screentryckeri. Sen dess har jag praktiserat på flera tryckerier runt om i och utanför Falun. Eftersom screentryck är en teknik som kräver ganska mycket verktyg som är dyra och/eller tar mycket plats, så använder jag istället något som kallas för transfertryck i liten skala hemma. Det är med den metoden jag gör patcharna
som syns här nedanför, och säljer dem sen i min affär på hemsidan Etsy. Just de som är med här är skissade för hand och sen fotograferade och digitalt bearbetade innan de tryckts. Jag gör även patchar som jag sätter på mina egna jackor. Vissa tavlor och nästan alla patchar finns att köpa i min affär på: etsy.com/shop/LellahPaints Lellah Johanna Thuresson
10
Tankar om studenten Frida Karlsson
N
Nu ett år senare försöker jag jobba och spara en del, jag försöker tacka ja till så mycket roligt som möjligt och jag funderar fortfarande på vad jag vill plugga och utbilda mig till. Och jag påminner mig själv om att det inte är så himla bråttom. Att jag faktiskt har tid och att det är okej att inte vara säker.
u när våren börjar ta fart på riktigt och det snart inte är så lång tid kvar till student- och skolavslutningstider, så börjar jag tänka tillbaka till min egen student förra sommaren. Jag tänker på de mål jag hade när jag började gymnasiet, och som bland annat handlade om något som jag tror att många gick och grubblade på – just att komma närmare svaret på vad jag ville ägna mig åt i framtiden, efter studenten.
Jag minns att jag avundades dem som sedan flera år tillbaka hade haft en klar vision av sitt framtida yrke, som de hela tiden strävade mot i allt de gjorde genom skolgången. Jag avundas förresten fortfarande de där människorna. För självfallet hade jag inte kommit ett dugg närmare svaret på den frågan när jag stod där med studentmössan i hand tre år senare. För det är läskigt, det där med framtiden. Att behöva välja, avgränsa sig och därmed också riskera att man någon gång framöver kommer ångra sig när man tänker tillbaka och känna att man valde fel. Det var en av anledningarna till att jag valde att läsa samhällsvetenskap på gymnasiet – det kändes som en ganska så säker medelväg där jag inte behövde stänga onödigt många dörrar. Jag försökte mig faktiskt på att läsa naturvetenskap först för att få behörighet till ännu fler utbildningar, men den planen fick jag avstyra då jag var urusel på matematik, kemi och fysik och grät nästan varje kväll i två veckor...Så samhällsvetenskap fick det bli, och det passade mig rätt bra då jag alltid har intresserat mig för språk och olika samhällsfrågor. Nu i efterhand när jag tänker tillbaka på min gymnasietid så kan jag nästan vissa dagar sakna det hela, något som jag inte alls trodde att jag skulle göra när jag gick i skolans korridorer. Visserligen har jag nog rent generellt en tendens att i efterhand romantisera kring mycket, men att ha en rutin, en plats att gå till och att veta vad det var som jag skulle göra och vad som förväntades av mig var på många sätt väldigt skönt.
Jag vet inte vem du är som läser det här – om du precis som jag redan har tagit studenten, om det är din tur nu i juni, eller om du kanske ska börja gymnasiet till hösten, men till dig som fortfarande går i skolan vill jag bara säga att jag vet att det verkligen är lättare sagt än gjort, men försök att njuta av din gymnasietid även fast det periodvis är mycket plugg. Och också till dig som har tagit studenten: tänk på att det finns massa olika sätt att studera, resa och jobba på. Sök information om olika utbildningar, folkhögskolor, volontärarbeten, backpacker-resor och utbyten. Själv tror jag att min plan just nu är att söka in till några olika folkhögskolor med konstinriktning för att försöka ta reda om mitt intresse för måleri och illustration skulle kunna vara något som jag vill jobba med i framtiden. Men först vill jag resa.
Själva studentveckan har jag fortfarande i klart minne, just för att den visade sig bli så mycket roligare än vad jag hade föreställt mig. Fylld av parkhäng, utekvällar och champagnefrukostar, var den en fin uppvärmning inför själva studentdagen med flakåkning, studentmottagning och fest på kvällen.
11
Rymdnyheter Jenny Lindberg
Galaxer börjar sin död från mitten
ALMA hittar potentiellt livgivande molekyler vid ung stjärna
Astronomen Karin Öberg (Harvard Smithsonian
En fråga som man funderat på länge inom astrofysi-
center for astrophysics) och hennes forskarlag har
ken är hur stora elliptiska galaxer, även kallade
med hjälp av teleskopet ALMA(Atacama Large
sfäroider, slutade ha en aktiv stjärnbildning.
Millimeter/submillimeter Array) hittat spår av Dessa galaxer betraktas som ’’röda och döda´´
Metylcyanid(CH3CN) och Blåsyra(HCN) vid den
därför att de innehåller så många gamla, röda stjär-
unga stjärnan MWC 480s protoplanetära skiva.
nor och brist på ny stjärnbildning. De röda stjärnor-
Båda molekylerna är kolbaserade, precis som livet
nas ålder uppskattas till ca 10 miljarder år.
på jorden.
Forskaren Sandro Tacchella(ETH Zürich) och hans
Cyanider, och speciellt metylcyanid är viktiga för
forskarlag observerade 22 galaxer med hjälp av
livets uppbyggnad därför att de består av kol och
ESOs VLT(Very Large Telescope) och NASA/ESAs
kvävebindningar, vilket behövs för att bygga upp
Hubble för att få bättre förståelse av galaxens liv.
aminosyror som i sin tur behövs för att proteiner
Man såg att stjärnbildningen först slutar vid mitten
ska kunna existera, vilket ger förutsättningar för att
och sen fortsätter det utåt.
liv ska kunna existera.
En teori om varför det slutar i mitten, är att strålAstronomerna har varit tveksamma till att potenti-
ning från svarta hål skingrar material som annars
ellt livgivande molekyler har kunnat existera kring
skulle kunna bli stjärnor. En annan är att gas har
den kaotiska miljön en ung stjärna med ett solsys-
slutat flöda in i galaxen vilket ger den brist på bräns-
tem på gång. ALMA upptäckte att MWC 480s
le.
molekyler bildades på kort tid och därför överlevde de.
MWC 480 ligger 455 ljusår bort i Oxens stjärnbild.
12
Edvins filmtips
Fast & Furious 7
Mad Max: Fury Road.
Dominic Toretto (Vin Diesel) och Brian O`conner (Paul Walker) lever sina stilla liv efter att ha pensionerat sig från den kriminella bana, som tidigare förtjänat dem deras leverbröd. Dock håller det inte i sig längre, då Deckard Shaw (Jason Statham) gör entré för att kräva hämnd efter sin brors död. Ett aktionspäckat äventyr, fyllt av intriger.
En apokalyptisk film, som utspelar sig i ett ökenlandskap, där de kvarlevande människorna kämpar hårt för sin överlevnad. De flesta lever som, eller så gott som, slavar åt motorkulten. Huvudpersonen, Max, blir tillfångatagen för att användas som en levande blodreservoar åt Nux, som är galen, och helt hängiven åt denna kult. Filmen är oerhört mångfacetterad och lika spännande som störande.
13
Cavalleria Rusticanaa/Pajazzo Digitalsänd opera
Digital visning av Cavalleria Rusticanaa/Pajazzo av Mascagni/Leoncavallo från the Metropolitan Opera i New York
Två betraktelser Mathilde Maycraft Kall & Elias Ullberg
De går in i den stora byggnaden. Det är kallt ute, och blåsten har sedan länge gjort sig av med den dåsighet som kom till dem, efter den goda middagen och kaffet som serverats av Elias älskvärda mormor. Väl inne möter de två ungdomarna Ted, som sköter tekniken ikväll. Han är en trevlig man, som ler ofta medan han förklarar hur tekniken fungerar. Han visade 5.1 ljudsystemet, surroundhögtalarna, projektorn, reläerna och HDMI-kablarna. Han skrattar när han får lov att presentera sig för andra gången. ”Ingen fara. Jag har varit slöjdlärare i tio år, på sjutton olika skolor. Jag kommer ihåg ansikten, men inte namn. Herrejösses, hade jag det skulle jag kunna memorera telefonkatalogen”. Tekniken är helt fantastisk, vilket Ted också förklarar. ”Det tar bara åtta sekunder för sändningen att gå från Metropolian i New York, till serverhallen i London, och hit till Sverige.” Ikväll var det bara sextiosju individer i lokalen. Vanligtvis är det mellan åttio och etthundratjugo.
Pjäsen har fem huvudpersoner: Alfio (Baryton) Lola (mezzosopran) Lucia (Sopran) Santuzza (Sopran) Turridu (Tenor)
”Det tar bara åtta sekunder för sändningen att gå från Metropolian i New York, till serverhallen i London, och hit till Sverige.”
”Sätt er var ni vill efter att de som har beställt plats har satt sig. Mitt tips är i mitten av rad elva. Ljudet är som allra bäst där”.
14
Mathilde:
”Vad fan händer?!” Musiken tystnar, och kvar finns denna enda fråga. Det var intressant, och mycket mindre skrikande än jag hade trott att det skulle vara. Nåja. Det var en del skrikande också, men då blev ju också någon knivhuggen. Det var en tvådelad föreställning med två operor, och den första var svår att förstå, den var rörig och inte lika tydlig som den andra. Den första hade två väldigt framträdande kvinnor, Santuzza och Lola. Lola var förförisk och bitchig. Hon spelade sin roll väldigt väl, medan Santuzza kändes overklig. Hon var deprimerad över att hennes älskare övergivit henne, och att samhället hade stött ut henne. Jag hade aldrig reagerat så! Visst hade jag blivit ledsen, men ännu mer arg. Santuzzas älskare (som även spelade Pajazzo) var en bra sångare, och hade mycket känsla. Lolas make var en väldigt bra skådespelare, och jag tyckte om honom. Dessutom var han en bra sångare, men inte lika bra som Pajazzo.
Elias:
Cavalleria Rusticana och Pajazzo är en klassisk italiensk operaduo, nästan helt oskiljaktiga, men med karaktär nog att kunna stå helt på sina egna ben.
”Mitt enda egentliga klagomål är att sångarna höll ut de höga tonerna så länge att vi missade bussen hem”
Operan Cavalleria Rusticana (På Sicilien) är en helt fantastisk enaktare, och scenografen har varit mästerlig i sin utformning av den mycket enkla rekvisitan. Scenen kan snurra runt för speciella effekter, men förutom det så är det bara kläderna som skådespelarna har på sig, ett femtiotal stolar (möjligen mer; Mathilde säger att det var uppåt hundra, och jag kan inte räkna) och ett enkelt bord som snabbt kan sänkas ned, för att bli en del av golvet, och hivas upp igen för att nyttjas som just ett bord.
Djupt andetag. Det var härligt när det äntligen blev paus. En kopp te från samlingen av småfika som såldes i pausen gjorde underverk. Det var kallt i salongen, och jag stal min pojkväns kavaj mitt under föreställningen. Delvis var det skönt med värmen, men nästan ännu skönare var det att för en gångs skull se honom utan kavajen. Nu under pausen tittar jag kärleksfullt på medan han, iklädd lila skjorta, sorterar Ahlgrens Bilar ur en påse.
Denna veristiska Opera från 1889 handlar, såsom många andra veritistiska verk, om svartsjuka och sorg. Till skillnad från exempelvis Mozarts Trollflöjten, som är fylld av magi och skämt, är På Sicilien närmast prosaisk och gravallvarlig.
Andra delen var enklare att följa, och kändes inte lika snabb. Jag hade litet svårt att följa med, det kan bero på att jag har svenska som andraspråk. Om textningen varit på engelska hade det kanske varit enklare för mig, men jag hängde ändå med väldigt bra.
Pjäsen handlar om tenoren Turridu, som var kär i Lola. De två förlovade sig, och Turridu längtade ivrigt efter den dagen som han skulle komma hem från sin tid i lumpen, och bröllopet skulle ske. Dock hade Lola gift sig med Alfio medan fästmannen mönstrade, och förtvivlad söker sig Turridu till Santuzzas barm för att söka tröst. De två inleder snart en kärleksrelation, men fastän Santuzzas kärlek brinner starkare än tusen fyrtorn, så längtar Turridu tillbaka till sin Lola. Lola däremot, såg mycket nöje i att leka med sin forna fästmans hjärta, och vill dessutom gärna se Santuzza sårad; den enda plan som hon kan komma på, som inkluderar dessa båda moment, är att ha en affär med Turrido bakom ryggen på Alfio.
Jag vill gärna gå dit igen. Jag tycker att det är värt att köpa biljetter och åka gå dit med ett par vänner. Vem vet? Nästa gång kanske jag tar med mig min bästis på alla hjärtans dag-specialen. Mitt enda egentliga klagomål är att sångarna höll ut de höga tonerna så länge att vi missade bussen hem.
Mina sista tankar om kvällen
1. Fan vad svårt det var att förstå; men när jag gjorde det, var det en väldigt rolig upplevelse. 2. Jag måste komma ihåg att se till att Elias glömmer bort tjocktröjan, så att jag kan få låna Elias Kavaj igen.
15
Och här börjar operan, med en gråtande Santuzza som tar sig till Turridus mor, Lucia, för att tala med henne. Koreografin är utsökt, och blandar klassiska inslag med modern dans. Musikerna gör ett ypperlig jobb, utan
Tonio (spelad av vår vän Baryton Afio från Sicilien) är kär i teaterdirektör Canios (Tenoren från föregående pjäs) fru, Nedda. Hon skrattar åt honom eftersom att han både är ful och puckelryggig. Fylld av lust och raseri, Tonio gör ett anfall mot Nedda och försöker våldta henne. Nedda lyckas freda sig med hjälp av en närliggande piska, men Tonio svär att han ska hämnas. När han sedan får veta att Nedda har en älskare, bestämmer han sig för att avslöja allt för Canio. Canio blir utom sig av vrede, men eftersom älskaren redan har flytt, och Nedda vägrar avsjöja hans namn, nyttjar direktören sin list, och hoppas att Neddas älskare kommer till föreställningen samma kväll. När Canio sedan, galen av sorg och raseri, går upp på scenen den kvällen, och misshandlar sin fru tills hon dör. Publiken, som ser på, tror att det är en del av föreställningen. ”komedin är över!” skriks det, strax innan pjäsen är slut.
att göra ett enda märkbart fel (och ni som känner mig vet vilket beröm det här är när det kommer från mig). Tenoren har sådan underbar skådespelartalang, att jag genast tycker illa om honom för hans beteende. Han uttrycker sin karaktär med samma lätthet som en fjärils vingslag i början av maj, och hans ton är ren och klar. Tyvärr kan man inte säga samma sak om barytonen. God skådespelare var han nog, om inte direkt den bäste, så iallafall duglig, men tyvärr är han nog den sämsta professionella baryton jag skådat på länge. Mezzosopranen var mycket skicklig skådespelare; vilket jag snart blev varse när jag insåg hur mycket jag hatade henne, och hur rasande jag blev på henne. Det tog mig ett par minuter in i pausen för att komma ihåg att hon bara spelade en roll. Sångmässigt var hon, och de båda sopranerna mycket skickliga, men Santuzzas karaktär var aningen överspelad.
”Fylld av lust och raseri, Tonio gör ett anfall mot Nedda och försöker våldta henne. Nedda lyckas freda sig med hjälp av en närliggande piska, men Tonio svär att han ska hämnas”
Paus.
Den makalösa första föreställningen är över, och jag går ut ur salen tillsammans med min flickvän, som återigen stulit min kavaj. *Suck*. Jag talar ett par ord med en gammal vän och lärare som jag hade på gymnasiet, och som jag många gånger spelat musik med, och letar sedan reda på Ted för att berätta den tråkiga nyheten; en högtalare är trasig eller felinställd! Vi kollade upp det hela, och det visade sig att jag har haft maximal otur. Jag har ovanligt skarp hörsel, och satt direkt bredvid den brusande ljudtjuven. Detta gjorde att jag bara behövde flytta mig två säten inåt, och ljudbilden blev helt perfekt och fulländad. Min flickvän hörde aldrig något brus, ens på min plats, så om någon har väldigt känsliga öron, så är längst till höger på tredje bakersta raden ett dåligt val. Jag kanske skulle lyssna på Ted och sitta i mitten istället, tänker jag. Då blir ljudet kanske... Ahlgrens Bilar! Osorterade! Nej nu attans! Det här får jag göra någonting åt.
Barytonen är fortfarande inte pricksäker nog för min smak, men Tenoren är fullkomligt lysande. Så mycket känslor har jag inte sett sen jag såg Clannad After Story. Nedda var inte med i På Sicilien, men visade absolut stor skicklighet, liksom alla dansare och medlemmarna i kören. I ”Pajazzo” har man valt att lägga till en lastbil i rekvisitan, och under bytet mellan akt ett och två, får vi i publiken se hur man förbereder inför nästa del i denna fantastiska opera.
Tvåaktaren Pajazzo börjar snart, och vi sätter oss i mitten av rad elva. Vi blir inte besvikna.
Känslorna flödar likt vatten med himmelska körer i bakgrunden; och när vi går därifrån har jag ett leende på läpparna. Jag skriver i smyg ned två saker i mitt lilla anteckningsblock som jag har med mig.
Pajazzo är en opera från 1892. Den handlar om svartsjukan som en berömd clown upplever, när han får höra att hans fru är otrogen. Det är en mycket mörk berättelse, även om de skickliga musikerna spelar glada stycken. Kanske är det passande, då det i prologen sägs (Jag har här valt en översättning, istället för det italienska originalet, på grund av hur liten del av vår läsarkrets faktiskt förstår italienska). ”Den sorg och smärta ni ska få se från scenen är inte, som tidigare var vanligt, spelad och falsk. Nej! Idag hämtar istället diktaren stoff ur verkliga livet”.
Tankar om Operan
1. Jag måste hit igen, både för att uppleva den underbara atmosfären, och för att ta med mig mina vänner för att lyssna på lysande begåvningar som kvällens tenor,och mezzosopranen i Cavalleria Rusticana. 2. Jag måste ta med e n tjocktröja till Mathilde, så att hon slipper stjäla min kavaj.
16
17
Do you remember? - an open letter to a very special girl.
Do you remember a year ago? It was a very
first time that you stayed over at my
long time ago after all. I remember.
place? How scared you were to meet my pa-
Do you remember that day at the café? The
rents? How I stole all of the duvet during
smell of coffee and freshly baked bread,
the night? I remember.
so
fresh
and
fragrant
that
anyone
who
could smell it was basically floating on
Do you remember how it felt to cry on my
the clouds of bliss for a moment? I remem-
shoulder when times were tough? Do you
ber. Do you remember the puns we shared?
remember all the times we've said aishi-
So bad that whoever was listening would
teru to each other?
tear off their own hair. I remember. Do
often we have said that we are meant to be
you remember when I brought out my guitar,
together? I do.
Do you remember how
and we sang together? How everyone's eyes Do you remember the Karaoke night when we
turned to gaze at us? I remember!
had almost been together for three months? I remember your arm around me when you
I was the only one in a tuxedo, and the
asked if I wanted to go on a date with you.
only one except for you who weren't drunk
I remember your smile when I said yes. I
enough to see five contestants on stage at
remember our first kiss. So plain and pro-
the time.
saic, yet so satisfying. I remember fe-
Do you remember when we went swimming in
eling your body in my arms. How you used
the local lake afterwards? The moonlight
to hide your face in my chest, to better
shining down on your perfect features as
feel my scent. Nowadays you simply steal
you kissed me in the warm waters of Svärd-
my jumpers instead.
sjö lake.
I remember how it feels to hold you close
I remember all of these times. Good and,
and
very
just
exist
for
a
little
while.
I
seldom,
bad.
All
the
times
we've
remember how empty and big my bed feels
caused the others to cry a river, all the
without you. I remember the warmth of your
times our laughter has been like going
body, the smell of your hair, and the
canoeing on said river. Keeping us up on
softness of your skin. I remember how we
the surface.
last week sat down on the very same café, eating a special cake (The same kind that
I remember all the times the world has
is normally eaten at weddings) to celebra-
felt useless and void because you haven't
te our one year together.
been near. I love you, and I always will; and I hope that you will for always love
I remember the first time you told me you
me back.
loved me. Do you remember the first time I told you the same? Do you remember the
I Love you so much.
18
Baksidan
Chokladbrownie med svarta bönor 4 portioner
1 paket förkokta svarta bönor, cirka 290 g 10 urkärnade färska dadlar 2 ägg
1 dl kallpressad kokosolja 4 msk kakao 1 tsk vaniljpulver 2 tsk bakpulver
100 g sockerfri mörk choklad, minst 70% 3-4 msk agavesirap eller valfri sötning
Gör så här: Sätt ugnen på 175 grader. Börja med att skölja bönorna och kärna ur dadlarna, mixa detta till en jämn smet. Smält chokladen och vispa kokosolja, ägg och den den smälta chokladen i en annan skål. Rör ner kakao, agavesirap, bakpulver och vaniljpulver i samma skål och blanda till slut ner de mixade bönorna och dadlarna. Blanda till en jämn och fin smet. Klä en lite mindre ugnsform med höga kanter med bakplåtspapper och häll i smeten. Toppa med hackade nötter eller frön, jag använde hasselnötter, och grädda i ugnen i cirka 20 minuter. Brownien är ganska kladdig när du tar ut den och behöver stå en stund. Jag brukar lägga min i frysen och äta dagen efter tillsammans med frysta hallon. Sanslöst gott! Fri från laktos, gluten, raffinerat socker och smör.
19