Kulturmagasinet 60° - nr 09

Kulturmagasin 60˚ NR 9, SEPTEMBER 2015, TEMA NORMER

Kulturmagasinet 60°

goes Falu Pride?!

V

arje år anordnar Falu Pride en normkritisk, gränsöverskridande och öppenhjärtig HBTQ-festival på Arenan i Falun. Lördagen den 19 september fylls Arenan av föreläsningar, panelsamtal, musikuppträdanden, bokbord, livsöden, kärlek och inspiration. Nytt för i år är att Falu Pride utökar festivalen med aktiviteter under hela veckan innan lördagen. Ett flertal aktörer i Falun kommer att vara med, bland annat Stadsbiblioteket, Dalateatern, Kulturhuset tio14 och Dalarnas Museum.

Vi på kulturmagasinet 60° fick i våras frågan om vi ville vara en del av årets Falu Pride genom att skapa ett temanummer om normer. Det var inget svårt beslut för redaktionen, för alla kände sig ganska peppade direkt! Vi tycker att det är superviktigt att Falu Pride finns och är glada över att få vara en liten del av evenemanget (och engagemanget). Här kommer några tips på sånt ni inte får missa under Prideveckan! Ja, förutom att läsa den här lilla fantastiska tidningen då, för det är prio nr.1 såklart!

Det är synd om papporna – Dalateatern, onsdag 16/9 kl 19.00. ”Det är synd om papporna” är en utforskande och självreflekterande föreställning som tar avstamp i vår samtid. En föreställning om papparollen i modern tid. Behövs pappan? Vilken typ av förälder kommer man att bli? Vilken sorts förälder vill man bli? I ett samhälle fyllt av kvinnohat, förtryck och rasism står många och ser på, betraktar och synar.

The Pearl Of Africa - dokumentär - lördagen den 19/9, Arenan. 14.00 Stora scenen.

The Pearl Of Africa är en berättelse om hat, kärlek och livet som transperson i ett av världens farligaste länder för transsexuella. Vi får följa Cleopatra Kambugu, en 27 årig transkvinna som tvingades fly till Kenya efter att ha blivit uthängd på framsidan i en av Ugandas största medier.

”Konsten att bli lesbisk” - Stadsbiblioteket, torsdag 17/9, 17.30.

Författaren Mian Lodalen berättar om boken ”Liten handbok i konsten att bli lesbisk”.

Nyanser - filmvisning om asexualitet - lördagen den 19/9, Arenan. 15.00 Lilla bion.

Vad är asexualitet? Vad innebär det att ha asexuella erfarenheter? Och hur bemöts det?

Blå Stenback visar sin och Elvira Kierkegaards kortfilm Nyanser, som spelades in i Göteborg hösten 2014. Kort samtal och frågestund efteråt.

Vill du medverka i Kulturmagasinet?

V

i på 60° jobbar med tidningen helt ideellt, vilket betyder att ibland blir vissa av oss upptagna med annat och kan inte medverka i alla nummer. Just nu är vi ganska få, och söker fler som vill hjälpa till med magasinet.

Tycker du om att skriva? Gillar du att fotografera? Illustrerar du? Vet du något vi borde skriva om?

Maila då jättegärna till cecilia.larsson@falun.se och berätta!

Att jobba ihop med den här redaktionen är väldigt givande! Jag är nästan helt ny, men jag tror jag kommer stanna ett bra tag. Det är därför jag skriver det här, jag tror att flera personer kan få ut mycket av att medverka i vårt Kulturmagasin. Och som körsbäret på toppen så är det dessutom en jättefin merit att ha på CV:t. Ingen av oss är experter på det vi gör, men vi jobbar ihop för att bli bättre. Så även om du inte nödvändigtvis har stor erfarenhet så vill vi gärna höra av dig.

Lellah Johanna Thuresson

Fotograf & redigering framsida: Johan Andersson, LillizPhotoBooth Modell & make-up: Johanna Aspfors

Kulturwebbtidningen 60°, nr 9 september 2015 Tema: Normer

Innehåll

Foton: Ronnie Svenblad, LillizPhotoBooth & SplitShire, om inget annat är angivet.

Layout: Lellah Johanna Thuresson

Maja

1 .............................................................. Kära Barn 2 ................................... Romantiska relationer och sexuella läggningar

Lellah

2-3 ................................................ Utseendenormen 4-5 ................................... Röster om heteronormen

Elias

Mathilde

6 ............................................................. Konstsidan 7 .................................... The Phantom of the Opera 8 ................................................................ Baksidan

Kära barn.

D u har ögon som får ett hjärta att svämma över.

Ingenting gör så ont som att se dina ögonbryn rynkas och din självsäkerhet nystas upp i hörnen. Vem har sagt att du inte kan? Vem har sagt att du inte får vara precis den du är och vill vara? ”Jag vill inte” säger du, men dina ögon säger något helt annat. Jag har ju sett dig flyga till månen och tillbaka, allt är möjligt i ditt universum. Du har omtänksamhet så det räcker till alla människor du möter, och ditt bubblande skratt smittar alla i din närhet. Jag hoppas med hela mitt hjärta att du aldrig behöver foga dig efter vad du tror krävs av dig. Men jag ser att du redan börjat anpassa dig.

Frida

Cecilia

Nagellacket är sedan länge avskavt och att den du är och vill vara är och dina färgglada t-shirts har precis vem du ska vara. Du behöver bytts ut mot mörkare toner. inte vara som alla andra, och alla andra behöver inte vara som du.

Håll hårt i din vilja att välja själv, Och om du ändå glömmer bort för så självklar som den känslan det en stund, så kommer trösten är hos dig nu kanske den aldrig förhoppningsvis alltid vara bara en mer kommer att bli. Du kommer googling bort. Det finns miljoner att få ifrågasätta dig själv och den texter om olika sätt att vara på. du är en miljon gånger. Dina val i Alla lika fantastiska, modiga och livet kanske ibland kommer utgå självklara. från vad du förväntas göra. Dina Och här är några av dem. känslor kanske kommer att tryckas ned av andras åsikter. Jag hoppas Till alla som någon gång inte känt att du kan känna efter då, att du kan sig hemma i mallen för hur man bör minnas glädjen i att göra precis det vara, tycka och känna. Och till mitt du själv vill, och inget annat. Precis syskonbarn, med ögonen fulla av bus. som du gör just nu, du tokiga lilla underbara människa. Glöm aldrig bort att det du känner är helt sant, Cecilia Larsson 1

Romantiska relationer och sexuella läggningar

I

vår värld idag känner vi till många olika sexuella läggningar. Det finns så många att det inte går att räkna, men det finns vissa som jag tycker att man borde känna till. De vanligaste sexuella läggningarna är heterosexuell, homosexuell, bisexuell, pansexuell och asexuell. För de som inte vet: här kommer en snabb förklaring till dessa!

personer har ingen sexuell attraktion, men detta betyder inte att de inte har någon sexuell lust.

Asexuella personer kan känna en vilja att ha sex, men då är det något de tar hand om själva.

är att sexuella läggningar och romantiska läggningar är två olika saker. Man kan till exempel vara sexuellt attraherad av kvinnor, men romantiskt attraherad av män. Där det syns som störst skillnad är på asexuella människor.

Asexuella människor känner ingen sexuell attraktion - men det betyder inte att de inte vill ha en romantisk relation. Skillnaden på en romantisk och en sexuell relation är att man inte vill ha sex eller någon sexuell kontakt i en romantisk relation.

För att göra det ännu mer intressant: visste ni att det finns ett ord för människor som är sexuellt attraherade till ickebinära personer? Skoliosexuell. Det finns även ett ord för människor Heterosexuell är när man är som känner sexuell attraktion, sexuellt attraherad till det men som inte vill att känslorna motsatta könet. Homosexuell ska vara besvarade. ”Lithsexual” är är när en människa är sexuellt man om man känner igen sig i den Det finns många olika läggningar, attraherad till en annan av samma beskrivningen. och dessa saker kan förändras kön. Skillnaden mellan bisexuell över tid. Ens definition kan och pansexuell är att bisexuella Oedipuskomplexen är även det vara heterosexuell en dag – och människor är attraherade till män en sexuell term, och om man är bisexuell nästa dag. och kvinnor, medan pansexuella sexuellt attraherad av sig själv människor är sexuellt attraherade kallas man autosexuell. till alla människor av alla kön och könsidentifieringar.

Asexuella En annan sak som är bra att veta Mathilde Maycraft Kall

N

Komplexen finns - oavsett kropp

ormer cirkulerar ständigt runt omkring oss, och vi har nog alla känt oss påverkade av dem, mer eller mindre. I olika stadier av livet förändras normerna och tar olika uttryck, men förändringen sker också i takt med att samhället förändras.

Det är inte samma ideal som styr och ställer idag som för 50 år sedan, eller ens för 2 år sedan.

Frida och Maja har skrivit ihop några rader om tankarna kring normer som styr hur vi ser på oss själva, våra kroppar och de rådande samhällsidealen.

2

Frida Jag och Maja är rätt olika när det kommer till kroppsform, och när vi går bredvid varandra på stan känner vi oss oftast ungefär som Katjakaj och Bentebent. Vi har båda haft komplex över våra kroppar, fast på helt motsatt sätt egentligen. Själv har jag alltid önskat att jag var längre, allra helst över 1.70 som alla tjejerna på Top Model… Och såklart med smalare lår och hals, tydligare käklinje, smalare näsa, renare hy, och ja ni fattar. Jag tror inte att det finns någon som aldrig varit missnöjd med sin egen kropp. I så fall måste

denne banne mig ha bott under en sten hela livet. Så fort vi som små barn börjar exponeras för TV, tidningar, reklam och olika sorters medier börjar vi också se vilka sorters kroppar som exponeras i media, och i vilket syfte.

För mig började det kritiska tänkandet tidigt, kanske för att jag också relativt tidigt kom in i puberteten och började se hur min egen kropp förändrades, och detta under en period då verkligen allt som var jobbigt kändes hundra gånger mer uppförstorat. Allra hårdast har jag alltid varit mot mig

Illustration: Lellah Johanna Thuresson

själv, och så är det väl också för de flesta. För det är ju så, att om jag hade sagt de saker som jag ibland säger till mig själv till personer i min närhet, så hade jag nog inte haft några vänner kvar idag. I takt med att jag blivit äldre har jag i allt mindre utsträckning klandrat mig själv för min kropp, i stället är det mer andra sorters grubblerier som har tagit dess plats. Just nu handlar de mest om vad det egentligen ska bli av mig, och en stress över att utnyttja min tid till fullo. Också normerna i samhället förändras - jag tänker till exempel på den relativt nya trenden att en kvinna ska vara vältränad med stora bröst, stor rumpa och smal midja, vilket känns precis lika illa som det pinnsmala idealet. Kroppstyper som båda två är helt omöjliga att uppnå för många människor. För det är det som är problemet, att vi alla, och särkilt kvinnor, har lärt oss att vara så kritiska mot våra egna kroppar, och att vi hela tiden försöker pressa in oss själva i alldeles för snäva mallar.

Maja För smal, alldeles för långa ben, för kort hår, för stor mun; som en giraff, helt enkelt. Så såg jag på mig själv under mellanstadietiden, när man precis som Frida beskriver här ovan var som hårdast mot sig själv och jämförde sig med alla i sin omgivning. Jag var aldrig sådär söt och nätt som jag tyckte att mina vänner var, mest lång och ranglig!

Giraffig. Men vaddå, smal; det kan man väl inte ha komplex för? Det är ju det som är ”idealet”? Nja, det är inte så enkelt. För idealet är ouppnåeligt. Idealet är aldrig det vi själva har. Idealkroppen är något som inte finns. Som ett spöke som bara finns i huvudet. Att höra; ”du är såååå himla smal!” behöver inte tas som en komplimang, det kan också vara ett litet slag i mellangärdet, hos någon med giraffkomplex.

I puberteten är man vanligtvis mest mottaglig för allt tryck som kommer utifrån samhället. Man dömer sig själv hårt, jämför sig med sina vänner och tänker inte på att de gör exakt samma sak. Ideal

exponeras ”du duger i alla fall inte som du är”-budskap ständigt runt om en, och ofta letar man efter sig själv mitt i röran.

Men med åldern kommer också ofta vetskapen om att alla runt omkring också kände samma känsla, olika komplex, men av samma anledning; normer. Med åldern försvinner kanske de allra ytligaste tankarna om sig själv, i vissa fall.

Man kommer in på andra tankar, om vem man är och var man vill ta vägen i livet – men även där är det normer och ideal som styr.

Kan man någon gång komma ifrån dem? Troligtvis inte, de kommer nog alltid att finnas där på ett eller annat sätt. Men vi kan hjälpas åt, att säga till varandra och oss själva att vi är fina och helt perfekta som vi är. Oavsett om känslan är Katjakaj eller Bentebent, giraff, elefant eller gräshoppa.

Frida Karlsson Maja Tekla Jonsson 3

Röster om heteronormen

V

ad är heteronormativitet? Helt kort kan en säga att vårt samhälle är heteronormativt eftersom individer oftast förutsätts vara intresserade av det motsatta könet, men också att en förutsätts identifiera sig med det kön som en ser ut att tillhöra. Det är först när en själv aktivt tar avstånd från normen som en uppfattas som icke- heterosexuell. Heteronormens närvaro i

samhället kan ta sig uttryck på många olika sätt för olika människor, och här nedan kommer ett antal tankar och åsikter som berör heteronormen.

Det kan till exempel handla om syn på sexuell läggning, en händelse som fått en att reflektera, eller hur en uppfattar att en blir bemött utifrån sin sexualitet.

Frida Karlsson

”På mitt förra jobb var alla väldigt heteronormativa i sitt sätt att prata om saker, och med varandra. Jag var rätt osäker på min sexuella läggning, och på jobbet fick jag ofta frågan om jag hade pojkvän. Det kändes som att de som jag jobbade med värdesatte mig utifrån om jag hade ett förhållande eller inte. När jag svarade nej kunde de säga ”varför inte?” eller ”men undrar du inte varför just du inte har ett förhållande?” Det hela var mycket irriterande och jag kände mig förminskad eftersom det verkade otänkbart att jag som kvinna skulle kunna ha en flickvän. Folk måste sluta anta att alla är heterosexuella, för alla är uppenbarligen inte det.”

”Jag är 63 år och när jag växte upp visste jag inte om att det fanns något annat än heteronormen, och inte heller visste jag något om att det fanns flera olika sexuella läggningar. Det talades inte om sådant vad jag vet, i alla fall inte i den skyddade miljön på landsbygden där jag växte upp, och jag kan förstå att förändringen för de som är äldre än mig har gått ännu långsammare.

Mitt synsätt har genomgått en successiv förändring allt eftersom jag har fått mer kunskap, och framför allt har mina vyer vidgats genom mina barn.”

4

”Folk tror att jag inte ser när de äcklat iakttar på stan. Folk tror att blicken som vandrar från mitt ansikte till min flickväns ansikte och sedan ner på mina händer som oskyldigt kramar om varandra är helt osynlig. Jag kanske fnissar lite och nöjer mig med glädjen att kunna provocera och visa att ja, sådana som mig existerar också. Andra vågar inte vara sig själva.”

Jag har alltid varit straight.

Men hade inte ifrågasatt det så mycket, förrän en gång när jag var 15 och en tjejkompis kysste mig. Det var helt fel för mig bara, hennes läppar var alldeles för mjuka. Och det låter ju som en rätt konstig anledning när det står skrivet i text på det här sättet, men så kändes det när jag insåg att jag i alla fall är till allra största delen straight. Men samtidigt så är jag övertygad om att det inte behöver vara så jämt, även om jag just nu på tusen olika sätt tänder på manliga kroppar mer än kvinnliga. En dag kanske en kvinna öppnar mina ögon. Och kanske blir det ett helt annat äventyr, där jag aldrig kan tänka mig att jag någonsin trodde jag var straight.

”På senare år har jag mer och mer börjat ifrågasätta min egen sexualitet, och alla andras för den delen också. Innan har jag tänkt på sexuell läggning som att en antingen är hetero, homo, eller kanske bi, men nu har min uppfattning ändrats till att jag mer ser sexualitet som ett spektrum, en glidande skala, och som även kanske kan skifta över tid. Jag tror att de flesta av oss är uppväxta med heteronormen som en självklarhet, och att en därför inte har övervägt andra alternativ.

Om heteronormen inte hade varit så stark så tror i alla fall jag att betydligt fler hade varit öppna för att utforska sin egen sexualitet i större grad.”

”Jag tycker inte det är så konstigt att heteronormen finns. En norm finns ju ändå när majoriteten föreskriver sig det synsättet, det kan t ex liknas vid köttnormen. Jag har haft många konversationer i mitt liv om varför jag är vegetarian och det är något jag har kommit att vänta mig. Det är inte de roligaste konversationerna, då jag haft typ likadana förut, men så länge den jag pratar med är uppriktigt intresserad och trevlig så är det lugnt.

Det är när tonen är dömande eller personen vill övertala mig om att kött är bättre som jag verkligen inte vill ha samtalet. Men det märks ganska lätt att jag är vegetarian, jag har varit i ett förhållande med en kille i tre år så det märks inte att jag är bisexuell. Människor runt mig brukar utgå från att jag är en del av heteronormen, och det är kanske inte konstigt men det är något jag tänker på ibland.

Det är inte ’fel’ att det finns en heteronorm, men man skulle alltid kunna vara mer medveten om tonen man använder när man pratar med andra människor.”

”När jag tänker på sexualitet så ser jag det typ som en linje, att man kan pricka ut själv hur man känner sig. Att man inte behöver vara bi, gay eller straight. Mer bara att det är något flytande som inte bestämmer vem du förälskar dig i. När jag tänker att någon är bi så känns det som att en automatiskt tänker att personen till 50 % känner sig attraherad av män och 50 % till kvinnor, men att folk säkert kan känna 70 % män, 30 % kvinnor, om du fattar.”

5

Konstsidan

Den här månaden förgylls vårt lilla magasin av detta vackra självporträtt av Frida Karlsson.

Foto: Frida Karlsson

6

The Phantom of the Opera

V

i går nedför en av Piccadily Circus bakgator. Det är en ljus och ljummen kväll, och vägen som leder till Her Majesty’s theatre var nästan lika full av människor som en vanlig svensk sommardag är fylld av knott.

Kvällen är speciell, ty ikväll ska jag och min käresta se på Andrew Lloyd Webbers The Phantom Of The Opera. För er som inte har sett musikalen kommer här bredvid litet bakgrundsfakta.

Musikalen är skriven för tre huvudkaraktärer: Fantomen på operan - Tenor Christine Daae - Sopran Raul De Chagny – Baryton

Scenövergångarna känns inte alltid lika smidiga, samtidigt som specialeffekterna känns långt mer imponerande.

John Owen-Jones spelar huvudtenor, och är därför själslig motståndare til huvudbaryton Nadim Naaman. Båda dessa sångfåglar idkar sig åt utsökta duetter med den svenskfödda sopranen Emmi Christensson.

En sådan skara talanger borde innebära perfektion, eller hur?

Tyvärr är så inte fallet. Emmi är förvisso väldigt duktig, och är en fröjd såväl för öronen som ögonen med sitt perfekta hår och sina färgsprakande kläningar; och John är en utmärkt sångare som när han efter det första sångnumret hade vaknat till liv och värmt upp ordentligt gav mig mer än ett par rysningar längst kroppen.

Så var klämmer då skon? Kan det vara Nadims nasala sång, eller hur han verkar ha aningen sämre förståelse för timing och takt än de resterande musikerna och sångarna? mest tror jag att det är på grund av att jag inte uppskattar att Nadims nasala tenorröst sjunger barytonstämman, fastän han låter litet som om han egentligen är röstskådespelare i ett barnprogram med låg budget.

Nu vill jag inte för den sakens skull säga att han förstörde pjäsen för mig. Resterande medverkande var fantastiska, och även om jag har sett bättre Vicomte Raul De Chagny förut, så var han inte allt för hemsk.

Kanske var det dessutom bara en dålig dag.

Christine är dotter till en känd svensk violinist och Rauls stora kärlek. I ett par månader har hon fått sånglektioner av en okänd virtuos. Detta visar sig senare vara en mystisk trubbelmakare, med ett hänförande intellekt och ett mörkt förflutet, som kallar sig för Operaspöket. senast nämnda aktör blir snart förälskad i sin elev och gör vad som helst för att få kalla henne sin.

Om du redan har sett filmen, kan det vara en aning chockerande att höra på originalet. Filmen använder sig inte av Samma sångtekniker som musikalversionen. För att förklara det enkelt kan man säga att det är professionella sångare på teatern, och proffessionella skådespelare i filmen. På grund av detta kan det kännas en smula ovant; de nya rösterna, hur underoch övertonerna förvanskar och förändrar och ger en accentuering, Pjäsen var mycket älskvärd, och vilket bidrar till helheten. även billiga biljetter har god utsikt.

För ett pund kan man dessutom hyra kikare. Det är dessutom tillåtet med förtäring av mat och dryck, och snacks samt flertalet drycker av diverse karaktär finns till försäljning i Hennes Majestäts bistro. Ett gott råd til dem som tillhör långa herrar och damers klubb dock, försök att få säte i en loge, eller vid golvet.

Detta med anledning av det snåla benutrymmet på Balkongen. Jag kan absolut rekomendera er att titta in på Her Majesty’s theatre. Se bara till att lämna loge fem tom. O.S

FAKTA

Elias Ullberg

I forna tider skyllde man ofta olyckor och bekymmer på ett spöke. Det handlade givetvis i själva verket oftast om dåligt hantverk, berusade medhjälpare, tidens tand, vädret, eller ren och skär otur. Då var det självfallet trevligare att skylla på det övernaturliga. Om man dessutom är något påverkad av droger eller alkohol (Vilket i stort sett alla var, båd’ män och kvinnor, unga som gamla) och dessutom har dålig belysning, så är det lätt att se skuggor röra sig där egentligen ingen finns.

Alexandre Dumas tog inspriation från flertalet legender om operaspöken, och skrev en, idag välkänd, roman; där en så kallad operafantom, vid namn Erik, huserar under ett av Paris större operahus. Alexandre blandade Clarkes tredje lag med verklig mystik för att skapa en fängslande berättelse som lämnar läsaren med ett stort antal frågor Andrew Lloyd Webber tog inspiration av detta och skrev en tvåaktare med pampig musik och mycket intrikat scenografi. Mer om den i brödtexten här intill.

7

R egnbågsmuffins

Foto: wineandglue.com

Tillsätt äggen, ett i sänder och Glasyren skapas som följer: vispa samman smeten väl. Sikta Vispa smör och färskost Från Baka.se och Kokaihop.se, i vetemjöl och blanda ner salt, klumpfritt och fluffigt. dock redigerat. bakpulver och mjölk.

Tillsätt vanilj och florsocker, Fördela smeten jämt i fyra skålar lite i taget så att det inte blir ett Till muffins behöver du: och färga varje skål i olika färger. moln av det. Om du har en sil, • 175 g rumstempererat smör Blanda basfärgerna för att få lila så sikta i sockret. Annars kan du • 2 ½ dl socker och orange om du vill. Fördela vispa ut eventuella klumpar.

• 2 tsk vaniljsocker lite av varje smet i formarna, så • 3 st ägg färgerna blir som lager i varje Vispa tills glasyren är riktigt • 6 dl vetemjöl form. krämig. Sen kan du hälla i lite • ½ tsk salt färger om du har lust, och • 1 ½ tsk bakpulver Grädda i mitten av ugnen i ca försiktigt vända i dem (utan att • 1 ½ dl mjölk 20 minuter.

Känn med sticka att blanda för mycket).

• 1 ½ tsk vardera röd, gul, grön smeten blivit torr, tiden varierar och blå hushållsfärg mellan olika ugnar.

När dina muffins har kallnat • Muffinsformar lite så kan du spritsa eller kleta på glasyren beroende på vad du Och till glasyren behövs: Så här gör du: vill.

Sätt ugnen på 200 grader. Vispa • 175 g färskost smör, socker och vaniljsocker • 50 g rumstempurerat smör Servera snyggt upplagt på ett • 1 krm vaniljsocker poröst. fat, om du har lust. Annars går • 9 dl florsocker det lika bra att bara frossa!

Recept på ca 18-20 muffins.

BAKSIDAN