Utpost #1 2014 by Umeå Association of International Affairs

UTPOST#1 2014 Tidskriften fรถr Utrikespolitiska Fรถreningen Umeรฅ

FÖRORD

Detta år ombads skribenterna att skriva på temat politik. Resultatet blev en samling artiklar på varierande ämnen men i vilka politik går som en röd tråd. Politik som tema är brett och inrymmer sålunda de flesta handlingar och åtgärder som hör till och påverkar människans allmänna liv. Ett sådant tema var detta år självklart i och med att 2014 är ett så kallat supervalår med både Europaparlamentsval och Riksdagsval. Många av artiklarna i denna tidning är aktuella för vad som är och kanske borde vara viktiga frågor i Strasbourg/Bryssel och i Stockholm för de kommande 5 respektive 4 åren. Vid närmre eftertanke känns temat politik än mer intressant ur bakgrunden att politik inte nödvändigtvis ser gränser utan kan påverka invånare långt utanför det enskilda landet där politiken förs. Forskningen har flera gånger gjort klart att ”dålig” politik, oavsett art, generellt sett är missunnsam mot världens fattigaste och svagaste vilket vi i världens mest utvecklade länder måste komma ihåg. Sålunda hoppas vi som arbetat med Utpost denna termin att vi kan ge dig som läsare kunskap om några viktiga politiska frågor.

/ Eric Wedrén

@ R

UTPOST#1 VÅREN 2014

redaktor@ upfu.org

ERIC

WEDRÉN

Chefredaktör / Ansvarig utgivare

Utrikespolitiska föreningen Box 7652, 90713 Umeå

ROBIN

PETTERSSON Skribent

UTPOST#1 2014

CAROLINA

KÖHLER de CASTRO Skribent

ARON

SEGERSTRÖM Skribent

INNEHÅLL BOMBEN

ARKTIS – geopolitisk upphettning i en kall region

Robin Enander

Robin Pettersson

BIODIVERSITY and the Ecosystems

ABORT – en mänsklig rättighet?

The Interaction Between DEMOCRACIES & MEDIA

En ojämn UTVECKLING

Melanie Obermeier

Carolina Köhler de Castro

Lukas Böhm

Aron Segerström FOTO FRAMSIDA:

MALIN ERICSSON MELANIE

OBERMEIER Skribent

LUKAS

BÖHM Skribent

ROBIN

ENANDER Skribent

Detta material är helt eller delvis finansierat av Sida, styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete. Sida delar inte nödvändigtvis de åsikter som här framförs. Ansvaret för innehållet är uteslutande författarens eget.

TEMA:

POLITIK MALIN

ERICSSON Fotograf

MAJA

WÄRVIK Fotograf

UTPOST#1 2014

ERIK

HORTELL

www.upfu.org

Formgivning

SKRIVET AV ROBIN ENANDER

Idag finns omkring 29 000 kärnvapen varav den absoluta merparten är i Ryssland och USA:s besittning. De minsta av dessa är omkring 100 gånger större än bomberna som släpptes 1945.

edan de första dokumenterade mänskliga krigen, som utspelades mellan de sumeriska stadsstaterna, har våld och krig vållat mänskligheten stort lidande och bromsat dess utveckling. Som en reaktion på krigets skadeverkningar tog schweizaren Henry Dunant under 1800-talet initiativ till den internationella humanitära organisationen Röda Korset samt den första Genèvekonventionen. De sedermera fyra Genèvekonventionerna utgör nu stommen i den ständigt växande internationella humanitära rätten, även kallad krigets lagar. Senare grundades Förenta Nationerna för att samla världens stater i en gemensam strävan efter fred. Avsikten var att förebygga att krig alls uppkom - vilket tar sig uttryck i det förbud mot krig mellan medlemsstaterna som fastslås i FNstadgan. Föregångaren till dagens EU bildades efter andra världskriget för att ena och återställa ett splittrat och sargat Europa. Ett fredsprojekt som måste sägas ha varit framgångsrikt i allt väsentligt. Utvecklingen har gått i rätt riktning och den internationella rättens och samarbetsdoktrinens ställning har stärkts successivt. Det är viktigt att detta arbete fortskrider då vår gemensamma, internationella säkerhet är i ett

bräckligt tillstånd. Den globala ordning som bygger på civiliserade metoder för konfliktlösning medelst lag och rätt är ett positivt undantag i den mänskliga historien och måste därför värnas om ständigt. Detta är särskilt viktigt när den tekniska utvecklingen medför att avancerade vapen ställs till det primitiva våldets förfogande. Redan under 1800-talet sågs ett behov av att med konventioner instifta förbud mot vapen vars skadeverkningar var oacceptabla ur humanitär synpunkt. Lidandet måste begränsas. I Haagkonventionen förbjöds därför bland annat halvmantlad ammunition, ofta benämnd som dumdum-kulor. På senare tid har specifika konventioner för biologiska och toxikologiska stridsmedel, kemiska stridsmedel samt personminor tillkommit. Samtliga har renderat en positiv utveckling. Som exempel kan nämnas att 78 procent av världens arsenaler med kemiska vapen har förstörts till dags dato. Men fortfarande tillåts stater att inneha kärnvapen, trots att dessa är långt mycket farligare än alla tidigare nämnda vapenkategorier. Kärnvapenfrågan har hamnat i skuggan de senaste åren och ter sig nästan fiktiv för gemene man. Det är först när man blir varse om konsekvenserna, när och

UTPOST#1 2014

om de används, som det blir tydligt att kärnvapnens existens utgör ett av de absolut största hoten mot vår gemensamma säkerhet. I augusti nästa år är det exakt ett halvt sekel sedan bombningarna av Hiroshima och Nagasaki. Enbart två bomber räckte för att släcka omkring 210 000 människoliv i de två japanska städerna. Ytterligare tusentals liv kom att skördas av de radioaktiva partiklar som bomberna spred. Kärnvapen är effektiva förintelsevapen som utplånar det mesta. Även möjligheterna till humanitär katastrofhjälp. Efter bombningarna fanns knappt någon vård att tillgå. På det största sjukhuset i Hiroshima, i Röda Korsets regi, fanns sex läkare och tio sjuksköterskor friska nog för att arbeta. Enbart en av dem var helt oskadd. De fick den omöjliga uppgiften att ta hand om tusentals svårt brännskadade och döende civila. I dag finns omkring 29 000 kärnvapnen varav den absoluta merparten är i Ryssland och USA:s besittning. De minsta av dessa är omkring 100 gånger större än bomberna som släpptes 1945. Med kärnvapen finns inget utrymme för felbedömningar eller misstag. En kärnvapenbestyckad polarisubåt har arton missiler med tio stridsspetsar på tio megaton vardera. Enbart en sådan missil räcker för

att skapa det permanenta köldtillstånd som brukar kallas ”atomvinter”. Detta innebär att temperaturen aldrig sjunker under - 5 grader. I ett sådant klimat går det inte att leva. Odling omöjliggörs. Det är således inte enbart den direkta effekten av explosionen som är faran med kärnvapen. Konsekvenserna är långsiktiga och i hög utsträckning irreversibla. Fler stater har dessvärre under åren försett sig med nukleära arsenaler och ytterligare fler gör ansatser till att förse sig med sådana. De ursprungliga kärnvapenstaterna – USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien och Kina – har på senare tid fått sällskap av Israel, Indien, Pakistan och Nordkorea. Ett exempel värt att nämna är den tämligen instabila och militariserade pakistanska staten. Dess kärnvapen har räckvidd till norra Indien där ett av världens största odlingsområden finns. Skulle bomber fällas här blir marken obrukbar för mer än 100 år framöver och över 100 miljoner människor skulle tvingas på flykt. Jämför detta med det totala antalet flyktingar i världen i dag, som uppgår till 45 miljoner. Den av kärnvapnen upprätthållna terrorbalansen utgör på inget sätt en trygg jämvikt. Den är snarare en skör tråd som kan kapas när som helst genom en olycka, en felbedömning eller av illvilja. Stormakter-

nas maktkamp kan rimligen inte utövas med mänskligheten som insats. Sverige har tidigare gått i bräschen i kampen för fred och nedrustning. Inte minst med framträdande kvinnliga fredskämpar i spetsen såsom Alva Myrdal, Inga Thorsson och Anna Lindh. År 2003 tillsatte den svenska regeringen på just Anna Lindhs initiativ den så kallade Blixkommissionen med Hans Blix som ordförande. Kommissionens uppgift var att utarbeta konkreta strategier för icke-spridning och nedrustning. Blixkommissionen presenterade sin rapport 2006, vari 60 rekommendationer till världssamfundet framfördes. En av huvudpunkterna bland dessa är en internationell konvention som förbjuder kärnvapen. Blixkommissionen förordar också ett svenskt värdskap för ett stående sekretariat för icke-spridningsavtalet (NPT), för att övervaka och pådriva icke-spridnings - och nedrustnings - processen. Det är dags att Sverige omsätter Blixkommissionens ambitioner i verklig politik. Med ett stundande europaparlamentsval bör vi även driva på för att EU ska bli en kärnvapenfri zon. De kärnvapenfria länderna är trots allt i majoritet, såväl i Europa som i resten av världen. För närvarande har Sverige dessvärre inga ambitioner alls i kärnvapenfrågan. När FN framlade det

så kallade humanitära initiativet valde Sverige, under ledning av utrikesminister Carl Bildt, att inte ställa sig bakom. Det humanitära initiativet handlar om att nedrustningspolitiken ska vägledas av kunskaperna om vapnens humanitära konsekvenser. Något ställningstagande för en konvention som förbjuder kärnvapen finns heller inte längre från svensk sida. Tidigare har vi ställt sig bakom en sådan ambition i FN:s generalförsamling men på senare tid har vi frånträtt detta ställningstagande. Detta är en av vår tids ödesfrågor och som student och väljare kan man påverka utvecklingen. Det finns stora möjligheter att engagera sig i frågan. Bland det viktigaste är att sprida kunskap om kärnvapen och de humanitära konsekvenserna av deras användande. Eftersom det är valrörelse finns dessutom direkta möjligheter att påverka. Förmå partierna att bekänna färg i frågan. Avkräv svar kring varför Sverige inte anslutit sig till de andra stater som nu öppet tar ställning för total kärnvapennedrustning. Under kalla kriget växte en stark opinion mot kärnvapen. Denna folkliga resning satte tryck på de politiska ledarna och detta ledde slutligen till en halvering av kärnvapenarsenalerna på kort tid. En liknande utveckling är möjlig i dag. ■

UTPOST#1 2014

ARK

Geopolitisk upphettning SKRIVET AV ROBIN PETTERSSON

emat för vårens utgåva av Utpost är politik vilket är passande då Sverige i år håller riksdagsval samma år som vi EU-medborgare får chansen att välja representanter till Europaparlamentet. I Sverige lär sannolikt vård, omsorg och utbildning ligga högt upp på agendan, men för ovanlighetens skull möjligen också säkerhets- och försvarspolitik. Det är nog inte bara gemene man, utan även diverse

experter och forskare som är förbluffade över det snabba och oroväckande händelseförloppet som har ägt rum i Ukraina och Krim. För mig är det svårt att inte koppla ihop händelserna i östra Ukraina med ett större perspektiv som relaterar till temat i min magisteruppsats. Kort sagt avser jag att i min rapport analysera och jämföra Sverige och Norges säkerhetspolitiska ställningstagande med avseende på den situation som pågår i Arktis.

TIS

i en kall region Förhöjda temperaturer har orsakat omfattande havsisavsmältning vilket resulterar i blottläggning av naturresurser såsom gas och olja samt såkallade sällsynta jordartsmetaller. Logistiska genvägar öppnas också via nordost- och nordvästpassagen då havsisarna utgör ett allt mindre hinder för sjöfarten. Dessa två faktorer har väckt intresset för regionen, framförallt bland de arktiska staterna men också hos det resurshungriga Kina.

För att återkoppla till vårutgåvans tema politik, så är kontexten för den företeelsen som jag ämnar studera geopolitisk. Denna halvt tabuförklarade statsvetenskapliga subkategori har dammats av och är nu mer aktuell än på länge. Geopolitik som analytiskt perspektiv kan hastigast förklaras som studien av korrelationen mellan geografi och historien. Alltså hur geografiska förhållanden och förändringar har påverkat staters politiska beslut.

Staternas förändrade intresse av Arktis resulterar också i en helt ny strategisk kontext. De inblandade staternas strategier, alltså val av medel för att uppnå politiska mål, är möjligen utdaterade då det ökade intresset för regionen skapar en ny dynamik och nya utmaningar. Som vanligt är de inblandade aktörernas intentioner inte helt kända vilket skapar osäkerhet. Sveriges solidaritetsdeklaration gentemot EUmedlemmar och de nordiska nationerna, Natomedlemmarna Danmark och Norge inkluderat, var slutet för Sveriges historiskt långa neutralitet. Enligt vissa handlar svensk neutralitetspolitik i grunden om en småstatsrealistisk hållning, med rötter i 1800-talet, som baseras på tanken om att Sverige inte själv 10

kan försvara sig emot större makter i närområdet. Idag bygger dock svensk säkerhet på öppet samarbete med andra, interoperabilitet och på de olika såkallade stridsgrupperna. Syftet med dessa europeiska stridsgrupper är att EU, på kort varsel, ska kunna operera militärt med en insatsradie på upp till 6 000 km från Bryssel och med en uthållighet på minst 30 dagar. År 2008 och 2011 höll Sverige befälet över stridsgruppen Nordic Battlegroup där bland annat de arktiska staterna Norge och Finland ingick. År 2015 ska Sverige leda ännu en av de två parallella europeiska stridsgrupperna och en fråga som bör ställas är om och hur Sverige bör agera vid exempelvis en väpnad territorialdispyt i vårt nordliga närområde?

UTPOST#1 2014

Hittills har interaktionen mellan de involverade staterna i Arktis varit fredlig och har i stort sett skett inom ramen för internationella lagar. De arktiska staterna uppger också att de vill fortsätta i den andan. Vad som dock är oroväckande är att man de facto ser en omfattande militärisering av Arktis, som sker både från öst och västs sida. Avslutningsvis kan sägas att Sverige som inte längre är en neutral nation, dock formellt alliansfria, ställs inför nya utmaningar. Geopolitiska förändringar resulterar i förändrade intressen av Arktis som i sig förändrar strategiska kontexter. Det sker en geopolitisk och säkerhetspolitisk tyngdpunktsförskjutning mot vårt närområde. Detta sker dessutom i kombination med

en allt mer omfattande säkerhetspolitisk integrering och samverkan med nordiska och europeiska nationer varav många är Nato-medlemmar. En annan faktor är Europas beroende av rysk gas samt gasens strategiska betydelse för Ryssland som inkomst och som ett medel för soft power. Formellt ska Sverige verka för att Arktis ska förbli ett säkerhetspolitiskt lågspänningsområde. Det kan vara gynnsamt att i överskådlig framtid öppet diskutera dessa frågor då Norden, Barents och Arktis tycks bli en allt hetare arena på grund av dess geografiska närhet till de strategiska naturresurserna. ■

UTPOST#1 2014

BIODIVERSITY AND THE ECOSYSTEMS WRITTEN BY MELANIE OBERMEIER

”I can´t imagine anything more important than air, water, soil, energy and biodiversity. These are the things that keep us alive” David Suzuki

BIODIVERSITY – the variety of life

The term “Biodiversity” describes the variety of life on three levels. Firstly, it stands for variety within and between ecosystems. Living organisms including humans and the habitat that they are living in constitute an ecosystem together with abiotic components such as the temperature, water and nutrition. Secondly, biodiversity includes genetic diversity within and between populations. Last but not least, it implies the variety of species on earth. Today there are about 1.75 million species known. Each year new ones get discovered. Like Lucihormetica luckae; a cockroach found last year in Ecuador. It is capable of producing luminescence. This phenomenon is best-known from fireflies and it makes Lucihormetica luckae look like a green glowing version of the character ”Eva” from the movie ”Wall-E”. Each year, however, some species disappear from earth forever. In the Global Species Programme, the Interna-

tional Union for Conservation of Nature and Natural Resources are keeping track of over 70.000 species. Among those species 799 are believed to be extinct and almost 21.300 species are considered threatened by extinction. The number of species is decreasing all over the world with Sweden being no exception. One of the most noted examples for threatened species in Sweden is the arctic fox. During the last years scientists could report an increase in the population. There are currently about 150 adult exemplars registered in the Swedish mountains. Nevertheless this number represents still a small population size and the danger of extinction for the arctic fox is far from over. Extinction certainly is a natural phenomenon. Species have emerged and ceased to exist ever since life arose. Yet, the present extinction rate is calculated to be more than 100 times higher than the extinction rate on a normal natural level. Due to that scientists

UTPOST#1 2014

speak about the sixth mass extinction. This mass extinction is caused by the results of our life style; global warming, overexploitation, pollution, invasive species, destruction and loss of habitats to name but a few. However, not only the number of species is affected. Genetic diversity gets lost as well. Whole ecosystems are endangered, as the complex relationships between their elements are in a delicate balance. Thus, affecting one part –howsoever small– has effects on the whole system.

carbon dioxide by photosynthesis as well as formation of soil and its protection from erosion is of important value to us humans as well. The water cycle is an ecosystem process, which should not be forgotten. That process is cleaning water in a natural way and it has been providing fresh water over thousands of years and is still, even today, cleaning water for millions of humans. BIODIVERSITY – the attempts of protection

Everybody can do one’s bit by going green. Information on how to live eco-conscious is available everyBIODIVERSITY – the importance of preservation where. Many institutions accomplish efforts to throw The importance of biological diversity is pinned light on environmentalism towards individuals, indown to its benefits and well being for humans; the dustry and politics. Beyond that, attempts are made to so-called ecosystem services. The various foods we get ascribe concrete merits to ecosystem services. Among to enjoy each day we other things tangible owe to biodiversity. Its ”We should preserve every scrap of biodiversity values enable costproducts, moreover, costs as priceless while we learn to use it and come to benefit-analyses; are used as source of for protection and understand what it means to humanity” fuel, timber and difbenefit through biodiferent textiles of daily versity. Taking floodE.O. Wilson usage. controlling wetlands Natural cosmetics, natural medicine and several as an example, the costs for their preservation and drugs come from within the ecosystem services. Penicosts for construction of flood defences are calculated cillin derives from a fungus and insulin for diabetic and compared. A lot of work in this field is done by patients is produced using a bacterium named EscherThe Economics of Ecosystems and Biodiversity, which ichia coli. Not only medicine, but also technology is is a project funded by the European Commission and inspired by biodiversity. The principles of bird flight Sweden among others. This project is of importance are imitated by the aircraft industry. Dirt and waterfor implementing the aims of the Convention on Biorepellent coatings are based on the lotus effect, a prinlogical Diversity, one of the major multilateral enviciple known from the lotus plant. ronmental agreements. By now almost 200 countries Thinking of habits like blueberry picking and as including Sweden have signed it, which also shows sacred considered animals, biodiversity is also part of that the importance of biodiversity has been internaculture, tradition and religion. Nature’s recreational tionally recognised. Preservation of biodiversity and value is another ecosystem service. Biodiversity as a sustainability are two of the objectives to be achieved source of relaxation seems to be especially important according to the convention. In Sweden this involves in Sweden, where the access to nature for everybody developing red lists, taking threatened species under is ensured through the ”allemansrätt”. conservation, reducing pollution, breeding and rein Diversity contributes to the stability of ecosystems. troduction programmes, among others. The signatory Diverse ecosystems are more stable and recover better countries are currently submitting reports to account from natural disasters. Regulation of ecosystem prothe achievements that have been made. This enables a cesses is a further benefit and only intact and diverse global assessment of the status of biodiversity and the ecosystems can sustain these processes. Those include progress towards its preservation, which also will be maintenance of cycles of essential nutrients like carthe basis of the upcoming international biodiversity bon, oxygen, nitrogen and phosphorus. Fixation of conference in October. ■ 14

UTPOST#1 2014

ABORT – en mänsklig rättighet? SKRIVET AV CAROLINA KÖHLER de CASTRO

ag sitter i mitt lilla studentrum och det regnar utanför. Det är inget konstigt att det regnar, det gör det mest hela tiden faktiskt. Jag befinner mig på Irland i staden Limerick på västkusten och jag är här på en utbytestermin för studier i statsvetenskap. Jag försöker vänja mig vid den irländska kulturen, en gedigen ölkultur där barer är naturliga mötesplatser för släkt och vänner. Förutom det är den katolska kyrkan viktig och har mycket makt, en intressant kombination. Det märks på irländsk lag att den katolska kyrkan har spelat och spelar en stor roll i samhället. Irland är till exempel ett av de få länderna i världen där det är olagligt att sälja alkohol på långfredagen. Den katolska kyrkans influenser präglar också abortlagarna i landet som nästan helt förbjuder abort. Abort är förbjudet på Irland förutom när det är en överhängande risk att kvinnan dör. Det är inte ens tillåtet om hon blivit våldtagen, utsatt för incest, är minderårig eller för den delen ens vill ha barn. Irlands abortlagar är alltså bland de striktaste i världen. Men irländska lagar bidrar inte till att irländska kvinnor 16

avstår från att göra abort, istället reser 11 Irländska kvinnor dagligen till England för ingreppet. De flesta irländskor som gör abort är i 20-årsåldern och färre än en på tio är tonåringar. Fram till sommaren 2013 hade abort varit helt olagligt i alla dess former på Irland. Men i juni samma år gick lagen igenom som möjliggjorde för genomförande av ingreppet ifall det förekommer överhängande risk för död eller självmord. Det var ett historiskt steg mot en mer liberal ställning gällande aborten på Irland. Men det finns fortfarande många som tycker att det inte är tillräckligt. Amnesty Sverige skriver i sin pågående kampanj om sexuella och reproduktiva rättigheter att: ”Både i lag och praktiken (…) skall tillgång till abort ges för alla flickor och kvinnor som önskar i de fall graviditeten är ett resultat av våldtäkt, sexuella övergrepp eller incest, eller då hennes liv eller hälsa allvarligt hotas.” Irländska lagar visar på att Irland inte håller med om detta. Men det finns både organisationer för och emot abort i Irland. Här om veckan var jag i matsalen på universitetet, och där stod även organisationen University of Limerick Pro-Life Society.

UTPOST#1 2014

FOTO: MAJA WÄRVIK

Jag gick fram till dem för att fråga dem hur de ser på Irlands lagar om abort. Det tog mig ett tag innan jag fick prata med dem då det var ett helt gäng studenter framför mig som aggressivt argumenterade mot det orimliga i att de hade med University of Limerick i namnet och att de ens skulle få vara en organisation vid Universitetet. Efter ett tag lämnade kritikerna bordet och jag lyckades fråga medlemmarna i ProLife Society vad de tyckte om abortlagarna i Irland och hur stor grupp de var. Det visade sig att de var nyuppstartade och hade bara några få medlemmar. De tyckte att de Irländska lagarna var bra och ville att de skulle behållas. De ansåg att de värnade om livet hos ofödda barn och för allas rätt att få leva. När jag frågade om dem fall där kvinnan var självmordsbenägen och om de då borde få göra abort, svarade de genom att visa fakta om hur vanligt det är att kvinnor blir självmordsbenägna efter att de gjort abort. Några dagar efter denna händelse läste jag att ProLife Society var den första organisationen någonsin som inte tillåtits bli en officiell organisation vid Universety of Limerick. I styrelsen som beslutar om vilka

som får vara officiella organisationer vid universitetet så hade 22 personer röstat emot föreningen och 21 för. En av förklaringarna till varför de inte fick bli en officiell organisation var att medlemmarna i styrelsen inte tyckte att det var rätt att ge pengar till ett sådant känsligt ämne. Som ni ser är Irländarna uppdelade. Vissa vill ha kvar lagarna som de är och andra vill göra abort lagligt. Vi diskuterade ämnet abort i en kurs som jag läser och stor del av mina kurskamrater argumenterade faktiskt för laglig abort. En irländsk student hävdade att det är gamla kvarlevor som lever kvar och att när den äldre generationen har gått bort kommer situationen att ändras. Ingen i klassen sa något emot hans påstående. Att abort är ett känsligt ämne är helt klart. Min högst personliga åsikt är att vi ska hylla den svenska abortlagstiftningen och kämpa för att sprida den till resten av världen. Varje kvinna ska ha rätten att välja över sitt egna liv. Abort är inget lätt beslut och vi måste sluta lägga skuld på kvinnor som gör abort. ■

UTPOST#1 2014

THE INTERACTION BETWEEN

DEMOCRACIES MEDIA &

WRITTEN BY LUKAS BÖHM

ow do we define democracy? In the light of the ongoing Arab spring and other recent events it is often talked about helping to “establish functioning democracies” in certain nations or regions. It is clear that in this context a democracy is seen as something positive. And for good reasons: A democratic government is the opposite of an autocratic regime, the opposite of a dictatorship; things we normally associate with violations of human rights and injustices. But a closer look at what happened in Egypt in the past two years shows that things often are not as clear as they seem. In the democratic election that followed the fall of dictator Hosni Mubarak during the revolution the Muslim Brotherhood won by a clear majority. They were rightfully elected to govern the country, with Mohammed Mursi as the president. The end of this short lived government was in no doubt an undemocratic military coup: people protested against the Mursi-led government; the military told Mursi to negotiate with the protesters; Mursi failed to find a compromise with them; the military overthrew the government and imprisoned Mursi, the democratically elected president of Egypt. One would expect that there was an outcry in the western media that of course had supported the idea of a democracy in Egypt. But this was not the case. What had happened? First of all the Muslim Brotherhood and their Islamic interpretation of the Quran were not really 18

loved by the western public, to say the least. But more important was, that the Mursi Government - though being democratically elected – failed to act according to standards we typically associate with a democracy. He changed the constitution to grant himself greater political power and even disestablish the division of powers temporarily. His goal to merge politics and religion was a big problem for the non-Muslim minority in Egypt, as it would effectively degrade them to second-class citizens. In our understanding of democracy, the government has the duty to protect the rights of minorities and the people that are of different opinions. Mursi had a different understanding of democracy: He was elected, so he could make the rules. That’s why many people who voted for him but then turned around and demanded his resignation and that’s why the pro-democratic western media didn’t oppose the military coup against him. This little example shows that a working democracy needs more than elections. The way most of us understand democracy is, that the people living in a country have the right to participate in the political process by being able to elect representatives that express their opinions. Opinions of minorities may fail to be represented in the government in this process, but never to a degree that threatens the existence of these minorities or impairs their right to further participate in the political process in the future. Egypt is an easy example to show how this understanding of democracy can be wilfully ignored. But there is still hope for the developing democracy in this region,

UTPOST#1 2014

but little can actually be known or said at this time. Much can (and is) written about the future of these countries but in the end the situation right now is so incredibly complex that everything is guesswork at it’s best. Instead I want to take the chance and bring the focus to a problem in established democracies that hardly get any attention in the media: The role of the media itself. The media, especially political media is often described as the “fourth power” in the state (the other three are legislature, jurisdiction and government executive). This does not only mean that it is a powerful institution, it means it is an integral part of the state. The power of the media in a democratic process cannot be underestimated. It is therefore crucial for any democracy that its media is absolutely free and independent. We may not give too much thought about this in the developed countries because we take it is granted that our journalists can do their job without fear of censorship or repercussion. But it takes more than the right of free speech for media to be truly free and a “fourth power” in a state. It has to remain objective and give out balanced information. What happens when this is not the case can be seen on the other side of the Atlantic-ocean in America. A lot of people in America consume their news from news sources that are heavily biased, like the Murdoch owned FOX News. This channel has a huge influence on the public discourse in America but is at the same time often considered by many to be a pure propaganda channel. Their lopsided news coverage strongly favours

conservative Republicans and fuels prejudices against Muslims and socialists. The owner of FOX news is Rupert Murdoch, a billionaire who financially supports these conservative Republicans. The laws he is lobbying for strongly favour business owners and rich people. To sell this agenda to the public, they take advantage of the simple psychological fact: People don’t like to change their opinion. As soon as people have made up their mind about something, they will subconsciously start to filter out information that does not correspond with their opinions and look for information that supports them. We all do this and it is called Confirmation Bias. If your only news source tells you for years on end that lower taxes boost the economy and create jobs, you will not change your mind about it particularly easily. Especially when the people trying to change your mind were portrayed as lying liberals for years on end. This renders constructive discussion nearly impossible, which is a great danger to democracy. A study just a few weeks back concluded “the U.S. is an Oligarchy, not a democracy”. Things may not look that dim here in Europe. But still, on a lesser scale we face the same challenges. We need to steadily improve our democratic process in order to fight the cementing of oligarchy-like structures. This requires us to always aim for the highest possible standard of journalistic objectivity and independency. Just like Egypt has to improve its democratic process, we have to strengthen free journalism here in order to help them as well as ourselves. ■

UTPOST#1 2014

EN OJÄMN

Utvec SKRIVET AV ARON SEGERSTRÖM

FOTOGRAF: MAJA WÄRVIK

kling

arför har politiska och ekonomiska ojämlikheter blivit så omdiskuterade ämnen? I spåren av finanskrisens kaos har engagemanget för ekonomiska frågor ökat i stora delar av världen. Occupy Wall Street-rörelsen är ett exempel på en bred uppslutning som kritiserar den rådande samhällsutvecklingen. Rörelsens fokus ligger på hur banksystemet fungerar och det som de kritiserar är resultatet av systemet– en mycket ojämn ekonomisk resursfördelning. I USA fick finanskrisen konsekvenser såsom en försvagad medelklass, kostsamma bankräddningar och ökad omfördelning av kapital vilket också allt mer återspeglas i samhällsdebatterna runt om i världen. Den penningpolitiska strategin i USA sedan krisen, med så kallad “Quantitative Easing”, har medfört ökat statligt låntagande för att finansiera och stimulera ekonomin. Dock verkar strategin inte få utlovad effekt för ”Average Joe’s” plånböcker. Men den ekonomiska utvecklingen är väldigt dynamisk och experter förutspår nästan dagligen olika scenarier för framtiden. Samtidigt pågår en akademisk diskussion kring de demokratiska implikationerna i att intressegrupper får allt större inflytande i länders beslutsfattande. I en ny uppmärksammad studie med fokus på USA, delförfattad av Martin Gilens vid Princeton University, konkluderas att “The preferences of economic elites have far more independent impact upon policy change than the preferences of average citizens do.” I en intervju frågas Gilens varför USA haft denna utveckling mot mindre demokratiskt inflytande: ”I’d say two crucial factors. One central factor is the role of money in our political system, and the overwhelming role that affluent individuals and organized interests play, in campaign finance and in lobbying. And the second thing is the lack of mass organizations that represent and facilitate the voice of ordinary citizens.” Gilens studie motsäger 22

alltså vad statsvetenskapliga teorier om demokratisk påverkan förmedlat genom åren då studien säger att vanliga medborgare i princip inte har något inflytande alls över vad politikerna i USA beslutar. Detta innebär alltså att ekonomiska eliter, inte enbart i egenskap av de rikaste kapitalägarna, genom storföretag och lobbyorganisationer dikterar den generella riktningen för samhället. Samtidigt som detta sker saknas motkrafter i form av större politiskt medvetna medborgarrörelser. Occupyrörelsen kan givetvis ses som ett exempel på ett sådant fenomen, men den är antagligen inte tillräckligt storskalig eller för den delen välorganiserad för att kunna påverka i tillräckligt stor utsträckning. Med USA:s ekonomiska och politiska roll i världen får dessa tendenser av inskränkt demokrati givetvis konsekvenser långt utanför landets gränser. Exempelvis menas investeringsbanker såsom J.P Morgan eller Goldman Sachs vid Wall Street ofta ha direkta kopplingar till multinationella företag inom miljöförstörande och tveksamma sektorer världen över. Men hur kommer det sig att dessa ekonomiska eliter kunnat nå så oerhört starka positioner i världssamfundet? En fransk professor i ekonomi vid namn Thomas Piketty har författat boken ”Capital in the 21st Century”. Piketty har lagt 15 år på att kartlägga ekonomisk (o)jämlikhet genom att gå igenom historiska taxeringssiffror i en rad större länder. Resultatet som presenteras är att de förmögna konsekvent fått äta störst del av kakan genom den marknadsekonomiska utvecklingen. Avkastning på kapitalinvesteringar har givit oerhört mycket större utdelning än vad som skulle vara möjligt i övrig ekonomi. Endast under perioder med globala konflikter och efterföljande ”catch-up growth”, tillväxt genom återuppbyggnad, har de rikaste inte premierats i samma ojämna utsträckning som annars. Vad blir då konsekvenserna av detta? Pikettys farhåga är att just den misstro som skapas till systemet tack vare ökad ojämlikhet riskerar att leda till allt

UTPOST#1 2014

mindre sammanhållning och ökad social oro i samhället. Piketty kritiserar även den roll som ekonomi haft som vetenskaplig disciplin då den alltför mycket fokuserat på orealistiska matematiska modeller, samtidigt som han menar att det funnits en ignorans för andra vetenskapliga perspektiv. Teorier kring till exempel ”trickle down effect”, hur förmögenhet sprids nedåt från de rikaste medborgarna, har visat sig högst tveksamma empiriskt. Piketty har med sin välrenommerade bok stått i rampljuset medialt sista tiden men han är långt ifrån den ende som hyser starka tvivel för de mainstreamteorier som lärts ut på universiteten under decennier. En växande kritisk organisation internationellt är ”The institute for New Economic Thinking” (INET), som genom forskning, konferenser och utbyten vill komma fram med modernare ekonomiska perspektiv. Förhoppningen är att den ekonomiska diskussionen ska ta fokus på de problem vi står inför globalt, i ett öppet debattklimat. Kan INET och liknande organisationer markera början på ett nytt ekonomisk paradigm? Ett paradigm med större möjligheter till ekonomisk och politisk jämlikhet världen över? Västvärldens skuldkris är långt ifrån över och debattens utveckling med allt fler röster för förändring kan inte utan vidare avfärdas, inte ens av den mest hårdnackat frälste i den gamla skolan. Tidigare nämnda Gilens är inne på att det i nuläget saknas organisering och engagemang. Kritiska akademiker och opinionsbildare kan dock bidra med nya synsätt och frågan är om det inte borde ligga i deras ansvar inför samhället att nå ut med dessa med tanke på ämnets dignitet? Med kunskap kommer ansvar sägs det, men samtidigt krävs givetvis också större forum i samhället där människor kan ta till sig ny information. Avslutningsvis får vi hoppas att det inte är en slump att ordet kris på mandarin utgörs av en kombination av tecknen för både fara och möjligheter – frågan är bara om vi kan ta tillvara på möjligheterna från dagens ekonomiska kris? ■