Snabel-Posten nr 5 2018 by Snabel-Posten

Sn@belPosten Nummer 5 2018 Pris 25 kronor

Vi har träffat

Joakim Nätterqvist

Dessutom

Josefin Lillhage Martin Widmark Dollystyle Historien om Ulleråker 1

Enligt min åsikt om riksdagsvalet 2018

en 9:e september hölls riksdagsvalet, som onekligen var det mest spännande, viktigaste och jämnaste valet i modern tid. För mig är resultatet dock en bekräftelse på en alltmer splittrad och komplex samhällsbild och kaotiskt politiskt läge, som jag upplevt under en längre tid.

om besparingar inom vård och omsorg och dels proteströstar missnöjda väljare på Sverigedemokraterna, SD, utan att bry sig om konsekvenserna. Vi väljare är mer ansvariga än vad många tror. Det tydligaste beviset på detta är resultatet som gjorde att vi för tredje valet i rad får en minoritetsregering.

Sverige har i grunden ett bra demokratiskt valsystem, som dock förutsätter att politikerna har kunskap om hur det ser ut i samhället samt kan hålla sina vallöften, och att väljarna vet vilken politik de olika partierna har. Dock upplever jag att både väljare och politiker inte tar ansvar, vilket har lett till dagens politiska kaos. Dels fattar politiker beslut

Situation och scenarier: Som minoritetsregering måste regeringen gå över blockgränsen eller ta stöd av SD för att få igenom sina beslut. Eftersom inget parti vill samarbeta med SD kan detta vara slutet för Alliansen och kanske för blockpolitiken överhuvudtaget. I TV4:s valvaka utsåg Moderatledaren Ulf Kristersson på förhand att Alliansen redan

hade vunnit och att Stefan Löfven måste avgå, vilket jag tyckte var lite väl kaxigt med tanke på att valresultatet faktiskt ännu inte var fastställt. Enligt min åsikt är resultatet av riksdagsvalet 2018 ett svar på både missnöje, förvirring och okunskap, från både väljare och politiker. Till nästa riksdagsval 2022 hoppas jag att alla tar ett bättre ansvar.

Kritiskt tänkande Språk och värderingar

ust nu håller jag på och lär mig tyska. När jag har lärt mig det helt flytande vill jag lära mig ett språk till. Jag är väldigt intresserad av att i framtiden lära mig japanska.

”Istället försöker jag lyssna på mina utländska radiokanaler på samma sätt som jag lyssnar på musik”

Språk är viktigt för att kunna förstå andra delar av världen. Att få möjligheten att lära sig engelska i skolan är en fantastisk möjlighet till att förstå sig på fler delar av världen än bara Sverige och Europa. Det är väldigt lätt att ta den här möjligheten för given. För att lära mig språk ser jag till att lyssna mycket på utländska radiokanaler. När jag lyssnar på dem försöker jag att inte omedelbart översätta alla ord bokstavligt. Istället försöker jag lyssna på mina utländska radiokanaler på samma sätt som jag lyssnar på musik. Jag ser till att alltid hitta någonting med det språk jag lyssnar på som jag tycker om. Genom den detaljen blir det lättare för mig att förstå resten av språket jag lyssnar på. Jag har kommit på att jag lättare kan

förstå ett främmande språk genom att lyssna på tonlägena. Och för att jag ska lära mig ett främmande språk är det väldigt viktigt att jag hör det pratas av en sympatisk röst. Jag ser på språk på så sätt, att alla språk består av flera olika komponenter. Ett språk är lika mycket ett tankesätt, som ett sätt att prata och uttrycka sig. Att lära sig prata ett nytt språk är också att lära sig förstå ett annat tankesätt. Ett vårdat språk Språk handlar också om att använda sig av ett vårdat språk. För mig innebär ett vårdat språk att inte använda sig av svordomar och rasistiska eller sexistiska ord. Ett vårdat språk handlar också om att inte missbruka ord som egentligen

inte har en negativ betydelse. Ett exempel på skällsord som många människor ofta använder utan att fundera över vad det betyder är förkortningen CP. CP står för Cerebral Pares. Cerebral Pares är en funktionsvariation. Tyvärr har CP blivit ökänt som ett skällsord för någon som inte förstår så mycket. För ett tag sedan intervjuade jag en kille som har Cerebral Pares. I min artikel skrev jag hela tiden Cerebral Pares eftersom jag inte vill använda förkortningen CP. Med vårt sätt att prata visar vi hur vi vill bli uppfattade och behandlade. Indirekt påverkar de ord som vi använder i vårt språk hur samhället kommer att se ut i framtiden och vilka värderingar som kommande generationer kommer att ha.

Nr 5 - 2018 för er, första numret för mig. Det är förstås nervöst att försöka gå i Christer Arvidssons spår, han har ju startat och arbetat med den här tidningen i 13 år. Men så roligt och spännande att få jobba med ett välkomnande och professionellt gäng, som är så vana att göra tidning som den här redaktionen är. Er har jag mycket att lära av! I det här numret får ni en blandning av sådant ni känner igen, helt nya saker och dessutom författare, skådespelare, sångerskor och flera kloka tankar.

Snabel-@

Knivstagatan 10 B 753 23 Uppsala 018-727 40 03 snabel-a@uppsala.se www.snabelposten.se Ansvarig utgivare: Mari Ekh 018-727 71 57 Chefredaktör: Sofia Tamm Redaktionssekreterare: Christopher Lundgren

Redaktionen

Trevlig läsning! Hälsar er nya chefredaktör, Sofia Tamm

Jonas Bennemark, Mattias Persson, Eva Wiik, Erica Westerlund, Rebecca Magnestig, Dannie Mullen, Rebecca Albrektsson, Karl Johan Säll, Simon Robertsson, Samuel Selenius Larsson, Hjalmar de Jong, Natalia Georges, Lotta Eriksson.

På webben www.snabelposten.se

Layout & redigering: Sofia Tamm Korrektur: Mattias Persson Tryck: Wikströms Tryckeri AB

• 1994: Den längre versionen. • Mer om ”Ge makten vidare”. • Tankar om filmen ”Lejonkungen”.

Du vill förstås ha fler nummer av

• Richard Burr, magician (på engelska)

Sn@belPosten

• Swedish Jam Factory (på engelska) • Och fler spännande saker.

Kontakta Snabel-@! Se redaktionsrutan

Innehåll Enligt min åsikt ............................2 Kritiskt tänkande ..........................2 Ge makten vidare .........................4 Till minne av Eric Torell ..................5 Joakim Nätterqvist ........................6 Ulleråker ......................................8 Josefin Lillhage.............................10 Martin Widmark............................12 Dolly Style...................................13 Sommaren 2018...........................14 1994: stora och små händelser.......15 Järnvägskartan.............................16

Helårsprenumeration kostar 150:Lösnummer till försäljning finns på Snabel-@ Knivstagatan 10 B

Prenumerationsvillkor: Prenumeration förnyas automatiskt om inte uppsägning sker senast 2 veckor efter du fått sista numret. Utebliven betalning räknas ej som uppsägning.

Omslagsfoto: Christopher Lundgren

LSS

Ge makten vidare brukarinflytande på riktigt

I våras besökte Snabel-Posten projektet Ge makten vidare i deras lokaler vid HSO på Kungsgatan. Vi pratade med både deltagare och handledare.

e makten vidare startades av Pia Ek, ordförande för FUB Uppsala, som ville förbättra delaktighet och inflytande för målgruppen barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning. Projektledare blev Lotte Sederholm. Ett av initiativen kom från deltagaren Eleonor, som dock inte längre arbetar på plats, även om hon är kvar i projektet. ”Då bakade de in det i det här projektet med besöks och terapihund, för att jag vill ha det här med motiverande samtal med hund i samtalen och de tyckte det var en jättebra idé. Sedan såg de att det saknades saker som brukarrevision och slingan”, säger hon. Idag arbetar tolv personer i projektet, dels personer med egen erfarenhet, det vill säga personer som omfattas av LSS, och även fyra handledare. Dessutom är Pia och Lotte kvar i projektet. Därtill deltar ytterligare personer i olika arbetsgrupper som blir en del av projektet, även om de inte normalt arbetar på plats.

På promenad med Eleonors hundar.

”Ge makten vidare” är ett treårigt arvsfondsprojekt. Det har 16 arbetsgrupper igång och samverkar bland annat med Uppsala kommun. Personer med egen erfarenhet som deltar i projektet: Robert: Jag jobbar på en tidning, Novamagasinet. Thomas: Jag jobbar dels här på Ge makten vidare. Sedan jobbar jag ute vid Danmarks IF för tillfället, men hjärtat är här. Eleonor: Jag jobbar på Ge makten vidare plus SUF-kunskapscentrum, att leva med att ha barn när man har diagnoser, så där är jag ute och föreläser om vilka hjälpmedel som är bra att ha i hemmet. Därtill deltar Lina i projektet, men henne träffade vi aldrig. Handledare: Petra, Carola, Petter och Victoria

Syftet med projektet är att stötta personer med speciella behov, som omfattas av LSS. ”Sedan har vi olika uppdrag, olika arbetsgrupper, studiecirklar med mera”, säger Thomas, som själv har projektet som sin dagliga verksamhet. ”Tanken är att när det här projektet är slut, ska det bli en sambandscentral, en Daglig Verksamhet som kommunen kan ta över, att det ska bli en sambandscentral för personer som har egen erfarenhet”, säger Carola. De uppskattar att 50 personer med egen erfarenhet ska kunna arbeta i den dagliga verksamheten, varav vissa på HSO medan andra kan vara delaktiga på andra sätt. Alla personer som tillhör personkrets ett och två inom LSS har rätt att arbeta med projektet, och man kan antingen ha det som daglig verksamhet eller få arvode för de timmar som man deltar. Aktiviteter, arbetsgrupper och studiecirklar: Efter att Thomas och Eleonor har fått erfarenhet av att många personer ofta har svårt att uttrycka sig till personal, startade de ett pratstundscafé dit besökarna kan komma och prata om allt de vill, för på så vis blir det en sorts brukarinflytande. Dels har pratstundscaféet öppet på HSO på onsdagseftermiddagar och dels kan en daglig verksamhet eller ett boende bjuda in caféet. Tanken är att projektet ska gå vidare till politiker och personal med frågor som man inte kan besvara under pratstunden för att få svar eller få till förändringar. Apropå pratstundscaféet och politiker, bjöds nämndpolitikern Eva Christiernin in till en cafépratstund i våras och svarade på besökarnas frågor, och i mars bjöd projektet in flera politiker för samtal.

Eleonor har även bjudit in personer att promenera med henne och hennes hundar. Därtill har hon både hållit i studiecirkeln ”Att leva med flera diagnoser”, samt gått en utbildning med slingan för Daglig Verksamhet. Hon går en utbildning till brukarrevisor enligt LSS i projektet. Robert arbetar tre dagar i veckan med Novamagasinet och en dag varannan vecka i projektet där han bloggar, arbetar med film och skriver om spel. Vad gäller arbetsgrupper ingår Victoria, Robert och Thomas i filmgruppen, som träffas varannan onsdag och undersöker tillgänglighet och bemötande. ”Det är lättare att visa upp någonting som inte fungerar när man får se på film, än om man får läsa om det i text”, säger Victoria. I somras anordnade de en filmvecka tillsammans med tio personer. Därtill har Victoria hand om sociala medier som Facebook, Instagram och en blogg, och de har även en YouTube-kanal som de ännu inte har börjat använda. Sedan har de en arbetsgrupp som anordnade en konferens om politik och LSS i augusti, en för boendefrågor, en för Daglig Verksamhet och en om bemötande i vården, och många fler arbetsgrupper finns. Vad gäller studiecirklar kan nämnas ”Att leva med flera diagnoser”, ”Att skriva blogg, poesi och drama”, ”Att ha god man eller förvaltare”, ”Poddradio”, ”Mitt val”, ”Mitt liv, jag bestämmer”, ”Ta makten över ditt liv” och ”Lära för att leda”. På www.snabelposten.se kan du läsa mer om om projektet.

Krönika

Till minne och ökad förståelse för Eric Torell

en 2 augusti 2018 vid 04-tiden skjuts Eric Torell till döds av tre poliser. Nu kanske du som lyckats missa denna stora nyhet, och tror att det väl var någon skitunge som ställt till trubbel, men då har du fel. Väldigt fel. Eric Torell var 20 år när han dog, men i utvecklingsnivå var han ungefär 3 år gammal. Hur är det möjligt, frågar du. Jo, han hade Downs syndrom och autism. I och med hans förståndshandikapp hade han svårt med kommunikation, alltså i princip det enda ord han kunde var ”mamma” och han kunde inte teckenspråk. Han kommunicerade främst via teckenkommunikation, ett förenklat teckenspråk. Jag kände inte Eric, men jag blev kraftigt berörd, en konstig känsla då jag har svårt att tolka framförallt andras känslor, men jag har även svårt med mina egna också. Så att känna ilska och ledsamhet är svårt, så att få kraftig ilska av en tidning och att kunna tolka det är ovanligt. Men nu är det så att bara sitta och skriva detta, och på nytt läsa alla artiklar, gör att jag sitter med gråten i halsen och ilskan ligger och morrar i hela kroppen. Varför kanske du tänker, jo det ska jag berätta. Det svenska samhället predikar om förståelse och jämställdhet, ska i alla frågor vara ”bror duktig”, men ska då inte polisen få utbildning eller ens sagt någon gång till sig att alla inte är inom normalspektrumet. Att det finns personer i vårt samhälle som är, vad ska man säga, inte i normalspektrumet. Att alla inte pratar verbalt utan kanske pratar via ljud eller händer.

För i helskotta man ser när någon har Downs syndrom! De har de där sneda ögon som alltid utstrålar glädje och de har oftast lite av ett så kallat barnansikte, sedan brukar deras hållning och kroppsform vara annorlunda. Klockan var 04 på sommaren. Det är ljust man ser till och med på suddiga bilder hans ”pistol replika” är ett löjligt leksaksvapen och man kan väl inte i ljus missa någon med Downs syndrom. Så klart ska man inte anta det direkt, men om den personen i fråga börjar prata med händer kan man väl lägga ihop att 1+1 är 2. Men nu gjorde de inte det utan tre poliser öppnar eld. Avfyrar ca 10 skott och låter Eric ligga och blöda i ungefär 10 minuter. Detta är det som kommit fram av vittnesmål och det lilla polisen släppt, då de har varit och är väldigt förtegna.

Tyvärr Eric, du skulle nog känt igen denna vers då det kommer från din favoritlåt. Du lyssnade på den så många gånger att du trots din förståndshandikapp nog kunde den in och ut. Och fick du någon gång tankar om liv och död så tänkte väl du eller åtminstone din familj att ditt liv skulle vara lyckligt och ditt slut av livet inte skulle vara en tragedi utan ”bara” sorg. Så slutligen, Eric Torell, från en medautist hoppas jag att du får leka tills du droppar av trötthet, lyssna hur mycket du vill utan att någon säger till, på din favorit ”Sol vind och vatten” av Ted Gärdestad och blir mer förstådd där uppe i himlen än du blev på jorden.

”Det finns tid till försoning Innan natten slagit ut För jag tror, jag tror att livet Får ett lyckligt slut Och är det inte verklighet Så drömmer jag”

Vila i frid!

Alla partier, landsting, kommuner säger att Sverige ligger och ska fortsätta ligga i framkant, och på många punkter kan jag hålla med, men måste den svenska polisen vara beväpnade med skarpladdade pistoler? Det finns pistoler med något man kan jämföra med ärtpåse, det finns elpistoler etc. Det gör ont, men dödsrisken minskar drastiskt. Inte bara för funktionsnedsatta, utan för alla.

Foto: Anastasiaka

Kultur&nöje

Joakim Nätterqvist

Jag har gjort en intervju med Joakim Nätterqvist. Han är en bra skådespelare tycker jag. Han är nog mest känd för Arn-filmerna. Men jag tycker han är en bra skådespelare i Tsatsiki - vänner för alltid och i Livet i Fagervik, också.

ur länge har du varit skådespelare? Jag började med teater ungefär 1996-97. Jag har alltid sett mycket på film och lyssnat mycket på musik men det var först när jag började på gymnasiet som jag började på teater, ja så det är faktiskt ett tag. Varför ville du bli skådespelare? Från början visste jag inte att jag ville bli skådespelare, utan jag höll på mycket med idrott. När jag valde gymnasiet fick vi jobba med teater och man jobbade jättemycket tillsammans med människor och det var väldigt roligt att jobba i grupp. Dessutom att i grupp få berätta en historia. Sen är det klart, hela det här med ljust och mörkt och att stå på en scen, att det är väldigt härligt. Det är något jag trivs väldigt bra med, det här berättandet. Vilken är den bästa teater som du har varit med i? Den bästa barnföreställning jag var med i var Mio min Mio på Stadsteatern, som vi spelade ungefär 110 gånger. Det bästa utomhusprojektet har varit Eplene i Messehagen som är gjort i Norge, det är en jättestor utomhusscen, som är musikteaterföreställning. Bästa vuxenföreställning som jag har varit med i är Alexander Mørk-Eidems uppsättning av Idioten, den går på delad första plats med att få jobba med Lars Norén på Riksteatern och göra Terminal.

Vilken är din favoritfilm som du har varit med i? Jag tyckte det var jätteroligt att jobba med Arn naturligtvis, men jag tyckte nog det var väldigt väldigt kul att få vara med i ett sånt projekt som Kyss mej, för att hela upplägget och hela det gänget som ligger bakom Kyss mej, var människor som hade en dröm. Det var en liten film, som blev väldigt fin och sedan har färdats över hela världen, så jag är mycket stolt över det. Hur var det att spela in filmen Arn? Ja det var jättespännande, och jättemycket jobb. Det var en otrolig resa att få jobba med en sån stor film. Det var väldigt roligt och det roligaste var att få jobba med hästar. Jag är uppvuxen med hästar. Att jobba utomhus och vara i öknen och resa. Att jobba med historiska draman är så spännande. Vilken film tror du att du är mest känd för? Arn. Är du duktig på att baka, med tanke på att du gjorde det i Livet i Fagervik? Jag bakar ibland men inte så mycket nu, men när min son Zeth var mindre, då bakade jag mycket för honom. Hans mamma är bättre på att baka, men vi lever inte tillsammans längre. Hon bakar väldigt mycket så jag slår inte henne, så han vill nog hellre ha hennes bullar.

Såg du Livet i Fagervik innan du själv kom med? Nä det gjorde jag faktiskt inte, men jag visste vad det var. När jag fick förfrågan att vara med då tittade jag på det lite för jag skulle veta vad jag var med i. Hur är det att vara lärare inom skådespeleri? Det är väldigt, väldigt mycket jobb. Det är slitigt. Jag är extremt trött när jag kommer hem om dagarna. Men det är otroligt roligt att få jobba med ungdomar, både på skolan som jag jobbar på som heter Actors studio Stockholm som är en privat skola, delvis här på Mäster Olofsgården, som är en ungdomsverksamhet här i Gamla stan, där folk får komma om man inte har pengar, så den är helt öppen för hela Stockholm. Det som är det roliga med teatern, är att få jobba med människor, och att få se någon utvecklas och tycka det är roligt att spela teater. Och att vi skrattar jättemycket, ofta, när vi jobbar med teatern. Det är en stor grej att det är mycket skratt och lek. Vad undervisar du för något? Det är många delar. Det är delvis mental styrka, fysisk medvetenhet, att man blir medveten om sin kropp och det är mycket textarbete och röstarbete och att läsa saker och förstå vad vi ska berätta. Det är alla dom delarna sammantaget och behärskar man sen dom delarna ju mer man tränar på det, desto bättre skådespelare blir man.

Är skådespelare det du vill satsa på? Ja det är det. Jag har inget val längre, jag har satsat på det i hela mitt liv. Men vem vet, man kanske bara byter och satsar på något helt annat sen, som segelbåtar eller något annat. Nej det skulle det inte bli. Det är allting inom det här med kultur och det som jag har satsat på och vigt mitt liv åt. När jag inte har velat göra det, så har det på nåt sätt lurat mej tillbaka och velat att jag gör det igen i konstiga former. Är du fortfarande sångare i gruppen Narcissistic Street? Jo men vi spelar inte så mycket längre. Vi gjorde två skivor. Nu har vi inte träffats på lång tid. Och jag gör fortfarande lite musik sådär, men då var det mycket tid över till att bara hålla på med det där. Nu har det varit så mycket andra saker

”Jag är extremt trött när jag kommer hem om dagarna. Men det är otroligt roligt att få jobba med ungdomar.”

så när jag väl kommer hem så är det svårt för mej att försvara att jag ska springa iväg och köra lite musik med grabbarna liksom. Jag önskar att jag spelade lite mer musik än vad jag gör faktiskt. Hur länge har du varit sångare? Ja om man nu kan kalla mej för sångare, men i och med att jag sjunger på några skivor så kan man ju det. Jag började sjunga i bilen med mamma när jag var liten. Jag fick min första gitarr när jag var 13-14 någon gång. När den där gitarren kom började jag spela mina

egna låtar. Jag började ganska fort skriva mina egna låtar då, urusla, men det var ändå roligt. Är du duktig på att spela elgitarr? Med tanke på att du gjorde det i Tsatsiki? Jag har alltid spelat gitarr. Men jag har nästan aldrig spelat elgitarr, jag har spelat någon gång i en studio, men mitt instrument har varit akustisk gitarr så att det där är faktiskt någonting som jag borde prova på mer. Bas har jag spelat en del, men elgitarr skulle jag vilja spela lite mer.

Namn: Joakim Nätterqvist Född: 1974 Yrke: Skådespelare och dramalärare, och håller på med musik Sockerkaka eller sura nappar: Sockerkaka. O’Boy eller äppeljuice: Äppeljuice. Samir & Viktor eller Marcus & Martinus: Samir & Viktor. Playstation 4 eller Xbox one: Xbox one. Tsatsiki vänner för alltid eller Gekås: Tsatsiki vänner för alltid.

Historien om Ulleråkers sjukhus

jukvården i Uppsala fram till 1800-talets början: På 1300-talet grundades det första som kan liknas vid ett sjukhus i Uppsala. Det kallades helgeandshus och ägdes av kyrkan. Dit kunde sjuka komma och få den tidens vård, till exempel att få åderlåtning och ligga i en säng medan en präst läste böner för att försöka driva ut det onda. När reformationen kom på 1500-talet så blev sjukhuset statens egendom, så prästerna byttes ut mot den tidens läkare som tjänade kungen istället för kyrkan, men det var inte så stor skillnad på metoderna de använde sig av jämfört med prästerna, de använde sig till exempel också av åderlåtning som främsta behandling. År 1702 drabbades Uppsala av en stor brand, där nästan hela staden inklusive helgeandshuset förstördes. Efter branden byggdes ett nytt sjukhus vid Fyristorg och det sjukhuset användes fram till 1800-talets början. Den byggnaden finns fortfarande kvar där och det är den som ligger på vänster sida om domtrappkällaren. Men sjukhuset var för litet för att räcka till antalet personer som behövde sjukvård i Uppsala så år 1806 beslutade kung Gustaf IV Adolf att det skulle flyttas till Ulleråker. Men bara för att patienterna fick mer utrymme så betydde det inte att de fick det bättre. De som hade fysiska sjukdomar kunde ibland få någon typ av behandling (även om det sällan led till någon förbättring för den sjuke) men psykiska problem trodde man endast kunde bero på att personerna hade syndat och att sjukdomen var ett straff från Gud, så de fick bli inlåsta i trånga celler, där det enda som fanns var en ränna som ledde

ut ur ett litet hål i väggen, där de skulle göra sina behov. Upsala Central-Hospital 1830-1850: På 1830-talet så bestämdes det att sjukhuset i Ulleråker även skulle ta emot patienter från flera län i närheten, istället för att det bara skulle vara till för patienter från Uppsala län. Det var på grund av att de olika länshospitalen var små och hade mycket dåliga förhållanden. Upsala Central-Hospital som det kallades då, skulle i fortsättningen ta emot patienter från Stockholm, Västerås, Gävleborg och stora Kopparbergs län. (Uppsala stavades med ett p på den tiden, så det är inte felstavat.) Patienterna kunde bestå av alla slags människor som man inte tyckte passade in i samhället, så det kunde vara allt från fysiskt skadade och fattiga hemlösa till äldre människor som inte hade någon släkting som kunde hjälpa dem. Den gruppen av patienter som kallades sinnessjuka delades in i olika kategorier såsom vansinniga, ursinniga, tungsinta, svagsinta och fåniga. Psykiatriskt sjukhus 1850-1900: År 1850 inträffade en brand i den delen av sjukhuset som var till för patienter med fysiska skador och efter det beslutades att de skulle bygga upp den delen närmare centrum, så då började byggandet av Akademiska sjukhuset medan den delen som var till för patienter med psykiska problem fortsatte att vara kvar i Ulleråker. År 1858 kom stadgan om sinnessjukas behandling och vård, och man började även använda begreppet psykiatri. Tidigare hade det endast handlat om att

förvara och stänga in patienter, men nu började man kalla det för sjukhus istället för hospital, och man sa att det var sjukhusets uppgift att försöka bota patienterna. Så synen på patienterna förändrades även om man i praktiken inte kunde göra så mycket för att hjälpa dem. Men för patienterna måste det ha känts bättre att bli behandlad som en person som blivit sjuk istället för att bli behandlad som en ond syndare eller som en kriminell, som det hade varit tidigare. Patienterna var dock fortfarande inlåsta och noggrant kontrollerade. År 1886 hade sjukhuset 400 vårdplatser och var därmed det största sjukhuset i hela Sverige. Upsala Hospital och Asyl 1900-1929: År 1900 byggdes en ny del söder om den gamla delen och den kallades för Asylen. Asylen skulle endast vara till för de kroniskt sjuka, medan den gamla delen var till för övriga, de så kallade ”botbara patienterna”. Den gamla delen började kallas hospital igen och tillsammans fick de namnet Upsala Hospital och Asyl. Asylen var indelad i två delar, en för manliga patienter och en för kvinnliga patienter och på båda delarna så var patienterna indelade i ”lugna”, ”halvoroliga” och ”oroliga” patienter. Det fanns plats för 800 patienter på asylen, 400 manliga och 400 kvinnliga. År 1910 fanns det totalt 1264 vårdplatser om man räknar både hospitalet och asylen. Ulleråkers sjukhus 1929-1988: År 1929 kom en ny sinnessjuklag som innebar att landets alla hospital och asyler skulle bli omorganiserade till statliga sinnessjukhus. Det betydde också att i fortsättningen kunde människor bli tvångsintagna till sjukhuset och de som var intagna kunde bli utsatta för tvångs-

vård. Tidigare hade patienter antingen kommit dit frivilligt med hopp om att de skulle bli bättre eller så hade det varit patienternas anhöriga som bett sjukhuset att ta in dem, men nu kunde staten bestämma vilka som de tyckte skulle bli tvingade till sjukhuset och hur länge de skulle vara där och ofta blev de tvingade att vara kvar där livet ut. Sjukhuset bytte namn till Ulleråkers sjukhus vid Uppsala. Den delen som hade kallats hospitalet fick heta norra sjukhuset och skulle främst ta emot patienter från Uppsala län, medan det som hade kallats asylen fick heta södra sjukhuset och skulle främst ta emot patienter från Stockholms län. Efter andra världskriget så började man prata om mänskliga rättigheter, så synen på den psykiatriska vården blev bättre och på 1950-talet tillverkades det första psykoslindrande läkemedlet som hette Hibernal (Klorpromazin). Nu kunde man för första gången påverka människors mående med hjälp av medicin. Patienter som tidigare varit inlåsta dygnet runt och som man aldrig trodde skulle bli friska, kunde nu bara få en medicin och sedan bli utskrivna från sjukhuset.

År 1963 beslutade riksdagen att sinnessjukhusen skulle gå över till att tillhöra landstinget istället för staten och 1967 var övergången klar. Landstinget tog bort indelningen av män och kvinnor och de tog även bort systemet att dela in patienterna efter hur oroliga de var. På 1970-talet började man prata mer om patienternas rättigheter och att många av de som hade olika funktionshinder som gjorde att de inte kunde klara sig helt själva, skulle kunna klara av att bo i ett vanligt hem om de blev erbjudna rätt hjälp. Även om det fanns mediciner som lindrade psykos, så fanns det inget som förhindrade medfödda funktionshinder som till exempel olika former av utvecklingsstörningar, så personer som hade sådana svårigheter blev fortfarande inlåsta på mentalsjukhus. Så i den allmänna samhällsdebatten började man prata om avveckling av de gamla mentalsjukhusen. 1981 beslöt landstinget att psykiatrin skulle decentraliseras, alltså att det skulle finnas flera mindre mottagningar i varje län istället för att ha ett stort sjukhus per län, eller att två län fick dela på

ett sjukhus som det hade varit med Ulleråker. Så det öppnades två öppenpsykiatriska mottagningar, en i Uppsala och en i Enköping. Då kunde de personer som tidigare bara varit inlåsta på sjukhus få bo i vanliga hem och få vård och hjälp på de öppenpsykiatriska mottagningarna istället. Så antalet vårdplatser på Ulleråker sjönk från 935 till 460 på fem år. 1988 slogs Ulleråkers sjukhus ihop med Akademiska sjukhusets psykiatrimottagning och en stor del av sjukhusområdet i Ulleråker byggdes istället om till bostadsområde, men en liten del blev kvar. År 2013 byggdes psykiatrins hus vid Akademiska sjukhuset och då flyttade den sista delen av sjukhuset dit.

Sport

Josefin Lillhage I somras åkte jag och Erica till Stockholm för att intervjua Josefine Lillhage. Hon är en före detta simmare. Det gick jättebra, och det var en trevlig intervju.

Namn: Josefin Lillhage Född: 1980 Bor: Sollentuna

ur kom det sig att du började med simning? Det var länge sen. Jag började simma redan när jag var 4-5år. Dels så tyckte jag att det var väldigt kul och jag älskade att vara i vatten, men så hade jag en storasyster som simmade, och då jag gick och simmade med henne. Sen var vår dagmamma väldigt aktiv i lokala simföreningen, så hon tog med oss också. Det var så jag började. Höll du på med andra sporter innan det blev simning? Jag gjorde både gymnastik och simning parallellt tills jag var ungefär 12 år, sen blev det bara simning. Vilka distanser simmade du? 200 frisim var min huvudgren från jag var ungefär 14 tills jag slutade när jag var 30. Alltså jag slutade simma 200 meter frisim 2008. Då satsade jag mer på 50 och 100 frisim de sista två åren. Men jag har alltid simmat både 50,100 och 200 frisim, men 200 frisim har varit min huvudgren som jag har mest meriter på.

Vilken av distanserna var jobbigast att simma? Fjärilsim är liksom ett jobbigare simsätt. 200 frisim är en ganska tuff gren som jag simmade i, men att du måste både vara snabb och uthållig. Det är en gren som måste kombineras med ganska många, att man ska vara snabb och uthållig, det kräver mycket träning. Jag får nog säga att den är jobbig själva distansen. Har du något rekord på nån av distanserna? Nu har jag bara klubbrekord kvar i min förening. De svenska rekorden som jag hade och nordiska rekorden, dom har ju Sarah Sjöström slagit. När började du att simma för landslaget? Jag började simma i juniorlandslaget när jag var 14 och sen kom jag med i landslaget när jag var 15, så det gick ganska snabbt till seniorlandslaget. Hur länge simmade du för landslaget? Det blev 15år. Jag kom med i landslaget när jag var 15, sen slutade jag 2010 när jag var 30.

När gjorde du mästerskapsdebut som junior och senior? Som junior gjorde jag det 1994, när jag var 14 på ett junior EM, och sen så gjorde jag landslagsdebut när jag var 15 på kortbane VM i Rio de Janeiro. Hur många OS har du gjort? Jag har gjort fyra olympiska spel. Första var 1996 när jag var 16. Sen gjorde jag ett 2000 när jag var 20år i Sydney. Sen 2004 i Aten och 2008 i Peking. Hur var det att vara med i OS? Det var jättekul. Det är en jätteupplevelse att få va med om. Ett olympiskt spel är det största du kan vara med som idrottare. Där du ser alla andra idrottare i hela världen som ska komma och prestera sitt bästa på en och samma plats och jaga en OS medaljer. Det är fantastisk stämning och otrolig roligt att få tävla för sitt land, man får träffa mycket nya människor, man bor tillsammans. Det blir en fantastisk gemenskap. Att bo i den här OS-byn, där du får träffa massa människor från alla möjliga sporter. Det är så roligt. Tog du nån medalj i OS? Nej jag tog ingen medalj i OS. Jag var med i ett försökslag som sen tog medalj på kvällen i finalen, men jag har ju inte tagit OS-medalj.

”Det är en jätteupplevelse att få va med om. Ett olympiskt spel är det största du kan vara med som idrottare. Där du ser alla andra idrottare i hela världen som ska komma och prestera sitt bästa på en och samma plats.” Hur många mästerskapmedaljer har du tagit ungefär? Jag har tagit 43 internationella mästerskapsmedaljer, där 13 är individuella och 30 i lagkapper och sådär. Vilka klubbar har du simmat för? Jag började tävla för en klubb som heter Askim Frölunda Simsällskap när jag bodde utanför Göteborg. Sen bytte jag till Göteborg Sim. Sen var jag med i S02, också Göteborgsförening och tillbaka till Göteborgs Sim och sen flyttade jag till Väsbys simsällskap.

Hur många pass kunde det bli i veckan? Simningen är ju en ganska träningskrävande sport. Jag simmade som mest 11 simpass i veckan och körde 3 styrketräningar och ungefär 2 till 3 landträningspass. Med landträning menar man rörelse träning, att få stabilitet, stretch och sånt där. Så vad blev det.. 17 pass.

200 m frisim självklart, men även ett av mina EM-guld är jag väldigt stolt över, för då gjorde jag min snabbaste tid någonsin. Det är svårt att säga bara en sak när man har haft en ganska lång karriär, men det är dom stora grejerna dom där två gulden, och sen även att man har haft en väldigt lång karriär och hunnit med fyra olympiska spel också.

Har du varit nervös nån gång inför en tävling? Ja självklart. Jag tror att det är bra att vara nervös inför en tävling. Man ska vara lite så här nervös och känna den här anspänningen. Jag tror att man presterar bättre då det är nånting som man liksom jobbat inför så länge. Vägen fram till den här stora tävlingen, det blir en resa i sig att få ha tränat och se hur långt jag kan komma i min prestation. Hade du nån förebild inom simningen? Jag hade Anders Holmertz som förebild, jag tyckte att han tränade väldigt hårt och väldigt mycket. Jag har också tränat väldigt mycket och simmade ungefär samma distanser. Jag tyckte att det var intressant och se hur han tränade. Vilken är din största framgång? Det är mitt VM-guld individuellt på

Vilket är roligaste mästerskap att simma i, VM, EM eller OS? Svårt att säga. Alla är roliga på sitt sätt. Men OS är ju så himla roligt för det är så stort. Alltså du träffar så mycket andra idrottare. På VM och EM så träffar man bara simmare, konstsim, vattenpolo och simhopp. På ett OS så träffar du alla idrotter, så det är roligt i sig. Det är svårt att säga, dom är roliga på sitt sätt. Hur länge var du aktiv? Jag började ungefär när jag var 5år, tills jag var 30 så det blir väl 25 år. Hur var det att vara med i tv-programmet Mästarnas mästare? Det var jättekul. Det var liksom en ära att få vara med. Det är kul att träffa andra idrottare, man får vara med på deras resa och vad dom har presterat och man får lära känna nya människor. Sen fick man tävla lite också. Det var

ju kul att få tillbaka lite tävlingskänsla, för det var ett tag sen man gjorde det. Så man fick tillbaka den här känslan att få tävla och träffa andra idrottare, så det var en jätterolig upplevelse. Vad har du för intressen? Jag gillar att resa, gillar att umgås med min familj som är mina intressen nu. Jag har två barn. En 2,5åring och en 4,5åring, så det är fullt upp att vara med familjen hela tiden. Mina intressen är att umgås med min familj, umgås med vänner, resa och bara njuta av livet. Vad gör du på din lediga dag? En bra dag skulle vara att gå upp, och haft lite sovmorgon. Sen brukar jag äta frukost. Jag älskar verkligen frukost, kan sitta typ och äta frukost jättelänge, tycker det är mysigt. Sen vill jag helst träna själv. Gillar att träna. Sen vill jag umgås med min familj. Vara ute och hitta på aktiviteter och bara umgås.

Kultur&nöje Martin Widmark

En dag åkte jag och Erica till Stockholm. Vi fick träffa Martin på bokförlaget Bonnier. Efter intervjun fick vi se alla böcker de har gett ut, och hur det gick till när de gjorde en bok.

Namn: Carl Martin Widmark Född: 1961 Bor: Söder om söder Stureby Favoritglass: Magnum Favoritbok: Tintin och Lisbet och Sambakungen Favoritresemål: Jag har ett hus i Småland där jag spenderar stora delar av året. Favoritfilm: Amarcord av Fellini, Amadeus av Milos Forman Favoritförfattare: John Steinbeck, Kazuo Ishiguro, Astrid Lindgren, Ulf Stark, Barbro Lindgren, Rick Riordan, Nina Lykke Favoritmat: Italienskt

till förlaget, sen började en tecknare göra bilder till texten och sen blev det min första bok. Så det var därför jag började skriva barnböcker, för jag började berätta rövarhistorier för min son.” Namnet LasseMaja kom till av en tjuv i mitten på 1800-talet, som hette Lars Molin som kallades för LasseMaja för att han brukade klä ut sig i kvinnokläder när han skulle begå sina brott. Han greps flera gånger men han lyckades rymma. Han fördes sen till fängelset på Marstrand.

ans första LasseMaja-bok kom ut 2002. Det var en redaktör på förlaget, som heter Agneta Wahlgren, som frågade Martin om han kunde tänka sig att skriva deckare för barn, och då gick han hem och funderade och så skrev han ”Diamantmysteriet” och ”Hotellmysteriet” och skickade in dem. Innan han skrev LasseMaja kom det ut en bok som heter ”Att fånga en tiger” och den boken kom till för att hans son inte tyckte om att gå på dagis, det var det värsta han visste. ”Det var bråk och det var gråt och det var ganska jobbiga mornar och så frågade jag om jag skulle ta honom till förskolan varje morgon. Och en morgon frågade han mig: Pappa hur fångar man en tiger? Och då tänkte jag, att nu ska jag berätta en riktig rövarhistoria för honom, så han glömmer bort att han är på väg till dagis en stund. Då började jag hitta på en historia om hur man går ut i skogen och plockar ihop lite pinnar och binder ihop pinnarna till en bur, och så flyger man till Indien och lägger en korv i buren, och så kommer det en tiger och går in, och så har man fångat en tiger. Så jag berättade historier för min pojke när han var liten, och sedan skrev jag ner dom historierna och skickade in dem hit

Ny bok i höst I september kommer det en bok som heter ”Silvermysteriet”. Den handlar om en arkeolog som kommer till Valleby, som ska gräva upp gatan utanför kyrkan, och nästa år kommer det en bok som heter ”Filmmysteriet”. Och snart ska det hända något jätteroligt, för nu ska LasseMaja bli teater på Dramaten. Den 20:e oktober är det premiär. Sen ska teatern åka på turné i Sverige, och besöka 15 olika städer under hösten 2019. Så det ska bli roligt. Hans tyckte om att läsa deckare när han var liten. Hans favoritbarnböcker var Tintin, och dom läser han fortfarande, och tycker är fantastiskt bra. Han har kapten Haddock

på sin nyckelklippa. När det gäller LasseMaja tycker han väldigt mycket om att skriva om prästen och sen så tycker han om att skriva om Barbro Palm. Men det han tycker är roligast just nu är att skriva om är Runa Andersson, den sura receptionisten på stadshotellet. Martin tycker att det roligaste med att skriva böcker är att få skapa egna världar som han kliver in i och som han lever i under tiden han skriver. Om han kör fast i skrivandet brukar han försöka göra något annat en stund för att hämta lite ny energi. Ta en promenad eller snickra en timme. ”Man måste ha roligt när man skriver, annars får man inte roligt när man läser det jag har skrivit.” Han har läst in några ljudböcker. En LasseMaja-bok som heter ”Schlagersabotören” och sen ska han läsa in en till nu i höst; hans första bok ”Att fånga en tiger”. Han har skrivit mer än hundra böcker. Trettio LasseMaja, nästan tjugo Nelly Rapp och tio böcker om Halvdan Viking med flera.

Kultur&nöje Dolly Style

Jag har varit i Stockholm och intervjuat Dolly Style som är mina största idoler. Det var så kul att få träffa dem, speciellt nya Holly men självklart Molly & Polly också. Nu ser man verkligen fram emot att få se deras konsert i november.

råga till Holly, hur kändes att komma med i gänget? Fantastiskt kul, jag trivs jättebra med Molly & Polly! Och hur känns det att åka på turné snart? Ja vi har ju övat så länge... Och shit, nu är det plötsligt bara en vecka kvar! Jätteroligt! Hur känns det att släppa ut er nya singel? Fantastiskt kul också! Det är första singeln som Holly är med. Det är alltid speciellt att få ha en låt som jag tycker om och som handlar om kärlek. Det är ju det vi vill sprida. Den blev väldigt uppskattad också, det är fantastiskt med sån fin respons.

Jag tänkte fråga dej Holly hur det kändes när du fick höra att du fick vara med tjejerna. Det kändes overkligt! Jag tyckte att det var så kul! Det var svårt att ta in, för att man har velat det så mycket. Jag fick komma och träffa Molly och Polly en gång och jag blev så.. oj jag vill verkligen vara med här.. och sen fick jag beskedet och det var den bästa dagen i mitt liv! Hur många turnéer kommer ni att göra? Nu gör vi 15 stycken konserter i höst och sen får vi se vad det blir till våren. Hur känns det att ni tre uppträder tillsammans? Kommer det vara som förut eller hur tänker ni nu?

Vad ser ni fram emot mest med era konserter nu när ni har haft uppehåll? Det är att träffa alla igen för att det var så länge sen. Och ni är de första vi berättar det för, men vi ska göra varsin egen låt på den här turnén! Vi ser fram emot hur alla tar emot det. Varje låt har ett eget nummer och alla är så olika, men så himla bra. Det blir en kul mix! Vi får verkligen visa våra karaktärer på ett helt annat sätt och det blir skitkul!

Eftersom man är olika personer så är den förra Holly sin person och den nya är en egen person, så det är klart att det blir olika. Men det behöver inte vara negativt för det. Vi har ett superproffs till nya Holly så man är inte nervös för någonting. Och på den här turnen har vi tagit med dansare för första gången. Det är häftigt, fyra stycken grymma dansare! Kommer ni att släppa någon CD-skiva eller album? Inte just nu. Vi släpper mest singlar men absolut kanske i framtiden. Det hade varit jätteroligt! Har ni musikvideos till era alla låtar? Inte till Glitter, Rollercoaster och Love is on its way. Men inom en snart framtid har de flesta låtar en musikvideo.

Namn: Molly rosa, Holly blå, Polly lila Har funnits: 4 år

Djur&natur Sommaren 2018 Citat från Text-TV sidan 417, där meteorologen Per Stenborg sammanfattar föregående månads väder (läst i början av augusti): ”Puh, vilken värme vi bjöds på i juli.”

ommaren 2018 blev extrem på flera sätt. Aldrig har det varit så varmt, torrt och soligt. Värmen kom tidigt, redan i början av maj, och den bara fortsatte. Den första värme-perioden höll i sig till någon dag före midsommar. Själva midsommarhelgen blev dock kylig, men bara några dagar senare kom värmen och solen tillbaka. Nästa värmebölja kom i början av juli, och varade ända in i augusti (ungefär till den 10 augusti). Torkan var svår på många håll i landet, vilket ledde till enorma skogsbränder, framförallt i Gävleborgs län (norr om Gävle), och i Dalarna. Inte bara skogsägarna drabbades av torkan. Många bönder har fått sin skörd förstörd, eller kraftigt minskad. Deras djur har dåligt med mat, och många djur får kanske slaktas på grund av att bönderna inte har något foder åt dem, nu när vintern kommer om några månader, eftersom det har växt så dåligt. Det var torrt redan innan värmeböljan började, eftersom det inte hade regnat så mycket. Visserligen var det mycket snö i vintras, men eftersom även förra sommaren också var torr, om än inte lika varm, har det varit dåligt med vatten i marken (grundvattnet har varit lågt) redan från början. De flesta har nog tyckt att det varit skönt med en varm sommar, eftersom det var några år sedan den förra varma sommaren, men många har nog också tyckt att det varit FÖR varmt i år. Många får svårt att sova, och somliga, framförallt äldre och sjuka, kan till och med dö av värmen en sådan här sommar! Det har varit många sköna kvällar, och många så kallade tropiska nätter, då temperaturen inte gått under 20 grader, ens på natten. Från den 11 juli till första dagarna i augusti, var det över 30 grader eller mer varje dag (någonstans i Sverige), vilket är ett rekord.

Ett dystert resultat av detta är att många människor drunknar, när de badar eller åker i småbåtar. Man vill ju gärna bada när det är så varmt, men man kanske har druckit öl, eller inte vet hur stark man är, vilket leder till drunknings-olyckor. En annan konsekvens av värmen och torkan är grillningsförbudet, som nog inte varit så populärt, med tanke på de sköna kvällarna, som lockar till att äta ute på altaner och gårdar. Märkligt nog är det väldigt mycket äpplen på äppelträden i år, åtminstone i Uppland där författaren till denna text bor. Också andra fruktbärande träd och buskar har haft mycket frukt i år.

”Märkligt nog är det väldigt mycket äpplen på äppelträden i år, åtminstone i Uppland där författaren till denna text bor.” Om växterna bara har fått vatten, har de nog gillat värmen och det torra vädret, som insekterna inte tycker om. Däremot har det varit mycket få blåbär och hallon, eftersom de torkar bort när det är så torrt som det har varit i år. Fåglarna har haft ett bra år, trots torkan. De har kunnat föda upp många ungar. Det är nog inte så många fågelungar som har dött, eftersom det har varit varmt och torrt. Det brukar vara ett problem för fåglarna om det blir kallt när deras ägg har kläckts - ungarna fryser lätt ihjäl, om

det blir kallt och regnigt, men i år var det torrt och varmt. Det har varit få ”mördarsniglar” (spansk skogssnigel), och få myggor i år, eftersom det har varit för torrt för dem. Också fästingarna har varit få, men man har för första gången hittat jättefästingar (Hyalomma) i Sverige. De har antagligen kommit hit med flyttfåglar, och har sedan överlevt här på grund av den varma sommaren. Det sägs att de tål ner till -20 grader, men det är osannolikt att de blir bofasta i Sverige. Den här sortens fästingar kan sprida en farlig blödarfeber, som kallas Krim-Kongo-feber, om de biter människor, men de föredrar att bita större djur, som kor och hästar, framför människor. Naturligtvis måste fästingen vara smittad av viruset, som orsakar sjukdomen, för att vara farlig. Har fästingen inte viruset, blir det bara ett litet märke som snart försvinner. Blodförlusten vid ett bett från en enda fästing är inte farlig för en människa, faran ligger i om fästingen är smittad av farliga virus eller andra mikroorganismer. Man måste bli biten av hundratals fästingar om det ska vara farligt, om fästingarna saknar farliga virus eller bakterier.

Historia

Stora och små händelser under 1994

Januari Den 1 januari 1994 startar ett indianuppror i den Mexikanska delstaten Chiapas.

Den 24 juli är Stockholm Europas varmaste stad med 34 graders värme

Den 14 januari besöker USA:s president Bill Clinton Moskva. Under det här besöket sluts ett avtal som bland annat innebär att USA och Ryssland inte längre ska ha strategiska kärnvapen riktade mot varandra.

Augusti Den 3 augusti återvänder spionen Stig Bergling till Sverige tillsammans med sin fru. Det var den 6 oktober 1987 som han rymde under en permission.

Februari Den 12 februari invigs vinter OS i norska Lillehammer. Vinter OS i Lillehammer pågår i 15 dagar.

Den 31 augusti lägger den förbjudna Irländska republikanska armén (IRA) ner sina vapen.

Mars Den 6 mars vinner Janne Ottosson det 70:e Vasaloppet.

September Den 8 september lämnar de sista allierade trupperna Berlin. De har varit stationerade i Berlin under hela efterkrigstiden.

April Den 5 april tar Kurt Cobain livet av sig. Detta genom att skjuta sig med ett hagelgevär i munnen.

Den 18 september hålls det ett riksdagsval i Sverige. Riksdagsvalet resulterar i att Carl Bildt och den borgerliga regeringen får lämna ifrån sig regeringsmakten till Socialdemokraterna.

Den 6 april inledds folkmordet i Rwanda.

Den 28 september sjunker Estlines passagerarfärja MS Estonia under överfärden från Tallinn till Stockholm. 852 människor dör. 137 människor överlever.

Oktober I oktober 1994 besöker Storbritanniens drottning Elisabeth II Ryssland för allra första gången. November Den 16 november skadas Tomas Brolin svårt under EMkvalmatchen i fotboll mot Ungern. Den 18 november bärgas Estonias bogvisir. Den 26 november hålls en minnesgudstjänst för offren i Estoniakatastrofen. Den här minnesgudstjänsten hålls ombord på färjan Georg Ots på den plats där Estonia sjönk.

Maj Den 2 maj når bilder av folkmordet i Rwanda omvärlden. Den 9 maj tillträder Nelson Mandela som Sydafrikas förste svarte president.

Den 13 november röstar Sverige ja till medlemskap i EU. Den 28 november röstar Norge nej till medlemskap i EU.

Juni Den 11 juni skjuter fänriken Mattias Flink ihjäl sju personer i Falun. Det här dådet är det värsta massmordet i Sverige under 1900-talet.

December Den 4 december avfyrar en man två salvor med automatvapen rakt in i entrén till nattklubben Sturecompagniet i Stockholm. Fyra personer dör och ett 20 tal skadas.

Den 17 juni inledds fotbolls VM i USA.

Årets julkalender i SVT är Håll huvet Kallt. Sveriges radios julkalender 1994 är Hertig Hans slott.

Juli Den 16 juli tar Sverige Brons i fotbolls-VM genom att besegra Bulgarien med 4-0.

Serie

Ah, det här verket... Återhållsamt, men samtidigt expansivt, minimalistiskt med tydliga influenser av det abstrakta. Den drar in betraktaren och väcker eftertanke. Eller vad tycker du?

Jag tycker det ser ut som en järnvägskarta.

Det kanske kan kännas främmande med spårvagn i Uppsala men det har funnits många spårvägar i staden genom tiden.

et som var och är De spår, som idag känns igen är Ostkustbanan, som från Stockholm passerar Uppsala på sin väg mot Gävle, Dalabanan som via Sala och Borlänge till slut når Mora, samt Lennakatten som går via Länna till Faringe. Genom historien har det även gått järnväg till Enköping, gått höghastighetsspårvagn till Flottsund och funnits ett väl utbyggt spårvagnsnät med fyra linjer i Uppsala. Det fanns även ett antal industrijärnvägar som gick i staden för att förse tegelbruken med lera. 1866 invigdes den första järnvägen i Uppsala, vilket var Norra stambanan (numera Ostkustbanan) som än i dag går mellan Stockholm och Uppsala. Nästa spår invigdes 1873, dess sträckning var från Uppsala till Avesta-Krylbo via Sala. Den var också en del av Norra stambanan, men ingår numer i Dalabanan. 1874 invigdes sträckan Uppsala-Gävle. Den järnvägen byggdes privat och är en del av Ostkustbanan.

1912 tillkom Uppsala-Enköpings järnväg. Linjen bröt ut från nuvarande Dalabanan vid Norra station i Luthagen och man kan följa en stor del av sträckningen som numera är gång- och cykelbana. Linjen lades ner 1980. 1928 byggdes Mälarlinjen från Uppsala centrum till Graneberg. Den lades ner 1953. Från 2006 till 2013 fanns en testbana för spårtaxi i Uppsala, den låg vid universitetsområdet. Den var aldrig öppen för allmänheten, utan användes bara för forskningssyfte. Den revs till sist 2018. Den testbana som fanns i Ultuna mellan 1994 till 2004 var för rälsstyrd buss och tas därför inte med.

Det som kommer Den spårväg som de flesta nog hört talas om är planerna på nya spårvägar i Uppsala. För att tillåta Uppsalas framtida utveckling planerar man att dra spårvägar till de stadsdelar som man planerar att utveckla, och som inte redan har en annan spårväg planerad. De nya spårvagnslinjerna är tänkta att gå från Gottsunda och Bergsbrunna via Uppsala centrum till Gränby. Andra framtidsplaner är att göra nya stationer på existerande spår, bl.a. Bergsbrunna och Norra station. Det förs även diskussioner om att återuppbygga Enköpingsbanan, och att renovera järnvägen mellan Uppsala och Faringe så att det ska gå att köra moderna vagnar där.

Den linje som vi känner som Lennakatten är egentligen två olika linjer som har slagits ihop efter nedläggning för att bevaras för museala ändamål. Sträckan Uppsala-Länna invigdes 1876 som Upsala-Lenna Jernväg. Sträckan Lenna-Faringe är en rest av Länna-Norrtälje järnväg som invigdes 1884. Båda banorna lades ned för reguljär trafik 1977. De första spårvagnarna i Uppsala invigdes 1906. Sista linjen lades ner 1953.

Nästa nummer kommer 1 december 2018