Snabelposten nummer 1 2020 by Snabel-Posten

Sn@belPosten Nummer 1, 2020 Pris 25 kronor

Vi har besökt

KUMLABUNKERN

Teater &Film

Göran Ragnerstam

Samhälle Vägens Hjältar

Vi har även träffat Youtubern Lea Wallin, skrivit en bokrecension, besökt Konstbruket och skrivit om sagosamlingen Tusen och en natt.

Personligt Varför!?

är det blir ont om pengar i samhället, och kommuner, landsting och regioner måste skära ned, så är det allt som oftast de som redan har det svårt, som drabbas - de som är sjuka, funktionsnedsatta, äldre eller invandrade. Varför är det så?

”Ibland har man fått höra dumheter som att dödligt cancersjuka eller personer med riktigt svåra rörelsehinder ska stå till arbetsmarknadens förfogande”

Och varför kan samhällspersoner, som politiker och olika tjänstemän, inte förstå att funktions-hinder och -variationer i de flesta fall inte läker ut som riktiga sjukdomar?

diabetes för sjuk. Diabetes är en funktionsvariation, inte en sjukdom. Samma sak kan sägas om autism, Aspergers syndrom och olika psykiska åkommor. Naturligtvis kan de ge upphov till sjukdomsliknande tillstånd ibland, och medicin kan behövas (av olika anledningar), men sådana här tillstånd är inte sjukdomar utan funktionsvariationer - kroppen fungerar, men inte som för majoriteten av oss människor. En del accepterar sin situation, medan andra vill bli av med den.

Får man en infektionssjukdom som vattkoppor, mässling eller snuva, så går den nästan alltid över, och man blir frisk igen, medan funktionsvariationer såsom CP-skada (Cerebral Pares) inte gör det. På samma sätt, läker brutna ben i de flesta fall. (Dessa fall ska inte automatiskt ge tillstånd till livslånga bidragstillstånd.) Av precis samma orsak, är det fel, att kalla de som har till exempel

Samhället tycks dock alltid vilja försöka ’bota’ alla sådana här tillstånd, och ibland blir folk tvingade att äta medicin, fast de inte vill bli av med sitt funktionshinder, eller inte förstår varför man ska ta medicinen. (På samma sätt, tycks regeringen tro, att alla kan arbeta, och ibland har man fått höra dumheter som att dödligt cancersjuka eller personer med riktigt svåra rörelsehinder ska stå till

Te x t:

n so Mattias Pers

arbetsmarknadens förfogande, fast de inte orkar jobba på grund av sin sjukdom/skada.) De som styr i samhället tycks tro att alla dessa tillstånd går över, och vill att man gång på gång ska fylla i blanketter för att övertyga att man fortfarande har sin funktionsvariation, när man har bostadsbidrag, socialbidrag eller liknande på grund av att funktionsnedsättningen gör att man inte får samma inkomst som ’normala’ människor får när de jobbar. Dessutom - blir det någon förändring, är det nästan alltid till det sämre - man får det svårare, och har ännu större behov av bidraget. Naturligtvis finns det de som fuskar med dessa bidrag, men varför ska de som sköter det bra alltid bli misstänkta för fusk? Varför ska alla bestraffas, när någon enstaka fuskar!?

Dikt Stolen i rummet

In kommer ilska, den är röd och arg Den försöker påverka flickan Hon sitter bestämt på stolen Ilskan ger upp och går In kommer skam, den är grön Och fylld med skamkänslor Den vill få flickan att känna sig skamfylld Men flickan är envis, hon rör inte en min Skam ger upp och går

In kommer rädsla, den är orange och rädd Den vill skrämma vettet ur flickan Men flickan är inte rädd, hon är trygg på stolen Rädslan ger upp och går

Te x

t rd t: Anneli Qvarfo

In kommer ångest, den är svart och fylld med ångest Den vill få flickan ångestfylld Flickan andas lugnt Ångest ger upp och går In kommer glädje, den är gul som solen Den vill få flickan glad Flickan skiner upp Glädjen stannar kvar

In kommer sorg, den är blå och sorgsen Den vill att flickan gråter Men flickan är envis, hon rör inte en min Sorg ger upp och går 2

Foto: Wikimedia Commons

Stolen i rummet En flicka sätter sig där Omgiven av väggar Ett tomt rum med bara en stol Och en flicka

Snabel-Posten:

Hallå alla Snabel-läsare! Less på grå himmel och regnskurar? Jag förstår det, men var inte oroliga, kryp nu in i er bästa mysvrå och glid ner i era bästa mjukisbyxor, för här kommer ett rykande hett nummer av tidningen ni kan värma upp er med! I detta nummer får ni läsa om anstalten Kumla, härliga matrecept och om Vägens Hjältar, med mera. Trevlig läsning, önskar er tf. chefredaktör Nils Pleje

Knivstagatan 10B 753 23 Uppsala 018-727 40 03 snabel-a@uppsala.se www.snabelposten.se Ansvarig utgivare: Mari Ekh 018-727 71 57 Tf Chefredaktör: Nils Pleje Redaktionssekreterare: Christopher Lundgren Illustratör: Eva Wiik Korrektur: Mattias Persson Tryck: Wikströms Tryckeri AB

@ Snabel-Podden är ett samarbete mellan Radio Fyris och Snabel-Posten. Här kan man lyssna på valda delar av våra reportage. Sök efter Snabelpodden på www.radiofyris.se eller som podcast på Itunes.

Redaktionen:

Jonas Bennemark, Mattias Persson, Erica Belin Westerlund, Eva Wiik, Rebecca Magnestig, Karl Johan Säll, Hjalmar de Jong, Rebecca Albrektsson, Linn Andersson, Anneli Qvarfordt, Magnus Hedman, Christopher Lundgren

Trevlig lyssning!

Innehåll Personligt......................................... 2 Dikt................................................. 2 Neda Ameli....................................... 4 Lea Wallin......................................... 5 Debattartikel om klimatförändringar..... 6 Bokrecension.................................... 7 Anstalten Kumla................................ 8 Göran Ragnerstam............................ 11 Konstbruket..................................... 12 Vägens Hjältar.................................. 14 Tusen och en natt............................. 15 Serie............................................... 16

Visst vill du ha fler nummer av

Sn@bel-Posten? Kontakta oss!

En helårsprenumeration kostar 150:Lösnummer till försäljning finns på Snabel-Posten Knivstagatan 10 B

Prenumerationsvillkor: Prenumeration förnyas automatiskt om inte uppsägning sker senast två veckor efter att du fått sista numret. Utebliven betalning räknas ej som uppsägning.

Hej! Jag heter Snabla och är Snabelpostens nya maskot, som Anneli har handvirkat! Jag följer med ibland på reportage, och får träffa spännande människor. Jag har gömt mig på tre ställen i tidningen, se om du kan hitta mig . . . Facit hittar du på baksidan av tidningen.

Läsa gamla nummer av tidningen online? Besök: www.issuu.com/snabel-posten

Omslagsfoto: Christopher Lundgren

TV-program

Text: Rebecca Magnestig Foto: Christopher Lundgren

Neda Ameli

INFO

30 oktober så gick jag och Christopher till Broströms café i Uppsala för att intervjua Neda Ameli. Hon har varit med i Farmen och är grundare till Facebook-gruppen Uppsala Gäris. Det blev en trevlig och lyckad intervju. Namn: Neda Ameli Född: 19 september Bor: Uppsala

nnan du kom till gården så var du på Torpet, och hur var det att bo där med helt okända människor? - Såhär i efterhand så saknar jag det så mycket. Jag hade verkligen velat gå tillbaka. Där och då var det jätteutmanande, och det var sådär, man fattade inte vad man gjorde, det blev lite som en bubbla. För det var svårt att bo med människor man inte känner. Vissa var lättare än andra, men nu i efterhand skulle jag gjort om det, alla dagar i veckan. Hur var det att komma in i gruppen på Farmen som har byggt upp gården från dag ett? - Det var jätteskönt, det var mitt mål att ta mig till Farmen, sen var det läskigt för att det var ett helt nytt gäng, och det var ju liksom så nära inpå finalen så dom var inte jätteglada att vi kom, men däremot så blev jag jättevälkommen. Dom var inte otrevliga, och sen började taktiksnacket någon sekund efter, men det hör ju till. Men det var kul, det var en lättnad, man var stolt över sig själv. Man var såhär, ”om jag åker ut nu så gör det inget, för jag kom i alla fall in”. Hur var livet på Farmen? Var det som du hade tänkt dig? - Nej. Livet på Farmen var jättesmutsigt. Alltså vi hade inte rent, om man säger så, men det var mycket tuffare, och det hade jag väl räknat med, att det skulle vara tufft, men inte att det skulle vara så smutsigt. Alltså deras dass var vidrigt. Vi åkte även på kökstjänsten, och det var hur mycket disk som helst, men jo, det var väl som jag hade tänkt mig, fast smutsigare.

På vilket sätt har livet på Farmen påverkat dig? - Dels försöker jag tänka på hur mycket mat jag handlar, för jag insåg att vi levde ju på sån liten kost där borta, och innan handlade jag ganska mycket. Nu låter jag bli att handla så mycket, eftersom mycket slängs, och jag insåg att, fan, vissa människor kanske inte har någonting alls. Vi fick även koppla av på ett eller annat sätt, för man var utan el och man var utan telefon, så det blev ganska harmoniskt. Ibland åker jag till Gamla Uppsala, som är mitt favoritställe, för där får jag den där naturkänslan, som jag även fick från Farmen. Hur var det att inte ha någon kontakt med omgivningen? - Det var jättesvårt. Dels saknade man ju hemmet, för man visste inte vad som hände. Man har ju noll kontakt med omvärlden. Det gick ju så lång tid utan kontakt, så vi bodde verkligen i vår lilla bubbla. Jag visste inte ens om att det var grillförbud, att man inte fick elda, så vi satt hela tiden och tänkte ”nu grillar alla”, sen bara ”nej vi har inte fått grilla på hela sommaren”. Det var också skönt att inte veta någonting, man slapp alla nyheter, men tråkigt att vara utan nära och kära. Hur kom du på iden att grunda Facebook-gruppen Gäris? - Alltså, det kommer ifrån att det är så oroligt i Uppsala, och för att en kväll när jag var på väg hem från en fest som jag hade varit på i Stockholm så rådde min fästman mig att jag skulle ta en taxi, för att det är oroligt att gå själv. Det bekräftades också, när jag väl kom hem, att när jag själv var på väg hem så var det fyra våldtäkter och två våldtäktsförsök, och då kände jag: 4

”vart är vi på väg i vår stad när det är så mycket som sker?” Jag ska inte behöva tänka på vart jag går, och sen kom det polismeddelanden: ”undvik parker, gränder och parkeringar”, och då kände jag såhär, ”nej nu har det gått för långt”. Sen såg jag en liknande Facebook-grupp i Stockholm, i Rågsved, och då tänkte jag ”men det är ju svinenkelt att göra en Facebook-grupp”. Vad betyder namnet Gäris? - Det är slang, förortsslang för tjejer, och det behöver ju inte bara vara tjejer som ser ut som tjejer, utan även om man känner att man är en kvinna. För mer information, sök på Uppsala Gäris på Facebook.

Vad har du för intressen? - Jag gillar att hitta på saker, som att jag har börjat måla möbler hemma. Inredning är ett stort intresse, har jobbat med det tidigare också. Kläder, älskar kläder. Socialt, jag älskar att umgås med vänner. Sen målar jag tavlor, så det är ett generellt intresse, målandet.

Vad handlar programmet Farmen om?

Farmen är en dokusåpa där deltagarna placeras på en bondgård. Där ska de bo i ett antal veckor och leva som bönderna gjorde på slutet av 1800-talet. Torpet är en del av programet farmen, där man får träffa gamla och nya deltagare.

Youtube

Text: Rebecca Magnestig Foto: Privat

Lea Wallin

INFO

Jag har gjort en mejlintervju med Lea Wallin. Hon håller på med Youtube och lägger upp videor där hon pratar om listor på olika ämnen, och vloggar om vad hon gör under dagen. Namn: Lea Walllin Född: Skellefteå Bor: Skellefteå

En list-video tar totalt uppåt 5-6 timmar med faktasökning, filmning och redigering.

Hur många gånger i veckan lägger du ut listor och vloggar på Youtube?

ur kom det sig att du började hålla på med Youtube?

- Jag var mammaledig med mitt andra barn och jag ville ha något att pyssla med, så jag tänkte då att ”jag testar så ser vi hur det går”, mest för skojs skull. Hur går det till när du lägger ut vloggar och listor på din kanal?

- När jag vloggar filmar jag i stort sett bara vad jag gör den dagen eller den helgen. När jag gör list-videos så börjar jag med att hitta ett ämne som kan vara intressant. Söker sedan reda på 10 saker kring detta ämne och skriver ner dem, filmar dessa punkter och sedan redigerar dem för att sen kunna lägga upp dem på kanalen. Hur lång tid kan det ta ungefär att lägga upp?

- En vlogg tar ca 1,5 - 2 timmar att redigera, plus filmningen som sker under dagen/ dagarna.

- Jag försöker göra en vlogg i veckan, listor minst 3 i veckan, men gärna 4-5 om möjligt. Vad har man för material?

- Man behöver en eller flera kameror, mikrofon, stativ, studiolampor, dator och redigeringsprogram. Vad är det bästa med att hålla på med Youtube?

- Alla fantastiska fans (just nu har jag 156 000 prenumeranter). Vilken lista har varit roligast att göra och vilken har varit den mest obehagliga du har gjort?

- Så svårt att säga! Men jag gillar personligen riktigt häpnadsväckande videos med folk som är riktigt galna, t ex, svartsjukaste partners, värsta exen, ofattbara kroppar, men också olika galna världsrekord. Obehaglig video? Ja... ingen är väll direkt så obehaglig, men saker du inte vill veta eller videos med de hemskaste personerna t ex, värsta lärarna, värsta papporna osv.

står ursprungligen på engelska så det är från alla möjliga olika länder. Kommer du att hålla på med Youtube länge?

- Jag kommer inte att sluta inom kort, men jag vet heller inte om jag kommer hålla på i all evighet. Men som det ser ut just nu så vill jag hålla på länge. Annars hade jag nog drivit eget företag på något sätt. Förutom Youtube så jobbar jag med sociala medier, som Instagram.

”Jag gillar personligen riktigt häpnadsväckande videos, med folk som är riktigt galna” Vad har du för intressen?

- Förutom familj och vänner älskar jag shopping, skönhet och mode. Träning och mat står mig också väldigt varmt om hjärtat. Vad gör du på din lediga dag?

- Är jag helt ledig en dag så skulle jag inhandla god mat och godis, då jag älskar sötsaker. Ta en dusch, tända ljus, slå på en riktigt bra serie eller film, och sedan bara vara. Mina dagar är fyllda med fart och fläkt, både på grund av jobbet, men även för att jag har två små pojkar i åldrarna 4 och 3 år. Alternativt göra en Date Night med min sambo, eller hänga med vänner över en god bit mat.

Har du någon favoritlista som du har lagt upp?

- Favoritlistorna är de som jag själv är intresserade av att höra om, t ex sjuka saker som sålts på nätet osv. Var hittar du fakta när du gör en lista på olika ämnen?

- Jag söker på Google och 95% av all fakta 5

Vad är vloggar för något?

Att vlogga är lite som att blogga, alltså att man lägger ut texter på nätet, där man skriver om sina tankar kring olika saker eller upplevelser man varit med om, fast man gör en film av det istället, där man oftast filmar sig själv.

Miljö

Text: Magnus Hedman Foto: Wikimedia Commons

Debattartikel: klimat och miljö Värna om alla djur i Guds underbara natur, ingen förtjänar att sättas i bur, så varför gör ni då det med matindustrins djur? Skämmas ni borde, eller hur?

u som läser detta kanske tycker att tonen i de diktade raderna låter munter, må så vara, men det fanns underton av alvar. Som jag ser det måste vi ändra på oss, både vad gäller vår attityd, vårt levnadssätt, så som våra konsumeringsvanor, och vi måste bete oss som om vi verkligen förstår allvaret i den här situationen, och inte bagatellisera den. I USA, t ex, lever och agerar de idag som om de hade 4.1 jordklot till sitt förfogande, och i Sverige som om vi hade 3.8 jordklot, istället för ett. Ska vi ha den minsta chans att uppnå Parisavtalet om att hålla nere jordens temperatur under 1.5 grader måste vi skärpa oss, och förmå länderna som släpper ut mest koldioxid i världen att inse alvaret i situationen, och göra någonting åt den, istället för att låtsas som den inte existerar. Konsumtion Konsumtion kan underlätta våra liv på olika sätt, genom de varor vi köper, men det är aldrig bra att överkonsumera t ex livsmedel och elektronik. Många tänker nog inte på hur mycket avfall det blir av att tillverka mobiltelefoner. I genomsnitt producerar endast en mobiltelefon hela 86 kilo avfall. Detta beror delvis på de metaller som finns i telefonen.

När dessa bryts produceras stora mängder avfall. Dagens överkonsumtion har lett till överfulla sop- och mat-berg. Vi köper mer mat än vi äter upp. En studie från 2016 visar att det i Sverige blir ca 1,3 miljoner ton matavfall per år, varav hushållen står för den absolut största delen, 938 000 ton. Levnadsmönster och struktur Två viktiga saker är motion och hälsa, men hur är det egentligen med den saken? Vi är byggda för ett aktivt liv och inte för ett passivt liv. Den nuvarande generationen kallas ibland ”den förslappade generationen”, inte utan skäl därför att vi sitter väldigt ofta stilla och rör oss för lite. Detta delvis för att vi lever i ett teknologiskt samhälle, där många yrken inte kräver att personer är uppe och rör sig aktivt, utan att man sitter vid en dator istället. Tillvaron för våra förfäder på savannen krävde att de var i rörelse för att inte t ex bli dödade, och det finns kvar än idag i vårt DNA. Så rör på dig. Transporter och färdmedel Jag nämnde tidigare att vi måste ändra på vårt levnadsmönster, men det gäller även vårt transportmönster. Idag när vi skall resa längre sträckor så nyttjar vi ofta flyget, men vad vi då inte tänker på är att det transportmedlet släpper ut stora mängder koldioxid ut i atmosfären. Den extra koldioxiden skapar ett slags täcke, som stänger inne solens strålar, itsället för att de reflekteras ut i rymden, vilket på sikt höjer jordens temperatur (därav ordet ”Växthuseffekten”). Det ökade utsläppet av koldioxid, i kombination av andra faktorer, resulterar t ex i att isar smälter, havsnivåer stiger, samt att det blir dålig skörd, orsakad av torka. Eller se bara vad 6

som hänt i Australien i år, med de enorma skogsbränder som härjat där, orsakad av rekordhöga temperaturer, och som troligen förvärrats av klimatförändringar. Sålunda borde vi istället välja ett miljövänligare alternativ när vi reser t ex tåg båt eller buss. Det är alltigenom positivt att allt fler idag börjar ”tänka om”, äta bättre, röra på sig mer och därigenom få ett bättre och sundare liv, som även kan gynna klimatet. Men det spelar ingen roll om en del ändrar på sig om den andra hälften av befolkningen lever som de alltid har gjort. Sammanfattning Vi måste skärpa oss och leva som vi lär och sluta att slösa med jordens resurser! Slår man samman första, andra och tredje stycket blir kontentan denna: vi konsumerar för mycket, vi lever över våra tillgångar, sliter på jordens resurser och beter oss som vi hade 3.8 jordklot. Vi konsumerar mer än vad vi äter upp, varför nästan 938 000 ton slängs i soptunnan. En gång i tiden levde människan i samklang och harmoni med jorden och dess invånare, men istället för att med måtta leva av vad moder natur kan ge, så missbrukar vi hennes tillgångar. Varför? Jag tycker verkligen att ”varningsklockorna” har lyst ilsket rött ett bra tag nu, men som det verkar till föga nytta. Det är precis som om folk hade en ”ja, ja-det-angår-intemig-attityd”. Vilket är i högsta grad beklagligt eftersom det mänskliga måendet och situationen i naturen är sammanlänkade. Känner man inte till detta faktum? Som tur är börjar allt fler idag ta till sig alvaret i situationen, vilket är någonting som alla skall göra och leva efter. Alla måste hjälpas åt för att säkra människans framtid, det är inget enmans jobb.

Du skall behandla andra såsom ock du vill att andra skall behandla dig

Bokrecension

Text och foto: Anneli Qvarfordt

”Portioner under 10:an”och ”Portioner under tian, 300 kronors-veckorna”

Det talas mer och mer om klimatet, att vi borde spara på våra resurser. Att vi borde äta mindre kött, för att kött har stor påverkan på miljön. Men många har bilden av att just vegetarisk mat kostar mycket, det tar lång tid att laga och är krångligt, och att det inte alls är gott.

anna Olvenmark är dietist och har gett ut

kokböckerna ”Portioner under tian” och ”Portioner under tian, 300 kronors-veckorna”. Hon driver även hemsidan undertian.com, där hon lägger ut recept som kostar max tio kronor per portion. Med andra ord: bra mat för både din plånbok och för klimatet. Hon tipsar även om olika Stay Cheaptips, om hur du kan spara pengar genom att äta mycket baljväxter, som bönor och linser, och att inte överkonsumera. Recepten är både lakto-ovo vegetariska och veganska. Lakto-ovo-vegetariskt betyder att du inte äter kött, men äter ägg och mjölkprodukter. Om man är vegan äter man inga animalier alls, utan bara växtbaserad kost. Hon ger ut recept på olika matlådor du kan ha med till skolan eller jobbet, eller äta någon dag du absolut inte orkar laga mat. För du sparar verkligen pengar om du tar med matlåda. Hanna ger även tips på utemiddagar, och då menar hon inte att man ska gå på restaurang, utan att gå ut i naturen och äta, för naturen är ju riktigt vacker. Hon har bra recept just för utemiddagar. Hanna ger även tips på frukost och mellanmål, även billiga pålägg man kan göra själv.

Du får göra recepten steg för steg, och de är lätta att följa, och en del recept är perfekta när man får gäster. Hon har dem på sin hemsida och även i sin kokbok ”300-kronors veckorna”. Det är veckomenyer som kostar ca 300 kronor i veckan. Ibland kan det vara svårt att veta vad man ska laga, så lite tips är ju alltid välkommet. Ungefärlig tid för att tillaga recepten står angivet, men oftast tar det max en timme. Recepten räcker för 4-8 portioner. Mina favoritrecept är kålpuddingen gjord på Belugalinser, torkad sojafärs och vitkål, serverad med lingon, potatis och sås. Sötpotatis- och morotssoppan med röda linser och citron är också väldigt god. Pizza bianco med kronärtskockskräm och

potatis, även pizzan med vita bönor i degen toppad med citronkräm och blomkål blev en favorit. Pizzan tar lite längre tid än en timme eftersom degen måste jäsa. Även pajen med Belugalins-fyllning är riktigt god, och den finns på hemsidan. Jag gillar Hannas idé att mat inte behöver kosta så mycket, det blir gott ändå och jag äter bara vegetarisk kost så det passar mig utmärkt.

Boken får betyget fem av fem Snabla!

Samhälle

Text: Erica Belin Westerlund Foto: Christopher Lundgren

Anstalten Kumla

Ett av Sveriges säkraste fängelser

Jag och Christopher tog buss och tåg till Kumla-anstalten (även kallad Kumlabunkern) för att träffa Magnus som är chefen över anstalten. När vi var nästan framme såg vi muren och hur högt staketet var där. Sen kom vi fram, och då fick vi ringa på en klocka, och säga till vakten vilka vi var och vem vi skulle träffa. Efter det så öppnades en jättestor grind som vi gick igenom, sen gick vi till nästa grind för att gå igenom där. Men vi trodde inte ens att man fick gå igenom grinden. Där stod Magnus och väntade på oss, sen gick vi in i ett litet kontor där vi gjorde intervjun. Namn: Magnus Östlund Född: 1968 Yrke: Tillförordnad kriminalchef, och har varit det i nästan ett år.

ur är det att vara chef över anstalten Kumla? - Det är ett jobb som är ganska krävande, det är mycket att göra. Det är ibland väldigt stressigt, men framför allt så är det ett väldigt roligt och intressant jobb, tycker jag. Det är jättemycket bra personal som jobbar här och mycket spännande mäniskor som man träffar i det här uppdraget, så jag tycker det är ett jättekul jobb. Hur kom det sig att du ville jobba just på anstalten Kumla? - Jag är ju från Kumla i grunden, så jag är född och uppväxt här i trakterna. När

jag var liten så fanns ju anstalten också, och det har alltid varit en spännande plats som man sett, men inte vetat så mycket om. Sen fick jag möjlighet att sommarjobba här när jag var ung, när var 20 år ungefär, och hade egentligen inte tänkt jobba här hela livet, men sen blev jag kvar. Jag tyckte det var kul och jag trivdes. Sen har jag fått sådan möjlighet att utvecklas här också. Är du bara chef eller jobbar du något på någon avdelning? - Jag började som kriminalvårdare så jag har gjort många olika arbetsuppgifter här. Jag har också jobbat med personalfrågor av olika slag, och sen har jag varit chef för några avdelningar innan dess. Nu på slutet har jag varit chef över hela anstalten.

Hur kan en cell för en intagen se ut? - Vi har lite olika varianter. De minsta cellerna är 6 kvadratmeter ungefär och i dem finns det ett handfat med rinnande kallt och varmt vatten, det finns en säng, en anslagstavla, en garderob och sen är det ett fönster så att man kan få in dagsljus i cellen. Det är i princip så som det ser ut. Sen finns det i alla celler en klocka, det finns en signalanordning som man kan trycka på så man kan komma i kontakt med personalen, och sen finns det en TV i varje rum. Men sen finns det större rum också. Vi har byggt anstalten i olika omgångar där första delen byggdes redan på 1960talet, och sen har vi byggt ut och byggt till de senare delarna. Där är rummen större. Där har vi även toalett inne på varje rum, men det har vi inte i den gamla delen. Hur många intagna får plats på varje avdelning? - Den minsta avdelningen vi har, där bor det ca 10 intagna. Men det beror lite på hur man menar. Om man menar som ett hus, kan ett hus bestå av 70 intagna. Det kan vara uppdelat i många små avdelningar och korridorer där inne, så i en korridor bor det som högst 20 intagna. Vad får de intagna göra om dagarna? - Vi kallar det för att de ska sysselsät-

tas, och det kan vara att de antingen går och jobbar, det som vi kallar för arbetsdrift, och vi har en mängd av olika arbeten. Man kan jobba på tvätteriet, på vår plastindustri, träindustri, montering och förpackning eller på vår metallmekaniska industri, så arbetsdriften är största sysselsättningsgrenen. Sen kan man gå i skolan, vi kallar det för lärcentrum, där man kan gå i vuxenutbildningar. Oftast är det då att man läser in grundskola eller gymnasium. Man kan också läsa svenska för invandrare, om man inte kan svenska så bra,

utbildning, alltså lär sig mer teoretiska, delar så att man varvar teori och praktik under ungefär två års tid, och den ska alla gå i början av sin anställning. Får de intagna någon permission? - Oftast får inte våra intagna någon permission på egen hand, som vi säger, de får alltså inte gå ut här ifrån och ha permisson och sen komma tillbaka igen, utan det de kan få är något som kallas för särskilda permissioner, och bevakade permissioner, vilket betyder att de kan gå ut med personal och göra olika saker. Ungefär en gång om året kan man få gå ut på någonting som heter lufthålspermission, och det är egentligen bara för att man ska bryta de negativa konsekvenserna som finns av att vara inlåst, alltså man ska få vara ute och se något i samhället. Man kanske går och äter på en restaurang, eller man kanske går och handlar lite. Men sen kan man också få särskilda permissioner, det kanske händer saker i ens liv, man kanske måste gå på någon anhörigs begravning eller liknande, och då kan man få ledigt för det. Man kanske ska bli pappa, och då kan man få möjlighet att komma ut i samband med sådant, eller när någon nära anhörig blir sjuk. Sen finns det också normala permissioner, men de flesta som sitter här hos oss – för det här är en högsäkerhetsanstalt – får inga vanliga permissioner. De flesta av våra intagna här har så höga risker, som vi säger, att de skulle nog inte komma tillbaka om vi släppte ut dem, utan då skulle

”Ungefär hälften sitter här antingen för att de har dödat någon eller för att man har misshandlat någon” eller så kan man sysselsättas med att gå det vi kallar för brotts-och missbruksrelaterande program, alltså om man har någon form av problematik som man behöver jobba med så kan man få hjälp och jobb av oss. Vi försöker få de intagna att själva inse att inte hålla på med narkotika längre, eller att man ska tänka på vilka konsekvenser det får när man begår ett brott, så att man blir mer eftertänksam. 6 timmar varje dag sysselsätts de intagna, då de är i någon form av verksamhet. Hur många är det som jobbar med de intagna? - Ca 500 anställda är vi totalt här på anstalten. De flesta är kriminalvårdare, det är den stora personalkategorin. Sen finns det också chefer som jag, det finns administrativ personal, det finns personal som jobbar med intagnas sysselsättning, alltså produktionsledare, det kan vara lärare, handläggare, sjuksköterskor och kockar (vi har ett eget kök här). Det är många olika yrkeskategorier här inne, men totalt sett är det ungefär 500 anställda, och då har vi ungefär 450 intagna. De som är vakter, har de gått några utbildningar? - Ja alla måste gå kriminalvårdens egen utbildning, och den är just nu. Om man skulle börja här idag så får man gå en utbildning som totalt sett pågår i två år, men ibland är man här och jobbar och ibland är man mer på

de försvinna. Så om de ska på begravning så har de alltid vakter med sig, oftast två eller tre stycken. För vilka brott kan man hamna på Kumlas anstalt? - Det vanligaste brottet för att sitta här är någon form av våldsbrott, så ungefär hälften av de som sitter här gör det antingen för att de har dödat någon eller för att man har misshandlat någon eller på något sett skadat någon annan mäniska, så det är en stor grupp. Ungefär 25 % sitter här för att de har begått narkotikabrott. Oftast handlar det då om att man har försökt smuggla narkotika, kanske över gränserna, att man försökt ta in narkotika från ett annat land, eller att man har sålt narkotika. Resten kan man säga sitter fängslade för rån och stöld, det man kallar för tillgreppsbrott, och man kan sitta för olika typer av sexualbrott, så det är väldigt många olika brott. Det är väl olika hur länge de får sitta på Kumla, beroende på vilket brott de har gjort också? - Ja precis. De flesta som sitter här sitter ganska länge, de har ganska långa strafftider. Genomsnittet för våra intagna är någonstans mellan 6 och 7 års fängelse, så det är ganska långa, men det är en del variation. En del sitter bara här kanske någon månad, och sen finns det de som sitter livstid, så att någon stans där emellan, men många sitter på långa strafftider.

det var 1991, men före det på 80-talet, 70-talet och på 60-talet var det ganska frekventa rymningar. Men vi har stärkt upp jättemycket nu med olika säkerhetsarrangemang. Christopher har en fråga:

Får de intagna ta emot besök? - Man kan få ta emot besök som intagen om man har tillexempel barn eller föräldrar, fru eller en fästmö, då kan man få komma hit och besöka, men då tittar vi först vem personen är som ska komma hit, för att se om den personen själv är straffad för något, eller om den är misstänkt för olika brott, då kan det bli lite svårare att få komma hit.

inslag om hur anstalten och kriminalvården fungerade för ganska länge sedan. Filmen baseras ju på en historia som faktiskt hände här på anstalten för en massa år sedan. Det var ett teaterprojekt som pågick här och de intagna som ingick i det här teaterprojektet åkte faktiskt ut och hade en turné, och jag tror att när de var i Göteborg så var det några som rymde från det här teatersällskapet. En del saker stämmer fortfarande överens med filmen, som hur anstalten fungerade kanske för 30 år sen, och en del saker är ju rent påhittade för att det ska bli en bra film.

”Förut hade vi mycket större problem med narkotika, men det har blivit mycket bättre” Vad får intagna för mat? - Vi har två olika sätt att hantera mat på. Antigen får man mat som vårt centralkök lagar och som skickar ut lunch och middag två gånger om dagen, förutom att de kan göra lite egen frukost. Det är bra mat tycker jag. Vi äter samma mat i personalmatsalen som våra intagna. Sen har vi några avdelningar där vi har något som kallas för självförvalting, där de intagna istället får möjlighet att köpa råvaror och sen laga mat själva, så då går de ihop som ett matlag och då lagar några intagan lunchen, och några andra lagar middag, och så lär man sig samtidigt. Har du sett filmen Vägen ut? Är den verklighetstrogen? - Jag har sett den för jättelänge sedan, och det är väl som vanligt tänkte jag säga, när det gäller film, att det är tillspetsat. Men det finns ju till exempel

Jag tänkte på att de tog in så mycket narkotika i filmen, är det samma här också, är det lätt att smuggla in? - Jag skulle vilja påstå att det där var tillspetsat redan då. Förut hade vi mycket större problem med narkotika, men vi har blivit mycket bättre på att jobba mot narkotika på olika sätt, så idag finns det problem bara då och då att det kommer in narkotika, men det som kommer in är oftast ganska små mängder, och det är mycket svårare här inne på anstalten att distribuera narkotika. Har det hänt att någon intagen har rymt någon gång? - Vår senaste rymning – vi kallade det egentligen inte för rymning då för det var en fritagning – det var när beväpnade personer kom utifrån och fritog några intagna, och det var 2004, så det är femton år sen ungefär. Gången innan 10

Vad är det för skillnad på de som har gjort brott och hamnar på andra anstalter med lägre säkerhet, än de som hamnar på Kumla? - Ja, det är en jättebra fråga, och det är inte så jättelätt att svara på heller. Oftast handlar det inte så mycket om vilket brott man har begått, utan vi tittar på vilka risker som finns med just den här personen. Finns det stora risker, som att vi tror att den här personen ska försöka rymma eller han ska försöka bli fritagen eller han kommer fortsätta begå brott inne på anstalten, eller vi kanske misstänker att han kommer att vara våldsam, då hamnar man på en anstalt med hög säkerhet. Finns det låga risker för allt det här som jag just sa så hamnar man på en öppnare anstalt. I princip kan vi få hit någon som har begått ett ganska bagatellartat brott, och någon som har begått ett allvarligt brott kan hamna på en öppnare anstalt, men det finns nästan alltid samband mellan lång strafftid, och att det finns en risk för att den intagne kommer avvika. Har man en månads fängelse har man inte så stor anledning att rymma kanske, men har man tio års fängelse kanske man har större anledning att försöka rymma och försvinna. Så där finns det ett visst samband med strafftidens längd, men vi tittar individuellt på vilka risker som finns för varje person och sen placeras de utifrån det. Här har man ganska höga risker, eftersom man sitter på Sveriges mest slutna anstalt, och den största anstalten. Nyponsoppa eller ostbågar? Ostbågar. ”Vägens hjältar” eller ”Bonde söker fru”? ”Vägens hjältar” har jag nog aldrig sett så jag måste nog säga ”Bonde söker fru”. Yatzy eller Fia med knuff? Yatzy. Gå på café eller plocka svamp? Det är nog café.

Teater&film Göran Ragnerstam

Text: Erica Belin Westerlund Foto: Wikimedia Commons

Jag fick intervjua Göran Ragnerstam över telefon. Det blev en bra och intensiv intervju, för han kunde bara prata i fem mintuer.

ur länge har du varit skådespelare? Jag har varit skådespelare i 35 år.

Vad är det bästa med skådespeleri? Det är att möta olika texter, och försöka gestalta dem. Vad är det roligaste, film eller teater? Inget av dom. Allt har att göra med sammanhanget, vilka människor som är med och spelar in. Det är inte huvudsaken vilken av dem det är. Hur var det att spela in ”Vägen ut”? Det var bra, men tidiga mornar, kom hem sent. Ganska tuffa dagar, men det fungerade bra. Hur kan en arbetsdag se ut för dig? Det är totalt olika, vad du gör, om det är teater eller film. Det kan vara att man jobbar alltifrån nätter eller kvällar, eller alltihop, så det är väldigt olika utifrån vad det är för jobb jag gör. Vilken är din favoritfilm du har spelat in? Det var ganska svårt. En serie jag har spelat in i tre delar heter Soldater i Månsken, tyckte jag var väldigt bra.

Brukar du se filmer som du själv har varit med i? Ja, alltså man är ju inbjuden på premiärer och ska se filmerna, så att det brukar jag vara. Vad håller du på med just nu i filmbranschen? Jag håller på med en novellfilm för akademibalen, Sebastian Johanssons avgångsfilm från skolan, en novellfilm på 25 minuter som jag spelar in just nu.

Favoritmat: Makrill. Favoritläsk: Ingen. Favoritmusik: Rolling Stones. Vad gör du på en ledig dag? Promenerar, träffar

Går du själv och ser på teater? Ja jag ska göra det imorgon, ska se en teater som min son har gjort scenografi och kläder till, för en barnföreställning på operan i Göteborg.

vänner, gör saker som jag inte hunnit med.

ANNONS

Du vet väl att vi finns på sociala medier? På Facebook får du en liten inblick i hur livet på redaktionen ser ut, och vad vi gör om dagarna. Sök på: Snabel-Posten På Instagram lägger vi oftast ut bilder på folk som vi träffar och som vi intervjuar. Bilden till höger visar när vi träffade Greta Thunberg för ett litet tag sedan. Sök på: snabelposten

Helt klar

Kultur&konst Intervju på Konstbruket

Text: Hjalmar de Jong Foto: Nils Pleje

Jag hade fått veta att Konstbruket i Ekeby firade 10-årsjubileum, så jag och Nils åkte dit för att få några bilder och intervjuer.

onstbruket är en daglig verksamhet där deltagarna skapar konst av olika slag, allt från tavlor till musik. De har sina lokaler i en av de få byggnaderna som är kvar från gamla Ekeby bruk, som var ett stort tegelbruk som tillverkade allt från tegel och kakelugnar till utsmyckade köksredskap och vackra prydnadsföremål. Bruket grundades år 1886 och lades ned år 1978 men hann under den tiden bli ett av de största keramiska företagen i hela Europa, som exporterade föremål till många länder runt om i världen. Mer om Ekeby bruks historia kommer i nästa nummer. När vi kom till Konstbruket så var det olika musikuppträdanden i ett av rummen. Vi tog några bilder och sen frågade vi om vi fick göra någon intervju. Efter alla musikuppträdanden så fick vi både en intervju med en deltagare och med en ur personalen. Intervju med Angelina Österholm Hur länge har du jobbat här? - Jag har jobbat här i ungefär tre till fyra år. Hur ofta jobbar du här? - Jag jobbar hela måndagen, halva tisdagen, hela onsdagen och hela fredagen.

Hur ser en dag ut för dig? - Jag kommer till jobbet ganska tidigt, sen brukar vi gå igenom dagen och prata om vad vi ska göra. Sen brukar jag mest måla. Jag använder mig av många olika tekniker, allt från blyerts till olja och akvarell. Ibland jobbar jag med musik också, jag skriver egna låtar också. Vad är det som är bra med att jobba just här? - Att man får göra det man tycker är roligt och att man får skapa. Att skapa har varit en av mina överlevnadsstrategier, att få skapa och skriva. Det är också en bra miljö här, vi tar hand om varandra, det är bra sammanhållning. Vilken konstform tycker du mest om att arbeta med? - Jag tycker om att använda mig av akryl eller akvarell och jag målar mest människor och landskap. Hur många tavlor har du gjort? - Det vet jag inte för det är så många, jag har ju också gett bort många tavlor som presenter, så jag har inte koll på hur många det skulle bli sammanlagt. Tror du det är fler än hundra? - Ja, många fler, det är säkert över femhundra!

Hur når du ut med din konst till allmänheten? - Jag brukar lägga ut bilder på min konst på Facebook och sen när vi har utställningar så brukar jag tipsa alla jag känner om att komma dit. Har du sålt någon tavla? - Ja, jag har sålt några idag, men sen har jag ju sålt flera tavlor tidigare också. Har du något kul minne från den tid du har jobbat här hittills? - Ja, det är nog när vi har haft utställningar och jubiléer som idag. Intervju med Ingrid Pihl Hur länge har du jobbat här? - Med dagliga verksamheten så jobbade jag i nästan nio år. Så du jobbar inte här längre? - Nej, nu är jag pensionär. Hur såg en dag ut när du jobbade här? - Vi började vid 9:00, satte oss ner och fikade, och pratade om vad vi skulle göra under dagen. Det var lite olika under olika dagar i veckan.

Det kunde tvara att vi gjorde en skrivuppgift, att man skulle skriva om någonting inom något tema. Ibland hade vi drama. Vi har också gjort många studiebesök. Vi jobbade till klockan 15:00.

Hur gör ni för att nå ut med er konst till allmänheten? - Vi började med att ställa ut på hotell Gillet där det var en utställning där alla kunde ställa ut sin konst. Sen fick vi Kulturcafét vid Walmstedtska gården, och där kunde vi ha individuella utställningar, där alla deltagarna fick ställa ut sin egen konst. Sen har vi haft utställningar här på Konstbruket förstås, precis som nu. Vi har också haft utställningar i Enköping, på stadsbiblioteket och i psykiatrins hus. Hur startades Konstbruket och hur kom det sig att ni hamnade just här? - Det började med att min kollega Kia Unné hade en dröm om att starta en konstskola, så det var vad vi utgick ifrån. Sen fick vi kontakt med Studiefrämjandet som tyckte att det var en spännande idé. Det blev ingen konstskola, men det blev

ett arbetsmarknadsprojekt med konstnärlig inriktning. Sen började det pratas om att andra aktörer än kommunen kunde starta en daglig verksamhet. Då såg Ia Ericsson från Studiefrämjandet chansen att vi skulle kunna starta en daglig verksamhet, så hon ansökte om det, och sen fick vi det.

bruket så finns det en utställning här bredvid. Du går bara in i porten bredvid och sen går du upp för en trappa och där kan du se olika föremål och bilder.

Det var alltså tio år sedan? - Ja, det var tio år sedan det blev en daglig verksamhet, men om man räknar från allra första tanken på att starta det här projektet så är det fjorton år sedan.

Har du något kul minne från när du jobbade här? - Kul minne? Oj, det finns ju hur mycket som helst. Vi har gjort så mycket saker. Vi har rest, bland annat till Lund och besökt en verksamhet där som också sysslar med konst, till Gävle har vi också åkt, vi har också varit på alla museer i Uppsala. Men om jag ska komma på något speciellt roligt, ja då är det nog faktiskt när vi hade utställning på kulturcafét, det var ett väldigt trevligt tillfälle. Jag tror att det stärkte självförtroendet hos våra deltagare, att få visa upp sin konst. För det var verkligen bra saker de hade gjort.

Men det är alltså inte en kommunal daglig verksamhet? - Nej, det är Studiefrämjandet som är huvudman. Vad var det i de här lokalerna innan ni kom hit? - Från allra första början så har det ju varit kakel och keramik-verksamhet i hela huset. Ja, det var ju det som var själva Ekeby bruk, men det lades ju ner i slutet av 1970-talet, så vad var det här mellan den tiden och fram till att ni flyttade in här för tio år sedan? - Kommunen hade en ramverksamhet, alltså en ramverkstad här, det vet jag, men förutom det så vet jag inte vad som har funnits här. Jag tror att det var Studiefrämjandet som tog över några av lokalerna efter det. Det är vad jag känner till i alla fall. Sen om du vill veta mer om det gamla

Ingrid Pihl

Jaha, det verkar intressant, är det öppet nu tror du? - Ja, det är det, de har ofta öppet.

Efter intervjuerna så fikade vi. Det fanns både tårta och kakor. De sålde även lotter så jag och Nils fick dra en lott var. Nils vann inget men jag fick en vinstlott så då fick jag välja en tavla som jag fick ta hem. Men det var Nils som sa vilken lott jag skulle dra, så man kan säga att vi vann den tillsammans.

Hjalmars vinstlott!

Angelina sitter med sin konst.

Vad var det som var bra med att jobba just här? - Vi har haft ett bra innehåll och vi har det fortfarande. Det är ett varierat innehåll. Man blir kompis med alla som jobbar här, vi har haft väldigt trevligt och gjort mycket tillsammans. Vi fungerar nästan som ett kollektiv, vi beslutar saker tillsammans, vad vi ska göra och hur vi ska lägga upp veckorna.

Samhälle

Vägens Hjältar på Kanal 5: Del 1 Träff med bärgaren Berra Silwing

Namn: Berra Silwing Född: 1957, i oktober Yrke: Bärgare, och har varit det i hela mitt liv Shoppingsemester eller badsemester? Shoppingsemester om jag måste välja, eller upplevelseresor. Samsung eller iPhone? Samsung, Android alltså. Nyponsoppa eller kroppkakor? Kroppkakor. Äpple eller banan? Banan, för det äter Signe också. Vi brukar dela på en banan ibland.

I denna artikelserie har jag intervjuat ett flertal personer som har medverkat i TV-programmet Vägens hjältar på Kanal 5 om deras arbete och hur det har varit att delta i programmet. I den första artikeln har jag träffat bärgaren Berra Silwing som har varit med i programmet sedan starten 2015.

erra Silwing har alltid haft ett stort bilintresse. Han lekte med bilar som fyraåring, började jobba som bilmekaniker och utbildade sig på yrkesskolan, jobbade därefter några år på en liten verkstad och sedan som larmoperatör och trafikledare på Larmtjänst. När SOS 90 000 köpte upp Larmtjänst 1980 flyttades Berra över till SOS Alarmering, där han skötte radion åt bärgarna i Stockholm och jobbade extra som bärgare. Nu har Berra varit bärgare i 40 år och jobbar idag på Fruängens Bärgnings AB, som är anslutna till Assistancekåren. Från att ha jobbat schemalagda skift med både nätter och helger - i och med att det ska finnas tillgängliga bärgare dygnet runt - har han på äldre dar’ börjat gått över till att sköta driften på företaget. Dock hoppar han in som bärgare när det är mycket att göra, som när någon bil blir stående, eller när en kollega är sjuk eller vill vara ledig. En dag med bärgningsbilen börjar med att Berra ropar in på radion att han är ute. - Man slår in en kod på vår dator, som vi har i bilen, som visar var bilen är, att den positioneras någonstans i Stockholm. Så ser larmoperatören det och så skickar de det jobb som ligger närmast

Text: Christopher Lundgren Foto: Erica Belin Westerlund

i hand, säger Berra. Han kan börja med ett uppdrag på hemmaplan och jobba sig till andra sidan stan, och sedan tillbaka, - Vi försöker alltid ha lediga bärgare någonstans i stan så vi kommer nära den drabbade, säger Berra. Utöver alla vanliga bilar har Berra även bärgat ett flertal lyxbilar som Aston Martin värda sju miljoner kronor, sportbilar, limousiner och en del tävlingsbilar. Dessutom har han fått bärga många kändisars bilar, exempelvis Carola Häggkvist och Björn Skifs. - De är alltid trevliga. Jag har aldrig mött någon som har varit snorkig eller satt näsan i vädret, utan det har varit på samma villkor, säger han. Det roligaste med bärgningsyrket tycker Berra är att han aldrig vet hur en arbetsdag kommer att se ut. - Ibland så får man stå på en lastbilsvältare, det kan ta ett eller två dygn, och ibland är man ute på starthjälp åt någon och lägger på lite ström på en bil och de blir nöjda, säger han. Berra får komma till olika ställen och träffa mycket folk och hjälpa dem i taskiga situationer, vilket han tycker både känns skönt och ger mycket tillbaka med yrket. Dessutom har han alltid med sig sin hund, schnauzern Signe. Det tråkigaste, eller snarare jobbigaste, är när Berra

åker på trafikolyckor med skadade människor. - Man har sett mycket under åren, man har mycket på näthinnan. De här spökena vid dramatiska olyckor, de lämnar en inte när man åker hem, säger Berra. Dock uppväger det roliga och spännande i yrket allt det tråkiga, och han hjälper mer än vad det stjälper i bärgningsyrket. På kontoret sköter Berra faktureringar, slutgodkännanden, tittar igenom jobben och svarar i telefon när kunderna ringer och undrar var bärgningsbilarna är. Via ett radiosystem kan han även se alla bärgningsbilar i Stockholmsregionen. Han kan se vilka bärgare som är lediga, vilka tider olika bärgare jobbar och var de är positionerade. Vägens hjältar började som ett pilotavsnitt för TV4, som Berra halkade in på på ett bananskal när han jobbade i Stockholm, men det såldes sedan till Discovery Network och serien började visas på Kanal 5 med start i december 2015. I den första säsongen fick man följa både Berra och två kollegor, ett annat bärgningsbolag och Vägassistans, vilka har till

En av bärgningsbilarna de använder i programmet.

uppgift att skydda olycksplatser på Stockholms vägar. Programmet visade sig bli en succé, vilket Berra tycker är roligt, och är nu inne på sin åttonde säsong, där man utöver gänget i Stockholm även får följa bärgare i Dalarna, Norrköping, Jönköping och på Gotland. Berra har blivit så populär att man låtit göra både nyckelring och actionfigur i tyg som föreställer honom, och en actionfigur av Berras hund Signe är under utveckling. Dessutom har han blivit igenkänd överallt. - Det är många andra bärgare som får frågan om varför inte jag kommer och bärgar istället. De tror att jag bärgar i hela landet, säger han. Assistancekåren består av 159 stationer i hela landet varav 11 stationer i Stockholm, med ca 2100 anställda som förfogar över 550 bärgningsfordon av olika storlekar, från små garagebilar till stora tungbärgare. De finns tillgängliga dygnet runt, och har en kundnöjdhet på 99,2 procent.

Läs hela artikeln på www.snabelposten.se

Tankar om

Text: Karl Johan Säll Foto: Wikimedia Commons

Sagosamlingen Tusen och en natt och filmen Hotell Rwanda

asim är rik och företagsam, men samtidigt snål, och avundsjuk på Ali Baba. När Ali Baba är ute i skogen stöter han på ett rövarband. Rövarbandet samlar skatter i en dold grotta. Grottan kan bara öppnas med ordet Sesam. Efter att rövarbandet har försvunnit går Ali Baba in i grottan. Ali Baba väljer att inte ta med sig någonting mer från grottan än en säck med guldmynt. Tack vare guldet från rövargrottan behöver han inte längre vara en fattig skogshuggare. Genom sin frus list får Kasim reda på att Ali Baba har kommit över en stor mängd guld. Kasim tvingar då Ali Baba att avslöja hela hemligheten bakom hur han kom över guldet. Kasim hotar Ali Baba med att antingen ange honom för myndigheterna, så att han

”Egentligen finns det ingen rikedom i ett krig. Det enda som har utvunnits i ett krig är mord, stöld och ond bråd död” hamnar i fängelse som en tjuv, eller att avslöja för myndigheterna det som han inte vill tala om för honom. Myndigheterna kommer då att ta rövarguldet ifrån honom och utbasunera historien för hela världen så att rövarna snart kommer att vara Ali Baba på spåren. Under sin brors hotelser beskriver Ali Baba vägen till rövarnas grotta och vad som är dess lösenord. När Kasim har upptäckt grottan blir han så besatt av rikedomarna i den att han glömmer bort allting annat. Därför glömmer han bort lösenordet så att han inte komma ut ur grottan med rikedomarna. Efter en stund dyker rövarna upp och de upptäcker att någon har gjort intrång i deras grotta. Kasim lyckas inte undkomma rövarna utan blir halshuggen. Rövarna lämnar kvar den halshuggna kroppen inne i grottan för att avskräcka andra från att göra intrång i den.

Skatten i rövargrottan har en förbannelse. Förbannelsen gör så att alla som tar av skatterna i grottan förlorar det som betyder allra mest för dem. På samma sätt är ett krig alltid förbannat. Alla som påverkas av ett krig förlorar någonting som betyder mycket för dem. För att kunna skriva den här artikeln har jag tittat på olika scener ur filmen Hotell Rwanda. Den här filmen handlar om folkmordet i Rwanda 1994. Ett krig blir väldigt primitivt av den enkla anledningen att det alltid gör anspråk på att vara just motsatsen. Egentligen finns det ingen rikedom i ett krig. Det enda som har utvunnits i ett krig är mord, stöld och ond bråd död. I den här artikeln har jag med två olika citat från berättelsen ”Ali Baba och de 40 rövarna”. Dessutom har jag med ett citat från filmen Hotell Rwanda. ”Och porten öppnades och han störtade in, och stod inför alla skatterna och var överväldigad. Men bakom honom stängdes dörren. Förhäxad gick Kasim omkring, rotade bland ädla stenar och tunga tyger, lät guldmynt klinga och armband med briljanter hoppa över golvet, och det var musik, den vackraste i världen, i den giriges öron” ”Slutligen tog han sig samman, höljde sin broders kropp och huvud i två dukar, lastade dem på åsnan, täckte det hela med ved och ris och motstod en impuls att raskt stoppa på sig lite guld också. Ty han hade ju tillräckligt där hemma, och nu skulle han låta sig nöja och inte utsätta sig för den förbannelse som kanske vidlådde rövarguldet och som den omåttlige Kasim hade fallit offer för i sin girighet” I en scen i filmen Hotell Rwanda kör hotellmanagern Paul och portiern Gregoire bil när det är mörkt ute. De råkar då köra rakt igenom platsen för en massaker. Först tror Paul att de bara har råkat köra av vägen. Men när han 15

kliver ur bilen ramlar han rakt ner i en massgrav med döda människor. Han blir då så rädd så att han nästan kräks. Ibland hörs i den här scenen ett ljud som är väldigt svårt för tittaren att definiera. Den här detaljen symboliserar att ett krig är så hemskt så det aldrig helt och hållet går att beskriva. Rövarguldet i berättelsen Ali Baba och de 40 rövarna är egentligen ingen riktig rikedom. Det är bara en symbol för människors ondska i ett krig. Rövarguldet har bara vunnits genom mord och stöld. Därför är dess förbannelse att alla som tar av det i gengäld förlorar det som betyder mest för dem. När Paul kliver in i bilen igen ber han Gregoire att inte berätta för någon annan om det som de har sett. Men tyvärr leder den här händelsen till att han senare förråder Paul och de andra som har sökt skydd på hotellet. I den här artikeln har jag med ett citat från den här scenen: ”Hundratals… Det var för många att räkna… Varför är människor så grymma? Hat. Galenskap. Jag vet inte”. Jag har kommit fram till att jag kan se på tillvaron som att ingenting egentligen är meningslöst. Allting har en mening. Men människor fungerar ofta på så sätt att vi har mycket lättare för att se de saker som är meningslösa istället för att se de saker som är meningsfulla. Det är egentligen väldigt få saker som är meningslösa. Krig är en av de få saker i tillvaron som verkligen är meningslöst. I berättelsen ”Ali Baba och de 40 rövarna” symboliserar rövarguldets förbannelse det meningslösa i ett krig.

Kasim hittar rövarnas skatt.

Berättelsen ”Ali Baba och de 40 rövarna” utspelar sig i Persien (dagens Iran) och handlar om bröderna Ali Baba och Kasim. Ali Baba är en skogshuggare och bor i en eländig hydda.

Serie

Bild: Eva Wiik Text: Eva & Johan Wiik

isen åker upp glider kilarna under den mot varandra och hoppar till nästa kugge och när den går ner så skjuter de isen längre ut på brädan och hindrar den från att glida tillbaka.

Den här enkla maskinen serverar mig popcorn, läsk och godis, helt automatiskt! Visst är det fantastiskt vad dessa enkla maskiner kan göra!

Yxbladet nedanför isen är en kil. Den fokuserar kraften från den gungande isen på en smal yta, vilket gör att isen slår i hårt nog för att spricka. Isen och läsken ramlar ner i pappersmuggarna, vars ökade vikt får överfallshjulen de sitter på att snurra. Drivremmen för över energin från det roterande överfallshjulet till det mindre hjulet, som får en snäckskruv att snurra runt. Snäckskruven riktar om energin så att den kan driva ett kugghjul som får Arkimedes skruvens mittstång att snurra.

...”enkel” maskin...?

e underlättar genom att, lite förenklat, dela upp arbetet i mer lätthanterliga bitar. Hur de fungerar summeras i uttrycket ”Det man vinner i kraft förlorar man i sträcka”, vilket ibland kallas för ”mekanikens gyllene regel”. Blocken som sitter i taket ändrar riktning på rörelsekraft, den nedåtgående kraften av popcornhinken som sjunker omvandlas till uppåtgående kraft. Saken som sitter mellan taket och repet i vinschen är en talja. Fast den ser likadan ut som två block har den en annan funktion. Den kan underlätta lyftandet av laster. Repets fäste håller upp andra änden, så att

man inte håller upp vikten ensam. Ju fler taljor man trär repet genom, desto fler rep blir det som håller uppe lasten och desto mer lyfthjälp får man. Om man ska lyfta 100 kg 1 meter, blir det som att lyfta 50 kg 2 meter, eller 33 kg 3 meter och så vidare. Dock påverkar både taljornas egen tyngd och friktionen från repen, så det kan bli för tungt att dra om man har för många taljor. Taljan gör att det inte behövs lika mycket tyngd för att popcornhinken ska kunna dra upp vinschens rep. Vinschen snurrar, snäckskruven vinklar om kraften från vinschtrummans rotation, så att den kan skruvar av läskflaskans skruvkork. När läsken rinner ut, så lättar den änden på gungbrädan. Den andra änden med isblocket gungar då ner och träffar ett yxblad som slår loss en bit is. När isen blir lättare, gungar läsken ner igen. Gungbrädan fungerar här som en hävstång, som hela tiden byter verkansända. När

Hela den här anordningen är en så kallad Rube Goldberg-maskin. Namnet kommer av tecknaren Rube Goldberg, som var känd för sina humoristiska illustrationer av onödigt komplicerade maskiner, som skulle utföra enkla uppgifter som att servera kokta ägg eller hänga upp hattar, men ofta hade märkliga komponenter som hamsterhjul, dynamit och trampoliner. Michael Tretows sång ”Den makalösa manicken” är ett svenskt exempel på konceptet. De skulle sällan funka i verkligheten, till exempelvis från maskinen i bilden, popcorn kan egentligen inte tynga ner hinken nog för att snurra på vinschen.

Nästa nummer kommer i april 2020 Hitta Snabla, facit: bakom Lea Wallin, längst ned mellan sista sidan om Kumla och artikeln om Göran, samt på Konstbrukets tak.

Enkla maskiner är namnet på en traditionell gruppering av verktyg, bestående av kil, hävstång, lutande planet, skruv, hjul samt block och talja.

Det finns flera varianter av Arkimedes skruv. En del har en snurrande skruv med ett rör runt, i andra sitter skruven fast i röret och hela röret snurras, det finns även sådana som är skruvformade slangar. Röret är lutat så att lasten som ska upp inte bara ramlar tillbaka ner igen. Det blir som skålar mellan rörets vägg och skruvens olika plan. Godiset skopas upp längst ner när skruven snurras. När skruven roterar förflyttas ”skålarna” inne i röret uppåt, och godisbitarna följer med.