Snabel-Posten nr 1 2019 by Snabel-Posten

Sn@belPosten Nummer 1 2019 Pris 25 kronor

Vi har trĂ¤ffat

Suzanne Axell

Vi har ocksĂĽ varit i Parken Zoo, pratat med Kalle Moraeus och med Staffan Olsson. 1

Enligt min åsikt

”Det är ju viktigt att det är jag själv som bestämmer, för det är då jag känner att jag är vuxen.”

ag har intervjuat både kostrådgivare, tränare och deltagare från Biggest Loser i tidigare nummer av SnabelPosten. Jag är intresserad av det de kan, och berättar om. Och jag vill själv gärna äta bra och nyttiga saker. Och många säger till en att man ska äta rätt, för att må bra, det kan även vara familj och vänner som säger, och det är förstås klokt. Men jag tycker inte om att folk säger till mig vad jag ska äta för mat. Det är ju viktigt att det är jag själv som bestämmer, för det är då jag känner att jag är vuxen. Om jag till exempel skulle äta pizza eller godis någon dag, då är det ju jag själv som vill det, och det är ju bara jag som lider av det i så fall, och ingen annan. Jag tycker att det är viktigt att man inte säger till andra vad de borde äta, utan att den har frågat om råd! Text: Erica Belin Westerlund

Jag funderar på Jämförelser

Ett sätt som människor lär sig nya saker på, är genom att göra jämförelser. Vårt sätt att kommunicera bygger hela tiden på jämförelser.

e här jämförelserna är mer eller mindre medvetna. Det är vanligt att osäkra människor gör väldigt tydliga jämförelser med sig själva och saker i omgivningen. För att kompensera för sin dåliga självkänsla vill de genom jämförelser framstå som betydligt självsäkrare, än vad de i själva verket är. Jämförelser behöver inte alltid innebära att den eller de som gör jämförelsen försöker framstå som bättre genom att göra någon annan sämre. Jämförelser kan också ha en konstruktiv betydelse. Jag har upptäckt att jag kan använda mig av jämförelser för att lära mig att prata främmande språk lättare. För mig blir det lättare att förstå ett främmande språk om jag samtidigt jämför det här språket med ytterligare ett språk. När jag bara fokuserar på ett enda språk som jag inte behärskar fullt ut, så känner jag att jag lätt bara ser det som jag inte förstår med det här språket.

Om jag istället jämför två olika språk med varandra, blir det lättare för mig att upptäcka vad det är som jag faktiskt förstår med de här språken. Samtidigt blir det också lättare att upptäcka vad det är som gör det meningsfullt med att lära sig förstå ett främmande språk. Många som försöker lära sig att prata ett främmande språk gör misstaget att försöka förstå allting för snabbt. Det är då lätt att språkinlärningen blir för svår och tillslut bara känns helt meningslös. För att kunna lära sig att prata ett främmande språk är det viktigt att det finns någonting som gör inlärningen meningsfull. För att kunna hitta någonting som gör det meningsfullt med att lära sig ett annat språk, är det viktigt att språkinlärningen måste få ta all den tid som den behöver. Text: Karl Johan Säll

En fortsättning på texten finns på vår hemsida snabelposten.se

Snabel-Posten:

u blir det äntligen vår, Mästarnas mästare och Suzanne Axell! Och en hel del annat förstås. Vi har till exempel besökt Parken Zoo, och hört oss för lite närmare om hur Musikhjälpen fungerar. En del av reportagen finns som vanligt som längre versioner på vår hemsida.

Knivstagatan 10 B 753 23 Uppsala 018-727 40 03 snabel-a@uppsala.se www.snabelposten.se Ansvarig utgivare: Mari Ekh 018-727 71 57 Chefredaktör: Sofia Tamm Redaktionssekreterare: Christopher Lundgren

Trevlig läsning! Önskar er chefredaktör, Sofia

Redaktionen:

Jonas Bennemark, Mattias Persson, Eva Wiik, Erica Belin Westerlund, Rebecca Magnestig, Rebecca Albrektsson, Karl Johan Säll, Hjalmar de Jong, Natalia Georges, Lotta Eriksson.

nabel-Podden är ett nytt samarbete mellan Radio Fyris och SnabelPosten. Här kan man lyssna på valda delar av våra reportage. Det första är resereportaget ”Fem dagar i Istanbul”, skrivet av Hjalmar de Jong. Det fanns med i förra numret av Snabel-Posten. Sök efter Snabelpodden på radiofyris.se eller som podcast på Itunes.

Korrektur: Mattias Persson Tryck: Wikströms Tryckeri AB

Du vill förstås ha fler nummer av

Sn@bel-Posten

Trevlig lyssning!

Kontakta oss! Se redaktionsrutan

Helårsprenumeration kostar 150:Lösnummer till försäljning finns på Snabel-Posten Knivstagatan 10 B Innehåll Enligt min åsikt ............................... 2 Jag funderar på ............................... 2 Musikhjälpen ................................... 4 Samhälle ........................................ 5 The Swedish Family ..........................6 Fråga Doktorn ................................. 8 Kim Martin ..................................... 10 Staffan Olsson ................................ 11 Parken Zoo .....................................12 Kalle Moraeus .................................14 1996: stora och små händelser .........15 Serie ............................................. 16

På webben www.snabelposten.se • 1996: Den längre versionen. • Mer om Uppsala kommuns fest. • En längre version om jämförelser. • Film- och musik-recensioner

Omslagsfoto: Sofia Tamm

Kultur&nöje Musikhjälpen

- ett samarbete mellan Sveriges Radio, SVT och Radiohjälpen. Vi ställde frågor till projektledaren för Musikhjälpen, Julia Blomberg.

arifrån kom idén till Musikhjälpen? Var det någon från er som hade sett Serious Request? - Musikhjälpen är ett samarbete mellan Sveriges Radio, SVT och Radiohjälpen. Och ja, idén baseras på Serious Request som startade i Holland 2004, med syfte att samla in pengar till ett hjälpprojekt. Programmet gjordes om till en svensk version, som fick heta Musikhjälpen. Men det är samma koncept som i Holland, med en glasbur och tre programledare, och så vidare.

Hur väljs programledarna ut? - Det är ett spännande arbete som vi börjar med nästan ett år innan Musikhjälpen börjar. Eftersom vi har tre programledare så behöver vi se till att de kompletterar varandra på ett bra sätt. En kanske är lite mer sprallig och tramsig, och gillar att spexa framför kameran. Sen kanske någon är artist och kan bidra med det musikaliska. Och sen någon som gillar att ställa lite mer seriösa frågor och är duktig på intervjuer. De ska vara något så när kända också, och det ska vara folk som är från SVT och P3.

Hur kommer ni på teman för Musikhjälpen? Varför blev det just funktionshindrade i år? - Vi brukar titta på FN:s Globala Hållbarhetsmål. Det handlar om mänskliga rättigheter, och om att bekämpa fattigdom på många olika sätt, runt om i världen. Vi har lyft olika frågor kring det. Alltifrån HIV och AIDS, till malaria, till att gå i skolan, och till krig och sådant. - Sen kände vi att funktionsnedsättningar var ett viktigt tema att lyfta, eftersom det är någonting som löper som en röd tråd genom alla Musikhjälpens tidigare teman. Det har handlat om att vara mest utsatt och få hjälp sist. Oavsett vilken fråga det har handlat om tidigare år, så är människor med funktionsnedsättning oftast mest utsatta. Därför kändes det relevant att lyfta det här temat.

Varför får programledarna bara äta flytande mat? - Det är också en väldigt bra fråga. Det är faktiskt också en tradition från det holländska programmet. Det är en handling av solidaritet med alla människor runtom i världen som inte kan äta sig mätta. Det började liksom med ”tre mål mat om dagen är inte en självklarhet för alla”. Vi lyfter att det inte är en självklarhet att alla får äta. Är ni nöjda med resultatet av 2018 program? - Ja, vi är jättenöjda! Vi kunde verkligen inte hoppas på mer engagemang och det har varit fint att se alla människor i Sverige som verkligen gör det de kan! Folk har gjort otroligt mycket, alltifrån stora insamlingar, till att pärla armband, till att sälja fika och konserter i sin skola. Det visar på hur viktigt det är att vi gör saker tillsammans. Att det inte alltid handlar om hur mycket pengar man lyckas få in per person, utan att om man gör det ihop så kan det bli mycket tillsammans. Det är det viktigaste.

Hur väljs placeringen? I vilka städer sätter man ut glasburen? - Det är en bra fråga. Vi väljer stad utifrån att det ska finnas ett tillräckligt stort torg, så att vi har plats att vara där. Det får inte vara för litet, för då tar vi all plats, och då finns det ingen plats för publiken. Det ska också finnas många unga i staden, eftersom vår målgrupp är unga vuxna. Vi kan absolut tänka oss att åka tillbaks till samma stad som vi redan har varit i igen, någon gång.

Hände det någonting minnesvärt under sändningen? - Det hände väldigt mycket. Framförallt var studenterna i Lund väldigt häftiga. De gjorde många dans-flashmobs. De kom till torget, flera hundratal, och bara började dansa synkroniserat till olika låtar i sina studentoveraller. Det var verkligen häftigt att se deras engagemang ihop. Det är ju studenter som kanske inte vanligtvis pluggar ihop, eller är kompisar utan gjorde det bara för att visa Lunds studentliv och att de vill engagera sig.

Alla pengar som samlas in går direkt till Radiohjälpen, berättar Julia Blomberg för oss.

Kom det några oväntade gäster? - Mycket av mötena med våra gäster är bokade i förväg. Men vi hade många fantastiska möten med gäster som vi inte kunde ana att de skulle bli så bra. Vi hade bland annat ett Luciatåg med Ola Salo och Rickard Söderberg. Det var väldigt väldigt fint när de sjöng ”O helga natt”. Det var mycket som vi inte i förhand insåg att det skulle bli så bra som det blev!

Samhälle Uppsala Kommun uppmärksammade alla som har jobbat 25 år eller mer inom daglig verksamhet, med en stor fest i Uppsala Konsert & Kongress.

”Oavsett vilken fråga det har handlat om tidigare år, så är människor med funktionsnedsättning oftast mest utsatta. Därför kändes det relevant att lyfta det här temat.”

Eva Christiernin

- En häftig sak var Miriam Bryant. Hon var nattgäst, och hon och Daniel Adams-Ray, som var programledare då, ville att hon skulle spela lite. Och då frågade de i sändning om det fanns någon i närheten som hade en gitarr. Då var det en kille som satt i en lägenhet i närheten av buren som sa, jag kommer! Han var jätteduktig, och då körde de hennes låter ihop under natten. Det blev en väldigt fin och stämningsfull stund. Vad har du själv för roll i det här, som projektledare? - Jag har det övergripande ansvaret för hela projektet. Jag hanterar budget och bemanning. Jag ger förslag på programledare, det kommande temat, och stad. Och jag ser helt enkelt till att Musikhjälpen utvecklas på det sätt som vi önskar.

Mohamad Hassan är en av Snabel-Postens prenumeranter.

en 24 januari hölls en stor fest på UKK. Under festen delades priser ut till alla personer som har jobbat 25 år eller mer, inom daglig verksamhet i Uppsala kommun. Festen inleddes med välkomstmingel och tal av kommunalpolitikerna Mohamad Hassan (L) och Eva Christiernin (S). Under talet uppmärksammade Eva Christiernin alla inom daglig verksamhet: Mikael Andersson från Brukarrådet gick upp på scenen och tackade för att politikerna hade lyssnat på önskemålen om en sån här fest.

Hur mycket kostar produktionen av Musikhjälpen? - Produktionskostnaderna går vi aldrig ut med offentligt, så det kan jag tyvärr inte delge. Det viktiga är att de insamlade pengarna inte har någonting med produktionskostnaderna att göra, utan det är två olika saker. Alla pengar som samlas in går direkt till Radiohjälpen! De har en jätteliten administrationskostnad. Jag tror att den bara är 1% av de insamlade pengarna. Så vi har en budget till att göra själva programmet, och sen har radiohjälpen sin egen budget. Den skillnaden måste man absolut veta om!

Prisutdelningen delades upp i fyra omgångar. En middag som bestod av både huvudrätt och efterätt serverades. Under festen sjöng också artisten Martin Stenberg låten ”Aldrig ska jag sluta älska dig”. Dessutom hade Mattias Rembrink allsång, och det var dans till bandet Jim Daniels. Jag fick möjlighet att intervjua både Mohamad Hassan, som är kommunalråd och bland annat ordförande i arbetsmarknadsnämnden, och Eva Christiernin som är med i kommunstyrelsen och ledamot i LSS-rådet. De berättade att priset som delades ut var medaljer, blommor, diplom och en glasskulptur som föreställer en blå vattendroppe. Hur kommer det sig att ni uppmärksammar de inom daglig verksamhet i Uppsala? - För att de är fantastiska, och jobbar så hårt. De förtjänar att bli firade. Det ska löna sig att jobba hårt, eller hur? Det här är första gången som ett sånt här pris delas ut till de som jobbar inom daglig verksamhet i Uppsala, och det finns nästan inga såna här pris någon annanstans i Sverige.

Rickard Söderberg och Ola Salos luciatåg.

Kultur&nöje The Swedish Family

Jag och min kollega åkte till Stockholm för att intervjua Joanna André som har The Swedish Family på YouTube, och vi fick komma hem till henne. Hon har kanalen med sin familj och jag tycker den är så bra. Det var en rolig intervju.

Joanna blev glad över pärlplattan hon fick i present av fotografen Christopher. Namn: Joanna André Född: 1982 Yrke: Jag var TV-producent innan jag började jobba heltid med YouTube. Vilka är ni? Vi är en helt vanlig familj, med den stora skillnaden att vi syns på YouTube. Kräftor eller blodpudding: Kräftor. Minigolf eller långgolf: Minigolf. Snickers eller Nyponsoppa: Snickers. Prata i telefon eller plocka svamp i skogen: Plocka svamp.

ur kom det sig att ni ville starta en YouTube-kanal? - Vi ville egentligen inte bli YouTubers, men vi filmade barnen mycket, som alla gör, med telefonerna. Men sen undrade vi vad vi skulle göra med alla filmer. Det tar mycket plats i telefonen och i datorn. Då tänkte vi att man kan använda YouTube för att ladda upp material, och bara ha det liggandes där, för det är ju gratis. Och sen kunde jag ju klippa och redigera material från långt tillbaka, när jag gick en TV-utbildning. Så jag gick tillbaka till mina rötter och lärde mig klippa igen. Men de första filmerna jag klippte är jättedåliga, och då tittade ingen på kanalen. Det var ju mest för oss själva som de var redigerade. Jättelånga var de också. Hur kom ni på att döpa kanalen till The Swedish Family? - Vi ville inte ha våra efternamn helt enkelt, jag heter André och Axel heter Berggren. Familjen André-Berggren låter som en advokatfirma, och vi ville ha namn som skulle funka också internatio-

nellt. Vi har en del utländska tittare. Och då tänkte vi: vi är ju en vanlig svensk familj, då blev det The Swedish Family. Och nu är vi glada för det namnet, för ingen heter nåt liknade. Vad är det bästa med att ha YouTubekanal? - Det är så mycket roligt med det! När lite folk började följa oss, då tänkte jag: Tänk om det kommer fler och vi kanske blir bjudna på Gröna lund och sånt! För det är en ganska stor kostnad för familjer om man ska göra den typen av aktiviteter. Och nu blir vi bjudna på allting! Och jag är otroligt lyckligt lottad att vi får gå på vattenland och lekland och Gröna lund t ex, utan att betala. Det kanske låter töntigt, men jag erkänner att jag tycker att det är jättelyxigt, för hela vår familj tycker att sånt är kul. - Men det absolut bästa är kontakten med alla tittare! Vi har engagerade följare som skriver till oss. Och sen är det kul att producera. Jag tycker det är roligt med det kreativa. Hur ofta lägger ni upp en ny video på er kanal? - Två gånger i veckan, onsdagar och lördagar, just nu. När det var höstlov la vi upp tre filmer, men det kände vi alla att det var för mycket. Vi är ändå en familj också. Man har ett familjeliv och vill inte ha kameran framme varje dag. Vad ska man tänka på om man vill starta en YouTube-kanal? - Att inte ge upp! Det är många som skriver till oss och ber om tips, och ber att vi ska prata om deras kanal så att den blir stor. Då brukar jag svara att det spe-

lar ingen roll om jag säger åt dem som tittar på oss, för de är intresserade av oss. Man vill hitta tittare som är intresserade av det man själv gör. - När vi startade kanalen så var det ungefär 8 månader när ingen tittade. Men det struntade vi i, vi la upp våra grejer ändå, för att det var kul för oss. Det är som med allt, övning ger färdighet så jag tror att fortsätter man så blir man dels bättre, och publiken hittar en till slut. Vad brukar ni ta upp för ämnen? - Ett genomgående ämne är såklart familjeliv. Mobbning har varit återkommande för att det är en fråga vi brinner för. Det sista jag vill är att mina barn, eller något barn i hela Sverige ska vara utsatt för mobbing. Annat är t ex om barns utveckling. Harry har varit lite trotsig, det pratar vi om i våra videos. Han är i en period när han är arg ofta. Det klipper vi inte bort, då kan vi prata om det istället. Vi pratar också om en del om rasism eftersom vi har Hussein, framför allt på Instagram har vi lagt ut grejer om hur viktig han är för vår familj. Man behöver inte ha blodsband för att man är en del i en familj. Hur kom det sej att ni engagerar er för ensamkommande? - Det är jag uppväxt med. Min pappa har alltid sagt att invandring är bra, det berikar landet. Jag är uppväxt med den känslan, och jag har bott utomlands. Alltså jag har själv varit invandrare, och jag tycker att invandring är bra för ett land. När den senaste flyktingvågen kom så kände hela familjen ett engagemang, vi samlade ihop saker och gav. Vi läste

mycket om de ensamkommande ungdomarna och ville göra någonting. Vi blev tillfrågade av en förening om Hussein, som inte hade någonstans att bo. Det är ganska vanligt tyvärr, att det finns ensamkommande som går i gymnasiet, men de har ingenstans att bo, så de sover på olika soffor, eller ibland kanske i nån trappuppgång, det tycker vi är fruktansvärt att det är så i Sverige! Hussein bodde på olika ställen och hade ingen fast punkt, så när vi träffade honom så kände vi genast att han får flytta in, och nu har han bott hos oss i ett år. Brukar Hussein vara med på era fanträffar? - Nej han har faktiskt inte varit med och det är inte för att han inte vill. Men Hussein går i gymnasiet, han jobbar extra och han spelar fotboll och är tränare så han är väldigt upptagen, och han är ju tonåring så han har nästan alltid nåt för sig. Nu har han även flickvän. Det har tittare undrat, ”var är Hussein?” Men det har inte funkat de gånger vi har åkt i väg. Brukar ni åka på fan-träffar? - Ja, men vi har tackat nej till såna träffar som det kommer fans till och betalar för biljetterna! För vi tycker inte att någon ska behöva betala för att träffa oss. Så när vi har fanträffar så har vi anordnat dem själva för att det ska vara gratis för de som kommer, det är viktigt för oss. För det hör ihop lite med vårt budskap att alla får vara med. För när alla inte har råd, då får ju inte alla vara med. Så vi har istället själva kontaktat olika hotell och frågat ”får vi komma och bo hos er och ha en fanträff ?” Får tittarna komma med förslag till er kanal? - Ja ofta, tex fick tittarna välja vilka kläder jag skulle ha på mig på en gala. En annan gång frågade vi om de ville se en video där Harry blir Halloweensminkad? Ja, det ville folk, och då gjorde vi det. Och nu när vi närmar oss 100 000 prenumeranter har vi bett att tittarna ska komma med förslag på vad de vill se för specialfilm för att fira det.

komma med förslag. Men sen kan de inte styra helt, för då skulle vi vara på lekland och vattenland varje vecka. Mycket är också att vi filmar i vardagen. Det kan vara att vi åker och handlar på Ica. Det är inget speciellt, men det kan ändå bli en film.

”Ibland kan vi själva titta på våra videos och tänka: ”Men hur såg vi ut? Kunde jag ha dragit en kam genom håret innan vi började filma på morgonen?!” Varför tror ni att er kanal blev så känd? - Jag tror att en grej är att vi är väldigt ärliga, att folk gillar att se hur det verkligen kan vara. Ibland kan vi själva titta på våra videos och tänka: ”Men hur såg vi ut? Kunde jag ha dragit en kam genom håret innan vi började filma på morgonen?!” När man ser jättetrött ut, men vi går inte upp och sminkar oss och kammar till oss innan vi sätter på kameran, och det tror jag, att den ärligheten tycker folk om. - En av våra absolut mest sedda filmer är när Alma opererade bort sina halsmandlar. Jag gillar inte den filmen, för jag tycker att jag är så konstig. Jag är stressad för att hon skulle sövas. Jag tyckte det var läskigt, hon var bara 5 år, och då var det lite: Tänk om hon inte vaknar. I hela den videon har jag en konstig röst, för att jag är nervös. Och Axel kände att det här kanske är för privat, och vi pratade om det innan, ska vi verkligen lägga upp den här filmen? Men sen gjorde vi det, och den har fått typ

Får Alma och Harry komma med förslag på vad ni ska ta upp? - Ja det är mycket på deras villkor eftersom de är så små, Alma är 6 och Harry är 4. Vi kan inte tvinga dem till saker. Vi kan inte säga: Nu ska vi gå på museum som är intressant för vuxna! Det blir inte bra. Det måsta vara nåt som de tycker är spännande. De får absolut

1,3 miljoner visningar! Där är vi väldigt ärliga med våra känslor. Jag gråter också faktiskt. När hon har blivit sövd kommer Axel ut och säger: De kunde inte söva henne med spruta, de var tvungna att sätta gas, då började jag gråta. - Det blev ett långt svar, men jag tror alltså att ärligheten leder till någonting som tittarna tycker om. Tror du att ni alltid kommer att hålla på med YouTube? - Nej, för jag vet inte ens hur länge YouTube kommer att finnas kvar. För 10 år sen fanns ju inte YouTube. Alltså, saker kommer och går så att nej, jag tror inte att vi kommer hålla på med det för evigt, men vi kommer hålla på så länge vi tycker det är kul och så länge folk tittar på oss. Om alla skulle sluta titta så skulle kanske också en del av vår pepp gå ner. Vad gör ni när ni inte håller på med YouTube? - Det är en jättevanlig fråga från tittare: Vad gör ni när ni inte filmar? Dels går barnen i skola och förskola. Där får vi inte filma. Och vi jobbar, vilket är tråkigt att filma. Är det många som känner igen er när ni är ute på stan? - Ja, på vissa ställen, där vår målgrupp samlas. Det är mest familjer som tittar på oss. Ställen där de är blir vi igenkända, i olika parker eller aktiviteter. Men om jag går själv på stan då är det ingen som känner igen mig, men om jag går med Alma och Harry då är det fler som känner igen. Och kommer vi hela familjen så blir vi igenkända av våra tittare. Vilka sidor kan man följa er på? - YouTube först och främst. Sen Instagram, TikTok och nu även Facebook.

Kultur&nöje

Fråga doktorn - Vi träffar Suzanne Axell I höstas åkte jag och Sofia till Stockholm för att intervjua Suzanne Axell. Hon är programledare för programmet Fråga doktorn. Det var en trevlig intervju och Suzanne var en väldigt trevlig person. Så tack Suzanne, för att du tog dig tid och ställde upp på en intervju.

ur kom det sig att du började jobba med TV? - Det började 1999, då jag blev uppmanad att söka ett jobb på Go’kväll, vilket jag gjorde och fick jobbet som programledare, och var där i nästan fyra år. Har du bara jobbat med TV eller har du jobbat med nåt annat? - Jag har jobbat med massor, om du bara visste, Rebecca! Jag har jobbat i 10 år på olika tidningar. På Aftonbladet, Expressen och Dagens Nyheter, bland annat. Sen har jag jobbat i 10 år på radio, Sveriges radio P4, Radio Uppland och Radio Stockholm, och jag har gjort lite annat också. Sen har jag jobbat sedan -99 på SvT, så jag har gjort allt man kan göra inom journalistik nästan. Hur var det att vara med i programmet Go’kväll? - Det var jätteroligt, man fick göra mycket olika grejer. Man träffade folk som skulle göras om, man fick intervjua sina idoler som kom dit. Jag fick intervjua Kicki Danielsson, Jerry Williams och en massa andra roliga människor! Vem kom på iden att göra programmet Fråga doktorn? - Det var vår dåvarande projektledare Eva Lindgren. De hade ett program i SVT som heter Livslust, och det var två äldre herrar som satt och läste brev och diskuterade. De ville förnya programmet och det var så vi två tjejer kom in, det var där det började 2003. Hur många säsonger har programmet gjorts? - 31 säsonger. Men vi brukar säga att vi har gjort mer än 550 TV-program. Det är väldigt mycket för att vara TV. Vad är förklaringen till att Fråga

doktorn visas fortfarande på tv, år efter år? - Ja du, Rebecca, det ska du fråga nån annan egentligen. Jag vet inte, men jag tror att jag är en ganska okomplicerad människa, och att vi tycker att det är kul att göra svåra saker lättförstådda. Att man inte krånglar till det i onödan. Nyligen handlade det t ex om psykoser, och det är ju inte nåt som vanliga människor förstår vad det är. Men då försöker vi förklara, och bjuder in människor som kan förklara. Jag tror att enkelheten att säga som det är, och inte använda massa konstiga latinska uttryck och låta lite fisförnäm, om du förstår vad jag menar, det tror jag är programmets storhet och framgång. Men det där måste andra bedöma egentligen, men nu frågar du ju mig så nu fick du ett svar. För de som inte har sett Fråga doktorn, vad handlar programmet om? - Jag brukar säga att vi gör gott och blandat, du vet sån där påse med blandat godis som man köper i affären. Det är en massa olika frågor och spännande gäster. Nyligen var det t ex en kvinna som har jobbat som ordningsvakt i tunnelbanan i Stockholm. Hon har sett ensamma äldre människor som sover utomhus, och nu har hon startat en organisation som försöker hjälpa dem, hon är verkligen en eldsjäl! I samma program var en kille med, som är 10 år och har en jättesvår sjukdom som bara femton personer i Sverige har, som heter FOP. Då stelnar i musklerna mer och mer, till slut blir man nästan

som en staty, så det är en jättekonstig sjukdom. Så det är alltså en blandning av gäster och frågor i varje program. Är programmet live-sändning eller förinspelat? - Ett program i månaden är direktsändning och dom resterande tre är inspelade innan. För att vi inte ska dö i förtid så måste vi spela in några program när vi är uppe i Umeå för det blir för mycket resande annars, det är för långa dagar och långa resvägar och det sliter på kroppen när man gör som vi, över 40 TV-program per år. Hur långt tid tar det att göra ett avsnitt? - När jag kommer hem från Umeå som jag gjorde igår, då börjar jag redan då tänka på småsaker som vad ska vi ha som avslutningsmusik, behöver jag researchmaterial för gästen, man måste ju läsa på innan om sina gäster. Så vi förbereder liksom hela tiden. Men när vi kommer upp till Umeå, då är det skarpt läge, då åker vi klockan åtta från hotellet och sen jobbar vi till åtta på kvällen, och sen är det ett program till som ska

”Jag skulle önska att jag hade kunnat ha två höns också, då skulle jag döpa dem efter min mormor och min mormors syster”

göras nästa dag. Sen ska vi ha möte med redaktionen och såna saker. Så i princip är det att när man kommer upp till Umeå, då är det bara jobba, äta och sova som gäller. Men själva programmet tar väl ungefär en och halv timme att spela in, och vi har 45 minuter i TV när det är klart. Vi kollar lite ljus och ljud och såna där saker, och en del gäster är väldigt nervösa, så då måste man lugna ner dem lite grann en stund också. Vad är det som är bra med att göra programmet? - För min del så tycker jag nog att det är gästerna vi bjuder, att de har något intressant att berätta. Ofta så har det lett till positiva svängningar i livet, om det är en okänd eller känd, det spelar ingen roll. När Kikki Danielsson var gäst i vårt program för många år sen, så hade folk varit elaka mot henne och sagt elaka saker och höll på med vuxenmobbing och sånt, men efter programmet när vi hade berättat hur det kändes för henne att bli bortlämnad från sina riktiga föräldrar när hon var 6 år och aldrig mer få se dom och såna saker, då vände det över en natt, och hon fick mycket större förståelse efter det, och såna saker tycker jag är viktiga. Jag tycker att gästerna är jätteviktiga! Hur ser din dag ut när du jobbar med programmet? - Det är väldigt olika. Det börjar med att väckarklockan ringer kl 6, sen käkar man frukost och gör sig ordning, och 8 hämtar taxin. Sen är det smink och kläder, allt det praktiska, gå igenom saker som jag ska tänka på när jag ska intervjua, och såna där saker. Ungefär klockan nio så går vi till studion och då kör vi ett ljus och ljud rep som det heter, en repetition. - När vi spelade in sist så small en lampa plötsligt, så vi var tvungna att släcka ner hela studion och byta lampa. Det kan ju hända såna grejer och det var tur att det inte hände mitt under en intervju, för det hade varit tråkigt för mig och för gästen. Ibland händer det såna där små tekniska problem. En bandstartare som inte startar och såna småsaker. Därför försöker vi alltid undanröja sånt under ljus och ljud-repet innan. Sen när klockan är ungefär kvart över tio då börjar vi spela in och då spelar vi in ”live on tape”. Det betyder att vi spelar in som om det är direktsändning, så vi gör inga klipp eller nånting, allting måste gå som på räls. Sen äter vi lunch och sen så får man göra om sig i håret och göra om sig

i kläderna och alltihopa, och sen är det en till inspelning på eftermiddag, eller på kvällen om det är direktsändning. - Det är ganska hårt tempo för att vara TV. Hur ofta visas programmet? - Det är en bra fråga, för det ändras hela tiden, men vi visas ju alltid på måndagkvällar 18.45, och sen är det repris dagen efter, det brukar vara vid 12/13tiden. Och sen är det ibland visningar mitt i natten, man dyker plötsligt upp i rutan ”va, är jag med på TV nu”. Sen är det ju på SVT-play. Det är någonstans mellan 3 till 5 gånger i veckan. De som lägger tablåerna informerar inte alltid oss hur de gör. Programmet sänds ju även i Norge, Finland och Danmark, så det är en stor publik. Hur är det att jobba med din kollega Gunilla Hasselgren? - Det är jättebra. Vi är väldigt olika som människor, men det har gått jättebra. Vi har ju jobbat ihop i 16 år, det är långt tid. Det är inte alla som har arbetskamrater som har varit med i 16 år, inte. Hur var det att vara med i programmet På spåret? - Jättekul. Jag har varit med 3 gånger. Peder Lamm, han som håller på med antikviteter och sånt, och jag kom till semifinal två gånger. En av gångerna så var vi en poäng från att ta Stefan Holm och Ingela Agardt, som gick vidare till final. Och den där poängen grämer mig fortfarande! Jag hade velat gå till final. Om du inte hade jobbat med TV, vad hade du jobbat med då? - Då hade jag blivit trädgårdsmästare. Jag älskar naturen och djuren. Sticka händerna i jorden och se hur det växer och gror, det är det bästa jag vet! Jag skulle önska att jag hade kunnat ha två höns också, då skulle jag döpa dem efter min mormor och min mormors syster, då skulle de heta Lily och Ingrid. Jag älskar att vara ute i naturen, jag försöker gå så mycket jag kan när jag är hemma i Stockholm. - Jag är mycket uppe i Roslagen också, för min morfar var upplänning och kom från Vassunda i Uppland, jag har mycket goda minnen därifrån. Vad har du för intressen? - Jag är en stor djurvän, jag är engagerad i flera djurrättsorganisationer för att jag tycker inte att vi inte ska behandla djuren på den här jorden illa, vilket vi gör ibland. Jag älskar att titta på filmer.

Jag spelar dragspel ibland, och jag tycker om att vara ute mycket i Roslagen. Och så simmar jag väldigt mycket, det är det jag gillar bäst av allt! Jag har många intressen, men jag berättar bara några få av dem nu Rebecca, annars får du skriva en hel bok om mig! Vad gör du på din lediga dag? - Försöker sova så länge jag kan. Men då tycker min katt Svans, han är en hittekatt från Roslagen, att jag ska gå upp halv fem. Det tycker inte jag, så brukar vi bråka lite om det, han och jag. Jag gillar att sova, du vet det här privilegiet att man få vakna av sig själv, inte av att nån klocka ringer eller nån telefon ringer, eller ingenting sånt där. Sen brukar jag ta det lite lugnt och så brukar jag läsa tidningen. Och sen så försöker jag hitta på nåt kul. Och koppla av hjärnan ibland, för i det här jobbet så är det väldigt mycket att hjärnan får jobba hela tiden, du vet med frågorna och gästerna. - Jag ska ju hålla samman allting. Min kollega Gunilla har sina frågor, men jag ska liksom ha övergripande ansvar för alltihopa, och det är lite skillnad.

Sport

Hur var det att vara expertkommentator under Eurosports OS-sändningar? - Det var roligt och nytt för mig, det var spännande och utmanande, men jag tyckte om det, och det var ett bra gäng jag fick jobba med. Hur har det varit att jobba med Peter Forsberg? - Såklart häftigt, men när man sitter där, är han en vanlig person, om man kan säga så. Han var rolig att jobba med och vi hade roligt ihop.

Jag har gjort telefonintervjuer med före detta ishockeymålvakten Kim Martin, och med Staffan Olsson som var handbollsspelare förut. Kim Martin är nu sportchef för Linköpings damer i hockey. Staffan Olsson har ett sabbatsår. I vår är båda två med i TV-programmet Mästarnas mästare. De var trevliga att prata med.

Vilken OS-medalj var roligast att vinna? - Jag skulle säga OS-silvret i Turin. När började du spela hockey, och vad fick dig intresserad? - Jag började när jag var nio år, och det var på grund av min bror, för han var också målvakt. Har du spelat något annat än hockey? - Ja, jag har spelat fotboll, handboll och gått på konståkning. Vad tycker du om Linköping som stad? - Det är en jättemysig stad, stor men ändå liten, det är lätt att ta sig till ställen. Jag trivs bra. Vad fick dig att lägga av med hockeyn och bli sportchef? - Jag kände att jag hade gjort allt i min karriär, och var sugen på att skaffa barn, så då var det egentligen det enda valet jag hade, att lägga av.

ej Kim Martin, hur var det att vara med i TV-programmet Mästarnas mästare? - Det var jätteroligt, och verkligen en ära att få vara med! Det är stora legender som är med i det programmet. Vad fick dig att tacka ja till det? - Jag hann inte tänka så länge, jag tyckte det var en självklarhet att vara med. Och det är en häftig resa, och nåt som man kommer att minnas.

Vad gör du på fritiden? - På fritiden brukar jag var med familj och vänner, det är egentligen det man hinner, jag har inte så mycket fritid just nu. Men att se till att umgås så mycket som möjligt med familj och med mina vänner.

”Jag kan inte avslöja någonting.” Vem ser du som största hotet om segern? - Jag vet ju redan hur det har gått nu, så det är svårt att svara på det. Jag kan inte avslöja någonting. Det är inte bara fysiska utmaningar i programmet, det gäller att tänka rätt, och att tänka snabbt också, vad tycker du känns mest obehagligt när du tänker på det? - Det är lite både och. Jag är väl medel i det mesta, skulle jag säga, man är inte jättevältränad längre, så det är klart att det är jobbigt med det fysiska. Men samtidigt så kan man få blackout när man ska tänka, så det är både och. En del har gått in stenhårt inför detta. Hur gjorde du? - Nej jag har nog inte gått ut stenhårt, utan man har väl tränat lite.. inget större, utan motionsträning kan man väl säga. Så inget speciellt. Hur var det att umgås med det gänget? - Supertrevligt! Jättetrevliga människor som var väldigt lätta att ha att göra med. Så det var nog det roligaste, att få träffa alla.

Namn: Kim Martin Född: 28 Februari 1986 Bor: Linköping Favoritmat: En god köttbit Favoritfilm: Taken Favoritglass: Daimstrut.

Över till din tidigare karriär. Hur var det att spela hockey med killar? - Det var jätteroligt, lärorikt och utvecklande skulle jag vilja säga. Hur var det att vara målvakt? - Jag har alltid gillat positionen målvakt, det är en utmanande position, där man kan bli en stor hjälte. Det är kul att vara längst bak och kunna avgöra en match. Vilka klubbar har du varit målvakt i? - Hammarby, AIK, Malmö, Minnesota Duluth Bulldogs, HK Tornado, Linköping HC. Hur är det att vara sportschef i Linköpings HC Dam? - Väldigt tufft, men roligt, det är både och, kan man väl säga. Det är en tuff resa men väldigt kul.

ej Staffan Olsson, hur tyckte du det var att vara med i Mästarnas mästare? - Det var kul, spännande och jobbigt. Vad fick dig att tacka ja till det? - Det var min nyfikenhet, att få vara med i ett sånt sammanhang, och sen ville jag väl slänga mig ut för lite nya utmaningar. Det är inte bara fysiska utmaningar, det gäller att tänka rätt, och tänka snabbt också. Vilket tycker du känns mest obehagligt? - (skrattar) Ja, det är en kombination av det som gör att det blir tufft, och anspänningen är väl det jag var mest rädd för, och det som också visade sig vara den tuffaste utmaningen. Hur var det att umgås med det här gänget? - Det var en av höjdpunkterna, att lära känna alla fyra på ett bra sätt, som man gör när man lever tätt intill varandra under en längre period. Det var roligt och lärorikt.

”Jag hade det ganska tufft i skolan på så sätt att jag hade svårt att koncentrera mig, och att sitta still.” Hur var du som ung? - Så länge jag minns har jag alltid gillat idrott, och framförallt idrotter med en boll. Jag hade det ganska tufft i skolan på så sätt att jag hade svårt att koncentrera mig, och att sitta still. Tänker jag tillbaks på det så är det alltid idrott jag har tyckt varit roligast. Hur snabbt upptäckte du att du var väldigt duktig på handboll? - Det har gått upp och ner. Från mina första matcher kommer jag ihåg att jag sköt ganska hårt, och gjorde många mål. Sen har det gått upp och ner under ungdomsåren, ibland växer man mycket, ibland växer man inte alls, och alla andra växer. Men jag fastnade för sporten ganska fort, så som jag minns det. Kommer du ihåg vad du kände första gången du blev uttagen i en landslagstrupp? - När jag blev uttagen i juniorlandslaget första gången blev jag enormt glad, ja någonstans mallig också. Sen blev jag uttagen i A-landslaget, då blev jag också

självklart väldigt glad, men då var jag ändå liksom på gång, och folk kanske hade börjat förutspå att man skulle bli uttagen i landslaget och sånt. Har du alltid haft samma frisyr? - (Skrattar mycket) Nej, faktiskt inte! Jag började med mitt långa hår nånstans vid 16-17 års ålder och sen dess har det varit lite skillnad på på kort och lång lugg bara. När började du med handboll? Har du hållit på med någon annan sport? Vilka är dina starkaste minnen som spelare? - Jag började där när jag var 10 år. Men jag höll på med fotboll också, och jag provade spela ishockey, tennis och pingis, jag gick och simmade, jag var till och med på brottningsträningar vid några tillfällen. Jag hoppade höjd ett antal år, och lite fridrott höll jag på med också. Jag provade på väldigt många idrotter. - Det första VM-guldet 1990 är nog det starkaste minnet för mig, det var så pass överraskande, och starten till en radda av medaljer av olika valörer, och en fantastisk ära för svensk handboll som jag fick ta del av.

Namn: Staffan Olsson Född: 26 Mars 1964 Bor: Stockholm Favoritmat: Raggmunk och fläsk Favoritmusik: Svensk musik, gärna melankolisk, Thåström, Lars Winnerbäck, Eldkvarn, Peter Lemarc är mina största favoriter.

Vilken var skillnaden mellan att bo i Tyskland eller i Sverige? Längtade du aldrig hem till Sverige? - Det är relativt lika i mentalitet på Sverige och Tyskland, men det var ändå väldigt mycket förändringar, och jag längtade hem mycket, framförallt i början av min Tysklandsvistelse. De två första åren var ganska tuffa. Sen var jag där i 13 år, så jag och min familj trivdes väldigt bra Tyskland. Men framförallt i början var det tufft med alla omställ-ningar och språk och lite små kulturkrockar. Vad var det som var bra i Tyskland? - Ska man vara ärlig så tjänade jag bättre pengar på min idrott, än vad jag kunde göra i Sverige. Vad som också betytt mycket för mig och handbollen är att det finns ett enormt stort handbollsintresse i Tyskland. Det var fullsatt på alla arenor, det gjorde att var väldigt kul att spela handboll där. Mycket där är väldigt likt Sverige också. Jag gillar Tyskland. Hur växte tanken fram att du skulle bli tränare? - Det var inget som fanns i min plan den dan jag skulle sluta, eller hade förbrett mig på, utan det var mer att jag blev tillfrågad under mitt sista år som spelare i Hammarby om jag var intresserad av att hjälpa den tränaren, och det var kul, och jag fick ganska bra feedback av spelarna också. Du hade spelat med de flesta spelarna i Hammarby, var det då tufft att kliva in som tränare? - Jag förstår frågan, för det kan ju bli så om man är för bra kompisar kanske. Men jag var så pass mycket äldre än alla andra spelare i Hammarby, så det kändes inte så problematiskt. Vilka klubbar har du varit tränare för? - Det är inte så många, det är ju Hammarby IF, sen så var jag förbundskapten för svenska landslaget i 8 år, och sen har jag varit 3 år i PSG. Minns du när du gjorde ditt sista mål? - Nej (skrattar), det gör jag faktiskt inte! Vad gör du på fritiden? - Nu har jag mycket fritid, när jag har ett sabbatsår, jag pluggar lite på universitetet just nu, och jag spelar lite paddel ibland. Ja, det är väl de sakerna jag gör på min fritid just nu.

Yrke – djurvårdare

På Parken Zoo

En höstdag åkte vi på Snabel-Posten till Parken Zoo, för att intervjua djurvårdaren Marlene Windahl som jobbar med rovdjuren. Efter intervjun fick vi en vandring i parken, och vi fick se när hon matade vissa djur.

”Eftersom flera av djuren är farliga, varav amurleopard och jätteutter är de farligaste, har de på Parken Zoo enorma säkerhetsrutiner”

arken Zoo öppnades 1898 som en folkpark, men på 1950-talet kom de första djuren, och idag finns både djurpark, tivoli, bad och camping. Just vad gäller djurparken har de fyra avdelningar: en hov- och klövavdelning med lilla zoo och alla tamdjur, en avdelning med bland annat dvärgflodhästar, tapir och kapybara, en primatavdelning med bland annat apor och lemurer, och en herpetologisk avdelning med ödlor, ormar och grodor. Totalt har parken 79 djurarter och över 400 individer, som tas omhand av elva djurvårdare och Marlene Windahl är en av dem.

på rovdjursavdelningen där de har djur som tiger, lejon, sandkatt, surikat, klolös utter, dhol, gepard, amurleopard, fossa, jätteutter, jaguar, manvarg och rödpanda. Som det ser ut nu kommer hon alltid att vilja jobba som djurvårdare, för hon känner att hon har lättare att prata med djur än med människor. - Jag kan tycka det är ganska skönt att gå och mumla med de här djuren. De brukar inte säga att nu får du vara tyst, säger Marlene.

Varför djurvårdare? Marlene tycker verkligen om att jobba med djur, och har tidigare jobbat med kor och hästar, men har alltid velat jobba på djurpark för att hon kan göra en insats för djuren och hon verkligen vill djurens bästa. För att bli djurvårdare kan man antingen gå en gymnasial djurvårdsutbildning med inriktning på djurpark, eller gå en vuxenutbildning mot djurvårdare och/eller biolog- eller miljövetare. Några djurvårdare har dock inte gått någon utbildning alls men har ändå rätt fallenhet för yrket, som att vara trevlig och social och har det så kallade djurögat, vilket också fungerar bra. Marlene gick en biologiutbildning och jobbar sedan 2012

Det bästa med att jobba med djuren tycker Marlene är allt hon får tillbaka. - Den här närvaron man känner att de kommer fram, som tigrarna kommer fram och hälsar god morgon, varje morgon, säger Marlene och fortsätter

Namn: Marlene Windahl Född: 1982 Yrke: Djurskötare eller djurvårdare. Nyponsoppa eller Pepsi? Nyponsoppa. Kräftor eller pyttipanna? Kräftor. Dolly Style eller Sean Banan? Sean Banan Hund eller katt? Hund. Gå ut & plocka svamp eller campa? Gå ut och plocka svamp.

- Man blir alldeles varm i hjärtat och när man hör lejonen, när de står och vrålar eller ropar på varandra. Det känns liksom inne i bröstet hur revbenet nästan flyttar lite på sig när de ryter som mest. Det är jättemycket jobb med djuren och Marlene och kollegorna jobbar året runt för att se till att djuren har det så bra som möjligt. De gör rent åt dem varje dag, byter vatten, diskar mat- och vattenskålar och förbereder mat. - Sedan fixar vi hägnen och gör någonting nytt åt dem hela tiden, så att varje dag ska vara lite speciell för dem, så ibland kanske vi lägger in en krydda eller lite parfym som luktar lite konstigt, säger Marlene. - En annan dag kanske vi drar en klöv som man kanske har sett man har gjort till hundar, när man lägger vildspår till hundar så kan man droppa lite blod och dra en klöv, och det gör vi till våra rovdjur också så de får gå och leta efter det här.

När ordinarie personal har semester får de in semestervikarier, som inledningsvis går dubbelt ett par veckor så att de inte ska känna att de måste kunna alla arbetsuppgifter första dagen. Sedan är det alltid minst en ordinarie personal på plats vid varje avdelning som kan ta hand om de farligare djuren, så vikarierna inte behöver lära sig det. - Det har lite med säkerhetsrisker och sådant att göra, och i och med att vi är en ganska stor avdelning på rovdjur, då är det bättre att de fokuserar och lär sig en del väldigt bra, för sedan är det väldigt mycket luckor och sådant som man måste hålla på att flytta, säger Merlene.

Som djurvårdare ingår även andra arbetsuppgifter som att vara trädgårdsmästare och reparatör, då hon med hjälp av traktor kan flytta stockar som behöver flyttas eller gör andra justeringar i hägnet. Att det är variation i jobbet är någonting Marlene tycker är bra. När parken är stängd för besökare är det förberedelser och smofix till nästa säsong. Det är allt från att inreda om i hägnen, ändra om stockar och träd till att klippa gräs och ta undan löv, så det blir egentligen mer jobb när parken är stängd. Eftersom flera av djuren är farliga, varav amurleopard och jätteutter är de farligaste, har de på Parken Zoo enorma säkerhetsrutiner med lås och luckor. När Merlene exempelvis ska mata djuren håller hon hela tiden ett avstånd mot gallret så att det inte ska kunna hända någonting, och som tur är har hon aldrig varit med om någon incident. Däremot har det hänt att djur har rymt. Vid ett tillfälle när en röd panda hade klättrat ut, fick de titta upp i ett träd och vakta en hel natt, så den inte skulle gå därifrån. - Annars så kanske det är så när man ska slussa ut fåren, att det är någon som smiter undan lite så att man får springa och hämta men annars så har vi väldigt bra staket och väldigt bra rutiner hela tiden, säger Merlene. De räknar in alla djur och går runt och hittar runt staketen och går runt och kollar så djur som gräver inte har grävt någonstans. - Har vi djur som kan gräva, då har vi grävskyddat heter det, då har vi ett par meter ner som det är staket också under backen så även om de gräver så kan de inte ta sig ut, och i och med att man går hela tiden och tittar, så staketkontroll gör vi varje morgon så att alla staket gås igenom innan klockan tio, säger Merlene.

Erica har blandade känslor för surikaterna som är nyfikna på henne.

Kultur&nöje Namn: Kalle Moraeus Född: 1963, 15 juni Yrke: Musiker Blodpudding eller selleri: Blodpudding naturligtvis. Åka till Gekås eller kolla på Farmen: Kolla Farmen, då får jag vara hemma. Thailand eller Grekland: Grekland. Marsvin eller undulat: Marsvin.

Jag ställde några frågor till Kalle Moraeus, för att jag tycker att han är en sån duktig musiker.

Hur är det att medverka i olika filmer? - Det är ganska kul faktiskt, men det är mycket vänta, när man spelar in en film. Man jobbar väldigt lite, men det är långa dagar. Ibland hela dagar och hela kvällar, när man kanske bara jobbar i en kvart.

ur länge har du varit artist? - Egentligen sen 1998, kan man säga. Hur kom det sig att du ville bli artist? - Jag hade ett vanligt jobb som musiker i en symfoniorkester. Men jag ville verkligen testa på hur det var att leva på mitt eget namn. Vad för slags låtar gör du? - Oj, jag spelar nästan alla sorters musik. Allt från rock till klassisk musik, och folkmusik och jazz. På vilka språk sjunger du? - Svenska, engelska och italienska. Har du släppt något album, i så fall hur många? - Ja, jag har släppt 4 skivor själv. Hur länge har du varit med i Orsa spelmän? - I 32 år. Förutom Orsa spelmän, har du varit med i några andra grupper? - Oj ja, Benny Anderssons Orkester, till exempel.

Vilka instrument spelar du? - Jag spelar nästan alla stränginstrument, inget blås och inget piano, och sånt. Vad har du på gång just nu? - Jag ska åka och spela med mitt blåsband i Småland, i Enköping och lite sånt, sen ska jag åka skidor. Vad gör du helst på fritiden? - Jag är helst hemma och lagar god mat, och umgås med lite vänner.

Historia

Stora och små händelser under 1996 Januari Den 17 januari ansöker Tjeckien om medlemskap i EU. Den 23 januari blir Lars-Inge Svartenbrandt gripen på ön Teneriffa. Han är efterlyst för ett bankrån i Linköping. Den 25 januari genomförs den sista avrättningen genom hängning i USA.

Augusti Den 4 augusti avslutas OS i Atlanta. September Den 18 september säljs originalmanuskript till några av John Lennons låtar på en aktion som anordnades av aktionsfirman Sotheby´s på Hard Rock Cafe i London. John Lennons son Julian Lennon betalar 25000 pund för originalmanuskriptet till låten ”Hey Jude”.

Februari Den 28 februari är det 10 år sedan mordet på Olof Palme. I februari 1996 är det 50 år sedan den första datorn byggdes. Den här datorn hette ENIAC.

Oktober Den 29 oktober blir svenska Ericsson störst i världen på att leverera telekommunikationsutrustning. Den 29 oktober besöker Göran Persson Moskva. På grund av en nära förestående hjärtoperation kan inte Boris Jeltsin ta emot besök. Därför träffar Göran Persson istället Jeltsins stabschef Anatolij Tjubajs. Dessutom träffar han den ryske utrikesministern Tjernomyrdin.

Mars Den 22 mars tillträder Göran Persson som Sveriges nye statsminister. Den 22 mars utkommer Tomas Tranströmers diktsamling Sorgegondolen. April Den 30 april fyller Sveriges kung Carl XVI Gustaf 50 år.

November Den 5 november besegrar USA:s president Bill Clinton den republikanske presidentkandidaten Bob Dole i det amerikanska presidentvalet. Den 14 november beslutar Kriminalvårdsverket att spionen Stig Bergling ska släppas ur fängelset i juli 1997. Den 30 november stängs reaktor 1 i Tjernobyl för gott.

Maj I maj 1996 upptas Visby på UNESCO:s världsarvslista. Den 16 maj tar Vänsterpartiets partikongress beslutet att skriva in feminism i sitt partiprogram. Den 16 maj är det 30 år sedan Mao Zedong startade kulturrevolutionen i Kina. Den 23 maj bestiger bergsklättraren Göran Kropp Mount Everest. Han blir den första svensken att bestiga Mount Everest. Den 23 maj besöker Dalai Lama Sverige.

December Den 1 december vinner Frankrikes tennislandlag Davis Cup i Malmö med poängen 3-2 i matcher. Finalmatchen avgörs när svensken Nicklas Kulti förlorar i femte set mot fransmannen Arnaud Boetsch. Den 13 december tillträdder Kofi Annan som FN:s nye generalsekreterare. Årets julkalender i SVT är Mysteriet på Greveholm. Sveriges radiosjulkalender 1996 är Bråkar och Johanna.

Juni Den 21 juni har den brittiska punkgruppen Sex Pistols sin första konsert på 18 år. Den här konserten spelas i den finska staden Lahti. Den 28 juni invigs ett museum på ön Birka. I det här museet finns det tre olika modeller av hur Birka såg ut på vikingatiden. Det är modellbyggaren Lars Agrell som har byggt de här modellerna av Birka. Den 28 juni byter Kristdemokratiska Samhällspartiet (KdS) namn till Kristdemokraterna (KD). För 24:e året i rad blir samtidigt Alf Svensson omvald till Kristdemokraternas partiledare. Juli Den 1 juli ersätter 112 90000 som Sveriges nödnummer. Den 3 juli blir Boris Jeltsin omvald till Rysslands president. Den 19 juli invigs OS i Atlanta. Den 27 juli inträffar ett bombattentat i Atlanta samtidigt som de Olympiska Spelen pågår.

Serie

Va i-? Har du ätit hela pizzan själv??

Båtolycka? I köket??

Jag tyckte det inte var någon idé att vänta, då jag läste på internet att du hade drunknat i en båtolycka.

”Ryktet om min död är starkt överdrivet”

är ett citat som tillskrivs Samuel Langhorn Clemens, mer känd som Mark Twain. Att ryktet om hans död uppstod berodde på att han var i London och besökte sin kusin James Ross Clemens, som var sjuk. Deras namn var något lika och blandades ihop i rapporteringen över Atlanten.

et är ingen ovanlig händelse och beror oftast på dålig faktakontroll då tidningar inte vill vänta, utan vill vara först med att få ut nyheten. Tidningar har ofta förberedda dödsrunor för kända personer redo att skickas ut efter smärre uppdateringar, och det kan hända att de publiceras av misstag. Ibland kan de vara lite latare och återanvända mallar, vilket kan leda till sånt som att den amerikanska politikern Dick Cheney 2003 beskrevs som ”Storbritanniens favoritmormor”. När tidningarna råkade publicera Alfred Nobels dödsruna istället för hans bror Ludvigs, blev Alfred så bestört av att de valt att bara fokuserade på hans vapentekniska gärningar i efterorden, att han instiftade Nobelpriset. När författaren Rudyard Kipling såg sin egen dödsruna i tidningen skrev han ett spydigt brev till dem, där han påminde dem att avsluta hans prenumaration. En annan orsak till att någon antas vara död är att de har varit med om något där de inte förväntas ha överlevt, t.ex en naturkatastrof eller en farkost som förolyckats, som i fallet med en flygolycka 1972 i Anderna. Där avbröts sökandet efter överlevande efter 8 dagar, då det var osannolikt att någon skulle klarat sig så länge i de iskalla bergen. Men det visade sig senare att 16 personer, mot alla odds, överlevde i över två månader på glaciären, och kunde komma hem till slut. Indiern Lal Bihari spenderade 18 år som ”död”. Han fick kämpa länge med ohjälpsamma byråkrater, och kom först till ”liv” igen 1994. Det hela började någon gång innan 1975, när några av hans släktingar ville ha hans bondgård, så en onkel mutade en tjänsteman att registrera Bihari som död. Efter sina upplevelser så grundade Bihari en organisation för att hjälpa andra som blivit falskt dödförklarade.

Nästa nummer kommer i mars 2019