Psykolog ens spalt
Låt barnen vara delaktiga
Internetkurs i palliativ vård En internetbaserad och interaktiv kurs i basal palliativ vård startar inom kort. Kursen riktar sig till personal som arbetar med människor i livets slutskede, i första hand undersköterskor, sjuksköterskor och paramedicinsk personal. All teknisk utrustning som krävs är en dator med bredbandsuppkoppling. – Denna internetbaserade studieform innebär stor frihet för deltagarna att inom vissa tidsramar arbeta med uppgifterna när det passar dem själva bäst, säger Liv Meidell som är utbildningsansvarig. Kursen arrangeras av Axlagården Utbild-
ning AB. Ytterligare information finns på webbplatsen www.axlagarden.se.
Kursen Kurstillfällen våren 2010: Kurs 2: 1–28 mars. Kurs 3: 12 april– 9 maj. Max 20 deltagare per kurs. Kursen återkommer under hösten. Kursavgift: 1 250 kronor per deltagare. Moms tillkommer. Skicka anmälan till: Axlagården Utbildning AB, Backenvägen 105, 903 62 Umeå Telefon 070-254 42 76 eller 090-15 68 00 (växel) E-post: liv.meidell@axlagarden.se
Lund först med regionalt cancercentrum I rapporten Nationell cancerstrategi
påpekas att regionala cancercentra behövs för att ta ett huvudansvar för forskning, utveckling och prevention och för att sprida kunskap om detta till primärvård och länssjukvård. I Lund finns nu landets första regionala cancercentrum. – En kraftfull satsning på regionala
centrum är nödvändig om Sverige i framtiden ska ha en cancervård i internationell toppklass, säger Maria Prigorowski, ansvarig för opinionsfrågor inom Cancerfonden. – Eftersom dessa regionala centrum kommer att få ansvar för kunskapsspridning kring cancerprevention medför det ett närmare samarbete mellan kommuner och landsting. Det är mycket positivt.
Regionala cancercentrum – bra eller dåligt? Ingalill Rahm Hallberg, professor, Lund:
– Det är oerhört bra eftersom vi måste koncentrera kompetensen och mer aktivt arbeta med denna utveckling.
36
Staffan Lundström, överl äkare, Stockholm:
– Lite besviken över att den palliativa vården inte syns där. Berör bara den vanliga cancervården.
C
ancer drabbar hela familjen och det är oundvikligt att barnen påverkas. En fråga som jag som psykolog ofta möter är: ”Hur ska jag berätta för barnen?” Frågan har många bottnar. Den handlar om hur man konkret ska informera barnen om att man har fått en livshotande sjukdom. Men frågan rymmer också rädsla för att överföra all oro och sorg över att framtiden är oviss. Det kan ibland kännas som om det blir ännu farligare av att man berättar. Det är viktigt för barnen att vara delaktiga och att kunna känna tillit till föräldrarna i denna osäkra situation. Den största risken att skada barnet är att undanhålla det från sjukdomen, som ju i så hög grad påverkar den sjuka föräldern. Barn känner på sig om något är fel och om föräldrarna oroar sig. De skapar egna fantasibilder av vad som har hänt och kan till och med ta på sig skulden för att mamma eller pappa är ledsen. Hur man ska berätta beror förstås på barnets ålder. Små barn är mycket konkreta och man kan berätta att mamma eller pappa är sjuk, kommer att vara på sjukhus och få medicin. Större barn oroar sig förstås för framtiden; jag tror att man ska försöka berätta så ärligt som möjligt att sjukdomen kan vara livshotande, men att föräldern ska få behandling för att bli frisk. Vid nya negativa besked är det viktigt att fortlöpande berätta detta för barnen. Att låta barnen vara med på sjukhuset är en bra idé, men man måste också respektera om barnet inte vill. Alla barn, liksom alla vuxna, har sina egna sätt att hantera situationen. Man ska också komma ihåg att de allra flesta barn har resurser att hantera svårigheter, förutsatt att de känner att de kan lita på sina föräldrar.
Göran Landberg, professor, Malmö:
– Regional uppstyrning är vettigt. Jag skulle vilja att de fick en bred koppling till utveckling och forskning inom regionen.
Yvonne Brandberg Psykolog vid Radium hemmet i Stockholm.
nr 1 2010