LÄRA Stockholm #3/2022

0kr

Kostnadsfria möbler

På stadens webbplats Stocket återbruk hittar ni kostnadsfria möbler och inventarier som andra verksamheter i Stockholms stad inte längre behöver.

Frigör även utrymme på er skola genom att annonsera ut överblivna möbler och inventarier. Använd Stocket återbruk, spara pengar och bidra till ett klimatsmart Stockholm.

Kostnader för transport och liknande kan tillkomma.

Innehåll

fånga

du dig trygg

Katarina

fick pris med kunglig

har ersatt

bubbla

på särskilt

ska finnas en bibliotekarie

Lukas Lonka, Frank Gäfvert, Idris Rayes och Emma Jungstedt från Kristinebergsskolans förskoleklass står redo att håva efter insekter och kräftor i Igelbäcken.

SINNEN MED alla

På Eggeby gårds naturskola mellan Tensta och Kista är det full fart varje dag, året runt. Hit kommer klasser från hela staden för att lära sig mer om djur och natur. LÄRA var med när Kristinebergsskolan kom på besök.

Text JOHANNA LUNDEBERG Foto ROBERT BLOMBÄCK

itta! Jag har fångat en kräfta!

Manne Lidberg bubblar av entusiasm när han först av alla fångar ett spännande djur i sin håv. Hans kamrater kommer fram, och på behörigt avstånd beundrar de kräftan innan den flyttas över till en hink. Sedan doppar eleverna från Kristinebergsskolans för skoleklass åter sina håvar i Igelbäcken, på jakt efter fler fynd.

Igelbäcken är en viktig anledning till att delar av Järvafältet numera är natur reservat. Här simmar den fridlysta fisken grönling, troligen utplanterad på 1700talet av kung Fredrik I, men i dag alltmer sällsynt. Det är inte många minuter till miljonprogramsområdet i Tensta, och kontrasten mot höghusen är slående, med ängs- och åkermark, skogsdungar och fridfullt betande hästar.

Ett dovt buller från motorvägen hörs visserligen i bakgrunden, men Anna Rådström, biolog och naturpedagog på Eggeby gårds natur skola, brukar lite skämtsamt kalla det för bruset från ett vat tenfall, och med hjälp av fantasin tillsammans med den omgivande miljön är det lätt att skapa den bilden och känna hur lugnet infinner sig.

– Det här är en plats där alla elever kan komma till sin rätt. De som har mycket spring i benen och svårt att sitta still brukar också trivas här, för det är tillåtet att rusa runt och känna på saker, säger Anna Rådström.

Eggeby gårds naturskola firar i höst 25-årsjubileum, och Anna Rådström har

varit med nästan ända sedan starten. När Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning tog initiativ till skolan var tanken att locka elever från närområdet att upp täcka naturen, och de första åren tog skolan bara emot elever härifrån. Numera lyder verksamheten under utbildningsförvaltningen och Medioteket och välkomnar alla stadens grund skolor, även om de flesta klasser fortfa rande kommer från närområdet.

Men besöket innebär inte bara en trevlig utflyktsdag i en grön oas. På Eggeby gårds naturskola finns 25 olika teman för eleverna: natur, matte, rymden, historia …. allt kopplat till läroplanen och med stort fokus även på svenska språket eftersom många elever som kommer hit är nyanlända.

Genom åren har skolan drivit olika integrationsprojekt, och de arrangerar också fortbildning för lärare, till exempel om svampar i undervisningen. I våras hade de en om fåglar där Anna Zelmin, lärare på Södra Ängby skola, deltog tillsammans med några kolleger för att få djupare kunskap om fågel livet i Sverige.

– Vi tycker om att ha undervisning ute och vill gärna arbeta prak tiskt, så vi anmälde oss för att få tips och idéer på hur vi kan arbeta, säger hon.

Hon är nöjd med eftermiddagen som innehöll såväl fågelteori som många konkreta tips på hur man kan arbeta ämnesövergripande och även koppla in fritidshemmet på samma tema. Bland annat fick de tips på olika bilduppgifter och att det går utmärkt att måla med vattenfärg på en whiteboard, så att läraren kan måla en fågel samtidigt som eleverna gör det.

Anna Rådström, naturpedagog på Eggeby gårds natur skola, och Melvin Johannsen under söker vad han har fångat i håven.

Vi har jobbat med FN:s globala mål och ville göra något som kunde kopplas till temat vatten.

Anna Zelmin hoppas kunna använda de nya kunskaperna när hennes förskole klass studerar djur i närmiljön samt årstidsväxlingar.

– En idé är att klassen kan göra egna fröautomater som vi sätter upp och sedan tillsammans kan observera fåglar nära skolan.

Kunskapen om natur, och möjligheterna att upptäcka den, har minskat bland många unga. Färre familjer söker sig till skogen, och naturupplevelser konkurrerar i dag alltmer med andra fritidsaktiviteter och underhållning i surfplattor och tele foner, och därför fyller Eggeby gård en viktig funktion, konstaterar Emma Wallin, naturskolepedagog och anställd på naturskolan sedan ett år:

– Vår verksamhet är viktig för att elev erna får möjlighet att komma ut i naturen. De får peta, känna, göra .… lära sig med alla sinnen. Praktiska övningar för att visualisera och befästa kunskapen funge rar mycket bra här.

Kristinebergsskolans elever är väl förberedda för sitt besök. Förskolläraren Linda Pellarp konstaterar att många av dem har varit så pirriga inför besöket att de hade svårt att sova i natt. Alla bär egna gummistövlar, något som inte är en självklarhet i alla klasser (men då finns lånestövlar hos naturskolan). Stövlarna visar sig vara bra att ha i dag, eftersom det allra första djur de ser är en liten snok som raskt ringlar undan uppstån delsen från klassen.

Efter förmiddagens teorilektion och utomhuslunch med egen matsäck doppar de nu sina håvar i vattnet, för-

siktigt till en början, men snart är de uppslukade av sin uppgift. Sänker ner och lyfter upp, studerar sina fynd i botten av håvarna. Även små larver och insekter får följa med ner i hinken.

Michelle Malkomian hittar både en sötvattensgråsugga och en kräfta.

– Kräftan ser nästan ut som en säl i ansiktet och den har bara en klo, säger hon.

Hon pekar och visar men tycker att den är lite läskig så hon vill helst inte hålla i den, av rädsla för att den ska nypas. Flera av hennes kamrater håller med. Men Casper Skyttner-Rahmani är modig och hjälper gärna till att plocka kräftor ur håvarna, utifrån de instruktioner de tidigare har fått. Han har fiskat några gånger på sin fritid, men i dag blev det ingen fisk.

– Jag fångade både gråsuggor och en spindel. Det var jätteroligt att håva och kul att jag fick något, säger han.

Dagen avslutas med att elever och lärare gemensamt går igenom bäckfynden. Anna Rådström och Emma Wallin visar bilder på de olika arterna och berättar vad de har för betydelse i ekosystemet, och sedan bär de tillbaka djuren till bäcken. Kanske kommer andra elever snart att fiska upp dem igen. För på Eggeby gårds naturskola är det full fart hela läsåret,

med uppemot fyra besök per dag.

Varje år tar de emot 7 000 elever från staden, och många klasser kommer regelbundet tillbaka, ända upp i nian. Därför anpassas varje besök med tillhö rande lektion efter åldersgrupp, förkun skaper och önskemål om tema. Det är första gången som Linda Pellarp och hennes klass är här, efter ett tips från en kollega.

– Vi har jobbat med FN:s globala mål och ville göra något som kunde kopplas till temat vatten. Det var en jättebra eftermiddag, välorganiserad med en tydlig plan för vad vi skulle göra och pedagogiskt förklarat varför, säger hon.

Det är dags att lämna de gröna omgiv ningarna och återvända till stadsbruset. Men eleverna dröjer sig kvar, ingen verkar ha bråttom att gå därifrån. Och i natt sover nog alla gott, efter en rejäl dos frisk luft och med ny kunskap om naturen.

EGGEBY GÅRD

► Naturskolan välkomnar alla elever i årskurs F–9 i Stockholms stad.

► Besöket bokas i förväg och anpassas efter årstid, förkunskaper och önskemål om tema.

► Läs mer på pedagog.stockholm.

Förskolläraren Linda Pellarp promenerar med sina elever till baka till naturskolan från Igelbäcken på Järvafältet.

Ingång till en ny värld

– Nu kan jag absolut tänka mig att söka till KTH efter gymnasiet, säger Anders Huang i årskurs 8 på Kista grundskola.

Han är en av de elever som fått chansen att göra prao på KTH, ett nystartat pilotprojekt som drivs av utbildningsförvaltningen och Kungliga Tekniska högskolan.

Under ett par veckor i maj erbjöds ett 20-tal elever från Kista grundskola och Bagarmossens skola möjlighet att praoa på KTH. Praodagarna innehöll guidade turer, information om vilka program och yrken som KTH erbjuder och hur arbets marknaden efter fullföljda studier ser ut. Parallellt fick eleverna själva utföra olika praktiska uppgifter, som en liten försmak till eventuella studier på KTH.

Under en av dagarna stod ”Fun box” och elektrisk energi på programmet. Med stöd från KTH:s lärare fick eleverna göra olika experiment. Aylin Mollazahi och Catalina Grandon Gonzalez i årskurs 8 på Kista grundskola var två av eleverna som försökte klura ut hur man får elek tricitet att gå åt motsatt håll och vända riktningen på en kompassnål.

– Det är svårt, men spännande. Vi är väl digt överraskade över att det är så fint på KTH och att alla verkar så trevliga och engagerade här, säger Aylin Mollazahi.

Catalina Grandon Gonzalez trodde att det skulle vara tråkigt på KTH men är positivt överraskad.

– Det är jättefint, spännande och absolut inte tråkigt här. Det verkar vara väldigt olika människor som går här, och det tycker jag är bra.

På plats på Campus Flemingsberg fanns även Malin Linngård, samordnare vid KTH. Hon förklarar att KTH behöver få fler sökande till skolan. Ett sätt är att erbjuda prao så att elever i ett tidigt skede kan få en positiv uppfattning om skolan och sedan i sin tur kanske berättar det för sina kompisar.

– Tidigare har vi mest tagit emot prao elever som varit barn till personer som redan känner till KTH. Vi behöver bredda oss, därför gör vi den här piloten nu. Det

är glädjande att skolorna vi kontaktade nappade så snabbt på erbjudandet.

– Det här är ett försök, som vi redan nu ser är lyckat. Vi kommer absolut att fort sätta erbjuda fler skolor möjlighet till prao hos oss. Ytterst handlar det om att öka teknikintresset hos unga, betonar hon.

Men nu har KTH-läraren Maksims Kornevs en ny utmaning på gång. Eleverna ska koppla en vindsnurra till en mätare och sedan, genom att blåsa på rotorbla den, se vilken hastighet de kan få den att snurra i. Stämningen är uppsluppen när eleverna tar sig an uppgiften, påhejade av KTH-studenter i samma sal, som även de arbetar med elektronik.

Anders Huang från Kista grundskola tycker det är spännande att vara här.

– Jag gillar matte, teknik och att lösa problem, så det här var en bra utmaning. Det var mer avancerat än jag trodde och det är kul. Nu kan jag absolut tänka mig att söka hit efter gymnasiet, säger han.

Malin Linngård betonar att studie- och yrkesvägledarna på skolorna har varit till stor hjälp, bland andra Nargiza Daraei på Kista grundskola. För henne kom möjlig heten att erbjuda eleverna prao på KTH väldigt lägligt.

– Jag hakade på direkt när de öppnade dörren. Jag har länge försökt hitta bra ingångar till större företag och universi tet för att eleverna ska få chansen till prao utanför Järvaområdet, men det har varit svårt.

– För flera av våra elever som nu fått komma till KTH var det en rejäl utma ning att våga sig bort från området, åka tunnelbana till stan och vara i en helt annan miljö än de är vana vid, säger Nargiza Daraei.

– Det har betytt jättemycket för elev erna att få se hur det ser ut på KTH, att få lösa olika uppgifter och känna sig sedda och uppskattade. Det är helt enkelt bra för deras framtid.

Pär Arvidsson, samordnare för skola och arbetsliv på utbildningsförvaltningen, konstaterar att samarbetet med KTH har fallit väl ut.

– Med den här satsningen hoppas vi kunna vidga vyerna hos eleverna inför framtida studier och yrkesval. Förhoppningsvis kan det även bidra till att andra lärosäten och större företag blir mer positiva till att erbjuda elever i grundsko lan prao.

Malin Linngård, samordnare vid KTH, hjälper till när åttondeklassarna Catalina Grandon Gonzalez och Aylin Mollazahi från Kista grundskola försöker vända riktningen på en kompassnål.

”Känns tryggt att ha en större beredskap”

En våldsverkare har tagit sig in i skolan. Du har stängt in dig i klassrummet med eleverna, släckt ljuset och låst dörren. Då knackar det på dörren och en gråtande elev vädjar om att bli insläppt.

Hur agerar en lärare som hamnar i denna situation? Släppa in eleven, med risk för att gärningsmannen också tränger sig in? Eller avstå av omsorg om alla dem som är i relativ säkerhet?

En ny säkerhetsutbildning i Stockholms stads skolor ska ge all personal bättre förut sättningar att fatta rätt beslut om det värsta skulle inträffa.

Utbildningen består dels av en föreläsning med tillhö rande film, dels av ett APTmaterial som skolorna ska arbeta med lokalt.

En av de skolor som deltagit i första steget och kommit långt i det andra är Blackebergs gymnasium med 1 230 elever i västra Stockholm. Skolans huvudbyggnad har en öppen planlösning med en stor

entréhall med öppna vånings plan upp till nock. En miljö som är svår att gömma sig i om en beväpnad person skulle ta sig in.

Här arbetar Linda Skantze, som är förstelärare och under visar i svenska och tyska.

– Jag hade aldrig gått någon säkerhetsutbildning annat än i brand. Här i Stockholm har vi haft våldsdåd bland annat i

Bromma, så det är klart man har tänkt. Men jag har aldrig varit rädd, säger hon.

All personal deltog i den 1,5 timmar långa föreläsningen i aulan och den följdes upp på en arbetsplatsträff (APT) några månader senare med grupp diskussioner och fördjupning.

− I vår grupp diskuterade vi hur vi skulle agera om vi ställ des inför svåra dilemman, som exemplet med inrymningen i klassrummet där en elev stod utanför och ville in. Det skulle bli väldigt tungt om man

Rektor Catrine Hedlund visar appen som ska installeras i alla skolans mobiler och datorer. Ett enda knapptryck räcker för att ett larm ska nå alla.

valde fel i en sådan situation, säger Linda Skantze.

Hittills har larmning skett med högtalarutrop och grupp mejl, men nu kommer alla skolor i Stockholm att köpa in en upphandlad app som ska eliminera risken att göra fel. Appen ska installeras på alla enheter, från datorer till mobiltelefoner, och målet är att den ska vara på plats under höstterminen 2022.

Den är programmerad för larm i olika situationer, vilket innebär att ett enda klick på en ikon leder till att alla kan larmas enligt en förprogram merad ordning, från all skol personal till vårdnadshavare.

− Det kommer att bli tryg gare, tycker Linda Skantze.

Kim Norman, tidigare polis, är säkerhetssamordnare på utbildningsförvaltningen. Han har tagit fram materialet om hur man ska agera i en situa tion av pågående dödligt våld, på fackspråk förkortat PDV.

För inte så många år sedan var skolskjutningar och död ligt våld i skolan något som drabbade andra länder. De senaste årens händelser i bland annat Trollhättan och Malmö visar att Sverige inte

är förskonat, även om dödligt våld i skolmiljö fortsatt är mycket ovanligt.

− Fly, sök skydd och larma är nyckelorden, säger Kim Norman och betonar att det inte finns något facit på hur skolpersonal ska agera, men utbildning, hjälpmedel och anpassning till lokala förhål landen gör sannolikheten för en lycklig utgång otroligt mycket större.

Kim Norman betonar att det handlar om att försvåra för en gärningsman. Vilka åtgärder skolans personal vidtar har betydelse. Han har hittills föreläst på över 50 skolor och nya bokas in varje vecka. Målet är att all personal i alla Stockholms skolor ska ha gått utbildningen, antingen fysiskt på en föreläsning eller digitalt, och materialet finns på nätet.

− Det är viktigt att ha en plan men ännu viktigare är att hålla frågan levande och att all personal och även extern personal som lokalvårdare vet hur man ska agera, säger Kim Norman.

Den lokala utbildningen kan handla om att gå runt i skolan, lokalisera var sjuk

vårdsutrustning finns och att identifiera möjliga flyktvägar utöver entréer och nödut gångar. Kim Norman påpekar att tidigare har fokus legat på inrymning, om något hände skulle skolans personal och elever låsa in sig. Nu ligger betoningen på flykt som förstaalternativ.

– Om jag är på skolgården ska jag ha en plan för det också. Då är det sannolikt bättre att fly än att bege sig in i skolbyggnaden där en gärningsman finns, säger Kim Norman.

Efter att ha satt sig i säker het är det viktigt att larma 112 och aldrig utgå från att någon annan redan har gjort det. Ju fler som larmar, desto fler värdefulla detaljer kan larmoperatören få.

− Larmoperatörerna vet exakt vad som ska göras utöver att skicka polis och räddningsinsatser. Vid allvarliga händel ser larmar de också tjänsteman i beredskap i berörd kommun, som i sin tur larmar kommu nikatör i beredskap och perso ner som i sin tur agerar enligt fastlagda rutiner.

Mycket av utbildningen är ren allmänbildning som är användbar var som helst i

samhället där en våldssitua tion kan uppstå.

− Just nu arbetar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), polisen, Skolverket och utbildningsförvaltningen med att ta fram ett nationellt material som också involverar eleverna.

På Blackebergs gymnasium pågår arbetet med att sprida de nya kunskaperna. Krisgruppen som består av skol ledning, skolsköterska, vakt mästare och kuratorer uppda terar sina rutiner. Rektor Catrine Hedlund berättar att man har sett över alla doku ment och inventerat sjuk vårdsväskorna och sett till att de finns på alla våningsplan samt säkerställt att alla vet var de finns.

− Vi är väldigt tacksamma för den här utbildningen som är till stor hjälp i vårt eget arbete. Blackeberg har varit lyckligt förskonat från allvar liga incidenter, men det känns tryggt att ha en beredskap och att all personal blivit inkluderad, säger Catrine Hedlund.

Text MARIANNE HÜHNE VON SETH Foto ROBERT BLOMBÄCK

Kostnadsfri workshop på Tekniska museet

Årskurs 4–9 och gymnasieungdomar bjuds in för att delta i workshoppen Hållbar vision. Här kommer eleverna arbeta tillsammans för att nå FNs hållbarhetsmål.

Workshoppen kan genomföras på plats på Tekniska museet eller digitalt. Anmäl din klass Mejla Energi- och klimatrådgivningen i Stockholms stad för mer information. energiradgivning@stockholm.se

”Fånga upp dem tidigt!”

Nationella riktlinjer för att förebygga dödligt våld i skolan är nödvändigt, anser författaren och journalisten Åsa Erlandsson. Hon har skrivit boken ”Det som aldrig fick ske” om skolattacken i Trollhättan år 2015 där tre personer dödades.

Trollhättan skulle senare följas av mord och mordförsök på skolor i andra delar av landet, där den senaste tragedin inträffade på Malmö Latinskola i våras då två lärare mördades. Som kriminalreporter, numera på Dagens Nyheter, har Åsa Erlandsson fördjupat sig i flera av attentaten och intervjuat många för att försöka förstå vad som kan utlösa sådana skoldåd – och vad som kanske skulle kunna förhindra dem.

− Jag tror inte att det helt går att skydda sig mot våldsverkare inne i skolorna, men jag kan konstatera att många skolor inte har haft beredskap och att skolans personal inte har haft någon utbildning i hur de ska agera, säger Åsa Erlandsson.

Hon pekar på flera faktorer som skulle kunna minska riskerna för dödligt våld i landets skolor.

– I Sverige har vi varit sena med att låsa skolor och på andra sätt försvåra för utomstående att ta sig in, men nu pågår diskussioner om att skalskydda skolorna och inte minst ge all skolpersonal enhet liga verktyg att hantera en våldssituation om den trots allt skulle uppstå.

Men det allra viktigaste för att förhindra skolattacker är att redan i förskolan fånga upp barn som senare skulle kunna hamna i riskzonen och sätta in åtgärder för att förebygga ensamhet och utanförskap, menar Åsa Erlandsson.

Hon vill inte själv ta ställning till skalskydd eller utbildningar men tycker att det är orimligt att det spretar så mycket som det har gjort i Skolsverige. Vissa skolor är låsta, andra vidöppna. En del huvudmän köper in utbildningar, andra inte.

− Det är dags att göra det enhetligt.

Om och när skolpersonal utbildas är det rimligt att även eleverna får informa tion och deltar i övningar, tycker hon.

− När jag arbetade med min senaste bok, om terrordådet på Drottninggatan, intervjuade jag en lärare i Kalifornien som berättade att där tränar man med barn i förskoleåldern, på deras nivå.

I USA är skolskjutningar en realitet som alla måste förhålla sig till och där har man en annan syn på barnens förmåga att hantera information.

– Hos oss finns en utbredd rädsla i vuxenvärlden att barn ska bli rädda. Men skolorna har årliga brandövningar och det tycker barnen är naturligt. Jag tror att det även går att ha övningar och utbildning kring attentat med barn om det sker på rätt nivå.

Åsa Erlandsson har kartlagt gärnings männen och vad som är signifikant för dem. Det är nästan alltid en pojke eller ung man som på något sätt lever i en bubbla. Han är ensam, aggressiv och ofta våldsfixerad, han tillbringar mycket tid på nätet där han spelar våldsamma spel och på obskyra sajter kan lufta sina åsikter utan att bli ifrågasatt.

− Men det är för enkelt att peka ut dataspel som utlösande, det krävs givet vis fler risk- och sårbarhetsfaktorer, säger Åsa Erlandsson.

Samtidigt som hon sett att gärnings män kunnat gå under radarn trots att skolan sett signaler, har det någon annanstans i Sverige gjorts massiva

insatser för att stoppa en destruktiv utveckling. Utan resultat.

− Jag har sett fall där skolan har ansträngt sig för att nå fram till en ung man som ändå gick till attack, och jag har sett ett fall där gärningsmannen fullständigt gick under radarn.

Åsa Erlandsson menar att med ökade befogenheter för socialtjänsten hade unga med riskbeteende kunnat fångas upp.

− Vi har i Sverige ett glapp mellan fri villiga insatser och tvångsåtgärder.

Inkluderingstanken som varit tongi vande i många år behöver också ses över, anser Åsa Erlandsson som har tittat på hur Trollhättanmördaren Anton Lundin Petterssons skoltid såg ut.

− Anton gick i en klass med många uta gerande elever. Han som var tyst blev inte sedd när det fanns andra krävande elever som tog lärarnas uppmärksamhet, säger Åsa Erlandsson.

Text MARIANNE HÜHNE VON SETH Foto ROBERT BLOMBÄCK

”Det är dags att se över inkluderings tanken som har varit tongivande i skolan i många år”, menar författaren Åsa Erlandsson som har skrivit en bok om skolattacken i Trollhättan.

Känner du dig trygg i skolan?

MALLA STENDOTTER

Lärare, Nälstaskolan

– För det mesta gör jag det. I vissa situationer väljer jag att vara försiktigare för att inte gå i konflikt med elever som är utagerande. Vår skola arbetar mycket med trygghetsskapande åtgärder, vilket är väldigt bra.

WILLIAM ERIKSSON

Elev, Midsommarkransens gymnasium

Jag känner mig tillräckligt trygg i skolan. Det har aldrig hänt något som gjort att jag behövt känna mig rädd. Vi har bra relationer till våra lärare och bland eleverna. Det är viktigt, för det skapar trygghet.

NIKOS GRÜNFELDT

IT-ansvarig, Fruängens skola

– Det är en god stämning i skolan. Jag har bra chefer och kolleger, vilket bidrar till att det alltid känns trevligt och tryggt att gå till jobbet. All personal är uppmärksam på att inga obehöriga vistas på skolan.

TYRA HENNINGSSON

Elev, Midsommarkransens gymnasium

– Jag går i en bra klass och vår mentor pratar väldigt öppet med oss om allt. Vi får alltid information direkt om det har hänt något på skolan, eller något som rör någon elev som går här. Det tycker jag känns tryggt.

SUZANNE JANSSON

Lärare, Nälstaskolan

– Ja, jag känner mig trygg. Skolan ligger i ett lugnt och stabilt område, vilket återspeglar sig i vårt elevunderlag. Men även här går elever med bristande impulskontroll, vilket ibland kan drabba både oss lärare och eleverna.

Text och foto AGNETA BERGHAMRE HEINS

De enda i sitt slag

Vi vill berätta om ditt arbete!

Arbetar du med något lyckat pedagogiskt projekt som kollegerna i stadens skolor borde få läsa om och inspireras av?

Kontakta redaktionen och berätta hur det påverkade elevernas lärande – enklast via mejl till tomas. bannerhed@edu.stockholm.se.

Berättar för framtiden

Hur levde unga människor i Sverige för 80 år sedan och vad skiljer deras vardag från vår? Det är frågor som klass 6D på Sandåkraskolan i Sköndal fick fundera över när de deltog i Nordiska museets insamling ”Mitt liv”, där skolelever över hela Sverige får berätta om sin vardag.

En liknande insamling gjordes 1942, och det är med utgångspunkt i den som de nu har arbetat med projektet. Klassläraren Desirée Örnbrand föll direkt för ”Mitt liv”. Det fanns ett tydligt bakgrundsmaterial att ta stöd av, men framför allt såg hon hur mycket som gick att koppla till elevernas lärande.

– Som SO-lärare gillar jag kopplingen bakåt i historien, och det var därför vik tigt för mig att förankra arbetet i 1942. Vi utgick från andra världskriget men pratade också om vad man arbetade med på den tiden och hur samhället såg ut. Det gick att knyta till många olika ämnen, och det ledde till enormt många tan kar om hur vårt samhälle ser ut i dag, säger hon.

Desirée Örnbrand ser flera typiska tids markörer när hon jämför de äldre tex terna med dem som hennes klass skrivit.

– År 1942 var familjen viktig. Det är den fortfarande, men i dagens berättelser märks också teknikens roll i vardagen, små detaljer som att de väcktes av mobilen och att de avslutade dagen med att kolla Tiktok.

Eleverna fick berätta om en valfri dag och Viktor Andrić valde en som innehöll fotbollsträning, medan hans klasskamrat Nerea Criado Lugn ville skriva om en tis dag, eftersom hon går på ridning då. Båda två har reagerat på skillnader i dagens språkbruk jämfört med de äldre texterna. Nerea Criado Lugn kallar 1942 års språk annorlunda och mer poetiskt. Viktor Andrić håller med:

– Det var helt annan slang än vi använder i dag, och de skrev ”mor” och ”far” i stället för ”mamma” och ”pappa”. Det var också stor skillnad mellan killarnas och tjejer nas olika sysslor. En kille skrev att han hjälpte sin far på gården och tjejerna att de städade och lagade mat, säger han.

Materialet kommer delvis att användas i forskningssyfte. Men för eleverna kittlade också tanken på att människor – såväl deras egna barnbarn som okända personer – kommer att kunna läsa deras berättelser för att få en bättre bild av hur unga

människors vardag såg ut under 2020-talet.

– De kanske blir häpna och säger att så där kan det väl inte ha varit. De kommer att fråga om man verkligen åkte bil på 2020-talet, för i framtiden kanske de i stället kan teleportera sig, säger Nerea Criado Lugn och skrattar.

Både hon och Viktor Andrić tyckte att det var en rolig uppgift. De hade lite svårt att komma i gång men sedan gick det av bara farten, så att de nästan skrev för långt.

Även Desirée Örnbrand noterade ett stort engagemang i klassen. Eftersom det var viktigt att elevernas röster skulle komma fram genom berättelsen, bestämde hon sig för att inte vara alltför petig när hon rättade deras alster.

– Visst hjälpte jag till med stavning och formuleringar om någon behövde, men jag kände att texterna skulle spegla dem och att de skulle få berätta fritt.

”Mitt liv” blev viktigt även för föräldrarna. Många fick en ny inblick i hur en vardag ser ut för deras barn, och det var också något som de kunde prata om hemma vid middagsbordet. En förälder gjorde till och med en klippbok med sitt barns berättelse och visade upp på jobbet.

Viktor Andrić och Nerea Criado Lugn har dokumenterat sin vardag tillsam mans med resten av klass 6D. Läraren Desirée Örnbrand föll direkt för historiekopplingen i projektet.

– Det här betydde något för många, och det gav eleverna en känsla av att vara delaktiga i samhället. Det finns ett stort värde i att veta att man gör något som är viktigt även för andra och för framtiden, säger Desirée Örnbrand.

Projektet kommer att fortsätta fram till början av 2023, och det är fritt fram för fler klasser att delta. Men även om klass 6D inte kan vara med igen så ser Desirée Örnbrand nya sätt att fortsätta på samma tema i klassrummet:

– Jag tänker att de skulle kunna göra i stort sett samma sak, men på engelska och utan att skicka in sina texter.

Vill du låta din klass vara med? Läs mer på minnen.se/mittliv. Projektet är ett samarbete mellan Nordiska museet och UR och pågår till 2023.

Text JOHANNA LUNDEBERG Foto MARC FEMENIA

KRÖNIKA Katarina Lycken Rüter

Vi behöver träna på förundran i skolan

et är hisnande vackert.

Individernas samspel skapar en skimrande böljande rörelse upp och ner, fram och tillbaka. I det stora akvariets blåsvarta vatten simmar fiskstimmet runt, och glansen från fjällen blixtrar i ett ständigt pågående silverfyrverkeri. Jag blir stående länge och tittar förundrad, och missar nästan vår guides beskrivning av öronmaneterna i nästa akvarium. De kan tydligen på något märkligt sätt återgå till sin ursprungliga polyp form när överlevnad i manetform har ovanligt dåliga odds. Det är nästan som evigt liv konstaterar guiden, och detta av varelser som faktiskt inte har någon hjärna. Alls. Jag fnissar lite tillsammans med de andra i studiebesöks gruppen, en gymnasieklass och ett par kolleger, och konstaterar att det finns bra många märk liga livsformer.

Efter en timme på Baltic Sea Science Center har vi lärt oss en hel del om liv i havet, om avrinnings områden, språngskikt och saltvattensinbrott. Jag hade nog tänkt att jag skulle lära mig en del om Östersjön under besöket. Det var ju därför jag gick dit. Men jag hade inte trott att jag skulle stå helt för undrad inför ett akvarium fyllt av strömming.

Förundran är en märklig – och mäktig – känsla. Det är som att kliva in i en annan dimension, där livet är både väldigt stilla och väldigt stort. Det är också att känna hur både hjärna och hjärta fylls av ett svårgripbart engagemang. Längtan efter att förstå mer ligger nära. Samma sak med viljan att

värna, att visa respekt, att ge utrymme. Att bli för undrad är att bli förändrad, att få syn på något som kanske inte var så tydligt nyss men som nu syns och är värt att se på. Förstå. Förhålla sig till.

När vi hämtar jackorna för att gå hem talar jag med en kollega om strömmingarna och om min upplevelse. Vi funderar över förundrans betydelse för och i utbildning, i vårt fall av gymnasister. Vi är eniga om att en god utbildning innehåller upplevelser av förundran. Men hur ska man se på förundran? Kan man träna den förmågan?

Jag är beredd att tro att man kan det. Och jag är benägen att tro att det bäst görs i sammanhang där lärande tillåts vara en osäker och undersökande process, där vi försöker vrida blicken från invanda mönster för att kunna se och upptäcka världen i nya perspektiv, där vi försöker omvandla utbild ning från ett substantiv till ett verb. Förundran är att inte ta för givet, och detta är ju grunden för allt lärande.

Nej, man kan inte bli förundrad varenda lektion och av allt hela tiden. Om inte annat skulle ingen orka med det – det är ansträng ande att bli förundrad. Men jag tror att den utbildning som inte tar förundran på allvar, som inte eftersträvar att utveckla förmågan att förundras, den missar målet.

På väg ut möter jag nya besökare. En liten kepsklädd kille går in i den gång under och mellan två stora akvarier som jag just lämnar. Plötsligt hörs han ropa till, och när jag vänder mig om ser jag hur han står med öppen mun och ser på skuggan av en stor torsk som just simmat nära, nära bakom glaset. Förundran syns i hans blick.

KATARINA LYCKEN RÜTER ÄR FÖRSTELÄRARE

WHITLOCKS

Jag hade inte trott att jag skulle stå helt förundrad inför ett akvarium fyllt av strömming.

”Ingen vill vara en outsider”

Många barn med neuropsykiatriska diagnoser mår dåligt i skolan och har hög frånvaro. ”Ska föräldrarna bära dem till skolan för att tillgodose skolplikten?” frågar sig utbildningssociologen Emma Laurin. ”Nej, i stället måste skolan värna de varma relationer barnen trots allt kan ha.”

Text KATARINA BJÄRVALL Foto ULRICA ZWENGER

et var en augustimorgon 2013 och höstterminens första dag. På väg till jobbet stötte Emma Laurin på en grupp upprörda föräldrar som demonstrerade utanför Stockholms stadshus. Anslagen till fristående resursskolor hade skurits ner och en del elever riskerade att stå utan skola över en natt, berättade föräldrarna.

Vad är det som ligger bakom detta? undrade Emma Laurin. Och så fort hon stigit in på sitt kontor på ut bildningsförvaltningen, där hon var anställd då, såg hon till att få gräva i bakgrunden till dramat kring resursskolorna.

Den kommunala resursskolan S:t Örjan på Kungsholmen hade lagts ner 2012. Bakom beslutet låg ett förbud för kommuner att driva resursskolor, något som bland annat bottnade i tanken att barn med funktionsnedsättningar skulle inkluderas i verksam heten på vanliga skolor. Men det fungerade inte all tid, och därför hade allt fler sökt sig till de fristående resursskolor som vuxit fram. Samtidigt hade det bru

tit ut en debatt om att vissa av de skolorna tog ut för mycket vinst. Det var bakgrunden till åtstramningen som, visade det sig när Emma Laurin och en kollega till henne intervjuade föräldrar, hade slagit hårt mot många barn.

– Jag blev tagen av de där berättelserna. Eleverna hade ofta haft en knölig skolgång och testat olika åtgärder innan de till slut sökt sig till en resursskola – och så hände det här. Så de var ganska tilltufsade, både föräldrarna och barnen.

Emma Laurin är i dag lektor vid Uppsala universitet och skrev sin doktorsavhandling om hur skolor i Stockholms stad bemöter barn med neuropsykiatriska diagnoser och om hur deras mammor navigerar för att barnen ska komma till sin rätt i skolan. Ett tema som också belyser hela Skolsveriges förhållningssätt till de här barnen och deras föräldrar.

– Det pågår ju strider i olika delar av samhället om hur man ska förstå de här barnen och ta hand om dem. Inom vetenskapen har en strid stått mellan den medicinska synen och den pedagogiska. I pedagogisk forskning har inkludering setts som eftersträvansvärt.

Det griper ju in i utbildningsförvaltningens verksamhet och i sko lorna, men nu verkar det ha vänt och man tänker att det där med inkludering är inte så lätt.

Din avhandling fokuserar på mammor och deras ansträngningar för sina barn. Varför just mammor?

– När jag började söka kontakt med föräldrar på till exempel Facebook var det mest mammor som svarade, och tidigare forsk ning visar att mammor ofta är väldigt aktiva när det gäller bar nens skolgång och särskilt när barnen får någon typ av problem. En tredje anledning är att jag är intresserad av klass och bety delsen av kapital – socialt, kulturellt och ekonomiskt. Genom att avgränsa mig till mödrar kunde jag utesluta möjligheten att eventuella skillnader berodde på kön, och då blev det enklare att borra djupare i frågan om klass. Hur påverkas en elevs skolgång av de särskilda behov som ligger bakom en neuropsykiatrisk diagnos?

– Ganska många behöver anpassningar redan i förskolan. Då är det oftast enklare. Sedan i skolan, när kraven är högre, så kan mödrarna känna att de måste aktivera alla sina resurser för att hjälpa barnen. Inklusive att använda en diagnos. För även om det heter att diagno sen inte ska spela roll så verkar den spela roll i praktiken. Flera föräldrar menar till exempel att en autismdiagnos smäller högre än en adhddiagnos.

– För barnen är den sociala situationen i skolan central. Hela systemet bygger ju på att man ska kunna vara där och göra som de andra, ha någon att vara med på ras ten. När det inte funkar blir det väldigt tufft. Och kunskapsmäs sigt kan en del ha svårt att lära, men för andra kan det vara väl digt lätt – vilket också kan ställa till svårigheter. Då hamnar många i problematisk skolfrånvaro. Hur såg situationen för barn med den här typen av behov ut innan neuropsykiatriska diagnoser blev så vanliga?

– Mödrarna jag har intervjuat säger att ramarna för hur man får vara har blivit så snäva – läroplanen ställer höga krav på fär digheter som många av de här barnen tampas med. En mamma sa så himla fint att ”om min son hade gått i skolan på min tid hade han nog varit en person som gled lite under radarn och så glimrade till senare i livet”.

– En annan sak som spelar in är att utbildning är så viktigt i dag. Många menar att man måste gå ut gymnasiet – minst! Och det betyder mycket för den stress som barnen och även föräldrarna känner. De måste få barnen igenom skolan. Och barnen vill gå i skolan, ingen vill vara en outsider.

– Skolplikten är intressant. I Sverige tycks den vara mycket av en närvaroplikt som kräver att barnet är i skolans lokaler. Det är inte så att jag förespråkar hemundervisning – den kan ju föra med sig problem om föräldrar inte har den tid eller de kunskaper som krävs – men jag tror att vi behöver mer flexibla lösningar för elever som har svårt att klara av traditionell klassrumsundervisning.

Och för skolorna, vad betyder diagnoserna för dem?

– Stockholmspolitikerna har ju bestämt sig för en ekonomisk fördelning som påverkar skolorna i stor utsträckning. Resursskolorna måste se till att de får elever som utbildningsförvalt ningen kommer att ge tillräckligt med pengar för. De måste göra den kalkylen för att verksamheten ska gå runt.

– Om man tittar utanför resursskolorna ser man att villkoren skiljer sig åt beroende på om eleverna kommer från hem med

goda eller mindre goda studieförutsättningar. Skolor i mindre privilegierade områden får mycket mer pengar per elev. Där berättar rektorerna att de kan satsa mycket på stöd till elever som behöver det, pengar är ofta inte ett problem – men det blir ändå svårt, för elevrekryteringen påverkas. Som en rektor sa: alla starka elever lämnar om man får för många som behöver särskilt stöd.

– Skolorna i mer privilegierade områden har inte lika många elever i behov av särskilt stöd. Föräldrarna kan ofta hjälpa till med läxor och annat. Och föräldrar i de områdena har också lättare att hitta till resursskolorna, så skolorna där får ganska lite pengar. Men även om de inte har så många elever som behöver särskilt stöd har de ändå några, och då menar rektorerna att deras skolor får svårt att tillgodose dessa elevers behov och samtidigt behålla sin position på skolmarknaden. – Så man kan säga att alla rektorer uttrycker att detta är ett svårt område. Till det kommer att den här delen av grundskolefältet eller skolmarknaden är extremt föränderlig. Från 1968 när S:t Örjan skapades har man hur många gånger som helst ändrat de ekonomiska villkoren, lagt ner verksamheter och startat andra. Det är betydelsefullt för att förstå vilken terräng skolor och rektorer navi gerar i.

Och hur navigerar föräldrarna i detta?

– Föräldrar vill ju bara att det ska funka: barnen ska gå i en vanlig klass och de ska ha vänner och lära sig saker. Det är det som gäller. Men när det inte fungerar är det många som välkomnar diagnosen. Det är skönt att få svar på de frågor man ställt sig och att få förklaringar – och då förklaringar som befriar en från skuld över att vara en dålig förälder, vilket många upplever att de blir anklagade för.

– Men diagnosen kommer ju också med höga krav på att läsa på och anpassa efter barnet: okej, nu är det ett nytt föräldraskap. Mycket ansvar hamnar på föräldrarna. De ska välja en skola som passar barnet, och det kan vara svårt nog för vilken förälder som helst, men när det visar sig att inte alla skolor välkomnar de här barnen blir det särskilt tufft.

– Föräldrar kan bli osäkra på hur mycket de ska berätta om sitt barns särskilda behov för att ha chans att få plats på en viss skola. ”Ska jag säga som det är, att det har varit den här och den här och den här jobbiga situationen – eller kommer de att säga nej då?” Det låter inte helt rättssäkert?

– Nej, så klart inte. Det händer ju också att skolan som barnet går i pressar föräldrar att få barnet utrett och diagnostiserat.

– Javisst. Föräldrar berättar att skolan pushar på för en diagnos, men när barnet har fått sin diagnos så händer det inte särskilt mycket ändå. Ofta uppstår frågor om vilken aktör som har ansvar: Bup, elevhälsan, habiliteringen eller kanske socialtjänsten?

Vad önskar sig föräldrarna generellt av skolan och av Stockholms stad?

– Förståelse för barnens och för familjens situation. Att de kanske befinner sig i något slags kris och att skolan måste an passa kring det här barnet. Men det finns en inbyggd motsätt ning i att väldigt mycket ska anpassas efter individen – vilket också är tidens ideal – samtidigt som skolan är en kollektiv verksamhet. Det är en nästan omöjlig ekvation. Men skolan har ändå utvecklats mot att anpassa sig.

Och ska göra det enligt skollagen?

– Ja. Men då uppstår konflikter och spänningar. Vad händer utifrån lärarens perspektiv?

– Jag har inte intervjuat lärare, men det är tydligt att det inte är så lätt att tillgodose de här behoven i det system vi har. Föräldrarna berättar att de sitter på möten och skolan frågar vad den kan göra för att det ska bli bättre för barnet. Och föräldrarna säger: vi vet inte. De har ofta provat många olika saker men inget har fungerat. Det är svårt för alla. Du skriver om det du kallar intensivt föräldraskap. Vad innebär det?

– Den amerikanska sociologen Sharon Hays har skrivit om intensive motherhood. Det handlar om att sätta barnet i centrum, luta sig mycket mot expert kunskap och aktivera de resurser man har för att hjälpa barnet framåt i ett konkurrensdrivet samhälle där framtiden inte alltid förefaller så säker. Hays såg att mycket av det ansvaret föll på mödrarna. Detta var i USA på 90-talet, men jag ser i min avhandling att det är så även i dag i Sverige. Gäller det alla mammor?

– Tidigare litteratur har visat att det är de resursstarka mödrarna som har det som krävs för att tampas. Men jag har sett att även mödrar med färre och min dre resurser dras in i det här, genom kurser de får gå och genom att skolorna säger att ”det är kanske bäst att ni byter skola, du får försöka hitta en ny, vi kanske kan hjälpa er lite grann”. Så kraven på den enskilda mamman är extremt höga. Hur kan skolorna bäst hjälpa resurssvaga familjer där barn behöver särskilt stöd?

– Det blir tydligt att kulturellt kapital är betydel sefullt för att föräldrar ska bli godkända av det byråkratiska systemet och framstå som trovärdiga för personalen på skolan. Det kan handla om att man talar på ett visst sätt, för sig på ett visst sätt, kanske har ett flexibelt arbete och kan gå ner i tid för att stödja sitt barn.

– Det här är svårt för föräldrar som inte har så många resurser eller så mycket tid och ork. Men skolorna i mindre privilegierade områden har ofta en kompenserande hållning. De satsar på elevhälsan, jobbar hårt för att hjälpa föräldrarna med till exempel läxor och för att se till att de får stöd från andra sam hällsinstanser. Detta är oerhört viktigt för föräldrar och barn, så de som jobbar i skolan måste ges goda förutsättningar. Samtidigt kan det vara svårt för sko lan att helt kompensera för ojämlikhet som har sin grund i sociala skillnader och utanför skolans väggar. Hur vi kommer till rätta med det är en politisk fråga. Vad önskar sig skolorna generellt av Stockholms stad?

– Ibland kan rektorerna känna sig övergivna med ett svårlöst problem. De så kallade CSI-grupperna (centrala grupper med särskild inriktning) har till exempel haft begränsat med platser. Men nu bygger man ut systemet med mindre undervisningsgrupper. Är det bra?

– Det får tiden visa, men många har önskat det. Långsiktigheten är central. Sedan ska man komma ihåg att det finns en god tanke i att om en elev har svårigheter så ska man inte direkt putta ut den i en annan verksamhet. I första hand ska man skapa förut sättningar så att eleven kan gå kvar i sin vanliga klass. Din nya forskning handlar om det som kallas problematisk skolfrånvaro. Det är ett svårt begrepp, inte bara för att det är otympligt utan också för att det känns så brett – det får ju träff även på elever som skolkar för att vara ute och busa och det är ju inte alls dem du studerar. Vad är det för fel på begreppet hemmasittare?

– Jag vill inte använda det ordet, för många barn och föräldrar menar att det lägger en skuld på indi viden, som om de vill sitta hemma.

Föräldrar kan bli osäkra på hur mycket de ska berätta om sitt barns särskilda behov.

SAMTALET Emma Laurin Hur hänger problematisk skolfrånvaro ihop med behovet av särskilt stöd?

– När jag gjorde mina intervjuer med föräldrar till barn i behov av särskilt stöd visade det sig att många av barnen hade varit hemma i längre perioder. I bakgrunden fanns ofta, utöver de sär skilda behoven, svåra sociala situationer: konflikter, kompisar som de har haft men förlorat. För många barn är det ju kompisar som driver dem att gå till skolan dag efter dag. Och för familjerna är ju så mycket uppbyggt kring skolan. Så jag är intresserad av frågor som hur familjerna löser detta, ekonomiskt och praktiskt?

Hur blir vardagen?

Vad har du sett?

– När barnet inte går till skolan under lång tid faller vardags strukturen bort och ett stort ansvar hamnar i föräldrarnas knä. Deras arbete påverkas, liksom deras ekonomi och kanske även deras hälsa och sociala relationer. Många av de här barnen mår väldigt dåligt och är kanske deprimerade. Vissa föräldrar vill att de ska gå upp på morgon, när syskonen går upp, och att de ska ha rutiner. Men ibland är det inte möjligt att upprätthålla en sådan struktur.

– Många barn spelar ju mycket. Från skolan och andra delar av samhället sägs det ofta att föräldrarna måste se till att barnen inte spelar för att det är det som gör att de stannar hemma. Och för äldrarna provar att ta bort spel men kommer fram till att spelan det ofta är de här barnens enda livlina. Vissa barn blir otroligt iso lerade om man tar ifrån dem datorn, men det kan finnas lägen där det ändå bör göras.

Här kommer ju skolplikten verkligen in.

– Ja, och det blir svårt för många föräldrar. Skolplikten kräver att de ska se till att barnen kommer till skolan, samtidigt som de har ett brett föräldraansvar att värna om barnets mående. När barnen ger uttryck för hur dåligt de mår av att vara i skolan, vad ska föräldrarna göra då – bära barnen dit för att tillgodose skol plikten? Eller ska de se till resten av sitt ansvar?

– Här finns också en allt starkare barnrätt att ta hänsyn till. Barnkonventionen är ju lag nu. Vi ser på barn nu som egna individer som vi ska förstå och ta hänsyn till, och det har föräld rarna att förhålla sig till. Till det kommer att skolan är väldigt

kritiserad. Det är en institution som inte alla har förtroende för. Så det är många delar som vävs ihop till en komplicerad situation. När du beskriver det låter det nästan naturligt att det är så många som inte går i skolan?

– Ja, fast samtidigt är det paradoxalt, för man behöver ju verk ligen en utbildning för att komma vidare i livet. Vad kan skolorna göra för att hjälpa de här eleverna tillbaka?

– Nästan alla föräldrar jag pratat med berättar om enskilda personer som har haft otroligt stor betydelse. Det kan vara en lärare, en resurspedagog eller en kurator som har hängt i, ringt till barnet på morgonen, mött upp och mer eller mindre räddat livet på det här barnet genom att finnas som en brygga eller ett stöd. Så det är viktigt att skolan värnar om de varma relatio nerna och ser till att de blir uthålliga.

– Resurspedagogerna är ofta unga människor som jobbar extra och inte har de tyngsta utbildningarna, men jag har hört fina be rättelser om resurspedagoger som har gjort jättestor skillnad. Så det är viktigt att ge dem goda villkor, så att deras insatser värde ras och de kan få ha långsiktiga relationer med barnen. Och vad kan göras på politisk nivå?

– Det är viktigt att ha överblick. När ekonomiska villkor för ändras leder det till att verksamheter ploppar upp och läggs ner. Det är ju ett politiskt ansvar att ha koll på vilka långsiktiga konse kvenser det får om man fattar ett visst beslut eller lägger om ett system. Men detta har nog blivit bättre nu när det har kommit upp i ljuset.

Emma Laurins doktorsavhandling heter ”Barn med diagnoser – mödrars och skolors strategier i Stockholm” och lades fram vid Uppsala universitet i fjol. Den blev 2021 års mest lästa avhandling på skolporten.se.

Vad är det i dina grejer?

En viktig fråga att ställa i klassrummet. Produkterna dina elever köper kan innehålla massor av olika kemikalier. Hjälp dem förstå hur innehållet kan skada dem eller miljön.

Här finns också en allt starkare barnrätt att ta hänsyn till. Barnkonventionen är ju lag nu.

»Ungdomarna är vår framtid«

Eleverna är framtiden. Och geografiämnet hand lar om vår överlevnad. Katrin Bienzle Arruda, lärare på Globala gymnasiet, vet precis varför hon står i klassrummet varje dag. I våras fick hon pris med kunglig glans.

Engagemanget är intensivt. Det slår igenom i rösten.

– Det är hoppfullt att arbeta som lärare, det är ett så oerhört viktigt arbete. Ungdomarna är vår framtid.

Katrin Bienzle Arruda tog examen för fyra år sedan. Engagemanget bottnar i många års internationellt utveck lingssamarbete i organisationen och nätverket Framtids jorden. Där har hon arbetat med ena benet i samhälls vetenskap och det andra i naturvetenskap.

– Geografiämnet är på universitetet ofta uppdelat i kultur och naturgeografi. Men på gymnasiet är det tvär vetenskapligt så för mig är det en ”perfect match”. Det handlar om hur människan utvecklas i samarbete med naturen. Hur vi förändrar miljön och landskapet men också är beroende av dem.

Själv befinner sig Katrin Bienzle Arruda nära klimatforsk ningen och de utmaningar vi står inför. Hon blir inbjuden till klimatpanelen IPCC:s dragningar, och hon förmedlar aktuell forskning i sitt eget klassrum.

Det var en del av motiveringen när hon nyligen till delades Kungl. Vitterhetsakademiens pris för berömvärd lärargärning inom skolväsendet: att hon ”knyter an till aktuella forskningsfrågor som demokrati och makt utifrån rumsliga perspektiv”.

– Det är roligt att läraryrket uppmärksammas på det viset. Och det är så klart också roligt att få den bekräftelsen på att jag är på rätt väg, säger hon.

Men den viktigaste bekräftelsen kommer i klassrummet, i mötet med eleverna.

– Geografiämnet handlar om människans överlevnad, och också om rättvis fördelning av resurser. Det är helt väsentligt för de ungas framtid att de får en förståelse för de frågorna.

Text MARIKA SIVERTSSON Foto ULRICA ZWENGER

Katrin Bienzle

Arruda är prisad lärare på Globala gymnasiet.

Trygghet har ersatt våldet

För några år sedan förknippades Rågsveds grundskola med våld, konflikter och social oro. Slagsmål och kränkningar hörde till vardagen och skolledning och pedagoger hade fullt upp med ständiga akututryckningar. Men nya arbetssätt förändrade allt.

På Rågsveds grundskola är det rast. Det är en solig dag och skolgården sjuder av liv. En grupp elever dansar salsa till hög musik under ledning av skolpersonal. Lite längre bort spelar ett gäng innebandy och här och var kryssar fnittrande tjejer arm i arm. Inget stök så långt ögat når.

Det är svårt att föreställa sig den skola som rektor Marko Anderot beskriver att han kom till för sju år sedan.

− Det var chockartat mycket fysiskt våld. Eleverna löste konflikter genom att slå och föräldrarna stöttade dem, många sa ”slå tillbaka” till sina barn. En majoritet av alla kränkningar bestod av fysiskt våld. Skolans svar var främst akuta insatser som avstängningar och varningar, vilket var resultatlöst, berättar Marko Anderot.

Han beskriver en karusell där eleverna

skulle säga förlåt och skolan ringa hem till vårdnadshavarna, och nästa dag bör jade det om igen. Det som har gjort skill nad är ett systematiskt arbete i alla års kurser där olika insatser har lett till den trygghet och studiero som i stor utsträck ning präglar Rågsveds grundskola i dag.

− En förändring är hur vi bemöter eleverna. Från att skälla och höja rösten tillämpar vi ett lågaffektivt bemötande där vi avleder och lugnar.

Den här fredagen håller mentorn och mellanstadieläraren Jimmy Jansson och kuratorn Louise Rasmusson lektion i årskurs 4 där alla elever har 17 lektioner under terminen på temat Agera tillsam mans, ett våldspreventionsprogram som utformats av den ideella organisationen Män.

Louise Rasmusson trycker i gång en kort stumfilm som visar en pojke som hänger med huvudet och är ledsen hemma vid matbordet. Tittarna förstår att han är ledsen för att han blir kritise rad när han leker flicklekar och tycker om färgen rosa. Filmen slutar lyckligt

Fortuna Michel och Nasima Nasima i års kurs 4 är nöjda med att det alltid finns vuxna på skolgården. Här är det läraren Jimmy Jansson (till vänster) och rektor Marko Anderot som skapar trygghet.

och visar hur pappan till slut dyker upp i skolan iklädd klänning.

Tioåringarna är engagerade och tycker att det är självklart att man ska få vara den man är utan att bli kritiserad. Sava Halinkin i klass 4B räcker upp handen och berättar att han själv sett en pojke i rosa kläder en gång när han var på besök hos sin morfar. Louise Rasmusson driver samtalet framåt: Vem är det som bestämmer vad vi ska tycka om varandra? Eleverna får fyra val: föräldrar, kompisar, ”samhället och medierna” eller ”annat”. De flesta röstar för att det nog är kompi sarna som påverkar mest.

På Rågsveds grundskola, som omfattar årskurserna F–6 (i grundsärskolan F–9) och ligger i ett socioekonomiskt utsatt område där endast tre procent av elev erna har svenska som modersmål, är det i dag självklart med acceptans för varandras olikheter. Men arbetet med normer är bara en del av insatserna för att förebygga våld.

− I dag lägger vi vuxna oss alltid i situ ationer som eleverna själva kallar ”skoj bråk”. Vi bryter om vi ser två elever som

ligger ner och sparkar även om kamra terna runt omkring skrattar och uppfattar situationen som lek, säger Jimmy Jansson.

Skolan har också identifierat vilka situa tioner som kan öka risken för bråk och våld. Skolgården är en utsatt miljö och där uppstod tidigare de flesta av de bråk som ledde till slag, knuffar och hot.

− På den tiden hade skolans personal passiva uppdrag som rastvakter. I dag ordnar de rastaktiviteter för eleverna som får utlopp för sin energi och får röra på sig tillsammans med kamraterna. De mår bra och det ökar samhörigheten, säger Marko Anderot.

De första åren som Rågsveds grund skola arbetade våldsförebyggande mins kade det fysiska våldet med 40 procent och i dag är våldsincidenterna 70 procent färre, enligt rektorn. Samtidigt har sko lan vuxit och i takt med ökade resurser har skolans personal fördubblats till 90 personer jämfört med när Marko Anderot började. Han konstaterar att den höga personaltätheten, som möjliggjorts av satsningen på socioekonomiskt utsatta

områden, har varit en förutsättning för framgångarna.

Jimmy Jansson är den första att skriva under på att den kvalificerade personalgruppen är nyckeln till att arbetet har lyckats.

− Jag har aldrig jobbat på en skola med så engagerad personal. Politikerna säger att de bästa pedagogerna ska vara på de mest utsatta skolorna, och så är det hos oss.

Men det är klart att elever fortfarande bråkar. Det finns dock ett verktyg för att hantera det och som vem som helst i per sonalen kan använda.

− Det handlar om minimedling. Den är alltid frivillig och den tillämpas inte vid allvarliga incidenter, men små konflikter som skulle kunna leda till större kan lösas så här, förklarar Louise Rasmusson.

Minimedling går till så att de två inblandade eleverna sätter sig mitt emot varandra, med en lärare eller kurator vid sidan. Vi får en demonstration av fjärde klassarna Fortuna Michel och Padodou Sanneh, som rekonstruerar en tidigare medling dem emellan. Padodou hade tagit Fortunas plats i matsalen och det

ena gav det andra och slutade med att Fortuna slängde ett glas vatten på Padodou.

En i taget får berätta om sin upplevelse utan att bli avbruten. Sedan styr samtals ledaren in på hur man ska kunna lösa konflikten så att den inte ska eskalera. Det hela slutar med att båda eleverna erkänner att de har gjort fel och att de ska agera annorlunda om en liknande situation skulle uppstå igen.

− Jag är stolt när jag går runt på skolan och det är lugnt i klassrum och korridorer. Det jag skulle önska är ett närmare samarbete med polis och social tjänst, framför allt i det förebyggande arbetet. Men vi har i dag ett närmare samarbete med vårdnadshavarna och skolan erbjuder dem hjälp och stöd genom vårt föräldraforum, säger Marko Anderot.

Rågsveds grundskola belönades som enda skola med ett hedersomnämnande när Stockholms stad delade ut Kvalitetsutmärkelsen för 2021.

Text MARIANNE HÜHNE VON SETH Foto ULRICA ZWENGER

Efter lektionen blir det en high five när eleven Doristone Ilondo i årskurs 4 säger hej då till läraren Jimmy Jansson.

Man har sig själv och sitt ansikte hela tiden och man kan använda det för att lära sig se.

Hjördis Zimmerman och hela klass 6C har fått öva på ansiktets proportioner, skuggteknik och form och volym.

I skapandets

BUBBLA

I bildämnet möts hjärnan, handen och språket. Regina Arbelund

vill att eleverna ska utveckla sin förståelse för bilden som kommu nikationsmedel – och samtidigt få uttrycka sina egna tankar och erfarenheter konstnärligt.

Text ANNELIE DREWSEN Foto ROBERT BLOMBÄCK

et råder en koncentrerad tystnad i bildsalen. En fingertopp mju kar upp övergången mellan skugga och ljus, en blyertsudd formar omsorgsfullt en ögonvrå och med tilltagande tryck i pennan växer ett hår svall fram. Det är bildlektion med årskurs 6 på Bagarmossens skola, där Regina Arbelund arbetat som bildlärare i 20 år.

Varje vecka undervisar hon 435 elever i årskurs 6–9. Tidigare var det alltid i helklass, men numera har hon årskurs 6 i halvklass, vilket gör stor skillnad. Alla elever får arbetsro och tillräckligt stöd för att hänga med i undervisningen.

– Det är en vinst att jag lär känna eleverna i sexan på ett fördjupat vis. I sjuan börjar vi jobba mot målen i årskurs 9 och många tycker att det är svårt.

Just i dag tecknar eleverna självporträtt, en upp gift som följt Regina Arbelund sedan hon själv plug gade på målarskola.

– Man har sig själv och sitt ansikte hela tiden och man kan använda det för att lära sig se. Att teckna handlar om att se, inte om vad man tror sig se.

Det var konsten som tog henne till klassrummet. Drömmen var att syssla med fri konst, men de eko nomiska realiteterna gjorde att hon sökte till Konst facks bildlärarutbildning. Efter examen 2001 arbe tade hon en kort tid på en fristående skola innan

hon kom till Bagarmossens skola.

Det här är tredje lektionen som sexorna jobbar med sina blyertsporträtt. Tidigare har de gjort självporträtt med hjälp av monotypi, ett slags tryckteknik.

– Man använder en tuschpenna och en spegel, sedan tecknar man exakt de linjer man ser. Det gäller att vara helt stilla och blunda med ett öga. Sedan trycker man ett lagom fuktat papper mot spegeln, förklarar Regina Arbelund och hämtar några elevarbeten för att visa.

En flicka har gjort en hel serie tryck, en sorts under sökning av det egna jaget. För andra elever är uppgif ten svår. Att se sig själv i spegeln kan vara obekvämt. Men i dag märks inte det minsta motstånd hos eleverna, bara en stark vilja att fånga ljusglimten i det egna ögat eller näsans gäckande form.

Regina Arbelund rör sig runt mellan bänkarna, studerar de framväxande porträtten och lägger märke till detaljerna. Hur mycket ögonvita ska det vara? Är det för lite svärta? För skarpa linjer?

– Här kan du sudda lite med stompfen så att du får en valörövergång och gränsen mellan ljus och skugga inte blir så stark.

Hon är noga med att använda adekvata begrepp. På tavlan står ord som klassen ska lära sig att använda, bland annat skugga, volym, valör och högdagrar. Och naturligtvis stompf – ett ord som dess utom är roligt att säga.

När eleverna får den här pennan i sin hand känner de sig privilegierade och ofta lossnar det då.

– Jag försöker hamra in orden och det är bättre att jag använder dem från början så att det blir naturligt. Nu jobbar eleverna med dem och sedan när de ska redovisa sina arbeten för varandra kommer vi att prata om orden igen.

I årskurs 6 handlar det mycket om grunderna, som de geometriska grund formerna.

– I sjuan jobbar vi med kroppens pro portioner, men förenklat med hjälp av collageteknik. De kalkerar en kroppsform och får sedan byta ut kläder med hjälp av pappersbitar och tidningsklipp.

En annan viktig komponent i undervis ningen är bilders kommunikativa funktion. Att kunna förstå och tolka bilder, samt att veta hur de framställs. Eleverna får bland annat göra egna instruktionsbilder som kan handla om allt från att tvätta en pensel till att värma en pizza i mikron.

Så småningom blir uppgifterna mer inriktade på elevernas egna uttryck. En årskurs har gjort skulpturer utifrån frasen ”Lyssna, jag har något att säga”. Resultatet är utställt i korridoren och flera skulpturer är mycket uttrycksfulla. En trött gestalt slumrar med huvudet tungt i en uppslagen bok. En flicka av ståltråd och gips står på knä med nedsättande ord klottrade på kroppen. Andra har gjort cirkusartister i olika känslotillstånd, till exempel världens starkaste man med randiga trikåer och sorgsen uppsyn.

Vid sidan av undervisningen ägnar sig Regina Arbelund åt eget skapande, men för några år sedan blev högerhanden utsliten och hon var sjukskriven länge.

– Det var en riktig identitetskris och jag funderade på om jag skulle byta yrke.

Till sist träffade hon en läkare som förstod att handen är lika viktig för en bildlärare som för en violinist.

– Det blev en stor operation, men nu är jag helt återställd, säger Regina Arbelund och viftar med fingrarna.

Så mycket sitter i handen – i greppet om pennan, fingertopparnas känslighet och själva rörelsen. Vissa elever har sin begåvning i handen. Andra kämpar med motoriska svårigheter. Det visar sig ofta i pennfattningen. Greppet kan vara stelt och krampaktigt, strecken så hårda att de gräver sönder pappret och inte går att sudda.

– Ett antal elever är finmotoriskt

understimulerade. Det blir ett evigt miss lyckande och ledsna blickar. I andra ämnen kanske det är lättare att sticka dit en dator, säger Regina Arbelund.

Själv har hon ett annat specialpedago giskt verktyg. Hon visar några pennor med riktigt kraftiga stift av blyerts, uppåt en halv centimeter tjocka. Själva stifthål laren har tyngd och ett skönt grepp, vilket gör pennan mycket behaglig att använda.

– Jag använde dem när jag tecknade kroki på målarskolan. Det är dyra pen nor, så jag köper in ett begränsat antal. När eleverna får den här pennan i sin hand känner de sig privilegierade och ofta lossnar det då.

Att behärska finmotoriken kan vara avgörande för yrkeslivet, något som Regina Arbelund också lyfter fram i sin

”Att teckna handlar om att se, inte om vad man tror sig se”, säger bildlärare Regina Arbe lund, här tillsammans med Sigge Lavfors.

undervisning. Många yrken förutsätter finmotorisk skick lighet, allt från konstnärens till kirurgens. Hon lutar sig mot Göran Lundborg, profes sor och tidigare handkirurg, som skrivit om vad som hän der med handens förmågor i en digital värld, bland annat i boken ”Handen i den digitala världen” från 2019.

– Det är ett handikapp i livet att inte ha tillgång till det finmotoriska, säger Regina Arbelund.

Under lektionstid sätter hon sig ofta ner hos en elev och visar. En pojke undrar vad det är för skillnad på 2B- och 6Bpennorna.

– Hämta dem så provar vi!

Hon tar fram ett löst papper och tecknar först med mjuk hand, sedan med lite mer

tryck. Svärtan tilltar.

– Prova själv så kommer du att se skillnaden.

När lektionen nästan är slut ber Regina Arbelund eleverna att lämna in sina teckningar och städa vid sina bord. På ett ögonblick upplöses alla de bubblor av skapande som elev erna varit inneslutna i – och de får syn på varandra igen.

– Jag borde också göra så där med konturerna, säger en flicka som studerar sin klass kamrats tecknade näsa.

– Åh, jag är inte nöjd, säger en annan elev.

– Vet du vad, vi jobbar vidare med det nästa gång och då blir det ännu mer likt dig, säger Regina Arbelund.

En stompf är en spetsig rulle av papper eller skinn som påminner om en penna och används för att bearbeta bilder.

Hej pedagog!

Vill du lära dina elever om vatten, sopor och miljö?

Rent kranvatten är en självklarhet för alla stockholmare. Att ha ett fungerande avlopp och kunna sopsortera tar vi också för givet. Men hur fungerar det egentligen och vad kan vi alla hjälpa till med för att våra sjöar och hav ska må bättre?

På svoa.se/skola hittar du gratis utbildnings material i form av lärarhandledning, sagor, korta filmer, mysterier, tips på experiment och mycket mer. Materialet är uppdelat för olika åldersgrupper och utgår från läroplanen.

Ladda ner utbildningsmaterial gratis på: svoa.se/skola

Wid Jasim i klass 6C tränar på hur man kan skapa olika valörer genom att variera trycket mot papperet.

”Inkludera även de särskilt begåvade”

Tidig upptäckt, egna undervisningsgrupper och arbete enligt ABCmodellen. Det är en viktig del av framgångsreceptet på Lugnets skola när det gäller arbetet med särskilt begåvade elever.

– I dag ska vi gemensamt göra ett träd och alla får måla något, vad man vill, som vi sedan hänger upp i trädet, säger bildlärare Charlotte Smitterberg och startar veckans extralektion i bild.

Samtidigt tillägger hon att de elever som blir klara snabbt med uppgiften kan fortsätta med porträtten eller arbeta fritt.

En gång i veckan erbjuds en extra lek tion för ett 15-tal elever i årskurs 1–3 som har stort intresse och fallenhet för bild. Skolan har även speciella undervisnings grupper för elever som är särskilt begå vade i engelska, svenska och matematik.

Charlotte Smitterberg ser stora förde lar med att ha egna undervisningsgrup per för elever som är särskilt begåvade.

– De får mer utmanande uppgifter än på de ordinarie lektionerna. Det blir

också en annan dynamik i gruppen när alla elever är väldigt intresserade och duktiga, säger hon.

Agneta Bodin-Söderström, rektor på Lugnets skola, leder arbetet med särskilt begåvade elever tillsammans med specialpedagog Linda Järvå och svensklärare Carina Lindström. Lugnets skola är även ett av stadens sex kompetensnav med uppdrag att ge stöd till andra kommu nala skolor och bidra till lärande om sär skilt begåvade elever.

– Hittills har vi mest haft förfråg ningar som rört individuella ärenden, säger Agneta Bodin-Söderström och pekar på vikten av att kunna identifiera och ge stöd till de här eleverna i ett så tidigt skede som möjligt.

– Särskilt begåvade elever behöver både individuellt stöd i klassrummet och möjlighet att accelerera tillsammans med elever som vill skynda lite snabbare.

Lugnets skola arbetar efter ABCmodellen (acceleration, berikning och coachning), som hon anser är ett bra red

skap för att ge individuellt stöd till elever som behöver det. Linda Järvå pekar på att det också handlar mycket om bemötande.

– Elever med särskild begåvning har inte alltid en så lätt skolgång, de måste få känna att det är okej att vara annorlunda och tänka lite vid sidan av. Täta återkopp lingar från mentorerna spelar en viktig roll. Det handlar inte bara om att köra ett race och tenta av uppgifter, säger hon.

– Vi pedagoger måste se vad eleverna behöver i stort, till exempel att de också har möjligheter att vara socialt delaktiga. Vissa elever skyndar snabbt fram vad gäl ler ämneskunskaper och håller därför inte takten socialt med de andra i klassen.

– Får inte de eleverna extra utmaningar kan det i stället leda till att deras otålig het tolkas negativt och som störande moment, säger Linda Järvå.

Agneta Bodin-Söderström menar att det kan vara viktigt för vissa elever att skolan även vågar ta till lite större grepp, exempelvis att de får läsa ämnen i andra årskurser, göra nationella prov i förväg eller flytta upp någon eller några årskurser.

Men nu vill Omar Taha Adam ha lite hjälp av sin bildlärare med ansiktsfärgen på ett av sina porträtt.

Bildlärare Charlotte Smitterberg hjälper Omar Taha Adam i årskurs 1 med ett självporträtt. Leo Skuncke tar hjälp av en spegel för att rita sitt porträtt.

– Skillnaden mot de vanliga lektionerna i bild är att jag oftare ger mer öppna uppgifter som går att arbeta med på olika kunskapsnivåer. Men det handlar lika mycket om att skapa en lustfylld undervisning och bekräfta elevernas fallenhet för ämnet, säger Charlotte Smitterberg.

– Tack vare att vi har haft fokus så länge på elever med särskild begåvning, har vi blivit bra på att skapa lärmiljöer som stimulerar även den här elevgruppen, säger rektor Agneta Bodin-Söderström.

Hon riktar också en uppmaning till stadens skolor.

– Hittills är det tyvärr alltför få som nyttjat oss i vår roll som kompetensnav. Pandemin är en förklaring, men en annan är kanske att man inte riktigt vet vad man ska efterfråga. Vi kan bidra med fler verktyg och praktiska exempel, och inte minst visa hur man kan identifiera de här eleverna – så ta oss i anspråk!

Forskaren Valerie Margrain, professor i pedagogiskt arbete vid Karlstads uni versitet, bekräftar att kunskapen om och intresset för särskilt begåvade elever stadigt växer, att allt fler även väljer det som forskningsområde.

– Numera vet vi genom den forskning som gjorts, att om elever med en särskild begåvning inte får tillräckligt stöd, riske rar de att underprestera. En följd av det kan i sin tur bli att de mår psykiskt dåligt och får problem i skolan. Det handlar inte bara om att upptäcka de här elev erna, utan även om att hitta bra metoder i skolan, exempelvis vad gäller att diffe rentiera undervisningen på ett sätt som fungerar för alla, säger Valerie Margrain.

Hon betonar att när man pratar om inkludering måste det gälla alla, även elever med hög potential.

– Elever ska inte riskera att gå i skolan och känna att de inte lär sig något, kon staterar Valerie Margrain med eftertryck.

Ett konkret råd hon ger till pedagoger är att lyssna ännu mer till föräldrarna.

– Forskning visar att föräldrar kan identifiera särskild begåvning hos sina barn i tidig ålder. Samarbete med föräldrar och elevhälsoteam är A och O för att hitta de bästa lösningarna för elever som behö ver specialpedagogiskt stöd i skolan.

Hur når vi de globala målen?

På World Academic Forum i våras fick elever från tre gymnasieskolor chansen att ställa frågor till forskare från en rad olika discipliner. Utgångspunkten var de globala målen, och den övergripande frågan: Hur ska vi nå dem?

Nervositeten övergick snabbt i nyfi kenhet när Shania Maroof klev upp på scenen. Hon går naturvetenskaps programmet på Anna Whitlocks gymnasium, men nu skulle hon till sammans med tre skolkamrater leda det första av tre panelsamtal under World Academic Forum i aulan på Campus Konradsberg.

I publiken satt gymnasieelever och panelen bestod av fyra forskare från olika discipliner. Samtalet var på eng elska och flöt på bra, trots knastrande mikrofoner. Eleverna hade förberett sig i skolan genom att välja ut globala mål som skulle passa forskarna i panelen, tagit fram statistik och tänkt ut olika interaktiva inslag.

Forskarna fick inleda med att beskriva hur deras forskningsområden kunde bidra till ett mer hållbart sam hälle. Helena Nordenstedt, docent i global hälsa vid Karolinska Institutet, poängterade att målet om god hälsa hänger ihop med de övriga globala målen.

– För att skapa god hälsa behöver vi arbeta med hela samhället. Det handlar inte bara om sjukvård, utan om människors livsvillkor.

Nästa fråga för panelen blev om några av de 17 globala målen är vikti gare än det andra. Akinbode Fasakin, som nyligen doktorerat i internatio nella relationer vid Stockholms uni versitet, betonade att det inte går att tala om fred och rättvisa utan att nämna fattigdom och utbildning.

Han vände sig sedan direkt till gymnasieungdomarna i publiken.

– Många av er kommer att ha arbeten där ni måste fatta under byggda beslut. När ni har utbildat och informerat er kan ni arbeta för rättvisa och fred.

Uppmaningen möttes av en varm applåd. Därefter tog Lindsi Seegmiller, doktorand i geoinformatik på KTH, ordet.

– De globala målen finns av en anledning och det är många som har arbetat med att ta fram dem, men om vi tänker att vi måste göra alla 17 blir det överväldigande. Det är viktigt att var och en väljer vad man vill jobba med. Då kan vi göra skillnad.

Helena Nordenstedt menade att mål nummer ett, att motverka fattig dom, är det allra viktigaste. Tio pro cent av jordens befolkning lever på mindre än två dollar om dagen.

– Jag har tillbringat tid i familjer som lever i extrem fattigdom. När man är i den situationen kan man inte tänka på att rädda planeten.

Hon förklarade också att en så enkel sak som gratis skolmat kan vara avgörande.

– Då vet föräldrarna att barnen i alla fall har fått ett mål mat. Det kan göra hela skillnaden och få dem att stanna i skolan hela dagen.

Samtalet fortsatte i en timme och handlade om allt från kommande pandemier och ebola till individens kontra statens ansvar för att nå målen. Efteråt var de fyra eleverna från Anna Whitlocks gymnasium både nöjda och stärkta.

Läs mer i den nyutkomna boken ”Pedagogiskt ABC för särskilt begåvade elever” av Mona Liljedahl.

– Om vi måste prioritera så måste vi välja utbildning. Jag sitter här i dag tack vare att jag fick utbildning, medan många av dem jag växte upp med …. gud vet vad de gör nu. Men jag kan tänka och förstå saker om världen för att jag har fått utbildning.

– Det var verkligen en möjlighet att fördjupa sig inom de globala målen. Det gav mer konkreta svar och en djupare förståelse för vad vi kan göra för att förbättra världen, sa Tyra Herting.

– Ett första steg är att vara mer aktiv i samhället. Vi börjar närma oss att bli vuxna och då kan vi ha inflytande, menade Elin Lönberg.

NEO ERICSÄTER, 11 ÅR Nälstaskolan

Jag är en person som vill lära mig mycket och det gör jag på min skola. Därför tycker jag alltid om att gå till skolan. På Nälstaskolan har vi en egen sång, där vi sjung er om att vi ska vara snälla och hjälpa var andra. Jag tycker det är viktigt att alla trivs på skolan, ingen ska behöva känna sig utanför eller ledsen.

Förutom att lära mig saker i skolan är mitt största intresse att vara tillsammans med min familj och att läsa. Jag läser mest fackböcker inom naturvetenskap, och så är jag väldigt intresserad av nordisk mytologi och gammal, svensk folktro. Tack vare att jag läser så snabbt och flytande, blir det också lättare i skolan. Frågor som rör naturen och vår planet intresserar mig väldigt mycket, och hur vi ska leva för att inte skada jorden.

Kemi är mitt roligaste ämne och jag

längtar efter att få ha ännu mer kemi och naturvetenskap nu i mellanstadiet. Matte och historia gillar jag också.

En bra lärare ska lära ut bra och kunna hålla ordning i klassrummet, man ska också kunna prata om allt med läraren. Mina kompisar på skolan är också jätte bra och trevliga. Ska jag vara lite mer spe cifik tycker jag att en bra kompis också ska vara som en krycka, de ska finnas där och vara ett bra stöd. Det är viktigt att alla människor får vara sig själva och inte behöver göra sig till. Så ska det vara i den bästa av världar.

När jag blir vuxen vill jag forska inom naturvetenskap och ta fram ny teknik eller medicin som hjälper jorden och mänskligheten.

Berättat för AGNETA BERGHAMRE HEINS Foto MARC FEMENIA

» Jag vill hjälpa mänskligheten «

En bibbla i världsklass

På P A Fogelströms gymnasium gör eleverna flera vetenskapliga arbeten innan det är dags för det avslutande gymnasiearbetet. Skolbibliotekarie

Lena Moser ser till att de kan navigera bland databaser och hantera källor korrekt.

Skolbibliotekarie Lena Moser föreläser om vetenskapliga databaser för klass NA20B på P A Fogelströms gymnasium på Södermalm. De har trängt ihop sig i en av de fyra små matsalarna, efter som det pågår nationella prov i det vanliga klassrummet.

– Det är viktigt att man känner till de forskningsrelaterade begreppen och att man använder rätt begrepp på engelska, säger Lena Moser.

Hon skriver sedan frasen ”anthropo genic climate change” i sökfältet på startsidan för databasen Directory of Open Access Journals (DOAJ).

– Det betyder alltså människogene rerade klimatförändringar. Jag sätter citationstecken eftersom jag bara är intresserad av de tre orden tillsammans, vilket ni minns från Googleskolan. Jag väljer även att söka efter artiklar som har frasen i titeln.

När sökresultatet visas på projektorsduken har databasens drygt 7,5 miljoner artiklar reducerats till en lista med 34 artiklar.

– Så, då fick jag alla artiklar som har den frasen i titeln!

Det är varmt och trångt, men eleverna

lyssnar uppmärksamt. De går andra året på naturvetenskapsprogrammet och ska göra sitt femte vetenskapliga arbete på gymnasiet. Skolans idé är att vara ”hög skoleförberedande på riktigt”. Den här gången handlar arbetet om klimatmyter. Ämneskunskaperna står fysiklärare Mikael Råsander för, medan Lena Moser ger en generell genomgång av hur elev erna kan hitta information och forsk ningsresultat i öppet tillgängliga databa ser. Hon visar hur man söker, sparar ner och läser vetenskapliga artiklar.

– När man letar efter intressanta artiklar börjar man med sammanfattningen, sedan kan man läsa resultaten. Men man behöver inte läsa hela metodavsnit tet. Det är onödigt att läsa en hel artikel på åtta sidor när man egentligen borde

Skolbibliotekarie

Lena Moser visar hur bibliotekskatalogen

Libris fungerar inför källsökning till gym nasiearbetet. Här till sammans med Freja Wallblom och Ivar Ängquist i NA20B.

leta vidare, förklarar hon.

I skolbibliotekets plan för medie- och informationskunnighet på P A Fogelströms gymnasium är skolbibliotekariens roll tydligt definierad. Eleverna ska få en introduktion om biblioteket och om kritiskt tänkande redan från start, sedan byggs det på under hela gymnasietiden med en tydlig progression.

– I ettan gör de ett arbete om mänsk liga rättigheter med två givna källor, sedan blir det svårare både i språk och källhantering. När man börjar på gym nasiearbetet och specialiseringskursen i trean ska man känna sig helt säker på disposition, formalia, att söka och vär dera källor och hur man formulerar sig vetenskapligt, förklarar Lena Moser.

Förra året fick P A Fogelströms gymnasium som enda gymnasieskola i Stockholm utmärkelsen Ett skolbibliotek i världs klass, som delas ut av fackförbundet Dik. Lena Moser berättar att skolorna nominerar sig själva och att hon gjort det en gång tidigare, när hon arbetade på en grundskola. Den gången ledde nomine ringen inte till någon utmärkelse.

– Då fick jag till svar att vi hade för lite bemanning i förhållande till antalet elever. När jag bytte skola tänkte jag att det var bra att få återkoppling från Dik igen, säger hon.

Den här gången fick skolan utmärkelsen.

– Det var jätteroligt! Det är inte så många Stockholmsskolor som får det varje år, bara vi och Enbacksskolan i Tensta förra året. Samtidigt har det varit en diskussion i våra skolbibliotekskana ler om att kriterierna är så omfattande och att det är taskigt att lägga ansvaret för ansökan på skolbibliotekarien, säger Lena Moser.

Hon har valt att inte söka utmärkel sen 2022 och tycker att frågan om skol bibliotekens kvalitet bör ligga på huvud mannen eller rektorn.

– Även om det står i skolbibliotekslagen att det ska finnas skolbibliotek, så är det rektorns självbestämmande som avgör om det blir en bra verksamhet eller inte. Den enda som egentligen har makt är rektorn.

Redan från början har skolbiblioteket varit en central del av P A Fogelströms gymnasium.

– Det ska finnas en bibliotekarie på hel tid och den ska vara ordentligt inblandad i arbetet med att vara högskoleförbere dande, säger Lena Moser.

Enligt arkitekternas ursprungliga förslag skulle dock skolbiblioteket få en mindre yta på femte våningen. Det fick justeras och i slutändan hamnade skolbiblioteket i det som från början var aulan.

– Här får det plats många sittplatser och studieplatser, säger Lena Moser när hon visar biblioteket efter lektionen.

Det är sent på eftermiddagen och flera grupper av elever sitter och studerar. Elever i årskurs 3 kan också boka en tid med Lena Moser för att få hjälp med gymnasiearbetet.

Freja Wallblom går i NA20B och berättar att hon var här på öppet hus och att skolbiblioteket var en av anledning arna till att hon sökte skolan.

– Jag var på Nacka gymnasium också och de skröt om sitt skolbibliotek, men miljön är vackrare här.

Både Freja Wallblom och klasskamra ten Ivar Ängquist tycker att det finns en tydlig koppling mellan skolbiblioteket och skolarbetet.

– Stora delar av våra projekt är att söka information och vi har haft några lektioner om det och hur man använder biblioteket, säger Ivar Ängquist.

– Jag tycker generellt att det är svårt att hitta information så det har jag lärt mig. Det känns som om det hänger ihop med våra ämnen hela tiden, säger Freja Wallblom.

TÄVLING Vinn biobesök

Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får var sitt presentkort med två biobiljetter. Lycka till!

1 Vad heter den nationella insamling där elever kan vara med och berätta om sin vardag?

1 En dag på 20 talet

Vår vardag

Mitt liv

2 Vad handlade Emma Laurins doktorsavhandling om?

Barn med neuropsykiatriska diagnoser

Ledarskap i klassrummet

Kollegialt lärande

3 Hur länge har Regina Arbelund arbetat som bildlärare på Bagarmossens skola?

15 år

20 år

25 år

4 Lugnets skola är ett av stadens sex kompetensnav. Inom vilket område?

1 Hållbar utveckling

Digitalt lärande

Särskilt begåvade elever

5 Vad vill Neo Ericsäter, 11, göra när han blir vuxen?

1 Hjälpa mänskligheten

Segla jorden runt

Bli ishockeyproffs

Mejla din tipsrad senast 17 oktober till tomas.bannerhed@edu.stockholm.se Ange var du arbetar och din fysiska hempostadress så att vi kan skicka pre sentkortet om du vinner.

Vinnare i nummer 2/2022 blev Mirjam Nordström, ESS gymnasiet, Violeta Rogova, Kämpetorpsskolan, och Monica Westerberg, Midsommar kransens grundskola. Rätt rad var X, X, X, X, X.

BOKSIDAN Bästa lästipsen

Skolbibliotek som gör skillnad

I avhandlingen ”Att ta plats och göra skillnad” har Ulrika Centerwall undersökt vad som kännetecknar framgångs rika skolbibliotek genom att intervjua 22 skolbibliotekarier.

– Min avhandling visar vilka ambitioner vi kan ha, säger hon.

Ulrika Centerwall har en bakgrund som bibliotekarie och har tidigare arbetat på skolbibliotek, men är även genusvetare och undervisar på Bibliotekshögskolan i Borås. I sitt avhandlingsarbete ville hon studera fungerande skolbibliotek, vilket visade sig vara svårt.

– Det vanligaste i Sverige är icke funge rande eller obefintliga skolbibliotek, så jag fick leta upp välfungerande skolbibliotek. Min studie visar hur det skulle kunna fungera när förutsättningarna finns.

Hon har bland annat använt utmärkelsen Ett skolbibliotek i världsklass, som fackför bundet Dik står bakom, för att identifiera väl fungerande skolbibliotek och sedan besökt dem och djupintervjuat bibliotekarierna.

– Det är vanligt att skolbibliotekarierna arbetar ensamma, men på just de här skolorna är de ofta flera, vilket är en av framgångsfaktorerna.

Ulrika Centerwall har bland annat undersökt hur bibliotekarierna synliggör biblioteket och sin egen kompetens samt hur de arbetar med demokratiuppdraget. Hon betonar att välfungerande skolbiblio tek tar tid att bygga upp.

– Det är bibliotekarierna som ser till att det händer, men det har också funnits en satsning politiskt eller av en rektor. Ibland har skolbibliotekarierna sett till att det har blivit en satsning genom att förespråka skolbibliotek.

Vad är det viktigaste resultatet?

– Det går att bedriva en fantastiskt vik tig och meningsfull skolbiblioteksverksam het som gör skillnad för alla elever och lärare på skolan utifrån rimliga förutsätt ningar – om man har timmar i biblioteket, kompetens inom biblioteksområdet och ett rum att utgå från.

Fakta och fiktion för alla åldrar

AKAMELLA –ANDARNAS RIKE

Lowe Aspviken

Illustrationer: Peter Bergting

Alfabeta, 2022 Kan man lita på en torne dalsk trollkarl? Gustava ger sig av från Stockholm till sina föräldrars hem trakter i Tornedalen på jakt efter sin försvunne bror Georg. En realistisk histo risk skildring där folktron plötsligt blir verklighet. Spännande bok med stäm ningsfulla illustrationer. Nästa högläsningsbok på mellanstadiet?

VETENSKAPENS ABC

Rasmus Åkerblom Illustrationer: Maya Jönsson Bonnier Carlsen, 2022 Kontinenter blir till äggskal och universum föds ur ett popcorn i denna ambitiösa ABC-bok. Med hjälp av många konkreta liknelser och en dos humor förklaras grundläggande naturvetenskap för lågstadieelever. De vackra illustrationerna i akvarell bjuder in till eftertanke och igenkänning.

DET GULA SKRATTET

Viveka Sjögren

Opal, 2022

Hewa är på flykt från sin hemstad, där en långsam och skrämmande föränd ring har skett. Båda hennes föräldrar är försvunna. En gränsvakt dyker upp och Hewa börjar berätta sin his toria för honom. En gäck ande roman att läsa på högstadiet, med paralleller till såväl klimatkrisen som pågående krig.

VEM HAR SAGT NÅGOT OM KÄRLEK?

Elaf Ali Rabén & Sjögren, 2021

En skildring av att växa upp med och så småningom frigöra sig från hedersför tryck. Starka scener ur författarens liv varvas med intervjuer och faktaavsnitt. En skakande och samtidigt hoppingivande bok att läsa och diskutera på gymnasiet. Finns på Cirkulationsbiblioteket och har nyligen kommit i en lättläst version.

”Det mest läsfrämjande arbetet är att helt enkelt låta boken presentera sig. Vi talar ofta om den men mer sällan ur den. Om vi vill främja läsningen måste vi öppna böckerna. Läsa ur dem. Låta eleverna lyssna sig in i dem.”

Ur ”Väck läslusten i skolan!” av Anne Marie Körling (En bok för alla, 2022).

och proffspoddaren

Catha Glaas protesterar genom att säga som det är i skolan.

Så bidrar ledarskapet i klassrummet till ökat lärande.

De hade högst resultat på medarbetarundersökningen.

Hur är det att gå på en sprillans ny gymnasieskola?

… och naturligtvis mycket mer.

Skolpodden i Stockholm

Röster från skolan

Aktuellt skolprat med lärare, skolledare och elever från Stockholms stads skolor. Lärarpanelen tar sig an ett nytt ämne i varje avsnitt och en ny spännande gäst berättar om sin skoltid.

Skolpodden i Stockholm finns på pedagog.stockholm