08
nyheter
www.metro.se FREDAG 2011-09-02
AP
Att de bara vågar
Tidvattnet bildar vågor på Qiantangfloden i staden Haining i östra Kina. Fenomenet, kallat bore, lockar tusentals åskådare till staden.
Tjugo skadades Festival lockar av vågen tusentals KINA. Åskådare flyr undan
vattenmassorna när en jättevåg, så kallad bore, från floden Qiantang slår in över staden Haining i östra Kina. Tjugo personer uppges ha skadats vid händelsen i onsdags.
Fenomenet finns bara på ett fåtal ställen på jorden. I Haining annordnas en festival när boren är som störst i september. Festivalen brukar dra tusentals åskådare och locka surfare till staden.
9
meter. Så höga kan jättevågorna i Qiantangfloden bli.
Tidvatten bildar flodvågor Bore är ett tidvattenfenomen som hör ihop med ebb och flod. Det uppstår vid havskusten, där en stor flod har utlopp. Tidvatten på väg upp för floden bildar jättevågor.
Qiantangfloden
• Karta
Flyter 459 kilometer i Zhejiangprovinsen. Mynnar ut i Hangzhoubukten. Viktig kommersiell kanal.
SHANGHAI Haining
HONGKONG
CAROLINE WETTERBORG
AVREAGERA ER I EN BLOGG I STÄLLET Kolumn
FRIDAH JÖNSSON FRILANSSKRIBENT
Avskaffandet av kommentarsfält är inget problem. Fridah Jönsson har aldrig hört talas om en kommentar som bidragit till något bra. Starta en blogg i stället om du vill vräka ur dig ilska.
E
xpressen och Aftonbladet har ändrat inställningarna på kommentarsfälten så att man inte längre kan kommentera anonymt. Självklart har folk börjat hetsa om ”amen tänk på alla med viktiga erfarenheter att dela med sig av, det är jätteviktigt att de får vara anonyma!”. Och självklart ska alla Flashbackare också hetsa. De håller långa utläggningar som egentligen bara är ett tretusen tecken långt upprepande av två ord: ”Amen YTTRANDEFRIHETEN!” (Denna yttrandefrihet som i våras skulle ge hela världen rätt att skriva att Marcus Birro gnager på sina döda barns ben, men som inte gav honom någon rätt att skriva att han blev ledsen över det.) Jag ser inte alls problemet. Allt prat om erfarenheter som folk måste få dela med sig av utan att skriva sitt namn under, det faller så platt när ingen berättar vilka erfarenheter det gäller. För ärligt talat, finns det någon som vet en historia om ett fall där kommentarsfälten har hjälpt någon? Det finns massvis av stories om situationer där blogginlägg har blivit omdebatterade och en sorts hjälp till förändring. Till exempel ”Klamydiabrevet”, som några dagar innan valet förra året skapade en megadiskus-
Facebookstatusar om skolstart och trailers för ”Idol” – DET ÄR HÖST! Alla klädaffärer tar bort allt med färg ur sortimentet – det är höst.
sion om sjukförsäkringar, och mamman som bloggade om Lindex barnkläder som är större för pojkar än flickor eftersom ”killar busar runt på ett annat sätt”. Men jag har aldrig någonsin hört talas om en kommentar i ett kommentarsfält som bidragit till något bra. Dessa saker som folk enligt Martin Aagård i Aftonbladet måste ”dela med sig av”, är det ens någon som lyssnar på dem? Hur sakliga diskussioner har förts i ett kommentarsfält? Hur många människor som skriver långa berättelser får svar i stället för bara en massa andra kommentarer från folk som också drabbats? Och framför allt: Vad är det som säger att dessa erfarenheter måste delas i kommentarsfält? Jag har undrat det förut och jag undrar fortfarande varför inte alla människor har en blogg. Vad är det som hindrar dessa anonyma människor från att starta en blogg och använda den till att skriva av sig allt sitt hat, dela med sig av dessa neverending erfarenheter och berätta om sin senaste försenade SJ-resa? Kära anonyma kommentarsfältsvänner, hur svårt kan det vara? Skaffa en blogg och avreagera er där i stället. Ni får ur er all ilska och vi skribenter behöver inte beblanda oss med er. Dagens bästa win-win-situation. LÄS OCH KOMMENTERA FLER KOLUMNISTER PÅ METRO.SE