Vem tar initiativet?

Det är landets 22 convention bureauer som förstår vikten av bra möten, så varför driver de inte debatten? Varför visar de inte att möten i första hand handlar om kunskapsöverföring? Att den akademiska världen står och faller med att skapa kunskaper och att överföra dem? Är det dags att vi börjar prata om kunskapsindustrin istället för mötesindustrin?

Kongresser är möten som förflyttar och förädlar kunskap lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Kongressdeltagarna lyssnar och lär av varandra i seminarier, och ofta skenar tankar och idéer iväg i de ”mellanrum” som finns mellan alla schemalagda programpunkter. Mötet är ett verktyg för att åstadkomma den livsviktiga kunskapsutvecklingen. Det är dags att de företag som erbjuder lokaler, kuddar och förrätter inser att de egentligen arbetar med att utveckla landets kunskapsindustri.

I Sverige finns nätverket Swedish Network of Convention Bureaus, SNCVB. I det ingår 22 städer som har massor av kunskaper om varför möten är viktiga och varför den akademiska världen måste fortsätta att driva sina möten framåt. Pernilla Körberg-Törnqvist, chef för Örebro Convention Bureau, är ordförande och en av dem som grundade nätverket. Kan vi se fram emot att SNCVB samlar sig och blir den spjutspets som tar kunskapsindustrin in i framtiden?

Det är dags att ta avstånd från hotellbeläggnings-”procentarna” (statistikerna) och sluta räkna på antalet serverade kaffekoppar, antalet bäddade, eller idag obäddade, sängar, och istället ta rygg på och stötta forskarvärldens svenska ledare i arbetet med att vara en ledande del av den internationella kunskapsindustrin.

På kort sikt kanske vi inte kan välkomna 10 000 deltagare till en världskongress i Göteborg, Malmö eller Stockholm. Men idag behöver forskarvärlden mötas mer än någonsin. Pandemin, miljöfrågan, brottslighet, energi och många andra frågor kan bara lösas av den globala världen av forskare, och att göra det tillsammans. Låt oss göra det här i Sverige.

Frågan alla borde ställa sig i departementen, i Visita och andra organisationer är hur Sverige ska bli världsledande på att få 500 av de allra bästa av världens forskare att träffas i till exempel Örebro och under hälsosäkra former. Parallellt hittar vi tekniker och pedagogik att få 9 500 ”nästan lika bra” forskare att följa Örebromötet via nätet.

Sveriges convention bureauer borde fokusera på att utveckla konceptet med det man förut kallade för satellitmöten i exempelvis Västerås (200 deltagare), Karlstad (600), Luleå (900 i tre bra lokaler) samtidigt som, eller veckan före/efter att huvudmötet pågår i Örebro. Trippus är ett av företagen som kan få tekniken på plats.

Har SNCVB kraft att bryta igenom fördämningarna som hindrar utvecklingen? När det här skrivs har Österrike 1 500 deltagare som gräns för arrangemang inomhus. Landets regering har satsat 3,3 miljarder kronor för att hjälpa arrangörerna att komma till Wien med sina kongresser. Inte för att öka beläggningen på hotellen utan för att forskarvärlden ska förflytta och förädla sin kunskap till och i Wien.

För att citera den sydafrikanske frihetskämpen Nelson Mandela: “It always seems impossible until it's done.”

Svensk-indonesiska Atti Soenarso har arbetat som journalist i över 40 år. Hon har bland annat jobbat för Skandinaviens största dagstidning, var TV4s första reseredaktör, har skrivit för många resemagasin och haft flera internationella uppdragsgivare. Hon har rest i stora delar av världen och skrivit om destinationer, människor och möten.

Foto: Magnus Malmberg