LOUNAIS–SUOMEN
SYÖVÄNTORJUNTA
SANOMAT
LOUNAIS– SUOMEN SYÖPÄYHDISTYS R.Y.:N TIEDOTUSLEHTI
1/2005 N:O 1/2008 2 /2004
Lounais-Suomen Syöpäyhdistyksen puheenjohtaja, kauppaneuvos Risto Korpela
Yleishyödyllisten yhteisöjen osuus kasvaa hyvinvointiyhteiskunnan ylläpitämisessä Suomalaisen hyvinvointiyhteiskunnan tulevaisuutta on viime aikoina käsitelty useiden asiantuntijoiden toimesta niin seminaareissa kuin myös julkisessa keskustelussa. Arvioissa on päädytty siihen, että meillä on hyvinvointiyhteiskunta vielä 2020luvulla. Se voi kuitenkin olla erilainen kuin nykyinen hyvinvointivaltio. Tämä arvio perustuu ihmisten vaatimusten muuttumiseen niin paljon, että nykyiset julkiset palvelut eivät niitä enää täytä. Vaikka julkinen rahoitus muodostaisikin näiden perustan edelleen, niin se ei kuitenkaan itse tuota kaikkia palveluja. Julkinen sektori toimii nykyistä enemmän palvelujen tilaajana. Viime vuosina yksityisen sektorin ja varsinkin kolmannen sektorin osuus sosiaali- ja terveyspalvelujen tuottajana on kasvanut merkittävästi. Yleishyödylliset yhteisöt kuten Lounais-Suomen Syöpäyhdistys r.y. on jo yli viiden vuosikymmenen ajan toiminut syöväntorjuntatyön saralla ja hankkinut vahvaa osaamista näiden tehtävien hoitamisesta. Tämän kokemuksen hyö-
dyntäminen täydentämään julkisen sektorin palveluja vaatii myös sen, että julkisen sektorin piirissä pitää olla henkilöitä, joilla on omakohtaista osaamista yksityisen ja kolmannen sektorin toiminnasta hyvinvointipalvelujen alueelta.
Verohallitukselta verotusohje yleishyödyllisille yhteisöille Viime vuoden aikana yleishyödylliset yhdistykset ja säätiöt ovat saaneet verohallitukselta verotusohjeen. Ohjeella pyritään voimakkaasti muuttamaan yleishyödyllisten yhteisöjen verotusta koskevia tuloverolain tulkintoja. Verotusohjeen johdannossa todetaan mm., ”että se, mitä ennen on pidetty yleishyödyllisenä, ei ehkä enää olekaan sitä muuttuneessa yhteiskunnassa”. Avainkysymyksiä jatkossa ovat mm., onko toiminta kilpailutoiminnan piirissä ja onko se etukäteen rajoitetulle käyttäjäkunnalle osoitettua. Laki on kuitenkin tulkinnanvarainen ja verotusratkaisut tapauskohtaisia. Yleishyödyllisten yhteisöjen ja
säätiöiden osalta verotusohje tulee aiheuttamaan verollisen toiminnan piiriin siirtyvien toimintojen yhtiöittämisen, jotta emoyhdistyksen tai -säätiön yleishyödyllinen status säilyisi. Tilanteessa, jossa yhteiskunta ei tue yleishyödyllisen yhteisön palvelutoimintaa, tulisi yhteisöjen pystyä rakentamaan oma toimintansa lahjoitusvarojen turvin. Tämä mahdollistaisi palvelujen tarjoamisen omien tarkoitusperiensä ja arvojensa mukaisesti kohderyhmälleen maksuttomasti tai huomattavasti yrityshintoja huokeammalla. Toisaalta julkiselle taloudelle olisi edullista ohjata nykyistä suurempi määrä varoja kolmannelle sektorille. Tämä voisi tapahtua hyväksymällä yrityksille verovähennysoikeus niiden tekemille lahjoituksille kansalaisjärjestöille, jotka tuottavat sosiaali- ja terveydenhuollon palveluja yhteistyössä julkisen hallinnon kanssa. Tällä tavoin saataisiin lisää vapaaehtoisia varoja hyvinvointiyhteiskunnan ylläpitämiseen.
Allmännyttiga föreningar blir viktigare för välfärdssamhällets fortbestånd
Lounais-Suomen Syöpäyhdistyksen puheenjohtaja, kauppaneuvos Risto Korpelan mielestä yleishyödyllisten yhteisöjen osuus hyvinvointiyhteiskunnan ylläpitämisessä kasvaa. Ihmisten tarpeiden muuttuessa hyvinvointiyhteiskuntakin muuttaa muotoaan. Enligt kommerseråd Risto Korpela, ordförande för Sydvästra Finlands Cancerförening, kommer allmännyttiga föreningar att bli viktigare för välfärdssamhällets fortbestånd. Välfärdssamhället förändras i takt med att människors behov förändras.
Det finländska välfärdssamhällets framtid har under den senaste tiden behandlats av flera experter både på seminarier och i den offentliga debatten. Det har uppskattats att vårt välfärdssamhälle kommer att finnas kvar på 2020-talet. Det kan emellertid bli ett samhälle som skiljer sig från den nuvarande välfärdsstaten. Denna uppskattning grundar sig på att människors krav kommer att förändras så mycket att den nuvarande offentliga servicen inte längre skulle uppfylla dem. Även om servicen fortfarande skulle bygga på offentlig finansiering, är det ändå inte den som står för alla tjänster. Den offentliga sektorn kommer allt mer att beställa tjänster. Den privata sektorn, och i synnerhet den tredje sektorn, har under de senaste åren stått för en betydligt större andel av social- och hälsovårdstjänsterna. Sydvästra Finlands Cancerförening r.f. och andra allmännyttiga föreningar har redan i fem decennier arbetat med cancerbekämpning och skaffat sig mycket kunskap och erfarenhet på detta område.
För att utnyttja denna erfarenhet till komplettering av den offentliga sektorns tjänster bör det inom den offentliga sektorn finnas personer med egen erfarenhet av den privata och den tredje sektorns verksamhet inom välfärdstjänster.
Beskattningsanvisning från Skattestyrelsen till allmännyttiga föreningar Under det senaste året har de allmännyttiga föreningarna och stiftelserna mottagit en beskattningsanvisning från Skattestyrelsen. Syftet med denna anvisning är att ändra radikalt på tolkningarna av lagen om inkomstskatt med avseende på beskattning av allmännyttiga föreningar. I inledningen konstateras bl.a. ”att det som tidigare har betraktats som allmännyttigt är det kanske inte längre i det förändrade samhället”. Några av nyckelfrågorna kommer att vara bl.a. om en verksamhet ingår i konkurrensen och om den är riktad till en på förhand begränsad användarkrets. Lagen kan i al-
la fall tolkas på olika sätt och beskattningen är olika i olika fall. När det gäller allmännyttiga föreningar och stiftelser kommer beskattningsanvisningen att medföra att de verksamheter som blir skattepliktiga bolagiseras, så att föreningen eller stiftelsen behåller sin allmännyttiga status. I en situation där samhället inte stödjer den allmännyttiga föreningens serviceverksamhet bör föreningarna kunna bygga upp sin verksamhet med donationsmedel. Då skulle de kunna bjuda ut sina tjänster till målgruppen enligt sina egna ändamål och värderingar - kostnadsfritt eller betydligt billigare än företagen. Å andra sidan skulle det löna sig för den offentliga ekonomin att låta flera medel gå till den tredje sektorn. Detta kunde göras genom att införa avdragsrätt för donationer från företag till medborgarorganisationer, som i samarbete med den offentliga förvaltningen står för social- och hälsovårdstjänster. På detta sätt kunde välfärdssamhället upprätthållas med flera medel från frivilliga.