Nystart för magmusklerna Mumsigt för hjärnan
Lördag|vecka 2 16 januari 2010
För Mona blev sorgen starten på ett nytt liv
Norrbottens-Kurirens helgmagasin
Foto: Linda wikström
Maskrosbarn
2|C Norrbottens-Kurirens helgmagasin
innehåll F
ull fart har det varit här på C-red några veckor för att fixa planeringen inför våren. På vår nystartade blogg – Tre vänner och C – som varit igång sedan i onsdags, kan du följa arbetet med papperstidningen. 24 fullmatade magasin tänker vi hinna med att göra speciellt för världens bästa läsare innan vi lägger oss i hängmattan! Kicki Linna, redaktör
Nytt år – nya vanor
möte med
sidorna 10–11
Både Stellan Skarsgård och Jan Malmsjö har burit hennes kostymer, under hösten har det handlat om att sy fantastiska kreationer för Nationalteatern i Oslo och deras uppsättning av Fanny och Alexander – möt skräddare Anna Andersson.
sidorna 4–5
mode Vill du ligga rätt i tiden till våren så ska du satsa på kläder som tar hänsyn till miljön – få en tjuvtitt på mönster och volanger som gjorda för en solig trädgårdsfest.
sidan 6
hemmavid Vi har hälsat på hemma hos familjen Rombe Hedlund som ordnat ett smart boende för familjens tonåringar. Just nu är det dottern Emelie som fått ett eget krypin i ett litet hus på gården.
sidorna 7–9
till bords ... nu vill vi ha mat för hjärnan!
sidan 14 ✲ veckans nätfynd
Två tips om dagen
Gröna middagar från Småland
Minst två middagstips om dagen och alltid en liten dessert hittar du hos husmorsorna Emma Hamberg och Anette Rosvall. Personligt, lättlagat och familjevänligt och massor av användbara tips gör detta till en läs- och lagafavorit. www.amelia.se/blogg/husmorsorna Recepten finns även på recept.nu.
Längtar du också efter enklare, renare mat efter helgernas fettfrossa, men saknar inspiration att komma igång med ett grönare kök? Då kan du ta hjälp av bloggen smakligtochgott.blogspot.com där smålänningen Peter lagar läckert av enkla basvaror. Bloggen har underrubriken ”glad vegetarisk matlagning”, vilket är precis vad det handlar om. Vad sägs om; enkel risotto med päron,
s erverad med pestomarinerad quornfilé eller vegetariska kroppkakor med svamp och fetaostfyllning? Visst låter det mumma för en amatörgourmet trött på kött. Bläddra bakåt i bloggen och en hel värld öppnar sig bortom det brödbak som Peter fastnade i efter att ha läst Martin Johanssons Surdegsbröd, recept och tips från en hemmabagare ... Ett extra plus för en bra länklista till andra matnördar.
är en bilaga till Norrbottens-Kuriren. Ansvarig utgivare: Mats Ehnbom Redaktörer: Birgitta Wiik Lindvall birgitta.wiik@kuriren.com 0920/26 29 62 Kicki Linna kicki.linna@kuriren.com 0920/26 29 59 Har du åsikter om innehållet i C eller tips om ämnen/personer du tycker att vi ska skriva om, skriv till: cmagasin@kuriren.com Införda bidrag belönas med vår läckra shoppingkasse.
s helgbilaga
Norrbottens-Kuriren
vecka 2|lördag 16 januari 2010|www.kuriren.nu C|3
lördagsgodis Back in business. Nystart på jobbet, nystart på gymmet, nystart på dagis och i skolan. Yes, nu kör vi för fullt igen!
Nya livet. Med nya
träningskläder blir det lättare att ta sig iväg till gymmet. Kom i form med rosa träningstopp och svarta trekvartsbyxor från Stadium.
Nya jobbkompisar. HP
Pavilion Dv6 Artist Edition har designats av Hisako Sakihama. Den snygga musmattan i skinn, skuren och tryckt för hand, är designad av Carina Sohl och finns på cosas.se.
Mackbox.
Till vinterns alla utflykter i skidbacken passar denna gröna mackbox perfekt. Den finns bland annat hos favoritsaker.se. och på Önskabutikerna.
På resande fot. Dags för
årets första jobbresa? Coolaste kabinväskan som du garanterat känner igen på planet kommer från favoritsaker.se.
Bärbar. Klart laptopen ska bäras snyggt, kanske i denna väska från inreda.com.
ner än att bli den Birgitta, Kicki och Maria drar igång bloggen som inte har lägre ambitio s bästa helgvärlden om mycket rätt handla att såklart r komme Det ! fabulösa mest e och höra lite reportag våra på na kulisser magasin C, du kanske får hänga med bakom ak på vad sneakpe en på vi bjuder Kanske n. tidninge i med kom skvaller – sånt som inte Maria som gör din och Kicki Birgitta, oss, känna lära du får så och r framöve G på är som favorittidning! uriren.nu Häng med från start i vår inspirerande C-värld, du hittar den på www.k
i ck
Ki
Lindvall W itta iik irg
Linna
Mari aL in ren dg
Tre vänner och
B
k ksrj ghkrj h
4 | C Norrbottens-Kurirens helgmagasin | möte med
Under hennes händer växer tygrika 1800-talsklänningar och medeltida riddarplagg fram. Skräddaren Anna Andersson från Luleå har sin arbetsplats på de stora teatrarna och hon har sytt kostymer åt såväl Stellan Skarsgård som Jan Malmsjö. Men sin lediga tid tillbringar hon helst i naturen där forspaddling är den stora hobbyn.
text: Birgitta Lindvall Wiik Foto: Linda wikström
”Jag vill ha välskräddade plagg, det är en yrkesskada H
on hade i flera års tid varvat ströjobb med långresor när hon som 27-åring på allvar började fundera på vad hon ville jobba
med. Hon gillade att sy och hade under åren tillverkat sina egna kläder. Men kunde man livnära sig som skräddare? Anna Andersson från Luleå bestämde sig för att försöka. – Jag började med att gå en sömnadskurs i Övertorneå, sen följde några års studier på tillskärarakademien och en KY-utbildning (kvalificerad yrkesutbildning) med gesällprov. Nu livnär jag mig sen flera år som skräddare. Fanny och Alexander i Oslo
Anna har jobbat på Kungliga Operan, Dramaten, Folkoperan i Stockholm, Stockholms Stadsteater och åt SF, där hon sydde kläder till Arn-filmerna. Men allt började på Norrbottensteatern där Anna jobbade sitt första år. – Det går inte att jämföra Norrbottensteatern med de stora scenerna, där det finns mycket mer resurser. Under hösten har jag sytt kläder till den norska uppsättningen av Fanny och Alexander på Nationalteatern i Oslo och då var vi ett helt rum fullt med skräddare som jobbade med kostymerna i några månader. Ändå var vi för få, teatern fick utöver det leja bort sömnadsarbete både inom och utom landet. Anna berättar att det är kostymörerna som bestämmer hur kostymerna ska se ut, tillskärarna ritar mönstren och väljer tyg och snitt innan skräddarna slutligen syr upp plaggen. Osäker tillvaro som frilansare
Innan allt är klart ska det provas, skådespelarna besöker ateljén flera gånger och det händer att
fakta Namn: Anna Andersson, 38, frilansande skräddare/tillskärare på teatrar och operan. Familj: Sambon Ola Rönnbäck, 44, jobbcoach. Bor: I lägenhet i Stockholm men just nu i tillfällig bostad i Oslo. Lägenhet på Skurholmen. Aktuell som: en av dem som syr teaterkostymer på Nationalteatern i Oslo.
– Det är lärorikt och jättekul att pröva olika t eatrar, men det är klart att jag längtar hem till Luleå, det är här jag är uppvuxen och det är här jag har mina föräldrar. Det är också hemma hos Annas föräldrar vi träffas under hennes julbesök i hemstaden. Anna berättar att det på grund av hennes kringflackande liv också är i föräldrahemmet hon har sin största tygsamling, för hon är en tygsamlare av rang. – Jag kan ju inte låta bli att köpa ett vackert tyg när tillfälle ges. Ibland har teatrarna utförsäljning av riktigt fina tyger, ibland hittar jag ett fint gammalt tyg med vacker struktur på loppis ...
s cenografen ändrar sig och plötsligt måste skräddaren sy om ett plagg som precis blivit färdigt. Anna har mest sytt för teatern men hon har också tillverkat kostymer och jobbat med skådisar som Stellan Skarsgård, Michael Nykvist, Marie Göransson och Jan Malmsjö. Anna jobbar på frilansbasis, en osäker tillvaro som inte gett utrymme för att varken skaffa barn eller någon helt stadig adress. Länge bodde ”sambosärbon” Ola kvar i parets lägenhet på Skurholmen, själv har hon i flera år haft sin fasta bas i Stockholm men får vara beredd att röra på sig om jobb erbjuds på annat håll, som nu när hon har ett åtta månader långt kontrakt i Oslo och har sin tillfälliga boning i teaterns över nattningslägenhet. Hängiven forspaddlare
– Jag har ett jättebra stöd från mina föräldrar och min sambo, utan det skulle mitt kringflackande liv inte funka. Jag har verkligen full support från Ola. Anna säger att hon gillar Oslo och kanske framför allt närheten till naturen. Anna är en hängiven forspaddlare (hon har för några år sedan vunnit SM i freestyleforspaddling) och skidåkare och i närheten av den tillfälliga hemstaden finns gott om möjligheter till friluftsliv. För det är just i naturen hon helst tillbringar sin lediga tid. Inte på teatrarna. – Jag ser ju alla genrep förstås men jag är inte den som måste se alla teaterns föreställningar. När jag suttit inne och sytt till sent på kvällarna längtar jag ut till naturen. Faller för vackra tyger
I framtiden hoppas hon och sambon Ola att de ska kunna återvända norrut för gott.
8 snabba
1. Krinolin eller förklädesklänning? 2. Vinter och sommar! 3. Luleå och Stockholm? 4. Action eller romantisk komedi? 5. TV-serie eller bio? 6. Teater och opera! 7. Byxor eller kjol? 8. Siden eller sammet?
Rätt plats och rätt tidpunkt l Under hösten har Anna sytt kläder till uppsättningen Fanny och Alexander på National teatern i Oslo.
l Vackra tyger är Annas passion – hon är en stor samlare.
Loppis är också favoritstället för Anna att fynda kläder, men det finns inte ett enda plagg som hon inte sytt om så det ska passa henne ännu bättre. – Framför allt när jag någon gång köper ett plagg från någon stor affärskedja så kan jag inte låta bli att fixa till det. Jag vill ha välskräddade plagg, det är en ykesskada. Anna säger att hon tänker mycket på att det är viktigt att bevara hantverket och vill gärna dela med sig av information om sitt yrke, förhoppningsvis inspirera andra och visa att det går att överleva som skräddare. – Det är en svår bransch men bara man får in en fot så funkar det! Man ska ha lite tur också förstås och vara på rätt plats vid rätt tidpunkt och ringa runt överallt och erbjuda sina tjänster. När Annas kontrakt med nationalteatern i Oslo är slut planerar hon och Ola att resa till Nepal eller norra Indien för att paddla, eller till Kanada för att åka skidor. – Det är just möjligheten att varva jobb med långresor som är tjusningen med att frilansa. n
vecka 2 | lรถrdag 16 januari 2010 | www.kuriren.nu C | 5
6 | C Norrbottens-Kurirens helgmagasin | mode
K
lädkedjan H&M inleder 2010 med en glädjande miljönyhet. I mars släpper kedjan The garden collection, en kollektion helt i återvunna eller ekologiska material. Inspirationen till plaggen kommer från blommor och trädgårdsromantik. Och det märks – klänningar, blusar och kjolar är översållade med blomstermönster och volanger. Det är kvinnligt, romantiskt och väldigt somrigt. Materialen består av ekologisk bomull, ekologiskt linne, polyester av återvunna petflaskor och tencel, ett silkeliknande förnybart material som tillverkats med ”minimal miljöpåverkan”. Lisa Wallström/TT Spektra
Foto: Mario Testino
ekomode vårens hit
mode | noterat
l När världens snyggaste mugglare plåtas för Burberry för andra året i rad tar hon med sig lillbrorsan (i förgrunden) och sångaren George Craig.
Burberry satsar på Emma Watsons bror Sällan har det engelska uttrycket ”It runs in the family” känts så passande som nu när Burberry satsar på Alex Watson i sin nya kampanj för sommaren 2010. Den snygge ynglingen är nämligen ingen mindre än Harry Potter-stjärnan Emma Watsons 17-årige lillebror och sannerligen sin syster upp i dagen. Men fotografen Mario Testino och designern Christopher Bailey nöjde sig inte bara med familjemedlemmar när den snygga mugglaren för andra gången skulle plåtas för det brittiska toppmärket. Emma Watson backas även upp av modellen Max Hurd, sångaren George Craig och den legendariske Pink Floydgitarristen David Gilmours son, Matt Gilmour. – Det var just den här typen av vidsynta men ändå coola människor vi ville ha. Bildernas energi och dynamik reflekterar de olika attityder och uttryck som Burberry står för, förklarar Christopher Bailey för Vogue.com och lovordar sedan Emma Watson. – Hon har en klassisk, obesvärad skönhet och är dessutom otroligt begåvad. Johanna Carlson/TT Spektra
Jeggings årets fenomen 2009 Ett av 2009 års stora modefenomen jeggings, alltså leggings som ser ut som jeans, har hamnat på anrika Oxford english dictionarys nyordslista skriver The cut. Jeggings kan nu komma att kvala in i lexikonet som ett nytt ord tillsammans med andra nya uttryck som unfriend (ovänna, det vill säga att ta bort någon från Facebook) och staycation (hemester, för att semestra hemma). Redan i våras vimlade det av jeggings både hos de stora klädkedjorna och på kändisar som Beyoncé, Rihanna och The hills stjärnan Whitney Port. Nu återstår att se om jeggings får en plats både i 2010 års ordbok och garderob. Lisa Wallström/TT Spektra
mode | noterat
Dipp för denim
Sötsaker för fingrarna
Världens mesta basplagg jeansen tappar mark. Efter nästan tio år av ständigt ökade försäljningssiffror, vände trenden neråt 2009 då svenskarna minskade sina jeansköp med sex procent, skriver bransch tidningen Habit. Förklaringen kan förstås spåras till det allmänna ekonomiska läget, men också till att det varit populärt att klä sig i leggings, chinos och kjolar mer än tidigare. Men trots nedgången är denimbrallorna fortfarande väldigt populära – nästan 15 miljoner par såldes förra året.
De är förvillande lika äkta vara. Praliner, glassar, muffins och chokladhjärtan. Det vattnas i munnen, men de här sötsakerna är inte gjorda för att ätas – det är smycken. – Godisgrejen har funnits ganska länge i Asien, men det är först nu som det börjar bli stort här i Sverige, säger Coco Jacoel som driver butiken Cocoo. Smyckena är en del av den japanska gullighetskulturen, kawaii –
Lisa Wallström/TT Spektra
l Tårtring från Nelly.com.
Foto: Nelly.com
l Äpple
tänk Hello Kitty så förstår du. i plast, – De som blir helt galna i sådana här Bik Bok. saker är lite yngre tjejer. Det sträcker sig upp i åldrarna, men fokus ligger mellan 12 och 20 år, säger Coco Jacoel. Ringar i form av en glasstrut eller ett körsbärsörhänge är knappast något för den som gillar en klassiskt stram stil. Men det är ett roligt sätt att bryta mot normerna. Hälsosamt är det också – de här sötsakerna inne l Muffinsring från håller inte en enda kalori. Andreas Rosander/TT Spektra
Mi Lajki.
Foto: Linda Wikstrรถm
hemmavid | vecka 2 | lรถrdag 16 januari 2010 | www.kuriren.nu C | 7
Emelie har en egen sluss...
8 | C Norrbottens-Kurirens helgmagasin | hemmavid
l I tonårsslussen har Emelie fått en privat sfär där hon kan mysa med pojkvännen Robert i lugn och ro. Ingen är gladare än mamma Katarina, som var den som kläckte idén om en varmbonad tonårsboda. Nu räcker husets utrymmen till både henne, Niklas och familjens övriga barn.
...och lever tonårsliv i varmbonad friggebod När tonåringarna blev fyra men sovrummen fortfarande bara var tre kläckte Katarina snilleblixten – de skulle bygga en tonårssluss! Nu fungerar en varmbonad friggebod som 18-åriga Emelies privata sfär. Text: Birgitta Lindvall Wiik Foto: Linda Wikström
✲ här bor vi Namn: Katarina Rombe, 44, s jukgymnast, Niklas Rombe Hedlund, 39, elkonsult, Emelie, 18, Rebecka, 16, Sandra, 16, Amanda, 14, råttan Runar. Bor: I 70-talsvilla i Gammelstad. Husets 180 kvadrat fördelar sig på fem rum och kök. Tomten är cirka 1.800 kvadrat. Till hemmet hör också ”tonårsslussen”, en varmbonad friggebod på 15 kvadrat.
H
emma på mammas gata i Gammelstad har Katarina Rombe gjort en makeover av barndomshemmet. – Vi flyttade hit för tio år sen. Jag var lite orolig för att det fortfarande skulle kännas som mammas och pappas hem, vi hade bara råd att fixa ytpiffet. Det är under det senaste året vi gjort om ordentligt. Med ordentligt menas att det rivits väggar och byggts kök, totalrenoverats badrum och att boytan vuxit med 15 kvadrat, fast utanför själva huset. – Vi funderade på att bygga ut huset eftersom alla barn blev tonåringar samtidigt och tjejerna inte längre ville dela rum, tre av dem har ju pojkvänner. Men så kom vi på att vi i stället skulle bygga en tonårssluss! En varmbonad friggebod. Fördelarna överväger
Tanken med tonårsslussen är att husets äldsta teen bor där och får ett privatliv samtidigt som det blir en mjukstart inför den RIKTIGA flytten hemifrån. Emelie är först ut och trivs bra med sin egen stuga, även om hon blivit lite betänksam på senare tid. – Att springa in i stora huset på toa under vinternätterna blir kanske inte så kul, funderar hon. Men fördelarna överväger, här är ju hon och pojkvännen Robert närapå sambor, här har de en helt privat sfär. I stora huset njuter resten av familjen av hemmets nya, stora kök – trots att tvättstugan fick stryka på foten vid den stora makeovern. Bas i svart och vitt
– Förut hade vi en långsmal tvättstuga och ett avlångt arbetskök, men när vi slog ut väggen mellan de två rummen fick vi det här härliga, stora köket. Varenda dag går vi runt och njuter av att ha det så fint, myser Katarina. Basen är vit och svart och för att bryta av den strama kökslösningen har familjen tapetserat en vägg med Hanna Wernings mönstrade tapet. Att huset numera saknar tvättstuga är inget som bekymrar Katarina eller Niklas. – Vi hängde ändå alltid tvätten i vår bastu, och tvättmaskinen ryms gott och väl i vårt nyrenoverade badrum. n
l Det nya rymliga köket är hela familjens nya njutarrum. ”Jag njuter varje dag av att ha det så här fint”, säger Katarina.
vecka 2 | lördag 16 januari 2010 | www.kuriren.nu C | 9
l I den här delen av köket låg tidigare en trång tvättstuga. När väggen slogs ut skapades ett luftigt utrymme.
l Familjens nyrenoverade hall går i svart och vitt och piggas upp med färgstarka accenter.
10 | C Norrbottens-Kurirens helgmagasin | din kropp Text: Ann-Cathrine Johnsson/TT Spektra Foto: Anders Wiklund/Scanpix
Sneda situps. Här tränas de sneda magmusklerna. Tänk på att skapa en ordentlig rotation. Armbågen ska möta motsatt knä. En vältränad mage stärker hela kroppen. Gör 10–15 upprepningar av rörelserna, och upprepa 2–3 gånger – det gäller alla övningar.
Magkniiip – mycket mer än bara några situps Starka magmuskler gör att du får stabilitet i kroppen, undviker ryggproblem och får en bättre kroppshållning.
H
ar du stabilitet i bålen klarar du också av många rörelser i vardagen bättre, till exempel när du lyfter och vrider dig, förklarar Helene Nilsson, som är chef på Träning- & utvecklingsavdelningen på Friskis&Svettis Stockholm. Men magträning är mycket mer än bara situps. Alla magens muskler behöver en genomgång. Den inre muskulaturen, som är viktiga för kroppens stabilitet, tränas med coreträning, där plankan (se övningarna) är ett bra alternativ. Inte platt
De raka magmusklerna, där de klassiska magrutorna visar sig om du är riktigt vältränad, tränas genom till exempel situps, medan de sneda magmusklerna, tränas med
Helene Nilsson någa med att poäntera. – För att man ska bränna fett, behöver kroppen allsidig träning, där hela kroppen tränas, säger hon. Ökad styrka
Plankan. Lägg dig på magen. Gå sedan upp i plankan. Stöd dig på underarmarna, dra in magen och håll kroppen rak. Hållpositionen i 10 till 15 sekunder eller så länge du orkar. Se till att ha armbågarna precis under axlarna och att axlarna hålls sänkta. övningar som sneda situps och rotations övningar. Men att bara träna magen för att punktbränna fett, och på så sätt få en gräddfil till plattare mage fungerar inte, är
I programmet här bredvid visar Jonna Coleman, gyminstruktör på Friskis&Svettis Riks, magövningar för att stärka hela magens muskulatur. Kör du programmet 2–3 gånger i veckan kommer du att utveckla din styrka och stabilitet, och resultatet kommer ganska snart. – Du kommer att orka mer, lättare hitta dina magmuskler och känna dig stabilare i kroppen. Lär man sig hitta musklerna och stabiliteten, vilket brukar ta 3–6 veckor, kommer du sedan lättare att hitta dem även i vardagen, säger Helene Nilsson. n
vecka 2 | lördag 16 januari 2010 | www.kuriren.nu C | 11
Nya vanor. I januari Köttbullen. Lägg dig på rygg, med benen böjda och armarna sträckta ovanför huvudet, för upp benen mot kroppen, fortfaran de böjda, och lyft samtidigt över kroppen mot benen så att ansiktet och knäna närmar sig varandra. Armarna följer med i rörelsen och sträcks ut vid sidan av benen. Tänk på att hålla armarna helt raka.
är det dags att byta ut de dåliga vanorna mot bättre. De första veckorna går ofta av bara farten, men för att behålla den nya vanan krävs tålamod och träning.
Text: Anna Bratt/TT Spektra
T
änk dig att du har bestämt dig för att börja spela golf. För att lära dig en golfsving och få rörelsen att sitta behöver du upprepa den två miljoner gånger. De första två miljoner gångerna måste du tänka på vad du gör för att det ska bli rätt. – Det här gäller även när du vill byta ut vanor i ditt liv – alla nya vanor kräver upprepning, säger Eva Fjärstedt, som är beteendevetare, sociolog och specialist på motiverande samtal. Men för att man ska lyckas med att l Eva Fjärstedt. skapa en ny vana krävs också motivation. Skälen till att vilja skapa en bättre vana är avgörande för om man lyckas, menar Eva Fjärstedt. – Du kanske har bestämt dig för att gå ner i vikt. Är ditt skäl att komma i form inför beach 2010 är risken stor att du misslyckas, eftersom det är en motivering som inte kommer inifrån. Är din motivering i stället att din mamma dog i hjärtinfarkt och du är rädd att själv drabbas, så har du en inre motivationskraft som ökar dina chanser att lyckas. Var beredd
Rotation. Sitt på golvet med böjda ben. Knäpp händer na framför dig med armarna raka. Låt armarna och kroppen jobba från sida till sida. Ryggen ska vara rak och blicken följer händerna. Gör rörelsen långsamt så att det blir en lång rörelsebana.
Båten. Sitt på golvet med böjda ben. Lyft benen så att underbenen är parallella med golvet. Upp med bröstet. Håll armarna rakt framför dig. Tänk på att hålla ryggen rak och stabil. Håll handflatorna vända uppåt.
Tänk noga igenom vad det är du vill ändra på och varför, och hur det ska gå till. Dessutom behöver du förbereda dig på eventuella fallgropar som kan dyka upp. – Vad händer om du blir bjuden på ett kalas med många bullar, eller om kollegorna vill äta lunch på ett flottigt husmanskostställe? Tänk ut strategier för hur du ska hantera sånt, så du inte står där i stunden utan att veta vad du ska göra, säger Eva Fjärstedt. Om du trillar dit på en bulle i alla fall, tänk inte att det är kört bara för det! – Tänk i stället så här: hur ska jag undvika att ramla i den här fallgropen nästa gång? Se det som en lärdom och en möjlighet till att lära dig något och bli bättre. Sedan gäller övning för att den nya vanan ska sätta sig. För att påminna sig själv under träningsfasen, innan den nya goda vanan har blivit just en vana, kan man sätta upp kom ihåglappar till sig själv på garderoben, badrumsspegeln, i handväskan; Jag ska inte dö i hjärtinfarkt! Men försök inte ändra alla dina vanor på en gång, ta en sak i taget, tipsar Eva Fjärstedt. – Det gäller också att vara konkret. ”Jag ska äta bättre”, är alldeles för luddigt, medan ”Jag ska byta ut vanlig pasta mot fullkorn”, är lättare att följa eftersom man vet vad det innebär. n
Så lyckas du n Bestäm en dag då den nya vanan ska börja gälla! Ha god tid på dig att förbereda dig. n Sätt upp tydliga mål – då vet du vad du ska göra och när du har lyckats. n Ta hjälp och stöd från personer i din närhet som kan komma att beröras av dina nya vanor. n Förbered: Om du ska byta pastan mot olika fullkornsprodukter, släng all pasta i skafferiet och köp hem fullkorn. n Tänk ut hur du ska bete dig i situationer som kan utmana dina nya vanor, se till att ha en plan B.
12 | C Norrbottens-Kurirens helgmagasin | barn & föräldrar
”Det hade betytt så ha någon vuxen att Ilska och oro har varit hennes ständiga följeslagare, alkoholistbarnet Mona Morin har ägnat större delen av sitt liv åt att skydda familjens fasad utåt. Som barn höll hon masken och låtsades att de var som alla andra, som 37-åring städade hon upp i föräldrarnas misär sedan hon själv hittat dem döda sida vid sida. – Ingen skulle få se hur jävligt det var, jag ville att mina föräldrar skulle få dö med en gnutta värdighet. Text: Birgitta Lindvall Wiik
R
edan som litet barn lärde sig Mona att avsky helger och fester. Redan då bar hon på en ständig ilska över föräldrarnas supande och oro för att mamma och pappa skulle ligga utslagna när hon kom hem med kompisar. Så länge Mona kan minnas har hennes föräldrar haft alkoholproblem, och sprit konsumtionen har bara ökat och ökat med åren. – När mamma fortfarande drev restaurang och pappa ännu hade ett jobb var de ”bara” helgalkisar men sedan bar det utför ... Mona beskriver sig som ett ensamt barn, inte bara i bemärkelsen ensambarn utan också för att det kändes som att det var hon mot hela världen, som att det bara var hon som visste om föräldrarnas missbruk, att det bara var hon som skällde och bråkade på föräldrarna för att de söp. – Mamma och pappa tyckte att det var jag som var bråkig, de förnekade sitt missbruk och ibland kunde jag nästan, men bara nästan, tro dem. Kanske var det mig det egentligen var fel på? Efteråt har jag fått höra av vuxna som fanns runtomkring oss att de hade tyckt synd om mig. Men varför sa de inget? Det hade betytt så mycket för mig att ha någon vuxen att prata med, någon som bekräftade mina känslor. Tajt kontakt
Som alkoholistbarn kom Mona att avsky helger och fester, hon visste alltid hur de skulle sluta – hennes föräldrar blev fullast och hon fick skämmas. Redan som 16-åring flyttade hon ihop med sin dåvarande pojkvän och två år senare flyttade Mona hemifrån på riktigt. Hon hade hela tiden en tajt kontakt med sina föräldrar och förlorade aldrig hoppet om sin mamma även om det till slut var hon själv som blev mamma åt dem båda. Det var Mona som hjälpte dem med städning, det var hon som såg till att de höll näsan ovanför vattenytan, även om de sjönk djupare och djupare i sitt missbruk. Monas mamma, vars hela liv kretsat kring ett stort matintresse, klarade inte längre att fixa de där middagarna hon brukade bjuda på. Monas pappa hamnade till slut i rullstol då musklerna förtvinat till följd av missbruket. – Pappa föddes som alkoholist, det är jag säker på. Hans vänner har berättat att pappas drickande från första supen såg annorlunda ut än alla andras. Han kastade kapsylen och drack! Men pappa förnekade sitt missbruk, trots att han togs in på torken och även fast han legat på sjukhus med dilirium så hade han ”inga problem”. Firade aldrig jul tillsammans
fakta Namn: Mona Morin, 41, egen företagare/ konsultchef. Familj: Kjell Morin, 46, systemstödsingenjör, Jesper, 17, Andreas, 15, katten Gumman. Bor: I villa på Notviken.
– Med mamma var det annorlunda. Hon konsumerade sig till sin alkoholism, och mot slutet erkände hon sitt beroende. Jag pratade ofta med henne om behandlingar och hon lyssnade och var intresserad av att veta mer om vilken hjälp det fanns att få. In i det sista hoppades jag att mamma skulle gå att rädda. När Mona för 17 år sedan blev mamma själv hoppades hon innerligt att det första barnbarnet skulle få hennes föräldrar att ta tag i sina liv. Visst var lyckan stor, visst gladde sig hennes föräldrar åt att bli mormor och morfar och ett av Monas käraste
l Bilder där Anita och Bo Johansson är tillsammans med Monas familj är få, liksom föräldrarnas besök i hennes hem. När de hälsade på var de dessutom alkoholpåverkade. Som vanligt. Bilden där Monas pappa håller i sitt barnbarn är en kär bild ”för man ser att pappa är glad, och det hände inte så ofta.” Vid det tillfället bar han fotboja och tvingades till två nyktra månader.
f otografier är det där hennes pappa håller i sitt barnbarn och båda skrattar och är lyckliga. Men nej, Anita och Bo Johansson blev inte de där morföräldrarna Mona hade drömt om. De firade exempelvis aldrig jul med Monas familj, på julaftonen satt de istället hemma och söp. I Monas hem på Notviken har de bara hälsat på en enda gång, och då var morfar full. Som vanligt. Nykter i två månader
Tack vare att pappan miste körkortet fick i alla fall hennes söner uppleva sin morfar som den person han var ”under missbrukarryggsäcken” som Mona kallar det. Monas pappa åkte fast för rattfylleri en morgon när han var på väg till jobbet som vaktmästare. Han hade nästan tre promille i blodet. – Under två månader fick han bära fotboja och då gällde total nykterhet, jag är så glad för att vi fick den tiden. Som den medberoende dotter Mona var fortsatte hon att skydda sina föräldrar under hela deras liv. Det tidigare så sociala och gästvänliga paret släppte till slut inte in någon annan än Mona i sitt hem och hon fortsatte komma med hjälp och stöd till föräldrarna. De talade ofta med varann i telefon. Den sista gången var när Monas mamma ringde henne på mobiltelefonen. – Det var en onsdag, jag minns det så väl. Jag blev lite irriterad på henne för hon
r ingde och störde oss när vi tittade på nya vitvaror. Mamma hade ramlat och hade ont i revbenet men sa att det skulle bli okej. Pappa låg som vanligt i soffan och vilade. Vi avslutade samtalet, men det hade väckt en ny sorts oro inom mig. Jag åkte iväg på en kurs över helgen och försökte ringa mamma och pappa varje dag. Ingen svarade. ”Jag bara skrek ...”
När Mona på måndagen bestämde sig för att åka till föräldrarnas hus tog hon maken Kjell med sig och gick in med egen nyckel. – Jag bara skrek när jag såg dem. De låg sida vid sida – mammas lockiga hår hade fallit ner över ansiktet, pappa var svart av intorkat blod. Kjell ringde efter ambulans och ledde mig ut. Jag hyperventilerade av chock. Mona beskriver hur ambulanserna och polisbilarna kom till platsen, att det konstaterades att hennes föräldrar var döda och hur hennes chocktillstånd släppte först efter att en polisman tagit henne i sina armar och låtit henne gråta ut mot honom. Bilden av de döda föräldrarna har för alltid etsat sig fast i Monas minne och som en sista tjänst till sina älskade föräldrar städade hon själv, tillsammans med Kjell, ur deras hem. – Jag hade inte varit hos dem på tre veckor och den misär som mötte oss i huset kan jag nästan inte ens frammana en bild av. Det var så hemskt. In i det sista ville jag hålla fasaden uppe för mina föräldrar. Jag ville skänka dem en gnutta värdighet genom att
vecka 2 | lördag 16 januari 2010 | www.kuriren.nu C | 13
mycket att prata med
Tänk om mamma och pappa hade varit yngre Tryggare kan ingen vara ... än den som vuxit upp i mitt barndomsland. Allt var varmt, kärleksfullt, gott och tryggt. Det fanns ingenting skrämmande eller otäckt och ingenting att oroa sig för. Och ändå gjorde jag det. Jag hade nästan alltid de äldsta föräldrarna. När jag var yngre tänkte jag ofta att mina föräldrar borde ha fått oss barn tidigare, jag oroade mig för att jag inte skulle få behålla mina föräldrar lika länge som alla andra och det kändes djupt orättvist. Kunde inte mamma och pappa ha tänkt på det? När sjukdomarna kom och livet började kännas än mer utmätt för mina föräldrar kom tankarna tillbaka. Tänk om de varit yngre när de fick oss barn? Det hade varit skönt att slippa oroa sig för både bebisar OCH föräldrar samtidigt. En vän, som själv är ett ”hoppsan-barn” som föddes av en 18-årig mor som var sugen på allt annat i livet än bebisar, skakade på huvudet åt mina tankar. ”Föräldrar som får barn för tidigt blir själviska, de har fullt upp med sig själva och när de får barnbarn har de fullt upp med sina egna karriärer, de har inte tid med oss”, var väninnans analys.
l Familjen betyder allt för Mona. Maken Kjell och yngste sonen Andreas har, tillsammans med familjens andra son, varit Monas stora stöd hela tiden.
själv städa upp i röran, jag ville inte släppa in någon annan där. Svåra skuldkänslor
Mona till och med torkade golvet där hennes föräldrar hittats döda. Hon grät när hon såg hur skurvattnet färgades rött när hon vred ur trasan. – Där och då bestämde jag mig för att jag skulle ta mig igenom sorgen och jag skulle komma ut i ljuset igen. Jag skulle inte bli som mamma, som aldrig sörjde färdigt sin egen mammas alltför tidiga död. Mona berättar hur hennes mamma aldrig tillät familjen att fira morsdag, det var istället en dag då Anita satt vid porträttet av sin egen mor och grät och söp och grät och söp. Så skulle det aldrig bli för Mona. Sorgen var tung att ta sig igenom och Mona överfölls dessutom av svåra skuldkänslor eftersom föräldrarnas död också skänkte henne en känsla av lättnad. För första gången i sitt liv kände hon varken ilska eller oro, känslor som varit hennes ständiga följeslagare genom livet. Nu hade ju det värsta hänt, det fanns inget att oroa sig för längre. Äntligen någon som lyssnade
Mona hade ett stort stöd av sin familj, Kjell och barnen tog ledigt en vecka och de mindes och sörjde tätt intill tillsammans. Men när Mona sen blev ensam kvar hemma rasade hon och sökte desperat efter hjälp inom vården.
– Jag hade tur och hamnade hos en j ättebra terapeut som jag fortsatte gå hos i mer än ett år. Hos henne bearbetade jag inte bara mina föräldrars traumatiska död utan också hela min barndom. Äntligen fanns det någon som lyssnade! Mona har också bearbetat sorgen genom att skriva, skriva och skriva. Hon har i detalj beskrivit omständigheterna kring sina föräldrars död, hon vill inte glömma. För första gången i sitt liv började hon också skriva dikter. Hon ägnade dessutom sin universitetskurs i psykologi åt att skriva en avhandling om sorgens olika faser. Ovissheten är en plåga
I dag har det gått fyra år sen Monas föräldrar dog och hon är tillbaka i ljuset igen. Hon älskar livet, hon gläds åt att ha en underbar familj, ett trevligt hem, ett bra jobb, och hon föreläser om sorg. Minnet av sina föräldrar håller hon levande genom att prata om dem. Mona berättar att hennes barn vet allt om sina morföräldrars missbruk och död, men de vet också vilken sorts människor de egentligen var, bakom alkoholruset. Anita och Bo Johansson blev bara 59 och 61 år gamla, men kropparna var närmare 100. I obduktionsrapporten framkom att alla organ i princip hade kollapsat, men ingen vet än i dag vilken parets egentliga dödsorsak var. Man vet inte ens vilken dag de dog och det är något som fortfarande plågar Mona.
– Mamma ringde mig på onsdagen och jag hittade dem på måndagen, någonstans däremellan har de dött. Men hur kommer det sig att båda dog samtidigt? Enligt obduktionsprotokollet hade ingen av dem varken alkohol eller andra kemikalier i kroppen. – Det fanns inga tecken på yttre våld och inget som kan förklara deras död. Det är ett mysterium.
Vilken skulle den perfekta föräldraåldern vara? Hurdana skulle de perfekta mammorna och papporna vara? Lagom unga? Vältränade? Vegetarianer? Idag vet jag att jag hade tur och fick de bästa! Och även om jag förlorade dem alldeles för tidigt så fick jag behålla dem tillräckligt länge för att de skulle hinna överösa mig med så mycket kärlek att jag kan föra det vidare till hela min barnaskara. Ofta, ofta saknar vi förstås barnens mommo och morfar. Ofta, ofta slås jag av sorgen över att mina allra minsta inte ens kommer att minnas dem som var så viktiga. Tänk om de ändå varit lite yngre när de fick mig? Men då hade de inte varit de föräldrar de var, och några andra föräldrar än de jag fick skulle jag aldrig ha velat ha! Och så tror jag att det är för de allra flesta av oss. Mona Morin i veckans reportage växte upp i ett hem som var långtifrån lika trygg som mitt. Hon hade också en mamma och en pappa som hon älskade djupt och innerligt. Hon oroade sig också för sina föräldrar och deras liv, men av helt andra orsaker än jag. Mona växte upp med alkoholiserade föräldrar, läs hennes gripande berättelse här intill. PS. Hur gamla mina föräldrar var när de fick mig? Håll i dig nu: 33 och 34!
Birgitta Lindvall Wiik birgitta.wiik@kuriren.com
Pappa visade sig i drömmen
Begravningen blev ett fint avslut på Anita och Bo Johanssons liv, Mona är så glad för att prästen i sitt tal fokuserade på föräldrarnas personligheter: – Hon berättade om mammas passion för mat och hur mycket pappa älskade skärgården och fisket. Föräldrarna gravsattes sida vid sida med en gemensam sten. Hit åker Mona och planterar blommor och tänder ljus för sin mamma och pappa, i hennes tankar finns de dagligen. – Jag har drömt om pappa en gång. I drömmen var han ung och frisk. Han sa inget, han bara gick förbi mig – men på hans rygg satt ett papper där han skrivit ”förlåt”. n
14 | C Norrbottens-Kurirens helgmagasin | till bords
Vi har lärt oss vad som är rätt mat för kroppen. Men knoppen då? Nu är det hög tid att ge hjärnan rätt bränsle så den håller sig i lika bra form som resten ...
veckans brunch
Text: Maria Lindgren
Mata knoppen
l Kocken Roland Perssons brunchfavorit – toast med stekt banan och bacon.
Foto: Ann Lindberg Kokbok för hjärnan Charlotte Erlandson-Albertsson Receptbearbetning: Cecilia Magnusson Sporre
Kockens favorittoast
D
et finns många metoder och skolor som ska hålla oss smala, unga och friska. Att föda hjärnan med det den behöver för att fungera optimalt har inte varit huvudsyftet med alla dieter. Charlotte Erlandson-Albertsson är professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds universitet. Hon har redan tidigare skrivit flera böcker i ämnet. En av dem är Mat för hjärnan som kom ut 2006 och fick mycket uppmärksamhet. Nu kommer uppföljaren Kokbok för hjärnan, där hon går ett steg längre och presenterar frestande recept som ska hjälpa till att tillföra rätt näringsämnen men också, vilket är minst lika viktigt, stimulera hela belöningssystemet. I boken presenterar hon på ett lättillgängligt sätt hur hjärnan fungerar och hur den bäst stimuleras av det vi äter. En kort näringslära utan tabeller och vetenskapligt fikonspråk (tack för det!) förklarar vad och varför vi behöver både kolhydrater, fett och proteiner för att vi ska vara med i matchen och hålla oss kvar där. Charlotte Erlandson-Albertsson går igenom hela dagens måltider och levererar flera tips om olika sorters frukost, både grötätare och smörgåsfantaster kan hitta rätt. Sallad Nicoise eller Quiche med spenat och västerbottensost är exempel på utmärkt lunchmat och till middag blir det gyllengul fisksoppa med dillcréme eller lammstek med rostade rotfrukter. Till dessert kan man låta sig frestas av Änglapaj eller fruktsallad med lime, nejlika och vin med en klick yoghurt. Att förstå vad man äter och varför är en del av upplevelsen. Varje recept följs av en utförlig och målande förklaring om hur ingredienserna samverkar och påverkar vår hjärna. Vi får också lära oss vikten av det visuella. Att vi äter också med ögonen är ju en gammal god sanning som det är dags att damma av. Hjärnan behöver belöningar, inte bara i form av en god dessert då och då utan också av att det ser läckert och frestande ut på tallriken. Ett tips som inte är svårt att ta till sig! Vem vill inte kunna äta en bit god (och snygg!) chokladkaka med gott samvete ... n
Seg söndag och sent ur sängen? Då finns det tid för en rejäl brunch – testa en energibooster med bacon, bananer och färsk bladspenat.
I
boken All världens brunch (Ica Bokförlag) presenterar mästerkocken Roland Persson sina personliga brunchfavoriter från sina resor över jordklotet. Det är bara att blanda och ge så får man en ståtlig brunchbuffé med inspiration från Europa, Nya Zeeland, Nordamerika, Sydamerika och Asien. Vi fick låna ett av recepten.
Toast med stekt banan, bacon och lönnsirap
En smarrigt matig macka – med extra allt. 4 portioner
Foto: Ann Lindberg
8 skivor formbröd 2 bananer 50 g smör 150 g bacon 100 g färsk bladspenat 2 msk lönnsirap 40 g cashewnötter
✲ glaserad mörk chokladkaka
”Längtan är halva belöningen och den ska vi ha i vårt bagage. Efterrätter ska vara så invecklade att vi äter dem med andakt” Charlotte Erlandson-Albertsson, Kokbok för hjärnan
8–10 portioner
säsong och tillgång.
Kaka: 3 ägg 1 1/2 dl strösocker 125 g mörk choklad 125 g smör 1 1/3 dl vetemjöl Glasyr: 50 g smör 50 g mörk choklad 25 g honung vispgrädde färska bär efter
1) Blanda ägg och socker i en bunke och vispa ihop det lätt. 2) Smält smör och choklad, blanda det i äggsmeten, rör sist i vetemjölet. 3) Häll upp i smord och mjölad form och grädda i 15 minuter i 175 grader.
4) Koka samman smör, choklad och honung i en gryta på svag värme. 5) Häll glasyren på den avsvalnade kakan och låt den stelna. 6) Servera med vispad grädde och färska bär. Njut!
1) Stek bröd skivorna i smör. 2) Dela bananerna på längden och stek dem i smör. Lägg dem på brödet. 3) Stek bacon och spenat och lägg ovanpå. 4) Servera toasten med lönnsirap och rostade cashewnötter.
just nu ... väljer jag gärna ett gott vegetariskt alternativ till köttfärs när jag lagar tacos. Och det är enkelt: mixa jordnötter med lite sesamolja, rapsolja och en skvätt vinäger. Mia Gahne
vecka 2 | lördag 16 januari 2010 | www.kuriren.nu C | 15
Se teater och bo på hotell i Boden '. _VcjVg^ ]Vg [ gZhi~aac^c\Zc º>ccVc `k~aaZc ~g hajiº egZb^~g e LZhiZgc ;Vgb ^ 7dYZc# ; g Y^\ hdb K^e"`jcY ZgW_jYZg k^ Zii iZViZg" ]diZaaeV`Zi [ g -.% `g eZg eZghdc# tg Yj hj\Zc e ]~ga^\ h`^Y `c^c\ ^ ugZ [ g Yj cj &#)%% `g ^ K^e"gVWVii c~g Yj Wd`Vg Zc ]ZakZX`V# =Vg Yj iVc`Vg dX] ^Y Zg hdb g g K^e · bZ_aV \~gcV i^aa b^\
Bdc^XV 7Zg\ajcY q K^e"VchkVg^\ bdc^XV#WZg\ajcY5cdggWdiiZchbZY^V#hZ
Erbjudanden för dig som Vip-kund.
Nyttja förmånerna som trogen prenumerant. JccV Y^\ Zc ugZ"kZX`V
IZViZg"]diZaaeV`Zi ^ 7dYZc
C_ji Vk HkZg^\Zh W~hiV h`^Y `c^c\ dX] WdZcYZ ^ a~\Zc]ZiZg bZY ] \ hiVcYVgY XZcigVai ^ ugZ Wn# <~aaZg ]ZakZX`V i d b &) [ZWgjVg^! )"+ eZghdcZg! h h`ncYV Y^\ Vii Wd`V# DX] Yj · hajihi~Yc^c\ ^c\ g E lZWWZc [ g Yj bZg ^c[dgbVi^dc# Med Vip 1.400 kr rabatt!
EgZb^~g '. _VcjVg^ e LZhiZgc ;Vgb ^ 7dYZc/ º>ccVc `k~aaZc ~g hajiº Vk ?d]Vc <^aaZ dX] EZiZg Cnhig b# 8V ( i^b ^c`a# eVjhZg! igZg~iiZgh b^YYV\# 7^a_Ziieg^hZi ^c`a# ]diZaa! [gj`dhi! ]diZaaigVch[Zg! iZViZg! igZg~iiZgh b^YYV\ ^c`a# a$k^c dX] `V[[Z/ Med Vip 890 kr. DgY eg^h ..% `g# <~aaZg [gZYV\"a gYV\ '.$&"'%$'# A~h bZg e lZWWZc#
BVi$YgnX`jeeaZkZahZ bZY HiZ[[d
H`^Y"HB ^ E^iZ '%"') _VcjVg^
A gYV\ ',$' '%&% e =diZa IdgcZYV" a^V ^ ykZgidgcZ # :c `k~aa hdb ^ccZ] a" aZg Vaai/ igZg~iiZgh b^YYV\! [ gZa~hc^c\ bZY a^khc_jiVgZc `~cY [g c IK) HiZ[" [d I gcfk^hi! egdkhbV`c^c\ Vk YgnX`Zg! bjh^`jcYZg] aac^c\# Ad\^ ^ YjWWZagjb# 7d`V WdgY! WZ\g# VciVa eaVihZg# Med Vip 1199 kr/pers JiVc K^e &*'% `g$eZgh
HkZc = gcZaa [ ghidg^c\Vg Jc^`i ZgW_jYVcYZ · HkZc = gcZaa# ; g [ ghiV \ c\Zc hZYVc &..' Y HkZc = gcZaa a~bcVYZ dhh ~g cj ]Vch W^aY" h`Vii! heZ\aVcYZ YZc aVeea~cYh`V cVij" gZc! i^aa\~c\a^\ [ g Zc WgZYVgZ ejWa^`# 9j hdb K^e"`jcY [ g cj b _a^\]ZiZc Vii ` eV jikVaYV [ ghidg^c\Vg e XVckVh# 30% rabatt med Vip!
@db dX] hZ hkZch`V h`^YZa^iZc \ gV jee db HB bZYVa_ZgcV @ e HB"eVhhZi! \~a" aZg hdb Zcig i^aa VaaV i~ka^c\hYV\VgcV# Med Vip 140 kr /pass JiVc K^e '%% `g $eVhh hZgk^XZVk\^[i JiVc eVhh (-% `g EVhh/ @jaijgZch ]jh ^ AjaZ ZaaZg i^XcZi/ %,,"&,% ,% ,%# BVm ' eVhh eZg ]jh] aa# BZg ^c[d/ lll#h`^Yhb'%&%#hZ
20-24 Januari Piteå Skidallians
'* gVWVii e Zcig c bZY K^e Jihi~aac^c\ i d b '&$( '%&%/ HkZg^\Z dX] ; g^ciZahZc · ;gVchhdc h`diiVg hc # Db HkZg^\Zh gdaa ^ [ g] a" aVcYZ i^aa ; g^ciZahZc# 25% rabatt med Vip JiVc K^e +% `g GVWViiZc \~aaZg VaaV YV\Vg
<gVcVik~\Zc '! 7dYZc %.'&"*%+ ,%
BZg ^c[dgbVi^dc db k gV ZgW_jYVcYZc Äcch e lll#`jg^gZc#cj$k^e
Ad\\V ^c bZY Y^ii VWdccZcicjbbZg dX] a hZcdgY hdb Yj ]^iiVg ^ YZi jih`^X` Yj [ ii Vk dhh# H`g^k ji k~gYZWZk^hZi hdb Äcch ^ Vchajic^c\ i^aa ZgW_jYVcYZi ZaaZg h`^X`V Zii hbh i^aa Y^c bdW^aiZaZ[dc hdb Yj k^hVg jee k^Y gZheZ`i^kZ ` e" ZaaZg WZhi~aac^c\hi^aa[~aaZ# IZaZ[dc i^aa k g `jcYi_~chi %.'%"'+ '. %% Z_ Wd`c^c\Vg #
Norrbottens
B:G DB K>E D8= >C;DGB6I>DC ;yG 9>< HDB EG:CJB:G6CI ;>CCH Eu LLL#@JG>G:C#CJ$K>E
sista ordet
Med ett brak dråsar både jag och cykeln i isen. Igen. Det är min fjärde vinter i Norrbotten och jag har inte lyckats hålla mig på cykeln, eller benen heller för den delen, en hel vinter sen flytten. veckans piggelin
✹ vinn ! n boke
l Vill du vara med i vår utlottning? Skriv till cmagasin@kuriren.com och märk ditt mejl ”Maten som botar” Lycka till!
Första steget mot ett piggare liv! Sugen på nyttigare mat? Börja med inspirerande läsning! Jag säger bara garnatäppelkärnor – skulle de bara inte var så infernaliska att pilla loss så skulle jag strö dem över allt från frukost filet till kvällsmackan. De glimmande pärlorna är snygga så man smäller av och dessutom en värsting i antioxidantgenren. Juicen lär vara rena krutet – tre gånger potentare än både rödvin och grönt te. Granatäpplen minskar risken för åderförkalkning, sänker blodtrycket och gör gott för sexlivet ... Detta och massor med andra nyttigheter som inspirerar till en nystart med sundare vanor hittar du i Per Ove Linds reviderade nyutgåva av Maten som botar (Norstedts). Här listas både näringsämnen och livsmedel för den som vill fasa över till funktionellare mat – dessutom får du några mycket användbara recept på exempelvis hemgjord müsli, sallader och bröd. Kicki Linna
Att det ska vara så himla svårt! Sambon håller sig numer på behörigt avstånd sedan jag, för två år sen, först prejade ner honom i det snöfyllda diket, innan jag själv tungt landade ovanpå. Efter första vinterns cykelvurpa med ett blåmärke stort som Skåne på min vänstra sida, inhandlades dubbdäck till cykeln. Dubbdäck är väldigt bra men de botar tyvärr inte övermod och tävlingsanda. En isig plogkarm eller en medcyklist är fortfarande riskmoment i min vintercykling. Nu är det inte bara is som kan få mig på fall. Ett antal hästar har gjort sitt bästa genom åren. Inte minst den sista. Vi blev nära på världsmästare på att snubbla, volta, rulla, tippa och flyga under åren vi delade. Nu var det mest jag som stod för stuntarna men även hon kunde utföra imponerade trick. Den isbjörnsvita med
Efter ett dåligt planerat svanhopp från våningsängen fick doktorn sy ihop min tunga. den tjocka manen, kunde i ren envishet och jävlar anamma, hellre stegra sig blå i huvudet än att göra något hon inte ville. Oftast avslutades cirkusnumret med en duns och en väsning av tappad luft. Min tappade luft. Och ömma svanskota. Innebandy bör också räknas till sånt som kan få mig på fall. På min gamla arbetsplats i Skåne fick jag spelförbud av chefen efter att ha tacklat mig själv in i en vägg, spräckt ett ögonbryn, stukat handleden och svimmat. Under min karriär som innebandyspelare drog jag även på mig en bruten fot och en rejäl stukning. Helt på egen hand … eller fot. Ja, som du säkert förstår så spelade vi med ett visst mått av regler, men vad hjälper det när jag har en högt utvecklad känsla för självtacklingar. Hur min sambo ens kunde komma på idén att jag skulle
petra freudenthal cmagasin@kuriren.com
börja åka skidor är ett mysterium. Kanske anser han det som relativt tryggt eftersom vi oftast inte är i samma backe. Själv åker han som en gud och håller till på ställen som mer liknar lodräta väggar än skidbackar. – Pappa, pappa! Tanten är konstig, är en vanligt förekommande kommentar i barnbacken när jag, med svetten drypande och en dåres envishet, försöker få ordning på korsade skidor och tappade stavar. En väninnas kompis skrek sig en gång medvetslös av ilska efter att ha fått ett badrumsskåp i huvudet. Jag skulle kunna göra samma sak av frustration när jag för fjärde gången på en timme fäller mig själv med staven i skidbacken. Tänk om man kunde skrika sig medvetslös och sen vakna upp och åka som Ingemar Stenmark! Som liten var jag snäll. Jag slog för det mesta bara mig själv. Efter ett dåligt planerat svanhopp från våningsängen fick doktorn sy ihop min tunga. Det satte effektivt stopp för vilda lekar under en tid. Som alla andra stalltjejer har jag också provat att trilla ner från höskullen ett par gånger. Stalltjejer är mjuka. Stallgolv är hårda. Att ramla från garagetaket var inte heller speciellt fiffigt gjort, kan jag summera. Nu har jag som tur är vuxit ifrån både våningssäng, svanhopp och garagetak, favorithästen är i himlen och innebandy är ett minne blott. Vinterns ramla-med-cykelnstunt är redan avklarad. Nu återstår bara att ramla av båten till sommaren. En stunt som bara väntar på att hända enligt sambon.