Enkel vardag.
Nybygget i mindre format blev ett lyft Lördag|vecka 19 9 maj 2009
Formstarkt med Ida Wanler
4–5
Djuriskt familjeliv i Bälinge
10–13 14
FOTO: LINDA WIKSTRÖM
Fin fisk till vardags
Norrbottens-Kurirens helgmagasin
2|C Norrbottens-Kurirens helgmagasin
innehåll J
ag tror, på riktigt, att man blir en bättre människa av att ta hand om någon annan. Allra bäst blir man om denna någon är liten och mjuk. Jag har haft förmånen att dela vardag med en hamsterherre som, när han fick somna in i hög ålder, gjort hela familjen överens om att vi aldrig mer ska ha ett djur i bur. I dag kan du läsa om familjen som lever tätt med fyrfota vänner. Kicki Linna, redaktör
möte med ...
Hemma hos familjen i Bälinge knallar en kulting omkring i köket
sidorna 9–12
”Jag har alltid varit intresserad av det kreativa, och då främst av tre dimensionella, visuella uttryck.” Efter utbildning i London och praktik i New York, är det Stockholm som gäller för Luleåtjejen och inredningsarkitekten Ida Wanler.
sidorna 4–5
hemmavid När familjen Filipsson skulle bygga nytt satsade man på att skala ned sitt boende. Det gamla huset var 160 kvadrat medan nybygget stannade på 100. Som bonus har man fått mer tid över för liv och umgänge i vardagen.
sidorna 7–9
till bords Fisk till middag? Läcker strömming fylld med fetaost, låter väl inte så dumt?
sidan 14 ✲ veckans lästips
Tips för vårens och sommarens kalas Stekta krabbkakor till Krist himmelsfärd, snittar med chèvre till morsdag och mitt på dagendrink till pingst – det är några smakprov på vad boken Mat i blomstertid (Forum) bjuder på. Systrarna Ulrika Jisland och Anna Jonssons bok tar fasta på alla vårens
och sommarens högtider, och här finns tips för såväl picknickkorgen som för grillfesten. Det mesta är ganska lätt- och snabb lagat, allt för att man ska hinna njuta av våren också mellan avslutningar, konfirmationer och kalas.
är en bilaga till Norrbottens-Kuriren. Ansvarig utgivare: Mats Ehnbom Redaktörer: Birgitta Wiik Lindvall birgitta.wiik@kuriren.com 0920/26 29 62 Kicki Linna kicki.linna@kuriren.com 0920/26 29 59
Har du åsikter om innehållet i C eller tips om ämnen/ personer du tycker att vi ska skriva om, skriv till: cmagasin@kuriren.com Införda bidrag belönas med vår läckra shoppingkasse.
s helgbilaga
Norrbottens-Kuriren
lördagsgodis vecka 19|lördag 9 maj 2009|www.kuriren.nu C|3
Mjukisar. Det enkla är ofta också
det bästa – förnya hemmet med mjukisar!
Äkta fusk. Rosa och fluffig och rakt igenom fusk, akryl och polyester. Mattan som mäter 70X100 cm har en baksida av latex som gör att den ligger där man lagt den. Går att tvätta i 40 grader och finns på ellos.se
Kuddar i massor. Kan
man ha för många? Här två nya favoriter Kailash och Johdpur, 40X40, respektive 50X50. Kuddarna finns på Indiska.
På sängen. Det ser ut som krossad s ammet med är faktiskt polyester. Överkastet Creol, för dubbelsäng, finns också i beige och kommer från ellos.se
Bädda blommigt. Vem vill inte bädda
sängen när överkastet ser ut så här? Quiltat och blommigt i 100 procent bomull. Finns på Indiska.
Sitt mjukt. Lätt att plocka in om det kommer en liten regnskur – sittdynan från Rusta har försetts med ett praktiskt handtag.
Ny soffa? Du behöver inte ruinera dig för att förnya vardagsrummet – ge trotjänaren en snabb makeover med hjälp av ett nytt överdrag istället. Hos bemz.com, som specialiserat sig på överdrag till IKEA:s soffor och fåtöljer finns bland annat denna svartvita klädsel till Tomelilla.
4 | C Norrbottens-Kurirens helgmagasin | möte med
Foto: Ida Wanler
qvist Holm d i r g n I Foto:
snabba 1. Färg eller svartvitt? 2. Gammalt eller nytt? 3. Ute eller inne? 4. Sommar eller vinter? 5. Morgon eller kväll? 6. kaffe eller latte? 7. sött eller salt?
Memento. Ett bord som påminner oss om vårt kulturarv vi bär på insidan av vår strama moderna utsida.
Ljusgården på ÅF:s (Ångpanne föreningens) nya huvudkontor, med sitt böljande landskap av gummigranulat och Steam Globe – lampan som puffar ut ett ångmoln i luften var tionde minut.
Foto: Åke E-son Lindman
7
Foto: Camilla Stogardt
Glamorous by Night. Lampan illustrerar hur strikta och stereotypa vi ofta ser ut, men ofta har mer flamboyanta drag inuti som vi aldrig lever ut, åtminstone inte dagtid.
Alby biblioteks special ritade hyllor skapar rumsligheter med, på sina ställen inbyggda soffor. De runda for merna bidrar till en mer aktiv exponering och ger möjlighet till många olika individu ella rörelsemönster.
Biblioteksrummet flankeras av aktivitetsrum och nischer för egna studier, internetanvändning och musiknedladdning med mera. Det stora kombineras med en intimare skala.
Foto: ROLAND S LUNDSTRÖM
Form, funktion och ett starkt kreativt driv är Ida Wanlers verktyg i vardagen. Det genuina intresset för konstnärliga uttryck har visat vägen i hennes skapande som resulterat i allt från möbler och inredningsdetaljer till hela miljöer. Text: Maria Lindgren
Formstarkt I
da Wanler visste tidigt vad det var hon ville syssla med. Redan efter gymnasiet, medieprogrammet på Bergnässkolan i Luleå, bar det av till London och Camberwell College of Art and Design. Tre års studier på Kingston University följde och efter det 18 månaders praktik i New York, på Boym Partness Studio. Efter ytterligare två år på magisterprogrammet på Konstfack med möbelformgivning och inrednings arkitektur är hon numera anställd på arkitektfirman sandellsandberg i Stockholm. När man betraktar de föremål Ida Wanler skapat så räcker det inte med ett flyktigt ögonkast. Skrapar man lite på ytan finner man alltid en tanke eller en extra dimension som man vid första anblicken inte kan se. Den strama lam pan Glamorous by night får ett helt annat uttryck när den tänds om kvällen och bordet Memento talar ett helt annat språk inifrån än utifrån den matta, svarta ytan som man först presenteras för. Viktigt samspel
– Jag har alltid varit intresserad av det kreativa och då främst av tredimen sionella, visuella uttryck men det var kanske först på konstskolan i London som jag kände att det var det rumsliga som var intressant. Inspirationen väcks ofta av andra konstarter, allt ifrån måleri och foto till olika installationer och film. Samspelet mellan form, färg och ljus är centralt och Ida vill i framtiden jobba mer med bland
annat utställningsarkitektur, där konsten är att lyfta fram och förstärka det bästa ur de föremål eller det tema som ska visas upp, för att utställningen i sig ska bli en upplevelse. – Det handlar om så mycket mer än att hänga saker på en vit vägg och ljussätta, säger hon. Av samma orsaker drömmer hon om att jobba med scenografi. – Det är en spännande kontrast till det mer permanenta i en inredning. På scenen skapar man en sagovärld, med alla dess förväntningar och före ställningar. Ida Wanler har redan jobbat i den andan med bland annat musikfestivaler, då man också bygger upp saker temporärt. – Jag tycker om miljöer som tillåter människor att blomstra och leva, där de trivs och inspireras. Även om det bara är ett tillfälligt möte så kan man få dem att tänka till eller göra något annorlunda. – Som inredningsarkitekt får man jobba med så många olika discipliner. Det kan vara skyltgrafik, textilier, möbel formgivning och ljusscenografi till exempel och det är det som gör det så roligt. Ida Wanler vill skapa uttrycksfulla miljöer med mycket färg och gärna inslag som överraskar eller väcker besökaren. – Det får gärna finnas ett mervärde i arkitekturen, något lekfullt. Däremot är hon skeptisk till falska in tryck och illusioner som till exempel postmodernismens fejkade pelare och
påklistrade ornamentering. En miljö kan visst vara lekfull och spela på fantasin, men i så fall ska den inte ha för avsikt att framstå som äkta, menar Ida Wanler. – När vi flyttade in i vår funkislägenhet hängde falsk frigolitstuckatur i taket vilket är en hädelse mot funkiseran. Jag tycker att man ska vara lyhörd för en byggnads historia. Man kan visst skapa moderna lösningar, men det är viktigt att man gör det med respekt för det gamla. Jag är inte mycket för pastischer, saker som inte är äkta och som inte står för vad de är. Man kan visst skapa låtsasmiljöer men då ska man stå för att de är just på låtsas. Fördubblad utlåning
Bland allt som Ida hittills gjort som hon känner sig mest nöjd med nämner hon bland annat biblioteket i Botkyrka. I en av miljonprogrammets förorter låg de nedgångna och hopplösa biblio
tekslokalerna där många verksamheter försökt överleva utan någon större framgång. Det nya bibliotekets form givning med små bås, runda bokhyllor och mycket färg blev under resans gång ibland ifrågasatt men ett år efter nypremiären har man kunnat konstatera att projektet föll väl ut. Biblioteket är numera välbesökt och utlåningen har fördubblats. – Det är viktigt att hålla sig till ursprungsidén och det är bara möjligt om den är väl förankrad hos kunden och om man själv är övertygad om hur bra den är. Är man själv osäker kan man ju inte övertyga andra heller. Målet är att skapa rum där människor mår bra och känner sig bekväma. Då fyller också lokalerna sitt syfte på ett optimalt sätt. – Om någon kommer in i en miljö som jag har ritat och ler, då känner jag att jag måste ha gjort något bra. n
Namn: Ida Wanler, 30. Yrke: Inredningsarkitekt. Bor: 2:a i Gröndal, Stockholm. Familj: Sambon Fredrik och katten Sixten. Mer om Idas skapande finns på hennes hemsida, www.idawanler.com och på sandellsandbergs hemsida, www.sandellsandberg.se där hon bland annat ansvarat för ÅF huvudkontor, Alby Bibliotek, Elite Arcadia hotell och Härjedalskök.
Foto: Indiska
6 | C Norrbottens-Kurirens helgmagasin | modenytt
l Fyra plagg ur Manish Aroras senaste ollektion ingår i Jewels of India-kollektion på k Indiska.
Design Manish Arora Klädkedjan Indiska lanserar nu sin tredje Jewels of India-kollektion.
Text: Lisa Wallström/ TT Spektra
l Kate Perry var klädd i en solgul Manish Arora-klänning på MTV Video Music Awards 2008.
J
ewels of India-konseptet är Indiskas svar på de populära designsamarbeten som förekommer hos H&M, Topshop och andra kedjor. Den här gången är det den indiske designern Manish Arora som släppt plagg ur sin ordinarie kollektion till den svenska klädkedjan. Tillsammans med Indiska har han valt ut fyra plagg: två klänningar, ett par leggings och en sjal, och sedan specialanpassat dem för den skandinaviska marknaden. Utvalda butiker
Manish Arora hör till Indiens mest välkända designers och han har redan slagit ordentligt i London och Paris, han fick till exempel stor uppmärksamhet när under MTV Music Awards 2008, då galans värd Kate Perry bar en solgul karusellklänning signerad Arora. Jewels of India-kollektionen kommer i utvalda butiker i slutet av maj. n
l Manish Arora har tidigare samarbetat med bland annat Reebok och Swatch.
Foto: Christophe Ena/ AP/Scanpix
Foto: Linda Wikström
Mer tid att umgås
l Marcus är inte bara familjens son, han är också den som hjälpt till mest vid husbygget. Nu har han fått blodad tand och ska börja på bygg programmet till hösten.
på mindre yta ...
>
Familjen Filipsson slimmade sitt boende med 60 kvadrat och valde att bara ta med sig det viktigaste till nya huset. Med mindre ytor finns mindre att sköta om och det ger mer tid till att leva och umgås. – Förr satt vi i varsin ände av huset, nu umgås hela familjen och vi gör saker tillsammans, säger mamma Lotta.
8 | C Norrbottens-Kurirens helgmagasin | hemmavid Text: Birgitta Lindvall Wiik Foto: Linda Wikström
✲ här bor vi
Namn: Lotta Filipsson, 40, marknadsabsvarig på Swedbank, Roger Filipsson, 41, åkeri ägare, Sandra, 19, Marcus, 16, Emma, 14 och lagottohunden Sigge. Bor: I ett nybyggt funkishus, tre rum och kök, om 100 kvadrat, i Solstrand på Vitsand, strax utanför Piteå. Strandtomten är 1.500 kvadrat.
l Köksinredningen från Kvänum går i två nyanser och träslag. Bakom det strama formspråket döljer sig massor av kapacitet och smarta tillval.
l Till ett specialritat hus krävs förstås spcialbeställd konst. Tavlan av Amanda Meeindante är ett husets få utsmyckningar.
l Datahörnan är liten, yteffektiv och smart placerad i matsaldelen.
... när familjen Filipsson flyttade till sitt nya hus F
amiljen Filipsson bodde i en 160 kvadrat stor villa i Bergsviken, utanför Piteå. De hade redan en jaktstuga i Kikkejaur men kunde inte tacka nej när chansen att köpa en sommarstuga vid vattnet dök upp. – Men efter några år blev det för mycket. Det var jobbigt att packa med alla grejer när vi skulle hit några veckor på sommaren, det var mycket att hålla efter och vi skulle ju hinna med barnens alla fritidsaktiviteter också. Till slut sa vi att vi måste bestämma oss. Vi måste välja vilket hus vi ska ha kvar. Enklare och mer lättskött
Lotta, Roger och barnen valde Solstrand i Vitsand. De skulle bygga ett nytt, yteffektivt hus, precis där sommarstugan stod. Bara några meter från vattnet. Det blev ett 100 kvadrat stort hus. Byggplanen medgav inte fler kvadratmeter och familjen såg chansen att down siza sitt liv i samband med bygget. Visst fick de göra avkall på massor av saker för att få plats i det nya boendet men det visade sig i slutändan bara vara en lättnad för familjen. – Visst oroade jag mig först för hur det skulle kännas att sälja och ge bort grejerna. Vi tog bara med oss den gamla kökssoffan, köksbordet och en hallbyrå från mammas barndomshem. – Resten av möblerna var för stora och skrymmande för att få plats. Därför köpte vi ny soffa och så special beställde vi garderober, vägghyllor och lite andra möbler från ett lokalt snickeri. Men vad skönt och lättskött det blev! Även i köksskåpen blev familjen tvungen att rensa hårt, Lotta säger att de bara tog med sig det porslin som familjen verkligen gillar.
Invändigt valde de en öppen planlösning med stora fönster ut mot Svensbyfjärden. Utvändigt var den moderna nyfunkislooken given. – Vi visste att vi ville ha en modern stil på huset och hade bläddrat runt rätt mycket i olika huskataloger innan vi satte oss ner och ritade planlösningen. Vi fick bra feedback från en arkitekt och sen var det bara att börja bygga. Man hör ofta att nybyggare berättar att de gjort allt själv. När det gäller Filippsons stämmer det verkligen, Roger har tagit gör-det-självandet till helt nya nivåer. Han har nämligen byggt huset från grunden till taket och det hela började hemma på gården i Bergsviken: – Förra vintern/våren byggde Roger husmodulerna hemma på vår tomt, under sommaren gjöt han grunden och i augusti reste han husskalet med hjälp av sin last bilskran, säger Lotta och berättar att familjens 16-årige son också varit med och byggt både invändigt och ut vändigt. Men så planerar Marcus också att bli snickare, han börjar plugga på byggprogrammet redan i höst. Specialbeställda dörrar
Medan familjens grabbar skött husbygget har tjejerna planerat och beställt inredningen. Även om de flesta väggarna är vita, så är nyansen vald med omsorg. Vitt helt utan gult skulle det vara, en nyans som på fackspråk heter 0500n. Innerdörrarna är specialbeställda och här finns många egna lösningar – som det ytsnåla databordet i kökshörnan och de diskreta garderoberna som nästan smälter in i väggen. I föräldrarnas sovrum är sänglamporna infällda i väggen när de inte används och även eluttagen i köket är dolda i arbetsbänken. Köket är överhuvudtaget ett rum som familjen lagt lite extra krut på. Här finns en
vanlig ugn och en ångugn samt en micro. Diskmaskinen är upphöjd och kylskåpet är i modell XL, liksom den 90 centimeter breda spishällen. Arbetsbänken är tillverkad i ljus kompositsten och klär även väggarna ovanför bänkskåpen. Köksin redningen från Kvänum är tillverkad av rökt ek och vitbonad ask. Nytt projekt
Det är just köket – och vardagsrummet – som är husets hjärta. På bästa plats i den öppna planlösningen hänger husets enda tavla. Också den är specialbeställd – av konstnären Amanda Meindante. Annars är den bästa tavlan ständigt föränderlig och ramas in av fönsterfodren i det stora glasade partiet. Utsikten över den ännu frusna Svensbyfjärden är anslående, det är lätt att förstå varför familjen valde just denna boplats. Genom skjutdörrar tar man sig snabbt ut till stranden som nyttjas flitigt till bad under sommarhalvåret. På vintern står skotrarna parkerade strax utanför skjut dörren, såväl far som son har varsitt åk. En positiv sak som familjen Filipsson upptäckt efter att ha bott i huset bara några månader är att den öppna planlösningen bjudit in till helt nya rutiner för familjens dagliga umgänge: – Förut pysslade alla på med sitt i varsin del av huset, nu känns det mycket trevligare när man ser varann på kvällarna. Den begränsade byggytan förde dock med sig att huset har ett sovrum för lite, just nu delar Marcus och Emma rum. Därför är nästa projekt ett friggebodsbygge där Marcus ska få sitt eget krypin. Modulerna är redan tillverkade. Helt i egen regi. Förstås. n
l Kökssoffan och köksbordet är några av de få möbler som fick hänga med till nybygget. Men först fick båda möblerna en omgång av färg.
10 | C Norrbottens-Kurirens helgmagasin | barn & föräldrar
”... jag vantrivdes i skolan så jag hoppade av och jobbade på gården hos mamma och pappa
l Britta-Karins bror Fredrik bor på gården som ligger närmast lagården. Just nu finns här ett härligt gäng valpar som Britta-Karin och barnen gärna gosar med.
Utvecklande djurliv för barnen i Bälinge Många barn bekantar sig bara med kossor via bilderböckerna om mamma Mu. Måns, Otto och Maja har en hel lagård full av kor, dessutom har de en gris i sitt kök. – Det är jättenyttigt för barn att växa upp med djur, säger mamma Britta-Karin, som själv växte upp på den bondgård hon sen tog över efter sina föräldrar. Text: Birgitta Wiik-Lindvall Foto: Linda Wikström
H
unden Allis möter oss redan i dörren, och i köket väntar grisen Böken. Böken är en riktig gris, en gris som sover i en egen korg med en filt i, som kissar i låda och som älskar att bli kliad. Hon är en riktig kelgris och därtill verkligen en r-i-k-t-i-g gris, som faktiskt ska slaktas till jul. Det är inget som Britta-Karin hymlar med. Hon fick själv vara med vid slakten redan som barn och hennes egna barn får lära sig att det är sådan gången är. – När man vet att djuret haft det bra under sin levnad och att det slaktas på ett humant sätt så kan man ju äta köttet med gott samvete. Det är just den sortens naturliga inställning till djurhållning som kommer på köpet när man växer upp på en bondgård. Jakobssons har drivit jordbruk i generationer, och även Britta-Karins mamma är av bondesläkt. Att Britta-Karin skulle ta över företaget var ingen självklarhet, eftersom hon först tänkt bli journalist. – Men jag gick bara ett år på samhällsprogrammet, jag vantrivdes i skolan så jag hoppade av och jobbade på gården hos mamma och pappa tills jag kunde börja på naturbruks i Piteå. Sen jobbade jag bland annat på en fårfarm på Island innan jag,
t illsammans med brorsan, anställdes hemma på gården. När Britta-Karins föräldrar för nio år sen bestämde sig för att trappa ner frågade de sina barn om någon av dem ville ta över gården. Eftersom både Britta-Karin och hennes bror Fredrik var sugna så köpte de hela verksamheten och gården l ”Mamma, kan inte vi tillsammans. få en valp?” Dessutom köpte de sin mormors barndomshem en kilometer från lagården, och det är det huset Britta-Karin och hennes tre barn bor i. På bästa gammaldags generationsboendevis bor hennes föräldrar i ett mindre hus på samma gård och deras omedelbara närhet underlättar livet massor för både Britta-Karin, hennes bror och deras barn.
>
Namn: Britta-Karin Jakobsson, 34, Måns, 11, Otto, 11, Maja, 2 år, vita älghunden Allis och grisen Böken samt 56 mjölkkor. Gör: Jobbar som bonde, delar lantbruket med sin bror. Bor: I Bälinge.
Foto: Linda Wikström
12 | C Norrbottens-Kurirens helgmagasin | barn & föräldrar
>
... som gärna hjälper till Närheten till den äldre generationen är till stor glädje för alla parter. – Mamma och pappa hjälper både mig och brorsan med barnpassning och i lagården. Eftersom både jag och min bror är ensamstående och våra barn bor varannan vecka hos sina andra föräldrar har vi lagt upp det så att brorsans barn är hemma hos honom de veckor jag inte har mina barn. Då jobbar jag extra mycket under mina barnfria veckor och kan vara ledig mer när jag har barnen hemma. Till dagis vid sextiden
Annat var det när Britta-Karin var liten. Hon berättar att hon och brorsorna fick sköta sig själva medan föräldrarna jobbade. Hon var yngst och brorsorna hade massor av hyss för sig när föräldrarna inget visste: – Jag glömmer aldrig när de bjöd mig på en massa piller från medicinlådan. ”Här, smaka de röda, de är goda” sa de och jag åt såklart, haha. Britta-Karins mamma Lisbeth som kommit på besök hos dotter och barnbarn skakar på huvudet och säger att hon inget fick veta förrän när barnen var vuxna. Som tur var, kanske? En vanlig vardag i familjen Jakobssons liv börjar med att Britta-Karin åker till dagis med Maja vid
sexsnåret. Innan dess försäkrar hon sig om att tvillingsönerna vaknat. Sen ser de själva till att få i sig frukost och komma iväg med bussen. Närmare halvsju är Britta-Karin på plats i lagården, som ligger i närheten av brorsans gård en kilometer bort. Tillsammans med Fredrik, eller den kille som syskonen nyligen anställt, påbörjas morgonrutinerna med mjölkning av de 56 korna. I Britta-Karins dagliga rutiner ingår också att kolla brunsten hos kossorna. – Det krävs ett visst öga för att se när brunsten är på gång, det är inte alla som kan det, säger mormor Lisbeth. Hon är dock inte glad åt att Britta-Karin oftast både kollar brunsten och inseminerar kossorna helt på egen hand, det kan vara farligt. Inte minst när de ovana kvigorna ska insemineras för första gången. Lisbeth berättar om hur maken Staffan en gång blev så illa sparkad när han befann sig mitt bland ungkvigorna att han höft trasades sönder och till slut fick opereras innan han blev bra igen. Gosar med kalvarna
Det gäller att ha respekt för de stora djuren och deras kraft. Men Britta-Karin är inte orolig när elvaåringarna Otto och Måns ger sig in i kalv kätten för att gosa med de några veckor gamla
djuren som genast fattar tycke för pojkarnas armar, som de verkar uppfatta som spenar. Pojkarna skrattar så de kiknar när kalvarna söker di och suger tag i deras armar. Barnen är ofta med i lagården, när de var yngre fick de rida på kalvarna och de hjälper gärna till med arbetet på gården. Berömmer barnen
l Mamma/mormor Lisbeth är en viktig person i Britta-Karins och barnens liv.
Snart ska Otto och Måns guida runt sina klasskamrater som ska hit på studiebesök, en uppgift de tar sig an med stolthet och glädje. Mormor kan inte nog berömma sina duktiga barnbarn, som redan är handlingskraftiga små drängar som alltid ser vad som behöver göras.
vecka 19 | lördag 9 maj 2009 | www.kuriren.nu C | 13
Det är med djur som med bebisar ...
”... jag jobbar extra mycket under mina barnfria veckor
Jag minns förstås ingenting men jag vet att jag låg och sov när de hämtade korna. Jag hade väl ett av de där få avbrotten i mitt kolikskrikande, för jag vet att mamma annars mest vankade runt med mig på armen. Men nu var det min ett år äldre storasyster som satt på mammas arm, när Haparandabladet kom på besök för att skildra när de sista kossorna lämnade gården. Bilden på tidningens förstasida föreställer min unga mamma som i texten berättar att det inte längre är lönsamt att driva jordbruk. Pappa var nog inte ens hemma när kossorna hämtades till slakt. Han hade redan tagit anställning någon annanstans. Med tiden revs den tomma lagårdsbyggnaden och där byggdes istället ett nytt och större bostadshus åt vår familj. Under min uppväxt fanns inte mycket som skvallrade om att här drivits jordbruk. Men några av koskällorna fanns kvar. Två av dem har jag fortfarande på byrån i mitt sovrum. Man skulle kunna använda dem för att kalla in kidsen till middag. Men det finns grannar som redan kör det tricket så det vore kanske att skapa förvirring bland kvarterets ungar? Ibland slår det mig; jag kunde vuxit upp som en bondflicka! Kanske kunde vi till och med haft egen häst, som när pappa var liten? Även om jag inte minns våra egna kreatur så var kossorna ett naturligt inslag i min barndom, de gick ju och betade på ängarna som kantade Vuonovägen. Vi brukade stå och titta på kossorna och ge dem namn. Inte Blanka och Rosa och såna namn, utan människonamn. Oftast blev det namn på killar som vi gillade.
l På bondgården är ärheten till djuren n och deras liv (och död) självklar. Tvillingarna Måns och Otto kanske vill ta över gården en dag, de gillar hur som helst att hjälpa till med djuren.
i lagården Men lilla Maja tycker fortfarande att kossorna är lite läskiga, de låter så högt och de är så stora. Hon får sitta i mammas famn medan vi ser oss om bland djuren. Både fri och bunden
Britta-Karin berättar att hon brukar vara klar med morgonbestyren efter ett par timmar, sen jobbar hon med lite pappersarbete innan hon hämtar Maja på dagis strax efter 12. Mor och barn kan tillbringa hela eftermiddagarna tillsammans. Kossorna kallar inte förrän halvsex igen. – Och då kommer mamma över och tar hand om barnen medan jag åker till kvällsmjölkningen. Sen kommer jag hem lagom till nattningen. Som bonde lever man både ett fritt och ett bundet liv. Det är lätt att lägga upp arbetsdagen som man själv vill och mycket av arbetet sköts hemifrån. Men det är inte helt lätt att ta semester hur som helst och att hinna vara delaktig i barnens fritidsaktiviteter är svårt. – Som tur är får pojkarna åka till sina hockey träningar och fotbollsträningar med träningskompisen Johannes föräldrar. Jag är jätteglad för att de ställer upp, det är guld värt! Britta-Karins eget intresse har i många år varit
att sjunga och spela i ett countryband ”mamma är a sbra!” men just nu ligger hon lite lågt med musicerandet, en spelning är dock inbokad till sommaren. Annars står renoveringen av ett gårdshus närmast på agendan. Och till sommaren ska grisen Böken få flytta ut i grönskan. Vilka fördelarna är med att växa upp med djur är inte helt lätt att svara på, då tillvaron är så självklar för Britta-Karin och hennes familj. – Men jag är säker på att barnen blir väldigt empatiska, de lär sig att ta hand om andra varelser. Att ta hänsyn. n
Med tiden har jag kommit allt längre ifrån kossor och l antliv och när jag tänker efter vet jag inte om mina egna barn ens varit i närheten av en riktig ko? Själv har jag alltid ”samlat” på djur, jag började redan i unga år att ta med mig kattungar hem, att tjata efter hundvalpar och kaniner och är det något jag skriver under till hundra procent så är det att barn mår bra av att växa upp med djur. Jag bär fortfarande ständigt en längtan efter ännu en hundvalp eller kattunge, vi hade nog haft en hel flock om det inte var för att jag har en bromsande make. För det är ju med djur som med bebisar; det är svårt att få nog!
Birgitta Lindvall Wiik
Festlig fisk – till vardags
Foto: Bruno Ehrs
14 | C Norrbottens-Kurirens helgmagasin | till bords
Fisk bör vi äta mer av – men hur många av oss har snabba, goda och nyskapande recept på lager när vardagsmiddagen ska slängas ihop?
E
nkla vardags- och festrätter med fisk och skaldjur presenteras i den fina boken Nyfångat (Ica Bokförlag). Recepten kommer från fiskaren Martin Gustafsson i Bua i Halland, Liselotte Forslin, Tomas Tengby och familjen Holm. Dessutom bjuds det på en hel del fakta om kända och mindre kända fiskar. Vi fick låna ett recept ur boken.
Fetafylld strömming med spenatsallad 4 portioner 16 strömmingsfiléer flingsalt nymald svartpeppar 150 g fetaost ströbröd smör till stekning 150 g babyspenat 1 rödlök
3 tomater 100 g kalamata oliver olivolja fin balsamico vinäger Till servering: kokt potatis eller bröd
1) Lägg ut strömmingsfiléerna med skinnsidan ner på en skärbräda. Salta och peppra. Smula fetaosten på hälften av filéerna, lägg på de resterande ovanpå och tryck till lätt. 2) Vänd fiskfiléerna i ströbröd. Salta och peppra. 3) Stek i smör på medelvärme ca 3 minuter på varje sida. 4) Skölj och torka spenaten. Skala och strimla rödlöken. Kärna ur och strimla oliverna. Blanda lök och tomat med spenat och oliver. 5) Droppa olivolja och balsamicovinäger över. Blanda ner lite flingsalt och nymald svartpeppar. 6) Servera strömmingen med spenatsalladen och nykokt potatis eller en bit gott bröd.
till bords | noterat
3
Kryddig australiensare nästan bara till Norrbotten
Veckans godingar
n Grattis alla västerbottningar, norrbottningar och ronobergare, som har Mad Fish i butik. Andra kan k givetvis beställa hem ... Smaken är medelfyllig, friskt bärig och kryddig. I Australien har man, vilket förvånat kännare, lyckats mycket bra med druvor som trivs på svala växtplatser. Pinot noir och riesling är goda exempel. Western Australia och Tasmanien har utmärkt sig som extraordinärt bra platser för druvor som passar kyliga klimat. Mad Fish är en aning sötare än sin europeiska namne, men långt ifrån bärbombastisk. Mad Fish Pinot Noir 2006, 96293. Elke Jung/ TT Spektra
1. Anthon Berg Hallon i apelsin likör – nästan lika härligt som tidernas godis, plommon i madeira. 2. Hängmörad biff från Hälsinge stintan – det finns hopp om svenskt kött. 3. Sikrom – underskattat alternativ till den dyra löjrommen.
Grönt och rött te lockar de yngre n Nästan nio av tio svenskar anser
att te är nyttigare än kaffe. En stor majoritet anser dessutom att grönt te är det nyttigaste teet. Det visar en undersökning som gjorts av Sifo Research International om svenskarnas tevanor. Siffrorna visar dessutom att konsumtionen av grönt och rött te ökar kraftigt, särskilt bland de TT Spektra yngre.
Farligt gott n Paranötter är gott, men passa dig för att äta för många. Den milda nöten innehåller så mycket selen att man kan bli förgiftad om man vräker i sig för många på en gång.
K^e ~g cVbcZi e cnii^\]ZiZg dX] [ gb cZg hdb VaaV k gV igd\cV egZcjbZgVciZg `Vc cnii_V# KVg_Z kZX`V egZhZciZgVh ZgW_jYVcYZc! gVWViiZg dX] kZggVh`c^c\Vg e c~iZi! ^ @jg^gZc! ]Za\bV\Vh^cZi 8 dX] ')CdggWdiiZc · ZgW_jYVc" YZc hdb Yj ]Zai Zc`Zai ^ciZ ]Vg g Y Vii b^hhV BZg ji[ ga^\ ^c[dgbVi^dc db k gV ZgW_jYVcYZc ]^iiVg Yj e LLL#@JG>G:C#CJ$K>E#
Vip-erbjudanden. Förmåner för dig som trogen prenumerant. BdghYV\h`gnhhc^c\ bZY AVedc^V
7_jY bdg e Zc `gnhhc^c\ bZY Wj[[ dX] jcYZg] aac^c\ [ g ]ZaV [Vb^a_Zc! h cYV\ (& bV_# K^ W_jYZg e `V[[Z bZY i giV# KjmZc Med Vip 310 kr. JiVc K^e ()% `g# 7Vgc &&"&* g Med Vip 140 kr. JiVc K^e &+% `g# 7Vgc (". g Med Vip 70 kr. JiVc K^e .% `g#
HdbbVghZbZhiZg ^ 7d]jha~c H` cV 7d]jha~c! h a c\i k~hiZgji bVc `Vc `dbbV ^ HkZg^\Z! ~g Vaai^Y k~gi Zii WZh ` 7d + YV\Vg ^ YjWWZagjb e =diZa 8Vga^V ^ XZcigVaV JYYZkVaaV! ^c`a [gj`dhi# 7gV h]dee^c\ dX] jiÅn`ihb _a^\]ZiZg# 6c`dbhi _jc^! _ja^ dX] Vj\jhi^# Med Vip 1.799 kr/pers JiVc K^e '#(.. `g$eZgh
M/S LAPONIA
7Vgc jcYZg ( g \gVi^h 6k\ c\Vg `a &' dX] &+
7^aa^\i WdZcYZ e ?naaVcY
B i k gZc ^ IdgcZYVaZc ©2009 The LEGO Group
("hi_~gc^\V ¢hiZg\VVgYh =diZa ^ =Zgc^c\ ~g Zc WZ`k~b dX] WVgck~ca^\ ji\ c\hejc`i jcYZg Zg 9VcbVg`hhZbZhiZg# 7Zh `/ Jiodc" ]jhZi! c _ZhXZcigZi 7VWddc 8^in! ;didbj" hZjb! HjWigde^h`V kViiZcaVcYZi ^ >`Vhi Hk©bbZXZciZg! H^a`ZWdg\ dX] A:<DA6C9 ^ 7^aajcY# + YV\Vg ^ YjWWZagjb# Med Vip 2.299 kr/pers JiVc K^e (#&.. `g$eZgh
EZc\VgcV ZaaZg A^kZi · hjXX [Vgh :c ]Zai \VaZc hjXX [Vgh Vk GVn 8ddcZn · EZc\VgcV ZaaZg A^kZi · bZY 6ccV Cdg" WZg\! ?d]VccZh 7gdhi! BVgi^c 7_ g` ;g \V DaaZ ! GdaVcY CdgYfk^hi IZa^VeVeeVc ! ;^\\Z Cdga^c\! ;gZYg^` =Vaa\gZc! 8ZX^a^V Dahhdc dX] ?ja^d :he^cVa# A gYV\ . bV_ `a &.#(% e @jaijgZch =jh# Med Vip 310 kr + avgift JiVc K^e (*% `g Vk\^[i
PRESENTERAR
”FRÅGA OLLE”
JeeaZk =ja`d[[ dX] 7ji^`Zc e aVcYZi# Med Vip 50% rabatt e `a~Y^c` e i^aa dgY^cVg^Z eg^h ^ `dbW^cVi^dc bZY kZgcViic^c\ dX] bVi ]dh dhh# Med Vip 25% rabatt e `a~Y^c` e i^aa dgY^cVg^Z eg^h# <~aaZg jcYZg bV_ b cVY#
6ccdchZgV \gVi^h e Ad`jh Hdb K^e"bZYaZb VccdchZgVg Yj jiVc `dhicVY bZY Zc Ad`jh Vccdch ^ @jg^gZc! CH9! E^iZ "I^Yc^c\Zc dX] ^ b c Vk eaVih \gVi^hi^Yc^c\VgcV :migV ^ AjaZ dX] 7dYZc! hVbi e bdg\dci^Yc^c\VgcVh lZWWeaVih#
”TELIAPAPPAN”
BZg ^c[d db VaaV ZgW_jYVcYZc e LLL#@JG>G:C#CJ$K>E ZaaZg g^c\ k g `jcYi_~chi %.'%"'+ '. %%# ; g Vii `jccV cnii_V k gV ZgW_jYVcYZc ad\\Vg Yj ^c e k g ]Zbh^YV LLL#@JG>G:C#CJ$K>E Ad\\V ^c bZY Y^ii VWdccZcicjbbZg dX] Zii a hZcdgY hdb Yj ]^iiVg ^ YZi jih`^X` Yj [ ii Vk dhh# H`g^k ji k~gYZWZk^hZi hdb Äcch ^ Vchajic^c\ i^aa ZgW_jYVcYZi ZaaZg h`^X`V Zii hbh i^aa Y^c bdW^aiZaZ[dc hdb Yj k^hVg jee k^Y gZheZ`i^kZ ` e" ZaaZg WZhi~aac^c\hi^aa[~aaZ#
Norrbottens
B:G DB K>E D8= >C;DGB6I>DC ;yG 9>< HDB EG:CJB:G6CI ;>CCH Eu LLL#@JG>G:C#CJ$K>E
sista ordet
Det handlar inte bara om att tala med varandra nuförtiden. Det viktigaste är på vilket sätt vi gör det. Och visst har vi blivit bättre på kommunikation. Eller? hoppsan ...
Den fudgekaka som det fanns recept till i C 28 mars, skulle givetvis innehålla mjöl, vilket en läsare varit vänlig nog att påpeka – och vi rodnar ... Kakan ska visser ligen bli kladdig, men inte riktigt så lös som vår variant gav sken av. Nåväl, vi tar godingen en gång till – denna gång med mjöl! Annas fudgekaka: 200 g margarin 3 dl socker 2 ägg 1 dl kakao 2 dl vetemjöl 4 tsk vaniljsocker 1 tsk bakpulver 1) Smält fettet och rör sedan ner socker och ägg. 2) Blanda de torra ingredienserna och rör ner i margarinblandningen. 3) Bred ut i en 35X20 cm långpanna. Grädda i 175 grader i 20 minuter. Glasyr: 2 dl vispgrädde 2dl socker 2 msk sirap 100 g mörk blockchoklad 100 g margarin 1) Blanda allt utom fettet och låt k oka tills glasyren tjocknar, cirka 10 till 15 minuter. 2) Rör ner margarinet och bred glasyren över kakan som du först låtit svalna helt.
För inte så länge sedan var en person som gick gatan fram, högljutt mässande ut i tomma intet, en självskriven byfåne. Nuförtiden förstår man att någon typ av teknisk utrustning är inblandad, och att samtalet inte förs med något oknytt eller någon högre makt utan faktiskt har en mottagare av mer världslig natur. Den tekniska utvecklingen på kommunikationsområdet har verkligen gått rasande fort. Samtal förs alltmer sällan öga mot öga. Om man inte är utrustad med webkamera i båda ändar, förstås. Jag tycker fortfarande den hederliga gamla telefonen, alltså stenåldersversionen med sladd, är fantastisk. Det är klart att Televerkets svarta bakelitapparat hade sina begränsningar. Särskilt som den var placerad mitt i hallen – hemmets motorväg – så att alla familjemedlemmar som kände sig hugade kunde delta i de andras privata samtal.
Apropå föråldrad IT så kan jag inte låta bli att slå ett slag för flaskposten ... Det var nog ändå lite lättare med föräldrakontroll på den tiden, all modern teknik till trots. Jag minns än i dag vilken känsla av lyx och frihet det var att få ett alldeles eget telefonjack i tonårsrummet i nya huset. Förut kunde man också, om man kände för det, gå under jorden ett slag. Låta bli att svara i telefonen eller öppna dörren, om man bara ville vara ifred en stund. Att sedan säga att man inte var hemma, var ju rätt så trovärdigt. I alla fall kunde det inte ifrågasättas. Sådana nödlögner funkar inte längre. Att man inte kunnat nås är inte längre en ursäkt. Ingen kommer undan. Om inte annat kan man ju skicka ett meddelande. Förr tejpade man upp handskrivna lappar. Nu messar man. I mitt fall blir SMS:andet ganska ord-
maria lindgren maria.lindgren@kuriren.com
knappt, eftersom jag behärskar tekniken lika lite som jag har koll på den inofficiella förkortningsordlistan. Och tänk bara på allt mejlande. Ids man inte ringa, kan man ju alltid skicka ett mejl. Mitt i natten om man så vill. Kommunikation när du själv har tid, alltså. Det där med penna och papper verkar för övrigt vara minst sagt förlegat. Efter att nästan uteslutande ha använt tangenter så länge börjar jag ha en del problem att skriva med en vanlig blyerts. Jovisst, det ingår i mitt jobb det också, men att formulera en läslig matlista kan faktiskt vara en riktig utmaning. Men det känns ändå som att något fattas. Vilka undertoner är det vi missar i alla dessa digitaliserade och webbaserade samtalen och mötena? Kan vi verkligen snappa upp allt som finns där? Förflyttar man sig bara en liten bit bakåt i tiden, till en tid då människor kunde vädra en fara eller sniffa sig fram till något ätbart eller en eventuell partner, så förstår man ju ganska snart att somligt måste ske IRL. Alltså på riktigt. I verkligheten. Apropå föråldrad IT så kan jag inte låta bli att slå ett slag för flaskposten. Perfekt förpackad i återvunnet emballage och om man betraktar havet på samma sätt som webben så är det ju faktiskt nästan samma sak som att blogga – det kräver lite mer tålamod bara. Ord som surfar iväg på vågorna utan specifik adress. Man kan aldrig så noga veta vem som tar emot.