3 minute read

Att flytta till boende

Hej! Jag heter Marina och jag vill berätta om hur det gick till när jag flyttade från servicelägenhet i stan till en gruppbostad i Hemse.

Jag var väldigt mycket på sjukhuset det sista året jag bodde i stan.

Advertisement

Från början var jag bestämd att jag ville bo kvar i stan men det var mycket lång väntetid och jag blev bara sämre och sämre så till slut bestämde jag mig för att stå i kö till en plats var som helst på ön utom Klintehamn eftersom jag har jobbiga minnen därifrån. Min läkare förstod (faktiskt före mig) att det till slut var mitt liv som var i fara om jag inte skulle få flytta snart. Sedan hände allt mycket snabbt! Jag fick reda på att det fanns en plats i Hemse och jag blev mycket glad eftersom jag skulle få mycket närmare till stallet men framför allt kom jag ju ned till Sudret och när jag och min förvaltare åkte ned för att titta på lägenheten blev jag såld direkt! Jag kommer ihåg hur jag hade fotograferat så mycket med mobilen att batteriet var på väg att ta slut och var på väg tillbaka till stan och insåg att chefen för det nya boendet kanske skulle gå på semester snart så jag ringde honom med urusel täckning och batteri som höll på att ta slut och han skulle på semester på måndagen och detta var fredagen innan och jag var tvungen att göra tydligt för honom att jag VILLE ha denna lägenhet!

Lugnet och ron och att personalen bemötte mig så himla bra.

Och min lägenhet var ju rena rama drömmen!

Jag tog massor av bilder för jag kunde inte ta in allt på en gång!

Sedan var det midsommar och veckan efter det gick flyttlasset hit till Kanalen!

Flyttfirman packade åt mig, körde hit allt och de

packade till och med upp!

Jag och den kontaktperson jag hade i stan åkte hit rätt så tidigt så jag inte skulle bli orolig när flyttkillarna jobbade och jag satt i allrummet och målade sedan gick vi och åt, jag, min gamla kontaktperson och min nya kontaktperson. Det var mycket varmt så jag blev fort trött så när vi kom hit igen somnade jag nog ett tag på soffan i allrummet och rätt som det var så var de klara och då blev det bolltäcket direkt!

Min gamla kontaktperson och jag sa hej då innan jag somnade sedan var jag givetvis rädd och osäker i början men mina fantastiska grannar, underbara personal samt att vi bara är 5 som bor här gjorde att jag mycket snabbt fann mig tillrätta.

Jag har två uteplatser, en dörr till korridoren och själva helhetsintrycket att jag bor i en park. Här älskar vi att grilla så i sommar ska jag se till att alltid ha korv och hamburgare i frysen. Det finns alltid personal i huset och mellan 22 och 06 har de sovande jour men då kan jag ringa och väcka dem så kommer de och hjälper mig, helt yrvakna men de kommer och ibland tycker jag synd om dem när jag behöver hjälp och det tar lite tid innan vi båda kommer i säng.

Jag är morgonmänniska och det är helt sagolikt att sätta på morgonkaffet och gå och hämta tidningen och sedan slå mig ned och bara njuta av lugnet och tystnaden. Perfekt början på en givande dag!

"En kommentar jag kan få från omgivningen är: ”Vad bor du på för lyxhotell?” och jag brukar svara ”Kanalen Plaza”

Och en annan sak som är underbar här på Kanalen är vår huskatt Viktor som är där han behövs bäst och han håller koll så alla har det bra. Han får mat hos personalen i allrummet men han har även en matskål hos mig. Den som bodde här förut brukade ha det så och då kunde jag också erbjuda honom det.

Jobbet ligger på granntomten och vi är 3 grannar här hemifrån som jobbar där så det är skönt att ha det gemensamt för såklart pratar vi ofta på jobbet och kan verkligen skryta om hur bra vi har det!

En kommentar jag kan få från omgivningen är: ”Vad bor du på för lyxhotell?” och jag brukar svara ”Kanalen Plaza”

Bilderna är tagna när vi hade en spontan pizzakväll och jag och Mange lagade mat medan Åke satt och tittade på och alla tyckte det var mycket gott. Till och med gamla Maj som annars inte är så glad för att äta åt och mådde riktigt bra!

Sådana stunder har vi massor av här på Kanalen.

Har fått en ny familj och massor av kärlek, omtanke och trygghet som gör att jag kan läka i min egen takt!

MARINA SÅNGÄNGEL