Gloria webb by Piteå församling

Gloria Piteå församlings tidning Nr 2. 2018

Elisabet Samtalen hjälpte mig Sångstund på Piteå sjukhus

tema

SJUKHUS KYRKAN Thomas, Cecilia och Sanna om Sjukhuskyrkans stöd.

Foto: Maria Fäldt

Innehåll

Skönt att stödet finns

Möt Sjukhuskyrkan............................................................... sid 4 Diakonen blev en medmänniska........................................ sid 6 Vad tycker personalen?....................................................... sid 10 Betydelsefulla sångstunder................................................. sid 12 Sommarprogram.................................................................... sid 14 Bygdesonen som blev ärkebiskop..................................... sid 16 Ord på vägen............................................................................sid 18 Gloria frågar..............................................................................sid 19

Grusgångar förbättras I sommar rustas den fjärde och sista etappen av grusgångarna på nya delen av Öjeby kyrkogård. Arbetet inleds i juni. Framkomligheten kan på området periodvis begränsas. Kontakta Kurt Pedersen, kyrkogårds- och fastighetschef, vid frågor om arbetet. Tel: 0911-27 40 15.

Följ oss! Piteå församling på Facebook www.facebook.com/piteaforsamling Piteå församling på Instagram piteaforsamling

Gloria

Gloria är Piteå församlings församlingstidning sedan 2010. Utkommer fyra gånger/år. Gloria delas ut som samhällsinformation till alla hushåll i Piteå församlings geografiska område. Omslagsbild: Maria Fäldt

Gloria Nr 2 2018

När sommaren är här och solen strålar utanför fönstret. När de flesta förbereder sig för en dag på stranden, en tur med båten, en utflykt till parken – så finns det samtidigt en annan verklighet som många inte ser. Den kan faktiskt rent krasst handla om kampen mellan liv eller död, men också om oro och osäkerhet. Sjukhuskyrkan är temat för sommarnumret av Gloria. Året runt, dygnet runt finns Sjukhuskyrkan på Piteå Sjukhus tillgänglig. Sjukhuskyrkan finns tack vare alla medlemmars kyrkoavgift och arbetet handlar mycket om att vara en medmänniska. Möt Sjukhuskyrkans personal och få en inblick i deras arbete på sidan 4. En som verkligen upplever sig hjälpt av Sjukhuskyrkans närvaro är Elisabet Lindkvist som förra hösten miste sin mamma. Mamma är alltid just mamma, och närvaron från en nära anhörig är svår att mista. Elisabet fick prata med en av Sjukhuskyrkans diakoner. Läs mer om vad det betydde för henne på sidan 6. Sjukhuskyrkan finns även tillgänglig för personalen på Piteå sjukhus. Hur det stödet kan se i ut i den hektiska arbetsvardagen berättar Thomas Wallon, Cecilia Ahnsäter och Sanna Gustafsson om på sidan 10. Sjukhuskyrkan engagerar också många volontärer. Två av dem deltar i de uppskattade sångstunderna. Möt Sune Nilsson och Anna-Lena Sandberg som tror att sång och musik är extra betydelsefullt vid sjukdom. Sommarnumret bjuder även på tänkvärda rader i Mats Björks Ord på vägen, sommarprogram och förslag på en trevlig sommarutflykt till Långnäs. För det är ju så – att medan livet för en stund stannar för någon, så fortsätter det för andra. Balansen i detta är svår att finna, men det är skönt att veta att stödet finns när livet blir svårt. Trevlig läsning och trevlig sommar! Magnus och Sara

Ansvarig utgivare

Mats Björk, kyrkoherde

Redaktörer & formgivare

Sara Andersson, kommunikatör Magnus Borg, kommunikatör

Tryck

Accidenstryckeriet

Piteå församling

Nygatan 23, 941 31, Piteå Öppet vardagar: 08.00-16.00. Växel: 0911-27 40 00. Öppet Affärsgatan 17, Margretelund: Tis och tors kl. 08.00-12.00. pitea.forsamling@svenskakyrkan.se Öppna kyrkor: svenskakyrkan.se/pitea

Foto: Shutterstock

Inte den sommar jag hade tänkt mig När solen står som högst på sommarhimlen finns det människor som brottas med det mörkaste av mörker. Man brukar säga att ”som frisk har man tusen önskningar men när man blir sjuk har man bara en”.

Gloria Nr 2 2018

Foto: Maria Fäldt

Möt Sjukhuskyrkan På sjukhus runt om i landet rullar verksamheten och dagarna på oavsett årstid och väder. På plats finns också Sjukhuskyrkan som finns för alla dygnet runt året om. På Piteå sjukhus har Sjukhuskyrkan funnits sedan början av 80-talet. Här arbetar sjukhuspräst Hans Marklund, sjukhusdiakonerna Anna-Märta Winblad von Walter och Ewa Nilsson samt assistent Henrik Berglund. Sjukhuskyrkan är en naturlig del av vården då sjukvården, förutom att vårda människor, enligt hälsooch sjukvårdslagen även ska tillgodose människors existentiella och andliga behov. Det uppdraget har Landstinget gett kyrkorna. Sjukhuskyrkan är en kyrka som för många blir synlig först i krisen Hans har arbetat i Sjukhuskyrkan i 25 år, Anna-Märta i 13 år och Henrik har snart gjort sitt första år i Sjukhuskyrkan. De har alla arbetat i en församling tidigare och menar att det är mötet med människor som gjort att de allihop sökt sig till Sjukhuskyrkan, det är den gemensamma dragningskraften. – När jag arbetade som församlingsdiakon mötte jag ofta personer och märkte att det fanns ett stort behov av att få prata, berättar Anna-Märta. Människor lyfte i

Gloria Nr 2 2018

förbifarten frågor stora som små, men tiden fanns inte riktigt till för att stanna upp och lyssna. Jag kände att jag ville möta det behovet och i Sjukhuskyrkan är det just mötet som är i fokus. Henrik nickar igenkännande. Han har tidigare arbetat som församlingspedagog och har sedan 2012 varit en del av Sjukhuskyrkans beredskap där samtalen kan handla om självmord, svår sjukdom eller att någon precis dött. – Jag har varit med när larmet går, när krisen är framme och man kliver rakt in i ett kaos. Men den andra sidan, där samtalet får ta plats och utrymmet att lyssna finns var något nytt för mig och det är ett gott sammanhang att vara i. Hans arbetade som församlingspräst i 13 år innan han kom till Sjukhuskyrkan. Han såg att det även fanns ett behov av själavård och han hade själv en längtan att få jobba mer med själavård. Det drev honom att söka sig till Sjukhuskyrkan.

– När man möter människor på sjukhuset är det inte så mycket väder- och vindfrågor utan vägen är väldigt kort till de stora frågorna, säger Hans. Det finns en närhet till frågor om meningen med livet, vad gör mig glad, vad är svårt i mitt liv, de existentiella och andliga frågorna. Frågor som ligger honom varmt om hjärtat. Arbetet på Sjukhuskyrkan omfattar enskilda samtal, killgrupper, sorgegrupper, hjärtskola, sångstunder på sjukhusets avdelningar. Sjukhuskyrkan finns inte bara till för patienter utan även patienternas närstående och anhöriga samt all personal på sjukhuset. – Vi rör oss mycket på sjukhuset och visar att vi finns, berättar Hans. Då får personalen möjlighet att berätta om det finns några behov av samtal, av någon som lyssnar, någon som har tid. Alla tre menar att relationen till sjukhusets personal är A och O. I Piteå är relationen mellan sjukhusets personal och Sjukhuskyrkan väldigt god. – Nya som kommer och ska arbeta i beredskapen kan bli förvånade av det varma mottagande personalen ger, berättar Anna-Märta. De berättar också att de har lärt sig mycket av sjukhusets personal och deras sätt att jobba. På sjukhuset är det naturligt att man lämnar över till varandra när det är skiftbyten. Idag fungerar Sjukhuskyrkans arbete på samma sätt. – Om Henrik har beredskap så kan jag lämna och släppa taget, förklarar Hans. Vi står i ett sammanhang, vi har olika funktioner och vi bär det tillsammans. Det är styrkan på ett sjukhus och styrkan med Sjukhuskyrkan. Det gör också att vi orkar. – Vi är en del av ”maskineriet”, säger Hans. Vi har ett gemensamt ansvar och vi är här för patienternas bästa. Vi är ett team som tillgodoser olika delar, det fysiska, det psykiska och det andliga. Hela människan. Om en patient oroar sig för räkningar som blir liggandes hemma hjälper kuratorerna till, om det handlar om smärta kan vårdpersonal och fysioterapeuterna hjälpa till, om det finns funderingar kring döden kan Sjukhuskyrkan hjälpa till. Den goda relationen mellan Sjukhuskyrkan och sjukhusets personal tror de beror på att det är ett mindre sjukhus med korta vägar mellan ledning och personal. Och sjukhusledningen är positiv till Sjukhuskyrkans arbete, vilket är en förutsättning som präglar alla nivåer och som färgar av sig i alla led. – Vi är nära varandra och har ett ömsesidigt förtroende för varandra och för kyrkan, vilket vi värderar högt, berättar de. – När något händer, när vi blir sjuka och hamnar på sjukhus skakas vi om och det väcker frågor om livet. Frågor vi kanske inte funderat kring tidigare, frågor vi kanske inte heller vill tynga våra närstående med. Då kan vi finnas där, säger Hans. Henrik berättar att många som de möter säger att de inte är religiösa eller tror på Gud och då vill vi vara tydliga med att vi kommer som medmänniskor, en stödfunktion, och att samtalen utgår från patienternas

FAKTA/SJUKHUSKYRKAN • Sjukhuskyrkan drivs ekumeniskt av kyrkorna i Piteå kontrakt. • Personalen på Piteå sjukhus är anställd av Piteå församling. • Landstinget bidrar med lokaler, datorer och telefoner. • Sjukhuskyrkan har beredskap dygnet runt. Sökare: 0740-37 64 21. • Svenska kyrkans församlingar i Piteå älvdal hjälper varandra med Sjukhuskyrkans beredskap. • Alla som arbetar inom Sjukhuskyrkan har tystnadsplikt. • På Piteå sjukhus finns Stillhetens rum på våningen under avd 2 Rehab. Ett rum för den som önskar tystnad. behov och frågor. Anna-Märta berättar att hon ibland frågar om hon får be för en patient, för även om man inte själv vill be vill man gärna att någon annan ska be för mig. Hans berättar att han ibland frågar patienter vad som hjälpt tidigare när de mött svårigheter i livet. Tillsammans kan de fundera och reflektera. – Vi märker ju att många människor har frågor kring det existentiella och andliga. Och i mötet måste vi, som kyrka, därför vara ödmjuka men samtidigt frimodiga. Vi vill öppna upp för människor att känna att de kan fråga, de får, de vågar och får prata om precis det de vill. Märker ni någon skillnad under sommaren? – Jag minns en patient som sa ”Den här sommaren blev inte som jag hade trott”. Det var så enkla ord men de grep verkligen tag i mig, säger Hans. Man blir ödmjuk och tänker att det kunde lika gärna varit jag. Anna-Märta berättar att det kan upplevas mer komplicerat på sommaren, man har semester och är kanske på annan ort när larmet kommer. – Att hamna på sjukhus kan upplevas som att befinna sig i en bubbla, där livet pågår för fullt utanför, säger hon. När livet skakar om oss så omprioriteras prioriteringslistan nolltid, det rasslar bara till. – Vi tänker ju att sommaren ska stå för något bra, menar Henrik. Förväntan är likt julen högre och då blir glappet än större om något händer. Varken Piteå sjukhus och Sjukhuskyrkan tar semester under sommaren. Och Sjukhuskyrkan finns tack vare alla medlemmars kyrkoavgift. De berättar att de ibland får höra att människor vill gå ur Svenska kyrkan men ändå stötta Sjukhuskyrkan. – Många vill inte bidra till kollektivet, säger Hans. Men Sjukhuskyrkan bärs av just kollektivet, av att vi solidariskt är med och bidrar med vår kyrkoavgift så att vi kan finnas här när och om det svåra händer. Text: Sara Andersson

Gloria Nr 2 2018

Diakonen blev en medmänniska Samtalen gav mig andrum. Så säger Elisabet Lindkvist som hösten 2017 förlorade sin mamma. Under den intensiva veckan när hennes mamma låg för döden pratade Elisabet med Sjukhuskyrkan två gånger. En kontakt som gjorde skillnad i en svår situation.

September förra året. Elisabet Lindkvist har nyligen bytt gardiner i mamma Gertruds lägenhet i trygghetsboendet där hon bor. Hon vill göra fint inför mammans hemkomst från sjukhuset, för hon vet att Gertrud uppskattar att ha det ombonat hemma. Tidigare i livet har Gertrud genomgått större hjärtoperationer, men hon är pigg för sin ålder. Elisabets mamma är väldigt social och vill ha folk omkring sig. Hon har tidigare arbetat på förskola och såg alltid till att barnbarnen inte behövde gå hungriga. Och hon var suverän på att göra palt. När man hade besökt Gertrud fick man ett förmanande men omsorgsfullt ”kör försiktigt” med sig hem. Den här gången har Elisabets mamma drabbats av en mindre hjärtinfarkt och dagen hon ska få åka hem från sjukhuset får hon en blödning i magen. Då säger läkaren till Elisabet att det inte finns något mer att göra. Orden påverkar Elisabeth hårt. – Mamma och jag stod varandra väldigt nära. Tidigare har jag inte varit rädd för döden, men när jag förstod att mamma skulle dö blev jag väldigt orolig. Sammanhållningen i familjen är stark. Elisabets bror kommer upp till Piteå från Umeå. De turas om att vaka över Gertrud. Dagarna i oro blir svåra att urskilja. Elisabets stora familj är på plats vid många tillfällen.

Gloria Nr 2 2018

– Min pappa dog 2009 så jag har varit med om att förlora någon nära tidigare. Jag såg honom efter att han hade somnat in. Den här gången med mamma var jag och min bror med hela tiden. – Jag var jätteorolig och förstod inte vad som hände. Jag ville hålla kvar mamma, men jag sade till läkaren att jag förstod att hon skulle dö. Jag förstod, men ville inte att hon skulle dö. Familjen avlöser varandra vid Gertruds sjukhussäng. Allt är inte bara oro. De tillåter sig att minnas, skratta och prata om annat, men det är oron som är starkast hos Elisabet. Samtidigt som hennes mamma ligger för döden är en av hennes döttrar med om en cykelolycka och hamnar på akuten. Tack vare att hon hade cykelhjälm gick det bra för dottern. Men oron och anspänningen gör att Elisabet behöver ett andrum. Personalen på sjukhuset föreslår att hon ska prata med Sjukhuskyrkan. – Nej, tänkte jag direkt. Jag är ju inte speciellt religiös. Jag tänkte: Vad ska vi prata om? Men jag förstod inte hur bra det skulle bli. Elisabet kände till Sjukhuskyrkan sedan tidigare, men hade ingen tanke på att vända sig till dem. – Man kanske har en del förutfattade meningar om att man bara ska prata om religiösa saker med dem. Elisabet fick kontakt med en av Sjukhuskyrkans diakoner och första samtalet lindrade en stor del av hennes oro.

”

Mamma och jag stod varandra väldigt nära.

Gloria Nr 2 2018

– Det kändes så skönt efteråt, för vi pratade om allt möjligt. Jag var så hemskt orolig och rädd. Man behöver inte vara rädd för döden, men jag var det. Och jag visste att mamma inte ville dö. Innan hon drabbades av blödningen i magen hade hon sagt att ”jag vet att jag är sjuk, men jag vill leva”, berättar Elisabet. Hon pratade med Sjukhuskyrkan två gånger under den sista tiden som hennes mamma levde. Samtalen kunde handla om Gertrud, Elisabeths eget liv, men också om hennes fem barn och barnbarn. För Elisabet gav samtalen möjlighet att lindra oron och rädslan. Hon fick prata om annat, men också lyfta de funderingar hon bar på. – Jag var fortfarande orolig och rädd, men det kändes skönt att få prata med Sjukhuskyrkan. Även om Elisabet förstod att mamma Gertruds liv var på väg att ta slut var hon mest orolig för själva ögonblicket när hon skulle dö. En del av rädslan har att göra med tidigare upplevelser. Elisabet var för ett par år sedan nära på att mista sin man i en hjärtinfarkt. Sista dagarna präglades av mycket smärta och ångest för Elisabets mamma. Hon fick morfin för smärtorna och sov djupt. – När hon tog sitt sista andetag tittade jag och min dotter på varandra. Vi väntade på ett till andetag, men det blev alldeles tyst i rummet. – Hon dog strax innan hon skulle ha fyllt 90 år. Det tycker jag att hon kunde ha fått fylla. Efter att Gertrud hade somnat in och familjen tagit farväl där hon låg nedbäddad i sjukhussängen, åkte alla

Gloria Nr 2 2018

FAKTA / ELISABET LINDKVIST • Bor: Näsudden, Piteå • Familj: Man, fem barn och 12 barnbarn. • Intressen: Vara med barnbarnen, hundarna och jobba i trädgården.

hem till Elisabet och hennes familj, tände ett ljus och satt och pratade vid köksbordet om vad de varit med om. Elisabet säger att hon är tacksam över att hennes mamma fick ett långt liv, men att saknaden är stor. Nu väntar en ny tid att orientera sig i. Hemma tänder hon ofta ett ljus bredvid ett fotografi av Gertrud och pratar med henne. Elisabet bär med sig minnesbilder från ett helt liv med mamma Gertrud och givetvis den sista veckan när familjen vakade tillsammans. Under veckan blev de väl omhändertagna av både personal på sjukhuset och Sjukhuskyrkan. Personalen beskriver hon som ”proffsig” och Sjukhuskyrkan som ”en god vän”. – De ska ha en guldstjärna som ställde upp. Varenda en. Jag skulle prata med Sjukhuskyrkan igen om situationen dök upp. Det var jätteskönt att jag fick den hjälpen. Diakonen på Sjukhuskyrkan blev en medmänniska. Text: Magnus Borg Foto: Maria Fäldt

Foto: Maria FĂ¤ldt

Vad tycker personalen? Gloria Nr 2 2018

”

Sjukhuskyrkan är ett jättebra komplement

Thomas Wallon, Sanna Gustafsson och Cecilia Ahnsäter arbetar på olika avdelningar vid Piteå sjukhus. Alla tre är övertygade om att Sjukhuskyrkan gör en märkbar skillnad. Inte bara i patienter eller anhörigas liv, utan även för vårdpersonal. Sjukhuskyrkan kontaktar de via sökare, och det är alltid någon som svarar. Som ambulanssjuksköterska är Thomas Wallon van vid akuta utryckningar. Det kan handla om dödsfall eller plötslig sjukdom. Han kommer många gånger in i människors hem i akuta situationer. – När jag känner att anhöriga är väldigt upprivna brukar jag fråga om de vill ha kontakt med Sjukhuskyrkan och det är många som tar emot hjälpen, säger Thomas. Många, men inte alla vill prata med Sjukhuskyrkan. Ibland vill patienter eller anhöriga hålla samtalen inom familjen, och en annan orsak är att det finns en uppfattning om att man måste vara troende för att prata med Sjukhuskyrkan. – Men Sjukhuskyrkans närvaro behöver inte vara av religiös karaktär, om man inte vill det. Framförallt handlar deras närvaro om ett medmänskligt stöd, säger Thomas. Samtalen kan förstås handla om existentiella frågor, men behöver inte vara så laddade heller. – Det är vanligt att samtalen är alldagliga. Ibland sitter Sjukhuskyrkan med patienter i tystnad, bara så att de inte ska vara ensamma, berättar Sanna Gustafsson. – Bara att hålla en hand kan göra skillnad, säger Cecilia Ahnsäter. Ambulanspersonalen måste ofta ta med sig patienten och lämna anhöriga. – Då känns det väldigt skönt att Sjukhuskyrkan är på

Gloria Nr 2 2018

plats, men det är även vanligt att Sjukhuskyrkan möter upp anhöriga på sjukhuset, säger Thomas. Han möter också Sjukhuskyrkan i stödjande samtal när behov uppstår. Vid några tillfällen under året agerar Sjukhuskyrkan samtalsledare för att hjälpa personal sätta ord på sina känslor. – Vid de här tillfällena får vi alla berätta i turordning om någon händelse. Det känns skönt att kunna dela med sig till Sjukhuskyrkan som är lite utomstående och att tillsammans som grupp få bearbeta vad man har varit med om, säger Thomas. – Sitter man i grupp är det uppenbart att vi alla känner olika, men med alla historier får man hela bilden. Gruppen stärks av samtalen. Möjlighet finns även att få enskilda samtal med Sjukhuskyrkan. – Vid plötslig spädbarnsdöd eller när barn dör eller blir väldigt skadade är det väldigt svårt även för oss som personal. Då är det bra att ha Sjukhuskyrkan som stöd. Personalen på den palliativa avdelningen 3A har också avlastande samtal med Sjukhuskyrkan. – Vi är väldigt duktiga på att prata i personalgruppen, men det är bra att ha en tredje part att prata med. Ibland kan det handla om en händelse som dröjt sig kvar som vi pratar vidare kring. Vi har ett ganska krävande jobb

och möter mycket sorg, då är det skönt att få prata med Sjukhuskyrkan. Det är en stor ynnest att ha den möjligheten, säger Sanna. – På avdelningen samlas också olika professioner en gång i veckan för en gemensam rond där vi pratar om våra patienter i turordning och identifierar eventuella behov hos den enskilde patienten. På dessa ronder så framkommer många gånger ett behov av kontakt med Sjukhuskyrkan. Cecilia arbetar på avdelning 2B där vården är inriktad på att hjälpa patienter med flera och ofta kroniska sjukdomar. Hon menar att Sjukhuskyrkan har en stark påverkan: – Framförallt för patienter som saknar anhöriga eller när anhöriga inte är så närvarande. De gånger jag har ringt efter Sjukhuskyrkan kan en patient ha legat för döden och inte haft en anhörig på plats, men velat ha någon vid sin sida. Men jag har även ringt efter Sjukhuskyrkan när patienter känt sig ensamma och känner behov av att prata. Personalen sitter förstås ner och pratar med patienter, men det är inte alltid tid finns. – Det kan också vara skönt för patienter att prata med någon som står lite utanför sjukvården, säger Cecilia. Sanna delar den uppfattningen och tror att det är bra

för patienterna att prata med någon som är lite mer objektiv. – Som vårdpersonal kommer vi nära, särskilt i de fall där patienter kommer tillbaka under en längre period. Man lär känna familjen och vet hur de vill ha saker och ting, men när Sjukhuskyrkan kommer finns det avsatt tid. Då kan inga larm bryta samtalet, säger hon. Det medmänskliga stöd som Thomas Wallon sett att Sjukhuskyrkan bidrar med i akuta situationer är något som märks även på de vårdavdelningar där Sanna och Cecilia arbetar. Cecilia har märkt på patienter som inte har lång tid kvar att de blir lugnare och slappnar av på ett annat sätt efter att de har fått prata med Sjukhuskyrkan. Behoven ser olika ut, men när patienter eller anhöriga har mycket frågor eller lider av oro eller ångest brukar personalen kontakta Sjukhuskyrkan. – Man går också på känsla och tänker att ”här skulle Sjukhuskyrkan kunna göra en bra insats, säger Cecilia. – För oss är Sjukhuskyrkan ett jättebra komplement. Nu när vi har det stödet vill vi absolut inte vara utan det. Situationen blir mer hanterbar för alla inblandade, säger Thomas. Text: Magnus Borg

Lär känna personalen och avdelningarna de jobbar på

THOMAS WALLON

CECILIA AHNSÄTER

SANNA GUSTAFSSON

• Ambulanssjuksköterska och sektionsledare på ambulans, en del inom akutsjukvården på Piteå sjukhus. Thomas har tidigare också arbetat inom intensivvården.

• Sjuksköterska på avdelning 2B. En akutgeriatrisk rehabiliteringsavdelning där vården är inriktad på att hjälpa multisjuka patienter.

• Sjuksköterska på avdelning 3A. En avdelning för vård i livets slutskede.

• Geriatrisk sjukvård handlar om akuta och kroniska sjukdomar som uppstår till följd av åldrande.

• Palliativ vård innebär behandlingar och stöd för att patienten ska kunna ha ett så bra liv som möjligt trots livshotande sjukdom.

Gloria Nr 2 2018

SÅNGGLÄDJE. Sune Nilsson och Anna-Lena Sandberg är två av Sjukhuskyrkans sångvärdar som vet hur betydelsefull sång och gemenskap kan vara när man drabbas av sjukdom.

Gloria Nr 2 2018

Betydelsefulla sångstunder Att sång och musik gör oss friskare och påverkar kroppen, både fysiskt och psykiskt, vet vi genom forskning. Därför är sång och musik vid sjukdom så betydelsefullt och en av anledningarna till att Sjukhuskyrkan varje vecka ordnar sångstunder på Piteå sjukhus. Sjukhuskyrkans personal ordnar regelbundet sångstunder på sjukhuset och varvar mellan avdelningarna. Inför varje sångstund går Sjukhuskyrkans personal runt på avdelningen, samtalar med alla patienter och bjuder in dem till sångstund. Vid sångstunderna är det alltid någon från Sjukhuskyrkan samt en musiker med tillsammans med volontärer eller sångvärdar, som de kallas. Och Sjukhuskyrkans personal tycker att sångvärdarna spelar en viktig roll. Sune Nilsson och Anna-Lena Sandberg är två av Sjukhuskyrkans sångvärdar. Sune, som har ett förflutet inom Sjukhuskyrkan, tvekade inte en sekund när han fick frågan om att vara med och hjälpa till på sångstunderna. – Jag har varit ordförande i en ekumenisk arbetsgrupp under en period när det fanns två sjukhuspräster, dels från Svenska Kyrkan och dels en som representerade frikyrkorna. Under den perioden arbetade Margaretha Hultén och Gunnar Burman som sedan efterträddes av Hans Marklund, berättar Sune. – Jag brinner för det här arbetet och vet, av egen erfarenhet, hur betydelsefullt det är med den gemenskap och trevliga stämning som blir under sångstunden. Det blir en stund som bryter den enformiga vardagen som blir när man är inlagd som patient på ett sjukhus. Erfarenhet av att själv vara patient delar Anna-Lena som kom i kontakt med Sjukhuskyrkans sångstunder via Sune. – Jag vet själv hur betydelsefullt Sjukhuskyrkans arbete är, både för patienter och personal så det känns värdefullt att vara en del av det. Att vara sångvärd är roligt och inte alls betungande säger de båda. – Vi är flera sångvärdar så vi är med en gång per månad. Vår uppgift är att stötta sången, hjälpa till om någon behöver hjälp, kanske att bläddra i sångbladet eller så

vill någon ha hjälp tillbaka till sitt rum. Det kan också kännas skönt för patienterna att det redan finns någon i samlingsrummet när de kommer. Dörrarna till patienternas rum är öppna så att de som inte kan eller orkar gå till samlingsrummet ändå får höra och njuta av sången. Antalet som är med på sångstunden varierar men oavsett antal sjunger man alltid. – En gång var det så fullt att alla inte rymdes utan fick sitta på stolar utanför samlingsrummet och sjunga med, berättar Sune. Folk strömmar till när de hör sången och vi märker att det känns viktigt att vara med. Varje sångstund avslutas med att någon delar några tankar om livet och sångvärdarna sätter sig ofta tillsammans med patienterna. – Vi samtalar om stunden, om sångerna och orden, vad det betyder och de tankar som väcks, berättar Sune. Det är välkända sånger och man får önska sånger från sånghäftet. Det är en bra blandning mellan psalmer och vanliga sånger, mellan gamla och nya. Man kan sjunga med, man minns och mår gott för stunden. Sune och Anna-Lena har båda erfarenhet av att ta hand om en anhörig som är sjuk. De blev ensamma ungefär samtidigt, delade sorgearbetet tillsammans och är i dag ett par. – Livet fortsätter, det är Guds gåva, säger Sune. – När man tagit hand om en anhörig en längre tid och sedan blir ensam tappar man en uppgift, berättar AnnaLena. Därför känns det så bra att få engagera sig och göra något som känns meningsfullt så förutom sångstunderna är vi också engagerade i Furubergskyrkan som volontärer. Sångstunderna på sjukhuset känns dock speciella, menar de. – Det är inte lätt att hamna på sjukhus, ingen vill egentligen vara här men tillsammans med Sjukhuskyrkans personal försöker vi skapa en trevlig stämning. Text och Foto: Sara Andersson

Gloria Nr 2 2018

Helgen efter midsommar hålls Öjeby kyrkmarknad 29 juni-1 juli, som bjuder på en stor variation av upplevelser. Här följer ett urval. stöd en god sak

hela kyrkmarknadshelgen

På kyrktorget utanför Margretelund finns hamburgare, kaffe och fika till försäljning. Årets insamling tillfaller Svenska kyrkans internationella arbete ”När fotbollen blir livsviktig”. Kampanjen har fokus på fotboll som livsviktig insats för barn och unga på flykt.

guidad visning av kyrkstuga 28

fredag 29 juni: kl 11.00, 13.00 och 15.00. lördag 30 juni: kl 11.00, 13.00 och 15.00. söndag 1 juli: kl 13.00 och 15.00.

marknadsgudstjänst

söndag 1 juli kl. 11.00 i Öjeby kyrka Nils Nordenstorm, Aron Nygren och Sommarkyrkan.

tova ditt eget busmonster i ull

fredag 29 juni kl. 12-16, kyrkstuga nr. 28.

Slöjdklubben bjuder in till aktiviteten “Tova ditt eget Busmonster i ull” med inspiration av Eva Öhrling från Norrbottens läns hemslöjdsförening.

marknadskonserter

fredag 29 juni kl. 16.00 i öjeby kyrka

Björn Larsson, baryton. Fredrik Ogéus, ackompanjatör.

lördag 30 juni kl. 16.00 i öjeby kyrka Maria Sidorova, harpa.

upplevelsevandringar

lördag 30 juni kl. 12.00 och 14.00. söndag 1 juli kl. 14.00.   Samling i Solanderparken. Följ med i berättelsen om kyrkstaden, kyrkmarknaden och alla de människoöden, sedvänjor och historiska händelser som utspelat sig här. Salighet och slagsmål, kyrkplikt och kärlek, dödsstraff och dop... Vi besöker kyrkan och visningsstugan, knackar på hos de som gör kyrkstaden levande idag och smyger på skuggor från förr bland gränder och gravstenar. Max antal deltagare: 25 pers.

Fler programpunkter i sommar

Fri entré till alla konserter

havsbadskyrkan

rönnskärsdagen

Havsbadskyrkan, mitt på Pite Havsbad, med program onsdag – söndag kl 19.00. Servering alla dagar. Mer information: www.havsbadskyrkan.se.

Traditionen fortsätter även 2018 med gudstjänst i det unika kapellet på Rönnskär. Medverkar gör Anna-Karin Jonsson, Stig-Roland Carlzon och Anette Jernelöf.

1 juli–5 augusti kl. 14.00 – 21.00.

piteå summer games 29 juni – 1 juli

Svenska kyrkan är med som en av många arrangörer i Mixed Zone. Pyssel, sång, rytmik för barn och tipsrunda för barn.

café 23

start 19 juni, kyrkcenter, nygatan 23

Ny mötesplats för alla åldrar med gemenskap i fokus. Våffelservering. Det finns tillgång till leksaker och spel. Välkommen 19/6, 3/7 och 10/7 mellan kl. 12.00-15.00.

Gloria Nr 2 2018

söndag 8 juli kl. 11.00.

våffelservering i öjeby kyrkstad

Våffelservering i Öjeby kyrkstad, en mötesplats utanför S:t Mary (tidigare Kyrkstadsmuseet). Öppet 18/7, 20/7, 25/7, 27/7, 1/8 och 3/8 kl. 12.00-15.00.

öppen kyrka med guidning

öppet 25/6-3/8 kl. 10.00-17.00.

Lär känna Pitebygdens kulturskatter genom att gå guidade turer i Piteå kyrka och Öjeby kyrka med kyrkstad.

Foto: Eva Öhrling/Emma Dahlbäck

sommarprogram

PROGRAM Öjeby kyrkmarknad

Hjälp Smulan! Under kyrkmarknaden kan barn gå på en äventyrsjakt i Öjeby kyrkstad. De får ett viktigt uppdrag att hjälpa Öjeby kyrkas kyrkråtta, Smulan, som har tappat bort sina vänner. Vännerna, Flisan, Pricken, Nosis och Tofsen gömmer sig någonstans i kyrkstaden och med hjälp av en karta får barnen fritt upptäcka kyrkstaden. Kanske vill vuxna också vara med… Så ta med dig dina barn, barnbarn, vänner och bekanta till kyrkmarknaden och på upptäcktsfärd i Öjeby kyrkstad.

Uppdrag

Hur?

Ta hjälp av kartan som du kan hämta i Kyrkstuga nr 28 och ge dig ut på en upptäcktsfärd i kyrkstaden. Kanske gömmer de sig i det gamla fängelset, i kyrktornet, i kyrkstuga nr 28 eller någonstans?

Diplom

När du hittat Smulans alla vänner går du till kyrkstadsmuseet, S:t Mary, och berättar. Smulan kommer att bli jätteglad och du får ett diplom för din duktiga och modiga insats.

Hitta Smulans fyra vänner: Flisan, Pricken, Nosis och Tofsen som gömmer sig någonstans i kyrkstaden. Gloria Nr 2 2018

Illustration: Sara Andersson/Karta: Katarina Töyrä

Gå på äventyrsjakt och hjälp Smulan hitta sina vänner Flisan, Pricken, Nosis och Tofsen som gömmer sig någonstans i kyrkstaden. Äventyrsjakten börjar i samband med Öjeby kyrkmarknad 29/6 och pågår till och med 3 augusti.

sommarutflykt

Bygdesonen

som blev ärkebiskop Oktober 1927 invigdes en fem meter hög minnessten i Långnäs för bygdesonen Nicolaus Olai Bothniensis. Gloria möter Erling Stenvall som intresserat sig för Bothniensis liv och får ta del av hans berättelse. 2017 firade Svenska kyrkan Reformationsår. Det var då 500 år sedan Martin Luther inledde kyrkans reformation genom att spika upp 95 teser på porten till Slottskyrkan i Wittenberg. Luthers reformation kom att förändra både kyrkan och samhället. Som ett led i Reformationsåret anordnade Piteå församling en bussresa till Långnäs och Bothniensisstenen. En minnessten som restes för 90 år sedan till minne av Nicolaus Olai Bothniensis. Med på denna resa var Erling Stenvall för att berätta om vem Nicolaus Olai Bothniensis var och varför denna sten restes till hans minne. Ärkebiskop Nicolaus Olai Bothniensis född omkring 1550 i Långnäs by och död i Uppsala 1600. Ordförande vid Uppsala möte 1593, vars beslut han beseglade med orden: ”Nu har Sverige blivit en man, och alla hava vi en Herre och en Gud.”

Så lyder inskriften på minnesstenen som restes den 8 oktober 1927. Under den högtidliga invigningen ska Natan Söderman sagt: ”Denne bygdeson har haft den största betydelse för den evangelisk-lutherska läran i Sverige och andra länder.” Vad betyder det? Erling berättar: Omkring år 1550 föds Nicolaus Olai Bothniensis i Piteå. Han är son till Olof Nilsson och brorson till Andreas Nicolai, prost och kyrkoherde i Piteå församling. Det finns frågetecken kring vart Nicolaus är född och uppvuxen. Men enligt flera bygdeforskare och författare finns berättelser och information som stöder att han är född i Kyrkbyn. Bland annat har hans pappa ett hemman i Långnäs, nära minnesstenens placering, och under sin studietid i Gävle kallar han sig själv för Långnäsbonius, innan han tar namnet Botniensis. Som 14-åring reser Nicolaus till Gävle för att studera på Vasaskolan, den skola som ligger närmast. Här studerar han i sex, sju år och är en flitig och duktig elev. Efter åren i Gävle reser Nicolaus till Rostock, Tyskland för vidare studier. Här blir han först inackorderad hos en professor i det hebreiska språket vilken influerade Nicolaus som så småningom själv blev professor i hebreiska språk och teologi. Under sina studieår i Rostock kommer han i kontakt med ramismen som ansåg att teologiska problem skulle lösas med bibelns hjälp. Katolska kyrkan ansåg att teologiska problem skulle lösas utifrån den grekiska filosofen Aristoteles (300 f.kr) åsikter om etik och moral. När Nicolaus återvänder till Sverige 1584 har han anammat ramismens idéer.

Foto: Sara Andersson

Han återvänder till ett Sverige som kantats av en orolig tid där stridigheterna långtifrån är över. Fram till år 1527 har Sverige den katolska läran för att sedan övergå till den evangelisk-lutherska läran. Men övergången gillas inte av alla, vilket tillslut leder fram till det berömda Uppsalamötet 1593 där Nicolaus Olai Bothniensis deltog. Oroligheterna handlar om den dåvarande kungen Johan den tredjes försök att införa en ny lära. Johan den tredje hölls under fyra år fängslad av sin halvbror Erik den fjortonde och studerar under den tiden teologi.

Gloria Nr 2 2018

• Rektor Uppsala Universitet.

Foto: Zandra Nilsson

NICOLAUS OLAI BOTHIENSIS • Domprost i Uppsala Stift. • Professor i Hebreiska språk i Uppsala och Stockholm.

• Professor i teologi i Uppsala. • Ärkebiskop (hann inte bli vigd före sin död). • Begravd framför altaret i Uppsala Domkyrka.

När han sedan blir kung 1568 utarbetar han, tillsammans med jesuiter, den Röda boken. Den Röda boken innehåller en ny liturgi där den protestantiska läran och den katolska läran sammanfogats. Boken möter ett stort motstånd hos Sveriges präster vilket Kung Johan gör allt för att kuva. De blir omplacerade till Sveriges utkanter, tappar sitt prästyrke eller fråntagna sina löner. Tillslut lyckas han införa den nya läran och 1577 godkänner prästerna den Röda boken. Nicolaus återvänder till Sverige. Han är beläst och behärskar tio språk. Han anställs av Kung Johan den tredje vid hans högskola i Stockholm. Skolan var ursprungligen en protestantisk skola men Kung Johan som infört den Röda boken vill att Nicolaus ska använda den i sin undervisning. Nicolaus protesterar och, enligt vissa källor, blir han häktad av Johan den tredje år 1589. Där hålls han fängslad fram till kungens död, november 1592. När kungen dör blir det bråttom att samla prästerskapet och komma överens. då den blivande kungen Sigismund är katolsk. Vilket innebär att katolicismen kan komma att återinföras i Sverige. Den första mars 1593 inleds det kända Uppsalamötet som pågår i två månader. Nicolaus Olai Bothniensis blir vald till mötets ordförande. På detta möte presenterar Nicolaus en avhandling, som han gjort i Rostock, som handlar om den heliga skriften, Bibeln. Avhandlingen innehåller 77 teser och sju av dessa teser tas upp som beslut på detta möte. Tre av teserna handlar om skapelsen, tre om kyrkans uppgift och en om tro och goda gärningar. Uppsalamötet sägs vara Sveriges viktigaste kyrkomöte där Nicolaus ska ha fört ett kraftfullt ordförandeskap och haft stor påverkan på mötet och beslutet att följa den lutherska bekännelsens väg. Genom beslutet kunde också Gustav II Adolf år 1629 ingripa i 30-åriga kriget och förhindra att hela norra centraleuropa blev katolskt. Det är därför som minnesstenen kom att resas i Långnäs och Natan Söderman uttala orden: ”Denne bygdeson…” Det finns mycket historia att upptäcka i vår närhet. Så varför inte passa på att göra en sommarutflykt till Långnäs och besöka Bothniensisstenen, som någon än i dag placerar blommor vid? Text: Sara Andersson

FAKTA / BOTHNIENSISSTENEN • Minnesstenen, invigs år 1927. • Den är bruten i stora Råberget, Öjebyn • Den är 1 m bred, 2 dm tjock, totalt 7 m hög med 4-5 m ovan markytan. Gloria Nr 2 2018

Ord på vägen

Foto: Maria Fäldt

En hållplats där ingen egentligen vill stanna Det var sommar, semester, barnen var lediga från skolan och de skulle tillbringa några veckor i sitt grannland Sverige. Spännande. Det skulle bli en sommar med många hållplatser, badplatser och campingplatser. Sverige är ändå ett vackert land! Men så händer det som inte får hända, det otänkbara. Det är en strålande vacker dag och hela familjen njuter av sol och bad. Plötsligt är den yngsta dottern borta. Föräldrarna blir alltmer stressade och försöker hitta henne bland alla barn som simmar runt i vattnet. Efter några minuter får någon se henne ligga livlös på botten. Hon dras upp på land. Livräddningsförsök sätts in. Även om det känns som en evighet så är ambulansen där på bara drygt tio minuter. Människor springer hit och dit. Mamma och pappa lindar in dottern i en handduk och lyfter över henne på en bår. I ilfart, med högt ljudande sirener, ger sig ambulansen i väg mot lasarettet. Det var där vi möttes. På intensivvårdsavdelningen. Flickans liv hängde på en skör tråd och Sjukhuskyrkan hade kallats dit som stöd för familjen. All tänkbar intensivvård hade satts in men rummet andades förtvivlan, maktlöshet, skuld. Hur kunde det bli så här? Vi samtalade, även om det var ett lågmält samtal. Orden kändes stappliga. Vi drack kaffe. Vi väntade. Och vi bad. Pappa önskade att vi skulle be tillsammans för deras dotter. Men orden i bönen kändes fattiga. Ändå var det fint att få göra det. Det var som ett förtvivlat rop på hjälp. För mamma och pappa var det viktigt. Och för mig! Senare förstod jag att de trots allt bar på en trygghet, en trygghet som var större än vad de just då kunde ge uttryck för.

till ett annat sjukhus. En ambulanshelikopter kom och hämtade flickan och mamma följde med. Pappa tog de andra barnen i bilen och skyndade efter. Innan de åkte kramade vi om varandra och jag gav honom mitt visitkort. Hör av dig! Jag vill gärna höra hur det går. Och jag kommer att fortsätta att be…

”

Det var där vi möttes. På intensivvårdsavdelningen. Flickans liv hängde på en skör tråd och Sjukhuskyrkan hade kallats dit som stöd för familjen. Det tog cirka två veckor innan jag fick en återkoppling. Flickan hade vaknat upp! Och läkarna kunde inte se att drunkningstillbudet gett henne några men. Livet hade återvänt och hela familjen var så obeskrivligt tacksamma. Ja, jag vet, det är inte alltid det slutar så här lyckligt. Men jag är så oändligt glad för deras skull, och glad att jag fick möta dem. Jag minns också att jag kände en stolthet över att få vara en del av en organisation som kunde möta dem i detta. Trots sommar och sol, trots semestertider och efterlängtad ledighet, så hade kyrkan inte tagit semester utan var beredd att vara den där hållplatsen som ingen egentligen vill stanna till på, men en hållplats som ändå är så oändligt viktig när det värsta tänkbara händer. Händelsen som beskrivs är anonymiserad.

Tillståndet var fortsatt oförändrat kritiskt. Timmarna gick och beslut fattades om att flickan skulle flyttas

Gloria Nr 2 2018

Mats Björk, kyrkoherde

Gloria frågar Enkät: Magnus Borg och Sara Andersson.

Vad brukar hjälpa dig när du har det tufft i livet?

Foto: Sebastian Pihlblad

Välkommen till S:t Mary S:t Mary är ett diakonalt arbete som handlar om att skapa möjlighet till arbetsträning och praktik för människor som av olika anledningar står långt utanför arbetsmarknaden. S:t Mary riktar sig till vuxna i åldrarna 18-65 år. I Piteå hittar du S:t Mary i gamla Kyrkstadsmuseets lokaler i Öjeby kyrkstad. Numera kallat Kyrkstadscaféet i S:t Mary-huset. Här erbjuds: praktik i vårt kyrkstadscafé. • bakning till caféet. • skaparverkstad där vi syr, stickar, stöper ljus. • möjlighet att ”jobbskugga” personal i församlingen.

CAFÉET ÄR ÖPPET!

Johan Eriksson, Piteå – Att prata om det, åka iväg och fiska för då får man tänka på något annat.

Alexander Arvidsson, Sundsvall – Nära relationer, min sambo och livskamrat, som jag alltid kan prata med om allt och min familj.

Mattias Lundberg, Munksund, Piteå – Jag har det väldigt bra för jag och mina närmaste polare är duktiga på att prata med varandra, det är öppna spjäll.

Isabelle Sarfati, Järfälla – Att prata om det med dem man vet man kan få hjälp av. Att härda ut, det ger sig ofta. Fundera kring vad jag själv vill och att komma ihåg att vara snäll mot sig själv.

MARY står för: • Meningsfullhet • Arbetsgemenskap • Rehabilitering • Yrkesstolthet Öppettider 20/6-15/8 måndag-fredag kl. 13.00-15.00. Projektledare: Anna-Sara Brännström, 0911-27 41 20

Nyhet!

Herregud & Co

www.facebook.com/herregudco www.instagram.com/herregudco eller www.adlibris.com

Nu finns en ny app för barn barn i förskoleåldern. I den kan du besöka en kyrka för att bland annat tända ljus, hälla vatten i dopfunten och måla ett kyrkfönster. I appen finns också tre korta filmer. Ladda ned den där appar finns! Gloria GloriaNr Nr32 2017 2018

Ta chansen och vinn:

1:a pris Överraskning från Heta Hyttan. 2:a och 3:e pris Fairtrade-produkter. Vinnarna presenteras i nästa nummer av Gloria samt på vår hemsida. Korsordstävlingen är till för alla förutom församlingens anställda och förtroendevalda.

Rätt svar

Skriv ner det du får fram i de färgade rutorna. Ditt svar vill vi ha senast 31 augusti 2018. Maila: pitea.info@svenskakyrkan.se Skicka till Piteå församling, Nygatan 23, 941 31, Piteå Märk kuvertet med ”Korsord”

Vi vann! Vi vill härmed gratulera vinnarna i korsordstävlingen i Glorias senaste nummer: 1:a pris Alice Ulltin, Arvidsjaur 2:a pris Naimie Svensson Holst, Malmberget 3:e pris Kurt Wikberg, Piteå

Facit Nr 1 2018