Gloria Jul 2014 by Piteå församling

tema

Gloria Piteå församlings tidning Nr 4. 2014

JUL

Julens olika nyanser: familj, musik, glädje och drivkraft

Olika perspektiv på julen

Välkommen! I det här numret kan du läsa om följande

Så är den här igen – julen. Kanske möter du den med glädje. Kanske känns den urvattnad och stressig. I det här numret av Gloria står musik i fokus, men vi berör även julen utifrån fler perspektiv. I ett samtal mellan Maria Gustafsson och Joakim Wallsten skildras julmusikens betydelse. Maria och Joakim resonerar bland annat kring traditionell julmusik och nyare julmusik. Du får också träffa Embla Andersson, 8 år, som får undervisning i att spela orgel och piano. Med Embla fylls kyrkorummet av ny musikalitet. En av hörnstenarna i församlingens musikverksamhet är körsången. Lennart Granström, 75 år, har sjungit i Piteå kyrkokör i 10 år. Lennarts historia visar att det vi ibland tvingas ge upp faktiskt kan komma tillbaka. Efter en operation var han utan musikaliskt utövande i närmare 30 år. Nu sjunger han varje vecka.

”Man får utgå från barnen”......................................................sid 3 Berättarstugan firar 20 år....................................................... sid 5 Julens musik väcker en längtan..............................................sid 6 Lennarts återkomst till musiken............................................sid 8 Embla spelar med glädje..........................................................sid 9 Ord på vägen........................................................................... sid 10

För julens program med gudstjänster och konserter se: www.svenskakyrkan.se/pitea

Följ oss i sociala medier!

Med julen skapas många förväntningar på glada familjestunder, men kanske ser familjen annorlunda ut än vad den gjorde för bara ett år sedan. För ibland tar livet oväntade riktningar och föräldrar går isär av olika skäl. I mitten hamnar ofta barnen. Hannah Bergstedt och Christer Lindström skilde sig tidigare i höst och berättar i en öppenhjärtig intervju om hur de får kommunikationen som rör deras barn att fungera. I det här numret får du också träffa Berättarstugan, en öppen mötesplats för män, som i år firar 20 år. Varje vecka träffas de och berättar historier. Julens berättelse är dock den största berättelsen av dem alla. Den är kristendomens kärna och sanning för människor över hela världen. Att Gud blir människa genom Jesus. Kanske är det för hisnande för somliga att ta till sig, kanske är det helt naturligt för andra. Kyrkoherde Helén Lundberg skriver i Ord på vägen om hur viktigt det kan vara att ibland att tappa huvudet inför Guds storhet. Trevlig läsning! Magnus & Sara

Piteå församling på Facebook www.facebook.com/piteaforsamling

Piteå församling på Instagram piteaforsamling

Kyrkoherden på Twitter @herdenipite

Gloria

Gloria är Piteå församlings församlingstidning som utkommer fyra gånger/år. Gloria delas ut som samhällsinformation till alla hushåll i Piteå församlings geografiska område. Omslagsbild: Emma Larsson

Gloria Nr 4 2014

Ansvarig utgivare

Helén Lundberg, kyrkoherde

Redaktörer

Sara Andersson, informatör Magnus Borg, informatör

Tryck

RC Tryck

Piteå församling

Nygatan 23, 941 31, Piteå Växel: 0911-27 40 00 Öppettid vardagar: 08.00-16.00 Lunchstängt: 12.00-13.00 pitea.forsamling@svenskakyrkan.se

”Man får utgå från barnen”

Hannah Bergstedt och Christer Lindström Hannah Bergstedt, 37, riksdagsledamot. Christer Lindström, 41, ordförande för Teknikoch servicenämnden vid Piteå kommun och fotograf. Tillsammans har de två barn, Saga och Tova.

En klassisk bild av julen är att familjer samlas. Men för föräldrar som separerat eller skilt sig är gemenskapen inte alltid självklar. Hannah Bergstedt och Christer Lindströms skilsmässa gick igenom i höstas, men julen fortsätter de fira på samma sätt – tillsammans. Gloria Nr 4 2014

”

Eftersom vi inte är i konflikt med varandra känns det naturligt att vara tillsammans.

- Hannah

Vi möter Hannah Bergstedt och Christer Lindström på Swensbylijda en dag i november. Här gifte de sig för sju år sedan. Platsen är förstås speciell för dem, men inte helt synonym med deras bröllop. Christer brukar fotografera här ibland och Hannahs farfar var drivande i att bygga upp hembygdsområdet. Hannah och Christer träffades julen 1996 och gifte sig 2007. Precis som de flesta par gick de in i äktenskapet med övertygelsen om att det skulle hålla för evigt. De har två barn som idag är 12 och 14 år. Januari 2012 separerade de och Christer flyttade till en lägenhet i stan. – Vi försökte från början genom familjerådgivning. Vi hade ändå varit tillsammans så länge och tyckte det var värt att söka hjälp, säger Hannah. – Familjerådgivningen hade en funktion för oss, särskilt när det var som jobbigast. Vi fick ett frirum där vi kunde prata, säger Christer. Hannah instämmer och menar att rådgivningen lättade på skulden om att separationen skulle vara någons fel. – Den gav perspektiv på varför vi hade glidit isär, men också insikt i om varför vi kunde vara bästa vänner men inte i en kärleksrelation, säger hon. Sedan separationen har Hannah och Christer turats om att bo med barnen i huset. Hannahs uppdrag som riksdagsledamot på heltid har också inneburit att de fått hitta egna lösningar som passar just dem. Den senaste tiden har de flyttpackat och det gemensamma livet i huset i Svensbyn får snart ett definitivt slut. De söker sig båda in till stan, men kommer att bo bara 800 meter från varandra. Separationen och senare skilsmässan var inte konfliktfylld, men sorgsen och tung för båda. Inte heller idag finns några konflikter mellan dem. De pratar nästan varje dag om framförallt barnen. – Det är en hel del praktiskt som ska styras upp och tidsplanering som ska göras, säger Christer. Genom skilsmässan har de månat om vänskapen, en strävan de har även för framtiden. – När jag är ledsen eller när det är jobbigt ringer jag Christer, säger Hannah. Deras ibland skilda åsikter om barnen leder inte heller till osämja. – Det går bättre nu. Vi har en bättre relation nu än när vi var gifta, säger Christer. – Vi är ju bara människor och kan ha ganska pressade liv emellanåt, men ibland kan den egna känslan av att inte vara närvarande påverka, att känslan av otillräcklighet spiller över på den andra, säger Hannah som känner stor förtröstan i Christers goda egenskaper som

Gloria Nr 4 2014

förälder och är väldigt tacksam över att det är just honom hon fick barn med.

Både Hannah och Christer är uppvuxna i vad de kallar kärnfamiljer med föräldrar som fortfarande är tillsammans. Som ensambarn i sina respektive familjer upplevde de julen som oerhört positiv och trygg. Familjen stod alltid fokus. När deras gemensamma barn föddes ville de ge barnen samma jul som de själva upplevt. Genom åren har julfirandet ägt rum antingen hemma hos Hannahs föräldrar eller hos Christers föräldrar. I år har de inte bestämt var själva julfirandet ska hållas, men fira tillsammans ska de självklart göra. Med julen följer en bild om gemenskap, men i många familjer är den bilden sprucken. Att planera julen kan också vara upphov till osämja bland skilda föräldrar, eftersom båda vill tillbringa största delen av julhelgen med barnen. För den förälder som hamnar ensam blir också julhelgen extra lång. – Julen bygger mycket på bilden av familjelyckan. Om man inte kan fira tillsammans vill båda ha med sig barnen, säger Christer som också menar att stora förväntningar på julen kan vara hämmande. – Det skulle vara rätt jobbigt att vara ensam på julafton utan barnen, för åtminstone hos oss är det centralt att få vara tillsammans. Och kan man inte vara det längre på grund av konflikter eller nya relationer är det förstås jobbigt, säger Hannah och menar att även med Christers nya relation har det för henne varit viktigt att hitta sätt att vara tillsammans, om det är vad alla vill. – Man får utgå från barnen. I grunden är det deras högtid och då ska man samla de människor som betyder mest för dem, säger Christer. – Eftersom vi inte är i konflikt med varandra känns det naturligt att vara tillsammans. Vem man är släkt med eller inte har inte betydelse. Gemenskapen ligger i att man tycker om varandra, säger Hannah. I det stora hela menar Hannah och Christer att barnen alltid ska komma först, även om det innebär att kompromisser ibland måste göras. – Ibland får man göra avkall på sina egna behov, säger Christer. – Även om vi hade gjort varandra illa är det viktigt att hitta en lösning som är bäst för barnen, menar Hannah och tillägger: – Allt annat är föränderligt. Det kan också relationer vara, men känslorna för ens barn är förhoppningsvis det absolut viktigaste. Text: Magnus Borg Foto: Emma Larsson

Fin gemenskap män emellan

Berättarstugan

20 år 1994-2014

Varje tisdag träffas män i Berättarstugan på Kyrkcenter. Berättarstugan som i år firar 20 år. Berättarstugan startade 1994 av Annika Norberg på förslag av Torsten Nilsson. Torsten hade besökt en kyrka i Stockholm där en liknande verksamhet fanns. Berättarstugan startades och 20 år senare är det fortfarande en aktiv grupp som träffas varje tisdag. – Vi är mellan åtta och femton män som träffas varje gång. Vi kan prata om precis vad som helst, men vi undviker politik och religion, berättar Agner Öberg, som är en av de som varit med längst. Det finns ingen fast form för Berättarstugan. Man kommer när man vill och kan. Henry Björk, en av de nyare deltagarna berättar att det finns förslag på tema och ämnen att tala om, men att de oftast spånar och berättar fritt. – Varje ny deltagare får presentera sig och berätta vilket yrke man haft, berättar Henry Granberg, som likt Agner är en av de som varit med i gruppen längst. Efter ungefär en timmes berättande har de andakt och fika med de andra tisdagsgrupperna. I fall det någon gång skulle finnas lite att tala om har de en bok tillhands. Den nuvarande boken är Norrbotten – värt en resa, som funnits med i flera år. De har dock bara kommit halvvägs, för i det här gänget blir det sällan tyst. Agner berättar att många varit med i flera år men att det hela tiden kommer nya deltagare. Två som är med för första gången är Mahmoud Ahmed och Hugo Einar Töyre.

– För mig är den sociala biten en viktig del, det är väldigt trevligt och givande att träffas och prata, berättar Malte Lejnehed, som har arbetat som polis och mött många människor i sitt yrke. Trots sin vana att träffa människor har han aldrig umgåtts på det här sättet. För Henry Björk var Berättarstugan en möjlighet att lära känna nya människor. – Jag är relativt nyinflyttad och upplevde att det var svårt att komma in i Piteå. Det var ingen som hälsade på mig på stan, berättar han och säger att han idag har fått flera ansikten att heja på. Henry Granberg följde från början med sin svägerskas 90-åriga far till Berättarstugan. – Hon var rädd för att han skulle köra, men det var ju oftast han som körde, avslöjar Henry och skrattar. I Berättarstugan lyfts minnen, erfarenheter och livsvisdom och näst äldst i gänget är Sven Ericsson med sina 92 år. Berättelserna varierar mellan bland annat helikopterjakt i fjällen, fredagens Skavlan, hur kvinnor behandlas i världen och om Lundkvist Fiskeflyg. När det är dags för avslut dyker namnet Harald Castfelt upp. Agner berättar att han var med under åren 1994-2009 och missade bara en gång. Flera skrattar igenkännande och bekräftar att de, likt Harald, tycker om att gå hit - för en fin gemenskap män emellan. Välkommen om du också vill vara med!

Text: Sara Andersson

Hugo-Einar Töyrä, Mahmoud Ahmed, Henry Björk, Agner Öberg, Henry Granberg, Sven Ericsson, Malte Lejnehed. Gloria Nr 4 2014

Julens musik väcker en längtan När julen närmar sig börjas den spelas - i våra kyrkor, på skolor, i köpcentrum och i våra hem. Julmusiken är lika självklar som adventsstaken, luciatåget och julgranen. Och kanske är det julmusiken som skänker oss mest julstämning? Möt Joakim Wallsten och Maria Gustafsson som båda har musik som yrke. Joakim är musiker, sångare, låtskrivare och musiklärare på Strömbackaskolan. Maria Gustafsson är musiker, körledare, orgellärare och organist i Piteå församling. För en musiklärare och kyrkomusiker startar julen väldigt tidigt. Redan i oktober börjar musikklasserna på Strömbackaskolan öva till luciafirandet. I början av november, direkt efter allhelgonahelgen, börjar körerna öva inför första advent i kyrkorna. Eftersom de startar så tidigt brukar de känna sig lite ”mätta” när det börjar närma sig jul. Julstämningen de får hinner både komma och försvinna flera gånger fram till jul. – Den enda julmusik jag lyssnar på hemma är gammal traditionell julkörsmusik, berättar Joakim, som tidigare sjungit i Erik Westbergs kör. Men vad är egentligen populärast, traditionellt eller nytt? Joakim berättar att han tidigt lärde sig att

Gloria Nr 4 2014

människor, vid högtider som jul och lucia, vill ha det traditionella. – Jag lärde mig den hårda vägen, säger Joakim och berättar att lucia är lite speciellt för musiklärare. Det är då man liksom ska visa vilken bra musiklärare man är, säger han och skrattar. Han minns sitt första år då han som ny, överambitiös musiklärare, ville förnya julen och julfirandet. Han insåg dock snabbt att det inte var vad folk ville ha. Maria upplever också att det traditionella är viktigt. – I kyrkan skiljer vi på jul och advent, berättar hon. Vi övar och sjunger adventssångerna först, och sedan vid tredje advent övergår vi till julsångerna. Körmedlemmarna både förväntar sig och vill ha det traditionella. – När jag någon gång försökt variera och förnya har jag mött motstånd, berättar hon. Julmusiken är viktig, det är något i julens budskap som berör människor, säger hon, kanske den lilla bebisen i krubban.

”

Julmusiken ringar in julens alla känslor Joakim tror att det kan handla om att julen är lättare att förstå än till exempel påsken. – Det är lättare att förstå att vi firar att Jesus föds, istället för att fira hans död och uppståndelse. Och än idag har vi, i vårt samhälle, en kristen grundsyn med en folklig kyrka. Och julen är, enligt Joakim, en folklig tradition där skolan och kyrkan är viktiga traditionsbärare. Framförallt idag när många inte vet att de flesta klassiska julsångerna faktiskt är psalmer. Ibland har det hänt att någon elev tycker att sångerna i luciatåget är för religiösa, berättar han, men tror att det mer handlar om att texterna är svåra att relatera till. – När vi sedan samtalar om dem så brukar det aldrig vara några problem, säger Joakim. Under alla sina år som musiker, i kyrkan, har Maria bara varit med om en händelse där sångvalet väckte reaktioner. Hon arbetade i en mindre församling där kyrkoherden inte tyckte om att skolbarnen sjöng Rudolf med röda mulen i skolans evenemang i kyrkan. – Det hör dock till ovanligheterna att någon reagerar på ett sångval, säger Maria. – I skolan ska det alltid finnas med nåt ”spex”, berättar Joakim, men det behovet finns inte i kyrkan. I kyrkorummet kan man bara njuta av lokalen och den fina stämningen rummet ger, det behövs inget spex där. I gallerior och köpcentrum spelas julmusik inför jul. Det är nya versioner av äldre sånger men också nya kommersiella låtar. Finns det risk att de traditionella psalmerna och sångerna byts ut? De nya sångerna är, enligt Maria och Joakim, nästan 10-20 år. Det visar att det tar tid innan en sång blir traditionell. De upplevs nya väldigt länge. – Som exempel sjunger vi, i skolan, ibland nya sånger som ”So this is Christmas” med John Lennon. Det är svårt att bryta vanor och traditioner.

– En del låtar skapar en känsla direkt och då har den potential att bli en klassiker, menar Maria. Det ska liksom väcka en känsla, som kan bero på både text, budskap eller toner. Maria förklarar att det nog är därför det är svårt för hennes körsångare att byta ut någon sång. Det är så mycket känslor förknippat med julsångerna. Maria och Joakim konstaterar att det i grunden nog handlar om en inre längtan. Joakim berättar att kollegor brukar säga att de går och ser luciatåget för att komma i julstämning, och det lyckas! – Ja musiken slår an en sträng inom människan, det finns en längtan efter något mer än det vi kan se, en längtan efter det andliga, tror Maria. Och musiken väcker det själsliga till liv. – Julmusiken ringar in julens alla känslor. Musiken blir som en spegel som träffar rakt i hjärtat och väcker minnesbilder från mitt livs jular, menar Joakim. Ett av hans bästa julminnen är från skolan. – Det var fredagarna före jul när fröken tände ljus, läste nån julsaga och vi barn skalade clementiner, minns han. Maria känner igen sig och minns: – Ja, man släckte ned och det var alldeles tyst. Man fick göra en egen ljuslykta och ta med sig ett ljus hemifrån. Och så sjöng vi. Det är ett minne som jag tror att vi är många som delar, ett fint minne som skapade en otrolig julstämning. Joakim passar på att avslöja en längtan, en dröm han burit med sig – att någon gång få sitta i en tom kyrka, höja volymen och sedan bara släppa loss på orgeln. Maria skrattar och välkomnar honom till kyrkan. Kanske kan detta möte resultera i att Joakim får sin längtan och dröm uppfylld, vem vet?

Text: Sara Andersson Foto: Emma Larsson

Gloria Nr 4 2014

Lennarts återkomst till musiken Foto: Emma Larsson

Med sin basstämma utgör Lennart Granström en stark fyllnad i Piteå kyrkokör. Musik är en stor del av hans liv, men bakom honom ligger en musikaliskt torftig period på 30 år i stort sett utan musik. Lennart Granström kommer till Piteå kyrkokörs övning en kylslagen tisdagskväll. Först blir det uppvärmningsövningar för både kropp och röst. – Det viktigaste är att få igång bukandningen, säger han. Sedan drygt 20 år tillbaka sjunger Lennart i kör, varav de senaste 10 åren i Piteå kyrkokör som består av cirka 30 sångare. Genom åren har det blivit många andra körer och projekt i olika sammanhang för Lennart, bland annat har han sjungit i Skellefteå manskör och i Sankt Olov församlings kyrkokör. Lennart tycker särskilt om att sjunga klassiskt material, men säger att sångerna inte behöver vara så ”märkvärdiga”. – Det viktigaste är att det är snygga harmonier. Idag är körsång en viktig del av Lennarts vardag, men det musikaliska utövandet har inte alltid varit en självklarhet. När Lennart var 20 år opererades han för en hjärntumör. Under studieåren i de senare tonåren hade han känt på sig att något inte stod rätt till i kroppen. När han låg i lumpen blev läget akut. Operationen lämnade komplikationer under flera år och gav följder som påverkar honom än idag. Kroppen har begränsad finmotorik och koordination, vilket i hans fall påverkar balansen. Han har även lätta svårigheter med att prata. Att sjunga är lättare.

Vill du vara med? Körer i Piteå församling: Infjärdens kyrkokör, Piteå kyrkokör, Vi vill sjunga-kören, Öjeby kyrkokör, Sofiakören, Furubergskören och flera barnkörer. Ring 0911-27 40 00.

Gloria Nr 4 2014

Efter operationen följde en period på närmare 30 år nästan helt utan musik. – Från början grejade jag ingenting. Jag förlorade också en del tidiga minnen. Och jag kunde inte spela fiol längre. Men varför ska man sörja, det kanske finns något annat som vaknar till liv, säger Lennart. – Det är ingen sorg att inte kunna spela fiol, men att sjunga i kör är ett väldigt bra substitut. Lennarts stora musikaliska kärlek var just fiolen. På den lärde han sig att spela rent och läsa noter. Fiolspelandet var ett resultat av det tidiga musikintresset. Som liten pojke följde han gärna sin mormor och morfar till kyrkohelger i Öjebyn. – Det var lite märkvärdigt för mig att komma och lyssna på orgelmusik. Det var jag väldigt fängslad av. Det var liksom då jag kände att musikintresset klickade till.

När han var 9 år kom han via EFS (Evangeliska fosterlandsstiftelsen) i kontakt med en verksamhet som plockade upp lovande musikaliska talanger och satte dem i nya sammanhang med vuxna musiker. De nya konstellationerna som Lennart hamnade i fick honom att växa musikaliskt och han sökte nya intryck ständigt. I tonåren ställde han upp och spelade i olika musikaliska grupper. Han minns ett rikt musikliv, bland annat genom Framnäs folkhögskola. Från ett variationsrikt musikliv till ett tomrum efter operationen. Lennart fick gå hos en talpedagog som hjälpte honom att få igång talet. Han fick också mycket hjälp av sin fru, som var mycket musikalisk. – Hela tiden längtade jag tillbaka till musiken, men det dröjde länge. Förändringen kom några år efter att Lennart fyllt 50 år och familjen var bosatt i Skellefteå. Lennart var då aktiv i Anderstorpskyrkan. Det musikaliska utövandet hade kommit tillbaka i liten skala och Lennart fortsatte att söka sig till fler sammanhang och personer, bland annat till körledaren Håkan Lantzén. Lennart beskriver åren med honom, och med Sankt Olovs församlings kyrkokör, som betydelserika. Han tränade upp sin

förmåga och ser uppsättningarna han var med om av Händels Messias, Mozarts Requiem och Bachs Magnificat som höjdpunkter i sitt musikaliska liv. Nu har han sjungit drygt 20 år i kör och känner sig hemma i Piteå kyrkokör. Den torftiga perioden som han har bakom sig är en stark kontrast till det liv han har idag med regelbundna körövningar. Musikutövandet idag är snarare en återkomst till musiken. För den som vill börja sjunga i kör tycker Lennart att det är viktigt med en positiv omgivning som stöttar från start. Förebilder som kan lära ut om klang, harmonier och nödvändigheten att smälta in när situationen kräver det, är också viktigt. Rytm och inlärning är också centralt i musikutövande, men även behovet att repetera och att lyssna in varandra, tycker Lennart. – Alla har sina unika stämmor, men tillsammans handlar det om att skapa en stark gemenskap. Körsång i allmänhet tycker han ska vara lekfull men ändå seriös. För en ny körsångare kan sammanhanget kännas för stort eller för ovant. – Alla kan pröva att ta ett första steg. Inom kyrkan finns oerhört duktiga körledare, säger Lennart. Text: Magnus Borg

Embla spelar med glädje Embla Andersson från Svensbyn får orgelundervisning en gång i veckan i Piteå kyrka. På lektionerna övar hon in nya stycken för orgel, piano och sång. – Man får så mycket energi när man går in i kyrkan, säger hon. Embla Andersson, 8 år, kommer förväntansfull till sin lektion i Piteå kyrka. Hon tar först plats vid pianot nära altaret och sedan fortsätter lektionen på läktaren där orgeln står. Orgelundervisningen för barn i Piteå församling är en del av den fria musikundervisningen som Svenska kyrkan erbjuder. Syftet är att barn ska få förkovra sig och hämta inspiration. På sikt är målet även att rekrytera nya musiker och organister till församlingarnas musikverksamhet. Embla har lektion med musikern Maria Gustafsson en gång i veckan, men övar nästan varje dag hemma. Familjen har både piano och elorgel. – Det roligaste är att jag får lära mig så många nya låtar, och att jag får träffa Maria, säger Embla. På omvägar fick Emblas mamma, Agneta Andersson, höra om Piteå församlings orgelundervisning. Hon tyckte att undervisningen skulle vara en bra start för Embla. Gloria Nr 4 2014 9

Nu har det gått två och ett halvt år sedan Embla började spela. Framförallt är det orgeln som intresserar henne. Sedan en tid tillbaka övar hon vid varje lektion på ”Trollmor”. Ett svårt stycke, tycker Embla, eftersom hon spelar med både händer och fötter samtidigt. Lektionerna varar ungefär en halvtimme, men anpassas även efter Emblas ork för dagen. En del bus blir det också, bland annat när Embla klättrar in i orgeln där det finns blindklavar som går att spela på. De används framförallt när orgeln ska stämmas. Övning, undervisning och skratt. Så kan en lektion i orgelundervisning sammanfattas. – Det finns undersökningar som visar att det är väldigt utvecklande för barn att hålla på med musik, säger musikern Maria Gustafsson, som utöver Embla har ytterligare två orgelelever.

FAKTA: FRI MUSIKUNDERVISNING Svenska kyrkans fria musikundervisning vill ge möjlighet att förkovra och utveckla barnens musikaliska kompetens.

Källa: Kyrkomusikernas riksförbund (KRM)

Text och foto: Magnus Borg

Ord på vägen Ibland tänker jag att jag är från en annan tid. Hemma i byn där jag växte upp var julen laddad med förväntan. Fem syskon var vi och spänningen inför julafton var stor. Före julklapparna fick vi sätta oss ner och lyssna på julevangeliet från Lukas andra kapitel. En känsla av högtid gav det. På annandagen åkte hela släkten till en av farbröderna och då skulle det sjungas! Fastrar, kusiner och farbröder satt i trappen och på övervåningen där pianot och orgeln stod. Alla sjöng för glatta livet. Jag har färdats en lång väg från de minnen jag berättar här. Det har gått 50 år och mycket är annorlunda nu. Släkten bor så vida omkring. Det är inte lika lätt att träffas, inte ens vid de stora helgerna. Ofta är jag och min man ensamma till jul eller så kommer både barn och barnbarn hem som i år. Då får vi, morfar och mormor, ge de traditioner vidare som vi uppskattar och vi får införliva nya traditioner som barnen och barnbarnen har tagit till sig. Går det ha pizza på julbordet? Mannagrynsgröt? Visst går det. I fokus står istället julfirandets kärna – kärleken. Jag har som sagt färdats långväga både i mitt privatliv och i mitt yrkesliv sedan de första jularna som barn. Och min resa fortsätter. I februari 2015 börjar jag som domprost i Västerås, en förändring som känns både omvälvande och intressant. Glädjen är förstås mycket stor att få bo nära dotter och våra barnbarn! Alla befinner vi oss på olika resor, både inre och geografiska resor. Josef och Maria färdades en lång väg till Betlehem. De fick sedan färdas ännu längre och bli flyktingar, för sitt barns skull. De hamnade i Egypten innan de senare vågade sig tillbaka till Nasaret. Än idag flyr människor runt hela världen och vi som bor här, i ett tryggt land, kan få öppna upp våra hem för dem som saknar vad vi äger i överflöd.

Gloria Nr 4 2014

Den är central både i dopundervisningen och med tanke på den framtida rekryteringen av kyrkomusiker.

Storheten i julens budskap är något att förundras över. Det påminner mig om en händelse för flera år sedan när några barn och vuxna bar på figurer till krubban. Joseffiguren råkade falla i golvet. Det gick så illa att Josef tappade huvudet och det trillade iväg. Stor förvåning utbröt, vart tog huvudet vägen? När huvudet åter var hittat fick vaktmästaren komma med lim så att krubban kunde byggas ihop i sin helhet. Ibland behöver vi nog bildligt talat tappa huvudet inför vad som sker i julens budskap. Att Gud blir människa och föds som en liten bebis är ofattbart. Varje jul berättas det och varje dag är det en verklighet. I Lukas 2:10-11 står det: Men ängeln sade till dem: ’Var inte rädda. Jag bär bud om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.’ Julottan ska jag och maken fira i Gråträsk kapell klockan 8.00. Vi åker hemifrån efter 5.00 på juldagsmorgonen och kommer att få se hur mörkret sakta viker undan och hur marschallerna lyser upp vägen till kapellet. Det blir den sista julottan för mig i Piteå församling, nästa år firar jag julen i Västerås. Jag ber till Gud att mörkret ska vika undan och att omsorgen om varandra ska få växa. Gud välsigne Piteå och må julen få betyda omsorg. Helén Lundberg, kyrkoherde

Tisdag 6 januari 2015 håller Helén Lundberg sin avskedspredikan i samband med högmässan kl. 11.00 i Öjeby kyrka.

Gloria frågar... Vilken julpsalm eller julsång förknippar du med jul?

Julkampanjen 2014 Årets julkampanj ”Låt fler få fylla fem” handlar om barnadödlighet. Varje år dör närmare 7 miljoner barn som inte hunnit fylla fem år. Julkampanjen från Svenska kyrkans internationella arbete vill synliggöra problematiken med barnadödligheten och skapa bättre förutsättningar för länder runt om i världen där barnadödligheten är stor.

Sonja Nordqvist, Piteå – Nu är julen här och

Alexander Torgeby, Bergsviken – Nu är det jul, här i

vi har den så kär, trots alla besvär, som vi sjöng hemma i mitt barndomshem.

vårt hus, den påminner om stämningsfull sång från min barndomstid.

Karl-Olof Berglund, Piteå – Stilla natt, är en psalm

Linda Carlsson, Piteå – Nu tändas tusen jule-

Paketinslagning Kom och gör skillnad och slå in dina julklappar i Gallerian till förmån för Julkampanjen. Lördag 20/12 kl 10-17 Söndag 21/12 kl 12-17 Måndag 22/12 kl 10-20 Tisdag 23/12 kl 10-19

som jag tycker ger stämning.

ljus, den ger mig en lugn och harmonisk känsla.

Emma Casselgren och Felix, Alvik – Nu tändas tusen

Urban Holmdahl, Piteå – Jul, jul strålande jul,

Nytt på kyrkogårdarna

Utveckling för minneslund och askgravlund på Hedens begravningsplats i Böle pågår. Arbetet kommer att fortsätta under 2015. En minneslund är en gemensam grav där gravsättningen av askan sker anonymt, bland annat får inte anhöriga vara med när askan strös ut eller grävs ned. Platsen för askan markeras inte. En askgravlund liknar minneslund men anhöriga har rätt att närvara vid nedgrävning av askan.

Enkät: Anders Lindström

Under hösten har en viss utbyggnad av bevattningssystemet på nya delen av Öjeby kyrkogård utförts. Utbyggnaden innebär att fler ytor på kyrkogården kan nås av bevattningssystemet. Kyrkogårdarna arbetar återkommande med att utveckla bevattningssystemet så att bevattningen blir jämnt fördelad.

juleljus, den spelades när jag var liten på en LP-skiva där Agnetha Fältskog sjöng. Då var det jul.

en julsång som vi spelade på saxofon tillsammans med våra barn vid julbönen på Bönhuset i Böle. När den spelades då var det jul. Det ger varma härliga minnen.

Gloria Nr 4 2014

Facit Nr 3, 2014

Ta chansen och vinn:

1:a pris Vacker ängel i glas 2:a och 3:e pris Fairtrade-produkter Vinnarna presenteras i nästa nummer av Gloria samt på vår hemsida. Korsordstävlingen är till för alla förutom församlingens anställda och förtroendevalda.

Rätt svar

Skriv ner det du får fram i de gula rutorna. Ditt svar vill vi ha senast 9 februari 2015. Maila: pitea.info@svenskakyrkan.se Skicka till Piteå församling, Nygatan 23, 941 31, Piteå Märk kuvertet med ”Korsord”

Vi vann!

DU behövs!

VIP-HÖRNAN

Att engagera sig som volontär ger gemenskap, nya vänner, uppskattning, inbjudan till gemensamma aktiviteter för volontärer, med mera. Bli en VIP! (Volontär i Piteå församling). På www.svenskakyrkan.se/pitea kan du läsa mer om aktuella volontäruppdrag och även verksamheten.

”

Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund... Till sist...

Vi vill härmed gratulera vinnarna i korsordstävlingen i Glorias höstnummer: 1:a pris Ulla Franzén 2:a pris Jennie Johansson 3:e pris Kristina Dahlberg

...vill vi ge en Gloria till föreningen Lilla Hjärtat som har ett stort hjärta för att hjälpa behövande barn och barnfamiljer i Piteå med omnejd. Lilla Hjärtat är sprunget ur tanken om att vi alla kan göra något för vår nästa. Tillsammans gör vi skillnad!