Essä
FÖRDJUPA DIG
Varför essän? Vi vill lyfta fram ny och spännande forskning. Uppsatser och avhandlingar skrivs för fullt på Stockholms universitet, men ofta hamnar de i dammiga arkiv. Har du nyligen forskat klart eller skrivit en uppsats? Hör av dig till oss: gaudeamus@sus.su.se
Ölen i gräset Sommar och sol. Öldrickandet intar Stockholms parker, men alkoholkonsumtionen kan också upplevas som störande. Vem har rätt till Stockholms parker? Vem bestämmer när öldrickandet går från trevligt till störande? Kulturgeograferna Jonas Bylund och Andrew Byerley undersöker saken i ett pågående forskningsprojekt. Av jonas bylund och andrew byerley (text) sophie atkins (illustration)
N
ågra grabbar i en park säger ”Shit, det är snuten” och halsar sin öl på momangen. Denna kortfattade och inte ovanliga situationsbeskrivning lämnar Södermalmspolisen på sin Facebook-sida mot slutet av april 2013. Statusuppdateringen inleds med: ”Strålande sol och härligt väder, samt glada konstaplar, ledde till att de allra flesta möten skedde helt friktionsfritt och sällan har det skådats så många glada miner när man berättat för folk att deras medhavda alkohol kommer hällas ut.” Så när polisen skriver ut böter om 500 kronor till de halsande grabbarna är båda parter lika glada och trevliga mot varandra. Södermalmspolisen berättar inte vilken park det handlar om men det skulle kunna vara Tanto i dag. Förra året hade öldrickandet i Tanto varit okej. För att en ska kunna navigera sin parköl eller picknick med rödvin i innerstadens grönområden har Stockholms stad årligt uppdaterade kartor över alkoholförbuden i offentliga rum. Förutom att många studenter njuter av en öl eller lite vin i en park, är det för oss stadsgeografer också ett komplext forskningsfält. Detta fält definieras av offentliga rum där demokratifrågor väcks av någon form av friktion. I detta fall kretsar frågan kring alkohol i stadsparker och detta har vi närmat oss genom intervjuer med polis, socialtjänst och stadsdelsförvaltning, men även genom massmedias bevakning samt dokument och rapporter i stadens förvaltningar.
T
anto var en av det centrala Stockholms få offentliga parker utan alkoholförbud fram till 2013. Mellan 1997 och 2004 upprättades 84 alkoholfria zoner i stadens offentliga rum och särskilt i parkerna. Polisen har tidigare år pratat om att "ta tillbaka Tanto", vilket signalerar en upplevd kontrollförlust över parkområden till råsupande gäng, 14 Gaudeamus 4/2013
langare (alkohol och narkotika), så kallade a-lagare och ungdomars alkoholrelaterade gränsöverskridanden. Enligt polisen är Tanto en samlingsplats för ungdomar från hela Stockholms län och oroshärd i fråga om oordning och utryckningar. Strategier för detta återtagande har bland annat varit ökad polisnärvaro och Kronobergsmodellen – att inte enbart hälla ut de minderårigas alkohol utan också kontakta förmyndare. Även medborgare har gjort försök att ta tillbaka Tanto: Ett medborgarförslag till Södermalms stadsdelsförvaltning 2009 yrkade på ett alkoholförbud eftersom berusade ungdomar och vuxna tog över parken och fick andra besökare att överge den. Enligt förslaget skulle alkoholförbudet åtminstone träda i kraft klockan 20.00, ett klockslag efter vilket ”inga normala människor har picknick i parken”, för att låta ”Tanto få tillbaks sin idyll”. Medborgarförslaget avslogs med motiveringen att ett förbud antagligen enbart skulle flytta problemet någon annanstans samt att det saknas forskning om de rumsliga effekterna av alkoholfria zoner, vilket gjorde att stadsdelsförvaltningen motsatte sig fler avgränsningar allt eftersom. Stadsdelsförvaltningen försöker å sin sida redan ta tillbaka parken genom att
”Rödvin med picknickduk verkar gå an – men inte öl, om man ser till den politiska diskussionen kring frågan.”
reparera infrastruktur samt ta bort mörka och gömda områden.
R
ödvin med picknickduk verkar gå an – men inte öl, om man ser till den politiska diskussionen kring frågan. I klartext för några år sedan sade dåvarande stadsborgarrådet Kristina Axén Olin angående alkoholförbud eller ej i stadens parker: ”Det här är en svår fråga. Å ena sidan vill man att folk ska ha möjlighet att ha picknick och dricka vin, å andra sidan finns det ett antal ställen där det är jättestökigt.” Parkliv är alltså inte alltid det där solskenet med glada konstaplar som sköter lag och ordning ”friktionsfritt”. Parkliv kanske inte ens bör vara friktionsfritt. Tvärtom, friktion kanske kan ses som en gradfråga i balansen mellan reglering och kaos. Utifrån detta perspektiv är inte alkoholen central i vår forskning. På sätt och vis kunde det lika gärna kretsat kring tiggare på gatorna eller småbarn på kaféer – eller varför inte stadsodlingar och bildominans. Som kulturgeografer fascineras vi mer av vad alkoholen hjälper till att artikulera: frågor om plats och hur vi ska forma samlevnad i offentliga rum. Vi ser i denna friktion en kamp om rätten att territorialisera Tanto. En kamp som frammanar den uråldriga utmaningen i att balansera demokratisk öppenhet bland främlingar i staden med ordning i det offentliga rummet. Denna balansakt i sin tur leder oss kulturgeografer till frågor kring de friktionszoner som uppstår i skärningspunkten mellan offentlig förvaltning, postindustriell alkoholordning och konkurrerande diskurser om acceptabelt och icke-acceptabelt beteende på offentlig plats. Hur legitimeras och operationaliseras dessa diskurser? Hur förstår, förklarar och försöker myndig-