ASP BLADET - Januari 2011 by ASP Bladet

ASP BLADET

Tidning från Avdelningen för Socialpsykiatri, Alkohol och Narkotika. Karlstads Kommun

sidorna 14 - 15

Nr: 1 - 2011 - Årgång 10

Mediagruppen på kooperativutbildning

sidan 12-13

FLER ELEVER SKA KLARA SINA STUDIER

ASP Bladet har träffat Kathrin Mörtel, verksamhetschef för Skolhälsovården vid Karlstad Hammarös gymnasieskolor, för att diskutera den psykiska dimensionen i elev- och skolhälsan.

sidan 24-25

Sol- Socialtjänstlagen

Under detta år har vi en artikelserie som heter Förkortningsskolan. Här förklarar vi vanligen förekommande förkortningar. Dessutom ger vi en faktabelysning till begreppet som förkortningen betyder.

KARLSTADS KOMMUN

För varje dag blir det allt ljusare För varje dag blir det allt ljusare, morgon- och kvällssolen dröjer sig kvar lite längre för varje dag. Det känns så skönt att det kompakta vintermörkret håller på att försvinna. Under helgen var jag på tulpanutställning i Bromma, det var en härlig upplevelse att se och läsa om alla olika sorter och dess historia. Och att själv få plocka precis de tulpaner jag tyckte var vackrast till min inköpta bukett, det gav mig riktiga vårkänslor! Arbetet flyter på inom vår verksamhet. Det var en stor lättnad med decemberbeskedet från kommunfullmäktige om budgetförstärkning, vilket innebar att vi kan fortsätta med betydligt färre reduceringar inom avdelningen. Tyvärr kommer vi ändå att tvingas göra en del neddragningar, som drabbar enskilda anställda och brukare. Samtidigt ska vi utveckla verksamheten inom andra områden, som sysselsättning/dagverksamhet för de med svårast funktionshinder. Och Nordby är nu bara några månader bort, med boendelösningar för personer med missbruk/beroende plus några extra lägenheter när gruppboendet Allén stänger. Vi fortsätter också att stärka samarbetet med psykiatrin, som är vår kanske viktigaste samarbetspartner för att ge bra vård och stöd till brukarna. Där finns nu en lokal överenskommelse om arbetsformer inom missbruksvården, och arbetet pågår med motsvarande överenskommelse inom socialpsykiatri. Kommande utbildning i Vård- och stödsamordning med 30 anställda inom socialtjänst och landstingspsykiatri ger ytterligare skjuts mot ett gott samarbete.

Glädjande utveckling på bostadsfronten: • Arbetet med den nya politiska majoritetens beslut om Tak-över-huvudet-garanti har resulterat i ett antal övernattningsplatser och också mer långsiktigt lägenhetsboende. •

Samarbete med föreningen KRIS ger nya akutplatser.

•

I mars ska vi göra studiebesök i Helsingborg för att se deras arbete med Bostad först-modellen.

•

Samverkan med KBAB har förstärkts med ett avtal om tillgång till lägenheter nära våra egna boendeformer inom missbruk och socialpsykiatri.

Det verkar också som fler sociala företag kan komma att starta. Kooperativ utbildning pågår, och företagsidéer arbetas fram. Också detta är förstås glädjande! Bostad och arbete/sysselsättning är grundstenar i vardagslivet, och förutsättningar för att stöd och behandling ska ge resultat för den enskilde.

Inger Granhagen avdelningschef

Socialpsykiatri, Alkohol och Narkotika Avdelningen, Karlstads Kommun Besöksadress Köpmannagatan 2 , 651 84 Karlstad Telefon 054 - 540 50 13

INNEHÅLL

N Y HE T ER

PSYKISK SJUKDOM ÄVEN I AFRIKA Umeå Universitet berättar i ett pressmeddelande att psykiatrikern Abebaw Wassie Fekadu nyligen presenterade sin avhandling om depressioner och psykisk sjukdom i Etiopen. Fekadu visar i den största undersökning i sitt slag, att depressioner och bipolära tillstånd är lika vanliga i Etiopien som i västerländska länder. Depressioner har under lång tid ansetts vara ovanliga i u-länder. Detta har motbevisats av undersökningar som gjorts i fattiga länder i Latinamerika, Asien och Afrika. Det som visar sig är att förekomsten av pysisk ohälsa är väldigt lik den i i-länderna, säger PM:t från Umeå Universitet. Abebaw Wassie Fekadu diskuterar i sin avhandling orsakerna till varför det så länge ansågs vara ovanligt med psykiska sjukdomar i u-länder. En förklaring är att det inte fanns ett språk som kunde hantera psykiska problem på samma sätt som i i-länderna. Detta ledde till att västerländska läkare och forskare inte kunde tolka de afrikanska patienterna enligt de västerländska mediciniskt-psykiatriska modellerna. Fekadu menar vidare att den psykiatriska sjukvården inte var utbyggd och att många människor sökte sig till medicinmän och schamaner. Det har efterhand genomförts utbildning av den afrikanska sjukvården som medfört att man har hittat psykiska störningar i samma omfattning som i västvärlden. Text: Henrik Sjöberg

INLEDARE

DEBATT

Mobbing från ord till handling Mår folk sämre 6-7

REPORTAGE

Livsåskådningar Bra betyg för skolprojektet Stigma för nybörjare Fler elever ska klara Media på utbildningen Stamning Darwin, diagnosen Julbord av möjligheter Fallgruporna Månadens Tips Förkortningsskolan: SoL- Socialtjänstlagenw

PÅ JOBBET Lena Jerkeby

8-9 9 10-11 12-13 14-15 16-17 18-19 20-21 22 23 24-25 26-27

ASP BLADET Grundad 2002 ASP BLADET PRODUCERAS AV

MEDIAGRUPPEN Handledare Emilio Merayo

Redaktion

KORTARE KÖTIDER TILL BUP Barn- och ungdomspykiatrin (BUP) har inom 20 av 21 landsting i Sverige lyckats att korta ner sina kötider, meddelar Sveriges kommuner och landsting. Jämfört med i fjol har antalet barn och unga som väntar på fördjupad utredning och behandling i år reducerats till hälften så många. Kraven har också skärpts på landstingen, i år ska 90 procent av barnen få ett första besök inom 30 dagar – tidigare var gränsen 80 procent. Enligt den nationella vårdgarantin har patienter rätt till första besök inom 90-dagar från det att man söker kontakt. För att ge landstingen en morot att lyckas bättre med detta, så får de som kortar ner sina tider dela på 214 miljoner kronor. Sedan 2006 har antalet barn som väntat mer än 90 dagar minskat från nästan 800 barn och ungdomar till 11 unga 2010. Text: Robert Halvarsson

Olle Stagnér Karl-Peter Johansson Kajsa Jansson Christer Jansson Jane Alsing Christer Adrian Henrik Sjöberg Robert Halvarsson Helene Westling-Breutigam

Fotograf

Per Rhönnstad

Grafik/Layout Robert Olsson

Ansvarig utgivare Sigge Säll

KONTAKT as.mediagruppen@karlstad.se 054 - 540 51 59 ISSN 1652-652X Tryck: Tryckservice, Karlstads Kommun

D EB A T T

MOBBNING Från ord till handling

Det borde inte vara så svårt. Det borde vara en självklarhet att få leva i frid och fred. Alla fina ord som samhället formulerar om alla likas värde faller platt ibland. Alla vill nå målet. Eller? Vi tror att det räcker med fina formuleringar men det behövs lite mer än så. Det är som med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Fina och viktiga ord förvisso, men de tycks för vissa vara helt obetydliga. Det behövs praktiska åtgärder, metoder och sätt för att komma till rätta med det. Att helt få bort mobbing är en önskedröm, men det måste gå att minska det. Vi måste bli mer uppmärksamma på mobbing i skolor, på arbetsplatser och hemma. Det verkar saknas en hälsosam lyhördhet som lyfter upp mobbing och dess effekter på individen och samhället. Mobbing är ett ord vi slänger oss med, kanske lite för mycket ibland. Många gånger hör man folk säga ”sluta mobba mig”, när de egentligen inte handlar om mobbing. Det har blivit ett jargongord som vi använder på ett slarvigt sätt. Ordet devalveras och man tar det inte på allvar. Det är ingen bra utveckling.

ryktesspridning, förolämpningar och skvaller.” Definitioner i all ära men det viktiga är ändock människan. Med definitioners hjälp kan man ringa in problemet men man måste se till individen också, låta den höras och synas, för i många fall finns det ingen ork att höja sin röst eller visa att man finns. Alla har en relation till mobbing, mobbare, de som inget gör och offren. Vi kan inte frånsäga oss ansvar. Alla är en del av ekvationen och alla delar behövs för att hitta bra lösningar.

Mobbing är nyckfull Men vad betyder mobbing? Ordet kommer ifrån engelskans mobb som betyder folkmassa. På latin har ordet mobb betydelsen rörlig (mobil), nyckfull och att sätta i rörelse. På forskning.se förklarar man mobbing på följande sätt:

BRIS säger i sin årliga rapport att barnen måste få komma till tals. Enligt barnkonventionen artikel 12 har barn rätt att föra sin egen talan. BRIS skriver vidare att detta är en förutsättning för barns utveckling och psykiska hälsa. Det inte enbart inom barnens värld som mobbing förekommer. På arbetsplatser finns det många som lider av att inte bli tagna på allvar.

”En person eller en grupp utsätter en person eller en grupp för återkommande fysiska skador eller andra former av kränkande behandling, t.ex. utfrysning, hot,

Det finns en oförutsägbarhet inbyggd i mobbing. Den mobbade vet inte när nästa slag eller nedsättande ord kommer. Makten ligger hos mobbaren, bara hon eller han

4 ASP BLADET | NUMMER 1 2011

bestämmer om det ska fortsätta eller inte. Men omgivningen kan påverka, säga till eller vara ett gott exempel, våga visa mänsklighet. Mänsklig potential Mobbing är ett samhällsproblem som berövar människor sin självkänsla, självförtroende och framtidstro. Tänk på all möjlig potential som vi går miste om när människors människovärde reduceras till ett minimum. Har vi råd att förlora den kraft som går förlorad. Har vi det? Det finns idag en tendens i samhället att diskvalificera olikheter. Vi söker efter strömlinjeformade lösningar. Om vi ska få bukt med mobbing måste vi acceptera att vi är olika. Men det finns en paradox här, samtidigt som vi är olika, är vi ändå lika i den meningen att vi är människor . Det gäller att finna balansen mellan dessa två ytterligheter. Om vi gör det är vi på god väg att lösa många problem. Text: Henrik Sjöberg

BIPOLÄRA ÄR UTANFÖR Personer med psykisk ohälsa som inte får hjälp och stöd riskerar att ha svårt att ta sig in i samhället. Nyligen genomfördes en undersökning om bipolär sjukdom. Bakom den står läkemedelsföretaget BristolMyers Squibb och netdoktor.se. Undersökningen utgjordes av ungefär 600 personer, varav 263 var patienter och 322 anhöriga. Syftet med studien är att öka kunskapen om bipolär sjukdom. Undersökningen gav flera intressanta svar. Bland annat uppgav 87 % att de hade varit sjukskrivna. Nästan hälften lönearbetade halv- eller deltid. Studien säger också att det är svårt att berätta för sina arbetskamrater om sina psykiska problem, samt att hälften av de tillfrågade inte att hade berättat för sina chefer om sin diagnos. En tredjedel hade ändock berättat för sina kollegor och av dem var det enbart hälften som upplevde att de fick sympati och förståelse från sina arbetskamrater. Nästan 75 % av patienterna uppgav att de var under medicinering. Ungefär lika många sa att det största hindret för att påbörja en behandling var rädsla för medicinen, samt att de skulle må sämre av eventuella biverkningar. Bipolär sjukdom kan vara orsak för sjukskrivning, men hälften av deltagarna i undersökningen upplevde det svårt att bli sjukskriven. Sjukdomen kan komma och gå under hela livet; majoriteten i enkätundersökningen hävdade att de blev sjuka igen när de kom tillbaka till jobbet. Avslutningsvis kan nämnas att hälften av patienterna i undersökningen uppgav att rätt medicinering trots allt är viktig för att man ska fungera i samhället.

MÅNADENS FRÅGA

Text & Bild: Per Rhönnstad

VAD gör dig lyCklig?

Vanja Bergwall -�� Att det är bra väder, soligt och fint.

Ingrid Eriksson - Träffa trevliga vänner, kanske åka på en resa till ett något fint ställe.

Lisa Kieser - Att få vara med familj och vänner.

Sussie Wadelius - Mina barn.

Text: Henrik Sjöberg & Robert Halvarsson

ASP BLADET GILLAR SOCIALA MEDIER

Tomas Ek - Kanske pengar och sånt där.

Vi finns numera som bekant på Facebook, så har du ett konto där är du mer än välkommen att bli fan av vår sida. Tidigare har vi rapporterat att man kan sprida våra reportage via Twitter från hemsidan. Nu kan man utöver det även dela med sig av texter via Facebook, maila reportage till sina vänner och skriva ut texter snabbt och enkelt.

www.aspbladet.tk

Greta Johansson - Vackert väder och att jag mår bra.

ASP BLADET | NUMMER 1 2011 5

D EB A T T

MÅR Folk sämre när välfärden spricker? Mycket har ändrats de senaste åren. Den svenska välfärdsmodellen känns inte lika säker som tidigare, detta trots att vi globalt sett fortfarande tillhör den övre toppen av världens bästa länder att bo i. De senaste åren har de ekonomiska och sociala klyftorna ökat. Resurserna har krympts. Folk som inte har arbete blir utstämplade och hamnar på socialen. Man kan nu skönja ett tudelat Sverige. Den ena delen befolkas av dem som kommit lite utanför, som har det kämpigt med att komma in i arbetslivet eller i utbildning. Och så har vi den andra, med dem som har sitt på det torra. De med fast arbete, som fått lite mer i plånboken. Dessa verkar enligt intervjuundersökningar må väl både fysiskt och psykiskt. En annan bild av vårt land är att vi nationalekonomiskt inte går helt bra. Sverige har om inte rasat, så dock fallit på välfärdslistan bland världens länder. En del svenska företag, som närmast varit flaggskepp, har köpts upp av utländska aktörer. Statliga företag som tidigare gynnat Sverige har bytt ägare. Istället för att gynna landet så går vinsterna nu till ett fåtal. En tydlig indikation av att detta rätt välmående land förändrats är att vi nu kan uppvisa så mycket mental och mänsklig ohälsa. Ungdomar har på de senaste fem åren mångdubblat användningen av antidepressiva läkemedel. Närmare 400 000 barn lever i så kallade dysfunktionella 6 ASP BLADET | NUMMER 1 2011

familjer, där alkohol spelar en dominerande roll. Ungefär var tionde svensk har problem med spriten och var fjärde pensionär känner oro och ångest. I Stockholms landsting är kostnaderna för psykisk ohälsa högre än dem för hjärt- och kärlsjukdomar. Var tredje svensk lever ensam, och så vidare… Ger mindre skattepengar sämre välfärd? Själv är jag inte någon expert på dessa frågor men någon som forskat i ämnet är Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på Saco. Han säger att den svenska välfärden kommer att rasa samman om inget görs de närmaste åren. Dagens lösningar håller inte när färre arbetar och fler blir gamla. Skatteutrymmet räcker inte till för att finansiera det sociala skyddsnätet. Den svenska välfärdsmodellen bygger på att säkra individens trygghet vid bland annat sjukvård, tillgång till skola, hjälp vid arbetslöshet, hjälp vid funktionsnedsättning och ålderdom. Enligt Wetterberg handlar det inte om en katastrof som inträffar imorgon, men om man bara blundar och väntar kan det komma att bli för sent att rädda den allmänna välfärden. Idag köper ju de som har

råd allt oftare privata försäkringar vid sidan av systemet, som då gör att systemet får in mindre skatt. Ta bara det här med bostäder. Tidigare ansågs bostad vara en social rättighet – nu är det mer en handelsvara. För mig verkar det som om ambitionerna steg för steg övergivits – utan att det öppet medges – för att få pengar till annat. Detta kan komma att ske på område efter område. Det känns som vi blir mer och mer likt USA, och är det landet så himla bra om vi vill ha ett Sverige med stark välfärd? Eller vill vi inte ha det längre? Solidaritet är ett ord som verkar kännas mer och mer främmande för den nyrike svensken. (Med ”den nyrike svensken” så syftar jag på dem som fått typ 500 kr mer i plånboken efter skatt, men blivit blinda för att mycket annat nu kostar mer.) Så därför tänkte jag avsluta denna text med att förklara att ordet solidaritet betyder att man kollektivt, gemensamt tar ansvar för något, att man i egenskap av deltagande i en grupp verkar hänsynsfullt, utan egenintresse, för denna grupps bästa. Text: C. Adrian Bild: Per Rhönnstad

Vi lever i ett samhälle med större sociala klyftor där individens trygghet hotas. Konsekvenserna blir bland annat sämre mental hälsa och missbruk, menar debattskribenten. ASP BLADET | NUMMER 1 2011 7

KAN MAN KNYTA IHOP OLIKA LIVSÅSKÅDNINGAR MED PSYKISK OHÄLSA? I dagens samhälle är det många som söker sig till olika livsåskådningar för att finna något som de på ett eller annat sätt söker. Det finns många olika livsåskådningar, en del bygger på religion medan andra inte gör det. Det jag reflekterar över är vad som får oss människor att söka olika vägar för att komma till ro och finna oss själva. På något sätt tror jag att det här sökandet är en konsekvens av samhällets utveckling, då allt går så fort att man ej hinner med att reflektera över vad som sker runt omkring en. Vare sig det är i ens omedelbara närhet eller inom ens familj och andra sociala bands omgivning. Jag upplever att man i dag springer i från människans basbehov, som till stor del består av sociala bitar såsom familj och vänner. Ett behov som när det är tillfredställt också ger saker som trygghet, vänskap och närhet. Att ha någon att kunna vända sig till då man har ett behov av att prata ur sig är jätteviktigt. I dagens samhälle sker mycket av den sociala kontakten med mobiltelefoner och Internet, vilket gör att vi riskerar tappa bort den viktiga sociala biten av att umgås i verkligheten. Om man ser bakåt i tiden så transporterade människor sig sinsemellan med häst och vagn: detta var bara för hundra år sedan! I dag åker vi istället med bil, tåg, mc 8 ASP BLADET | NUMMER 1 2011

och flyg – jag är helt övertygad om att det påverkar människor, bland annat genom ökad stress. Hur viktigt det än kan vara att alltid vara tillgänglig kan jag därför inte låta bli undra över tillgänglighetens effekter på människan. För inte så många år tillbaka i tiden var det ett helt annat samhälle ur kommunikationsperspektiv, och då var även sådana termer som mental utbrändhet inte heller så vanliga. Bara att ta en kort promenad till lokala affären innebär idag att man möts av en ständig rörelse i trafiken och att man ständigt hör en massa ljud som ens hjärna registrerar, oavsett man vill det eller inte. Sinnesintrycken upplevs kanske utan att man ens tänker på att dem, eller ens märker att de sker – jag tror man kan bli väldigt trött i själen av allt detta. Utvecklingen under de senaste decennierna har gått fort och jag individen har svårt att hänga med i alla förändringar som sker.

Jag tror som sagt att den mentala utbrändheten och psykiska ohälsan kan kopplas samman med människors olika intressen över olika livsåskådningar. Tappar man tråden till vad som sker med en så börjar man tillslut leta efter en ny tråd att koppla an till – och då kan man många gånger bli inspirerad av andra sätt att se på livet. Att söka lugnet I dag har människan en tendens att börja söka efter meningen med livet och vart de har sin roll eller plats i det hela. När man känner sig stressad och jäktad kan ett naturligt steg vara att börja använda sig av olika livsåskådningar för att finna vägen till själaro. Det ligger nära till hands att man genom olika livsåskådningar söker vägen till ett mentalt lugn. För mig är kopplingen mellan livsåskådningar och psykisk ohälsa ganska tydlig. Tappar man bort sig själv på ett eller annat vis får

man kämpa med att finna åter till ett välmående. Vägarna varierar, en del går till psykiatrin men många kommer ut därifrån och känner att svaren till ens mående inte finns där att hämta, så de söker vidare och kanske finner den i någon form av livsåskådning. Motsatsen till lugnet människor söker är exempelvis den utbrändhet som blir allt vanligare i dag. Utbrändhet kan i bland inte kopplas samman med någon specifik händelse eller förändring; en del människor bara går in i väggen och tappar all energi och ork till att orka med sitt liv för stunden. Det i sig kan vara en skrämmande upplevelse. Det kan ta åratal att komma ur den fasen, till och med kan man vara märkt för livet av den utbrändheten. Viktigast att må bra Det viktigaste torde vara att man mår bra och utvecklas som människa på alla plan, oavsett vad man har för livsåskådning så är det i sig ett förhållningssätt till hur man ska hantera allt som sker i livet – för att på så sätt finna ett harmoniskt sätt att leva på. En livsåskådning är för mig ett sätt att göra det enkelt för mig i min tillvaro, skapa trygghet och harmoni i mitt inre och på så vis minska den inre stressen jag har känt av så stora delar av mitt liv. Mitt sätt att se på livet genom en livsåskådning har hjälpt mig på många sätt. Bland annat genom att jag har fått lättare att hålla fokus på vad som sker i mina tankar. Då jag har ADHD så har mina tankar ofta skapat känslor som lett till inre stress. Ofta har den processen skapats av något yttre som skett i min omgivning då allt gått så fort runt mig. Mitt val har varit att ha en livsåskådning som jag känner att jag kan identifiera mig med, vilket har gett mig hjälp att hålla fokus på det som jag tycker är viktigt och bra för mig. På så sätt har jag också äntligen fått uppleva det jag sökt under hela mitt liv, inre lugn och en själ full med harmoni. Text: Thomas Andersson Bild: Per Rhönnstad

Bra betyg för Skolprojektet Karolinska Institutet har på uppdrag av Stockholms läns landsting släppt en rapport om Skolprojektet, vilket innehåller kunskap från fem års arbete om elevers psykiska hälsa i skolan. När arbetet tog sin början 2005 var det ett samarbete mellan en skola och Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa (NASP) inom Karolinska Institutet. Idag kan man se frukterna av det arbetet. Målsättningen med projektet var att ta reda på sambandet mellan skolk och psykisk ohälsa hos gymnasielever, samt att undersöka hur de trivs i skolan, och om förutsättningarna förbättras efter intervention. Några av de resultat som har kommit fram belyser vikten av god psykosocial miljö i skolan. Professor och psykolog Britta Alin Åkerman har tillsammans med beteendevetaren Helena Björk arbetat med rapporten. I kontakt med ASP Bladet berättar Åkerman att hon efterlyser mobbningsförebyggande program som fungerar i praktiken och inte bara på pappret. Vikten av bra lärare understryks också: ”lärare som inte tar elevens integritet på allvar, kan få hans eller hennes värld att mer eller mindre rasa samman”, skriver man i rapporten. Åkerman understryker detta även för ASP Bladet. – Det handlar till syvende och sist om att skolpersonalen har den lyhördhet och empatiska förmågan att kunna upptäcka de elever som mår psykiskt dåligt och inte bara betrakta deras beteende som normalt tonårsbeteende. Närmast självklart så trivs elever och personal bättre i skolan när de är vänliga mot varandra och får känna sig delaktiga i skolans olika aktiviteter. Men unga har också olika förutsättningar att tackla förhållanden som är långt ifrån goda. På frågan om vilka barn som är särskilt sköra svarar Britta Alin Åkerman: – Vanligast är det elever som har blivit mobbade eller svårt kränkta. Dessvärre är det inte bara andra elever som mobbar utan även lärare, som inte alltid ser sårbarheten hos eleven. Det finns också vanligtvis en medfödd skörhet, vilket ju är en del av den biologiska bakgrunden. Lärarna själva önskade sig på frågor från Skolprojektet möjligheter till mer utbildning om hur man bäst hanterar elever i krissituationer. På så sätt tror man sig kunna bli bättre på att tolka signaler och möta eleven där denne befinner sig. För NASP slutar inte arbetet utan kommer att fortsätta under andra former. – Tyvärr har väl intresset när det gäller ungdomar inte ökat, även om de flesta som jag har kontakt med inser att det är ungdomars psykiska hälsa/ohälsa som vi måste satsa på. När det gäller äldre har NASP fått ett mycket stort regeringsuppdrag som innebär att föra in det australienska programmet Mental Health First Aid, som vi benämner Första Hjälpen i psykisk hälsa/ohälsa. Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad Text: Robert Halvarsson ASP BLADET | NUMMER 1 9 2011 2010 9

STIGMA FÖR NYBÖRJARE

Många vet mer. Attityderna verkar dock över ett tiotal år ha blivit sämre. Vi talar om psykisk ohälsa. Hur kan vi reducera stigma och vilken sorts kunskap är det egentligen som fungerar för att skapa grogrund för bättre attityder?

Kunskap i ämnet finns att hämta hos bland annat Centrum för evidensbaserade psykosociala insatser (CEPI), som hade sin årliga konferens i Malmö 2010. Då handlade det om levnadsvillkor för människor med psykisk ohälsa. Det var även temat när Matthias C. Angermeyer med flera presenterade sina arbeten om allmänhetens attityder i förhållande till människor med dessa förutsättningar. De senaste tiotalen år har kunskapen ökat om psykisk ohälsa. Det har skett en dramatisk förändring och forskning har bidragit till nya läkemedel, terapiformer och insikter. Den psykosociala miljöns betydelse har inneburit att förebyggande arbete har hamnat i fokus. Men trots denna kunskap har attityderna försämrats avsevärt mellan 70- och 2000-talet. Hur vet man då detta? Jo, undersökningar har på en global skala genomförts om attityder under en längre tid. Så även i Sverige. Undersökningar i Vilhelmina mellan 1973 och 2003 visar på en markant försämring. På frågan om personer med mental ohälsa utsätter andra för våld i större omfattning än personer utan ohälsa svarade 24 % att det var så 1976. 2003 resulterade samma fråga i att över hälften trodde det, mer än en fördubbling med andra ord. 1976 ansåg 51 % att psykisk sjukdom skadade ryktet mer än fysisk. 2003 hade detta ökat till hela 89 %. Inte särskilt våldsamma I verkligheten förhåller det sig så att den stora majoriteten av sjuka likväl som friska inte är våldsamma. Våldsrisken påverkas förvisso, och ökar betydligt, om missbruk finns med i bilden. Men det finns även andra riskfaktorer, som om föräldrar sysslat med inkonsekvent och hård uppfostran och om man har vuxit

upp med stora familjekonflikter. Allt detta enligt en studie av Terrie Moffitts vid Kriminologiska institutionen på Cambridge universitet. Vad är då stigma? För att göra det enkelt för oss kan vi låna en enkel modell från Professor Lars Hansson på Institutionen för hälsa, vård och samhälle vid Lunds universitet. Enligt dennes modell är Okunskap + Fördomar + Diskriminering lika med Stigma. Det räcker alltså inte med okunskap och fördomar, de måste omsättas i någon sorts praktisk handling för att sägas kunna stigmatisera. En sådan handling kan vara att personen får sämre tillgång till vård- och stödinsatser eller betraktas som suspekt på bostadsmarknaden. Ny typ av kunskap Varför fungerar ökad kunskap så dåligt för att påverka allmänhetens attityder då? Kanske är det fel typ av kunskap som har torgförts ... ” Ett för stort beroende av neurobiologiska orsaker för psykisk ohälsa är i bästa fall ineffektivt och som sämst potentiellt stigmatiserande.”, menar sociologiprofessor Bernice Pescosolido. Hon fortsätter: ”Aktuell stigmaforskning föreslår en fokus på färdigheter, kompetenser och samhällsintegration för personer med psykisk sjukdom och att detta kan leda mot en lovande riktning för att adressera offentligt stigma.” Dessa insikter verkar ha beaktats i skapandet av nya kampanjer för att vända skutan och den negativa trenden. Nu har vi kampanjen (H)järnkoll, attitydsambassadörer, människor som träder fram och berättar om sina levnadsöden. ”Från mörkret stiga vi mot ljuset”, för att citera Internationalen av Eugène Pottier.

Rädsla växer med avståndet Lars Hansson konstaterade under CEPI:s konferensdag att kontakt/ närhet till människor med ohälsa leder till mer positiva attityder. Samtidigt kretsar de flesta negativa attityder kring att man inte vill ha personer med psykisk ohälsa i närheten av sig. Det blir lätt ett moment 22. Den psykiskt sjuke är inte välkommen och därför är man också rädd för denne. Dagens Nyheters litteraturskribent Ingrid Elam tycker sig se en ökad öppenhet, bland annat i nypublicerade berättelser av namn som Ann Heberlein, i hennes Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, Beate Grimsruds En dåre fri och Arvid Lagercrantz Mitt galna liv. De berättas inifrån och inte utifrån och är självbeskrivande och utlämnande. Samtidigt finns det förstås de som vill befästa avståndet. Tydligast som politisk kraft formuleras det idag kanske genom Sverigedemokraterna, som tycker att det bästa vore om stenen rullades tillbaka till en återinstitutionalisering av psykvården. ”Prioritet bör ligga vid trygghet för medborgare ute i samhället, framför den sjuka individens rätt att leva fritt ute i samhället”, skriver man i sina generella riktlinjer för sin regionsoch landstingspolitik. Problemet är att avståndet då befästs. Paradoxalt kan då rädslan också leva vidare i avsaknad av närhet. Men närhet är inte bara frågan om en fysisk verklighet där du eller jag kan ha en granne; eller vara grannen, som är schizofren, utan en fråga om vilka berättelser som ryms i offentligheten. Större öppenhet om de mänskliga dimensionerna som nyanserar de biologiska kan kanske skapa denna närhet. Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

ASP BLADET | NUMMER 1 2011 11

FLER ELEVER SKA KLARA SINA STUDIER ASP Bladet har träffat Kathrin Mörtel, verksamhetschef för Skolhälsovården vid Karlstad Hammarös gymnasieskolor, för att diskutera den psykiska dimensionen i elev- och skolhälsan. Vi pratade elevhälsa, förebyggande arbete och förvaltningens ambitioner om förstärkning med psykolog till elevhälsan.

”– Det jag ser som angeläget är att vi inom kommunen tillsammans med landstinget samverkar bättre kring elever med psykisk ohälsa”

Med en ny skollag, HBT-certifiering av elevhälsan med fokus på att ge ökad kunskap om homo- bi och transsexuella – samt förberedande för en ny termin, är det bråda dagar för Kathrin Mörtel. Ändå tog hon sig tid när ASP Bladet, nyfikna över skolans värld, tog kontakt med henne för att lära oss mer om elevhälsofrågor. Inför hösten 2011 har Skolhälsan ambitioner att rekrytera en skolpsykolog. Tidigare har man enbart haft tillgång till psykologresurser på Klaraborgs specialpedagogiska område via avtal med Barn- och ungdomsförvaltningen. De nuvarande resurserna täcker tyvärr inte behoven av utredningar för elever inom gymnasieskolorna; många får stå i lång kö för att få sin utredning. Med den nya skollagen som grundstöd är ambitionen att komplettera Elevhälsan med en psykolog som finns närmare integrerad i verksamheterna på skolorna. Psykologen skulle främst arbeta med utredningar av elever med olika typer av skolrelaterade problem, där diagnosbilder som ex. dyslexi och dyskalkyli kan bli aktuella.

Ett paradigmskifte Kathrin upplever sig stå lite i ett paradigmskifte gällande synen på elevhälsans uppdrag i skolan. Tidigare när något inte fungerade i elevens skolsituation fokuserade man enligt henne lite för ofta på ”felen” hos eleven. Man lade för stort ansvar på den enskilde att själv klara sina studier med samma pedagogik och upplägg. Nu vill man fråga sig mer vad skolan kan göra annorlunda. – Det jag ser som angeläget är att vi inom kommunen tillsammans med landstinget samverkar bättre kring elever med psykisk ohälsa. Vi efterfrågar ett länsövergripande samverkansavtal mellan elevhälsan och barnpsykiatrin. Jag hoppas att vi ska få till det under 2011. Elevhälsan som verksamhet har dessutom fått ökad legitimitet i skolan och i samhället i stort. Något som har genererat pengar till kommunerna som uppmanats av tex regeringen att satsa på utbildning och resursförstärkningar, exempelvis i form av skolpsykologer. Sedan några år arbetar man också på ett mer strukturerat sätt för en få till stånd bättre likvärdighet för eleven.

– Vi har tillgång till psykologresurs redan idag, men den finns på annan plats. Om vi får en psykolog närvarande på skolan, så kan vi träffas ansikte mot ansikte och det blir ett mervärde för verksamheten och därmed även för eleven.

– Men det tar tid att vända en skuta, det finns fortfarande mycket som vi kan förbättra i skolan när det gäller stöd till elever som riskerar att inte klara sina studier. Elever som annars riskerar att lämna oss ”orustade” för att starta sitt vuxenliv.

En psykolog kan också bidra till att Elevhälsan bättre och snabbare kan bedöma om och var en utredning bör göras, berättar Kathrin Mörtel.

Breda insatser Kathrin berättar att det finns flera faktorer till hur bra eller mindre bra det kan gå för en elev. De

kan summeras som risk- frisk och skyddsfaktorer. Som skyddsfaktor i livet för de som studerar på Karlstads-Hammarös gymnasieskolor är prioritet nummer ett att eleverna klarar sin utbildning. Det går inte nog att understryka vikten av detta. I det här sammanhanget kan man tala om vikten av så kallade ”generella insatser” – vilket innebär att skolorna sätter fokus på en god psykosocial miljö för samtliga sina elever. För detta gynnar även elever med särskilda svårigheter. Har man en skola att gå till som förmår att bejaka sina elevers olikheter på ett bra sätt, är det en bra för alla. – Den absolut bästa skyddsfaktorn för en människa är att klara sina studier. Det finns ingenting som är bättre för än människa än att klara sin skola. Gör man det så mår man bra och mår man bra så klarar man skolan. Hälsa och lärande går liksom ”hand i hand”. Det gäller bara för oss att bli ännu lite bättre på att omsätta det i praktiken också. På väg tillbaka från Drottninggatan och Gymnasieförvaltningens lokaler, kan undertecknad inte annat än hoppas att det paradigmskifte Kathrin Mörtel talar om får vingar och blir en positiv faktor för elevers psykiska hälsa i skolan. Den grundsten som den alltid har förtjänat att vara. Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

ASP BLADET | NUMMER 1 2011 13

Mediagruppen på kooperativutbildning

Mediagruppen som socialt arbetskooperativ? Tanken har ventilerats en längre tid för att till sist slå rot. Nu går deltagare och anställda en kooperativutbildning på Sandbäcken, som i sin tur kan leda fram till ett nytt kooperativs födelse. Genom ett antal träffar går de intresserade från en idé om ett socialt företag till en färdig verksamhetsplan. När kursen är färdig är det egentligen bara att låta företaget ”födas” om intresset fortfarande finns. Flera deltagare och anställda på Mediagruppen har hittills varit med på två kurstillfällen vid natursköna Sandbäcken – som har gett en grundkunskap om själva den kooperativa idéns kärna. – Jag ser med spänning fram emot att få lära mig mer om hur ett kooperativ ska fungera, så det verkar vara en intressant kurs. Jag upplever att det har varit lärorikt och jag ser fram emot nästa kurstillfälle, berättar Thomas Andersson. Thomas är en av de personer som känner sig nyfiken på det här med socialt företagande inom mediebranschen. I dagsläget jobbar han på Mediagruppen och skriver artiklar för ASP Bladet. Imorgon kan förhållandet vara annorlunda och möjligtvis friare – såtillvida att verksamheten står på egna ben. Men det behöver inte alltid vara en dans på rosor att driva företag, hinder kan dyka upp på vägen. Av denna anledning konfronterades deltagare vid det andra kurstillfället inför olika dilemman som kan uppstå i sådana här verksamheter. – Hittills har vi bland annat fått pröva på att i skilda grupper försöka hantera olika sorters problem som 14 ASP BLADET | NUMMER 1 2011

kan inträffa på arbetsplatsen. Jag tyckte att det var intressanta och givande diskussioner runt de olika frågorna. Det känns viktigt att ha tydliga riktlinjer, man kan förstås inte ha allt nerskrivet – men en del kan man vara tydlig med från början, tycker Thomas Andersson. Positiv inställning viktig En annan av de kooperatörer som kan komma att kläckas är Henrik Sjöberg. Precis som Thomas gillar Henrik att skriva och har en del tankar och åsikter kring kursen. Hans intryck är att det har varit en värdefull erfarenhet hittills. – Det har varit bra. Jag känner att det är en fin balans mellan kursledaren och vi som är deltagare. Vi håller en bra och levande diskussion igång, både inom gruppen och med henne. Om det fungerar som det ska med sammanhållningen så kan nog detta bli av. Men vi måste inse både svårigheter likväl som möjligheter, även om vi bör ha en positiv inställning för att det ska fungera, säger Henrik Sjöberg. Andra sociala arbetskooperativ som finns i Karlstad är: Brillianten, Solakoop (del av internationella Le Mat B&B) och Solatassen. I dagsläget jobbar man inom vitt skilda områden som bed and breakfast, second hand, cykelreparation, caféverksamhet med mera. Just Brillianten kröntes t.om. till årets värmländska kooperativ förra året.

För en utomstående kan denna bredd på verksamhetsområden kanske komma som en överraskning. Möjligtvis får också dessa tappra företag så småningom ytterligare ett tillskott med fokus på media. Klart är i alla fall att den typ av arbete som utförs hela tiden breddas. Gällande frågan om skapandet av ett mediekooperativ ser Henrik stor potential. – Det är en utmanande idé, men den är inte omöjlig att genomföra. Den bygger på delat ansvar som alla måste ta del av. Att lyssna på varandra är därför viktigt och ger nya möjligheter. Det kanske också är enklare att testa nya saker som kooperativ, tror Henrik Sjöberg. Sociala arbetskooperativ bygger på en rad principer. Bland annat består dessa i att man ska fungera som ett företag där medlemmar tar beslut på demokratiska grunder. De inblandade driver det hela tillsammans och skapar strukturer där kooperativets medlemmar kan göra sina röster hörda och påverka verksamheten. Vägledande princip är: en person, en röst. Framtiden får utvisa huruvida ett nytt socialt arbetskooperativ i form av ett medieföretag kommer att finnas tillgängligt i Karlstad. Om så blir fallet kommer vi garantera att återkomma till ämnet. Räkna med det. Text: Robert Halvarsson

Foto: Per Rhönnstad

Robert O, Karl-Peter, Olle och Robert H jobbar p책 med en av kursuppgifterna, d채r meningen 채r att man ska ta fram gruppens starka och svaga sidor.

STAMNING - en frustrerande gåta Det finns ännu inget botemedel mot stamning, men forskare och experter har gjort framsteg i hur detta funktionshinder fungerar. De har funnit gener som kan kopplas till stamningsrisk och har även upptäckt olikheter mellan stammares och icke-stammares hjärnor. Dessa ledtrådar kastar ljus över orsakerna bakom stamningsgåtan och kan peka ut vägen mot dess medicinska lösning.

Cirka en procent av jordens vuxna befolkning stammar, och det är fyra gånger vanligare att mä stammar än kvinnor. När barn först lär sig tala är stamning inte helt ovanlig. Nära fem procent av barn i åldrarna tre till fem har problem med att tala flytande, men hos fyra av fem växer det bort. Varför den återstående femtedelen fortsätter att stamma är ännu inte klarlagt, men experter tror att funktionshindret är ärftligt och att det därmed har genetiska betingelser.

tal – är överaktiva i stammares högra hjärnhalva. Det spekuleras i att högerhalvan kompenserar en aktivitetsbrist i den vänstra. Hos icke-stammare är den vänstra hjärnhalvan dominerande inom språkutövande, och man misstänker att denna halva är underutvecklad hos stammare, vilket ska förklara kompensationsfenomenet. Ju längre en person stammar desto mer kompenserar den högra hjärnhalvan, och desto större blir obalansen i hjärnan.

Runt sex av tio drabbade har släktingar som stammar, och nyligen publicerade forskningsrön har funnit att genetiska mutationer kan vara en av orsakerna bakom stamning. Hos familjer med etablerad stamningshistorik har forskare funnit förändringar i genmassan hos tre gener, men hur detta i sin tur leder till stamning är ännu höljt i dunkel.

Forskarna tror också att de huvudsakliga skillnaderna mellan stammare och icke-stammare ligger i de centrala områden i hjärnan som kallas för de basala ganglierna. Dessa är ansvariga för att sköta synkroniseringen mellan intention till rörelse och faktisk rörelse. Man har kunnat bekräfta att stamningens svårighetsgrad korrelerar mot graden av aktivitet i de basala ganglierna och att denna aktivitet förbättras när en person genomgår talterapi mot sin stamning.

Stammarens hjärna är olik icke-stammarens Man har även upptäckt ett flertal neurologiska skillnader mellan stammares och icke-stammares hjärnor. Man har funnit att de områden i hjärnan som är ansvariga för rörelsekontroll – vilket inkluderar rörelse förknippat med 16 ASP BLADET | NUMMER 1 2011

Den svenske stamningsforskaren Per A. Alm driver teorin att de basala ganglierna sannolikt är dysfunktionella hos stammare, och att de därför inte klarar av synkningen av talrörelse. Teorin

stöds av att stammare inte brukar ha problem med talflytet när de sjunger eller talar i kör tillsammans med andra personer. Då har de ett förutsägbart mönster att hålla sig till, men utan detta ökar risken att snubbla på ord och stavelser. Det har även framkommit att signalsubstansen dopamin, som bland annat ansvarar för att reglera de basala ganglierna, kan vara dysfunktionell hos stammare. I en kinesisk studie fann man bevis för att stammare oftare hade mutationer på gener som reglerar dopaminet.

Stamning beror inte på nervositet Vad än framtiden kommer att utvisa om de psykologiska orsakssambanden bakom stamning är experterna ense om en sak: stamning är inte en känslomässig störning. Den vanligaste typ av missförstånd som stammare råkar ut för är att människor tror att stamningen beror på nervositet. Så är icke fallet. Men även om funktionshindret inte förorsakas av oro och nervositet så kan stamningen dock förvärras av att stammaren känner sig orolig. Bara det faktum att befinna sig i en

situation där de måste använda tal kan framkalla nervositet och leda till fobiska undvikandebeteenden. Omgivningens osäkra blickar och otålighet kan sätta djupa spår i en stammare, vilket gör att många utvecklar en svag självkänsla och känner skam inför sina talproblem. Detta påverkar deras möjligheter att nå sin fulla potential. Många blir isolerade och lever i självpåtvingad ensamhet, övertygade om att ingen skulle kunna stå ut med dem. När talpedagoger inleder en behandling av en stammare är det vanligt att de börjar med att ta itu med dessa jobbiga känslor för att ge patienten möjlighet att prata ut om detta eventuella problem. I talterapin lär terapeuten patienten fysiska övningar för att kunna göra sitt tal mer flytande. De vanligaste metoderna som används är sådana som saktar ner på talets hastighet, eftersom stamning är hastighetskänsligt. Ju fortare man talar, desto större stamningsrisk. Träningen går bland annat ut på att förlänga ljudet på första stavelsen, att man oftare ska ta pauser i talet eller uttala ett ord genom att inleda det med ett hummande ljud. Talterapi är något som kan ta allt ifrån några sessioner till att pågå livet

ut. Övningarna kan vara jobbiga att utföra, varför man rekommenderas att inte utföra dem mer än några minuter per dag.

hur det bäst skulle behandlas. Den som slår upp ordet ”stamning” i Nordisk Familjebok anno 1891 kan läsa följande visdomsord:

När det kommer till att behandla stammande barn spelar föräldrarna en nyckelroll. De bör varje dag ägna en stund åt att i lugn och ro sitta ner och tala med sitt barn, och då lära det att använda modellen med långsamt tal. Det är också viktigt att föräldrarna talar öppet och avdramatiserande kring barnets stamning, detta för att undvika att det i framtiden ska utveckla fobiska besvär.

”Snart öfvergående stamning träffas vid tandspricknings- och pubertetsperioder, efter anstängdt själsarbete med nattvak, efter stark tobaksrökning, efter alkoholmissbruk, efter epileptiska och hysteriska anfall, efter onani och åtskilliga akuta sjukdomar, särdeles hjernsjukdomar.

Lyssna klart och var dig själv Människor som inte stammar kan ibland känna sig osäkra på hur de ska bemöta och uppträda mot en stammare. Detta kan tyckas onödigt, för de är ju som alla andra, så var dig själv och bemöt en stammare som du själv vill bli bemött. Håll ögonkontakt och låt honom eller henne tala klart, utan att fylla i orden. Stamningsmysteriet är alltså ännu långt ifrån löst. Annat var det förr. Då kände man inte bara till orsakerna till stamning, utan också

Behandlingen af stamning bör i första rummet gå ut på att i tid hos barnet motverka anlaget genom noggrant öfvervakande af talet samt stärkande af hela kroppen och karakteren. Mot den utvecklade stamningen äro en mängd olika kurer försökta. Man kan i allmänhet dela dem i gymnastiska och didaktiska. De förra afse stärkandet af hela individen och särskildt hans andningsapparat genom passande diet, vattenkur, svensk gymnastik och elektrisk behandling.” Tack för hjälpen doktor Frankenstein. Allt var inte bättre förr. Tack och lov. Text: Christer Jansson Foto: Per Rhönnstad ASP BLADET | NUMMER 1 2011 17

Darwin, diagnosen & det normala En gång i tiden delade vår egen Carl von Linné in växter i separata grupper och arter. Allting har sin egen plats, skapat av Gud som färdigt och åtskilt sinsemellan. När vi idag ställs inför det faktum att vi är olika, får vi samtidigt inte glömma att vi är likvärdiga och del av samma mänsklighet.

18 ASP BLADET | NUMMER 1 2011

Mallens trygghet finns där, och har antagligen alltid gjort det. Jag upplever den själv i min önskan att strukturera min tillvaro och känner igen den i djupet av vår västerländska civilisations vilja att katalogisera och särskilja arter som distinkt olika från varandra. Vi människor ser, uppför oss och tänker ibland olika; det är en viktig insikt. Men om vi tror att det är mer som skiljer oss åt än som förenar oss, är vi samtidigt ute på hal is. Charles Darwin var en av de viktigaste rösterna - som för snart 200 år sedan - bidrog till att ställa denna föreställning om alltings eviga separation och åtskillnad på ända. Tvärtemot vad vi ibland kan tycka och tänka finns det inga eviga fasta kategorier i den darwinska evolutionen. Liksom olika exemplar av havstulpaner skiljer sig åt gör även människan som individer det. Över tid blir också skillnaderna större inom arter som helhet. Varför? Jo, på grund av evolutionen. Även vi människor är som art i konstant utveckling och har bättre förutsättningar för överlevnad om vi är anpassade till vår tillvaro. Huruvida en person med exempelvis Aspergers syndrom eller adhd är mer eller mindre anpassade till vårt nuvarande samhälle, är tvärtemot vad vi ofta kan anta, en öppen fråga. Det beror på hur samhället ser ut, samt om individen kan hitta fruktbara strategier för att navigera det. Det är inte så konstigt att den värdering psykiatrin lägger i en diagnos skiljer sig från värderingen den diagnostiserade har, samt hur samhället runtomkring förhåller sig. Detta fenomen avslöjas i jämförelsen mellan kvällstidningarnas psykjournalistik - där mord ibland förklaras med brottslingens diagnosbild – och det sökande efter respekt och acceptans som både brukarföreningar och individer eftersträvar.

Psykiatriska begrepp som flyttfåglar Från psykiatrins rum sker en migration av begrepp som autism, schizofreni och adhd. De flyttar likt fåglar ut från sin skyddade verkstad ut i samhället. Människor anammar sen begreppen och betydelserna skiftar och får ny mening. Väldigt påtagligt sker det när människor använder diagnoser som skällsord: ”jävla dampunge”, eller ”du är ju helt schizo” är exempel. Ord som jag själv har hört uttalas och som antagligen inte är unika för min egen livserfarenhet. Detta är alltid risken när vi identifierar ett annorlundaskap; när vi likt Linné konstaterar att det finns skillnader oss emellan. Liksom vi kan identifiera stödbehov blir människor samtidigt lättare att utesluta, utrota och stigmatisera. Även Darwins idéer om kontinuerlig variation inom en art migrerade en gång i tiden från de brittiska öarna till Tyskland, där det snappades upp av mer spekulativa filosofer, som sökte bekräfta sin naturliga överlägsenhet gentemot vad man uppfattade som underlägsna raser. Dåtidens fasta kategorier gav upphov till att man ordnade mänskligheten i en strikt hierarki. Överst placerades givetvis germanerna och längst ner förpassades negrerna - de svarta och underlägsna. Darwins iakttagelse om survival of the fittest (den bäst anpassade överlever) förvreds till survival of the strongest (den starkaste överlever). En helt livsfarlig tankebrygd kom det att visa sig med historiens facit i hand. När vi nu har en psykiatri som har för avsikt att kartlägga och identifiera funktionshinder i psykiatriska termer, finns även riskerna där och lurar bakom hörnet. Ställt inför faktum att vi är olika, kan vi välja att bejaka detta och stödja varandra i eventuella svårigheter, eller satsa på en kapplöpning mot det normala.

Det normala är föränderligt Det råder ingen tvekan om att det kan finnas stora nyttigheter i att få en diagnos, framförallt när den leder fram till behandling, samtal och stöd som det kan finnas behov för. Det kan också vara självterapeutiskt och upplevas som en befrielse. ”Jag är inte ointelligent eller dum, bara annorlunda!”. Men taget ur sitt sammanhang kan det också förenkla en människa – och genom att bli ett självändamål förklara skeenden som behöver andra redskap än de psykiatriska. De glasögon vi tolkar normalitet är också den stadd under förändring. Precis som imperier faller och lämnar plats för nya nationer och samhällssystem, utvecklas vårt synsätt på vad det innebär att vara människa. Precis som människan självt, för att återigen tala med Darwin; mannen som insåg att de fasta kategorier Linné tyckte sig se egentligen var bräckliga, och i vart fall inte eviga. Vi behöver ett vaccin mot främlingsskräck och hat i den psykiatriska terrängen. Ett skulle kunna vara att påminna oss själva och andra om att det vi identifierar som funktionshinder är ett utslag för en människomångfald. Om vi tolkade den psykiatriska världen utifrån detta perspektiv kanske vi skulle komma fram till att det handlar om något ganska odramatiskt, snarare än något abnormt och otäckt. Med det synsättet kunde kanske frågan om diagnosernas vara eller icke-vara nyanseras till att påminna oss om inte bara det som särskiljer oss, utan även det som förenar. Bakom bokstavskombinationerna finns något större, en ganska bräcklig och bred mänsklighet som innefattar en oerhörd rikedom. Det som idag anses onormalt och icke-åtråvärt kan imorgon betraktas som det normala och sköna. Text: Robert Halvarsson ASP ASPBLADET BLADET| NUMMER | NUMMER10 1 2011 2010 19

REPOR T A GE

Ett Julbord av

möjligheter Fredagen den 17/12 hade Landstinget i Värmland en temadag i huset där Gemet finns. Bland utställarna fanns vi på Media & Kulturgruppen. ASP Bladet bevakade händelsen. Det var en ansenlig skara människor som hade samlats denna kalla vinterdag för att ta del av det julbord av möjligheter som finns till buds inom landsting, kommun, universitet och kooperativ. Dagen arrangerades av Framtidens psykiatri – en aktivitetsgrupp inom Nya perspektiv med fokus på psykisk hälsa. Deras mål är att forma en positiv, gemensam framtidsbild som sätter brukaren/patienten i fokus och inkluderar alla som arbetar inom Värmlands kommuner och landsting, likaväl som patienters/brukares närstående och andra viktiga aktörer, som bidrar till en bra vårdoch återhämtningsmiljö för våra patienter/brukare. Det här var första gången som temadagen arrangerades och denna gång fokuserade man på Karlstad

20 ASP BLADET | NUMMER 1 2011

med sina kranskommuner. Tanken är att temadagen ska återkomma årligen och att fokus flyttar runt i länet. Förutom de verksamheter som fanns på utställningsdelen, kunde man även ta del av korta föredrag och workshops. Föredragen var cirka 10 minuter långa och vi passade på att hålla en kort föreläsning om Media & Kulturgruppen. Det var inte bara vi som hade intresse av att bevaka denna dag, även Sveriges Radio återfanns bland besökarna. Utrymmet var tyvärr lite trångt för denna pilotutställning, men däremot var konceptet för temadagen av ett bättre skick. Här följer några röster från personer som var där angående vad de tyckte om temadagen:

– Man lär sig mycket av varandra och det är kul att se vad andra arbetar med inom socialpsykiatrin, tycker Meta Fredriksson Monfelt, representant för samordningsförbundet Samspelet. – Det är roligt att få reda på vad som sker inom andra verksamheter, säger Åsa Lundmark och Anette Simonsson från dagverksamheten Ängvillan i Skoghall. – Jag tycker det är en bra dag för att det ger möjlighet att visa att det finns väldigt många bra verksamheter, säger Göran Wijkström från boendet Nätet i Kristinehamns kommun. Text: Karl-Peter Johansson Foto: Henrik Sjöberg

Efter

Avgiftningen väntar Fallgroparna

Fällorna som gör att

Du riskerar återfall

Är det så smart att ta sig ett återfall när man väl har nyktrat till? All den tid man har varit på avgiftning, eller avgiftat dig själv i hemmet, är helt bortkastade. Är man alkoholist gäller det att tänka efter två gånger innan man tar sig en sup. Vad är det då som gör att man är så dum att man tar till alkoholen igen? Är det för att man har så mycket problem i privatlivet att dessa endast känns hanterbara om man dricker? Kanske har du en sambo eller partner som också är alkoholist – då kan det kännas som fördömt att lyckas. För att klara av en nykterhetsperiod kan man inte umgås med folk som dricker – det är bara att klargöra det för partnern. Det finns många anledningar till att återfallen kommer, och de är inte det lättaste att ta sig ur.

Man är riktigt illa ute om man skapar sig anledningar till att ta till alkoholen/narkotikan – och det finns mycket att skylla på. Det kan börja krypa i hela kroppen och man känner sig helt sjuk tills dess att man har fått i sig den första ölen/supen. När man kommer hem från arbetet är det många som tar sig ett glas för att kunna slappna av. Till slut blir det så att du mår illa när du dricker istället för att må bra. Jag har träffat en tjej som varit på avgiftning och fått ett återfall. Nu säger hon att hon inte kan sluta själv, utan behöver köpa mediciner – så kallade ”benzo” – för att kunna sluta. Hon kan inte gå till socialen heller, för att fråga om en ny avgiftning, för de kommer antagligen att säga nej. Sen måste man även tampas med skammen för att man trillat dit igen efter en avgiftning. Ett annat bekymmer är att det märks i kroppen – den mår helt enkelt inte bra. Sömnen blir lidande, man vaknar upp sjöblöt av svett, får sämre kondition och man fungerar inte lika bra i samhället som tidigare eller under den tid man har varit nykter.

Ändå sträcker man sig gärna efter det första glaset … En annan tjej berättade att hon hade tagit amfetamin under en tid i sin ungdom. Hon slutade men fick ett återfall när hon träffade en kille som sysslade med amfetamin. Hon berättade att han inte ville träffa henne i ”nyktert” tillstånd, och kär som hon var tog hon amfetamin för att han skulle trivas. Till slut gick nästan alla hennes pengar till knarket, och hon mådde mycket dåligt psykiskt. När hon ser tillbaka tycker hon inte det har varit värt besväret och kommer inte att göra om samma tabbe. Vad ska man då göra för att inte hamna i återfall igen? Ja, en lösning är att flytta och att starta om på annan ort. Vill man inte det kan man försöka gå på AA-möten, motionera, samt skaffa sig en samtalsterapeut som man kan tala med regelbundet. Engagera gärna släkt och vänner så de kan hjälpa till när det suger som mest. Text: Jane Alsing

MÅNADENS TIPS Den danske filmaren Janus Metz och fotografen Lars Skree följde i ett halvår en dansk infanteripluton under deras tjänstgöringsmission i den talibandominerade Helmandprovinsen i Afghanistans södra delar. Resultatet blev den hyllade dokumentären ”Armadillo”, som vann Stora kritikerpriset vid 2010-års Cannesfestival.

FILM ARMADILLO

Text: Christer Jansson

(DVD)

I filmen hittar man inte mycket som är nobelt eller glansfullt; krig är aldrig vackert, inte ens i motljus. Åskådaren känner och förstår soldaternas frustration, och sympatiserar med den plågade civilbefolkningen, som fungerar som krigets gisslan – de är bokstavligen bönder som offras i ett dödligt schackparti. Man drabbas tidigt av känslan av hur ovinnbart detta krig är, och att soldaternas ouppskattade uppoffringar därmed görs förgäves. Om kriget inte byter strategi kommer det utan tvivel att vara förlorat. Det här är en stark och viktig film där jag antar att sanningen ofta ligger i betraktarens öga. Se den och försök förstå varför människor offras, och vad människor offrar sig för.

UTROTA VARENDA JÄVEL Författare: Sven Lindqvist Text: Helene Westling Brautigam

BOK

Boken gavs ut 1992 och är ett hopkok av tankar och reflektioner, privata såväl som idéhistoriska och litterära och Lindqvist söker ge sin bild av, främst, den Europeiska rasismens historia. Utrota varenda jävel väckte stort rabalder och mycket motvilja i kulturpressen. Vi möter en inte helt okontroversiell författare som här tar ut svängarna ordentligt. Sven Lindqvists berättelse är en förmodligen fingerad resa genom öknen och beskriver en rasistisk idé som genomsyrar och bryter ner allt och alla. Alla är förlorare i ett system som bygger på rastänkande och den europeiska imperialismen, kolonialismen, är det som bär skulden för nazismen när ideologin vänds inåt mot den egna kontinenten. Han skriver att vi alla innerst inne vet vad vi behöver veta om de idéer som genomsyrar en betydande del av de samhälleliga institutioner under vilka vi lever och organiserar våra samhällen. Han tecknar en bild av främlingsskap och förtryck där ett liv inte har något värde. Detta är en mycket tänkvärd, om än kaotisk, bok som inte lämnar läsaren oberörd. Det är en mycket viktig bok, närmast ett mästerverk.

Text: Henrik Sjöberg

HOTHOUSE FLOWERS- People

MUSIK

Jag minns det tydligt. Melodifestivalen 1988 på Irland. Inte för det svenska bidraget skull med Tommy Körberg och vinnaren har jag glömt för länge sedan. Det jag minns var pausmusiken. Den irländska gruppen Hothouse Flowers spelade singeln Don´t Go. Studerar man vad som snurrade på skivspelarna 1988 var People nog inte det första valet. Hothouse Flowers var inte Bros, Kylie Minouge eller Wet, Wet, Wet utan något helt annourlunda. Trots detta var det många som föll för det chamriga irländska bandet. Hothouse Flowers People är soulmusik i en irländsk förpackning med stänk av gospel och ibland ett rastlöst tempo a´la U2 eller Bruce Springsteen. Man kan även skjönja Van Morrison och Waterboys mellan raderna. Just Springsteens ande svävar över många låtar från den desperata saxofonen till sångaren Liam O’Maonlais´ röst. Mina tre favoritlåtar är Don´t go, If you go och I´m Sorry. Om man ska hitta någon liten plump i prokollet, för en recension ska ju inte enbart höja till skyarna, är det Feet on the Ground som känns som ett försök att efterlikna ett U2-sound de inte riktigt klarar av.

Sol- Socialtjänstlagen Under detta år har vi en artikelserie som heter Förkortningsskolan. Här förklarar vi vanligen förekommande förkortningar. Dessutom ger vi en faktabelysning till begreppet som förkortningen betyder. Varför använder vi förkortningar? I varje grupp finns en kultur, en social kod, som hör till just den gruppen. Det kan vara idrottsintresserade, fågelskådare, socionomer, Karlstadsbor och så vidare. Varje grupp utvecklar också ett eget språk, avseende gruppspecifika begrepp och uttryck. För att underlätta kommunikationen använder man även förkortningar för vanliga begrepp och uttryck, som varje gruppmedlem förstår. Denna process leder till vad vi brukar kalla ett ”fikonspråk”.

ändringar som infördes vid denna tidpunkt handlade om: -

Tillbakablick Den 1 januari 1982 trädde den första socialtjänstlagen i kraft. - Lagen öppnade upp för kommunerna att organisera sin socialvård på ett nytt sätt. Istället för att ha en socialvårdsnämnd, en barnavårdsnämnd och en nykterhetsnämnd, kunde man enligt den nya lagen samla dessa under en enda social nämnd. Lagen var inte tvingande, men gav kommunerna nya möjligheter. Med tiden infördes ändringar i denna socialtjänstlag. Den 1 januari 1998 kompletterades bestämmelsen om rätt till bistånd med tillägg rörande rätten till försörjningsstöd och rätten till annat bistånd. Ett beslut om försörjningsstöd och annat stöd kunde nu överklagas med förvaltningsbesvär. Ytterligare 24 ASP BLADET | NUMMER 1 2011

Förtydligande av socialtjänstens skyldighet att i högre utsträckning bistå med aktiva åtgärder. Den enskildes egenansvar att bli självförsörjande blev tydligare, och att särskilda krav ställdes på ungdomar under 25 år gällande rätten till försörjningsstöd. Äldre och funktionshindrade, stöd till anhöriga, förbättrad möjlighet för äldre, funktionshindrade och allvarligt sjuka att flytta till annan kommun. Regeländringar. Placeringskommunen och folkbokföringskommunen fick större skyldigheter än tidigare. Nya bestämmelser som rörde enskild verksamhet och dokumentation. Att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet och att det ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet för att utföra socialnämndens uppgifter.

- Ett starkare barnperspektiv. Den 1 april 1999 infördes i socialtjänstlagen några ytterligare regler om socialtjänstens insatser för att komma till rätta med missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel.

Särskilt skulle missbruk bland barn och unga uppmärksammas. Skulle man iaktta tecken på nya medel för missbruksändamål har socialnämnden skyldighet att anmäla detta till Statens folkhälsoinstitut. En ny socialtjänstlag Den 1 januari 2002 trädde den nya socialtjänstlagen i kraft. Den har ersatt den äldre socialtjänstlagen. Den nya socialtjänstlagen är kapitelindelad och språkligt moderniserad. Så här lyder portalparagrafen (SoL 1 kap 1§): ”Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas • ekonomiska och sociala trygghet, • jämlikhet i levnadsvillkor, • aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.” I nästa nummer Denna gång har vi bara belyst en förkortning. Framöver kommer vi i varje artikel utav Förkortningsskolan belysa flera förkortningar. Text: Karl-Peter Johansson Foto: Per Rhönnstad

F รถ r k o r t n i n g ss k o l a n

ASP BLADET | NUMMER 1 2011 25

PÅ JOBBET Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

Lena Jerkeby är företagssköterska som ingår i det team som nyligen har börjat jobba mot de tusentals anställda som finns inom Karlstads kommun. ASP Bladet kontaktade Lena för att lära oss mer om henne och det arbete hon utför. Berätta om din bakgrund, hur kom det sig att du började arbeta inom Previa? – Jag har jobbat inom landstinget i 25 år med Barn och ungdomspsykiatrin, och har gjort lite olika saker där. Bland annat jobbade jag som sektionschef under de sista åren av min anställning. Efter en tid kände jag att jag ville pröva på något annat och visste inte så mycket om företagshälsovård: så jag tog reda på vad Previa var för någonting. För sju år sedan kom vi så överens om en anställning. Vilka är det du kommer att träffa i din kontakt med kommunen? – Det är ett nytt arbete så det vet jag inte riktigt än. Men jag tror mig få träffa chefer och anställda; alla olika yrkeskategorier. Eftersom Karlstad är en välskött kommun där de anställda är ovanligt friska så är målet att bibehålla hälsan – vilket gör att vi kommer att arbeta förebyggande och hälsofrämjande. Människor ska trivas, känna sig trygga och må bra i organisationen. Alla dessa saker kan vara hälsofrämjande.

På vilket sätt märker du av vikten av god företagshälsa? – I den mån man kan, försöker man mäta nyttan av det vi arbetar med. Eftersom man betalar för våra tjänster så vill man självklart se om de fungerar. Det går exempelvis att använda sig av hälsotal och index över hur nöjda de som arbetar är. När Previa började jobba med Arvika kommun var det ganska höga sjuktal där, men efter ett par år lyckades vi halvera dem. Det var förstås flera andra saker som då skedde samtidigt i samhället som underlättade detta – bland annat den nya rehabiliteringskedjan. Men jag tror att samverkan och systematiskt arbete har betydelse. Hur skiljer det sig att arbeta inom det privata respektive det offentliga? – Vissa skillnader är väldigt påtagliga: bland annat är vår verksamhet inte skattefinansierad utan affärsdrivande - så där skiljer det sig. Vi kommer överens om priser och avtal på det vi gör, så där är det också en stor skillnad. Vi kallar oss inte för företagsvård utan för företagshälsa och vårt mål är inte att

som en vårdcentral ge vård utan att bistå i hälso- och arbetsmiljöfrågor. Sedan finns det förstås stora likheter också. Upplever du att det idag finns en större insikt om vikten av hälsofrämjande miljö? – Jag, jag tror det gör det. Det skiljer sig mellan olika företag och kunder, men jag tror att ledningsgrupper och chefer som har förstått vikten av detta ser en ökad produktivitet och har sina medarbetare på plats. Det är ganska enkelt i teorin men inte alltid så enkelt att få till, men medvetenheten om betydelsen gör stor skillnad. Vad har du för förhoppningar inför framtiden i ditt arbete med Previa? – Jag känner att jag har bra möjligheter för att utvecklas i min yrkesroll och jag får vara med och påverka våra arbetsmetoder. Jag hoppas på bra fortsatt utveckling, där vi får goda möten och en god samverkan med våra kunder. Samt att vi också ska kunna samarbeta kring frågor som skapar nytta i större sammanhang.

VILKA ÄR PREVIA? Previa erbjuder ett utbud av tjänster inom hälsa, ledarskap, arbetsmiljö och rehabilitering. Verksamheten är rikstäckande med enheter på 70 orter landet över. De samlar företagsläkare, företagssköterskor, psykologer, beteendevetare, företagsgymnaster, arbetsmiljöingenjörer, hälsoutvecklare och organisationskonsulter. I Karlstad finns de belägna på Pumpgatan 5 där de jobbar med bland annat hälso- och arbetsmiljöfrågor. – Previa som helhet har cirka 1 000 medarbetare. – Ca 6 000 företag och organisationer med 900 000 medarbetare använder Previas tjänster.

LENA JERKEBY

Företagssköterska inom Previa AB och kontaktperson för arbetsmarksmarknads och socialförvaltningen.

Ålder: 53 år. Bor: Skåre, i ekobyn Tuggelite. Familj: Ensamstående med särbo och vuxna utflyttade barn. Drömresa: Att besöka den afrikanska kontinanten. Senast lästa bok: Björn Ranelids David Puma och Drottning Silvia. Favoritmat: ”Allt mellan sushi och älgkött”.

ASP BLADET | NUMMER 1 2011 27

KARLSTAD.SE

NARCISSIUS I VILA OCH ARBETE av Helene Westling-Breutigam