ASP BLADET - Februari 2010 by ASP Bladet

ASP BLADET

Tidning från Avdelningen för Socialpsykiatri, Alkohol och Narkotika. Karlstads Kommun

Nr: 2 - 2010 - Årgång 9 sidan 16 - 17

Ett hem för alla Den 24 februari höll Avdelningen Socialpsykiatri, Alkohol och Narkotika en konferens i för avdelningen aktuella frågor. ASP Bladet var på plats för att bevaka tillställningen och väljer här att fokusera på de bostadspolitiska perspektiv som togs upp under dagen.

sidan 14 - 15

BOSTADSSOCIALA KONTRAKT

Vi har träffat personal på bo och budgetenheten för att samtala om deras arbete med bostadssociala kontrakt, hur ser klienternas rättigheter skyldigheter ut?

sidan 28 - 29

sidan 6 - 8

STORT UNDERSKOTT AV PSYKIATRIKER INOM VÅRDEN

Svensk psykvård har akut brist på psykiatriker. Mångåriga neddragningar samt strukturella problem inom utbildningsorganisationen har skapat en problemknut som kommer ta åratal att lösa upp.

LIVET SOM MANODEPRESSIV

Bipolär sjukdom kallas även manodepressiv sjukdom och innebär att man får återkommande sjukdomsperioder. Under de månaderna man är frisk fungerar man ofta som en helt normal människa.

KARLSTADS KOMMUN

Stadsparken 26 februari 2010, Foto: Per Rhönnstad

INLEDARE Januari och februari är intensiva månader, när alla bokslut och redovisningar ska sammanställas och skickas in. Samtidigt ska verksamheten för året 2010 inledas och genomföras i enlighet med avdelningens beslutade verksamhets- och aktivitetsplan. Och parallellt ska ramyttrandet för 2011 arbetas fram, där behoven framöver ska framgå. Under januari och februari gör vi vårt bästa för att samtidigt redovisa dåtid, nutid och framtid! Jag har varit på en mycket bra konferens i Lund, där en metod för att komma tillrätta med hemlöshet presenterades – Bostad Först eller Housing First. Vi vet av erfarenhet att många människor i våra målgrupper inte klarar att nå egen bostad genom den nuvarande trappstegsmodellen, utan går runt i de professionella stöd- och behandlingsformerna och förblir bostadslösa. Bostad Först innebär att kommunen bostadspolitik är i fokus och de kommunala bostadsföretagens ansvar för utsatta gruppers bostadssituation tydliggörs. Inte såsom ofta är fallet idag, såsom ett individuellt behandlingsproblem för socialtjänsten utan som en effekt av rådande bostadspolitik. Jag ser fram emot att vi i Karlstad kan ta till oss och anpassa denna evidensbaserade metod mot hemlöshetsproblematiken! Under torsdag-fredag denna vecka genomförs en konferens i Värmland utifrån SKL (Sveriges kommuner och landsting) projekt Kunskap till Praktik, där utbildnings – och metodfrågor inom missbruks- och beroendevårdenvården står i fokus. Det blir allt flera områden som kräver en aktiv samverkan inom länet, både med andra kommuner och mellan kommunerna och landstinget. Våra verksamhetsområden inom ASP-

ANA, med socialpsykiatri, missbruks- och beroendevård och sammanhållen rehabilitering kräver alla ett aktivt samarbete runt den enskilde, och av ansvariga chefer. Måndagen den 1 mars kommer landstingets Hälsooch sjukvårdsberedning till Sandbäcken, och vill ha en redovisning av nuvarande samarbetsformer mellan den psykiatriska vården i Landstinget och vår socialpsykiatri. Där kommer vi att beskriva Gemets verksamhet, förenings- och anhörigarbete, gemensamt individuellt arbete mfl samverkansformer. Vi är nog många som längtar efter våren nu, detta år när snömängden slår alla rekord. Ännu inga vårtecken hemma hos mig förutom att jag slipper helljuset när jag åker till och från arbetet. Gläds åt att dagarna blir längre och allt ljusare!

Inger Granhagen Avdelningschef

Socialpsykiatri, Alkohol och Narkotika Avdelningen, Karlstads Kommun Besöksadress Köpmannagatan 2 , 651 84 Karlstad Telefon 054 - 29 71 00

INNEHÅLL

N Y HE T ER

INLEDARE

DEBATT

4-5

Vem drabbas värst av snon?

STUDERA PÅ DISTANS VÅRDPERSONAL – HÖJ DIN YRKESKOMPETENS

Yrkeshögskoleutbildning, 200 YH-poäng, 40 veckor Specialutbildad skötare/boendestödjare inom psykiatri/socialpsykiatri Utbildningen vänder sig till dig som har Omvårdnadsprogrammet eller motsvarande utbildning samt minst ett års yrkeserfarenhet. Utbildningen ger dig - fördjupade kunskaper om människans psykiska och sociala utveckling. - fördjupade kunskaper om psykisk hälsa samt psykiskt och socialt hälsoarbete. - breddade och fördjupade kunskaper om psykiatriska tillstånd och behandlingsformer. - kunskap att identifiera vårdtagarens behov och planera specifik omvårdnad.

REPORTAGE

Psykiatrin skjuter ... Timstock Pröva aldrig narkotika En försmak på studielivet Kan fiskolja bota ... Bostadssociala kontrakt Ett hem för alla Fountain House Rädda barnen Brukarråd Mitt ibland oss På fritiden Månadens tips Livet som manodepressiv

PÅ JOBBET

Maria Schnelzer

6-8 9 10-11 12 13 14-15 16-17 18-19 20-21 22 23 24-25 26 28-29 30-31

ASP BLADET Grundad 2002

Sista ansökningsdag: 15 maj

Utbildningsstart: 16 augusti 2010 Utbildningen ges på distans med närträffar i Karlstad 1 gång/månad. Läs mer på www.karlstad.se eller kontakta Ann Moberg, 0706-21 99 26, Ann-Sofie Jernstedt, 054-29 66 35

KARLSTAD.SE

ASP BLADET PRODUCERAS AV

MEDIAGRUPPEN Handledare Emilio Merayo

Redaktion

Olle Stagnér Karl-Peter Johansson Kajsa Jansson Christer Jansson Jane Alsing Patrik Andersson Christer Andrian Håkan Kristensson Robert Halvarsson

Fotograf

Per Rhönnstad

Grafik/Layout Robert Olsson

Ansvarig utgivare Sigge Säll

KONTAKT as.mediagruppen@karlstad.se 054 - 29 71 14 ISSN 1652-652X Tryck: Fritid Karlstad Kommunoch föreningstryck.

DEB AT T

Vem drabbas värst av snön? Kaos och Katastrof. Orden är stora och runda. Det hela kommer från rubriker och artiklar i GT, Aftonbladet och Expressen och förekommer även inom bloggosfären.

SJ och Banverket hamnar i försvarsställning och det skrivs spaltmetrar i klassisk kvällstidningsanda. Varför? Jo, för helt plötsligt kan människor inte resa dit de vill. Några missar jobbet och det upplevs säkerligen väldigt stressigt. Men när jag sitter här med tak över huvudet och värme i elementen i mediagruppens lokal undrar jag stilla: var är känslan för proportioner? Under tiden vi har haft en vargavinter med riklig snö under flera månader finns där även en annan verklighet som inte bara drabbar tågresenärer med ”kaos” och ”katastrof”. Vi pratar inte trafikanter. Vi pratar hemlöshet och bitande kyla, natthärbärgen och sökandet efter både den mänskliga och rumsliga värmen som tillhör våra grundläggande behov.

Istället för att inte erbjuda bostad på grund av missbruk gör man helt om i den ovanstående modellen och lyfter fokus mot det samhälleliga och bostadspolitiska misslyckandet som har bidragit till hemlösheten. En lämplig löpsedel för den verklighet som bostadslösa lever under kanske skulle kunna vara: ”KATASTROF. MÄNNISKOR utan tak över huvudet FORTSÄTTER FRYSA. SAMHÄLLET ÄR ännu KALLT.” Känns inte det lite viktigare än den chockartade insikt som verkar drabba en och annan att vi faktiskt fortfarande kan få kalla vintrar även på 2000-talet? Framförallt när boende faktiskt ansågs vara en mänsklig rättighet redan 1948? Text: Robert Halvarsson

I det här numret av ASP Bladet finns ett reportage med från en konferens som ASP-ANA höll i nyligen. Det i Sverige färska perspektivet ”Housing First” tas upp där.

4 ASP BLADET | NUMMER 2 2010

Dystra resultat om allmänhetens attityder till psykisk ohälsa En undersökning som har gjorts inom ramen för attityduppdraget, visar bland annat att ungefär 1 av 3 anser att personer med allvarliga psykiska problem inte kan återhämta sig fullständigt.

MÅNADENS FRÅGA Text & Bild: Per Rhönnstad

Har hysterin runt ”Svininfluensan” lagt sig?

Attityduppdraget Detta uppdrag är ett regeringsuppdrag som sker i samarbete mellan Handisam och NSPH. Handisam står för Myndigheten för handikappolitisk samordning och nätverket NSPH står för Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa. Ambitionen med attityduppdraget är att öka kunskapen och förändra allmänhetens attityder till psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning.

Undersökningen Bakom studien står Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatser (CEPI) och opinionsföretaget Novus. Undersökningen bygger på svar från 2053 deltagare.

Här följer några resultat som undersökningen kom fram till: • • • • • • • •

32 procent anser inte att psykisk sjukdom är en sjukdom som vilken annan sjukdom som helst. 26 procent anser att psykiatriska verksamheter inte bör förläggas till bostadsområden. 33 procent anser att utlokalisering av psykiatrisk verksamhet utgör en fara för lokalbefolkningen. 25 procent kan inte tänka sig att arbeta tillsammans med någon som har en psykisk sjukdom. 20 procent skulle inte bjuda in någon till sitt hem om han eller hon visste att personen har en psykisk sjukdom. 36 procent anser att människor med allvarliga psykiska problem inte kan återhämta sig fullständigt. 61 procent anser att de flesta personer som en gång varit patient på en psykiatrisk klinik inte är pålitliga barnvakter. 70 procent anser att de flesta människor med psykiska problem inte får professionell hjälp inom sjukvården.

Vill man läsa hela studien, finns den att ladda ner från Internet: www.handisam.se/attitydstudie Vill man veta mer om attityduppdraget, kan man gå till följande webbadress: www.handisam.se/ attityduppdrag Text: Karl-Peter Johansson

Martin Anderson - Jaha, för länge sen garantera.

Tommy Björkman - �� Jag har inte varit så rädd för svininfluensan, så jag har inte brytt mej så mycket.

Kjell-Åke Karlsson - Nej, lite grann kanske. Det är mycket skriveri i tidningarna, det är det man blir nervös för!

Gun-Marie Nilsson -�� Ja, jag tror det?

Anna Äleklint - �� Ja, jag har vaccinerat mej så jag litar på det.

Lea Mohamad, Skkurte Muslyya, Elin Lindblad och Sandra Björlin - �� Ja det har den, vi har alla vaccinerat oss. Säger dom i kör! ASP BLADET | NUMMER 2 2010 5

R EP OR TAGE

Psykiatrin skjuter nö Stort underskott av D

et råder landsomfattande läkarbrist inom svensk psykiatri. Samtidigt utbildas alltför få läkare, orsakerna bakom problemkomplexet är mångfacetterat. Idag anser 75 procent av landstingen att efterfrågan på specialistläkare inom psykiatrin är mycket större än tillgången, medan resterande nöjer sig med att konstatera att efterfrågan ”endast” är större än tillgången. Möjligheten att rekrytera psykiatriker är också mycket skevt fördelad över landets olika landsting. Stockholmsområdet har exempelvis tre gånger fler psykiatriker per 100 000 invånare än norra Sverige. Psykvården har dåligt rykte Psykvården har länge dragits med ett imageproblem. När psykpatienter begått svåra våldsbrott har medias strålkastarljus visat på pressade och stressade organisationer, där budgetramar och kvantitetsmål överordnats de individuella patientbehoven. Det är osexigt att arbeta i en bransch med dåligt renommé. Inte bara psykpatienter känner sig utpekade av all negativ publicitet, även vårdgivarna känner av detta stigma, vilket tveklöst skadar psykvårdens möjlighet att konkurrera om personal. Katten på råttan, råttan på repet Till följd av nedskärningarna inom de allmänpsykiatriska avdelningarna under andra halvan av 19906 ASP BLADET | NUMMER 2 2010

talet, har personalen på landets mottagningar fått finna sig i att försöka sy ihop en fungerande verksamhet under något som förefallit vara ett permanent tillstånd av omorganisation. Dessa innebar en alltför tung arbetsbelastning för läkarna, vilket ledde till att många blev utbrända och lämnade psykiatrin. Detta ledde i sin tur till att de som stannat kvar fått bära ett ännu tyngre lass. När blivande läkare gör sin AT-tjänstgöring på psykiatriavdelningarna kan de se hur överhopade med arbete den underbemannade personalen är, och skräms således bort från psykiatrin, trots att många egentligen kunnat tänka sig att arbeta där. Resursdräneringen har skapat en skadlig kedjereaktion som innebär att avdelningarna tvingas förlita sig på bemanningsföretagens dyra hyrläkare för att kunna hålla näsan ovanför vattenytan. 2008 uppgick landstingens samlade kostnader för hyr- och stafettläkare till 1,8 miljarder kronor. Psykiatrin – kusinen från landet Ett annat problem är att psykiatrin länge setts över axeln inom läkarutbildningen. Dess låga status speglas i att av fem och ett halvt års grundutbildning är endast fyra veckor avsatta för studier i ämnet. När socialstyrelsen gjort bedömningen att mellan 20-40 procent av befolkningen lider av lättare eller svårare psykisk ohälsa,

är fyra veckors psykiatriutbildning tämligen snålt tilltaget. På grund av psykiatrins svaga ställning inom sjukvården kan det bli nödvändigt att staten går in och styr upp situationen, inte minst för att majoriteten av den medicinska professionens ”nomenklatura” aldrig visat något större intresse av att ta strid för ämnesområdet. Vårdcentralerna ropar efter psykologer Primärvårdens nuvarande brist på psykologer är också ett problem som fortplantar sig i landstingens psykvårdstruktur. 30 procent av dem som besöker en vårdcentral har någon form av psykisk ohälsa, och primärvården ska ha både kompetensen och resurserna att behandla alla med lättare till måttliga besvär – som exempelvis ångest- och stresstillstånd – som kan uppstå vid livskriser. Dagens underskott av psykologer på vårdcentralerna (2008 bedömdes att endast en av fem vårdcentraler hade tillgång till psykolog) innebär att dessa patienter skickas vidare till specialpsykiatrin, där de tynger ner en verksamhet redan drabbad av köer och eftersläpning. Läkare – en bristvara Psykiatrins rekryteringsproblem speglar också den generella läkarbrist som råder i hela riket. Idag tvingas många landsting ge sig ut och aktivt rekrytera från utlandet.

ödraketer psykiatriker i vården Många känner sig obekväma med att Sverige utnyttjar andra länders utbildningsresurser för en nyckelgrupp inom alla länder infrastruktur. För närvarande är det inte fel att påstå att vi parasiterar på andra när det gäller att fylla vakanserna på våra landsting. 2008 gick 60 procent av alla nyutfärdade läkarlegitimationer till läkare som utbildats utanför Sverige, och samma år var en femtedel av hela den yrkesverksamma läkarkåren utlandsutbildad. Man bör skänka en tanke åt att även i Östeuropa (varifrån majoriteten av rekryterade läkare kommer) behöver människor gå till doktorn. Att Sverige inte klarar av att vara självförsörjande på läkare är faktiskt anmärkningsvärt. Det råder ingen brist på behöriga sökande till läkarlinjen – tvärtom – men på grund av alltför få utbildningsplatser måste de sökande lita till turen och hoppas att de lyckas lottas in till grundutbildningen. Många väljer att lämna landet och själva betala för en utländsk utbildning. Idag är var tredje svensk läkarstudent elev på ett utländskt universitet, där Polen gått förbi Danmark som vanligaste utbildningsland. En ironisk poäng är att fyra av de fem populäraste länderna dit svenska läkarstudenter reser, ligger i det Östeuropa svenska landsting nu själva dränerar på läkare (Polen, Ungern, Rumänien och Tjeckien).

Även om studenterna är berättigade studiestöd från CSN, får de själva lägga ut mellanskillnaden i levnadsoch utbildningskostnader. Detta innebär att svenska staten spar stora pengar för varje färdigutbildad student som efter avklarad utländsk examen söker svensk läkarlegitimation. Fler utbildningsplatser ett måste Staten, Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Högskoleverket och Läkarförbundet är alla överens om att antalet platser till läkarutbildningen måste utökas om man ska kunna svara upp mot en ständigt ökande efterfrågan på vårdtjänster. Regeringen har sedan ett par år också utökat antalet platser, från 900 till knappa 1100 per år. Det räcker dock inte på långa vägar. Högskoleverket vill se ytterligare 300-400 platser – för att ens kunna komma i närheten av det verkliga behovet. Läkarförbundet har i en prognos kommit fram till att det kommer att finnas ett underskott på 4000 läkare år 2015. Idag bedriver sex universitet läkarutbildning. Röster har höjts för att Sverige måste öka antalet lärosäten med läkarutbildning, inte minst för att kunna garantera studenterna en god praktiktjänstgöring och adekvat handledning, men sådana projekt har en lång startsträcka och kostar stora pengar.

Strukturella hinder försvårar nyrekryteringen Det är staten som har finansieringsansvaret för den grundläggande läkarutbildningen, som leder till läkarexamen. Ett stort problem med utbildningen är att ansvaret delas av flera aktörer, som sinsemellan brister i kommunikation, samarbete och översyn. Det årliga antalet studenter som antas till utbildningen styrs av flertalet hänsyn. Naturligtvis spelar budgetmässiga skäl in, men universiteten har också bestämmanderätt i frågan. Dock är landstingens förmåga att kunna förse studenterna med handledningsresurser den kanske starkast styrande faktorn. Sammantaget förefaller dessa orsaker begränsande på antalet antagna studenter. De två efterföljande stegen i utbildningen, AT (allmäntjänstgöring, 18-21 månader lång – leder till läkarlegitimation) samt ST (specialisttjänstgöring – femårig heltidstjänst för att bli specialiserad inom ett visst område) är huvudsakligen finansierade av landstingen. Varje landsting styr själva vilken dimensionering AT- och ST-tjänsterna ska ha i deras organisation, utan någon nämnvärd samordning med andra landsting. Vissa tillsätter ST-tjänster baserade på kortsiktiga motiv med utgångspunkt i lokala behov. ASP BLADET | NUMMER 2 2010 7

”

R EP OR TAGE

Svensk psykvård har akut brist på psykiatriker. Mångåriga neddragningar samt strukturella problem inom utbildningsorganisationen har skapat en problemknut som kommer ta åratal att lösa upp.

Detta innebär givetvis att hela rikets behov av vissa typer av specialistläkare riskerar att inte bli tillgodosett, inte minst inom psykiatriområdet. Statens styrning av läkarutbildningen försvåras även av att man saknar tydlig förankring inom Regeringskansliet, där ansvaret delats upp mellan olika departement. Konsekvensen av den spretiga organisationen leder till brist på överblick i styrning och planering. Pengarna som försvann – statliga punktbidrag ingen lösning Både föregående och nuvarande regering har naturligtvis inte varit omedvetna om psykiatrins svåra situation, och har genom punktinsatser gått in med tillfälliga ekonomiska bidrag för att lindra problemen. Dessa tillskott har kommit landstingen till del vid fyra olika tillfällen under åren 2001-2007. Trots att dessa summor sammanlagt uppgått till flera miljarder, motsvarade de aldrig – utslagna över 21 landsting – mer än två till fyra procent av landstingens egna nettokostnader för specialiserad vård under perioden. Det faktum att stora delar av pengarna inte heller villkorades till psykiatrin – utan enbart rekommenderades – innebar att landstingen kunde stoppa slantarna i vilka hål de själva så önskade. 8 ASP BLADET | NUMMER 2 2010

När Riksrevisionsverket (RiR) undersökt vilka resultat dessa tillskott inneburit för psykiatrin, har man inte kunnat finna några som helst mätbara effekter. RiR ställer i sin undersökning den retoriska frågan om det över huvud taget är motiverat att staten stöder landstingspsykiatrin med tillfälliga resursförstärkningar. Vägen framåt – långsiktiga mål, starkare styrning Befintliga förslag för att få rätsida på dagens situation går ut på att långsiktigt pumpa in statliga medel i verksamheten på ett sätt som garanterar styrning och utvärderingsmöjligheter. Istället för att ge pengarna direkt till landstingen ska staten hålla i tömmarna, och inte skyffla ner pengar i ett illa fungerande system. Även om dessa belopp i sammanhanget kommer förefalla blygsamma, kan de få en positiv inverkan på psykvården om de kopplas till forskning och utbildningsinsatser. Förhoppningsvis kan sådana insatser hjälpa till att göra psykiatrin mer attraktiv. Man bör se till att förstärka inslaget av psykiatri i läkarnas grundutbildning, och därmed bättre jämka utbildningsinnehållet mot sjukdomsmönstret i befolkningen. Att utöka AT-tjänstgöringstiden inom psykiatrin är även det en möjlighet. Obligatoriska fortbildningskurser för all psykvårdspersonal – baserade på områdets senaste forskningsrön

– kan hjälpa till i utfasningen av föråldrade behandlingsmodeller och se till att patienter får bättre vård snabbare. Forskningen – psykiatrins hopp Bland dagens unga läkarstudenter finns ett starkt intresse för hjärnans och nervsystemets funktioner. Under de närmaste åren kommer stora forskningsinsatser att göras inom just detta område, vilket gör det nödvändigt att ta vara på dessa studenter. Genom en god introduktion och bra handledning kan blivande läkare – som ser en möjlig framtid inom psykiatrin – motiveras av framsynta och stimulerande forskningsmiljöer där de vill arbeta kvar. Här finns en god möjlighet för psykiatrin att fånga upp en ny generation och samtidigt öka psykiatrins status inom läkarkåren. Det är dessutom absolut nödvändigt, eftersom utan läkare: ingen psykiatri. Under de kommande åren har psykvården många tuffa strider framför sig, strider man absolut kan vinna, men endast om ansvariga parter inser att konsekvensen av vatten-och-bröd-budgetar innebär usel patientsäkerhet, samt en psykvård som vilar tungt på övermedicinering och lätt på medmänsklighet och kompetent personal. Text: Christer Jansson

R EP OR TAGE SER IE

KOGNITIVA HJÄLPMEDEL Hjälp vid psykiska funktionshinder

timstock

Text: Christer Jansson

Funktionshjälpmedel för människor med tidsuppfattningsbesvär En Timstock är ett hjälpmedel för människor som har svårt med tidsuppfattning, eller som har lätt för att glömma saker. Den hjälper brukaren hålla reda på vad klockan är eller talar om hur lång tid något tar. Den stora användargruppen är människor med kognitiva funktionshinder, dock kan vem som helst ha nytta av produkten. Namnet är en kombination av orden tumstock och måttstock. Genom att ställa in Timstocken på ett antal minuter när du utför en aktivitet, får du hjälp med tidsuppfattningen. När du till exempel sitter vid datorn, duschar eller utför diverse arbetsuppgifter ger den dig god överblick hur lång tid som återstår av aktiviteten. Den stora vinsten för brukaren är att

kunna fokusera på en sak i taget, samt att den ökar självständigheten, genom att man slipper höra omgivningens ständiga påminnelser.

hur tiden går. Den ligger överst på skärmen medan man jobbar med andra saker.

Det tekniska utförandet kan se olika ut. Det kan vara en handdator eller mobiltelefon med en kalenderfunktion eller bara en alarmfunktion, eller något annat slags apparat med ljud- eller ljussignaler som påminner om tiden.

”Mycket användning av den, mestadels till TV-program, missar ofta starten annars. Underlättar att komma igång när jag ska göra någonting. Lättare att stiga upp på morgonen. Bra med lysdioderna – har tränat på tid i och med detta – bra vid vila på dagen så jag vilar begränsad tid, underlättar till datortid, diskning, plocka papper, städning, duschning, Trygghet och stöd, hjälper till att begränsa mig, så att jag inte ska bli utmattad, väldigt enkel, lätt, liten och smidig, bra kompis.”

Vanligast är den lilla avlånga lådan med lysdioder som slocknar varefter tiden går, och ger signal när tiden gått ut. Vill man ha en Timstock på sin dator, kan en sådan laddas ner gratis från Särnät. Timstocken Time (kräver att Microsoft. NET Framework version 2 eller högre är installerat) är ett enkelt program som grafiskt visar

En användares kommentar:

ASP BLADET | NUMMER 2 2010 9

R EP OR TAGE

Pröva aldrig narkotika! En före detta missbrukare berättar om vägen ut ur drogtillvaron

Hur kul är det att få självmordstankar veckan innan löningen kommer? Det var vad som hände mig i slutet av min heroinkarriär. När jag var 16 år gammal dog min far, vilket innebar att jag kom att ärva cirka 50 000 kronor. Med lite hjälp från banken kunde jag genom fond- och aktieinvesteringar nästan tiodubbla värdet på dessa pengar – och med hjälp av dessa var det sedan tämligen lätt att knarka, för jag slapp att jobba eller stjäla ihop slantarna för att ha råd med narkotika. När det var som värst hade jag nästan en kostnad på 1000 kronor om dagen, och har man en kostnad på 1000 kronor per dag tar pengarna till slut slut.

Vad brukar de flesta som tar droger göra i en sådan situation? Valet brukar på något sätt leda till kriminalitet. Men där hade jag min inre spärr, och jag är mycket glad över att jag inte valde att börja stjäla, råna folk, med mera. Man har många valmöjligheter när det gäller att tjäna snabba pengar. Vad det var som gjorde att jag inte gick vidare vet jag inte till hundra procent, kanske klokhet, rätt uppfostran eller feghet ... jag vet inte. Jag är en person som alltid har försökt göra rätt för mig (om vi nu bortser från att jag tagit narkotika). Min inställning var att ”det sårar väl ingen annan än mig själv”. Idag vet jag bättre – min mor och yngre bror har lidit något så inåt helvete mycket! Så här med facit i hand förstår jag inte hur det kunde gå så långt. Visst, jag är inte utbildad psykolog, men tror mig ändå ha en relativt bra känsla för vad som är rätt eller fel, eller varför det gick som det gjorde. Det hela började med att vi yngre, speciellt jag och Mikael, såg upp till de äldre – och många av dem rökte hasch. Själv har jag skrivit dagbok sedan jag var 15, och med hjälp av den kan jag se hur det hela utvecklade sig. Det hela började tämligen oskyldigt med att jag och Mikael köpte lite hasch en fredag – vilket snart utvecklades till en 10 ASP BLADET | NUMMER 2 2010

vana – och under första halvåret räckte haschet oftast så att vi även kunde röka på lördagen. I dagboken kan jag se att det hände att vi efter endast ett halvår ibland även rökte under veckorna. På det här viset fortsatte det under några år. Under denna tid jobbade jag mestadels på restauranger, jag tränade regelbundet, men fortsatte ta narkotika.

minns, utan snarare de roliga. Det jag försöker säga är att det givetvis fanns stunder med narkotikan som var positiva, men de överväger inte alla negativa saker som den förde med sig.

Det är svårt att se tillbaka i tiden och vara ärlig mot sig själv. Jag tror man är duktig på att försköna och förvränga sitt förflutna, att vi människor har förmågan att glömma det som varit jobbigt, vilket förmodligen är bra, annars hade man väl blivit tokig. Ett bra exempel på detta är hur man minns lumpartiden. När jag berättar för någon om hur lumpen var så är det inte de tråkiga stunderna jag

Jag skulle kunna skriva många negativa saker med att ta droger, men nöjer mig med att här endast berätta om vissa delar. En aspekt är att man får ett varierat mående: ibland tycker man sig vara bäst i världen – medan andra ser dig som en dåre. Ekonomin är permanent jobbig, du har alltid skuld och skam i kroppen, och tänderna blir bara sämre och sämre. Även överdoser ingår i missbruket. Att få ett beroende är väldigt kostsamt på många vis. Vänner dör. Kanske tjatar jag nu, men allt jag försöker säga är att allt har två sidor, narkotika har en bitter eftersmak: efter solsken kommer regn. Med facit i hand, var det förmodligen dumt att jag hade så mycket pengar. Jag önskar jag kunnat investera i något jag inte kommit åt, men … ingen ide att gråta över spilld mjölk. Du som kanske varit i kontakt med, eller har vänner som håller på med någon form av narkotika, vill jag varna både en och två gånger. Pröva inte! Kanske är du killen som lyckas göra det bara någon gång, men hur

”

I början av min drogkarriär var allt mycket positivt, men med tiden, i och med att jag tog allt tyngre droger (heroin), blev allt bara dyrare och dyrare, värre och värre. Mina sparade pengar höll på att ta slut och det blev svårt att få eller behålla ett jobb, eftersom jag hela tiden var tvungen att ha heroin.

vet man att man inte blir den som bara fortsätter och fortsätter? Hur vet man innan vem som blir körd i botten? Jag vet inte. Och jag tror ingen annan vet heller. Du kommer att ångra dig när du väl står där, utan bostad, utan jobb och dina riktiga vänner har försvunnit. Förr eller senare blir man också fast för polisen, och när de väl fått upp ögonen för dig kan jag lova att de inte ger sig förrän du åkt fast. Vad det i sin tur leder till vet väl alla: fängelse. Har man tur, och det är första gången, kan man få behandlingshem. Till slut befann jag mig vid ett vägskäl, ställd mot väggen av livet. Tanken att fortsätta droga, med alla dess konsekvenser, skrämde mig, dessutom var jag så trött på hela skiten att det blev lättare att bita ihop och motivera sig att ta fajten med avtändning och abstinens. När man väl klarat av de här sakerna så väntar en kontroll som inte heller är så rolig. För att få lägenhet så krävs urinprover och hembesök under en längre tid. För att få tillbaka sitt körkort krävs att man visar upp ett läkarintyg på att man varit nykter en längre tid, och det intyget är inte billigt. Med andra ord så kan det bli väldigt dyrt

när man försöker återta det man en gång hade. Sedan har vi det här med skuld och skam. När jag ser tillbaka på tiden som drogaktiv, är det obegripligt för mig att jag inte tog mer hänsyn till hur min familj mådde. Hur mycket fick inte de lida och skämmas? De käraste jag har är min mor och bror. De två är de sista jag vill göra illa. Det måste ha varit ett helvete för dem att se sin son och bror gå ner sig i drogträsket. Idag, som drogfri, försöker jag gottgöra dem detta. I början av min drogkarriär var allt mycket positivt, men med tiden, i och med att jag tog allt tyngre droger (heroin), blev allt bara dyrare och dyrare, värre och värre. Mina sparade pengar höll på att ta slut och det blev svårt att få eller behålla ett jobb, eftersom jag hela tiden var tvungen att ha heroin. Heroin verkar på så sätt att när man har drogen i sig så fungerar man relativt bra, men tar man inget på runt åtta timmar så börjar man bli sjuk. Det börjar som en förkylning, men blir bara värre och värre. Man blir plågsamt sängliggande i minst fem dagar. Det är med andra ord ett helvete att få avtändning. Efter att man upplevt en avtändning ett par gånger lovar man sig själv att det

aldrig ska få hända igen. Jag minns att jag mådde så dåligt att självmord var ett alternativ för att slippa avtändningen, men som tur var är det långt från tanke till handling. Istället sökte jag hjälp och går sedan åtta år i ett program som heter ”Kurage”, där jag får en medicin som heter Subutex, som gör att det värsta heroinsuget försvinner. Många tycker nog att det här är fel, att jag bara har bytt ut en sak mot en annan. Jag bryr mig inte speciellt mycket av vad andra tycker, utan är glad att denna lagliga medicin finns. Meningen är att man ska försöka återskapa sådant man gått miste om eller blivit av med. Sådant som egen lägenhet, utbildning, körkort, med mera. Sedan är det meningen – om det går riktigt bra – att man ska trappa ner och helst klara sig utan medicin. Jag är väl inte där än, men hoppas en dag bli så stark att jag klarar mig utan Subutex. Nå. Vad vill jag ha sagt med min text? Jo, att du ska tänka dig för både en och två gånger om du hamnar inför valet att prova droger. När jag väl testade fanns inte en tanke på att bli beroende och att det skulle leda till heroin. Nej, passa dig, hela ditt liv kan bli ödelagt. Christer A. ASP BLADET | NUMMER 2 2010 11

På Folkuniversitetet sitter arbetsgruppen för Urverket och planerar projektet.

En försmak på studielivet Karlstads kommun har i samarbete med Folkuniversitetet dragit igång ett spännande projekt i syfte att låta personer som idag står långt ifrån egna studier få pröva på hur det känns. Tanken är att få studera distanskurser uppbackade av lärare från folkuniversitet . – Målgruppen är de som behöver nya studier för att komma ut i arbetslivet, berättar Annette Gundahl Karlsson. Text: Robert Halvarsson Bild: Per Rhönnstad

Anette Gundahl Karlsson och Maria Lindblad står till ASPBladets förfogande vid den multikulturella smältdegeln Jobbcenters lokaler. De berättar generöst kring projektet Urverket, vars unika prägel ledde till ekonomiskt stöd av EU. Under 3 års tid kommer projektet att pågå vid Folkuniversitetets lokaler. – Vi har haft många års samarbete med folkuniversitetet. Vi märkte på de utbildningar vi har haft att människorna har väldigt olika förutsättningar för att klara utbildningen. Vissa skulle kunna klara det på två veckor. Här får de påbörja ny kurs om de blir klara tidigare. Andra kanske behöver femton veckor på sig. Vi ville testa hur det är att ha en grupp där alla studerar utifrån sina egna förutsättningar, berättar Annette. Studierna som deltagarna planeras att få genomföra kommer oftast inte att bli färdiga inom ramen för Urverket. Tanken är att ge deltagarna en testa av dem, samt också att få ta del av stöd som kan behövas i livets övriga områden. En person kan kanske ha en bakgrund med missbruk, en annan sitter med en färdig utbildning från sitt hemland men vet inte hur man ska gå vidare i Sverige. Det individuella perspektivet ska genomsyra Urverket. – De som går in på Urverket för att läsa kan ha ganska mycket problematik med sig. Det kan ibland komma upp 12 ASP BLADET | NUMMER 2 2010

saker som läraren känner inte har med studierna att göra. Då kommer jag tillsammans med Marie Ullenius in i bilden, berättar Maria Lindblad. – Det kan handla om att någon behöver byta bostad, har psykiska problem eller är med om något traumatiskt, fortsätter Maria. Det unika i modellen som Urverket har är att varje deltagare kommer att styra sin egen studietid och studieval. Samtidigt kommer distansstudierna att bedrivas gemensamt i ett klassrum, där handledare stöttar den enskilde i dennes studier. Detta kommer att kombineras med föreläsningar, studiebesök och praktik. – Tanken med det här är att man går mellan tio och tjugo veckor, och testar av vilken väg man ska gå. Det är inte säkert att man hinner läsa färdigt något ämne, men man kanske kommer fram till vad man vill läsa, berättar Annette. Personer som är nyfikna på om detta är något som de kan vilja vara en del av kommer också att få gå på studiebesök på folkuniversitetet innan man har beslutat om man vill gå där eller ej. Något som Maria Lindblad hoppas kommer att bidra till att steget till deltagande på Urverket inte kommer att kännas så stort.

Kan fiskolja bota psykisk sjukdom?

Forskningsrapport visar positiva effekter på testgrupper En ny Österrikisk forskningsstudie påvisar att en daglig dos av fiskolja kan skydda mot psykiska sjukdomar. I forskningsstudien ingick 81 personer i åldrarna 1325 år, som ansågs ligga i riskzonen för att drabbas av psykossjukdomar. Ena halvan av testgruppen fick placebo, medan den andra fick fiskolja. Ingen av de medverkande visste vilken grupp de ingick i. Efter ett år gjordes en uppföljning. Ur gruppen som fått fiskoljan var det enbart två personer som drabbats av psykiska störningar, i placebogruppen var antalet drabbade elva. Man konstaterade att Omega 3-fettsyrorna som finns i fiskoljan troligtvis påverkar hjärnans signalsystem med positiva effekter. Jämfört med andra behandlingar

är några dagliga droppar fiskolja dessutom billigt och effektivt. Lena Flyckt, överläkare vid psykiatriska kliniken vid Danderyds sjukhus, säger till Dagens Medicin att resultaten i studien är intressanta och att de skulle kunna få stor klinisk betydelse om de upprepas i oberoende studier. Tran utvinns från havsdjur, speciellt valar, sälar och vissa fiskarter. Ur tranet härdas oljan till margarinframställning och fisklevertran, som är rikt på A- och D-vitaminer. Fiskleveroljan är nästan färglös och har sedan lång tid tillbaka använts som läkemedel. Numera tas oftast oljan i form av tabletter eller droppar, då fiskolja både luktar och smakar illa. Text: Jane Alsing

ASP BLADET | NUMMER 2 2010 13

BOSTADSSOCIALA KONTRAKT - En väg till fast bostad ASP Bladet har träffat personal på bo och budgetenheten för att samtala om deras arbete med bostadssociala kontrakt, hur ser klienternas rättigheter skyldigheter ut? Hur arbetar bo och budgetenheten? – Från och med första januari i år är bo och budgetenheten hopslaget med utredningsenheten på IFA, säger Per Cavallie, som är bostadskonsulent. Sedan sammanslagningen har vi blivit mer heltäckande runt klienten. Vi samarbetar också mycket med Försäkringskassan gällande utförsäkrade klienter. På utredningsenheten finns socialsekreterare, beteendevetare och arbetskonsulenter, som arbetar mot dem som befinner sig allra längst från bostadsmarknaden. Även budget- och skuldsanerare ingår i enheten, samt en handläggare för dödsbohantering och två handläggare för egna medel. Man har även tre boendestödjare. – I stort sett alla som kommer hit och behöver hjälp med boende har något i bagaget som gör att de inte får hyra lägenhet, och ett effektivt verktyg vi använder för att åter få in dem på bostadsmarknaden är att deras pengar går via oss. Vi kan därmed garantera fastighetsägaren att hyran blir betald.

14 ASP BLADET | NUMMER 2 2010

Vad innebär det egentligen att ha ett så kallat bostadssocialt kontrakt? – När utredaren bestämt eller föreslagit att en klient ska få hjälp kommer det ärendet till oss, berättar Per, vi gör då en bedömning om vilken insatsen ska bli; om det ska vara ett socialt eller bostadssocialt kontrakt. Skillnaden mellan dessa kontraktstyper är att när det gäller sociala kontrakt är det fastigheter ägda av Karlstads Kommun som har förstahandskontraktet. Dessutom är det sociala kontraktet är en förberedelse för ett bostadssocialt kontrakt. Sociala kontrakt är till för dem som står allra längst från den ordinarie bostadsmarknaden. Det kan vara så att de har några avhysningar bakom sig, eller kanske har förstört en lägenhet. På så vis så har de bara dåliga referenser och kommer då inte in på bostadsmarknaden. – Vi kan då hjälpa dem med att få positiva referenser genom att ge dem ett socialt kontrakt, säger Per, och klienter som inte har så mycket i bagaget går direkt till ett bostadssocialt kontrakt.

Maria Nykvist, enhetschef på bo och budget, säger att de sett en ökning bland människor som behöver hjälp med bostad på grund av att hyresbolagen har blivit betydligt tuffare i sina bedömningar.

Vilka krav behöver man uppfylla för ett bostadssocialt kontrakt? – Vi utreder kontraktsansökningar från personer aktuella inom ASP/ ANA. Huvudspåret, som Per kallar det, är att klienter med missbruksproblematik ska visa upp minst sex månaders drogfrihet. – Hot och våldsärenden har förtur, säger Maria, men även barnfamiljer är prioriterade ärenden. Personer med psykiska funktionshinder är en grupp som ökat. Hon uppger också att de sett en ökning av människor som behöver hjälp med bostad till följd av att hyresbolagen blivit betydligt tuffare i sina bedömningar. Det kan vara personer med en hyresskuld – men som kan visa upp att de numera har stadig ekonomi – som trots det får ett nej. Man behöver faktiskt inte ens ha en hyresskuld, det räcker med att man är aktuell hos Kronofogdemyndigheten för att få problem att skaffa bostad. Hon understryker att enheten inte är ett bostadsbolag, utan påpekar att det är Kommunens ansvar att klienterna får tak över huvudet. Vad har ni för avtal beträffande hyran? – Under det första året har vi ett flertal åtaganden, berättar Per; bland annat garanterar vi att hyran betalas i tid. Vi garanterar dessutom fastighetsägaren att täcka upp vid eventuell skadegörelse. Vi går också in som garant för att bostaden töms och kan hyras ut på nytt. Vid skadegörelse eller hyresskulder betalar vi utläggen, men vi kräver klienten på dessa pengar senare, och lägger skulden under bevakning.

Det finns något som heter boendestöd, vad innebär det? – Boendestöd är något man har under det första året. Under de tre första månaderna kommer boendestödjarna på besök två gånger i veckan, detta efter avtalad tid. Efter det kommer de en gång i veckan under tre månader, och efter sex månader en gång varannan vecka, och slutligen är det endast ett besök per månad. Under förutsättning att man har skött sina åtaganden under året så har man sedan sin bostad på prov i ytterligare två år. Därefter går man tillbaka till samma regler som gäller för vanliga hyresavtal, det vill säga att man har tre månaders uppsägningstid i stället för två veckor som gäller under prövotiden. Text: Patrik Andersson Foto: Per Rhönnstad

tandvårdsstöd Goda råd kan vara dyra, här är några -

som sparar dig pengar

Av egen erfarenhet vet jag att den som missbrukat, eller äter medicin, kan drabbas av dåliga tänder. Jag missbrukade själv narkotika i många år, och det är förmodligen roten till de stora tandproblem jag har idag. Det är jäkligt jobbigt att ständigt ha en flis som är borta, eller att ha isningar så man knappt kan skölja munnen efter man borstat tänderna. Sedan kan man väl inte påstå att man känner sig så snygg när det börjar glipa i käften här och där. Så vad ska man göra för att ha någorlunda fräscha tänder? Själv springer jag till tandläkaren nästan varje månad och kan inte påstå att min han lagar med det bästa materialet. Efter att ha hållit på så här i flera år, har jag kollat upp om det finns något bidrag man kan söka för personer med kraftiga tandproblem. Häromåret kom ett stöd som berör alla som är 20 år eller äldre. Det här är nog ingenting som läkarna själva tar upp, eftersom det råder fri prissättning inom tandvården. Tydligen så hör inte tänderna till resten av kroppen. Vad jag menar är att hur mycket man än skadar övriga delar av kroppen, behöver man aldrig betala mer än 250 kronor. Men icke när det gäller tänderna. Man kan ju fråga sig varför. Därför vill jag upplysa er med dåliga tänder att ta upp det här med din läkare. Bidraget är: •

20-29 år – 300 kronor

•

30-74 år – 150 kronor

•

75 - år – 300 kronor

Wow! Visst är det generöst? Då ska du också veta att om du inte går till tandläkaren under ett år, kan du spara bidraget till året efter. Trevligt. Här finns stora pengar att tjäna … Men det finns faktiskt ett bättre bidrag man kan söka – som är riktigt bra – men det är förmodligen inte alla tandläkare som går med på det. Om din tandläkare inte går med på är det bara att byta till någon som gör det. Bidraget innebär att kostnader upp till 3000 kronor av referenspriset (grunden för beräkning av det statliga tandvårdsstödet) betalar du själv, men du kan använda det allmänna tandvårdsbidraget som delbetalning. För kostnader på 3001-15 000 kronor av referenspriset får man 50 procent i ersättning. För kostnader över 15 000 kronor av referenspriset får man hela 85 procent i ersättning. Håll med om att det andra förslaget är lite bättre än det första. / Christer A.

R EP OR TAGE

ousing First eller Bostad Först som det kallas på svenska, är ett för Sverige relativt nytt perspektiv på hemlöshet som under onsdagen presenterades av ASP-ANA:s avdelningschef Inger Granhagen. Rykande färskt från Lunds Universitet fick konferensdeltagarna ta del av en inspelning där Sune Sunesson; till vardags professor i socialt arbete vid Socialhögskolan, gick igenom detta internationella perspektiv. – Det är en spännande modell som involverar hela kommunen. Detta eftersom det handlar om bostadspolitik och inte stödbehandling. Det här är inte en 16 ASP BLADET | NUMMER 2 2010

individualiserad metod utan en kommunal bostadspolitisk metod, berättar Inger Granhagen. I den modell som i dagsläget är populär inom landets kommuner vill man ta itu med missbruksproblematik innan själva bostadsfrågan. Det kan handla om att en person får se sig leva i olika härbärgen under tiden som man samtidigt får stöttning för att komma till bukt med alkohol eller narkotikamissbruk. – Den modellen passar för väldigt många. Men det finns alltid vissa människor som inte klarar av att gå vidare till nästa trappsteg och därför aldrig kan komma till slutmålet. Det har vi sett siffror på, hemlösheten

ökar alltmer i Sverige, menar Inger. Skillnaden mellan den Bostad Först och den ”trappstegsmodell” som har varit praktiserad i Sverige under ett antal årtionden, är att man vänder på begreppen och lanserar boendet som själva grunden för en människodräglig tillvaro inom Bostad Först. Rätten till bostad betraktas som viktig för att individen ska orka med att ta itu med andra problem i sin livssituation. – Det är svårt tycker jag; det tror jag de allra flesta av oss anser, att vara motiverad och klara av en professionell behandling om man inte vet vart man ska bo nästa månad, menar Inger.

Det är svårt att vara motiverad när man inte vet vart man ska bo nästa månad, tror Inger Granhagen.

– Jag tror att om vi själva börjar betrakta bostad som en självklar rättighet, innebär det på sikt att de verksamheter vi har som arbetar med direkt stöd eller direkt behandling kommer att få människor som har förmåga och vilja till förändring. Detta genererar en winwin situation för alla inblandade, fortsätter Inger. Huruvida man har tak över huvudet blir i Bostad Först på så sätt återigen en mänsklig rättighet och inte något en person kan diskvalificera sig ifrån genom missbruk eller psykisk ohälsa. – Hemlöshet baseras till skillnad från vad många tror inte på individer och deras levnadsval. För om det vore så skulle inte hemlösheten se så

olika ut i olika samhällen, i olika tider och i olika typer av stadsbildningar och i olika konjunkturer. Hemlöshet tror vi visar brister i bostadsförsörjningssystemet, säger Sune Sunesson. – Det här betyder att vi flyttar fokus från de hemlösa själva till det samhälle som inte tar emot dem, fortsätter Sune. Hur Stockholm kommun hanterade människor på 1970-talet som skrevs ut från mentalsjukhusen lyfts fram som ett exempel där ett perspektiv baserat som ligger nära Bostad Först praktiserades. – Det var inte så att det inte fanns bostadsbrist på den tiden. Det här hade mycket att göra med tror jag att

det var en självklarhet för Stockholm på den tiden att se till att människor som bodde i Stockholm också skulle ha tillgång till bostad, säger Sune Sunesson. Kanske kan de som arbetar inom socialtjänsten här och nu låta sig influeras av detta perspektiv i sitt vardagliga arbete menar Inger Granhagen. – Det som Sune Sunnesson berättar om är en återgång till tämligen självklara mänskliga rättigheter, som vi någonstans på vägen har tappat bort på vägen, säger Inger. Se konferensen på Lunds Universitet kring ”Bostad Först” här: http://konferens.lu.se/media ASP BLADET | NUMMER 2 2010 17

förening

fokus

Fountain Houserörelsen Under detta år, 2010, har vi en artikelserie här i ASP bladet som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är Fountain House-rörelsen i fokus. Inledning Medlemskapet i ett Fontänhus bidrar till att återta förlorad mark. Där ses man som frisk och duglig, får möjlighet att omvärdera sig själv och bryta sina egna fördomar och föreställningar om psykisk ohälsa. För individen innebär medlemskapet i Fontänhuset att det alltid finns en egen plats att komma till där man alltid är välkommen och kan utvecklas, ett ställe där man har ”tillåtelse” att må bra. Där får man ta del av ett socialt nätverk, återta sociala koder som gått förlorade, får stöd i sina drömmar och förhoppningar om framtiden liksom i boende och vardag. Det kan innebära en stor avlastning för familj och vänner, som därmed mår bättre, och leda till förbättrade relationer i de egna sociala nätverken.

Hur det en gång började Klubbhusrörelsens historia börjar på Rockland State Hospital, ett mentalsjukhus strax utanför New York. 1943 startade psykiatern Hiram Johnson en självhjälpsgrupp bland sjukhusets patienter. Han hade tagit intryck av den nya organisationen Alcoholics Anonymous, och var övertygad om att självhjälpsidéerna även kunde tillämpas på psykiskt sjuka personer. En av medlemmarna i gruppen – Michael Obolensky 18 ASP BLADET | NUMMER 2 2010

– beslutade sig för att starta en ny självhjälpsgrupp när han skrevs ut från sjukhuset. Han tog kontakt med Schermerhorn, som tidigare hade jobbat på samma sjukhus, och de började tillsammans lägga grunden för en fristående självhjälpsorganisation. De skrev brev till utskrivna patienter och den 15 mars 1945 samlades tio män i YMCAs lokal på Manhattan för att bilda organisationen WANA Society. WANA var en förkortning för We Are Not Alone. Organisationen växte snabbt och lär ha haft ca 100 medlemmar i New York 1946. Man försökte också etablera lokalavdelningar i andra amerikanska städer. Organisationen upplöstes emellertid efter några få år på grund av ekonomiska och administrativa problem samt interna motsättningar i gruppen. Schermerhorn, Obolensky och några andra före detta medlemmar i WANA Society beslöt sig för att pröva nya vägar och att skapa en stabilare organisation. De tillsatte därför en styrelse som fick ansvar för ekonomin och den grannlaga uppgiften att skaffa lämpliga lokaler. Styrelsen fann till slut ett hus på West 47th Street

på Manhattan och lyckades med hjälp av lån och donationer köpa fastigheten 1948. På gården stod en fontän och den fick ge namn åt den nya organisationen: Fountain House Foundation. Verksamheten på Fountain House organiserades som en stiftelse. Tydlig skillnad gjordes mellan styrelsen å ena sidan, och de övriga medlemmarna som tillsammans bildade kamratföreningen Fountain House Fellowship å den andra. Styrelsen skulle enbart förmedla ett ekonomiskt och fysiskt ramverk för den verksamhet som kamratföreningen på egen hand skulle driva.

Klubbhusmodellen tar form Socialarbetaren John Beard blev föreståndare för Fountain House 1955. Han hade tidigare arbetat på ett stort mentalsjukhus i Michigan. Beard kom att arbeta på Fountain fram till sin död 1982, och anses ha spelat en central roll för verksamhetens utveckling. Han drog upp riktlinjerna för det som idag kallas för klubbhusmodellen och bidrog till att den blev känd genom att formulera de bärande idéerna i skrift. Beards idéer och visioner har i hög utsträckning format klubbhusens ideologi och självbild.

Under detta år, 2010, kommer vi i ASP bladet att ha en artikelserie som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är Fountain House-rörelsen

Verksamheten på Fountain House skulle vara strukturerad på ett sådant sätt att fyra budskap förmedlades till varje medlem: - Fountain House är en klubb och liksom alla klubbar tillhör den medlemmarna vilka ger den liv. Du både är och kallas följaktligen för medlem, inte för patient eller klient. Medlemskapet är frivilligt och utan tidsbegränsning. - Du är välkommen och uppskattad på Fountain House. Din närvaro har betydelse för andra. - Alla önskar din medverkan. - Du behövs på Fountain House. De fyra budskapen har kommit att uppfattas som hörnstenar i klubbhusmodellen. Enligt klubbhusfilosofin skall ett klubbhus både fungera som en skyddande kultur och verka för integrering, så att den enskilde medlemmen ges möjlighet att i sin egen takt välja de former av stöd han/hon behöver.

Den svenska Fontänhusrörelsen Sveriges Fontänhus ingår i den internationella klubbhusorganisationen och vänder sig till människor som drabbats av en psykiatrisk problematik, i syfte att ge det stöd de behöver för att undvika sjukhusvistelse och samtidigt förverkliga sociala, ekonomiska och yrkesverksamma mål. Klubbhusen bedriver rehabilitering i enlighet

med de riktlinjer som ligger till grund för Fountain Housemodellen. Varje svenskt Fontänhus är självständigt och bedrivs antingen som en förening eller en stiftelse, med en styrelse som ytterst ansvarig för verksamheten. I Sverige finns Fontänhus på följande orter: Båstad, Eksjö, Falkenberg, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Malmö, Nyköping, Stockholm (2 st.), Älmhult och Örebro. Listan kan komma att bli längre då det finns arbetsgrupper runt om i landet som arbetar för att starta nya Fontänhus. ” Till Fountain House på Götgatan i Stockholm kommer dagligen 5060 personer för att efter förmåga bidra till verksamheten. Allt ifrån att skala en potatis till att vara med och planera inför värdskapet för nästa års Världskonferens som vi skall arrangera. En konferens för ca 600 delegater från ett 25-tal länder. Vi har idag 994 medlemmar i vår medlemsmatrikel. 50-60 dagligen, 120 individer på en vecka och ca 250 deltar aktivt under ett år. Vi ”producerar” ca 60 000 arbetstimmar per år bland medlemmarna. Kostnaden per medlem och dag är ca 200 kronor. Dock är medlemskapet gratis för den enskilde”, säger Björn Asplund som är föreståndare på Fountain House i Stockholm.

Verksamheten Fontänhusen erbjuder ett medlemskap i en klubb där man själv

är med och bestämmer. Var och en lägger upp sin egen plan och har inflytande över återhämtningsprocessen. Det är individens egna mål som styr. Då Fontänhusen samarbetar med myndigheter sker det i enlighet med individens önskan och aldrig ”över huvudet”. Fontänhusen arbetar aktivt för att påverka negativa attityder kring psykisk ohälsa, såväl i samhället i stort som bland de människor som drabbats. Fokus läggs på det friska och förväntningar på att alla kan bidra. Fontänhusen erbjuder en arbetsplats att komma till där vardagen för de deltagande medlemmarna ser ut som för folk i gemen, med arbetstider, raster, gemenskap, relationer, fritid, semester och så vidare. Den arbetsinriktade dagen är en av flera viktiga hörnstenar i Fontänhusens verksamheter, därtill kommer program för arbete och studier, övergångsanställningar, fritidsprogram med social rekreation och boendeprogram. Fontänhusen är kort sagt ett ställe där man utgår från det friska. Det bidrar starkt till att man identifierar sig med sina friska sidor vilket är ett effektivt medel för återställande av egenvärde och verksamhetslust. Text: Karl-Peter Johansson

ASP BLADET | NUMMER 2 2010 19

R EP OR TAGE

Rädda Barnen har barnperspektivet Rädda Barnen startades 1919 i England av Eglantyne Jebb. Det var efter första världskriget som hon såg att barnen inte fick sina rättigheter tillgodosedda. Rädda Barnens verksamhet spred sig till hela Europa efter kriget och Sverige kom med som andra land. I november 1919 bildades Svenska Rädda Barnen av Ellen Palmstjärna. Nu är det 27 länder som är med i Rädda Barnen alliansen som är en internationell samarbetsorganisation. Regionkontoret i Karlstad har tre anställda: Maritha Fältén, Annika Karlsson och Monika Jansson. De ger stöd i både Värmlands och Örebro län som har ca 4000 medlemmar. På kontoret finns även under våren en praktikant Ellinor Karlsson Det arbetar ca 175 personer på Rädda Barnen i Sverige inklusive sju utlandskontor. Antalet medlemmar i Sverige är ca. 89000 och i Karlstad är det ca 1000 st. De grupper som man arbetar för är bl a våldsutsatta barn i hela världen och i Sverige bl a att motverka diskriminering i skolan - mobbning. 20 ASP BLADET | NUMMER 2 2010

I Karlstad så har man nu igång ungdomsgrupper i ett projekt som heter ” Ellen ”. De vänder sig till flickor i 14 års åldern. Det är samtalsgrupper där flickor träffas och får diskutera frågor som ex. kompisar, kärlek och drömmar med utgångspunkt från barns rättigheter som finns i FNs konvention om barnets rättigheter. Det finns två grupper till. En ” Allan ” grupp som håller på att startas. Den är för pojkar i 14 års åldern och där skall man diskutera olika frågor som är aktuella för pojkar och en grupp som heter ” Coolt med koll ”.

I Coolt med koll så diskuteras ex. hedersrelaterade frågor, vad som formar individer, och hur man hanterar sina känslor. En grupp kommer att startas i höst i Karlstad. Många ungdomar saknar i dag möjlighet att diskutera frågor som ex. jämställdhet, heder och olika kulturella sedvänjor. Rädda Barnens uppfattning är att samtal kan ersätta våld och leda till personlig utveckling där fokus är att lyfta fram likheter mellan människor och därmed skapa förståelse. Det är ungdomar oftast studenter som leder grupperna och det finns sju st. Ellen grupper under

Monika, Annika, Ellinor och Maritha från Rädda Barnen Karlstad

våren. Syftet med grupperna är att ungdomarna skall få göra sin röst hörd och få reda på vilka rättigheter dom har. Gruppernas verksamhet går ut på att deltagarna skall lära sig att bryta mönster och att kunna säga nej och att lära sig att stå för det dvs. att stärka självkänslan hos sig själva och varandra. Det är en väldig kvinnodominans inom Rädda Barnen säger Maritha Fältén. Vi skulle behöva flera män som kan arbeta med att ex. utbilda medlemmarna. Rädda Barnen i Karlstad arbetar med att ge ett medmänskligt stöd i ett Integrationsprojekt som just heter MMS – medmänskligt stöd. Det projektet riktar sig till nyanlända elever på Rudskolan. Där vill Rädda Barnen i Karlstad gärna ha fler män som engagerar sig. Rädda

Barnen arbetar internationellt med ett utbildningsprojekt som kallas Rewrite The future. Man skulle kunna fritt översätta det till att Internationella alliansen inom Rädda Barnen vill vara med om ”att skriva om framtiden ”. Satsningen handlar om att Rädda Barnen arbetar med att påverka de länder där man idag inte erbjuder barn gratis grundskola.

barnkonvention som kom 1989 och den antogs av Sverige 1990 nu är det 193 stater som har anslutit sig till den. Genom den så har man fått en gemensam syn på vad som är barns rättigheter i världen. I barnkonventionen som består av 54 artiklar finns dom grundprinciper som Rädda Barnens arbete bygger på. Dessa är:

Rädda Barnen anser att alla barn ska erbjudas gratis grundskola. Barnen skall inte vara med och försörja familjerna genom att dom tvingas att arbeta, utan dom skall gå i skolan. Vid många internationella katastrofer så är internationella Rädda Barnen med och hjälper till. Genom lokal bössinsamling i ex Karlstad så kommer föreningen här med i det hjälparbetet. Genom att barnen är en extra utsatt grupp i världen så tog FN fram en

1. Alla barn har samma rätigheter och lika värde ingen får diskrimineras 2. Barnens bästa skall alltid komma i främsta rummet 3. Varje barn har rätt att överleva och utvecklas 4. Barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det Text: Olle Stagnér Bild: Per Rhönnstad ASP BLADET | NUMMER 2 2010 21

Ett öppet råd på Brillianten Text: Robert Halvarsson Foto: Kajsa Jansson

Representanter för Karlstads olika sociala verksamheter, projekt och föreningar träffas då och då i något som kallas för brukarråd. Rådens syfte är att ta tillvara på brukarnas egna röster och önskningar. ASP-Bladet närvarade på ett möte som innehöll lika delar kaffe, bullar och verksamhetsberättelser. Vid Brilliantens lokaler träffades den 8 februari kooperatörer, deltagare och föreningsmänniskor i en brokig blandning. Kaffe och bullar står framdukade på bordet. Stämningen är lättsam och avslappnad. Vasti Ekholm som arbetar med brukarinflytande har ordföranderollen för dagen, och kompas av rådets ”ständige sekreterare” Kristina Rundgren. Bland annat gås verksamheterna igenom. Allt ifrån nya baguetter till att Brillianten Festis kikar på nya lokaler berättas det om. Kristina är förutom i sin sekreterarroll också en av dem som grundade Solakoop, och berättar hur det går för dem. – Vi har fullt upp på Solakoop med två nya kooperatörer. Annars är det som vanligt. Det rullar på. Huvudet upp och fötterna ner, säger hon. 22 ASP BLADET | NUMMER 2 2010

Margareta Kindfur är en annan av mötets röster. Hon representerar i detta sammanhang RSMH. Riksförbundet för social och mental hälsa. – Här är det häcken full. Det händer mycket. Vi har fått en föreningslokal som vi ska skriva på kontraktet för. Men det verkar aldrig bli klart. Men vi har betalat hyra i alla fall, berättar Margareta Kindfur och övriga deltagare småskrattar vänligt. Humorn finns här. I övrigt är karaktären är lite som ett vanligt föreningsmöte. Det finns en dagordning och ämnena är spikade i förväg. Bara vid något enstaka tillfälle styr Vasti in mötet på rätt spår när det flyter ut i småprat. Just idag har man också besök av de två socionomstudenterna Linn Lagerkvist och Rickard Odin. Två personer vi har fått stifta bekantskap med i förra numret av ASP-Bladet.

Linn och Rickard berättar om vad de har dragit för erfarenhet av sin tid i de olika verksamheter och projekt de har deltagit i. Här finns också rum för att tänka fritt kring problem och utmaningar för framtiden. – Det man ser är att ekonomin styr mycket. Man ser att det finns ett stort behov, säger Linn Lagerkvist. Under tiden de olika rösterna gör sig gällande kan man ana en djupare ambition till en lyssnande kommunal verksamhet. Karlstad kommun skriver på sin hemsida att man strävar efter brukarinflytande med stärkt gemenskap och delaktighet. Här är brukarrådet ett verktyg bland flera. Det ska också fungera som en diskussionskanal och för att brukare ska kunna föra ett samarbete med kommunen, berättar Vasti Ekholm för ASP-Bladet.

Mitt ibland oss Rädda Barnen var med som arrangör i en konferens om våldtäkter mot kvinnor tillsammans med Alla Kvinnors Hus, Karlstads Stift och Sensus studieförbund. Det var ungefär 250 deltagare på konferensen. Inledningen hölls av Angela Beausang som är ordförande i riksorganisationen för kvinno och tjejjourer i Sverige. Hon talade om att dom går ut med ett upprop till regeringen om att få en bättre handläggning av våldtäktsmål. I övrigt så var det Katarina Wennstam som föreläste på förmiddagen. Hon har jobbat som kriminalreporter på SVT och har skrivit ett par böcker. Hon berättade om hur rättsväsendet ifrågasätter kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp och hur våldtagna kvinnor frågas ut om sina sexuella vanor. Efter lunch så talade Maude Johansson som arbetar som länssamordnare i alkohol och narkotikafrågor. Hon sade att 41 % av pojkarna i åk. nio aldrig dricker alkohol. Hon menade att det var en kulturfråga bakom drickandet. Det har skett en minskning av alkohol konsumtionen bland unga män, men åldern 18 - 34 år har dom högsta värdena på konsumtion. En ökning av drickandet har skett i åldersgruppen för kvinnor 50 +. Som avslutning på dagen så föreläste Elisabeth Kwarnmark om sitt arbete inom kriminalvården. Där hon arbetar som nationell samordnare för sexualbrott. Sju till åtta procent av flickorna har varit utsatta för sexövergrepp i sin barndom och en till tre procent av pojkarna. Den psykologi som hon tillämpar är att hon skall kunna få en ingång till att påverka personerna, där gärningsmännen skall ta ansvar för sin handling. Att inte vara herre över sig själv är ett porträtt av en våldtäktsman menar Elisabeth. Det är mycket aggressioner inom en våldtäktsman. Går det att behandla en sådan person? Nu har man ett behandlingsprogram som kallas ”Relations och Samlevnadsprogrammet”. Där har behandlade personer tio procents återfall. Text: Olle Stagnér Bild: Per Rhönnstad

ASP BLADET | NUMMER 2 2010 23

PÅ FRITIDEN Ola Paulakoski Han har alltid haft ett stort filmintresse, inte bara som tittare utan även som filmskapare och regissör. I bagaget har han en vinst i Värmländska raketfilm för kortfilmen ”En töcken där - Böttennapp” bland annat. – Jag har alltid haft väldigt mycket fantasi. Jag satt och ritade egna serietidningar när jag var liten. Det har varit väldigt kreativa grejer, berättar Ola apropå hur det en gång började.

Filmen i Centrum Ola är en doldis bland 80talistgenerationens filmskapare. Till vardags arbetar han på mediagruppen, i ASP/ANA:s regi för Karlstads kommun. Han klipper, redigerar och andas visuell media på jobbet. På fritiden utvecklar han filmidéer och regisserar i en helt annan stil och stuk än under sitt vardagsjobb. Olas intresse uppmuntrades av hans familj vid tidig ålder. Han tecknade bland annat och var kreativ på fler än ett sätt som barn. När han ser sina serier idag tycker han att de påminner honom om de bildmanus som han arbetar med i dagsläget. – Jag såg väldigt mycket film när jag var liten. På 80-talet brukade mina föräldrar hyra en videobox, då mina föräldrar inte hade någon. Min mamma var väldigt mycket för att se på film. Hon hade läst på filminstitutet så vi pratade mycket om det hemma. Pappa var också han filmintresserad, berättar Ola. Familjen skaffade en egen videokamera senare, vilket Ola fick låna. Intresset kom dock igång på allvar under tiden han studerade på grundskolan. I mellanstadiet fick han pröva att göra en egen gangsterfilm med skolans kamera. När han sen såg en dokumentär kring skapandet av dödligt vapen 3 var det klippt. 24 ASP BLADET | NUMMER 2 2010

– De visade hur man spelade in en scen där huvudpersonerna var gömda bakom en bil, där de satt och sköt på ett par skurkar lite längre bort. Jag trodde innan att allting skedde i realtid, men det var uppdelat och det var väldigt fascinerande, säger Ola. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Någonstans verkar nyfikenheten fortfarande vara i centrum dock. Hans motto i dagsläget är att göra filmer som han själv vill se. Han har hunnit figurera i en dokumentär på SVT och hans verk har synts på en rad filmfestivaler. Dokumentären visades senare i hela norden. – Det var lite kul när SVT gjorde sin dokumentär för helt plötsligt blev man som en mini-kändis ett tag. Jag träffade en finsk kille på Augustibuller som kom fram och ville prata om min film. Det är ju rätt roligt ändå, säger Ola och skrattar. Filmen som åsyftas är The Werewolf Cult Chronicles: Vietnam 1969, vilket enligt Ola kan beskrivas som en lekfull äventyrsfilm. Den var ett samarbete mellan honom och manusförfattararen J. Pingo Lindström och har fått kultstatus bland vissa filmentusiaster. I filmen befinner sig tre män i Vietnam på hemligt uppdrag där de får stifta bekantskap med en varulv som är ute efter hämnd. Nog är det också en sjukt unik filmidé att för en Värmlandsgrabb realisera helt utan budget.

– Jag gick till film i Värmland för att söka pengar till filmen, där skrattade de åt mig när jag berättade storyn. De trodde det var omöjligt, vilket sporrade mig ännu mer. Så jag var verkligen motiverad att göra den. Det var tröttsamt att höra att någonting var omöjligt att göra, säger Ola. Ola är själv allätare som filmälskare och kan kolla på såväl drama som action, bara det inte är för pretentiöst och djupt. J.R.R Tolkiens boktrilogi Härsskaringen plågade han sig igenom för att skräckfilmsregissören Peter Jackson gjorde filmer på dem. – Många försöker vara djupa för det är så man gör en karriär på i Sverige. Om man satsar för mycket på att bli en ”omnämnd regissör” skiter det sig, tror Ola. Just nu håller Ola på och klipper den ännu ej publicerade skräckfilmen Some digging to do. Om framtiden är han dock något förtegen. Klart är i alla fall att det finns två starka filmidéer som han än så länge väljer att hålla hemliga. Som ny filmare är det bara att köra, anser Ola. Själv är hans egen inställning glasklar. – Man måste nog behandla varje projekt man gör som det sista. Annars riskerar det att bli mediokert, tror jag. Ibland syns det när en person inte bryr sig så mycket när de gör sin film. Den blir tråkig. Man måste ge allt man kan, berättar Ola Paulakoski.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

Regissören Ola Paulakoski tar sikte på framtiden och nya filmprojekt. Samtidigt som han håller på och klipper en film jobbar han på manus tillsammans med en annan manusförfattare.

MÅNADENS TIPS

FILM

Har du barn eller vill du känna dig ung på nytt? Japanska animeringsmästaren Hayao Miyazaki har under flera decennier skapat film som riktar sig till en bred publik, med stort öga till de unga eller PONYO PÅ KLIPPAN VID HAVET unga i sinnet. Genom att dessutom lyckas med (DVD) konststycket att aldrig bli för sentimentalt smetig Text: Robert Halvarsson finns det något Astrid Lingrenskt över denna regissör, som bland annat har gett oss moderna klassiker som Spirited Away of Howl’s Moving Castle. I denna fria tolkning på H. C Andersens Den lille Havfrue får vi stifta bekantskap med fisken Ponyo. Hon vill bryta sig loss från sin överbeskyddande pappa och bli människa. Efter att ha rymt från sin far träffar hon den femårige pojken Sosuko. Här tar en underbar kärlekssaga sin början, inramad i en kamp mot ett hav i uppror. Det hela skildras med en stor dos patenterad filmmagi. Stor omsorg läggs som vanligt i Miyazakis värld ner på detaljerna, som hur barnens rörelsemönster är och hur de talar. Jag sitter efteråt helt trollbunden och tycker att även du bör ges den möjligheten. Med andra ord: se den!

BOK

BRUKARE SÄGER SITT!

En antologi med dikter och andra texter av brukare, Ulrika Eriksson Ebeklint red. Robert Halvarsson

Det finns en alldeles särskild sorts styrka att hämta i att formulera sina egna ord. Att finna sig själv genom det egna språket och därmed kanske även skapa en ny självkänsla. Genom den rad olika författare som denna antologi innehåller, läggs tyngdpunkt större del på dikt och poesi. Humor är granne med svärta, frihet med ofrihet. Författarna är härligt olika varandra. Här finns allt från Jimmy Åhrmans religiöst färgade prosa till Kiellas starka deklaration om sin egen självständighet. En dikt av Karl-Peter Johansson upplever jag som humoristisk. Kanske som en träffande beskrivning av vad som skulle kunna vara en urspårad näringslivsrepresentant eller politiker, som på ett möte utbrister: ”Utvecklande Utvecklar Utvecklaren Utvecklingen.” En filosoferande sköldpadda susar också förbi i en mer berättande text skriven av Larry Eriksson. Just Kiellas diktning blev dock något av en favorit för mig, eftersom dennes ord är skrivna med sådan självklarhet att jag vill riva ut orden och sätta upp dem på något ställe där jag kan se och läsa dem. Ofta.

ETT VINTERLANDSKAP AV EUFORI

MUSIK

(Bad Loop - Fragments) Text: Robert Halvarsson

Den fria musikdistributionen på Internet har gett upphov till en kreativ explosion. Aldrig som förr släpps det musik, samtidigt som öronen som anställs inom den traditionella musikindustrin inte verkar vilja släppa in den. Istället skapas rum utanför industrins trygga fålla, där lyssnare kan gå och släcka sin musikaliska törst – om man nu har haft turen att höra talas om dessa törstsläckande producenter och musiker det vill säga. Till denna grupp nya artister hör den oerhört talangfulle finländaren tillika electronica-producenten Petteri Karjalainen. En man som har skapat musik sedan tidigt 90-tal och skänkt bort större delar gratis under Creative Commons-licens. Jag minns första gången jag hörde honom. Genom en stark känsla för lite udda trumarrangemang och starka melodier öppnade sig en dörr och svepte mig iväg. Skivan Fragments är inget undantag. Musiken är starkt visuell, extatisk, medryckande, suggestiv och går att beskrivas med fler starka adjektiv än jag förmår att hitta på. Den är dock något mer intensiv i sin ljudbild än tidigare verk och ackompanjeras av ett högre tempo och kantighet som tidigare brukade lysa med sin frånvaro. Fast den blir aldrig dyster och mörk. Lyssna extra mycket på remixen på Sometimes och Sinner. Där har Bad Loop likt dåtidens alkemister skapat guld.

26 ASP BLADET | NUMMER 2 2010

Yrkeshögskoleutbildning SPECIALUTBILDAD SKÖTARE/ BOENDESTÖDJARE PSYKIATRI/ SOCIALPSYKIATRI

Poäng: 200 YH-poäng vilket motsvarar 40 veckors heltidsstudier Behörighet: Omvårdnadsprogrammet eller motsvarande samt minst ett års yrkeserfarenhet Kvalificerad yrkesutbildning inom psykiatrisk omvårdnad och socialpsykiatriskt arbete vänder sig till dig som har gått Omvårdnadsprogrammet på gymnasiet eller annan motsvarande utbildning. Utbildningen ger breddade och fördjupade kunskaper som höjer din yrkeskompetens för att arbeta förebyggande, vårdande och stödjande. Arbetsområdet är såväl psykiatrisk omvårdnad som socialpsykiatriskt arbete i olika vård- och boendeformer- med hänsyn till vårt mångkulturella samhälle. Du skapar dig också förutsättningar för att medverka i, eller initiera, utvecklings- och förändringsarbete inom aktuella yrkesområden. Efter avslutad utbildning skall den studerande ha: -fördjupade kunskaper om människans psykiska och sociala utveckling utifrån olika teorier. -fördjupade kunskaper om psykisk hälsa samt psykiskt och socialt hälsoarbete. -fördjupade kunskaper om mänskliga relationers dynamik samt ge möjlighet till självreflektion och därmed ökad självkännedom för att förstå sin egen roll i möten och samspel. -fördjupade kunskaper om olika förklaringsmodeller för ökad förståelse för uppkomsten av psykisk störning, ohälsa och sjukdom hos såväl barn och vuxna. -breddade och fördjupade kunskaper om psykiatriska tillstånd, aktuella behandlingsformer och specifik omvårdnad i samband med dessa. -kunskaper om socialpsykiatrins framväxt och arbetsområden. -fördjupande kunskaper om betydelsen av stöd till och samarbete med brukare och närstående samt samverkan med olika myndigheter och organisationer. -kunna identifiera vårdtagarens behov, planera, genomföra och utvärdera specifik omvårdnad i samarbete med vårdtagare, närstående och arbetslag inom sluten vård. -kunna identifiera vårdtagarens behov, planera, genomföra och utvärdera arbetet i ett teamarbete inom socialpsykiatri gällande stöd i olika boendeformer. Efter fullgjord utbildning ska de studerande kunna: -arbeta som skötare/boendestödjare med specialkompetens inom psykiatri/socialpsykiatri oberoende av huvudman. -fungera som kontaktman och stödja vårdtagare, anhöriga och närstående.

-omsätta teoretisk kunskap till den praktiska psykiatriska omvårdnaden samt tillägna sig nya arbetsmetoder utifrån ett evidensbaserat tänkande. -genomföra omvårdnadssamtal utifrån en professionell yrkesroll. -hantera och värna om ett etiskt förhållningssätt och bemötande vid starka känslouttryck hos vårdtagaren. Kurser som ingår: Människan i utveckling 25 poäng Kommunikation och samtalsmetodik 25 poäng Psykiatrisk omvårdnad 20 poäng LIA inom psykiatrisk omvårdnad/socialpsykiatri 50 poäng Socialpsykiatriskt arbete 20 poäng Äldrepsykiatri 10 poäng Beroendelära 25 poäng Rättpsykiatri 10 poäng Psykofarmakologi 15 poäng ATT STUDERA PÅ DISTANS

Distansstudier är en studieform där du som studerande arbetar med att undervisande material (studiehandledning) på egen hand oberoende av tid och rum. Under studietiden har du möjlighet till dialog med distanslärare i den omfattning som du själv bestämmer. Detta kan ske på olika sätt, till exempel via e- post, Its learning, telefon eller brev. Genom att arbeta inom vård och omsorg och samtidigt studera, får du kopplingen mellan teori och praktik på ett bra sätt. Gemensamma närträffar är ett viktigt inslag i utbildningen, dessa sker en gång i månaden och är obligatorisk. ANSÖKAN OCH UTBILDNINGSSTART

Du ansöker på en blankett som hämtas på www.karlstad.se/yh eller skickas till dig efter kontakt med vuxenutbildningens expedition. Utbildningen har intag en gång per år och du avgör själv om du vill läsa deltid eller heltid, du anger i din ansökan vilken studietakt du önskar. Kvalificerade yrkesutbildningar har samma behörighetskrav (grundläggande behörighet) och möjligheter till studiebidrag som högskoleutbildningar. För denna utbildning krävs att du har läst gymnasiets omvårdnadsprogram eller motsvarande.

VILL DU VETA MER?

Om du har frågor är du välkommen att kontakta oss: Ann Moberg, kursansvarig, 070-6219926, ann.moberg@karlstad.se Ann- Sofie Jernstedt, rektor, 054-296635, ann-sofie.jernstedt@karlstad.se

KARLSTAD.SE

Livet som manodepressiv

Drabbad berättar om vardagen med bipolär sjukdom

Bipolär sjukdom kallas även manodepressiv sjukdom och innebär att man får återkommande sjukdomsperioder. Under de månaderna man är frisk fungerar man ofta som en helt normal människa. För att minska risken att åter bli sjuk bör man lära sig så mycket som möjligt om sjukdomen. Sjukdomen är ärftlig men det finns många orsaker till varför man blir manodepressiv, exempelvis vid stor yttre press. Vid ett skov är serotonin, noradrenalin och dopamin förändrade i hjärnan. Man medicineras (under sjukhusvistelse) med stämningsstabiliserande läkemedel, såsom Risperdal, Zyprexa, Abilify och Seroquel. Man kan även äta medicinen i förebyggande syfte, som ofta visat sig fungera relativt bra. En manisk period varar minst en vecka och symptomen är extrem eller

ovanlig upprymdhet, pratsamhet och koncentrationssvårigheter. Manin kan vara psykotisk med vanföreställningar – ofta av storhetskaraktär – och vid de depressiva episoderna blir man nedstämd med låg självkänsla. Det är vanligt att sjukdomen leder till konsekvenser för ekonomi och relationer.

Bipolära livserfarenheter Ingmari, 41år, beskriver nedan sina tankar och känslor för sjukdomen. – Jag har bipolär sjukdom – manodepressivitet – som under de senaste åren kommit tillbaka allt oftare, vilket leder till att jag blir inlåst hos psykiatrin

ett antal månader om året. Det är så himla trist att veta om detta när man är frisk i sin sjukdom, att ständigt gå omkring och vara rädd för att höra tysta röster, kontrollera att man inte har vanföreställning om barndomen eller den vuxna delen av livet. Det tar styggt på psyket, och ibland tänker jag så mycket att jag är tvungen att lugna mina nerver med en öl. – Vart kommer allt ifrån? Vem är det som bestämmer att man ska bli sjuk igen? Hur kan en läkare veta att man åter kommer hamna i ett skov? Jag bara undrar … vad har man för framtidsutsikter då?

– Det är även dyrt ekonomiskt, att vara sjuk, då man får betala för både hyra och uppehälle under tiden man är inlagd på psyk. Jag kommer heller aldrig få egen bostad; nu hyr jag i andra hand. Verkligheten är att jag i framtiden kommer att bli inlåst på psyk större delen av året. – Jag vet inte riktigt hur jag ska göra hädanefter, för jag har ingen lust att spendera min tid på psyk, utan vill vara hemma i min lägenhet. Det är fruktansvärt jobbigt att vara ute på stan efter en sådan här historia, därför har jag har sagt till personalen där jag bor, att de ska säga till mig att ta in på psyk om de märker att jag är på väg att bli sjuk. – Samtidigt tänker jag att eftersom de flesta redan vet om att jag är sjuk ibland, vad är då meningen med att låsa in mig på psyket? när man från deras håll

ändå kommer ihåg den första resan. – Just nu får jag en medicin som heter Risperdal som ska hjälpa mig mot de tysta röster jag får ibland. Själv är jag helt emot den sortens medicin, eftersom jag när jag tar den förlorar jag helt lusten för att städa, tvätta, duscha och utföra någon form av fysisk aktivitet, dessutom upplever jag att det är lönlöst att ta medicinen, eftersom man ändå räknar med att jag kommer att återinsjukna. – Jag har min egen lilla teori om hur jag ska hålla mig frisk, det är genom medicinering med Bensodiazepin. Detta tycker naturligtvis inte läkaren. Han bara poängterar att benzo är knark och skriver absolut inte ut sådana mediciner i onödan. Är det inte nödvändigt nu då? Är det inte bättre att jag håller mig frisk under livets gång med denna knarkmedicin än att jag återigen ska bli psykiskt sjuk? Text: Jane Alsing

PÅ JOBBET Text & foto: Robert Halvarsson

Maria Schnelzner är ny anhörigkonsulent inom Karlstads kommun och har mångårig erfarenhet av att arbeta med liknande fråga i Forshaga, där hon var med och startade ett anhörigcentrum. ASP Bladet har mött en kvinna med förmåga att se steget längre. – Det är ett stort stöd som behövs, säger Maria Schnelzer. Berätta lite vad ditt yrke går ut på? – Det går ut på att stödja anhöriga. Jag ser det här med stöttning och vägledning som väldigt viktigt. Vad vi som anhörigkonsulenter gör är väldigt individuellt och situationsbundet och kan variera över tid. Alla är ju olika personer med olika behov.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för din del? – Vi lägger en grund nu där vi som jobbar här ska bli ett med anhörigkonsulentjobbet. Vi har inte hunnit få telefon än exempelvis. Vi har heller inte gått ut på Karlstad kommuns hemsida eller varit ute och berättat om verksamheten.

Det finns så mycket som påverkar situationen som den anhörige har till den som mår dåligt. Exempelvis ålder och vilken relation man har till den anhörige.

Men under mina tidigare erfarenheter från Forshaga så var det så att den ena dagen inte var den andra lik. Jag tror man kan göra mycket av den här tjänsten och samarbeta över kommungränser, med landsting och privata aktörer. Samverkan är honnörsordet.

Vad har du tidigare för arbetslivserfarenheter? – 2002 anställdes jag i Forshaga som demenssjuksköterska. Jag har jobbat inom sjukvården många år och då har det varit en naturlig del med anhörigstöttning. Sen kom ett projekt där man började kolla på anhörigstöd. Då började jag jobba 25 procent som anhörigstödjare. Det blev mer och mer med det så småningom. – I en liten kommun kan man kanske inte säga att ”just de här får komma”. Det blir lite blandat. Det jag har sett är att det inte har hängt så mycket på diagnoserna, utan mer att man är i en liknande situation. De sista åren var jag med och byggde upp anhörigcentrum. Det kändes väldigt roligt att få göra det.

30 ASP BLADET | NUMMER 2 2010

Ibland är det skillnad mellan teori och praktik. Sker det någon samverkan i praktiken? – I mina erfarenheter från Forshaga fanns det i verksamhetsbeskrivningen för anhörigvårdsprojektet att vi skulle jobba mycket med andra. Vilket vi också gjorde. Så jag har varit van att jobba så. – Samarbetet över gränserna inom förvaltningen är viktig. Vi kan ha någon gemensam med de som håller i LSS. Sen ska det även gå att få direktkontakt med oss. För att göra det möjligt ska vi skapa en broschyr, lägga ut information på

Karlstadshemsidan och så kommer det att bli något pressmeddelande också. Var tror du att behovet är som störst för familjerna i sin kontakt med er? – Jag tror att en av bitarna kan vara att man behöver ha någon att gå och prata med. Det tror jag är viktigt. För det här med att uttrycka sig och sätta ord på saker man känner är viktigare än vad vi tror. Då kommer processer också igång. Jag tror också att det kan bli viktigt med anhöriggrupper. Att man får träffa andra i samma situation och bli stöttad på så sätt. Om du fick drömma: hur skulle du vilja se att stöttningen till anhöriga skulle se ut i framtiden? – Den dagen då alla har på sig anhörigglasögon på alla enheter i samhället har vi kommit långt. Det är ett annat tänk som behövs. Det är ofta den sjuke personen man ser i dagsläget. I en familj kan det ju vara flera som mår dåligt när en person är sjuk. Alla bör få hjälp och det ska vara en helhet i hjälpen man får av kommun och landsting.

Maria Schnelzer

Anhörigkonsulent� ASP/ANA

Ålder: 52 år. Bor: Ett hus i Skåre. Familj: Fem barn som är mellan 15 till 25 år gamla. FritidsIntressen: ”Ja är en fotbollsmamma.” Och att lära sig nya saker. Favoritmat: Stark mat och grönsaker. Senaste lästa bok: En antologi om Socialpsykiatri.

”

Från Forshaga till Karlstad. Från en mindre ort till en större. Anhörigkonsulente Maria Schnelzer delar frikostigt med sig av sina erfarenheter när hon möter ASPbladet.

KARLSTAD I BILDER: EN STAD FULL AV IS Kanske är det lite mer vinter just nu än vanligt, kanske är det helt enkelt kallare än vad vi vill?. Det är ändå en välkommen gäst som är här, utan den hade vi aldrig längtat så mycket som vi gör efter värmen och sommaren. Bild: Per Rhönnstad Text: Robert Olsson

KARLSTAD.SE