Kapitel 2
Gäddan kämpade allt vad den kunde för att med sina stora vassa tänder men ju mer han försökte ju mer fastnade han själv också! Nu började bägge att kämpa tillsammans. De slingrade sig, snodde sig, och bet och slet men inget hände mer än att de fastnade allt mer.
De stannade upp och tittade på varandra: -
Det här fungerar inte, säger Fille. Nej, verkligen inte, säger Gäddan. Vi kan inte bara ge upp, säger Fille. Såklart inte! Ska vi ropa på hjälp? HJÄLP!! HJÄLP!!
Längre bort simmade en del fiskar som höll på att värma upp för simtävlingen, de hörde svaga rop och bestämde sig för att simma bort och se vad som stod på. Någon av fiskarna kände igen Filles röst och bad de andra att simma fortare för det lät som om Fille var illa ute.
När de kom simmande runt ett stort snår med sjögräs så tvärstannade de alla mitt i ett simtag och nästan frös till is. Där var deras gode vän och motsimmare i tävlingarna totalt intrasslad i ett nät tillsammans med en gigantiskt stor gädda med sylvassa tänder.
De började darra av skräck inför gäddan och de ville egentligen bara simma därifrån så fort de bara hade kunnat. MEN … de kunde bara inte lämna Fille i sticket med den hemska gäddan – den skulle säkert äta upp honom när som helst.
Just när de samlat sig i ring på ett tryggt avstånd från nätet, om nu gäddan mot förmodan skulle komma loss, för att prata om hur de skulle kunna rädda Fille så händer det som absolut inte får hända – nätet börja så sakta hissas upp, det går långsamt och svajigt men det stadigt uppåt. Där, långt uppe på ytan kunde se skuggan från en stor båt – EN FISKARBÅT!!! Alla fiskars största skräck!!