JUBILEUMS E S S Ä E R
S Britton om Göran Möller - en annorlunda och särdeles professor
Sven Britton Essäist
S Britton om Göran Möller - en annorlunda och särdeles professor Göran föddes i Vittangi, ett ursprung denne urbane man var mycket stolt över och ofta återvände till. Fadern Sven, en rödhårig arbetsnarkoman kom på sin först stationering som lantmätare till Vittangi där han träffade ortens vackra telefonist, Edla med vilken han gifte sig och fick två barn, enäggstvillingarna Gunnar och Göran. Fadern avancerade så småningom till Överdirektör i lantmäteristyrelsen och familjen flyttade till Stockholm där pojkarna gick i Södra Latin och strax blev klassens två ljusa ljus. Brodern Gunnar omkom i en bilolycka i Belgien vid 22 års ålder, en förlust som säkert tog Göran hårt men han ville aldrig tala om det. Göran var en i den lysande skaran kring Georg Klein Efter korta studier av humaniora vid Stockholms Universitet kom Göran in på Karolinska Institutet och han sökte sig snabbt till en av Institutets nya stjärnor, den ungerske cancerforskaren Georg Klein där han kom att ingå i den lysande skara av unga forskare som denne samlade omkring sig. Dramatisk disputation Disputationen kom tidigt och blev dramatisk eftersom hela Görans arbete ifrågasattes av den etablerade cancerforskaren Bertil Björklund, stödd av Bonnierföretagen, som lanserat ett cancervaccin vars verkan helt torpederades i Görans avhandlingsarbete. Ännu till denna dag har inte något verksamt cancervaccin producerats. Denna polemiska inriktning kom att känneteckna hela Görans vetenskapliga gärning vilket kanske är oundvikligt om man befinner sig i utvecklingens framkant
och därtill inte blygs över det man kommit fram till. Göran och första doktoranden Erna också ett omsusat par Göran gifte sig under studietiden med den yngre medicinaren Erna och de var ett omsusat par i dåtidens forskarkretsar, unga, vackra, framgångsrika och frispråkiga. Erna blev Görans första doktorand och hon kom sedan att följas av 50(!) ytterligare, varav ca 25 är professorer vid olika universitet i Sverige och övriga världen. Från KI till Wallenberglaboratoriet blev Görans skördetid Göran bröt sig snart ur den kamouflerade diktatur som rådde kring Georg Klein, satte upp ett pionjärlaboratorium på Serafimerlasarettet där Curt Franksson börjat med de första njurtransplantationerna och insett att de största svårigheterna inte var kirurgiska utan att bemästra avstötningsreaktionen, ett område Göran och Erna behärskade bättre än någon vid den tiden. Så småningom kom han till Wallenberglaboratoriet, ett forskarhotell i Frescati där andra originella storheter som kemisten Carl Axel Wachtmeister, strålbiologen Lars Ehrenberg och genetikern Claes Ramel verkade och här kom Görans verkliga skördetid. Startade och drev tidskriften Transplantation Reviews till världsledande position Här gjorde han front mot hela den klassiska immunologin vars gunstling han tidigare varit, när han visade att det individu-
alistiska immunsystemet kunde sparkas igång av kollektiva signaler, ett fynd som förebådade kunskapen om det ”primitiva” immunsvar vi har gemensamt med alla andra arter. Han startade och drev den vetenskapliga tidskriften Transplantation Reviews som blev världsledande. Han var även vice ordförande i Nobelförsamlingen året innan han flyttade från KI till Stockholms Universitet, SU. Likt Linné kände han igen akademisk oförrätt När han sedan inte fick den enda professur i immunologi som då fanns på KI kroknade han liksom. Likt Linne’ kunde han trots alla framgångar inte glömma vad han ansåg vara en akademisk oförrätt. Men man kan konstatera att Uppsala Universitet på 1700-talet tog bättre hand om sina genier än Karolinska institutet på 1900-talet. En lysande kråsnål i pinnebergarsverige är borta Som handledare var han ett föredöme, som vän allt. Vi hade knappt en åsikt gemensamt men vår vänskap bestod intill döden.
Görans förhållande till kvinnor var komplicerat för att uttrycka det milt. Det måste vara många av hans bordsdamer som tappat aptiten då han inledde konversationen med att alla hemmafruar är parasiter som lever på sina mäns nåd. Det skall till en fru av Ernas kaliber att klara ett nästan 50-årigt äktenskap med en sådan man. Mot slutet slipade han ner sitt liv till rosor och poesi kryddat med commerse utan filter och dry martinis. Veckan innan han dog träffades vi och Erna läste en dikt som hans dotter skrivit till honom då hon var sexton år. Det var hårda papper för en pappa men den mynnade ut i en kärleksförklaring till hennes annorlunda men så älskade pappa. Det var första gången jag såg Göran gråta. En kråsnål i pinnebergarsverige, en alldeles särskild människa är borta. Men bara minnet av honom skall lysa upp min återstående vandring.
Essäist Sven Britton, Elev och vän 2009.
Sven Britton, Essäist Sven Britton utnämndes till professor 1985 i infektionsmedicin och är professor emeritus sedan 2005, och fortfarande verksam vid Institutionen för medicin, Solna. Sven Britton forskar inom ämnesområdet infektionsimmunologi i synnerhet avseende lepra, tuberkulos, HIV och EBV. Han har publicerat cirka 170 originalartiklar. Under fyra år var han verksam i Etiopien med arbete kring framför allt lepra och tuberkulos. Ett pågående forskningsprojekt är ”Avmaskning och jordnötter mot tuberkulos”, två kliniska studier i Etiopien.
Han leder forskarutbildningskurserna i ”Linneansk Medicin” och ”Infektioner i tropikerna” och är vice ordförande i Karolinska Institutets nätverk Infektion.
Läs om Sven Brittons arbete med specialistutbildning av läkare i Rwanda Sven Britton - Professor emeritus i infektionsmedicin vid Institutionen för medicin, Solna E-post: sven.britton@ki.se