Hembygdsdräkten Arbetet med att skapa en Vasselhyttedräkt startade i och med bildandet av Wasselhyttans Hembygdsförening i februari 1990. Tanken på en egen bygdedräkt hade nog funnits tidigare i byn och nu väcktes den återigen men med helt andra förutsättningar. Fler personer engagerades och en hembygdsförening stod bakom. En arbetsgrupp ”Textil” bildades med uppdrag att dra upp riktlinjer för det fortsatta arbetet med en bygdedräkt. Intresset var stort och ett tiotal personer kom så småningom att deltaga. Första åtgärden var att kontakta länets hemslöjdskonsulent som gärna bistod med råd och värdefull information. En inventering av gammalt dräktskick gjordes i byn men gav inget att bygga vidare på, experter på bygdedräkter och dräktskick inbjöds till föredrag, ett antal studiebesök gjordes, litteratur i ämnet studerades och tiden gick. Därefter startade själva komponerandet av dräkten. Hur skulle den se ut, material, hemvävt eller köpt, färger, mönster, typ av väst, huvudbonad, väska mm mm. Massor med frågor vilkas svar man i slutänden skulle vara överens om. Önskemålet var att dräkten skulle anknyta till bygden och Bergslagen. Som exempel kan nämnas kjolen, i svart med mönsterbård i rött, ljusgrönt och mörkgrönt vilket får symbolisera järnframställning och skog samt förklädet, som fått låna färg av bergslagsstenen i alla dess varianter av grönt, blått och lila. Parallellt med arbetet av bygdedräkten syddes en randig ”sommarklänning” bestående av kjol och blus. Detta för att komma igång med sömmandet. Därefter syddes en provskjorta efter gammalt mönster (med hela rektangulära stycken) och till sist dräktskjortan i köpt linnetyg. Året var 1995. De följande fem åren fortgick med vävning av det tyg som behövdes till dräktens alla delar. Sedan vidtog handsömnad med vaxad lintråd. Vävarbete bedrevs i vävstuga eller hemmet beroende på tillgång till vävstolar. Syarbete i bygdegården varannan lördag under vår- och hösttermin. En bandvävstol lånades också in och konsten att väva band lärdes ut av kunniga. Bandet återfinns på mössa och förkläde. Snodd till kjol och väska påtades i rött ullgarn. Allt detta arbete tog givetvis tid, mycket tid, med tanke på att man ville ha en bred förankring och största möjliga deltagarantal. När sista stygnet syddes år 1999 var tio dräkter klara. Det går nog inte att beskriva den
känsla som infann sig när allt var klart. Äntligen! Alla funderingar och problem, felsydda sömmar och fumliga fingrar, brustna varptrådar och upprepade vävar - 10 år kändes som ett andetag. Dräkten invigdes i december 1999 vid julmarknaden i Vasselhyttans Bygdegård. Annette Sjöberg Åsbacken/Vasselhyttan Lite fakta: Dräktskjortan är sydd i oblekt köpt skjortlinnetyg. Kjolen är vävd i ett 2,10 m långt stycke, randad med svart bård (5 cm) och mönsterbård i rött, ljusgrönt och mörkgrönt (3cm), sydd med lagda veck fram och bak i linningen, linnefodrad fåll samt skodd med påtad snodd. Västen i hemvävt tyg i två nyanser grå ull som sedan ”handstampats”. Figurnära, rundad lagom låg urringning, tre bulliga skört i bak, linnefodrad och knäppt med hyskor Förklädet, för tanken till bergslagsstenen, med varp i oblekt bomullsgarn och inslag i tunt lingarn i sju olika färger varav en grundfärg och ränder efter var och ens personliga önskemål. Förklädesbandet är vävt i bandvävstol i svart och rött bomullsgarn. Halsklädet i hemvävt oblekt lin/bomullstyg med påsydd spets. Hålls ihop med silversmycke, designat av lokal silversmed. Huvudbonaden, i samma tyg som halsklädet, har drag av s.k. kärringhatt från Dalarna, med spets runt framkant och påsytt rött band, samma som till förklädet. Kjolväskan i svart ulltyg med broderi i ullgarn och röd påtad snodd runtom. Mönsterslingan är hämtad från väggmålning i Vasselhyttans bygdegård. Hålls fast vid kjolen med smidd hänkel. Till detta röda eller svarta knästrumpor och svarta skor med plös.
Annette Sjรถberg ร sbacken/Vasselhyttan