UTTRYCK by uttryck

Uttryck Sara Jonsson, Manush Mirzakhanjan

Frida Vega Salomonsson, Crister Axelsson

christer axelsson Alla kläder som sys och designas är inte avsedda för samma kunder. Christer Axelsson började efter 15 år i modebranschen att göra kläder för en publik istället för en köpare. Idag är han inblandad i kostymarbetet till alla pjäser som spelas på Dramaten i Stockholm och jobbar med allt från stora 1700-talsuppsättningar till små monologer där kostymen inte behöver vara mer än jeans och t-shirt.

TEXT: LINA REHNFELDT, BILD: EMMA SÖDERSTRÖM

är min fotograf och jag kommer in genom Dramatens sceningång måste vi först skriva in oss i den tjusiga receptionen. De ringer genast till Christer som ska komma ned för att hämta oss. Det tar längre tid än väntat och vi har gott om tid på oss att se oss om i foajén. Fasadens anrika atmosfär hänger kvar där inne, med guldfärgade detaljer på dörrar och lampor, vackert stengolv och fåtöljer. På en anslagstavla sitter lappar om anmälan till midnattsloppet och massage för de anställda. Flera personer passerar genom rummet men när en stilig man med axellångt hår och prydlig scarf, trots det varma vårvädret, kommer in förstår vi direkt att det är Christer. Han visar oss längre in i huset, in i en hiss som ser ut att vara avsedd för tyngre transporter. Till sist sätter vi oss i personalmatsalen, ett stort rum högst upp i huset med stora fönster och utsikt över takåsarna.

era. Materialen som sådana är ju ganska ansträngda i en teaterpjäs, det slits mycket på kläderna. De svettas mycket och just om de gör olika övningar som dans och slagsmål eller klättrar eller ramlar eller sådär, och gör samma sak varje kväll då blir det ett stort slitage på vissa delar av kläderna

”Man kan säga att jag är tekniskt ansvarig för kostymerna”

_ Man kan säga att jag är lite tekniskt ansvarig för kostymerna. En kostymör är lite mer konstnärligt ansvarig, ihop med regissör och liknande personer ur det konstnärliga teamet. Det är jag som utformar kläderna, sedan är det skräddare som syr ihop kläderna kan man säga. Christer har jobbat på Dramaten i 15 år och med kläder på ett eller annat sätt i över 30. På Dramaten är han tillskärare. En tillskärare jobbar på kostymavdelningen tillsammans med kostymör, scenograf regissör och är med och utformar kostymer till pjäserna. Christer jobbar med alla pjäser som Dramaten sätter upp, mellan 20 och 30 per år och med varierande ensemblestorlek och kostymer. I vissa pjäser behövs speciella kläder som klarar slitage från olika rörelser varje kväll. _ Det kan vara att man kanske ska göra specifika saker på scenen, allt från dans till slagsmål. Då måste kläderna fung-

Christer har ett ansvar att se till att kläderna håller, ser ut och fungerar som de ska samt att de är på plats inför varje föreställning. Förberedelserna startar långt innan pjäsen börjar spelas. _ Ungefär 8 veckor före premiär har vi någonting som kallas för kollationering. Det är ett möte där alla i teamet träffas första gången och man går igenom pjäsen. Det är också då repetitionsarbetet börjar, alla skådespelare börjar då arbeta på repetition. För vår del innebär det också att vi får tillgång till skådespelarna och att man kan börja jobba med kläderna på dem. Innan dess försöker vi att ligga tidigt, utöver den här planen så ligger vi så tidigt som vi kan med att försöka ordna material så att vi ligger bra till.

Det finns många olika scener på Dramaten och eftersom att de är olika stora så är det skillnad på hur mycket kostymarbete som behöver göras inför de olika pjäserna. Vissa är monologer som bara kräver en kostym medan andra har stora ensembler och kan behöva upp till 150 kostymer. Två veckor innan premiär infaller något som kallas för provdag, då pjäsen för första gången repeteras med fullt ljus, alla kostymer och scenografi. _ Då ska allting på något vis provas ut så att kläderna kanske fungerar i spelet, så att färgerna fungerar med ljuset och scenografin och alla de tekniska grejerna ska funka ihop. Därefter har vi några dagar på oss att justera kläderna och att ordna till det som inte fungerat. Under perioden mellan kollationeringen och premiären tar Christer och hans team fram alla kostymer, hittar material och provar dem på skådespelarna. På Dramaten spelas

inte bara pjäser av varierande storlek, utan också många olika sorters pjäser som utspelar sig på allt från 1700-talet till idag. När det är så gamla kläder som ska ritas och sys måste man ha kunskap om hur modet har sett ut genom tiderna. _ Det ingår väl lite i mitt jobb att kunna hur kläderna ska se ut sedan är det ju så att inom teater är funktionen är viktigare än det ursprungliga, det är ofta som vi inte gör 100 procent rent 1700-tal när vi gör 1700-tal för det fungerar inte att spela i. Men oftast försöker vi använda oss och bygga upp det med samma sorts stommar, kjolstommar till exempel. Vi använder ofta korsetter som vi gör, fast det går inte att snöra en skådespelare lika mycket som man gjorde då, rösten skulle inte fungera då. Men givetvis så ska det ju se ut som att det är rätt. Men helt autentiskt blir det sällan. _ Ofta blir det på något vis en mix mellan design och 1700tal för man vill ju oftast inte bara kopiera en bild i en bok, utan man vill ju rita en kostym själv och då blir det lite moderna inslag i en gammal pjäs. Sömnadstekniken och i vissa fall även materialen försöker Christer och hans medarbetare dock hålla så äkta som möjligt. Ofta används gamla knappar, spetsar eller band till

kostymerna för att det ska kännas trovärdigt. På de scener som är större kan man dock fuska lite, berättar Christer. På de största scenerna ser man kanske inte den där träknappen från 1800-talet. _ På de större scenerna behöver kostymteamet istället förstärka och förstora detaljer så att de ska synas från läktaren. Då används metoder som till exempel stora knappar och kjolar för att publiken ska uppleva proportionerna som normala. En viktig sak på teatern är att kläderna inte bara är estetiskt tillfredsställande och funktionella utan att de speglar karaktären också. För att underlätta detta är skådespelarna ofta inblandade i kostymarbetet. Kostymteamet gör skisser och väljer formspråk och färger, sedan får skådespelarna komma med sin åsikt och tillsammans kommer de fram till en slutlig kostym. _ Det är väldigt olika med olika skådespelare, en del ramlar bara in i kläderna och sedan är det bra medan andra är väldigt noga med sin kropp och sitt utseende, det blir nästan lite prestige att ha riktigt snygga kostymer, även om de inte ska vara snygga så vill de oftast vara snygga ändå. Även här är skillnaden mellan olika sorters pjäser stor, är det 1700-talskostymer så har skådespelarna inte så jätte-

3 av christers favoritepoker: 1920-tal

1940-TAL

1950-TAL

På 1920talet började allt fler kläder massproduceras och fler och fler kunde då ha råd med dem. Det var då som mode blev mer av vad det är idag, hur man klädde sig hade inte längre lika mycket att göra med vilken samhällsklass man tillhörde. Man kunde inte längre avgöra det på vilken typ av plagg en person bar, utan det var materialen, färgvalen och hur kläderna bars som kunde avslöja hur mycket pengar man hade. Kvinnor blev mer självständiga och kunde få jobb som tidigare varit för män, vilket gjorde att de fick annorlunda kläder. Bekväma och praktiska men ändå självständiga och eleganta. Raka kjolar som slutade ungefär vid knät och hattar var mycket populärt bland kvinnor. Idealkvinnan var lång och smal med slanka höfter och små bröst.

Under 40talet så blev kjolarna allt kortare, det normala var att de knappt gick ned till knäna, då det inte fanns så mycket tyg under och efter Andra Världskriget. Dräktjackor fick uniformlika attribut med bl.a. dubbelknäppningar. Efter kriget behölls modet med smala kjolar och axelbetonade överdelar. Modevisningar började hållas i Paris och blev genast mycket populära. I slutet av 40talet förändrade Christian Dior modet och modeindustrin med framhävande aftonklänningar, inspirerade av skådespelerskor i filmer, blev mycket populärt.

På 50talet så blev det modernt med vida kjolar, åtsittande toppar och smal s.k getingmidja. Mycket tyg gick åt till dessa sorts plagg vilket ledde till att kläder blev dyrare, men eftersom allt fler kvinnor gillade denna nya stil så mycket började plaggen snart tillverkas i billigare material också. Aftonklänningarna fortsatte att vara populära och en kortare variant – cocktailklänningen introducerades. Den gjordes för att användas tidigare på dygnet, var kortare och inte lika påkostad. Vardagsmodet bestod ofta av kjol och blus, en snäv eller vid kjol som gick ned till vaderna, hög midja och en åtsittande blus eller jacka till. Även klänningar blev vanligare i vardagsmodet. Ungdomarna fick ett eget mode, ofta inspirerat av kända sångare, skådespelare mm.

Personalmatsalen där vi träffar Christer har en magnifik utsikt mycket att säga till om, men är det en modern och avskalad pjäs går Christer eller någon annan ibland ut och handlar kläderna tillsammans med skådespelarna. När jag frågar om Christer har någon favoritepok att jobba med så måste han tänka efter lite. _ Det är ju klart att det finns vissa epoker som är finare än andra, vi har pratat om om 1700-tal men sent 1800-tal är också en väldigt fin epok rent stilistiskt och utseendemässigt. Men sedan också 1920-tal och 40, 50-tal. Det är väl de epoker som man förknippar som mer vackra än andra och resultatet blir oftast så mycket finare då också, när det är finare former på kläderna. Det beror mer på regissörerna, berättar han. Även om man gör en pjäs som är skriven för riktigt länge sedan så kan regissören välja att lägga den i modern tid, med moderna kläder. Det handlar alltså mer om att jobba med olika slags regissörer än olika slags pjäser och epoker. _ Här på teatern hade vi under många år Ingmar Bergman som var en fantastisk person att jobba med, som verkligen var välkänd. Han är ju en av våra mest kända svenskar och han hade också ett visst sätt att jobba som var intressant, han var stenhård och väldigt sträng och speciell på sitt sätt men allt han gjorde var väldigt kul att jobba med för man visste att det skulle bli bra i slutändan. Just nu jobbar Christer med Utvandrarna som regisseras av

Mats Ek, en annan regissör som han gillar att jobba med. _ Han är också en sån person, man vet att det blir väldigt intressanta pjäser och det är väldigt stimulerande att jobba med då. Innan vi säger hej då ger han oss en kort guidad tur genom teatern. Korridorerna bakom scenen påminner lite om en klassisk skolbyggnad, men istället för klassrum finns där loger till skådespelarna. _ Ju större skådespelare man är, desto närmare scenen for man sin loge. Högst upp sitter alltså statister medan de som är lite mer ”kändisar” får sitta precis bakom scenen. Vi får se fler korridorer, peruk- och sminkavdelning, garderober och till sist får vi gå ut på stora scenen. Det är fullt av tekniker som jobbar med scenografin och ljuset inför nästa pjäs. I taket hänger fonder i stora kedjor, redo att hissas ned för att användas som bakgrunder i olika pjäser. Att stå i det stora svartmålade utrymmet och se ut över de tomma läktarna är en underlig känsla, tanken på alla stora pjäser som spelats på just den här platsen känns nästan overklig när alla stolar står tomma och scenen bara är ett kaos av byggställningar och skärmar. Till sist går vi ut, säger hej då till Christer som återgår till arbetet. Vi får skriva ut oss i receptionen igen, när vi kliver ut genom foajéns guldkantade port lämnar vi teatervärlden och hamnar på Nybrogatan igen.

Intervju med

Sara Jonsson Det var en slump som fick igång modellkarriären för Sara. Stiligt, smakfullt och aldrig naket är det hon gör. Makeup-store och glossybox modell, styling och uttryck i photoshoots och det bästa samt värsta inom modebranschen är det vi pratar om.

Inne på kulturhusets fik vi plattan kliver Sara Jonsson in med ett varmt leende på läpparna. Hon hälsar glatt med ett fast handslag och sätter sig ner på stolen i mitten av rummet. Musik spelar i bakgrunden och en svag kaffedoft ligger i luften. Hon sitter med handen under hakan och kollar snett upp mot taket då hon tänker på hur hon ska svara. - Allting började genom en slump. Jag var 18 år och skulle ta ett kort till mitt leg i en fotobutik och fotografen frågade om han fick använde bilden i en reklam för hans företag. Sedan dess har Sara jobbat som modell på sin fritid med ungefär ett jobb i månaden då hon försörjer sig på ett annat jobb. Modebranschen är hård och det är bara ett fåtal modeller som försörjer sig på detta jobb så det är många modeller som kombinerar modellandet med ett annat jobb precis som Sara gör.

”Smakfullt är det jag alltid har strävat efter” -Det bästa med modebranschen är definitivt att man får träffa så många människor under en photoshoot. Ett bra samarbete är också det som gör jobbet bra men då det finns folk som inte samarbetar bra tillsammans är det också en negativ grej i modevärlden. Hon säger att det värsta med jobbet är att det ofta är långa dagar och man måste jobba genom allt eftersom man inte kan ringa och avboka för att man är sjuk. Det är en tuff bransch och ofta brukar det också vara mycket gratisjobb för att få så mycket uppmärksamhet som möjligt i branschen, men hon säger att det är värt allt jobb.

Modellandet påverkar även många genom photoshoppandet av alla modebilderna som publiceras i tidningar eller på nätet. Detta kan få många att känna sig obekväma eller osäkra på sitt eget utseende men Sara tycker modellandet har haft en bra påverkan på henne. Hon berättar att innan hennes modellkarriär kände hon sig inte lika självsäker i sig själv som hon gör nu efter att ha jobbat med detta i flera år. -Jag ser bättre på mig själv nu än vad jag gjorde innan. Jag kunde kolla mig i spegeln och se det jag inte gillade med mig själv men nu vet jag att det är just det som gör mig till den jag är. Jag tycker om mitt utseende mer nu än vad jag gjorde förut. Sara använder händerna och formulerar sig mycket med handrörelser när hon pratar och man ser att detta är något hon är väldigt intresserad av. Vi pratar om hennes tidigare photoshoots i karriären, vilken hon har gillat bäst och vad det är som har gjort att den har känns bra. Vi pratar om kommande jobb och vad hon gör för jobb inom mode. -Jag gör aldrig något naket och tänker aldrig göra det heller. Det är inte den typen av bilder jag vill förknippas med. Jag gillar inte hur man framstår på sådana bilder, smakfullt är det jag alltid har strävat efter säger hon bestämt. Glamourösa, stilrena och smakfulla bilder är det Sara

gillar och är det hon väljer sina jobb utefter. Ett jobb som har innehållit den här typen av bilder som Sara fotograferas för har hon nyligen gjort, en bild för Glossybox magasin som kommer komma ut nu i vår. Hon berättar att hon gillade produktionen för denna fotografering, det var ett bra samarbete mellan ett bra team och överlag en bra och rolig stämning under hela produktionen av bilden. I modellvärlden uttrycker man mycket känslor med både kläder, smink och poser som modellen gör men i huvudsak är det fotografen och skaparen av bilden som bestämmer hur bilden ska bli i slutändan. -Jag har inte mycket att säga till om när det gäller stylingen men jag skulle som sagt aldrig ställa mig naken framför kameran. Om man bortser från det är det bara att stå ut med kläderna och det, jag som modell har inte mycket att säga till om när det gäller stylingen inför bilden. Att uttrycka sig med sina kläder är inte någonting Sara tänker mycket på i fritiden, hon klär sig i det hon känner sig bekväm i men under en fotografering måste hon förmedla fotografens idéer i en bild med hjälp av poser, kläder osv. Samtalsämnet går vidare in på vilken som har varit hennes favorit photoshoot sedan hon började jobba som modell. -Det är omöjligt att bestämma vilken som har varit min

favorit, jag kan inte välja bara en då det finns många jag har gillat extra mycket får jag som svar på frågan. Det jag gillar att göra mest just nu är retro- och stiliga bilder och som jag alltid strävar efter att det ska vara, smakfullt. Självklart är de roligaste jobben också det största. Hon säger att jobba som en modell överlag är väldigt kul men då man får chansen att göra ett stort jobb blir det extra roligt, man får chansen att visa upp sig mer än vid ett lite mindre jobb för ett mindre företag.

Fotograf: Matilda Lundberg Skribent: Emma Söderström

Intressant Fakta Det finns många olika slags modeller som arbetar i världen just nu. Modeller som visar upp kläder på modevisningar av många olika slag kallas för mannekänger och modeller som visar upp bland annat kläder och smycken benämns med termen fotomodeller. Modeller använder sig av en modellportfolio som är ungefär som ett cv där modellens bästa bilder visas upp inför t.ex kommande jobb. Agenturen som modellen tillhör tar emot uppdrag från bland annat fotografer som söker ett speciellt ansikte till exempelvis en reklamkampanj eller liknande, men för detta syfte har även agenturen så kallade reklammodeller som är personer av alla åldrar som kan användas i många olika reklamsammanhang då det kan behövas användas olika persontyper i en reklam för olika företag.

Det finns också en totalt annan slags modell som står modell för en skulptör eller konstnär. Denna typen av modell kallas för konstnärsmodell eller nakenmodell. Att vara en modell är ett tufft yrke som många kombinerar med annat jobb då det är otroligt mycket konkurrens i denna branschen och det är bara få som kan försörja sig på modellandet. Som en modell bedöms man på sitt utseende så det gäller att man är nöjd med det sättet man se ut då det ofta kommer att finnas folk som kritiserar ditt utseende i modell branschen.

Manush Mirzakhanjan Jag och min fotograf går upp för det många trapporna och när vi kommer upp blir nästan bländade av ljuset som kommer från de stora fönstret uppe i taket. Vi går in i Modeskolans klassrum och hälsar. Manush hjälper eleverna, de arbetar med tyger, de har ett projekt på gång. Manush kommer fram och hälsar på oss. Hon leder oss till ett tystare rum, utan folk där vi ska genomföra intervjun. Hon sätter sig och jag sätter mig snett framför med min fotograf bredvid. Jag tar fram mina frågor och lägger min mobil mellan oss, för att spela in intervjun. Jag börjar direkt med frågorna... Vad gör du när du inte jobbar här på Modeskolan? -Då jobbar jag på ett annat gymnasium eller det är inte ett gymnasium. Designgymnasiet heter det. Men för några år sen släppte egna kollektioner samtidigt, som designer då. Så att jag har alltid haft kollektioner parallellt med undervisningen. Jag tyckte det var kul att undervisa samtidigt som det vart en fast inkomst. Men nu på några år har jag fak-

tiskt inte gjort några kollektioner. Sist jag släppte en kollektion var år 2008 och det är ganska många år snart. Nu senare har jag haft utställningar och arbetat lite mer med inredningsdesign som jag blivit intresserad av. Hur uttrycker du dig och din personlighet inom din design? -Det som lyser igenom är att jag använder väldigt mycket raka linjer, så jag har inte.. Om jag skulle teckna upp någonting nu, så skulle det inte vara runda former utan väldigt mycket rakt, lösa former, silhuetter, avslappnat,så som jag själv ser mig. Kanske också att jag oftast har en liten ”statement” bakom kollektionerna där man kan spegla en historia, samhällskritiskt ibland och hur omgivningen ser ut, så att det finns en form av baktanke också och inte bara att det är färgskalan, silhuetten, trender och liknande som bestämmer hur det ska se ut.

Vart får du inspiration ifrån? -Det är mycket av människor runt omkring, former, färger såklart, händelser, ibland kan jag bli jätteinspirerad av någonting som hänt eller något jag reagerat hårt mot. Oftast får jag också inspiration av någonting som blir fel, då menar jag såhär att om man sätter sig på ett visst sätt och så faller plagget naturligt kanske på ett sätt som man kanske inte har tänkt sig. Så kan det inspirera mig, till något veck eller så. Jag frågar henne om hon arbetar med något parallellt med undervisningen, hon svara kort med att berätta att hon just nu fokuserar på undervisningen som mest. Hon berättar också att hennes egna hemsida är just nu nerlagd för att den ska göras om. När du designar är det till en speciell åldergrupp eller målgrupp? -Inte riktigt. Åldersgrupp tänker jag på mer, det är inte barnkläder jag gör, men om man skulle sätta en liten ålder eller kategori så är det väl 18 och uppåt iallafall. Det är klart att någon som är yngre som kan använda mina kläder, men som sagt jag har inte satt en gräns på åldern. Om man tänker på målgruppen, är det en person som inte är så kommersiell eller konventionell, nån som vågar ändå tänka lite annorlunda kanske med detaljer och inte känner att ”oj, det här känns konstigt.” Alltså till någon som är lite öppensinnad av sig. Designar du bara kläder? -Nej inte längre faktiskt. Jag gjorde det i början, det vara bara kläder. Men nu är det som sagt inredningsdesign och då är det faktiskt illustration eftersom att det går ihop med mitt yrke, mode och illustration. Jag har illustrerat mycket, så gör jag illustrationer på kakel, alltså sten och även andra material. Så det blir mycket utställningar och sånt som inredningsartiklar. Tänker du på miljön när du arbetar? -Ja, det försöker jag göra. Sen är det ibland att man kanske inte kan, med tanken på material, tillverkning, färgning och sådant. Sen har jag inte haft ett jättestort företag så där kan jag kontrollera mer sådant. Sådana som H&M kanske, dom kan kontrollera men ibland blir det som det går i flera led och då är det svårt att veta om nån inte sköter det här. När jag frågar henne om när hon blev intresserad av design och hon svarar glatt att det var hon redan som barn. Hon berättar att som treåring vart

intresserad av konst och att hon fick penna, papper och tecknade väldigt mycket då. Designintresset växte när hon gick på gymnasiet. När du gjorde kollektioner, hur lång tid tog det att göra en? -Ja, en kollektion. Eftersom man gör två kollektioner om året, så låt oss säga att man börjar tänka på tygval och inspiration och sånt där i juni och sen så ska det visas, oftast brukar det var en väldigt lång period där man ska planera. Och sen ska det visas någon gång i februari men då ska det ha gått igenom både design, konstruktion som jag själv har gjort, provplagg och så skickar man iväg det till någon som ska tillverka. Låt oss säga fyra månader iallafall men det blir ett halvår totalt, innan det kommer ut. Vilka utbildningar gick du? Just med det som har med det här och göra, så praktiserade jag först och gick lite småkurser och jag gick faktiskt en utbildning här, en tre månaders, då var det inte Modeskola med det var Mönsterkonstruktion och sömnad, jag gick också på Tillskärarakademin, nån kortare modetecknings kurs. Innan jag började på Beckmans eller Beckmans var den långa utbildningen, tre åriga designutbildningen. Är det någon ”kändis” som köpt dina kläder? -Ja, igår såg jag faktiskt att Eva Röse, en skådespelerska. Hon fick faktiskt en topp, hon hade blivit stylad med den. Nina Persson fick något utskickat från min pr-kontakt, sen vet jag inte riktigt. Eller jo, Charlotte Perelli hade på sig ett av mina plagg för något år sen på en video eller något, jag vet faktiskt inte om hon blivit stylad med den eller köpt den. Har du haft en egen modevisning eller utställning? -Ja, många utställningar och visningar. Jag är inte jätteförtjust i just den här formen av visning, men jag har haft många modevisningar. Sen så har det varit mycket installation och utställning med plaggen. Har du några tips till personer som vill bli designers? -Det är faktiskt en lång väg att gå för att bli en designer och kunna få ett bra jobb på ett företag eller nånting. En bra grundutbildning, så att man har det bakom sig. Man kan lära sig allt möjligt genom praktik men har man inte den grunden så kan man oftast bli osäker, det kan bli mindre trovärdigt, det blir mycket lättare i slutändan med en bra grundutbildning. Då menar jag bara inte kurser här och där utan en tre eller två årig utbildning åtminstone här

“Man ska satsa hårt men det finns ju alltid val, man måste kunna leva också...”

i Sverige eller utomlands. Och sen också satsa allt, satsa hårt! Man kan bara inte tro att allt kommer till en utan att vara ambitiös och engagerad. Något speciellt citat du kan få styrkan från? -Nja, jag brukar säga att ingenting är på liv och död. Jag känner aldrig att man måste stypa för att klara av något eller göra färdigt något. Så långt tycker jag inte att man ska gå, man ska satsa hårt men det finns ju alltid val, man måste kunna leva också man kan inte bara glömma bort sitt liv genom att satsa allt på designerjobbet heller, sån är inte jag trots att det finns folk som gör det. Jag har läst att istället för att ha mönstret framme så vänder du på tyget, varför gör du det? -Oj, vart har läst det här någonstans? Men ja, det där var lite roligt, det gjorde jag väldigt mycket. Jag använder mig inte så mycket av mönster. Då hade jag många plagg som trikåer och då är det faktiskt sånt tyg där man kan se mönstret på ”baksidan” och det var mest trikåplagg och jersey plagg. Jag tycker inte att mönstret ska synas så mycket då, men det kan bero på att jag inte använt mig så mycket av det och att jag inte gillar det heller. Men nu genom åren har jag börja tycka mer om det faktiskt, jag blandar. En gång så var det en stylist som hade vänt på plagget för att de trott att jag gjort fel. Och på visningen tänkte men vänta den där kjolen ska inte se ut så, men så tänker ju folk. Jag frågar henne om hon använder sina kläder, hon kollar ner för att kolla vad hon har på sig, skrattar lite och erkänner att hon sytt toppen hon använder. Jag kollar på tröjan och ser att tyget är vänt. Något speciellt plagg du tycker är kul att designa? -Jag är förtjust i koftor, stickade plagg. Det gör jag och använder mycket men det kanske är för att jag är frusen av mig. Plagg i just jersey, det här mjuka och bekväma. Jobbar mycket med skärningar i jerseyplagg. Jag avslutar inspelningen på mobilen som varit på hela intervjun. Jag tackar henne för att hon tog sin tid. Hon frågar om hurdana bilder jag och min fotograf vill ha för bilder. Det ska vara en miljöbild, så hon leder oss till klassrummet med eleverna igen, medan min fotograf fotar står jag bredvid och Manush hjälper eleverna. Vi signalerar att vi är klara för att ta en porträttbild, Manush berättar att hon inte gillar att ta porträtt och säger att hon ibland önskar man kunde ta ryggbilder. Vi försöker hitta en

plats och ställning som hon känner sig bekväm i. Vi ber henne posera med en av kläddockorna och snart har min fotograf tagit tillräckligt med bilder för att känna sig nöjd. Vi tackar igen och Manush går in i klassen igen.

utbildningarna MANUSH GÅTT

MODESKOLAN i Stockholm stad finns det en bra heltidskursutbildning som pågår under ett år. Det är en bra grundutbildning som Manush i intervjun berättar är väldigt viktig. Under året man går där lär man sig saker som grundläggande kunskaper i klädsömnad, att lära sig rita plaggskisser, tecknar modebilder till färdiga presentationer, få kunskaper om material, kvalitéer och mycket mer. Det finns också en utbildning som är längre. För att söka in till skolan så skickar man en anmälan med en kortfattad där man beskriver varför man vill gå där och vad man har för mål. BECKMANS har två olika designkurser man kan välja mellan. Skillnaden mellan dom är hur länge de pågår och lite olika tider. Man får en bra grundutbildning på båda kurserna för att fortsätta till Beckmans egna akademi. För att komma in behöver man skicka in CV, merit handlingar, arbetsprover och gå på intervju. TILLSKÄRARAKADEMIN har också flera utbildningar, lite fler kurser att välja mellan. Man behöver ringa och mejla för att få reda på mer information om ansökan.

TEXT: TUULI VIINIKKA BILD: LINA REHNFELDT

FRIDA VEGA SALOMONSSON På Fridas blogg får vi följa henne Du tror alltså att det har att göra med att vi förlitar oss mer på genom hennes vardag fylld av internet idag? precis, eller det är mer lätt tillgängligt, det är ju gratis. fotografi. I detta reportage pratar ”Ja Om en tjej som bodde ute på vischan för femtio år sedan var Frida om mode inom bloggvärl- modeintresserad mode kanske hon bara hade råd med ett jättedyrt modemagasin att bläddra i en gång i månaden, nu skulle den och hur kläder och stil till hon kunna surfa på internet så har hon koll på liksom allting. viss mån påverkar vår sociala Så det har blivit demokratiserat eller vad man ska säga”. Frida ställning.

Vi mötte Frida på hennes stammiscafé Drop Coffe lokaliserat

nära mariatorget. Frida ser skeptisk ut när hon först ser oss men går fram och hälsar med ett leende. Snabbt efter börjar vi med fotograferingen och en kort ciggpaus på Fridas eget initiativ. Vi går in i lokalen och köper vårat fika, Frida en enkel capuccino och en chokladboll, jag en dubbel capuccino och Majken en Americano. Att Frida är snabb med att bekräfta den image man får av henne på hennes blogg är ett faktum. Medan jag och Majken placerar våra beställningar fotar Frida kaffemuggarna som står uppradade på disken med sin nya iPhone 5. De ofta kaffeinspirerade bilderna med vita bakgrunderna är Fridas signum. Vi går ut och sätter oss på träbänken där Frida nyss blev fotograferad för att påbörja intervjun.

Jag frågar Frida om hon anser att mode inom bloggvärlden

har blivit en stor grej och hon svarar snabbt ja. När jag frågar varför hon tror det utvecklar hon såhär: ”Jag är inte en modebloggare på samma sätt som en del andra är, men om vi tar de typiska modebloggarna så ritades hela modekartan om när bloggarna började komma. Från början fick de liksom ingen respekt alls från olika tidningar och märken och så vidare, men sen i och med digitaliseringen fick de enormt mycket mer trafik. Vissa av de här bloggarna kan ju ha fler läsare än fler utav till exempel Voguetidningarna”.

pratar säkert om sin sak medan hon äter sin chokladboll.

Har kläder mer och mer blivit ett sätt att uttrycka sig på?

”Ja, i och med det kapitalistiska systemet liksom så har det blivit att allt handlar om produkter, att ha det senaste. Att visa vem man är genom vad man köper.” .

Använder du dina kläder eller din stil som ett sätt att uttrycka

dig på? Hon hinner säga ”jaaa...” innan servitören kommer ut och ger oss vårat kaffe. ”jaa, eller det skulle jag väl säga. Jag har en ganska tydlig bild av vad jag tycker är...” innan vi avbryts igen, men denna gång av Majken som ska kolla om vi faktiskt spelar in eller om den hade fastnat. ”haha jag vet, jag har också intervjuat folk och så har jag behövt kolla då och då om jag faktiskt spelat in” ingriper Frida. ”men ja, det tror jag... eller det är jag helt säker på”

Dömer du folk beroende på hur de klär sig?

”Ja” svarar Frida snabbt och forstätter ”alltså till exempel när vi tog bilder och det satt en kille innanför fönstret med en jätteful grön tröja. Det är klart man tänker ”kan han flytta på sig”. Jag tror att man liksom.. man läser ju av personerna i sin omgivning. Framförallt om man tillhör olika subkulturer eller så. Alla vi tre är väl lite åt hipsterhållet, och då tror jag att det blir ett sätt för olika personer med olika estetik och så att hitta varandra. På stan kan man se vilka som har liknande estetik och troligtvis intressen som en själv. Så det är väl ett sätt att fungera i grupp också, att typ läsa koder på varandra.”

20, Bor p책 Odenplan med pojkv채nnen Matthew, Bloggar under dom채nen vardagsbrus, praktiserar hos tv책 agenturer (fotografer) samt frilans foto och visuals.

” Allt handlar om produkter, att ha det senaste. Att visa vem man är genom vad man köper.” Hur länge har du bloggat?

”Jättejättelänge. Jag vet inte, jag tror jag har haft min nu-

varande blogg, som den ser ut nu, i kanske.. tre år. Och innan dess hade jag vardagsbrus fast på blogg.se i två år, så kanske fem-sex år.”

Okej. Läser du andras bloggar?

”Ja, fast mindre och mindre. För några år sedan så hade jag liksom massa bokmärkesflikar och läste hundratalsbloggar. Nu läser jag min egen, haha, och så läser jag Kissies och Dessie.” ”Åh Dessie.” utbrister jag och Majken i kör, ”Haha, ja eller hur” svarar Frida.

Bloggar du ofta om kläder och stil?

”Jag tror att jag gör det indirekt. Ni såg ju att jag hade bloggat om mina skor, men jag kanske inte skriver så mycket om ”de senaste trenderna”. Däremot blir det ju mycket bilder på stil. Ja, som sagt, indirekt om mode och stil, men inte uttalat. Det vävs in.”

Blir du sponsrad för att blogga om märken eller produkter?

”Alltså generellt så blir jag inte det. Det har väl hänt, men jag får ju inte massa grejer. Min blogg är inte superstor, mer halvstor, men jag har fått vissa grejer.”

Hur pass intresserad är du själv av kläder och stil?”

kläder är väldigt lika. Jag har liksom tre par svarta byxor, två t-shirts. Och så ska jag välja, men vilka byxor? De här byxorna, nej dem, och så vidare. Ja, det tar tid... Fast egentligen borde det inte göra det, men det gör det.” ”Haha ja, så är det för mig också”, säger jag och Majken nickar instämmande.

Det var nästa fråga faktiskt, bryr du dig om modet?

Var köper du dina kläder?

Fast det gör jag ju. Jag följer ju inte modet, jag tittar

som HOPE, Acne och minimarket och sånt. Men det är

”Ehh, jaa.. Jag tror att jag är ganska intresserad, jag bryr mig rätt mycket om estetik. Alltså, jag kan gilla typ texturen på den här sjalen, liksom vissa estetiska preferenser. Men jag bryr mig ganska lite om modevisningar”. Medan hon pratar om sina kläder tittar hon ner och känner på sina plagg. Som för att specificera ytterligare vad hon menar. ”Jaha, nej, eller jag tror att det är ganska enkelt att säga nej. inte på visningar och jag gick en dag på modeveckan det här året och det var det hemskaste jag gjort. Men däremot, även om man säger nej, så gör man det. Man följer det i och med att man köper det som finns i butik och det som finns i butik är nuvarande trender. Hur man en gör så följer man det omedvetet.”

Tycker du att du klär dig annor-

lunda beroende på vem/vilka du ska träffa eller vad du ska göra? ”Ja, jag försöker anpassa mina

”Jätteolika, jag gillar många av de svenska designermärkena

ganska dyrt, så ofta jag köper jag när de har utförsäljningar, eller så.”

”Jag bryr mig rätt mycket om estetik, Köper du kläder varenda månad? ”Förut gjorde jag det. Då köpte liksom vissa estetiska jag kläder helat tiden. Men nu köper jag inga kläder längre för preferenser, men jag att jag är fattig, haha, så nu köper jag inte så mycket. Kanske att bryr mig ganska lite jag köper något litet, men inga om modevisningar” storshoppingar, tyvärr.”

kläder efter det” å om du ska träffa en kompis klär du dig på ett annat sätt än om du ska på till exempel arbetsintervju? ”Ja, nästan mer nu än förut. Desto äldre man blir desto tråkigare stil får man. Men när jag gick på gymnasiet så experimenterade jag mycket med min stil, liksom lila hår och grejer. Och då försökte jag vara lite medveten. Nu, om man ska på typ en jobbgrej försöker man tänka vilka personer som kommer vara där och så vidare. Man kommunicerar ju via kläder. Så det är klart jag tänker på det”

Är du bekväm med din stil?

”Ja. Jag har bara bekväma kläder typ. Allltså byxor och tröja.” Mm, det är ju också rätt viktigt liksom. Att vara bekväm i sina kläder inflikar jag. ”Ja. När jag var yngre hade jag mycket obekväma kläder på mig. Jag hade värsta heelsen typ varje dag och massa sånt. Men nu har jag slutat med det för att jag inte orkar längre” Frida skrattar och tar fram en ciggarett ur hennes metallplånbok. Medan hon tänder sin cigarett frågar jag om hon lägger mycket tid på sina kläder. ”Jaaa.. vad är mycket tid?”

Hur lång tid tar det för dig att välja ut en outfit?

”Alltså.. det tar faktiskt ganska lång tid, även om alla mina

Jag frågar vad hennes kläder är

köpta och hon svarar med ett leende. ”Skorna är från Vagabond, mina svarta jeans från H&M, ena tröjan även den från H&M, andra tröjan från COS och halsduken likaså. Den blyertsgråa skinnjackan är från Acne”.

När vi är klara med intervjun och fotograferingen skiljs vi åt

vid Mariatorgets tunnelbana. Frida ska vidare och jag suckar av förtjusan medan jag och Majken åker ner för rulltrappan. Förutom bra och utvecklade svar utstrålade hon passion och medvetenhet genom hela intervjun, trots att hon vid flera tillfällen berättat att det inte var hennes starkaste ämne.

Skribent: Matilda Lundberg Fotograf: Emma Söderström

MODE INOM BLOGGVÄRLDEN Inom bloggvärlden har mode och stil blivit en stor grej. ”Dagens outfit” blommar ut i de flesta bloggar även om de inte uttryckligen är modebloggare. Varför har vi då börjat lägga så stor vikt vid att visa upp våra kläder och våran stil? Idag är det betydligt enklare att både få tag på och att ha råd med kläder, även märkeskläder. I och med detta har kläder och stil blivit betydligt viktigare för oss. Våra kläder är ett sätt för oss att uttrycka oss på, att kommunicera med, och därmed kanske till och med ett sätt att hitta nya vänner på. Ungefär 75% av Sveriges unga tjejer mellan 16 och 25 år både bloggar och läser bloggar. I denna ålder är de väldigt lättpåverkade, vilket är bra för bloggarna. Blir de sponsrade av ett företag och skriver om det i ett inlägg får de rätt saftigt med pengar eftersom att deras bloggläsare ser upp till dem och gärna köper det de köper. Varför tycker vi då att bloggare är en så pålitlig källa? Bloggare anses vara med personliga och lättare att lita på, då de kan välja huruvida de vill blogga om de sponsrade produkterna eller inte. Detta är dock inte alltid ett faktum. Klädsel och mode är allmänt stora delar i unga tjejers liv och klädsel påverkar till viss grad deras sociala ställning. De vill vara som bloggaren vars blogg de läser, se ut som och göra som. Vissa är genuina modebloggare, medan andra bloggare blandar personliga inlägg med produktrecensioner samt modeinlägg. Olika bloggar och bloggare har olika attribut och dessa attribut påverkar läsarna i olika dimension.

published by: Emma Sรถderstrรถm Matilda Lundberg Tuuli Viinikka Majken Ehn Lina Rehnfeldt

UTTRYCK

Frida vega // Sara jonsson // Manush Mirzakhanjan // Christer axelsson // 20-3/13

UTTRYCK NR X 2014

Manush Mirzakhanjan // CHRISTER AXELSSON // FRIDA VEGA SALOMONSSON // SARA JONSSON //

Crister Axelsson//Sara Jonsson//Manush Mirzakhanjan// Frida Vega Salomonsson