Utopi magasin nr 5 prov by Utopi Magasin

Ny tidning för episka serier!

[titel]

S/V 1s2ido8r Nr 5, mars 2012 C:a pris 89 sek

ISSN 2000-687X

9 772000 687000

Kim W. Andersson i djuplodande intervju om serier, kärlek och skräck! Samt: djungeläventyr av Karl Johnsson, relations-sci-fi av Sofia Falkenhem,3 fabelfantasy i färg av Nancy Peña och varulvsaction av Peter Bergting

S/V

t e i d a t s g ö h Näcken börjar y! b s ä V s d n a l p p iU

När den japanske utbytesstudenten Nix börjar högstadiet i Upplands Väsby, vänds livet upp och ner för vännerna Nin och Soon Mi. Kommer hans vänskap ge dem en fribiljett till skolans tuffa gäng, eller kommer de dra ner honom till töntarnas nivå? Och är han verkligen den han utger sig för att vara, eller är han i själva verket sagornas näcken – och hemma i ett långt mer mörkt och mytologiskt land än Japan?

Oblivion High är ute nu! 5

Ledare I går var vi hemma hos Kalle, åt middag och pratade om vår tidning Utopi. När jag somnade på soffan efter midnatt hade vi målat drömmar, analyserat paradoxer och fört hetsiga diskussioner om estetik och berättande. Nu knastrar rimfrosten på träden och alla tågen har gått sönder, vinterlandet vilar tyst medan vår planet rusar fram genom världsrymden. Utopi är vår telefon till fantasin, ett förtroligt samtal med världarna och berättelserna inom oss. I våra serier reser vi tillbaka till barndomens magi och försöker få fatt på den storslagna känslan av att bli uppslukad av sagornas verklighet. Eskapism är en så oändligt känslig sak, att träffa rätt med stämingen och detaljerna, att luras riktigt, riktigt bra. Ett litet fåtal gånger i livet träffar den rätt i maggropen så att man lyfter från stolen. Då går man runt med ett leende hela resten av dagen och känner sig som att man kommit hem från en lång resa och har en distans till alla andra. I det här numret av Utopi hittar ni fler nya världar än någonsin förut. Från Sofia Falkenhems melankoliska höstplanet till skymningen över hedarna kring Peter Bergtings Dimskär. Vi dyker in i Karl Johnssons klippiga djungler och Nancy Peñas övärld befolkad av märkliga fabeldjur. För första gången berättar också Kim W. Andersson öppet om sin brokiga väg till serierna, och visar oss bron mellan den skräckromantiska serieromanen Alena och hans egen tonårstid. I grunden bygger ju även de mest storslagna äventyren och mest urflippade eskapismen ändå på ens egna upplevelser och erfarenheter. Därför överlämnar jag Utopi magasin nr 5 i era händer, kära läsare, på det att ni måtte ta våra berättelser till era hjärtan, och göra dem till en del av er inre skattkammare av sagor, fantasier och drömmar.

ledare 5 2012

Varulvsbroder 25

Pilarna visslar i skymningen på hedarna kring Dimskär.

Eskapism är en så oändligt känslig sak, att träffa rätt på stämningen och detaljerna, att luras riktigt, riktigt bra.

Fabian Göranson Chefredaktör Utopi magasin ges ut 4 gånger om året av Kolik förlag.

Omslag: Kim W. Andersson Prenumerationsärenden:

Ansvarig utgivare och chefredaktör: Fabian Göranson

pren@utopimagasin.se Issn: 2000-687X Kontakt: fabian@kolikforlag.se www.utopimagasin.com Tryckt i Budapest februari 2012

Mail: fabian@kolikforlag.se Tel: 0735 37 31 75 Redaktionsgrupp: Kim W. Andersson, Karl Johnsson, Lisa Medin, Lina Neidestam och Josefin Svenske. AD: Jesper Weithz Formgivare: David Olgarsson

Två kronor från varje sålt nummer går oavkortat tillbaka i tiden och landar i din egen mjuka barnahand, när du behövde dem som mest, min vän.

Jana: Zorams röda blomma 46

Med en schysst eldstav kan man slå hela världen med häpnad.

utegångsförbudet också?

näsduk?

innehåll 5 2012

SERIER reglementsenlig!

ementet bara våra äder!

Just precis ...

... och du har skurit till den ur en gammal skjorta!

Utdrag ur Alena 13–16

Gå hem av Kim W. Andersson

med dig, vi skickar en Råttmänniskan 17–24 granskningsman! av Loka Kanarp

Varulvsbroder 25–34 av Peter Bergting

I det blå 35–44 av Sofia Falkenhem

Döden måttar sitt slag 45 av Aurora Walderhaug

Jana: Zorams röda blomma 46–52 av Karl Johnsson

Havets Gille 53–65 I det blå 35

Björnkramar på en främmande planet.

av Nancy Peña

Medley 66–98 av Lisa Medin

Uppvaknande 99–110 av Lars Krantz

Christer Fuglesang - Kungen av Rymden 117–130 av Emil Maxén & Ludwig Sjöberg

Pax Polykrom 131 av Elin Jonsson

Texter Noterat 6–7 Havets gille 53

En kattkvinna tillreder sin giftiga brygd ...

Råttmänniskan 17

... och i ”Råttmänniskan” lurar hotet i väggarna.

Intervju: Kim W. Andersson 8–12 Död snö 112–115 En novell av Jenny Milewski Illustrerad av Lars Krantz

noterat Premiär för ny seriefestival Den 1 april är det premiär för Sveriges nyaste seriefestival Uppsala Comix. Det kommer att dukas till bokbord i den vackra före detta biografen Grand, och bland gästerna hittar vi celebra namn som Lena Ackebo, Mats Jonsson, Lina Neidestam och Jan Stenmark.

Utopi-bruden har äntligen fått ett namn! Efter närmare ett års sammanträde har juryn fått fram den slutgiltiga vinnaren i tävlingen om Utopi-brudens namn. Vinnaren Anna Ekdahl kommer att belönas med heder, ära och ett vackert serieoriginal. Utopibruden kommer att medverka regelbundet i tidningen, tecknad av Elin Jonsson, som gjorde omslaget till Utopi nummer fyra. Brudens namn, hennes nydesignade outfit och hennes vassa laseryxa, hittar ni längst bak i tidningen.

Carolina Gómez Lagerlöf: 5 korta svar på 5 kluriga frågor Är det inte dags för svensk science fiction att blomstra och erövra världen på samma sätt som deckar- och skräck-genrerna har gjort? Vi ställer 5 kluriga frågor till Carolina Gomez-Lagerlöf, ordförande i Skandinavisk förening för Science Fiction: 1. Sveriges bidrag till science fiction, vare sig det gäller litteratur, film, tv eller tecknade serier, är magert. Vad är det som gör att svensk kultur är så inkompatibel med rymden och robotarnas tjusning? – Det är för mig en gåta. Sverige har ju alltid varit i framkanten när det gäller forskning och utveckling och det är många som tycker om att spekulera om framtiden och nya idéer. Sverige borde vara fullt av science fiction-intresserade. En orsak till att intresset är något svalt i Sverige är att det knappt har getts ut någon science fiction på svenska. Förlagen menar att det inte säljer. När det finns så få svenska böcker krävs det att man kan läsa på engelska, vilket förstås gör det svårare för yngre läsare att hitta science fiction. 2. Av de små bidrag vi svenskar ändå gjort till science fiction-genren, vilket verk skulle du personligen vilja framhålla som det bästa (valfri konstform)? – Harry Martinssons ”Aniara”.

3. De senaste åren har ju svensk skräck slagit stort utomlands, och väldigt mycket fantasy skrivs, särskilt för unga. Finns det något som tyder på att även science fiction går samma vår till mötes? – Det är ingen författare som slagit igenom med svensk science fiction än, men jag tror att det kan komma. Det finns så många nya svenska författare som skriver fantastisk litteratur och en del av dem börjar mer och mer närma sig genren, så det bör komma någon ganska snart. 4. Cyberpunk, postapokalysm, rymdopera … Vilken genre tror du skulle passa särskilt bra för svensk science fiction i framtiden? – Jag tror att en spännande berättelse satt i en ganska nära framtid skulle kunna lyckas bra. En bok som både har sf-inslag och är en samhällsskildring på samma gång. Fast visst skulle det vara trevligt med svensk rymdopera! 5. Skulle du kunna ge ett stalltips på vilken ung, aspirerande författare som skulle kunna bli science fictionens John Ajvide Lindqvist eller Camilla Läckberg och göra svensk fantastik världsberömd? – Jag tror att göra som i John Ajvide Lindqvists ”Låt den rätte komma in” skulle kunna fungera, det vill säga science fiction som på samma gång är vardagsrealism.

Guldkornen från Angoulême Sista helgen i januari besökte Utopi den ofantliga seriefestivalen i Angoulême i sydvästra Frankrike. I stora tält kunde vi sluka den oändligt stora franska serieutgivningen, och frossa i guldkorn av yppersta konstnärliga och litterära kvalitet. Utan vidare omsvep kommer här en lista på de fem mest enastående albumen vi hittade i Angoulême:

Kerascoët och Hubert ”Beauté” 2011 blev duon Kerascoët ganska omtalad för det briljanta seriealbumet ”Svart Tomtebloss”. ”Beauté” handlar om en ovanligt ful flicka som förvandlas till vacker, vilket snart visar sig vara mer förbannelse än välsignelse. Århundradets snyggaste omslag.

Pau - ”La saga d’Atlas et Axis” Den spanske serietecknaren Pau har gjort en underbart aptitlig fabeldjursserie med väldigt uttrycksfulla hundar. Att vila ögonen på dessa enkla och mycket cartooniga sidor är helt enkelt en välsignelse.

Mathieu Bablet ”La Belle Mort” Postapokalyptisk cyberpunk som stilmässigt blandar europeiskt, japanskt och amerikanskt. Tankarna går till ”Akira” och ”Black and White” i detta äventyr där ett gäng ungdomar slåss mot gigantiska larver bland omkullvälta skyskrapor.

Laureline Mattiusi ”La Lionne” En bordellkomedi i antikens Rom i den nya franska stilen, det vill säga litterära äventyrsserier för vuxna i samma våg som ”Gus ” av Christophe Blain och ”Rabbinens Katt” av Joan Sfar.

Uli Oesterle ”Hector Umbra” En tysk noir-deckare full av utomjordingar, kulter och klubbmusik. En ganska ”Hellboy”-inspirerad, fräsig berättelse från ett land som annars inte är känt för sina underhållningsserier.

John Carter of Mars blir spelfilm Nu blir ”John Carter of Mars” äntligen film, något som varit på gång flera gånger förr. ”John Carter of Mars” är ett klassiskt amerikanskt pojkboksäventyr av författaren Edgar Rice Burroughs om en jordbo som hamnar på Mars och måste rädda en prinsessa (om och om igen). Ett tag var Robert Rodriguez kopplad till projektet, vilket

hade kunnat bli riktigt intressant, men nu får vi sockerfri barnfilm istället. Vill du se hur det hade blivit i den bästa av världar? Gå in på youtube och sök på ”John Carter animation” för att se tester för en animerad långfilm som aldrig blev gjord på 1940-talet! Den hade kunnat förändra aninmationshistorien fram till våra dagar. Karl Johnsson

Att göra äkta skräck Han är serietecknaren som varvar olycklig tonårskärlek och blodsplatter med en elegant stil som är unik i seriesverige. I tidningen Nemi har han trollbundit läsarna med sin romantiska skräckserie ”Love Hurts” och nu kommer hans efterlängtade grafiska roman ”Alena”. Utopi Magasin möter Kim W. Andersson. Illustrationer: Kim W. Andersson

Intervju: Kim W. Andersson

Alena börjar på en exklusiv internatskola och faller snart offer för skolans värsta mobbare, den blonda Lacrossestjärnan Filippa. Samtidigt visar populäre Fabian intresse, något som Alenas bästa vän Josefin inte uppskattar. Josefin har till råga på allt varit död i ett år och hennes ruttnande lik följer varje steg Alena tar. Svarta snedluggar, plisserade kjolar och blodstänkta knästrumpor utlovas i Kim W. Anderssons nya bok ”Alena”. – Jag ville göra äkta skräck, säger Kim W. Andersson. Det är sen kväll i seriestudion Kolikgrottan i Stockholm där han jobbar sedan flytten hit 2009. Väggar och hyllor pryds av amerikanska seriealbum, japanska plastleksaker och otaliga glasburkar fyllda av mårdhårspenslar och svart tusch.

– Jag ville göra en rysligare serie än jag gjort tidigare, med en huvudperson som man sympatiserar med. Jag skapade Alena efter delar av mig själv i samma ålder, någon som vill vara annorlunda men kanske inte alltid vågar. Sedan placerade jag henne i den värsta miljö jag kunde tänka mig: skolan. Hur det skulle sluta kunde jag aldrig ha anat från början. Den hemska historien fick sitt eget liv och alla i den blev offer för omständigheterna, fortsätter han. – Alena var en stor utmaning att göra, min största hittills som serietecknare. Kim W. Anderssons väg mot serietecknandet har varit krokig. Han växte upp i sovstaden Staffanstorp utanför Lund och som barn fascinerades han av skräckfilm, rollspel, tatueringar och serier, allt

En yngre och långhårigare Kim W. Andersson som medlem i Death metal-bandet Absurdum.

Ett panikartat uppvaknande ur ”Alena”.

Alena och Josefin: vänskap bortom gravens gränser.

Att få gå och skrika av sig några gånger i veckan var väldigt nyttigt för en fjortonåring. med den gemensamma nämnaren att det betraktades som fulkultur. – En sommar lånade jag 100 klassiska skräckfilmer och tillbringade hela lovet framför videon. Det mesta jag såg och läste vid den tiden var ju skräp, men jag såg det som inspirerande. Där fanns utrymme för mig att göra det bättre. När jag sen blev äldre så upptäckte jag att det gjordes en massa bra serier också, men de var från den alternativa seriemarknaden. Serier som ”The Maxx”, ”Tank Girl” och ”Love & Rockets”, säger Kim. Men serierna räckte inte för att fördriva tiden i den sömniga hålan ute på Skånes slätter, så han var också långhårig sångare i death metal-bandet Absurdum. Texterna kretsade kring mord, död och stora mängder blod. – Att få gå och skrika av sig några gånger i veckan var väldigt nyttigt för en fjortonåring. När han sedan började gymnasiet i universitetsstaden Lund så klippte han av sig det långa håret för att passa in i den nya miljön. – Det har jag inte tänkt på innan, men det är ju precis

vad Alena gör i början av boken. I Lund var det en mycket vuxnare stämning, plötsligt skulle alla växa upp. Så jag slutade lyssna på metal och bära svarta bandtröjor med skräckmotiv. Senare har jag hittat tillbaka till mig själv och upptäckt att jag är mer som killen från Staffanstorp. På samma sätt som jag hittade tillbaka till musiken och kanske främst till mitt serieintresse. Efter studenten reste han till USA med några klasskamrater. De hyrde bil och gav sig av på en tre månader lång roadtrip som gick genom 26 delstater. – Det var en märklig tillvaro. Ingen av oss hade varit hemifrån särskilt länge innan, så det här var första gången vi skulle ta hand om oss själva. Vi hade inte mycket pengar, så när vår bil gick sönder fick vi leva på nudlar resten av resan för att kunna betala en ny motor. Vi bodde på de sunkigaste motel man kan tänka sig. Det var så mycket intryck på sådan kort tid att allt flöt ihop. Största delen av tiden satt vi bilen på väg till nästa ställe. Men det var ett perfekt sista äventyr innan vuxenlivet skulle ta vid. Väl hemma i Sverige började Kim W. Andersson söka jobb på olika reklambyråer, han var skoltrött och ville arbeta. Han fick snart anställning på en byrå i Lund och senare i Göteborg, men han trivdes inte alls. – Inom reklam tror man att man gör något viktigt, särskilt när det är en kampanj som syns. Och pengarna är bra. Men jag fick snart känslan av att jag var ämnad för något större än att göra reklam för

Som varje riktig nemesis gör populära Lacrossetejen Filippa allt för att förvandla Alenas liv till ett levande helvete.

vi spelade i band, söp och upptäckte vad vänskap och kärlek var. hårborttagningslaser. Min mor påminde mig om min barndomsdröm att bli serietecknare och till slut lyssnade jag. Jag trodde jag skulle göra mina föräldrar stolta genom att jobba och tjäna pengar, men de ville främst att jag skulle vara lycklig. Efter fyra år i reklambranschen så sökte han till Serieskolan i Malmö och kom in. – I efterhand har jag blandade känslor över att jag väntade så länge. Å ena sidan kändes det som jag hade slösat bort alla år och jag var äldre än nästan alla i klassen. Men å andra sidan så lärde jag mig mycket andra viktiga saker med att jobba med reklam och jag hade mer disciplin än om jag hade börjat direkt efter gymnasiet.

Sådana serier som jag egentligen ville läsa. Fantastiska, romantiska skräckserier. Jag kallade dem ”Love Hurts” och gömde dem i en låda på skolan.  När en norsk serieredaktör av en slump fann lådan på en fest något år senare så tog det inte lång tid innan ”Love Hurts” började gå i norska Nemi. Snart blev den även ett stående inslag i svenska Nemi, tack vare ett gott ord från seriens skapare Lise Myhre. – En ny episod av ”Love Hurts” kunde börja med att jag såg en film, en tavla eller fick en idé. Sen gjorde jag en novellserie runt det och rundade av med den romantiska skräcktwisten. I Kim W. Anderssons ateljé finns ett oräkneligt antal anatomiböcker och han har även kopierat upp egna från japanska förlagor. Han bygger miljöer i 3D-program och studerar ingående tuschteknik från gamla mästare från 50-talet. Medan vissa serietecknares process är något sorts inspirerat kaos så verkar du ha ett systematiskt sätt att närma dig ämnet. Varför detta kontrollbehov?

Under den här tiden var det självbiografiska serier som gällde och Kim började rita serien ”Staffanstorp tills jag dör”, baserad på den egna tonårstiden.  – ”Staffanstorp tills jag dör” handlade om när vi spelade i band, söp och upptäckte vad vänskap och kärlek var. Det blev 80 sidor, som publicerades i fanzines och Galago. Men i hemlighet gjorde jag andra serier.

– Jag har aldrig sett på mig själv som en tecknartalang, det var liksom inte medfött för mig. Men bara för att man inte kan sätta sig ner med pennan i hand och låta kreativiteten flöda, så betyder det inte att man inte har något att berätta. Så jag fick lära mig på egen hand och det har fungerat bra. Jag har läst otaliga böcker om att teckna och skriva. Jag ser mycket film och analyserar

En våldsam blandning av romantik, lust, sorg och ond bråd död står på schemat i ”Alena”:s internatskolevärld.

Med ”Alena” ville jag skriva en berättelse där tjejer inte bara hade typiska ”kvinnoroller” utan alla roller, hjältar, skurkar och allt däremellan.

telse där tjejer inte bara hade typiska ”kvinnoroller” utan alla roller; hjältar, skurkar och allt däremellan. Den enda killen i Alena har en ganska typisk tjejroll, det romantiska objektet. En annan sak är att jag har märkt under min korta karriär att jag har till största del kvinnliga läsare och jag ville ge dem mer av det som de fastnat för i mina serier, som bra hjältinnor till exempel.

alltid vad som funkar och inte funkar. Jag provar mig fram hela tiden. Jag kommer aldrig att bli färdiglärd, och tur är väl det.

– Nästa år kommer jag ha tillräckligt många nya ”Love Hurts” för att samla i en bok. Därefter är det dags för nästa stora serieprojekt. Jag vill göra en seriefigur, min egna Hellboy eller Tintin, som jag kan göra flera äventyr med. Just nu skriver jag på en karaktär som jag provar att kasta in i olika situationer för att se vad som händer. Jag börjar gilla henne riktigt mycket.

”Alena” gick som följetong i tidningen Nemi, hur var reaktionerna från läsarna?

– Jag har väldigt engagerade läsare. De skriver, skickar fina teckningar och saker och kommer fram och pratar om serierna på mässor och signeringar. På bokmässan förra året var det en ung tjej som i riktig pojkbandsanda började gråta när hon fick träffa mig. Jag tänker ofta på vad de vill läsa, men jag försöker inte anpassa mig, jag tror vi bara är väldigt lika. Jag har alltid gjort sådana serier som jag själv skulle vilja läsa och det kommer jag att fortsätta med. ”Alena” har fått väldigt positiva reaktioner, det finns väl något med skoluniformer och blod som tilltalar många. I ”Alena” är nästan alla karaktärer tjejer. Var det ett medvetet beslut?

– Ja, det var det. Jag har nästan alltid haft tjejer som huvudkaraktärer. Med ”Alena” ville jag skriva en berät-

Vad har du för planer i framtiden?

Vad är din dröm att uppnå som serietecknare?

– En dröm är att bli publicerad i USA av något av de serieförlag jag gillar mest, Dark Horse Comics, kanske. Jag har pratat med dem och de gillar mina grejer, så det är väl lite på gång, men jag vågar inte hoppas för mycket ännu. En filmregissör hörde av sig för ett tag sedan om att samarbeta med en kortfilm i Hollywood, men vi får se hur det blir med det. Jag vill ju mest göra fantastiska serier till mina fans.

Maria Steyner

”Alena” släpps den 15 februari. Läs mer på www.kimwandersson.com

[titel]

Utdrag ur ”Alena” Alenas liv är ett rent helvete. Sedan hon bytte skola till ett internat för rikemansbarn trakasseras hon varje dag av Filippa och de tuffa tjejerna i lacrosselaget. Den enda ljuspunkten är klassens snygging, Fabian. Samtidigt har spöket efter Alenas bästa vän Josefin börjat dyka upp i Alenas liv, och hon gillar inte vad hon ser ...

ZZZ…

DU SKA INTE VARA SÅ JÄVLA IMPONERAD!

SÅ HÄFTIG ÄR HAN INTE. AH! BARA FÖR ATT HANS FARSA ÄR SVINRIK OCH DOM HAR RÅD ATT ÅKA ÖVERALLT.

VEM HAR SAGT ATT JAG ÄR IMPONERAD?

HA! SOM OM DET INTE MÄRKS?!

DU HAR VÄL INTE GLÖMT VÅRA PLANER, VA? VAR HAR DU KARTAN?

ÄH, LÄGG AV.

VI SKA JU TÅGLUFFA TILLSAMMANS. 15

[upphovsperson]

KOLLA HÄR! EN ARTIKEL OM POLEN.

VI MÅSTE ÅKA TILL KRAKOW…

FATTA HUR KUL DET KOMMER BLI. VILKA ÄVENTYR.

{ PTUI } JAG KANSKE ÅKER MED FABIAN I STÄLLET.

OKEJ, LYSSNA NOGA NU. SÅ KANSKE DU FÖRSTÅR, EN GÅNG FÖR ALLA. LÅT MIG FÖRKLARA MED HJÄLP AV DOM HÄR TVÅ VÄLARTADE UNGDOMARNA. DOM HÖR IHOP, FÖRSTÅR DU.

[titel]

SER DU? DOM KOMMER FRÅN SAMMA VÄRLD.

DET ÄR FABIANS VÄRLD, INTE DIN. DU VET VAD JAG MENAR, DU VÅGAR INTE ENS BJUDA HEM KILLEN.

DU SKÄMS ÖVER VAR DU BOR, ÖVER VEM DU ÄR. MEN SKIT I DOM!

LÅT DOM HÅLLA PÅ MED SIN ÄCKLIGA INAVEL.

EEEK!

59 17

[upphovsperson]

DU KANSKE TROR ATT DU BARA DRÖMMER? MEN DET HÄR ÄR VERKLIGHETEN.

LYSSNA PÅ JOSEFIN, HON ÄR SMARTARE ÄN DU.

HON FÖRSTÅR ATT VI ÄR BÄTTRE ÄN DU OCH ATT DU INTE HAR EN CHANS I VÅR VÄRLD.

AAAH!

HOPPAS DU GILLADE SHOWEN! OCH ATT DU ÄNTLIGEN FATTAR VAD JAG MENAR.

SOV NU, JAG LOVAR ATT INTE STÖRA MER.

DU ÄR FAN SJUK I HUVET.

TÄNK PÅ DET NÄSTA GÅNG DU VILL HÅNGLA MED PRINS FABIAN.

60 18

Alena_inlay.indd 60

Läs fortsättningen i boken ”Alena”! 2012-01-09 17:44

Råttmänniskan

… AMiNA i 7C.

DET FANNS NÄSTAN BARA EN ANLEDNiNG ATT GÅ TiLL SKOLAN …

RÅTTMÄNNISKAN AV LOKA KANARP

JAG KOLLADE VAR HON HADE LEKTiON, SEN RÅKADE JAG BARA GÅ FÖRBi NÄR HON SLUTADE.

HEJ!

HON HÖLL SiG FÖR SiG SJÄLV, BAR ALLTiD runt PÅ BiBLiOTEKSBÖCKER, OCH VAR OÅTKOMLiG.

HON HÄLSADE FÖR ATT JAG VAR KOMPiS MED HENNES LiLLEBROR ADRiAN, SOM GiCK i MiN KLASS.

HEJ ViLLE.

OCH MER ÄN SÅ VAR DET iNTE.

Loka Kanarp

EN DAG FiCK JAG FÖLJA MED ADRiAN HEM. FAMiLJEN HADE PRECiS FLYTTAT iN i ETT GAMMALT HUS UTANFÖR STAN.

MiTT HJÄRTA BULTADE. HON VAR iNTE DÄR.

Vi BRUKAR SPELA TV-SPEL HÄR OCKSÅ.

… OCH HÄR UPPE ÄR AMiNAS RUM, HON HAR ViNDEN FÖR SiG SJÄLV.

AKTA HUVUDET. VAD ÄR DET DÄR FÖR LUCKA?

DEN GÅR BARA TILL KATTViNDEN. UTRYMMET MELLAN VÄGGEN OCH TAKET.

DET ÄR SOM EN LÖNNGÅNG, MAN SKULLE KUNNA KRYPA iN DÄR. M-HM …

NERiFRÅN KÖKET HÖRDES RÖSTER, OCH AMiNA OCH ALEX KOM UPP. VAD VAR DET DÄR OM?

MAMMA SÄGER ATT EN KORV SOM HÄNGDE PÅ EN KROK i KÖKET HAR FÖRSVUNNiT.

DET ÄR VÄL EN RÅTTA SOM TAGiT DEN. DET MÅSTE JU VARA EN MÄNNiSKA SOM TAGiT DEN FRÅN KROKEN.

JAG SA DET FÖRSTA JAG TÄNKTE: EN RÅTTMÄNNiSKA DÅ.

Råttmänniskan

HUR SER EN SÅN UT DÅ?

HAN SiTTER HOPKRUPEN OCH SNiFFAR SÅ HÄR i LUFTEN.

ÅH … HAN ÄR SOM EN MÄNNiSKA, MEN MED ETT LÄSKiGT RÅTTANSiKTE.

ALLA LYSSNADE UPPMÄRKSAMT, TiLL OCH MED AMiNA, SÅ JAG FORTSATTE. OCH VET Ni VAR HAN BOR? DÄR iNNE, iNNANFÖR VÄGGEN. HAN SiTTER DÄR OCH GNAGER PÅ ETT BEN. VAD ÄTER HAN?

HÄNDERNA … Ni VET HUR RÅTTORS TASSAR SER UT? LiTE SOM MÄNNiSKORS, MEN MED LÅNGA KLOR.

F} {SNiF {SNiFF}

RÅTTMÄNNiSKAN KANSKE ÄR HÄR NU, ALLDELES NÄRA, BAKOM VÄGGEN. OM Ni HÖR NÅGOT KRAFSANDE SÅ ÄR DET HAN. OCH EN DAG KANSKE HAN LYCKAS TA SiG UT.

EH … RÅTTOR.

VAD GÖR HAN DÅ? MEN HAN ÄR JU SJÄLV EN …?

HAN … HAN … KLÖSER UT DiNA ÖGON!

"RÅTTMÄNNiSKA"? HUR KUNDE JAG SÄGA NÅGOT SÅ iDiOTiSKT iNFÖR AMiNA?

iiiiiiHHH!

Loka kanarp

DET VAR MiN ENDA CHANS!

DET GiCK NÅN VECKA iNNAN JAG SÅG AMiNA i SKOLAN iGEN. HON SÅG TRÖTT OCH GLÅMiG UT, OCH VERKADE BLi VÄRRE FÖR VARJE DAG.

ÅH! SKAM, SKAM, SKAM!

HUR ÄR DET MED AMiNA? ÄR HON SJUK? BARA TRÖTT. HON KAN iNTE SOVA. EFTER SKOLAN GÅR HON BARA OCH LÄGGER SiG.

HON SÄGER ATT RÅTTORNA KRAFSAR DÄR UPPE HELA NÄTTERNA.

HON KANSKE BLEV SKRÄMD AV DiN HiSTORiA.

ALLT BÖRJADE NÄR DU BERÄTTADE OM DEN DÄR RÅTTAN … i VÄGGEN. RÅTTMÄNNiSKAN?

HON ÄTER iNTE ENS MiDDAG.

DET LÅTER JU KONSTiGT.

MiN HiSTORiA! AMiNA LÅG VAKEN PÅ NATTEN OCH TÄNKTE – PÅ ETT ELLER ANNAT SÄTT – PÅ MiG!

JAG SKA FRÅGA AMiNA OM RÅTTORNA.

DU, KAN iNTE JAG KOMMA HEM TiLL DiG i DAG?

ViSST.

HON KOMMER ATT BLi GALEN.

Råttmänniskan

ÅH, PRATA iNTE OM DET! VARJE NATT HÖR JAG KRAFSANDET AV DE DÄR SMUTSiGA KLORNA.

… DU TROR VERKLiGEN ATT HAN FiNNS, ELLER DU GÅR HUR? PÅ ALLT!

ERKÄNN ATT DU ÄR RÄDD FÖR RÅTTMÄNNiSKAN.

DU ÄR BARA EN UNGE SOM HiTTAR PÅ SAGOR.

JAG KUNDE iNTE SLUTA. JAG SLÅR VAD OM ATT DU iNTE VÅGAR KRYPA iN DÄR i GÅNGEN.

...

VARFÖR SKULLE JAG iNTE GÖRA DET?

DU ÄR MÖRKRÄDD. ERKÄNN!

JAG SKA KRYPA iN OCH SKRÄMMA UT RÅTTORNA. JAG SKA TA MiG GENOM HELA GÅNGEN. DET BEHÖVER DU iNTE GÖRA ...

JAG SKA GÖRA DET.

HON FÖRSVANN iN, OCH LUCKAN SMÄLLDE iGEN BAKOM HENNE.

Loka Kanarp

TiDEN GiCK MEN AMiNA KOM iNTE TiLLBAKA. Vi SPELADE TV-SPEL.

NÅT KAN JU HA HÄNT HENNE!

DE ANDRA VERKADE HA GLÖMT HENNE. SJÄLV RÄKNADE JAG VARJE SEKUND.

JAG ... JAG KOMMER SNART TiLLBAKA.

NÅGOT VAR FEL ... iNNE i GÅNGEN VAR DET KALLT OCH FUKTiGT. ALLT VAR TÄCKT AV ETT TJOCKT LAGER DAMM.

JAG TREVADE MiG FRAM OCH TOG MiG ÖVER BJÄLKARNA SOM SPÄRRADE VÄGEN.

AMiNA?

DET KOM iNGET SVAR. LJUDEN iNiFRÅN HUSET BLEV ALLT MER AVLÄGSNA.

{KRAFS} {KRAFS}

iSTÄLLET HÖRDE JAG ETT TYST KRAFSANDE.

KLOR SOM SKRAPADE MOT GOLVET OCH VÄGGARNA.

{KRAF

DET KOM FRÅN ALLA HÅLL.

{KRAFS}

OM JAG BARA iNTE BERÄTTAT OM RÅTTMÄNNiSKAN ...

{KR

AFS

}

RåttmänniskAN

OM JAG ALDRiG KOMMiT HiT ...

{KRAFS} {KRAFS}

}

H ASC

{KR

MÖRKRET OMSLÖT MiG.

GODE GUD.

DET ENDA JAG KUNDE TÄNKA PÅ VAR ATT TA MiG FRAMÅT.

MiNA ÖGON VANDE SiG ViD MÖRKRET OCH MiNA SiNNEN SKÄRPTES. JAG TOG MiG ÖVER BJÄLKE EFTER BJÄLKE.

JAG KÄNDE iNTE LÄNGRE KYLAN.

MJUKA SPiNDELNÄT SVEPTE ÖVER MiTT ANSiKTE. GÅNGENS MÖRKER, LUKT OCH LJUD VAR DET ENDA SOM FANNS.

DET KUNDE HA GÅTT TiMMAR ELLER BARA NÅGRA MiNUTER. NÄR JAG TÄNKTE PÅ DE ANDRA i HUSET FRAMFÖR TV:N VAR DET SOM ATT FÖRSÖKA MiNNAS EN UNDFLYENDE DRÖM.

} {SNiFF {SNiFF}

JAG KÄNDE iGEN DEN LUKTEN. MiTT HJÄRTA SLOG SNABBARE.

lOKA kANARP

NÅGONTiNG RÖRDE SiG iNNE i HÖRNET. AMiNA?

ANSiKTET VAR HÄRJAT, BLiCKEN FLACKADE. RUNT MUNNEN HADE HON SMUTS OCH … NÅGONTiNG MER … BLOD?

HON STiRRADE SOM OM HON iNTE KÄNDE iGEN MiG.

VAD HAR DU GJORT?

JAG TOG DEN. NU BLiR DET iNGET MER KRAFSANDE...

DET VAR SOM OM JAG SÅG HENNES ANSIKTE FÖR FÖRSTA GÅNGEN. OCH HÄNDERNA, NU SÅG JAG DET …

FiNGRARNA SLUTADE i LÅNGA, SMUTSiGA RÅTTKLOR.

SLUT.

Varulvsbroder

Peter Bergting

Varulvsbroder

Peter Bergting

Varulvsbroder

Peter Bergting

Varulvsbroder

Peter Bergting

Slut 36

Ochachan! Kom nu! Jag vet att vi har gått hela dagen men jag vill hinna till stan innan det blir mörkt.

Vi måste köpa nyskördat te till talvi. så att hon tar av sig björndräkten och kommer hem.

Håll dig nära mig nu, så du inte kommer bort.

Sofia Falkenhem

Skit!

DET ÄR GALNINGEN JAG TRÄFFADE I BAREN SenaST!

Vi gömmer oss!

I det blå

kompressionsväska.

Ska jag krympa det där åt dig, kie?

Nä, det är lugnt, jag har en ...

Eh ... Hej. Jo, just det, jag skulle köpa lite nyte också.

JAG ÄR LEDSEN FÖR DET DÄR I BAREN.

du!

Jag trodde DEN DÄR BLÅA KLUMPEN var en accessoar för att matcha din ... UM ... panna!

Du har förstört allt! AZUREN VAR MIN ARBETSGIVARE! Alla dess önskningar uttrycktes genom mig. När du RÖRDE VID DEN SLÄPPTE DU in den i ditt sinne.

Sofia Falkenhem

NÅGRA VECKOR TIDIGARE ... Du behöver inte hela bardisken, va?

Vems hand är det här?

vad händer?

En ny person!

jag insåg inte att alla är olika! otroligt!

Vad GÖR du?

unh.

såja, jag är här.

Och … Vad är det här? “Sorg”?

Jag och azuren hade en exklusiv telepatisk relation, men du gav den mersmak. Sen igår vill min azur vara “fri” och “utforska andra livsformer”. Du har givit den ett missbruk.

NEJ! Ge mig mer!

du-

I det bl책

D채r 채r den.

Sofia Falkenhem

inte igen!

De har blivit som … ett enda stort medvetande. Det är vansinnigt.

Nej tack.

Va, inget te?! Jaja, Få se, vart tog det där nyteet vägen?

Det ... det är bra så.

men ville du inte ...

Nej tack.

Slut

I det blå

Jag känner mig så RATAD, bara. Du har känt vad en Azur gör med en, tänk att ha den kontakten jämt.

Min käraste Talvi har gått till skogs.

Jag känner mig avklädd.

Hon bara gör så ibland. Tar på en morfdräkt och sticker och jag vet inte vad jag gjort för fel.

Vi är långt hemifrån. Men hon verkar trivas.

Och sen försöker jag fjäska tillbaks henne med nåt dyrt te.

Jag kanske ...

Jag kanske får lämna henne här.

Sofia Falkenhem

det ... Tror du ... att din käraste också träffar andra?

har jag inte ens tänkt på.

Jag är så ledsen ... ... för vad jag gjort dig.

I det blå

hej där! Jag trodde du också hade övergivit mig. Vad nöjd du ser ut?

välkommen hem, talvi. Jag började tro att du tänkte gå i ide där ute.

förlåt.

Sofia Falkenhem

Inte för teet, dummer.

Jag såg er gå igår, på håll. Jag trodde ni skulle lämna månen. Då började jag känna mig lite dum.

vilken tur, för som hämnd köpte jag inget. Nu får du klara vintern på gamla rester.

Inget mer perfekt bryggt te ... jag förstår att du blev ledsen.

VILL

du vara en björn?

jag ... åh!

Ocha-Chan bryr sig i alla fall tillräckligt om mig för att skaffa färskt te.

Vet du, egentligen är jag inte så tokig i te. Men jag tycker om när vi dricker det tillsammans. Och vad ska jag annars med en efterhängsen te-robot till?

SLUT 46

Aurora Walderhaug

[upphovsperson]

Jana - Zorams rรถda blomma

Karl Johnsson

Jana - Zorams rรถda blomma

S/V

[upphovsperson]

[titel]

S/V

[upphovsperson] Avsändare: Kolik Förlag, Svandammsvägen 36, 126 34 Hägersten. Vid eftersändning på grund av definitiv avflyttning returneras tidningen med upp gift om ny adress:

Förlagan till TV-succén!

S/V

Etta på USA-listan - Äntligen på svenska!

est tats

KIRKMAN • MOORE

VOly VOlyM lyM M 1

TIlls d T Ills lls dOdEN dEN sKI sKIljER Os KIlj ljER O lj ER Os ER O s s AT

ClIFF

RAthbuRN

Walking Dead har länge hört till mina allra största favoriter. Att Apart Förlag ger ut dem i svensk språkdräkt är en stor kulturgärning. Därför är det så skönt att översättningen är så bra gjord. Daniel Gustavsson, Seriebibliotekarien

VolyM 2

PA dRIFt

KIRKMAN • AdlARd • RAthbuRN

Henrik Zackrisson, Rocky Magasin

AdlARd

––– Ur Orvar Säfströms förord till denna tredje samlingsvolym med den kritikerrosade serietidningen The Walking Dead – förlagan till tv-succén med samma namn.

KIRKMAN • AdlARd • RAthbuRN

Malin Krutmeijer, HD

ChARlIe

Jag får ibland frågan hur jag definierar ordet kultur. Jag brukar svara att kultur är allt det där vi inte behöver för att överleva som biologiska varelser, men som är fullständigt oumbärligt för att vi ska stå ut som människor. I den meningen är det kulturen som ger oss vår mänsklighet. Sällan har detta skildrats mer tydligt än i The Walking Dead. Vänskap, kärlek eller bara något så basalt som fysisk närhet blir det som står mellan oss och avgrunden.

Samtidigt blir det allt mer osäkert om zombierna är de verkliga monstren. Kanske har människorna mest att frukta hos sig själva. ––– Ur Fredrik Strages förord till denna andra samlingsvolym med den kritikerrosade serietidningen The Walking Dead – förlagan till tv-succén med samma namn.

Snygg svensk utgåva och utmärkt översättning. Högt tempo, skoningslöst våld, tjusiga teckningar.

KIRKMAN

Zombieapokalypsens horder av vandrande lik må fylla oss med fasa, men det är när döden kommer i våra nära och käras skepnad som vi verkligen slits i stycken inombords. När gränsen mellan vän och fiende, gott och ont, suddas ut ställs vi samtidigt inför en självrannsakan. Vem är jag egentligen? Varför ska just jag överleva, och till vilket pris?

Sedan det första numret av serietidningen gavs ut 2003 har Robert Kirkmans saga vuxit till det dystraste, blodigaste och mest gastkramande som någonsin berättats i zombiegenren. Huvudpersonerna i The Walking Dead sörjer inte bara sina vänner och släktingar utan hela den förlorade civilisationen. De sörjer den hänsyn, vänlighet och ömsesidiga respekt som vittrar bort när samhället kollapsar.

Serien är sällsynt välgjord. Inte undra på att den gjort försäljningssuccé, vunnit priser och resulterat i en tv-serie.

RobeRt

I en varld befolkad av doda .. tvingas vi att till slut borja leva.

sk n ion ve s S er v

.. .. RobeRt KIRKMAN ChARlIe AdlARd ClIFF RAthbuRN

sk n ion ve s S er v

sk n ion ve s s er v

I en varld befolkad av doda .. tvingas vi att till slut borja leva.

VolyM 3

I tRyGGt FoRVAR

Med förord av ”Serien är sällsynt välgjord. Robert Kirkman, Inte undra på att den gjort Fredrik Strage försäljningssuccé, vunnit priser och resulterat i en tv-serie.” och Orvar Malin Krutmeijer, HD Säfström.