Offensiv 1485

socialisterna.org

13 januari 2022 / # 1 485 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Kazakstan i revolt

@offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

Gula lappen: ”Nu eller aldrig!”

5 8 9

Finsk strejk på skogsjätten UPM

mot förtryck & klassklyftor 19 januari: Start för bostadskamp Stormötet med Nej till marknadshyra den 19 januari är en avspark för kampanjen att mobilisera så att kravet på social bostadspolitik lyfts fram i valkampanjen. Förslaget är

”för en social bostadspolitik” läggs till i namnen för Nej till marknadshyra och att vi ordnar en riksomfattande protestdag den 9 april.

– läs mer på sid 3

RS fortsätter i Göteborg Foto:

– läs mer på sid 6-7

10

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Swish: 123-240 32 85 Plusgiro: 87 96 49-2 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Fortsatt masskamp efter Hamdoks fall

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

13 JANUARI 2022 # 1 485

2

M SOM I MARKNAD & MISSLYCKANDE

”M

STYR REGERINGEN

M

edan världen håller andan med anledning av den militära uppladdningen vid gränsen Ryssland-Ukraina ser S-regeringen och högeroppositionen det skarpladdade läget som en möjlighet att påskynda den militära upprustningen samt fördjupa samarbetet med Nato och USA. I sitt inledningsanförande på Folk och Försvars årliga konferens, som inleddes i måndags, anslog försvarsminister Peter Hultqvist tonen med sin hänvisning till ”våra två försvarspolitiska grundpelare”, varav den ena utgörs av en drygt 80-procentig ökning av försvarsutgifterna under perioden 2014 till 2025 och den andra av att bygga påstådd säkerhet tillsammans med andra – Nato och USA. Enligt försvarsministern hade dessa två grundpelare formats som ett svar på hotet från Ryssland, som byggt upp sin militära förmåga och blivit allt brutalare gentemot omvärlden.

Men Ryssland är långt ifrån ensam om att rusta upp. De amerikanska militärutgifterna har ökat tre år i rad och USA står nu ensamt för 39 procent av världens militärutgifter.

Under 2020 ökade militärutgifterna i nästan alla Nato-länder. USA har dessutom omkring 70 000 soldater stationerade i Europa, och under åren har Nato stadigt ökat sin militära närvaro i länder med gräns till Ryssland.

”En viktig del av Natos förstärkta avskräckning och försvarsposition är den militära närvaron i de östra och sydöstra delarna av alliansens territorium (...) och att utveckla en skräddarsydd framskjuten närvaro i Svartahavsregionen”, står det på Natos hemsida.

Den ryska expansionismen och Natos upptrappning utgör en del i en intensifierad och allt mer riskoch konfliktfylld maktkamp mellan Västimperialismen och den ryska imperialismen om resurser, intressesfärer, land- och havsområden som också inkluderar Arktis.

Det hot och de krav som dessa rivaliserande makter reser gentemot varandra är diplomatiska-politiska medel i maktstriden, men är också ett led i regimernas strävan att stärka sin ställning på hemmaplan och förhindra den masskamp som kan skapa fred.

Med sitt ställningstagande – att fullt och fast sluta upp bakom Nato och USA i denna maktkamp – bidrar också den svenska regeringen till det osäkra läget och till den fortsatta militariseringen av norra Europa och Östersjöregionen.

S-regeringen har gjort USA:s och Natos politik till sin. Knappt hade S-regeringen hunnit tillträda innan den aviserade att Nato-samarbetet skulle fördjupas, vilket har fått högeroppositionen att på nytt kräva att Sverige blir medlem i Nato, med början i en så kallad Na-

to-option (att Sverige i likhet med Finland ska deklarera att man håller dörren öppen för medlemskap).

Och Vänsterpartiet viker på nytt ned sig genom att ge sitt bifall till fortsatt militär upprustning.

Som socialister är vi i Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv kompromisslösa motståndare till imperialism och militarism. Inget stöd kan ges till Putins regim eller Västimperialismens regeringar, som förenas i en cynisk maktpolitik som arbetarna får betala och vars vapenarsenaler samt militära närvaro utgör ett växande hot mot fred, demokrati och folkens rätt till nationellt självbestämmande.

Kamp för fred och nedrustning – mot militarism och krigshets – är kamp för global socialism. Därför säger RS/Offensiv: • Nej till höjda försvarsanslag.

Kamp för omedelbar militär nedrustning och kärnvapenförbud.

• Rusta välfärden – inte militären.

• Riv upp värdlandsavtalet med Nato samt de militära samarbetsavtalen med USA och andra Natoländer.

•N ej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap. Inget svenskt deltagande i imperialismens krig.

• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism.

Bygg en massrörelse mot terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet. ■

Foto: NATO North Atlantic Treaty Organization / Flickr CC

NATO-POLITIK

arknaden ger en välbehövlig anledning till optimism”, skrev Dagens Industri i en ledare den 5 januari och tokigheterna tog inte slut med det. I samma lederkommentar hävdas också att ”börsen är en bra barometer för hur världens ekonomier hanterar pandemin. På sitt krassa sätt har den tagit fasta på det som kan driva bolagens vinster och nya affärsmöjligheter. Den har genom sina reaktioner visat att världen blivit allt bättre på att hantera viruset”.

Det kan inte bli mer fel är så. Inte ett ord om antalet döda och smittade eller om vaccinorättvisan.

Från första stund blev pandemin till en dom över de så kallade fria marknadskrafterna. Inte minst i Sverige. Efter år av nyliberal marknadspolitik saknades både beredskap och medel att möta pandemin. Om detta vittnar till och med de delbänkande som hittills getts av den av regeringen tillsatta Coronakommissionen.

Bakom bristen på beredskap, antal intensivvårdsplatser och lager av skyddsutrustning stod ”marknaden”, som kontrolleras av en handfull lika parasitära som rika kapitalister.

D

et var regeringarnas stödpolitik (de mest omfattande statliga stödinsatser som någonsin har genomförts i fredstid) som dämpade krisens effekter och som fick hjulen att tillfälligt börja rulla igen – inte ”marknadskrafterna”.

Inte heller var det ”marknaden” som såg till att ett vaccin kunde tas fram på så kort tid, utan regeringarnas miljardstöd. Men att ”marknaden” sedan fick ansvaret för fördelningen av vaccinet orsakade en dödande vaccinojämlikhet, nya virusvarianter och fortsatt spridning. År 2022 börjar med att antalet nya registrerade fall under ett dygn har nått nya rekordnivåer, och från den 12 januari börjar nya restriktioner att gälla. Men vad bryr sig ”marknaden” om att landet plågas av en våg av smitta, som självfallet också riskerar både inkomster och jobb?

Börskurserna, som steg med 116 procent från våren 2020 till årsskiftet 2021/22, har visserligen fallit i år, men fortfarande råder ”börsoptimism” eftersom prognoserna pekar mot att storbolagen slår nya vinstrekord 2022.

Börsen berättar lite om tillståndet i den verkliga ekonomin, men väldigt mycket om kapitalismens slöseri, girighet och förödande kortsiktighet – och absolut inget om hur samhället har ”klarat pandemin”. ■

Fjolåret var det femte varmaste som någonsin har uppmätts, och för Europa var sommaren 2021 det varmaste någonsin. Lägg därtill extremväder, som översvämningar och värmeböljor, och att halterna växthusgaser i atmosfären fortsätter att öka och bilden är tydlig: kapitalismen dödar planeten (DN.se 10/1).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Per Olsson • I redaktionen: Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2022 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

13 JANUARI 2022 # 1 485

3

– Vår förhandlingsdelegation har tidigare utmärkt sig för att stå emot hyreshöjningar, kämpa för frysta hyror och att det ska finnas nollalternativ vid renoveringar.

Låt 2022 bli ett lika imponerande bostadskampår som 2021!

Nu laddas det upp inför stormötet med Nej till marknadshyra den 19 januari. Mötet är en avspark för kampanjen att mobilisera så att kravet på social bostadspolitik lyfts fram i valkampanjen. Förslaget är därför att orden ”för en social bostadspolitik” läggs till i namnet för Nej till marknadshyra och att vi ordnar en riksomfattande protestdag den 9 april.

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

E

n inspirationskälla på mötet kommer att vara Hyresgästföreningen Sydosts valkalender (se lilla bilden). Föreningen söker dessutom samarbete med Nej till marknadshyra.

Kalendern tar upp viktiga frå-

geställningar kring just bostadspolitiken, som exempelvis ”Hyresrätt – vinst för marknad eller samhälle”, ”Frågor där svaret bli Allmännyttan” ”Värdefull natur – eller utförsäljning för stora byggprojekt”, ”Kommer vägval 22 att återupprät-

ta hyresrätten” samt mängder med bra fakta.

Det allra bästa med kalendern är att det för varje månad ska ordnas ett protestmöte på ett torg runt om i södra Stockholm, på de olika teman som presenteras i valkalendern. Första torget blir Farsta den 29 januari.

Britta Brus är med i samordningen för Nej till marknadshyra. Offensiv ställer frågan hur läget i hyreskampen är i Göteborg?

– Det är för lamt här i Göteborg.

Visst det är lite på gång mot ombildning, efter att kommunen har beslutat att lägenheter ska ombildas från hyresrätt till bostadsrätt. Mellan

Foto: Natalia Medina

Avspark för bostadskamp 2022 den 19 januari

åren 2000 och 2020 har det redan ombildats 15 157 lägenheter i Göteborg. Men Hyresgästföreningen lyfter inte alls frågan som de borde.

– I Poseidon är det 15 fastigheter som står inför renoveringar.

Då är det väldigt olyckligt att vi i förhandlingsdelegationen är avstängda av Regionsstyrelsen inom Hyresgästföreningen. Många hade förhoppningar att den nya regionsstyrelsen skulle vara annorlunda, efter alla avstängningar och uteslutningar som varit. Sen går det bara tio veckor och så fryser de förhandlingsdelegationen utan att vi får någon information i förväg eller blir informerade om varför.

– Nollalternativ vid renoveringar var något som Hyresgästföreningens förbundsstämma nyligen röstade igenom i höstas och körde därmed över Förbundstyrelsens rekommendation. Vi i förhandlingsdelegationen var bland de mest aktiva i debatten.

– Jag hoppas att många kommer den 19 januari så att vi kan diskutera de här frågorna och peka ut en tydligt motpol mot de inom Hyresgästföreningen och Socialdemokraterna som tror att framtidens bostadspolitik ska vara lånesubventioner för ungdomar att köpa bostadsrätter, samtidigt som allmännyttan säljs ut.

– På mötet behöver vi enas om vad i bostadspolitiken vi ska driva.

Vi uppmanar till solidaritet. Bostadsfrågan och välfärdsplundringen hänger ihop. Folk ska inte gå på att kriminaliteten skärs ut och bli hängande i luften. Hotet om marknadshyra finns kvar. Även många inom Vänsterpartiet har glömt det.

Men marknadshyra är som ett virus som ständigt byter skepnader.

En annan fråga som kommer att tas upp den 19 januari är rapporter från Hemblas (numera Victoriahem) hyresgäster som både organiserar sig i Jordbro och Husby mot att företaget har för kallt i lägenheterna trots vintern – samt mycket annat. ■ Kom med på mötet!

Mejla ditt deltagande till nejtillmarknadshyra@gmail.com så får du zoom-koden.

Pågatågssegern 1 år: ”Företaget fick ge sig”

Upprinnelsen var att Ola i ett internt mejl till medlemmarna i Seko Pågatåg skrivit: ”Var inte rädda för cheferna, de ska vara rädda för oss”.

Mejlet skrevs med anledning av den hyvling av arbetstid och löner som Arriva försökte genomföra på Pågatågen och där Arriva hotade med uppsägning om man inte skrev på. Anledningen till hyvlingshotet var enligt Arriva det minskade resandet på grund av covid-19. Naturligtvis tyckte Arriva att de anställda skulle betala företagets minskade vinst med uppsägningar och sänkta löner.

Arriva ansåg att det interna

mejlet utgjorde ett hot och därmed skäl till uppsägning och ville sätta munkavle på stridbara fackliga företrädare och skyddsombud. Deras agerande var en ren krigsförklaring mot Seko, hela fackföreningsrörelsen och dess medlemmar.

Seko klubb Pågatåg har drygt 500 medlemmar och 12 lokförare blev uppsagda. Endast några få av de anställda skrev på Arrivas utpressningsavtal.

För att möta Arrivas attacker mobiliserades medlemmarna. Svaret från tågpersonalen och fackklubben blev resolut och omedelbart. En strejkkommitté bildades för att förbereda en omedelbar strejk bland lokförare och övrig tågpersonal om Ola Brunnström skulle bli uppsagd.

En strejk hade förlamat kollektivtrafiken i stora delar av Skåne.

Strejkkommittén, tågpersonalen och Ola Brunnström fick snabbt stöd från bland annat Hamnarbetarförbundet avd 21 i Halmstad, Seko Lokalbaneklubben med flera.

Inför hot om omedelbar strejk tvingades företaget att backa och

avskedningshotet mot Ola försvann.

Arriva tog också tillbaka alla uppsägningar.

Kort därefter meddelade Arriva att hyvlingen lagts på is tills vidare.

Den mobilisering som fackets medlemmar gjorde och stödet man fick från andra fackföreningar ledde till seger. Återigen visade det sig att organiserad gemensam kamp lönar sig.

Offensiv har pratat med ordföranden för Seko klubb Pågatåg, LarsÅke Persson, på årsdagen av segern mot Arriva.

Hur har det blivit med hyvlingen?

– Det är inte längre aktuellt med någon hyvling. Företaget fick ge sig, tills vidare. Samma med hoten om uppsägning av Ola Brunnström, han är kvar som huvudskyddsombud på samma uppdrag.

Vilka frågor driver ni nu?

– Rätten till heltid. Vi vill ha bort deltidstjänsterna helt och hållet. Alla ska ha rätt till heltid om de vill. I nuvarande lokala kollektivavtal har vi inskrivet rätt till 75 procent upp till 100 procent. Arrivas försök till hyv-

Foto: CC

I

januari 2021 kulminerade konflikten mellan det privata företaget Arriva som driver Pågatågstrafiken i Region Skåne på uppdrag av regionen och facket Seko klubb Pågatåg.

Konflikten handlade om två saker som sammanföll. Dels ville arbetsgivaren Arriva göra sig av med det stridbara huvudskyddsombudet Ola Brunnström, dels ville man införa hyvling av arbetstiden för anställda lokförare och övrig tågpersonal.

Kamp lönar sig, vilket segern mot Arriva för 1 år sedan visar.

ling av arbetstiden var en del av företagets försök att tvinga de anställda att jobba ner till 50 procent. De flesta av våra medlemmar vill jobba heltid – de klarar sig inte ekonomiskt på 75 procent, och ännu mindre på 50 procent.

– Av våra medlemmar är det cirka 80 personer som arbetar som kundvärdar, alltså tar hand om de resande på tågen, kontrollerar biljetter med mera, som arbetar 75 procent och som vill gå upp till heltid. Hittills har

vi lyckats få igenom heltid för 15-20 kundvärdar.

Erfarenheterna av segern mot Arrivas antifackliga attacker och det stöd som Sekoklubben fick från andra fackföreningar stärker fackföreningsrörelsen inför framtiden.

Segern visar också att organisering, mobilisering och gemensam kamp lönar sig – en viktig lärdom och erfarenhet för framtiden. ■ Anders Wemmert

INRIKES

13 JANUARI 2022 # 1 485

4

Den planerade järnmalmsgruvan i Kallak/Gállok har mött en 10-årig kamp och har blivit symbol för gruvmotståndet – ett motstånd som kommer igen 2022.

En näringsminister som älskar gruvor. En gruvbransch som känner vittringen av stora vinster. En växande rörelse som kritiserar och ifrågasätter gruvbolagens planer. Det är ingredienserna som bäddar för att det kommer att storma kring gruvfrågorna under 2022.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

E

n av de första saker som den nye näringsministern Karl-Petter Thorvaldsson sa när han tillträdde var att ”vi socialdemokrater älskar gruvor” och att han vill se fler gruvor. Sedan tidigare arbetar två utredningar på att göra det lättare och snabbare att få tillstånd för nya gruvor. Bland annat kan det komma förslag om ett snabbspår för gruvor som har en koppling till klimatomställning.

Det är en fråga där utrymmet för tolkningar är stort.

Det är tydligt att den socialdemokratiska regeringen lyssnar på de högljudda kraven från gruvbranschens organisation Svemin. Från det hållet har det under de senaste åren klagats över att det tar för lång tid att få tillstånd för nya gruvor.

Men det är naturligtvis inte snabbare beslut i allmänhet som branschen vill se, utan snabbare beslut om att bifalla ansökningarna.

Gruvbranschen framställer det som en kris, där de långa beslutsprocesserna gör att intresset för att investera minskar. Den bilden stämmer inte med verkligheten. Sedan 2014 har Bergsstaten beviljat 32 ansökningar om bearbetningskoncessioner. Bara fem har avslagits, vilket flera forskare och miljöorganisationer konstaterar i en debattartikel i SvD den 29 december.

Gruvorna är ungefär lika många som för 20 år sedan, men produktionen har näst intill fördubblats från 48 till 88 miljoner ton malm.

De senaste åren har rekordstora belopp satsats på prospektering efter nya fyndigheter. Flera nya gruvor har fått tillstånd eller har kommit långt i tillståndsprocessen.

Men gruvbranschen är långt ifrån nöjd. När det byggs batterifabriker, vindkraftparker och solpaneler krävs det enorma mängder metaller. Långsiktigt stigande priser och därmed utsikter till mycket stora vinster lockar. Enbart i Norrbotten och Västerbotten finns det långt framskridna planer på ett tiotal nya gruvor. Flera av dessa skulle innebära mycket stora ingrepp i naturen och miljörisker.

Den planerade nickelgruvan Rönnbäcken bygger på att tre berg i fjällvärlden söder om Tärnaby ska sprängas och schaktas bort. Enligt planerna ska hundratals miljoner ton gruvavfall deponeras i ett kraftverksmagasin.

Bolidens planerade koppargruva i Laver kräver en yta mer än dubbelt så stor som Solna kommun.

Ett gruvprojekt som mer än andra kommit att symbolisera konflikterna kring gruvbranschen är den planerade järnmalmsgruvan Kal-

lak/Gállok. Förutom de miljörisker som finns vid de flesta större gruvor finns här en skarp konflikt med samebyarna i området. Flera miljoner ton järnmalmskoncentrat ska transporteras längs en väg som följer det smala stråk längs Lilla luleälv, där renarna ska vandra mellan fjäll och skogsland.

Länsstyrelsen i Norrbotten har sagt nej till det brittiska bolaget Beowulf Minings ansökan, både på grund av de negativa effekterna på rennäringen och för att samhällskostnaderna för upprustning av väg och järnväg skulle bli orimligt höga. År 2013 blockerades bolagets provbrytning av malm under hela sommaren av både lokalbefolkning och miljöengagerade från andra delar av landet.

Nu ligger ärendet sedan flera år hos regeringen och ett beslut kommer troligen i början av året. Det mesta pekar mot att regeringen kommer att bifalla bolagets ansökan. Det kommer i så fall att leda till en av de skarpaste miljöstriderna i Sverige på många år.

Det kan verka som om lokala nätverk, miljöorganisationer och same­ byar inte har en chans mot resursstarka gruvbolag med stark politisk uppbackning. Men det senaste årtiondet har visat att så inte är fallet.

Det finns flera exempel på att protesterna har stoppat planerade gruvprojekt.

I Skåne planerade bolaget Scandivanadium en storskalig brytning av vanadin i Österlen. Efter omfattande protester och överklaganden har planerna tills vidare gått i stå.

De omfattande protesterna mot en

Foto: Raymond Stokki

Upplagt för gruvkamp 2022

gruva för sällsynta jordartsmetaller i Norra Kärr, nära Vättern, har fått både lokala politiker och länsstyrelsen att svänga. Nickelgruvan i Rönnbäcken hade mycket väl kunnat startas om det inte varit för det starka lokala motståndet.

Det växande motståndet mot gruvbolagen är ett internationellt fenomen. Nyligen bröt stora protester ut i Serbien mot att Rio Tinto, världens näst största gruvbolag, vill starta en litiumgruva. Detta har lett till att planerna lagts på is. Detta är bara ett i en lång rad exempel på stora proteströrelser mot planer på nya gruvor och miljöproblem vid gruvor som är igång under det senaste året.

Det finns goda grunder för det växande motståndet mot gruvbolagen.

Skandalerna i branschen har varit många. Zinkgruvan i Blaiken gick i konkurs efter mindre än två år.

Enorma mängder zink och andra metaller läckte ut i Juktån, ett biflöde till Umeälven. Staten har fått betala de 400 miljoner kronor det kostar att städa upp.

Bolaget Northland Resources järnmalmsgruva i Kaunisvaara slutade också i konkurs efter två år.

Skulderna uppgick till 14 miljarder kronor. Det visade sig att bolaget på en rad viktiga punkter brutit mot sitt miljötillstånd. Flera företrädare för de nya bolagen har dömts för olika slags ekonomisk brottslighet. Överträdelser av miljövillkor är snarare regel än undantag.

Det är två argument som gruvbolagen och deras politiska supportrar lyfter fram. Det första är att gruvor ger jobb. Det är ett argument som

väcker förhoppningar hos en del av de som bor på platser som Jokkmokk och Pajala, där befolkningen har minskat under lång tid och arbetsmarknaden är bräcklig.

Men erfarenheterna visar att moderna gruvor inte ger särskilt många jobb. Inte ens i Kiruna och Gällivare, där gruvorna byggts ut rejält, har detta räckt för att hejda befolkningsminskningen under de senaste årtiondena. Kommunpolitikernas förhoppningar om att gruvan i Pajala skull lyfta folkmängden från 6 000 till 10 000 invånare har inte infriats. Kommunen har färre invånare idag än när gruvan startade.

Idag är beskattningen av gruvbolagen låg i internationell jämförelse där beskattningen inte stannar i närområdet. Sverige sticker ut jämfört med stora gruvländer som Kanada och Ryssland, där det finns en regional beskattning av gruvbolag.

Men det är viktigt för miljörörelsen att ta detta argument på allvar.

Det gäller att visa att återvinning av metaller och att utvinna metaller ur gruvavfall kommer att ge minst lika många nya jobb som att starta gruvor.

Gruvindustrins andra argument är att metaller behövs för ”den gröna omställningen”. I viss mån är detta sant. Ska bilar drivas med el istället för med bensin eller diesel behövs det mer koppar, litium, kobolt, nickel och grafit. För att producera förnyelsebar el krävs det mer av både vanliga och ovanliga metaller.

Men många företag försöker beskriva sig själva som en del av omställningen, utan att det finns någon koppling. Planerna på vanadingruvor eller nya järnmalmsgruvor är exempel på detta. Det som aldrig finns med i resonemangen är att det är nödvändigt att hantera metaller med större sparsamhet om resurserna ska räcka.

För att klimatomställningen ska bli effektiv krävs det en ökad återvinning av de flesta metaller och att de metaller som finns i gruvavfall

Överträdelser av miljövillkor är snarare regel än undantag. och soptippar tas tillvara. Att bryta trenden mot allt tyngre bilar är ett exempel på hur det går att minska behovet av metaller. Men detta är naturligtvis något som går helt emot både gruv- och bilindustrins intressen.

Gruvpolitiken måste bli en del av valrörelsen. S-regeringen och M-KDSD vill ge grönt ljus för gruvbranschens planer på ohämmad tillväxt.

Mot detta gäller det att ställa krav på att samhället tar kontrollen över gruvnäringen för att möjliggöra en långsiktig hushållning, som både minskar riskerna för miljön och ger fler hållbara arbetstillfällen. ■

13 JANUARI 2022 # 1 485

– Det är inte bara ”en avdelning” eller ”en dag” som är tung, utan det är ett strukturellt problem, säger initiativtagaren.

I korthet

5

Relationsvåld vanligt även bland unga

M

Gula lappen: ”Nu eller aldrig!”

Offensiv har intervjuat initiativtagaren till ”gula lappen” på Sunderby sjukhus – post-it-lappar-protesten som sen november har tagit fart i Sunderbyn och spridit sig till Umeå och Örebro. Hon vill än så länge vara anonym.

LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

H

on berättar om hur initiativet kom till i slutet av november: – Jag hade haft en väldigt tung helg på avdelningen; det hade varit överbeläggningar och väldigt stor vårdtyngd. Jag såg att flera av mina kollegor var så trötta att de nästan grät. Jag satte upp en lapp i omklädningsrummet där det stod ”har du fått rast idag?”. Väldigt snabbt fylldes den med massor av ”nej”. Det är ju väldigt svårt att få plats med allt på en liten post-it-lapp.

De gula lapparna har blivit många fler, och spridits till sjukhusen i Umeå och i Örebro. På instagram har @gulalappen nära 700 följare.

Nu är förhoppningen att de gula lapparna ska sättas upp på fler arbetsplatser runt om i landet, och att protesterna ska kunna knytas samman.

– Jag vill visa att det är inte ett sjukhus, inte ett län. Det är ett systemfel. Jag har känt ganska länge att många av de här sakerna inte riktigt tas på allvar när man tar upp dem, så då blir det till slut att man slutar ta upp dem, man finner sig – men det går inte längre att finna sig!

Hon berättar att barnmorskornas protester i Region Stockholm var en inspiration, och betonar att

gula lappen vill nå alla inom vården, från sjukhus till äldrevård.

– Vi måste visa på att det här är inte bara ”en avdelning”, eller ”en dag” som är tung, utan det här är ett strukturellt problem i hela vården.

Vilka är de viktigaste frågorna ni vill lyfta?

– Vi vill lyfta att man ska lyssna på dem som faktiskt är på golvet.

Och att vi har en kris av personalbrist – och att det är en kris som jag inte tror går att lösa med att bara rekrytera fler. Man måste rekrytera genom att höja lönerna.

– Sen tror jag att man behöver ha en bättre grundbemanning! Både jag och mina kollegor älskar våra jobb. Man jobbar inte i slutenvården om man inte älskar det. Vi vill ha förutsättningarna att göra det vi älskar och göra ett bra jobb.

Det är inte ett sjukhus, inte ett län.

Det är ett systemfel.

SVT Nyheter Norrbotten har rapporterat uppgifter från Vårdförbundet om att övertidstimmarna i Region Norrbotten januari till och med augusti 2021 uppgick till 83 000. Det motsvarar 40 heltidstjänster.

– Sen handlar det förstås om budgeten. Många avdelningars budget går inte ihop. Jag vet personal som har arbetat mer än 500 timmars övertid bara det senaste året. Det är ohållbart. Självklart kan man jobba övertid då och då – men när man vet att nästa vecka ser likadan ut, och nästa, då tappar man till slut lusten göra ett bra arbete.

Hon berättar om det extra tryck som pandemin innebär, men understryker samtidigt hur hon och

många med henne blir upprörda över hur de styrande gömmer sig bakom pandemin.

Politikerna pratar hela tiden som om vi har att göra med nya problem som kommit med pandemin. Men det är är ju inte nytt, det var fel i grunden långt innan covid.

Hon tillägger att pandemin har betytt att det inte har funnits ork att säga ifrån, eller ens göra avvikelserapporter.

Hon berättar att de hittills är några stycken från olika avdelningar som börjat prata ihop sig. Många har också hört av sig via instagramkontot. Möjligheten att använda sig av massuppsägning, och kanske en anpassad strejk, finns med bland idéerna som bollas.

– Vi vill gå upp med många i ryggen, med facket i ryggen. Vi vill göra en protest som blir hörd. Vi har lite känslan av att det är nu eller aldrig! Min förhoppning är att det ska ta fart och sätta press på facket till mars.

Det är den sista mars som HÖK19, nuvarande avtal mellan Vårdförbundet och arbetsgivarna, löper ut efter att facket sa upp det i slutet av december. Frågorna som tagit plats på de gula lapparna reflekteras även i förhandlingsfrågor som Vårdförbundets ledning tar upp – ohållbara arbetstider, övertid, bristande återhämtning, utmattning och en urholkning av vården på engagerad personal.

Måtte tusen gula lappar blomma ut över väggarna på sjukhus, hälsocentraler, vård- och omsorgboenden i hela landet och knytas samman i en kedja av gräsrotsorganisering som kan se till att striden verkligen tas den här gången. ■

äns våld mot kvinnor En ny forskningsstudie från Stockholms universitet, den första i sitt slag i Sverige, visar att vad de kallar relationsvåld – mäns våld mot kvinnor – är lika utbrett och allvarligt bland unga som bland vuxna i landet. Den visar också att stöd saknas för de unga och att tilltron till att söka hjälp av vuxna är låg.

Det rapporterar SVT Nyheter den 10 januari.

Studien, som bygger på enkätundersökningar av 956 gymnasieelever och djupintervjuer med 18 utsatta ungdomar, visar att nio procent av flickorna blivit utsatta för allvarligt sexuellt våld och 20 procent att de har upplevt enstaka händelser av sexuellt våld.

– Många vuxna ser på ungas relationer som något övergående med mycket drama i och då frågar man inte om att det faktiskt kan handla om allvarligt våld i relationen. (…)

Förutom att det är extra skadligt för unga att utsättas för våld i sina relationer har de här tjejerna jättesvårt att fokusera på skolan och nå sina mål som är viktiga för deras fortsatta studier och arbete, säger Carolina Överlien, som lett forskningsprojektet, till SVT Nyheter.

Framdörrar öppna trots smittökning

K

ollektivtrafik Busschaufförer tvingas fortsatt ha framdörrarna öppna på bussarna, trots den snabba ökningen av covid-19 den senaste tiden. Bussförare oroas, men Arbetsmiljöverket har ännu inte agerat i frågan.

Detta trots att skyddsombud i Stockholm och andra delar av landet har lämnat in 6:6a-anmälningar till Arbetsmiljöverket med krav på att framdörrarna stängs. Det rapporterar Arbetet den 6 januari.

– De som åker buss har inte munskydd och hostar och snorar. De har spärrat av sätena längst fram och det är bra.

Men likväl kliver de på genom framdörrarna, säger Stephen Gard, är arbetsmiljösamordnare på Kommunals sektion för Keolis i Stockholm, till Arbetet. ■

S flyktingpolitik låter som SD

I

sin strävan att bli återvalda i höst drar nu regeringen åt tumskruvarna på flyktingar ännu mer. Morgan Johansson och Anders Ygeman meddelade den 29 december, mitt under jullugnet, att regeringen vill skapa ”bättre förutsättningar så att personer med återvändarbeslut lämnar Sverige”. Det ska bland annat åstadkommas genom att Migrationsverket och polisen intensifierar arbetet med att väsentligt öka återvändandet.

Dessutom ska polisen prioritera att personer dömda till utvisning eller av andra skäl inte får vistas i landet får sina beslut verkställda och lämnar landet. Statskontoret ska också analysera Migrationsverkets, polisens och kriminalvårdens arbete med återvändande för att se hur det kan bli effektivare.

Till råga på allt säger ansvariga ministrar Morgan Johansson och Anders Ygeman att man kan tänka sig att sänka biståndet till de länder som vägrar ta emot sina medborgare. Utpressning med andra ord. Det är den taktiken man använt för att så sent som i juni utvisa folk till Afghanistan med en försäkran från Migrationsverket att de inte hade något att frukta.

Vi närmar oss en polisstat där polisen får befogenheter att stoppa personer och undersöka om har rätt att vistas i landet eller inte. Det är en inte alltför vild gissning att man då främst undersöker personer med ”icke-västligt” utseende.

Vi ser också ett kolonialt tänkande där fattiga nationer måste dansa efter vår pipa, annars minskas biståndet. Många afghaner betalar nu priset för det tänkandet. De som tvingats fly Afghanistan igen, de som nu lever på svältgränsen samt inte minst de som försvunnit eller är bekräftat döda. Migrationsverket och regeringen resonerar utifrån ett svenskt perspektiv med utgångspunkten att alla länder fungerar ungefär som Sverige.

Den här politiken kommer inte att få S återvalda – tvärtom hotar den att få fler att ansluta sig till SD. Vi måste få ett slut på den invandrarfientliga politiken. Den för inget gott med sig. ■ Sigbritt Herbert

ANALYS

13 JANUARI 2022 # 1 485

Revolution och kontrar 6

Revolutionära händelser som de som har ägt rum i Kazakstan under de senaste dagarna har sin egen dynamik – när de väl har startat är de svåra att stoppa. Nästan omedelbart ledde protesterna till att presidenten tvingades avsätta regeringen, vilket följdes av nya protester och att den av Ryssland ledda militäralliansen CSTO skickade 3 000 elitsoldater till Kazakstan för att om möjligt rädda landets krisregim.

SOTSIALISTIALISTICHESKAYA ALTERNATIVA international socialist alternative

ISA Ryssland

U

nder måndagen den 10 januari rapporterades att minst 164 människor har dödats under protesterna, och tusentals arresterades när utländska trupper anlände.

Under tisdagen den 4 januari vädjade president Tokajev i tv om lugn och dialog, och inom några timmar hade han avsatt regeringen och utsett en ny premiärminister.

Men protesterna fortsatte, och under de följande två dagarna rasade regelrätta strider mellan proteströrelsen och specialförband i landets största stad Almaty.

Sent på onsdagskvällen den 5 januari kom rapporter om att Tokajev hade vädjat till den ryskledda militäralliansen av ODKB (Kollektiva säkerhetsavtalsorganisationen, som utöver Ryssland består av Armenien, Belarus, Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan) för att slå ned vad han kallade ”terroristgrupper” som hade ”fått omfattande utbildning utomlands”.

Dagen därpå tillkännagav Armeniens premiärminister Pasjinja, tillika ODKB:s ordförande, att ”på grund av utländsk inblandning ska kollektiva fredsbevarande styrkor med uppgift att under en begränsad tid stabilisera och normalisera situationen” skickas till Kazakstan. Armeniens premiärminister hävdar ofta att i hans regering har regionen sina varmaste anhängare av demokrati. Ändå såg han inget fel i att skicka trupper till en diktator i grannlandet för att slå ner arbetarna.

Nu har 3 000 ryska trupper med stöd av stridsvagnar och tungt artilleri skickats till Kazakstan. Även regimerna i Armenien, Belarus och

gystau i västra Kazakstan spred sig inom några timmar över det 3 500 kilometer breda landet. Scenerna har varit anmärkningsvärda.

I vissa städer attackerades polisfordon och byggnader. Arbetare blockerade de viktigaste järnvägslinjerna för att förhindra polis- och truppförflyttningar, medan folkmassorna i Taldygordan hissade rep runt statyn av den hatade Nursultan Nazarbajev, som i nästan 30 år var landets härskare, och drog ner den.

I scener som påminde om de som ägde rum i Egypten i början av den arabiska våren 2010-2011 beslagtogs förvaltningsbyggnader i flera städer – eller sattes i brand. I Almaty invaderades borgmästarens kontor, den tidigare parlamentsbyggnaden, säkerhetstjänsten KNB:s samt det styrande partiets högkvarter och sattes i brand. Några dussin demonstranter tog över stadens internationella flygplats efter att de trupper som skyddade den lämnat den.

I Atyrau i den oljerika västra delen av landet jublade demonstranterna, medan den hatade kravallpolisen kom ut ur sin byggnad och anslöt sig till protesterna. På andra håll finns det videor av trupper som fraterniserar med demonstranterna eller av trupper som avväpnas av folkmassorna.

I ett sådant allvarligt läge är det aldrig långt till att regimerna skyller våldet på demonstranterna. President Tokajevs tal fylls nu ständigt av utfall mot påstådda ”terrorister”, ”plundrare”, ”kriminella grupper” och naturligtvis ”utländska agenter”.

Under de senaste dagarna har dessutom demonstranterna stämplats som ”islamistiska extremister”.

I Kazakstan skulle en nyckelroll kunna spelas genom att utvidga de strejker som redan äger rum till en landsomfattande generalstrejk.

Tadzjikistan bidrar med trupper, men de styrande i Kirgizistan tycks tveka och har uttalat att om trupper skickas så ska inte tillåtas angripa demonstranter.

Det har knappt funnits någon större stad i Kazakstan som inte har berörts av oroligheterna. Det som började med protester från oljearbetare och deras anhängare i Man-

Den verkliga situationen i Almaty är dock som en korrespondent beskriver: ”På vägen till torget höll demonstranter på att samla ihop skräp och städa upp efter nattens pogrom. (...)

Allt runt omkring var lugnt, bortsett från några provokatörer som försökte skapa en konflikt. (...) I ett hörn höll en samordnare i all hast på att samla ihop ett team av aktivister

Protesterande i Aktobe den 4 januari, mot höjda priser och den kazakiska regimens förtryck. Sedan dess har protesterna – och kontra

för att formulera krav mot ODKB:s ingripande, mot att internet stängts ner, mot att civila beskjuts och för regeringens avgång samt bildandet av en provisorisk regering; frigivning av politiska fångar, inrättande av en grupp för att garantera disciplin och bekämpa plundrare...”

I protest mot att polisen utan förvarning öppnar eld mot protesterna bär demonstranter plakat med texten ”Vi är vanliga människor, vi är inga terrorister”. Även internationella organisationer varnar för våldet, som om de skyldiga finns på båda sidor. EU uppmanar ”alla berörda parter att agera med ansvar och återhållsamhet och att avstå från åtgärder som kan leda till en ytterligare upptrappning av våldet”, medan prokapitalistiska medier använder formuleringar som ”våldsamma sammandrabbningar fortsätter mellan demonstranter och polisen och armén”.

Men det är den kazakiska staten som bär ansvaret för våldet.

Vad ligger bakom protesterna? På ytan var den omedelbara orsaken till protesterna höjningen av gaspriset, ett beslut som regeringen snabbt drog tillbaka. I själva verket är det långvarigt missnöje som nu under pandemin har kokat över.

Hårda karantänåtgärder har

drastiskt påverkat inkomsterna.

Arbetarklassen har länge lidit av brutala nyliberala attacker på sin levnadsstandard, och i enbart oljeregionen Mangystau blev tiotusentals arbetare uppsagda i slutet av förra året.

Under det senaste året har levnadsvillkoren också försämrats för delar av medelklassen. Samtidigt har missnöjet multiplicerats av den utbredda korruptionen och statens förtryck.

Allt detta har försvagat regimens ställning, trots att den i likhet med regimerna i Ryssland och Belarus försökt upprätthålla skenet av styrka. Genom att krossa alla försök till arbetarnas oberoende organisering och utplåna alla oppositionella krafter som kan ge missnöjet en röst har makten i landet koncentrerats till en liten härskande elit.

Nursultan Nazarbajev, den tidigare ledaren för sovjetstidens styrande ”kommunistparti” i Kazakstan och som efter stalinismens kollaps blev landets president fram till 2019 då han formell avgick, finns fortfarande kvar vid makten. Även efter att Tokajev blivit president förblev Nazarbajev ordförande i säkerhetsrådet och behöll sina stora aktieposter, särskilt i olje- och gasbolagen. De flesta som

med chefsposter eller andra höga positioner i statsapparaten är ännu lojala med Nazarbajev.

Och om det finns en konflikt inom regimen beror det på att Tokajev inte har kunnat bygga upp en egen bas. Den ryska nyhetsbyrån RBK kommenterar: ”Statsapparaten har [på grund av detta] destabiliserats, särskilt på högsta nivå, genom att högt uppsatta chinovniker manövrerar mellan ’Akorda’ [presidentens residens] och ’Bibleoteka’ [Nazarbajevs kontor], vilket har haft en negativ effekt på alla verksamhetsområden i Kazakstans stat och samhälle. Detta blev särskilt tydligt 2020 när pandemin var som störst.”

På onsdagen (den 5 januari) aviserade Tokajevs att han nu tar över ordförandeskapet i säkerhetsrådet, vilket är ett allvarligt slag mot Nazarbajevs makt.

Det lugnade dock inte massan av demonstranter som visserligen hade skanderat ”Shal, ket!” (”Ut med den gamle”) men som ibland även ropat: Ut med alla som styr!

Om protesterna hade ett tydligt ledarskap och tydliga krav skulle utvecklingen ha tagit sig annorlunda uttryck. Men i avsaknad av ledning och politiskt program har politiska krafter försökt framställa sig

13 JANUARI 2022 # 1 485

revolution i Kazakstan 7

demokratiskt valda strukturer för att samordna och leda verksamheten, med klart definierade krav.

I Kazakstan skulle en nyckelroll kunna spelas genom att utvidga de strejker som redan äger rum till en landsomfattande generalstrejk.

Internationellt skulle de protester som genomförts i Kirgizistan mot ODKB:s ingripande, under förutsättning att de växer och får spridning, kunna tvinga fram ett slut på den militära interventionen till stöd för regimen.

arevolutionen – förstärkts.

själva som ledare för rörelsen, från högerextrema kazakiska nationalister till oligarker i exil.

Det är dock fortfarande så att de bäst organiserade och tydligaste uppmaningarna kommer från arbetarrörelsen i olje- och gasrika Mangystau, i synnerhet Zhanaozen där arbetarna listat fem krav: •E tt regimskifte med presidentens och alla statstjänstemäns avgång; • Fria val till regionala och kommunala församlingar; • Återställande av 1993 års [borgerligt demokratiska] konstitution och alla friheter som är förknippade med den; • Ett slut på förtrycket av alla civila aktivister; • Makten ska överföras till en person som inte tillhör det nuvarande systemet eller regeringskretsar och som erkänner revolutionen.

De valde också en ”äldres sovjet” för att samordna verksamheten.

Naturligtvis är dessa krav förvirrade och inte alls lika tydliga som de krav som ställdes under oljearbetarnas sex månader långa strejk i Zhanaozen för tio år sedan. Men de visar tydligt att de vill ha ett slut på den gamla regimen och ett demokratiskt samhälle.

Istället för ”överföring av makten till en person som är oberoende

Oljearbetare som strejkade 2011, med långtgående krav. Nu har de återigen lyft fram viktiga krav i kampen.

av...” bör kravet vara att ett demokratiskt parti av arbetare och fattiga ska ta makten som kompletteras med krav på förstatligande av oljeoch gassektorn samt exempelvis kompensation för prisökningarna.

Istället för en ”äldres sovjet” krävs en kommitté med valda företrädare för arbetare, fattiga, pensionärer och så vidare.

Jämfört med de mycket spontana och kortvariga oberoende aktioner som arbetarna genomförde under det belarusiska upproret är dock arbetarklassen i Kazakstan bättre organiserad, vilket återspeglas i en våg av strejker inte bara inom olje- och gasfälten, utan även i jätteföretag som KazakhMys och Arselor-Mittal.

För tio år sedan intog de strejkande i Zhanaozen en principiell hållning mot dem som försökte splittra på grund av nationalitet. Även om den överväldigande majoriteten av de strejkande då var kazakiska och kazakisktalande vägrade de att acceptera någon uppdelning. Idag använder motståndare till protesterna samma taktik.

I borgerligt liberala kretsar, och ibland även i förment vänstervridna kretsar, förklaras protesterna vara ett verk av ”mambets”, en förolämpande term för icke-rysktalande, kazakiska ungdomar från landsbygden. Un-

der de senaste två decennierna har många rysktalande, som utgjorde majoriteten av fabriksarbetarna, återvänt till Ryssland. Deras plats har tagits av unga kazaker, av vilka många har drivits till städerna på grund av att landsbygdsekonomin har kollapsat. De utgör nu ryggraden i det organiserade och militanta arbete som finns i Kazakstan.

I ryska nationalistiska kretsar ses detta naturligtvis som en chans att utvidga Kremls inflytande över Centralasien. En ledamot från Putins parti har till och med föreslagit att en folkomröstning bör hållas i Kazakstan om att gå samman med Ryssland. Andra spekulerar i att Putin skulle kunna utnyttja tillfället för att ingripa under förevändning av att försvara de etniska ryssar som bor i landet. Men detta uppror har varit en obehaglig chock för Kreml. Den har redan fått ta itu med Belarus och står inför en uppgörelse om Ukraina.

Om Ryssland skulle ingripa ”för att försvara etniska ryssar” skulle det begränsas till några få regioner längs de norra och östra gränserna.

Det skulle avskärma sig från 80-90 procent av de regioner där endast en mycket liten andel ryssar bor, inklusive de viktigaste olje- och gasfälten. Om detta skulle hända skulle det uppstå en ännu starkare

antirysk stämning bland kazakerna, och det skulle vara mycket mer sannolikt att landet hamnar mer under kinesiskt beskydd.

Av rädsla för att missnöjet ska sprida sig till Ryssland har Kreml redan tvingats ingripa för att stötta centralregeringen. Precis som i Belarus kommer den som behåller makten att bli mer skuldsatt till Kreml.

Samtidigt kommer Ryssland att upptäcka att majoriteten av kazakerna kommer att bli ännu mer fientligt inställda till Kreml om de ställer sig på samma sida som Kazakstans impopulära regim. Om inte de ryska ”fredsbevarande” trupperna dras tillbaka snabbt kommer kazakerna med tiden att börja betrakta dem som ockupanter.

I ett visst skede måste det ske någon form av genombrott för den ena eller andra sidan i denna rörelse. Ett värstascenario vore att proteströrelsen drar sig tillbaka och att polisen och armén med stöd av ODKB-styrkorna lyckas återställa ”ordningen”.

Om så skulle ske kommer de små eftergifter som regimen har utlovat att snabbt dras tillbaka och förtrycket kommer att stärkas.

Om rörelsen däremot stärks och utvecklas kan den vinna fler eftergifter. Men för att göra detta måste kampen bli mer organiserad, med

Om rörelsen lyckas tvinga bort Tokajev och Nazarbajev från deras poster, uppstår frågan: vem och vad ska ersätta dem?

En annan grupp arbetare har lagt fram krav som, förutom regeringens avgång och frisläppandet av alla politiska fångar, även kräver prissänkningar på basvaror, sänkt pensionsålder, höjda löner, förbättrad barnomsorg samt bort med de dotterbolag som har bildats till statliga företag för att plundra landets resurser.

Vi stöder alla dessa krav, men hur ska de uppnås? För det första kan ingen av de nuvarande borgerliga oppositionsledarna, som Ablyazov eller Kazhegeldin, garantera dem. De är inte bara anhängare av det kapitalistiska systemet. De har redan visat att när de är vid makten har de handen i syltburken.

Om en ny regering ska kunna genomföra dessa krav måste den vara beredd att expropriera elitens rikedomar, förstatliga oljan, gasen, nyckelföretagen och andra värdefulla resurser och planera ekonomin under demokratisk arbetarkontroll.

Oavsett vad som händer under de kommande dagarna uppstår två frågor. Är det möjligt att nu stärka den organisation som demonstrerades i Zhanaozen och omvandla den till landsomfattande kraft? Är det nu möjligt att politisera arbetarrörelsen med ett socialistiskt program, vilket som första steg kräver att en fast revolutionär socialistisk organisation bildas i Kazakstan?

ISA anser att svaret på båda dessa frågor är att ja – det är inte bara möjligt, utan absolut nödvändigt. Om du håller med oss, gå med oss. ■

international socialist alternative

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av ISA, International Socialist Alternative, som finns i över 30 länder i alla världsdelar. internationalsocialist.net

INTERNATIONELLT

13 JANUARI 2022 # 1 485

8

– Det finns allt större möjligheter att militären splittras och att grupper av lägre officerare börjar ställa sig på demonstranternas sida, menade Jonas Horner från International Crisis Group i oktober.

Nya protester sedan dess har sannolikt sått ytterligare tvivel bland vanliga soldater och lägre officerare.

Abdalla Hamdok avgick den 2 januari efter att nya massprotester skakat landet. Motståndskommittéerna driver kampen framåt – många vill bygga ett nytt Sudan.

Få år har fått en så dramatisk start som 2022 – ett år som började med historiska massprotester i Kazakstan, ytterligare skärpning av de skarpladdade interimperialistiska motsättningarna mellan Ryssland och Nato och en samtidig ny vändning i den sudanska revolutionen.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

U

nder årets första vecka skakades Sudan av nya stora massdemonstrationer. Varannan dag genomfördes landsomfattande mobiliseringar.

Det var också efter de stora protesterna den 2 januari som premiärminister Abdalla Hamdok meddelade sin avgång.

Hamdok, som var premiärminister i den regering som avsattes vid militärkuppen den 25 oktober, återkom som premiärminister den 21 november efter att ha slutit en uppgörelse med kuppmakarna. Militären tog tillbaka Hamdok i hopp om att ge kuppen ett sken av legitimitet samt splittra kamprörelsen.

Men i stort sett alla organisationer som säger sig stödja revolutionen tvingades ta avstånd från Hamdok, som med rätta stämplades som en förrädare, och protesterna fortsatte.

Väst hyllade dock Hamdoks uppgörelse med militären och dess påstådda ”maktdelning”. ”Medan västledare som drev på för att Hamdok skulle återinsättas snabbt välkomnade honom, ansåg den utbredda prodemokratiska rörelsen att hans återkomst endast syftade till att säkra militärens fortsatta styre”, rapporterade Al Jazeera den 4 januari.

Omedelbart efter att Hamdok återkommit som premiärminister följde nya protester och i december, på

treårsdagen av starten för den sudanska revolutionen, genomfördes kanske de hittills största massdemonstrationerna. Den 19 december ifjol gick flera hundratusen med marschen mot presidentpalatset i huvudstaden Khartoum.

Mindre än en vecka senare, den 25 december, två månader efter kuppen, genomfördes nya demonstrationer (miljonmarscher) runt om i Sudan. Sedan kuppen har åtminstone 15 stora riksomfattande mobiliseringar i form av demonstrationer genomförts – till det ska läggas ett stort antal strejker och blockader.

Detta trots repressionen och militärens våld samt att internet och telefoni återkommande stängts ner.

I protesterna mot kuppen har minst 60 människor dödats av militären och flera hundra har skadats.

Motståndet tenderar bli allt mer organiserat och bestämt: ”Vi ska störta den här regimen och vi kommer att vinna i slutändan. Kuppmakarna är egentligen inte starkare än den regim (Al Bashirs 30-åriga diktatur) vi störtade 2019”, som en av motståndskommittéernas medlemmar sa till Middle East Eye den 1 januari.

Motståndskommittéerna, som började växa fram under kampen 2013 och som nu har blivit motståndskampens nav, driver kampen fram-

åt och är de som bäst svarar upp mot de unga aktivisternas vilja att störta militären och bygga ett nytt Sudan. Tillsammans med de fackliga organisationerna utgör dessa kommittéer (gräsrotsorganiseringen) embryot till en ny stat.

Den beslutsamhet som motståndskommittéerna visar tvingar också andra oppositionella grupper att inta en mer bestämd hållning. Många av de partier som nu säger sig stödja revolutionen är dock inte främmande till att göra upp med militären.

Det var efter förhandlingar mellan NUP (National Umma Party) och kuppmakarna som Hamdok återinsattes som premiärminister den 21 november. NUP är ett de facto kontrarevolutionärt parti med täta band till militären.

Bland dessa så kallade oppositionspartier kan militären hitta nya marionetter, och enligt färska rapporter hyser kuppmakarna förhoppningar om att kunna använda den förre finansministern Ibrahim Bedawi som ett nytt ”fikonlöv”.

De imperialistiska makterna och grannländernas reaktionära regimer trycker också på för att en ny uppgörelse ska komma till stånd mellan militären och självutnämnda ”oppositionsledare”. Men så länge som massorna är på gatorna är det svårt att få till stånd några nya, varaktiga uppgörelser. ”Alla försök att ersätta Hamdok kommer att ställas mot det faktum att det nu finns ett utbrett motstånd på gatan, inte bara mot den överenskommelse som gjordes den 21 november, utan även mot den ursprungliga överenskommelsen från augusti 2019 som inledde det

civil-militära partnerskapet och som ledde till att Hamdok fick premiärministerposten”, som en skribent i Al Jazeera kommenterar den 4 januari.

Uppgörelsen i augusti 2019, som initierades av Västimperialismen, var ett led i att försöka desarmera revolutionen och avleda den. Genom uppgörelsen behöll militären makten bakom en ”civil fasad” och när generalerna inte längre ansåg att uppgörelsen tjänade deras syften beslöt man sig för att genomföra den kupp som ägde rum den 25 oktober ifjol.

Misslyckande med Hamdok, den fortsatta kampen och den tilltagande repressionen har minimerat utrymmet för en ny överenskommelse och att militären ska kunna forma

Foto: International Hydropower Association / Flickr CC

Sudan efter Hamdoks fall – fortsatt masskamp

I Washington reses nu förslag om att Bidenadministrationen borde ge pengar till särskilt utvalda motståndskommittéer för att förmå dem att gå med på kompromisser och vingklippa kampen.

Cameron Hudson, som tidigare var ansvarig för USA:s Afrika-politik inom George W Bushs administration och Barack Obamas, men som nu arbetar för tanke­ smedjan Atlantic Council, skrev: ”USA måste gå från tomma utfästelser till att lägga sin tyngd bakom landets prodemokratiska rörelse på ett konkret och meningsfullt sätt för att maktbalansen ska börja svänga till demonstranternas fördel. Detta innebär exempelvis att en del av det för närvarande frysta ekonomiska biståndet bör kanaliseras till motståndskommittéer och grannskapskommittéer för att hjälpa dem att bättre organisera sig, kommunicera och utveckla en egen politisk plattform så att de blir en mer formell del av den politiska processen.”

Dessa rader innehåller såväl ett motvilligt erkännande av motståndskommittéernas roll som en ny vändning i USA:s med fleras försök att avleda revolutionen i syfte att skapa förutsättningar för en ny överenskommelse mellan militären och delar av oppositionen.

Efter tre år står den sudanesiska revolutionen vid ett vägskäl där utvecklingen under de närmaste månaderna kommer att bestämmas av i vilken mån masskampen kan gå vidare. För att ta revolutionen framåt behövs förberedelse för en ny generalstrejk som ett led i ett uppror för att göra upp räkningen med bödlarna.

Framför allt behöver revolutionen beväpnas med ett politiskt program för demokrati och socialism. en regering av ”teknokrater” som man kan gömma sig bakom.

Revolutionens fortsättning sänder också kalla kårar utefter ryggraden på USA, EU och militärens finansiärer som diktaturerna i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten samt den egyptiska militärstyret som står som de sudanesiska generalernas förebild.

Med morot och piska görs därför nya försök från USA-imperialismen med flera att förmå militären att ”dela makten”. Särskilt oroas regeringarna i Väst och angränsande länder av kampens beslutsamhet, motståndskommittéernas roll och att proteströrelsen ska börja så splittring inom militären.

Det i sin tur reser behovet av ett väpnat försvar baserad på motståndskommittéerna och de fackliga organisationerna, men framför allt behöver revolutionen beväpnas med ett politiskt program för demokrati och socialism – mot kapitalism och imperialism samt ett parti som kan omvandla massornas energi och kampvilja till en revolutionär kamp om makten i samhället.

Massorna kan bara lita till sin egen styrka och självständiga organisering.

• Inga uppgörelser med juntan.

• Ut med militären.

•F ör ett demokratiskt och socialistiskt Sudan. ■

INTERNATIONELLT / INRIKES

13 JANUARI 2022 # 1 485

9

Dags att ta strid för avgiftsfri kollektivtrafik

Årets höjning av SL:s månadskort till 970 kronor slår hårt mot låginkomsttagare i Stockholms förorter. Allra värst drabbas barnfamiljer, unga, fattiga pensionärer och arbetslösa.

Foto: Ninara / Flickr CC

Pappersfabrik i Lappeenranta, av de anläggningar där strejk råder.

Finland: Strejk för kollektivavtal på skogsjätten UPM

Det är nog få som har glömt hur kraftfull den finska poststrejken

A

tt det moderata trafikregionrådet Kristofer Tamsons i SVT den 3 januari pekade ut buss 179 på Järva som ”värsta tjuvåkarbussen” och hotar med hårdare tag från ordningsvakter och polis är en obehaglig bekräftelse, som också visar på makthavares benägenhet att kriminalisera fattigdom.

Samtidigt är kollektivtrafikens höga biljettpriser inte bara en social rättvisefråga. Klimathotet, som också förstärks av kollektivtrafikens stora coronatapp till privatbilismen, gör även kampen för en statligt finansierad avgiftsfri och utbyggd kollektivtrafik till en existentiell nödvändighet.

Priset på SL:s månadskort som under de första åren 1971-74 var 50 kronor och åren 1975-80 var 70 kronor har sedan 1980-talet skenat till dagens 970 kronor. Men att SL sedan månadskortet under coronaåret 2020 höjts till 930 kronor uppskattade att plankningen ökat från 3 till minst 15 procent visar att många resenärer idag upplever priset som orimligt.

Enligt en opinionsmätning av Novus på uppdrag av tidningen Mitt i ansåg också 49 procent att kollektivtrafiken borde vara helt gratis, medan bara 22 procent var emot detta.

2019 var, som till slut fällde regeringen.

När Sverige går mot färre (eller inga) strejkdagar visar våra grannländer att en inte ska vara rädd för att kämpa för sina rättigheter. Första avtalet någonsin för Foodora kom till Norge efter strejk och de modiga sjuksköterskorna i Danmark strejkade trots att det klassades som olagligt.

Att kuva den mest stridbara delen av den finska fackföreningsrörelse – Paperiliittoo – är viktigt för storkapitalet. UPM är Europas största skogs- och pappersföretag och om de lyckas krossa stridsviljan där är fältet sedan friare inom andra sektorer. Att det är just en offensiv mot stridbara fack märks även i att UPM erbjuder extra ersättning till strejkbrytare – 300 euro extra i lön per person för varje dag som strejkbrytarna jobbar under konflikten. Även svenska kapitalister bidrar till trycket mot Paperiliittoo; Sveriges tidskrifter oroas över strejken då runt hälften av deras tidningpapper kommer från UPM. UPM försökte skicka ut extra leveranser inför strejken, men då det redan under hösten 2021 rådde pappersbrist i Europa kan det komma att bli konsekvenser för tidningsbranschen i Sverige. Kerstin Neld, vd för Sveriges tidskrifter, varnar för tunnare tidningar vid en förlängd konflikt.

Jag vill skänka allt mitt stöd åt de finska pappersarbetarna och uppmana svenska fackförbund och Pappers medlemmar att genast agera för verkliga sympatiåtgärder. ■ Lars Bjersing

Samtidigt växer idag den internationella medvetenheten om den betydelse som kampen för avgifts-

Foto: Joanna Chichelnitzky

D

et blåser återigen kampvindar i grannlandet Finland. På en av världens största pappersföretag UPM strejkar nu arbetarna och deras fackförbund för att få skriva kollektivavtal.

Det var under förra året som skogsindustrin bestämde sig för att inte längre godta kollektivavtal för hela branschen, utan bara ha specifika avtal för varje företag. På många av företagen har det även blivit, så men på UPM vägrar företaget att skriva något nytt avtal för hela företaget utan vill dela upp avtalet i fem olika!

Under tiden utan avtal vill de heller inte följa det tidigare avtalet, vilket har lett till strejk från det finska pappersindustriarbetarförbundet Paperiliitto.

Efter att UPM har lämnat in yrkande om att olagligförklara strejken men fått avslag inleddes den 1 januari strejken till vilken tusentals arbetare har anslutit sig. Strejken var tänkt att vara fram till den 15 januari, men då företaget inte har satt sig ned och lyssnat på arbetarna förlängdes strejken till den 5 februari.

Solidaritetshälsningar har strömmat in från stora delar av världen och även från Svenska Pappersindustriarbetareförbundet (Pappers) har ord som sympatiåtgärder dykt upp. Pontus Georgsson, förbundsordförande för Pappers, sa till Ekot den 4 januari att ”Vi är beredda att ta till sympatiåtgärder om vårat finska systerförbund begär det” och att ”viktigt att vi ställer upp för varandra”.

Detta är något som medlemmar i Pappers borde lyfta inom sitt fack.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

fri kollektivtrafik kan bli som en viktig ”game changer” i kampen för att klara klimatmålen.

Uppåt ett hundratal städer i världen har redan infört avgiftsfri kollektivtrafik, varav de flesta mest i mindre städer. I Sverige har avgiftsfri kollektivtrafik än så länge bara tillämpats i små städer som Avesta, Kiruna, Kristinehamn och Övertorneå. Tallinn, med drygt 430 000 invånare, blev 2013 första huvudstaden att införa avgiftsfria bussar och spårvagnar. Förra året infördes avgiftsfri kollektivtrafik också i hela Luxemburg, ett land med 626 000 invånare.

Idag förs diskussionen på allvar i allt fler större städer. I Tyskland förklarade 2018 tre ministrar i ett brev till EU att ”vi överväger gratis kollektivtrafik för att minska antalet privata bilar”. Efter ett böteshot från EU för dödliga luftföroreningar inleddes också en försöksverksamhet med fri kollektivtrafik i de fem större städerna Bonn, Essen, Herrenberg, Reutlingen och Mannheim.

I Sverige står inrikes transporter för en tredjedel av landets territoriella utsläpp av koldioxid, varav vägtrafikens andel är 93 procent. Det betyder att kollektivtrafikens höga priser och otillräckliga utbyggnad tornar upp som ett avgörande hinder för att Sverige ska klara sina alltför lågt satta klimatmål om netto noll utsläpp 2045 och 70 procent minskade utsläpp från trafiken till 2030 jämfört med 2010. ”Avgiftsfri kollektivtrafik inget mirakelmedel”, lyder den mest citerade rubrik som dyker upp när man googlar i ämnet på svenska språket.

Den negativa tonen baserar sig på den självklara reservationen från forskare vid Sveriges nationella centrum för forskning och utbildning om kollektivtrafik (K2) att ”det behövs också ett väl fungerande kollektivtrafiksystem”.

Inte bara Tamsons moderater, utan även Miljöpartiets miljö- och kollektivtrafikregionråd, försvarar SL:s prishöjning med hänvisning till kostnaderna för kollektivtrafikens utbyggnad och sjukvårdens finansiering.

Från S sägs i stort sett ingenting om kollektivtrafikens biljettpriser och finansiering. Vänsterpartiet drömmer om nolltaxa och har tidigare räknat ut att det skulle räcka med en skattehöjning på 1,39 kronor för att finansiera denna, vilket också innebar att alla med en inkomst under 60 000 kronor i månaden skulle få mer pengar i plånboken.

Men här och nu nöjer sig partiet med att föreslå en sänkning av 30-dagarskortet till 2018 års nivå av 860 kronor. Bra är att V ändå vill införa nolltaxa för unga under 18 år och för pensionärer i lågtrafik.

Men för de stora investeringar i utbyggd och förbättrad kvalitet i kollektivtrafiken som krävs i ett trafikpolitiskt systemskifte som skulle säkra de klimatpolitiska målen skulle inget av detta räcka, även om administrativa besparingar kan göras på biljettkontroll och annat.

Att slopa upphandlingskarusellen och återta trafiken i egen regi vore en första förutsättning, ett stopp för nya stora väg- och tunnelbyggen, statligt stöd till en demokratiskt planerad övergång från bil- till kollektivtrafik finansierat av sådant som en progressiv värnskatt och en ny beskattning av företag, stora villor och kapitalinkomster vore andra.

För allt detta krävs en så radikal omställning att den inte är förenlig med en kapitalistisk vinst- och konkurrensdriven ekonomi. Det snabbt förvärrade klimathotet innebär att kostnaden för att inget göra snabbt kommer få omställningens kostnader att blekna. ■

För att få ner massbilismen och inhemska vägtransporter krävs utbyggd, avgiftsfri och offentlig regional- och kollektivtrafik.

PARTI

13 JANUARI 2022 # 1 485

10

Hur går det för Rättvisepartiet

Socialisterna?

Elin Gauffin.

Offensiv har intervjuat Elin Gauffin, sammankallande i RS verkställande utskott, angående rykten om partiet i Göteborg och planer för framtiden.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

E

nligt den tidigare medlemmen Kristofer Lundberg har Rättvisepartiet Socialisterna i Göteborg upplösts av sina medlemmar. Stämmer detta?

– Rättvisepartiet Socialisterna har haft en allvarlig kris i Göteborg, men att partiet skulle vara upplöst stämmer inte alls. RS fortsätter ha möten och aktiviteter i Göteborg.

Vad var det som hände?

– En stor del av verksamheten gick på sparlåga en längre tid och det ekonomiska underskottet växte.

Partistyrelsen upprättade en handlingsplan för detta. Vår mest kända medlem i staden, Kristofer Lundberg, hade andra planer. Nu har han meddelat att han går med i Vänsterpartiet för att kunna kandidera till valsedeln. De flesta av medlemmarna och de flesta av de aktiva medlemmarna i Göteborg har gått ur RS med hänvisning till att Kristofer Lundberg inte längre är ledare.

– Rättvisepartiet Socialisterna

ser förstås allvarligt på att en viktig politisk kraft som genomfört många viktiga och banbrytande kamper i arbetarstaden Göteborg nu är försvagad. Det rör sig om exemplarisk antifascism, gräsrotsförankrad kamp för välfärd i förorterna och framgångsrik hyresaktivism för att ta några exempel genom åren. Detta kommer att få effekter för den sociala kampen i Göteborg för ett tag.

– Samtidigt finns idéerna kvar, bland många kämpar och även bland Rättvisepartiet Socialisternas nuvarande partiförening i Göteborg samt i RS på riksplanet. Tillsammans med nödvändigheten för arbetare att slå tillbaka kommer nya motstånd mot kapitalism och högern att resas.

Vilket ansvar har Rättvisepartiet Socialisterna för utvecklingen?

– Partiet och speciellt ledningen är ansvarig för att vi inte har ingripit tillräckligt kraftigt mot problem som vi har sett ett tag. Vi har självklart försökt, men omständigheter som att det har varit väldigt lite arbetarkamp totalt sett i landet de senaste åren, pandemin som har haft en passiviserande effekt på alla och så vidare har gjort det svårt. Men vi lyckades ge vår kraft till kampanjen Nej till marknadshyra som blev en struktur för hela den utomparlamentariska vänstern och radikala hyresaktivister att samlas i – med stor framgång.

– Nu är vårt ansvar att ta ut lärdomarna från detta, som är gångbara för alla socialistiska organisationer. Det är jätteviktigt att bygga en kollektiv ledning som har täta, öppna och ärliga diskussioner och en medlemsaktivism som kan syna ledningen och säkra att demokrati och ekonomi sköts på rätt sätt.

Det verkar lite som en trend att Vänsterpartiet fångar upp radikala krafter, är det något för RS med?

– RS partistyrelse tillsammans med RS Göteborg har gjort ett uttalande som ligger på socialisterna.org: ”Rättvisepartiet Socialisterna fortsätter i Göteborg”. Där kan man läsa mer om vår syn på det som har hänt och framför allt varför RS behövs som en självständig kraft till vänster om Vänsterpartiet. Intressant nog är det många vänsterpartister som har hört av sig och håller med om detta.

– RS kommer att förespråka en röst på V i riksdagsvalet. Men det är inte en okritisk röst. Vi anser att V är fast i parlamentarismen och att V borde ta många fler initiativ till masskamp underifrån. V tillåter inte att medlemmar organiserar sig kring egna, mer radikala program, som tidningen Offensiv, eller att man får vara med i en internationell organisering – något som är helt avgörande idag. Däremot är enskilda medlemmar i V välkom-

na som medlemmar i RS, för att stärka den socialistiska rörelsen på flera plan.

Hur går det för RS som helhet?

– Det går hyfsat bra. Vi hade en entusiastisk kongress dit fler kom än vad vi hade hoppats på. Vi får ständigt nya medlemmar, samtidigt som medlemmar som har fått andra intressen också går ur. Vi har väldigt stor hjälp av International Socialist Alternative, vår international bestående av partier och grupper i

Foto: Offensiv

– Rättvisepartiet Socialisterna har haft en allvarlig kris i Göteborg, men att partiet skulle vara upplöst stämmer inte alls. RS fortsätter ha möten och aktiviteter i Göteborg, säger Elin Gauffin.

denna fråga som fällde regeringen i somras verkar nu alla riksdagspartier ha gömt undan den).

– Vi kommer att sprida det antikapitalistiska budskapet inom klimatrörelsen som har en viktig uppgift då nästa stora toppmöte för klimatet äger rum i Stockholm i samband med Världsmiljödagens 50-årsjubileum. Dagligen tar vi kamp mot nedskärningar i vården, skolan, omsorgen, mot rasism och attacker på flyktingar, för socialistisk feminism och trygghet i bo-

Det är jätteviktigt att bygga en kollektiv ledning som har täta, öppna och ärliga diskussioner och en medlemsaktivism som kan syna ledningen och säkra att demokrati och ekonomi sköts på rätt sätt. över 30 länder, som nyligen hade en stor framgång när Kshama Sawant för fjärde gången lyckades besegra USA:s höger och kapitalistklass i ett val i Seattle.

– Under 2022 kommer Rättvisepartiet Socialisterna att kampanja för att försvara våra mandat i Luleå kommunfullmäktige och för att åter bli invalda i Haninge kommunfullmäktige. Vi kommer att jobba för att kampanjen Nej till marknadshyra fortsätter driva på för att kravet på en social bostadspolitik blir centralt i valdebatten (trots att det var

stadsområden, arbetsplatser och hemmen.

– Vi studerar och diskuterar arbetar- och kvinnokampen i historien för att kunna sprida de viktigaste lärdomarna till kommande revolter och samhällsomvälvningar. Kapitalismen, där en liten klick blir omåttligt rik på majoritetens och naturens bekostnad, har för länge sedan spelat ut sin roll. Vårt mål är den demokratiska socialismen – ett samhälle baserat på gemensamt ägande och styre. ■

Boden:

Lärdomar från Seattle: Så vann vi mot högerns Recall-attack Tid: Tisdag den 18 januari kl 18.30.

Plats: ABF-huset & digitalt.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Lärdomar från Seattle: Så vann vi mot högerns Recall-attack Tid: Tisdag den 18 januari kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

Nej till marknadshyra Tid: Onsdag den 19 januari kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Mellansverige:

Haninge:

Bostadskampen Tid: Onsdag den 19 januari kl 18.00.

Plats: Jordbro kaféscen.

För mer info: 072-524 42 95.

Göteborg:

Tid: Torsdag den 20 januari kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: rs@socialisterna.org.

Syd:

Revolution och kontrarevolution i Kazakstan Lund, Malmö, Växjö Tid: Måndag den 17 januari kl 18.30.

Plats: Digitalt via Zoom.

För info: 073-740 39 54.

E

fter årets första aktiviteter har vi fått in 1 920 kronor. Många frånvarande på grund av sjukdom förklarar den långsamma starten. Men det är först den här veckan som vi kommer igång på riktigt!

Som vi nämnde förra veckan är målet för januari på 45 000 kronor. Det är lite mindre än 15 000 kronor varje vecka – en utmaning, men helt möjlig med bra aktiviteter och bra uppslutning.

Särskilt under valåret är det viktigt att vi klarar målen varje månad. Självklart får vi inget stöd från storföretagen och inte heller de stora statliga bidragen som riksdagspartierna får, men

kampen kräver resurser ändå. Vi är helt beroende av stödet vi får av våra medlemmar och sympatisörer. Alla bidrag, stora som små, är till stor hjälp, så hjälp oss komma igång efter årsskiftet!

Du kan swisha ditt bidrag till 123-240 32 85 eller sätta in valfritt belopp på PlusGiro 87 96 49-2.

Tack! ■

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Revolution och kontrarevolution i Kazakstan Västerås, Örebro, Eskilstuna Tid: Måndag den 17 januari kl 18.30 Plats: Digitalt.

För info: 073-740 39 54.

Uppsala:

Stockholm:

För mer info: rs.boras@socialisterna.org.

Nej till marknadshyra Sthlm Norra Tid: Onsdag den 19 januari kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 070-990 38 40.

Dags att komma igång

För info: 072-200 08 13.

Karlskoga:

För info: 072-736 14 69.

Borås:

Sthlm Sydväst Tid: Torsdag den 20 januari kl 18.30.

Plats: Hökarängen.

För mer info: 073-509 06 84.

Sthlm Sydost Tid: Torsdag den 20 januari kl 18.30.

Plats: Hökarängen.

För mer info: 073-509 06 84.

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Liv och hälsa måste gå först!

Socialistiskt program mot covid-19 • Inför gratis tillhandahållande av munskydd i kollektivtrafiken och i nödvändiga butiker. Inför munskyddsrekommendationer i alla miljöer med trängsel, även arbetsplatser.

• Omedelbart inrättande av statliga testlaboratorier.

Kraftig utökning av masstester och snabbtester.

• Kom igång med spårningen. Alla som har fått positivt covidtest ska få information och stöd i spårningen.

Staten ska skapa en spårningsapp som är säker.

• Nej till inskränkningar i demonstrationsrätten. Demonstrationer utomhus med social distansering och munskydd utgör ingen större smittorisk och måste kunna ordnas för att bland annat tvinga regeringen till åtgärder som kan minska smittspridningen.

• Räddningspaket till idrott och kulturliv för att förhindra massdöd. Upprätta idrotts- och kulturråd med företrädare för alla sorters aktörer för att diskutera fram lösningar.

• Stäng alla shoppinggallerior där det finns andra samhällsnödvändiga butiker i närheten. Inför tvång för alla butiker att ordna med annan form av försäljning (online, via lastkajen, maxantal för kunder i butiken med mera).

• Statligt ingripande mot företag som tvingar sina anställda att gå till jobbet trots att arbetet kan genomföras hemifrån. En översyn utarbetad av facken tillsammans med myndigheterna över vilka arbets-

platser som är nödvändiga att hålla igång, ur samhällets intresse och vilka som ska permittera nu. Åtgärder för att inomhusgymmen ska ordna alternativa träningsformer – på nätet och utomhus.

• I den mån det går bör välfärden upprätthållas. I första hand ska icke samhällsbärande arbetsplatser stängas. Delar av utbildningssektorn kan övergå till digital undervisning. För de delar som ska vara öppna för att säkra att barn och unga ges en framtid och inte slås ut socialt – från förskola till delar av gymnasiet – krävs maximalt smittskydd och att personalens fackföreningar har vetorätt i skyddsfrågor. Rätt för elever att stanna hemma – i samråd med skolan.

• Statliga pengar för att verksamheter såsom små kulturscener, bibliotek, kaféer, pubar kan bedriva annan form av verksamhet för sociala möten och informationsspridning till exempel promenader, telefonväkteri, chattar och ordna med digitala plattformar där folk kan mötas.

• Omedelbart stopp för alla nedskärningsplaner inom välfärden.

• Samhället ska äga och kontrollera all vård och omsorg för att möjliggöra största möjliga samordning utifrån principen att de som är i mest behov först ska få vård. Vårdpengar ska gå just till vård, inte aktieutdelningar till ägarna. Lägg ner marknadsstyrningssystemen och stäng omedelbart alla gräddfiler.

• Alla anställda inom vård och omsorg ska ha fasta anställningar, säkra resor till och från arbetet samt stora lönelyft. Omedelbar ökning av personaltätheten och sänkning av arbetstiden. Ökad personalkontinuitet för minskad smittspridning.

• Förstatliga läkemedelsbolagen, produktion av skydd och medicinsk utrustning. Vaccintillverkningen måste ställas under demokratisk kontroll och insyn för att nå ett säkert vaccin som fördelas i enlighet med behov.

• Nej till vräkningar. För sänkta hyror i årets förhandlingar. 100 procent i ersättning för VAB, sjukpenning, smittbärarpenning, riskgruppsstöd och även arbetslöshet till följd av corona. Sätt stopp för utförsäkringar ur socialförsäkringarna. Omedelbart stopp för utvisningar – inför permanenta uppehållstillstånd.

• Stora företag och banker ska ägas av samhället. Nej till massarbetslöshet. Inför istället omställning av produktionen till välfärd, klimatåtgärder och förkortad arbetsdag med bibehållen lön.

• Påbörja nu en socialistisk klimatomställning av matproduktionen och skogsindustrin för att få stopp på den produktion som ger upphov till farliga pandemier. För ett demokratiskt socialistiskt samhälle som sätter allas rätt till bra hälsa och välfärd först.

BRÄNNANDE

13 JANUARI 2022 # 1 485

Bilden förstärks av en sjukvård i permanent kris, vilket gräsrotsuppror som En annan vård är möjligt, Sjukvårdupproret med flera länge har larmat om.

Runtom i Sverige larmar personal om ohållbara tillstånd inom vården som har eskalerat efter årsskiftet. I Region Stockholm var redan innan jul i princip samtliga slutenvårdsplatser fulla.

KATJA RAETZ, specialistsjuksköterska

offensiv@socialisterna.org

S

VT publicerade en sammanställning om läget i sjukvården under trettondagshelgen som visade att sedan december befinner sig samtliga sjukhus i Västernorrland och Jönköpings län, sjukhusen på Gotland och Jämtland-Härjedalen, fyra sjukhus i Stockholms, två sjukhus i Norrbotten och delar av region Skåne i stabsläge. Detsamma gäller för hela regionerna Västra Götaland, Östergötland, Blekinge, Västmanland och Norrbotten.

Det finns tre fastställda beredskapslägen inom hälso- och sjukvården: stabsläge, förstärkningsläge

och katastrofläge. Sedan SVT gjorde denna sammanställning har dessutom sjukhusen i Sundsvall, Sollefteå och Örnsköldsvik i Västernorrland gått upp i förstärkningsläge, likaså Norrtälje sjukhus i region Stockholm och NU-sjukvården i Västra Götaland, vilket Dagens Medicin har rapporterat om.

Utöver den ökade belastningen på sjukhusvården märks även en överbelastning av testningskapaciteten vad gäller hemtester och analyskapacitet. Pandemin har utöver utsliten personal dessutom skapat en enorm vårdskuld som ökar be-

Eftersom vårdplatser saknas stannar flödet upp på akutmottagningar. I sociala medier rapporteras om en mer än dygnslång väntan på akutmottagningar och patienter som placeras i läkarexpeditioner.

Mitt i Stockholm rapporterade om fall där även patienter i behov av intensivvård fick vänta kvar på akuten på Södersjukhuset under

den gångna helgen. I flera regioner som Uppsala, Stockholm och Halland har undantag införts vid kritisk personalbrist för personal att arbeta trots bekräftat covidsmitta i samma hushåll, vilket strider mot karantänsreglerna.

De omedelbara orsakerna till den ökade belastningen är både smittspridningen av covid-19 och av andra infektionssjukdomar i befolkningen, samtidigt som fler bland personalen är sjuka. Folkhälsomyndigheten räknar med att toppen av smittspridningen nås denna vecka.

Med tanke på skolstarten och att många är tillbaka till jobbet är det dock tveksamt.

Snart två år av pandemi där vårdpersonal har arbetat hårt för att hålla uppe vården har lämnat många utslitna. Samtidigt har åtgärderna att substantiellt förändra läget inom vården uteblivit. Att bara inpränta att ”hålla ut” till kur-

van vänder neråt kan inte ses som annat än tomt prat.

Snarare förstärks bilden av en sjukvård i permanent kris, vilket gräsrotsuppror som En annan vård är möjligt, Sjukvårdupproret med flera länge har larmat om. Barnmorskeupproret i Stockholm har under hösten gjort det tydligt att det krävs satsningar i grunden.

Det är regionstyret som har ansvar för sjukvården, som åren innan pandemin främst präglades av åtstramningar vilka orsakade vårdplatsbrist och en ohållbar arbetsmiljö. Trots att enorma resurser har satsats på sjukvården och lett till ekonomiskt överskott i regionerna för 2020 är läget idag inte förbättrat, utan vi har fortsatt en slimmad vård som saknar marginaler.

Det krävs fortsatta protester likt barnmorskeupproret för en offentligt planerad hälso- och sjukvård efter behov. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

lastningen även på vårdcentralerna utöver slutenvården.

Lösningarna på krisen är ännu mer övertid och dubbelpass för personal samt överbeläggningar på befintliga avdelningar.

I P4 Västernorrland den 10 januari ger sjuksköterskan Charlotta Lohman på akutmottagningen i Sundsvalls sjukhus en bild av det allvarliga läget: – Varenda avdelning på sjukhuset är överbelagd och vi har ingen mat att erbjuda patienterna så det är bara tok.

Foto: Oscar Segerström

Vården är sträckt till bristningsgränsen

Besök socialisterna.org eller e-posta till rs@socialisterna. org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.