Skånes landskap i förändring - provläs

Page 1

Foto: Sven Persson, H & G Weimarck Text: Per Blomberg




Omslagsbild: Hovdalafältet, Hässleholm

Skånes landskap i förändring © 2013 Swelo Mediaproduktion AB Foto: Sven Persson, H & G Weimarck, Frida Persson och IBL Historiska Text: Per Blomberg Grafisk form och original: Louise Persson/www.swelo.se Repro: Sven Persson/www.swelo.se Tryck: Litografen i Vinslöv AB Papper: Arctic Matt. Ett miljöcertifierat papper enligt FSC och Svanenmärkt. Förlag: Swelo Mediaproduktion AB/www.swelo.se ISBN: 978-91-637-3873-9


Skånes landskap i förändring

Foto: Sven Persson, H & G Weimarck Text: Per Blomberg



Skåne – då och nu Skåne är ett varierat landskap. Det är det enda landskapet som erbjuder kust i tre väderstreck. Men i Skåne finns också böljande rapsfält, djupa skogar, branta klippstup och vidsträckta slätter. Och här finns också djur- och växtarter som är unika i Sverige. I Skåne finns den största artrikedomen, men också flest hotade arter. Det är viktigt att den variationsrika naturen bevaras samt att den biologiska mångfalden skyddas. Frågorna kring hur vi använder det skånska landskapet är ständigt aktuella. Vi behöver bland annat ta hänsyn till att Skåne har bland den bästa åkermarken i världen, samtidigt som vi behöver beakta att Skånes befolkning växer och att exploateringstrycket därför är högt. Länsstyrelsen i Skåne arbetar bland annat med att vårda det vackra skånska landskapet. Detta arbetet är viktigt för att värna och synliggöra landskapets värden, men också för att bevara värdefulla naturmiljöer. Det innebär bland annat att Länsstyrelsen bildar och sköter naturreservat. I Skåne finns det många naturreservat – över 250 stycken. Naturreservaten är viktiga eftersom värdefull natur får ett långsiktigt skydd som innebär att naturen bevaras till framtida generationer. För det skånska landskapet förändras ständigt över tid. Framförallt är det människan som står bakom dessa förändringar, men ibland också betande djur, väder och vind. För drygt 60 år sedan dokumenterade professor Henning Weimarck och hans son Gunnar det skånska landskapet. Nu har ett urval av dessa platser återbesökts av fotografen Sven Persson. Tack vare dessa vackra bilder kan vi tydligt se hur det skånska landskapet har förändrats under dessa 60 år. Bilderna i denna bok är en njutning för ögat. Låt tidsresan börja. Malmö den 3 september 2013

Margareta Pålsson Landshövding i Skåne


Bäcken mot Lillsjön, Vittsjö 2013-05-14 / 1954-07-09


Kjugekull, Kristianstad 1953-07-06 / 2013-05-18


Osby samhälle från sydöst, 1953-05-01


2013-05-14


Utsikt från Björnekulla klint intill Åstorps samhälle 1953-06-17


2013-04-17



Innehåll Skåne – då och nu H & G Weimarck – Professorerna i Botanik Persson & Blomberg – 60 år senare Ängs- och hagmarkslandskapet – Mulens marker Åkerlandskapet – Under plogen Skogslandskapet – Ståtliga stammar Kustlandskapet – Sött möter salt Kommunikationslandskapet – Fasta förbindelser Upplevelselandskapet – Något för alla Framtidslandskapet – Vad hände sen? Statistik Register Karta

3 12 20 28 56 82 108 126 154 180 182 184 185

Det skånska landskapet förenar kontinenten med övriga Skandinavien. Vid Haväng på Österlen får man nästan en sydeuropeisk känsla med hedarna och den rika floran, lövskogsdungarna och de många fornlämningarna.


H & G Weimarck

Professorerna i Botanik Det är en grå och mulen januaridag då Sven och jag åker bil upp till Askim utanför Göteborg. Vi är på väg att träffa Gunnar Weimarck för att få veta mer om en unik bildskatt som finns bevarad i några relativt okända arkivskåp i Lund och Malmö. Bildskatten ger en fantastisk insikt i hur det Skånska landskapet såg ut på 1950-talet och omfattar över tusen bilder i mellanformat från alla Skånes delar. Det är vår önskan att denna bildskatt skall komma fler till del och därmed också öka kunskapen om de landskapsförändringar som skett under de senaste 60 åren i Skåne.

Allt började omkring år 1950. Då var intresset för naturvård och landskapsvård fortfarande sin linda och frågorna drevs främst av Skånes naturskyddsförening (nuvarande Naturskyddsföreningen i Skåne) och Skånes hembygdsförbund. Sverige hade klarat sig relativt helskinnat från andra världskriget som förött stora delar av övriga Europa. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen hade ännu inte fått den fart som på 1960- och 1970-talen kom att påverka landskapet i stor utsträckning. De förändringar som börjat synas i form av sten- och grustäkter, fritidsbebyggelse, granplanteringar och nedskräpning oroade dock den tidens natur- och landskapsvårdare. En av de mer engagerade naturvårdarna i Skåne vid denna tid var professorn i botanik vid Lunds universitet, Henning Weimarck, Gunnar Weimarcks pappa. Henning fick sin tjänst 1950 och var inriktad på Skånes flora i sin forskning. Han var egentligen först intresserad av sydafrikansk botanik, och hade deltagit i en forskningsresa till Sydafrika 1930-31, men kriget hade hindrat fortsatta resor. Henning var tidigt engagerad i Skånes naturskyddsförening och 1950 blev han invald i styrelsen och ordförande i dess arbetsutskott som utförde mycket av det praktiska arbetet i föreningen. Tanken väcktes i början av 1950-talet att dokumentera det skånska landskapet och göra en sammanställning av vilka skyddsvärda miljöer som fanns. Resurser till ett sådant omfattande arbete saknades, men 1953 skedde något oväntat: en stor privat donation gjordes av en anonym givare till ett tvådelat projekt. Dels skulle naturvärden dokumenteras genom Skånes Naturskyddsförenings försorg och dels skulle kulturhistoriskt värdefulla byggnader dokumenteras genom Skånes hembygdsförbunds arbete.

12

PROFESSORERNA I BOTANIK


t.v. Henning Weimarck, 1950-talet Henning Weimarck är en av de personer som haft störst betydelse för naturvård och landskapsvård i Skåne under 1900-talet. Han disputerade 1934 och blev professor i botanik i Lund 1950 och samtidigt invald i Skånes naturskyddsförenings styrelse samt ordförande i dess arbetsutskott. Utifrån dessa båda organisationer medverkade Henning till att öka kunskapen om landskapet och naturen samt skydda flera av de finaste områdena. År 1967 blev Henning invald i Kungliga vetenskapsakademin, två år innan han gick i pension. t.h. Munkarps kyrka, Höör 1953-03-21 Kyrkan i Munkarp ligger väl synlig i landskapet uppe på sandåsen, men grustaget har ätit sig oroväckande nära. Kvarvarande delar av rullstensåsen skyddades senare som naturreservat. I nederkant syns den stenlagda landsvägen och den Volvo PV som Weimarcks åkte runt i Skåne med. På denna tid var mindre än 20 procent av de allmänna vägarna i Skåne hårdgjorda och merparten med gatsten. PROFESSORERNA I BOTANIK

13


Det blev Henning som tog tag i naturvårdsdelen och ambitionerna var höga från början. Man hade förhoppningen att vara klara inom något eller några år. Det visade sig ta betydligt längre tid innan hela Skåne var genomsökt och dokumenterat. För att kunna dokumentera naturmiljöer och landskap användes den kamerautrustning som nyligen köpts in till Botaniska institutionen vid Lunds universitet. Det var en Hasselblad 1600 F som senare ersattes av 1000 F med tillbehör, två extra magasin, ett rejält stativ, ett normalobjektiv, ett hemmabyggt kort teleobjektiv, mellanringar samt en Hasselblad Super Wide, som är ett kamerahus med fast vidvinkelobjektiv. Totalt vägde utrustningen drygt 18 kilogram.

blivit botaniker. Gunnar var föreståndare för Göteborgs botaniska trädgård från 1983 fram till sin pensionering 2001. Faktiskt en tjänst som även hans far också hade en kort period i slutet av 1940-talet innan han blev professor i Lund. Ett viktigt arbete som Henning påbörjade och som Gunnar avslutade var mastodontverket Atlas över Skånes flora. Inventeringen hade påbörjats redan 1938 och avslutades först 1972. Det omfattande materialet sammanställdes med Hennings kartor men Gunnars texter och foton och var färdigt 1985. Vi sätter oss ner och pratar en lång stund om Henning och Gunnars många olika projekt, olika resor de gjorde och om deras yrkesliv.

När Sven och jag anländer till den Weimarckska villan i Askim blir vi väl mottagna av Gunnar och hans fru Anna. Det omfattande biblioteket vittnar om att sonen följt i sin fars fotspår och

Gunnar Weimarck, Askim 2013-01-12 Gunnar Weimarck var med sin far Henning på nästan alla fotoutflykter i Skåne under 1950-talet. Det var ofta Gunnar som tog bilderna och det fotografiska intresset har fortsatt. Bland annat kan vi se detta i ”Atlas över Skånes flora” där Gunnar bidragit med flertalet bilder. Gunnar delade Hennings botaniska intresse och valde samma yrkesbana. Från 1983 fram till sin pensionering 2001 var Gunnar föreståndare för Göteborgs botaniska trädgård.

14

PROFESSORERNA I BOTANIK


Gunnar Weimarck, Yngsjö, Kristianstad 1957-07-05 Gunnar står med ljusmätaren i det vackra skogsbeklädda dynlandskapet i naturreservatet Gropahålet. Hasselbladskameran Hasselblad 1600F var den kamera som H&G Weimarck började fotodokumentationen av Skåne med 1953. Kameran hade tidigare köpts in till Botaniska institutionen vid Lunds universitet. Tyvärr hade modellen stora tekniska problem och skickades nerpackad i sin originalkartong till Hasselblads verkstad otaliga gånger för reparation. Till slut tröttnade verkstaden på alla reparationer och skickade den nyaste modellen 1000F i utbyte mot den gamla i samma kartong. I stället för en räkning på renoveringskostnaden innehåll lådan ett följebrev där verkstaden ”hoppades på att slippa se denna kartong något mer”.

PROFESSORERNA I BOTANIK

15


16

PROFESSORERNA I BOTANIK


Redan från början 1952 var den då 15-årige sonen, Gunnar Weimarck, med på de bilutfärder som Henning gjorde i Skåne. Gunnar var fotografiskt intresserad, så det blev oftast han som fick trycka av bilderna medan de hjälptes åt att bestämma motiv och Henning stod för planeringen, anteckningar och kartbeskrivningar. Detta förklarar den något kryptiska angivningen på alla foton med H & G Weimarck som fotograf. Fotoresorna utgick från bostaden vid Stora Tomegatan i Lund eller från sommarhuset i Vittsjö som familjen skaffade efter några år. Fordonet, som de åkte runt med i Skåne, var en Volvo PV som skymtar på några av bilderna. Vi frågar Gunnar om han har några särskilda minnen från sina många utflykter i Skåne under 1950-talet. Gunnar minns särskilt en dag då ett väldigt åskmoln närmade sig från norr när de var i Kristianstadstrakten och följde dem hela vägen ner till Sandhammaren. Kontrasten mellan de mörka molnen och solen som sken gav ett fantastiskt ljusspel på landskapsbilderna.

Ett annat minne han har är den prickiga klänning som hans mamma brukade ha när hon var med på utflykterna. Klänningen fick fungera som hjälp vid inställningen av kamerans fokusering. En dråplig episod inträffade vid ett litet ställe i skogen vid Tormestorp. När Gunnar och Henning anlände rusade manspersoner iväg in i skogen bärandes på något tungt. Det skrämda upptåget fick sin förklaring när de boende berättade, att de trodde Weimarcks var grisräknare och det fanns tydligen fler grisar i husen än vad som fanns registrerade. Gunnar berättar också om den anonyme donatorn som gjorde det unika bildarkivet med landskapsbilder från 1950-talet möjligt. Han hette Karl L Larsson och var hovrättsråd och levde ett sparsamt liv som frigjorde ett kapital för donationen. Karl L Larsson blev 1967 häradshövding, men det var inte förrän efter hans bortgång på 1990-talet som hans identitet blev känd för allmänheten. Han kände starkt för skånsk natur- och kulturmiljövård och ville med denna donation bidra till bevarandet av värdena i landskapet.

t.v. Gunhild Weimarck, Sinarpsdalen, Båstad 1957-07-19 På några fotoresor följde även Hennings fru Gunhild med. Hon var också en engagerad forskare och gjorde sin avhandling på svedjebruk i Örkeneds socken kring Lönsboda. Gunhild ombads ofta att bära sin prickiga klänning, då Henning och Gunnar lite skämtsamt, tyckte att den var distinkt att ställa kamerans skärpa emot. t.h. Gunnar Weimarck, 1952 Den unge gymnasisten Gunnar, i tidstypisk fältklädsel, fotograferar blommor med Hasselbladskameran. När projektet med att dokumentera Skånes natur började var Gunnar 15 år gammal. De många resorna runt om i Skåne gjorde att han kom att lära känna Skåne mycket väl.

PROFESSORERNA I BOTANIK

17


Resultatet av fotodokumentationen var klar 1960 och överlämnades i tre exemplar: ett som delades av de båda Länsstyrelserna i Skånelänen, ett till Naturskyddsföreningen i Skåne och ett till respektive kommun. Fotokopiorna är monterade på pappark och noggrant beskrivna med datum och plats samt har sammanfattningar för varje socken med en karta där fotopunkterna är markerade. Kommunernas exemplar har i de flesta fall försvunnit genom kommunsammanslagningar och flera flyttningar. Länsstyrelsen har arkiverat bilderna långt ner i sina källarlokaler, medan Naturskyddsföreningen har arkivet lättillgängligt på sitt

kansli i Lund. Det är mycket spännande att besöka Länsstyrelsen eller Naturskyddsföreningen och dyka ner i de gamla arkivskåpen med de många papparken ordnade sockenvis. Negativen tillföll Naturskyddsföreningen som donerade dessa till Universitetsbiblioteket i Lund på 1990-talet för att de skulle bevaras på ett bra sätt och bli mer tillgängliga för forskare och andra intresserade. Vi tackar Gunnar och Anna för mycket trevliga samtal, en utsökt lunch och deras gästfrihet. I bilen på väg hem till Skåne funderar jag på den pionjärsinsats som Henning och Gunnar gjorde genom att dokumentera det skånska landskapet vid precis rätt tid. Detta var den första omfattande naturvårdsdokumentationen av Skåne. Den saknar motstycke i Sverige, och kom att få betydelse för bevarandet av de finaste platserna i landskapet. Bilderna kommer att leva länge och bli allt viktigare ju längre tiden går.

t.v. Skyltar vid Haväng, Simrishamn 1956-07-11 Reklamskyltar hade börjat dyka upp i landskapet på 1950-talet och landskapsvårdarna upplevde ofta dessa som störande. t.h. Fulltoftaboken, Hörby 1959 År 1953 mätte boken 6.25 meter i omkrets. Boken växte intill skogvaktarbostället på Fulltofta gods fram till 1970-talet och man kan fortfarande se rester av stubben på platsen. Notera trädklättrarna i tidstypisk klädsel.



Persson & Blomberg

60 år senare Sven Persson och jag sitter på Naturskyddsföreningens kansli i Lund och går igenom bildarkivet för att hitta intressanta platser där förändringar har skett som kan berätta om landskapsomvandlingen i Skåne. Vi satt här första gången för fem år sedan då vi planerade den utställning som vi tog fram inför Naturskyddsföreningen i Skånes 100-årsjubileum 2010. Resultatet blev 35 bildpar från olika delar av Skåne. Sven gjorde även en del bildvisningar som var mycket uppskattade. Det är effektfullt att tona över bilderna med 60 års tidsskillnad och se landskapet förändras. Redan då fanns tankarna på att samla bilderna och göra dem tillgängliga för en större publik genom att ge ut en bok. Det dröjde dock till 2013 innan Sven och jag tog tag i saken och fick tillstånd från Naturskyddsföreningen i Skåne och Gunnar Weimarck att använda bildmaterialet i en bok om skånska landskapsförändringar.

Henning och Gunnar Weimarck tog närmare 4000 bilder under dokumentationen av den skånska naturen på 1950-talet. Det tar en stund att gå igenom bilderna och det är lika spännande varje gång att resa tillbaka i tiden. Sven är imponerad av den höga tekniska kvaliteten på materialet och att de har arkiverat fotona så väl. Syftet med projektet var rent dokumentärt, men man kan se att de var mycket intresserade av landskapsfotografering och inspirerade av de stora landskapsfotograferna på den tiden. Dagens landskapsfotografer är inte lika intresserade av det dokumentära fotograferandet, utan är mer ute efter att hitta spännande ljus och speciella färgskiftningar. Det tas mer landskapsbilder idag än någonsin, men kommer vi ha ett lika bra tidsdokument från vår tid som Weimarcks bilder i framtiden?

t.v. Sven Persson & Per Blomberg, Naturskyddsföreningen i Skåne, Lund Weimarcks bildarkiv finns på Naturskyddsföreningens kansli i Lund. Arkivet är indelat enligt 1950-talets kommunindelning. Fotopunkterna är utmarkerade på en fin översiktskarta, vilket underlättade betydligt när återfotograferingen skulle ske. Varje bild har också en beskrivning av plats och tidpunkt. t.h. Färlöv, Kristianstad 2013-05-20 / 1955-06-26 Det är i övertoningen mellan bilderna från 1950-talet och 2013 som skillnaderna blir som tydligast. Att hitta exakt fotograferingsplats är den stora utmaningen i återfotograferingen men också den stora behållningen. 20

60 ÅR SENARE



Det är svårare än man tror att ta en landskapsbild från exakt samma plats som för 60 år sedan. Även om Henning och Gunnar Weimarck var noga med att markera platsen har mycket förändrats i landskapet. Flera intressanta bilder får vi lämna eftersom landskapsförändringarna har varit för stora för att kunna fotograferas igen. Stentäkter har tagit bort utsiktplatser, skymmande skog har vuxit upp, och områden har exploaterats med bebyggelse som gör det omöjligt att orientera sig utifrån gamla landmärken. Det slår mig hur omfattande förändringen av landskapet varit under 60 år. Jag frågar Sven vad han tycker är den största skillnaden mellan dåtidens skånska landskap och dagens. Han svarar att det är polariseringen mellan sydväst och nordöst. Slättlandskapet har blivit allt mer storskaligt och intensivt odlat, medan skogslandskapet sluter sig allt mer i nordöst. Det är i gränstrakterna mellan slätten och skogen som det spännande landskapet finns kvar. Här finns ett landskap med historisk förankring, ängs- och hagmarker, lövskogsdungar och variationen som är så inspirerande för en landskapsfotograf. Sven tycker också att

trafikmiljön har förändrats dramatiskt, från grusvägar med få bilar till ett nätverk med hårt trafikerade huvudleder. Idag är det från bilfönstret som de flesta upplever det skånska landskapet. Själv slås jag främst av den omfattande igenväxningen som skett och förlusten av många fina ängs- och betesmarker. Även de skyddade naturområdena har vuxit igen och med stor sannolikhet har även floran och faunan förändrats. Men det är i vardagslandskapet som förändringarna är mest påtagliga. Det framgår bland annat av Henning och Gunnar Weimarcks andra stora projekt, sammanställningen av Skånes Flora, med inventeringar från 1930-talet fram till 1970-talet, som sedan gjordes om på 1990-talet i regi av Lunds Botaniska Förening. Sven kommenterar att mycket av Skånes skönhet beror på mulens arbete. Utan betesdjur förlorar Skåne mycket av sin skönhet. Jag frågar Sven vad som har varit mest givande med att återfotografera Weimarcks bilder. Han svarar utan tvekan att det är upplevelserna av alla de platser han annars aldrig hade sett. Skåne har fortfarande ett varierat landskap och det är genom omvägarna som man får möjlighet att uppleva mångfalden. Vår diskussion leder in på vad som är vackert och vad som är fult i landskapet. Är det bara subjektiva bedömningar eller finns det generella värden som flertalet av oss delar? Varför finner vi det ålderdomliga landskapet så vackert och de nya inslagen av motorvägar, kraftledningar, mobilmaster och vindkraftverk så störande? Själv känner jag att det finns något tryggt i att kunna läsa landskapets historia, i att betrakta de organiska former som följer landskapets topografi till skillnad från de hårda och raka linjer som de moderna inslagen står för.

Skabersjö, Svedala 1953-07-11 / 2013-04-22 En intressant vy som Sven förväntansfullt såg fram emot att återfotografera, visade sig ha blivit en av många vackra vyer i landskapet som har fått växa igen.

22

60 ÅR SENARE


KAPITELNAMN

000


Vi är rörande eniga om att landskapsbilden är oerhört viktig men får allt för lite utrymme i dagens landskapsplanering. För en landskapsfotograf är detta uppenbart, särskilt om man upplever förändringarna som skett på 60 år. Nästan alla de populära utflyktsmålen i Skåne bygger sina värden på utblickar över landskapet. Hur ofta tas hänsyn till utsikten och inte bara områdets avgränsning vid förändringar? Och hur mycket är inte dessa vyer värda i turistinkomster, välbefinnande och friluftslivsinvesteringar? Och när utsikten växer igen glömmer man bort platsen. Den kan inte ses och därför finns den inte.

fantastiska landskapsvärden och samtidigt en mycket hög levnadsstandard? Genom en medveten politik så klart, där Sverige har valt storskaligheten och rationaliteten samtidigt som mycket av skönheten har gått förlorad. Men stora landskapsvärden finns fortfarande kvar och vi bestämmer gemensamt hur framtidens landskap skall se ut. Återfotograferingen av Weimarcks bilder från 1950-talet ger många viktiga insikter och skapar ett incitament för en angelägen diskussion om landskapsförändringar. En diskussion som vi hoppas kunna bidra med genom att ge ut denna bok.

Efter att ha rest i länder som Norge och Schweiz slås jag av att mycket av landskapets utveckling handlar om politik. Hur kan de fortfarande ha ett levande, småskaligt odlingslandskap med

Åsljungaklippan, Örkelljunga Att hitta tillbaka till exakt samma fotograferingsplats som Weimarcks använde på 1950-talet kräver både förberedelser och rätt teknik. Svens digitala hasselbladskamera går att koppla till datorn där de äldre bilderna finns inskannade. Genom att alternera mellan kamerasökaren och den äldre bilden går det ofta att hitta tillbaka till rätt plats, som här vid Åsljungaklippan i Örkelljunga kommun. ”Assistenten” Chester är ofta med Sven ute och fotograferar.



Röddinge, Fyledalen, Sjöbo 1953-06-15 / 2013-08-25 Flera av de äldre grustäkterna skedde under grundvattennivån och har vattenfyllts när vattnet inte längre pumpas undan. Dessa är idag ofta fina fågellokaler och i flera fall populära badplatser. Under 1960-, 70- och 80-talen var man noga med att återställa landskapsbilden efter brytningsperioden. Under 1990-talet blev det allt mer uppenbart att grustäkterna attraherade en lång rad sällsynta växter och djur som trivs i sandiga och varma miljöer. Idag återställs inte täkterna utan en del får växa igen naturligt eller får fortsatt störning för att exponerade sandbranter skall finnas kvar där de sällsynta organismerna skall kunna leva kvar.

26

60 ÅR SENARE



Ängs- och hagmarkslandskapet

Mulens marker I en lång rad undersökningar har det visat sig, att den traditionella hagmarken eller träd- och buskrika ängsmarken är det landskap som flest människor föredrar. Där finns något djupt rotat i vårt förflutna, en miljö rik på upplevelser och föda med lagom mycket utblickar och skydd. Strävan efter denna miljö återkommer i parker och trädgårdar som efterliknar den halvöppna ängsmarken med sina gräs- och blomstermattor och skyddande buskage och trädgrupper. Och trots att få idag lever nära ängs- och hagmarkerna så upplever vi alla lugn och harmoni när vi får möjlighet att besöka dessa miljöer. Det skånska landskapet var under flera tusen år helt dominerat av betesdjuren och de halvöppna gräsmarker som de skapade med sitt betande och som människan bidrog till att hålla öppet med återkommande röjningar och slåtter för vinterfoder. Redan under Medeltiden hade opåverkad skog nästan helt försvunnit från Skåne och åkermarken var ännu relativt sparsamt förekommande och fanns främst på nuvarande slätter där ängsmarken dominerade. På den tiden var det möjligt att resa på dessa enorma betesmarker kors och tvärs i Skåne utan att passera åkermarker. Det var ett mycket varierat betes- och ängslandskap med skogsdungar, våtmarker, dammar och buskmarker som aldrig plöjts och var tuvigt och delvis stenigt. Här frodades en mångfald av växter och djur som trivs i både öppna landskap och i mer slutna skogsmiljöer. Men med befolkningsökningen minskade ängs- och betesarealen successivt fram till de riktigt stora förändringarna under 1800-talet. Då skedde en skiftesreform som flyttade ut gårdarna från byarna och gynnade omfattande nyodling.

28

MULENS MARKER

t.h. Färlöv, Kristianstad Kring Araslövsjön, Råbelövssjön, Oppmannasjön och Ivösjön finns flera kraftigt blockrika betesmarker bevarade. Det är svårt att bryta stenen och odla upp markerna som därför ofta har mycket lång kontinuitet som betesmark. Även för moderna maskiner är det för kostsamt att ta bort stenblocken så många betesmarker har planterats med granskog. De kvarvarande blockrika betesmarkerna har en mycket artrik flora. Stenblocken skapar variation i torrhet och solinstrålning och bidrar till att marken värms upp tidigt på våren. På stenarna växer många solälskande lavar och mossor. Nästa uppslag: Rörums backar, Simrishamn Det kuperade landskapet sydväst om Rörum är sagolikt vackert i lövsprickningen i maj månad. Här finns många fågelbär (vildkörsbär) och fruktträd som blommar intensivt i kontrast till den skira grönskan på de många olika lövträden. Avsaknaden av moderna räta linjer och enhetliga odlingar eller skogsbestånd är rogivande och ger en historisk förankring i landskapet. Det är en trädgård skapad av betesdjuren och den odlande människan, ett mångbruk med nyttigheter som kanske inte ger maximal avkastning, men förr var förutsättningen för den självhushållande jordbrukaren.


MULENS MARKER

29




46

MULENS MARKER


Sandhamn, Hallands Väderö, Torekov 1953-08-27 / 2013-06-07 Enbusksnåren breder ut sig och när betesdjuren inte längre kommer åt kan lövträd och buskar växa upp i skydd av enbuskarna. När träden väl får fart går sedan igenväxningen snabbt och vi har snart skog där det förut var öppna enefälader.

MULENS MARKER

47


Bäcken mot Lillsjön, Vittsjö 2013-05-14 / 1954-08-04 Förr var fuktängar och slåttermader vanliga i Skåne. Vattendragen förde med sig näringsrikt vatten som svämmade över ängarna och bidrog till hög höproduktion. Idag finns nästan inga fuktängar kvar i Skåne kring vattendragen och på många platser ser det ut som vid Vittsjö med tät björk och alskog. Här som på många andra platser har vattendraget rätats och de kvarvarande meanderslingorna ligger som slingrande dammar i skogslandskapet.

48

MULENS MARKER


MULENS MARKER

49


Allt började i Skåne omkring år 1950. Sverige hade klarat sig relativt helskinnat från andra världskriget som förött stora delar av övriga Europa. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen hade ännu inte riktigt tagit fart, men flera ansenliga förändringar i landskapet började synas, vilket oroade den tidens natur- och landskapsvårdare. En av de mer hängivna vid denna tid, var professorn i botanik vid Lunds universitet, Henning Weimarck. Tillsammans med sin son Gunnar, som då var 15 år, reste han under flera år runt i Skåne för att med kameran skapa ett tidsdokument över det skånska landskapet. Sextio år senare har Sven Persson och Per Blomberg följt i deras fotspår och rest runt för att fotografera om ett urval av dessa platser. Tack vare dessa bilder kan vi nu följa hur dramatiskt det skånska landskapet har förändrats under 60 år. En förändring som fortgår och där det är viktigt att minnas vad som skett för att kunna påverka vad som kommer att ske. Ett fantastiskt tidsdokument om det skånska landskapet i förändring.

Sven Persson, Hässleholm, professionell reklam- och lifestylefotograf. Den stora passionen är dock naturfotografering och då i synnerhet landskapsfotografering. Har tidigare medverkat i böckerna: Gränsland Skåne Nordost (2005) och Slott i Skåne (2007). Sven är medlem i SFF och PhotoNatura. www.svenpersson.se Per Blomberg är utbildad arkitekt och biolog. Han har arbetat med det Skånska landskapet i tjugofem år, och är speciellt intresserad av sambandet mellan naturoch kulturhistoria och hur vi kan åstadskomma en långsiktigt hållbar utveckling i Skåne. Har bland annat medverkat i böckerna: Skånes natur 100 år (2010) och Grönstruktur i Skåne -Strategier för en utvecklad grön struktur (2012). www.ekid.se

Swelo Mediaproduktion AB www.swelo.se 9 789163 738739


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.