Liber 4/2016

HEIDI JERN: Ett öppet sinne har tagit mig långt

USA:S PRESIDENTVAL Det blev en perfekt storm för Trump

TED & KAJ Mårar åpå i sin nya pjäs

.1.

LEDARE

UNG OCH UTBRÄND?

T SUSANNA RAPP chefredaktör

”Någonstans i djungeln av alla krav och måsten glömmer vi kanske bort vad det var vi egentligen vill jobba med, och för.”

o do-listan är kilometerlång och pappershögarna svämmar över. En inre röst påminner om studier, jobb, plikter, mera jobb och studier, försummade familjemedlemmar och vänner - en hög av pusselbitar som ska passa ihop för att man ska klara sig med näsan ovanför ytan. Och även om man klarar sig, räcker det inte riktigt heller längre. Rösten påminner om att vi helst ska vara effektivare, prestera lite mera och kosta mindre också, i enlighet med regeringens masterplan, konkurrenskraftsavtalet. ”Bara jag fixar det här så” och ”det här är bara en stressigare period” har blivit mantran för många unga vuxna.

I takt med att världen har förändrats har också arbetslivet och identitetsbyggandet gjort det. Vi människor är mer än vårt jobb eller vårt yrke. Ändå verkar bilden av kärret, gräftan och Jussi sitta fastetsad i den finländska folksjälen. Flit och resultat värdesätts högt medan vilan, som ibland skulle vara så viktig, skjuts åt sidan. Utmattning har blivit vår generations folksjukdom och det är inte så konstigt, med tanke på vilken press unga utsätts för. För att överhuvudtaget få jobb ska vi knyta kontakter, vara dynamiska och målmedvetna, självsäkra men samtidigt ödmjuka, sticka ut men inte alltför mycket och helst ha mångsidig arbetserfarenhet och trovärdiga, intressanta profiler på sociala media.

Någonstans i djungeln av alla krav och måsten glömmer vi kanske bort vad det var vi egentligen vill jobba med och för. Vi har inte längre tid att reflektera över vad som är viktigt för oss eller vad som gör oss lyckliga. I detta nummer av Liber talar Heidi Jern om hur viktigt det är att hitta ett jobb som man brinner för, och att jobbet har ett syfte som gör att man orkar. Det kan låta som en klyscha, men få av oss kommer att orka hålla upp takten tills vi är i pensionsåldern om jobbet inte känns meningsfullt. Svårare och tyngre perioder kommer det alltid att komma, men jobbet ska inte kännas som en konstant uppförsbacke.

Vissa har redan hittat det rätta jobbet, och behöver bara en andningspaus för att hitta ny inspiration. Andra måste söka sig till nya stigar för att hitta fram, och då kan det ta lite längre. Oavsett vilket jobb man har måste man komma ihåg att ta hand om sig, ha överseende med sig själv och kunna säga nej. Det ska inte vara normalt att folk under 30 år blir utbrända och går in i väggen. Det ska inte vara normalt att känna ständig ångest för allt som man inte har hunnit prestera. Även om man älskar sitt jobb, eller sina studier, kan det inte vara hela livet.

Det är ingen hemlighet att välmående arbetstagare är ett företags eller organisations mest värdefulla tillgång. Välmående påverkar organisationens konkurrenskraft, resultat och rykte. Därför tycker jag att vi alla med gott samvete kan ta det lite lugnare nästa år. Det betyder inte att man ska sluta utveckla sig själv, glömma sina målsättningar eller försoffas. Det betyder att man tar en paus då det behövs och slutar piska sig själv för allt man inte hunnit med. Då hittar vi förhoppningsvis en ny glöd som tar oss vidare på stigen. Vi ska brinna för, inte brinna ut.

.2.

INNEHÅLL no

04/2016

Svensk Ungdoms politikerskola s. 9

2

LEDARE

4

ANSLAGSTAVLAN

6

SU I MEDIA

7

KOLUMN

8

SAMHÄLLE

9

SAMHÄLLE Ungas

10

SAMHÄLLE Storsamlingen 2016

12

VÄRLDEN

Perfekt storm för Trump

15

KOLUMN

Dansa efter USA:s trumpet

16

VÄRLDEN Nya

18

INTERNATIONELLT Imagined

20

SAMHÄLLE

långt

Stormaktspolitik på Storsamlingen s. 10

Andrum Julklappstips i sista minuten tid är här och nu

perspektiv på Ryssland

Öppet sinne har tagit Heidi Jern

Vi ger inte upp om VCS

23

KOLUMN

24

KULTUR Ted

28

VÅGA PÅVERKA SU:s

och Kaj mårar åpå

ter presenterar sig

30

Radicalization

kommunalvalskandida-

VIERASKYNÄ Eero

Manninen: Arvokeskustelua tarvitaan yhteiskunnassamme

Andreas Elfving: Perfekt storm för Trump s. 12

Susanna Rapp Ida Schauman GRAFIKER Lotta Fors OMSLAGSFOTO Mikael Nybacka TRYCKERI KTMP Group MEDVERKANDE Ida Schauman, Charlotta Rosenlöf, Jenny Vilén, Ebby Abramson, Matilda af Hällström, Christoffer Ingo, Theo Sjöblom, Anniina Lius, Eero Manninen NO 4/2016 UPPLAGA 3000st CHEFREDAKTÖR

ANSVARIG UTGIVARE

Ett öppet sinne har tagit mig långt - Heidi Jern s. 20

Simonsgatan 8 A 00100 Helsingfors (09) 693 072 47

Ted och Kaj om vänskap och Pleppo 2 s. 24 .3.

liber@su.fi www.su.fi ISSN 2343-239X

ANSLAGSTAVLAN

3 TIP S

LOTTA FORS Grafiker vid Svensk Ungdom Missade du Leonardo DiCaprios och National Geographics hajpade dokumentär, Before the Flood, när den visades på Youtube gratis? Ingen fara – du kan hyra den på Viaplay för en femma, och det är den värd. Den är informativ, snyggt filmad och medverkar gör självaste Barack Obama, Ban Ki-Moon och Påven.

Om du befinner dig i huvudstadsregionen runt 17-18.12, passa på att besöka Teurastamos julmarknad, med unga designers som säljer sina produkter, värmande glögg och julmat – definitivt julstämning!

Förgyll vardagen och följ Lilla Berlin på Instagram!

Lilla Berlin är en rikssvensk, feministisk seriestrip som humoristiskt beskriver Y-generationens vardag, sociala liv och trender. Om du befinner dig i Stockholm kan du kolla in serien i dagstidningen Metro.

SVENSKA NATTEN-MEDALJ TILL CHRISTOFFER STRANDBERG I ÅR FICK SKÅDESPELAREN ChristofferStrandberg Svensk Ungdoms Svenska natten-medalj. SU ville uppmärksamma hur Strandberg genom sitt arbete med humor inspirerat och engagerat i synnerhet unga i olika samhällsfrågor och i den politiska debatten, – När jag tittar på vilka som tidigare år belönats med Svenska natten-medaljen känner jag mig otroligt hedrad. Tack! Den unga publik jag dagligen möter, i radiosändning, på scenen och på sociala medier ger mig en stark tro på framtiden. Jag har heller ald-

rig varit mer besviken på ”den vuxna världen”. Det är livsviktigt att uppmuntra barn och unga att tänka kritiskt, att tro på sig själva och att respektera varandra, något världens ledare misslyckas med rejält just nu. Mitt i allt allvar är ändå humorn och värmen mina ledstjärnor, sade Strandberg.

Svensk Ungdom har delat ut Svenska natten-medaljen sedan 2003. Medaljen tillkom för att uppmärksamma unga personer, projekt och föreningar som berör unga som gör en insats för det svenska i Finland.

Följ oss på @ SVENSKUNGDOM

Vill du se din bild här?

Använd hashtaggen #SVENSKUNGDOM

i din nästa Instagrampost.

@ ANNASABRAH Fiilisen en jobbhelg ungefär så här. Serving as partyledning med denna guldklimp! #svenskungdom #storsamling #ilovemyjob

.4.

@ SVENSKUNGDOM_RKPNUORET Hälsningar

från @suinyland och @suihelsingfors valvaka! ­ Det blir en spännande natt...

ARKIVHÖRNAN SFP:S EGEN JULTOMTE! Jan-Erik Enestam, tidigare

SFP:s ordförande, fick pryda Svensk Framtids pärmsida för julnumret år 2000. I numret ställs dåvarande SU ordförande Magnus Öster upp i en duell mot Enestam som slutade lyckligt - ingendera krävde den andras avgång! (Libers föregångare, Svensk Framtid nr 7, 2000. Svenska centralarkivet)

PÄRLOR TWEETEN @HILLARY CLINTON

"To all the little girls watching...never doubt that you are valuable and powerful & deserving of every chance & opportunity in the world." @ANNASABRAH

Vi tar det en gång till: Vad frågan än är, är svaret aldrig att stänga in männsikor i övervakande skogsläger.

Hälsar mänsklighetens historia.

PODDEN Polpodden av Susanna Ginman och Anne Suominen för alla politiknördar. Hittas på Yle Areena, hbl.fi och Soundcloud.

NYA KRETSORDFÖRANDE

IDA SCHAUMAN NY ORD­ FÖRANDE FÖR SFP I ÅBO

Både Helsingfors och Österbottens krets har fått nya kretsordförande i höst. SU i Helsingfors leds numera av Matilda af Hällström och Österbottens krets av Ida-Maria Skytte. Grattis till båda och stort tack till de tidigare kretsordförandena Emma Tcheng och Antonia Prinsén. Henrik Wickström fortsätter leda SU i Nyland och Elis Henell SU i Åboland.

SU:s förbundsordförande Ida Schauman kommer från och med årsskiftet också att leda SFP i Åbo.

– Målet för SFP i Åbo är att göra partiet till en tyngre röst i Åbopolitiken. Först och främst kommer kommunalvalet, där SFP:s mål är att få ett fjärde mandat. Genom ett mandat till i fullmäktige kan vi stärka vår roll i politiken, och det behövs när staden under kommande period kommer att gå igenom stora förändringar på grund av landskapsreformen. Det finns flera frågor som enbart SFP bevakar inom Åbos politik. Jag är tacksam över förtroendet att få leda Åbos SFP i den här processen, sade den nyvalda ordföranden.

TIDNINGEN Economists nummer efter valet. Bästa analyserna om vad valet av Trump kan leda till.

BLOGGEN Uuninpankkopoika (på finska). Knivskarp samhällsanalys av juristen Saku Timonen. Hittas på: www. image.fi/uuninpankkopoika-saku-timonen SKIVAN Dansa in det nya året till The Weeknds nya skiva Starboy.

Medverkar gör bland annat Daft Punk och Lana del Ray. "I feel it coming" är den absoluta favoritlåten, i samma stil som "Get Lucky".

SIFFRAN

JIMMY NYLUND INVALD I FSF STYRELSE

83,3

SU- och LSK-aktiva Jimmy Nylund har valts till styrelsemedlem i Finlands studentkårers förbund (FSF). Jimmy sitter för tillfället i Aalto-universitetets studentkår AUS, han är ordförande för Liberala Studerande LSK:s lokalavdelning i Helsingfors och har lång erfarenhet av dylika uppdrag. Han är den första LSK-medlemmen som blivit invald i FSF:s styrelse. Stort grattis Jimmy!

Så många procent är kvinnors lön i medeltal av männens.

Under fjolåret ökade lönegapet mellan kvinnor och män.

SU vill jobba för att motverka könsbundna mönster i arbetslivet och för att kvinnors arbete börjar värderas högre

.5.

SU I MEDIA

ILKKA 2 /11/16

VOIKO PERUSTUSLAKIA VÄLTELLÄ SULKEMALLA KORVANSA? KANSANEDUSTAJA ANTTI KURVINEN

(kesk.) syytti RKP:tä pelottelutaktiikasta (Svenska Yle 30.10.) päivystyskysymyksessä väittäen kansalaisprotestien olleen puolueen kannatuksen pönkittämistä, vaikka oikeasti kyse oli puolue- ja kielirajoista riippumattomasta, tavallisten kansalaisten esittämästä huolesta omasta tulevaisuudestaan.

Tämä osoittaa jo itsessään Kurvisen tietämättömyyden todellisuudesta toisella puolen kielirajaa, joka kulkee hänen kotipaikkakuntansa länsireunalla.

Jopa Vesa-Matti Saarakkala (ps.) sanoi protestien olleen välttämättömiä.

Artikkelissa Kurvinen neuvoi meitä pohjalaisia vaikenemaan kieliasioista, sillä muutoin ”kaikki muut sulkevat korvansa meiltä”. On pöyristyttävää, kuinka kansanedustaja voi todella suhtautua näin välinpitämättömästi kansalaisten yhdenvertaiseen kohteluun.

Nyt kansalaisia ollaan perustuslain vastaisesti jaottelemassa ykkös- ja kakkosluokkaan paitsi heidän asuinpaikkansa, niin myös äidinkielen perusteella.

Asia ei ole mielipidekysymys. Siten kieliasiat ovat kansanliikkeessämme samanarvoisia kuin ne muutkin asiat,

VN 23/11/16 "SE VALET SOM EN MÖJLIGHET" KOMMUNALPOLITIKEN GER VÄLDIGT MYCKET, sä-

joita Kurvinen käski pitämään esillä, jottemme ”menettäisi uskottavuuttamme”.

Meillä Pohjanmaalla on kukoistava elinkeinoelämä, toimivat korkeakoulut ja hyvä väestönkasvu. Itseään ruokkiva sairaalan alasajokierre voi aiheuttaa arvaamattomia vaikutuksia alueen kehitykselle. Tämän Kurvinen tuntuu sivuuttaneen yhdessä muun hallituksen kanssa täysin – korvansa sulkemalla?

Meidän nähdäksemme kyse on nyt todellisuuden pakoilusta ja asioiden lakaisemisesta maton alle. Epämiellyttäviä faktoja ei haluta kuulla, koska omia vasta-argumentteja ei yksinkertaisesti ole. Olemme kiistattomasti saaneet tukea muiltakin puolueilta Vaasan ja Pohjanmaan ulkopuolelta. Todellisuus, jossa oikeasti elämme, on aivan toinen, eikä sitä pääse pakoon korviaan sulkemallakaan. Emme luovuta.

Ida-Maria Skytte, puheenjohtaja Olli Aalto, hallituksen jäsen RKP-nuorten‑ Pohjanmaan piiri Ilkka, 2.11.2016

ger Henrik Wickström som valdes in i fullmäktige som 18-åring.

Henrik Wickström drar smått på smilbanden när han hör att han får agera "nestor". Den benämningen förknippas inte i första hand med den yngsta ledamoten i ett kommunfullmäktige.

Men 22-åringen som nu har fyra fylliga år bakom sig som folkvald har säkert något att dela med sig åt unga personer som kanske fundera på att ställa upp i kommunalvalet.

– Visst är det mycket jag fått vara med om under de här åren, säger Wickström som hösten 2012 valdes in som färsk 18-åring och som också sitter med i kommunstyrelsen och bildningsnämnden.

Henrik Wickström som hör till SFP ställer upp också i vårens kommunalval och han hoppas att fler unga gör samma sak. Han säger att framför allt den pågående landskaps- och hälsovårdsreformen aktualiserar många frågor som berör de yngre generationerna.

– Jag hoppas därför att fler unga ser en möjlighet genom att ställa upp.

Wickström poängterar att det är de yngre generationerna som ska leva längst i de strukturer som kommer att skapas inom de närmaste åren.

Intervju med SU i Nylands kretsordförande Henrik Wickström i Västra Nyland 23.11.2016

VBL 08/11/16

SU ACCEPTERAR INTE ÅLDERSDISKRIMINERING ”SOMMAREN 2015 LYFTE VI från SU upp frå-

gan om legalisering av eutanasi på Svenska Folkpartiets partidag. Frågan väckte debatt och motionen gick nästan igenom. Man såg också klart och tydligt att det inte bara var vi som ville minska på det onödiga lidandet som en del patienter tvingas igenom på dödsbädden. Riksdagsledamot Stefan Wallin har nu lyft upp frågan i form av ett skriftligt spörsmål till riksdagen och 25 riksdagsledamöter från sex olika partier har skrivit under. Frågan är alltså viktig över partigränserna. Medborgarinitiativet har snart nått sina 50000 underskrifter och därmed kommer riksdagen

återigen att få behandla frågan.

Skuthälla skrev också att “Lättvindigt och aningslöst har politikerna hittills tagit i frågan”. Vi hävdar att ingen tar eutanasi lättvindigt eller aningslöst och ska aldrig bli taget så heller. Flera omgångar har eutanasi debatterats och båda sidorna har stått för människans bästa möjliga välmående. Vi kommer inte att sluta kämpa för människors rätt att välja, även om vissa anser oss sakna perspektiv av den enkla orsaken att vi är unga. Från SU:s sida vill vi se en djup diskussion med goda argument för och emot, men någon åldersdiskriminering tolererar vi inte.”

.6.

"Vi kommer inte att sluta kämpa för människors rätt att välja, även om vissa anser oss sakna perspektiv av den enkla orsaken att vi är unga."

Christoffer Ingo Förbundsstyrelsemedlem Svensk Ungdom Michelle Snårbacka Kretsstyrelsemedlem Svensk Ungdom i Österbotten Vasabladet, 23.11.2016

KOLUMN

ANDRUM

J

ulpynten börjar plockas fram. Julgatorna är upplysta. I högtalarna hör man sånger om glädje, tacksamhet och om kärlek. För mig är julen en tid för familj och vänner, för lugn och ro, en tid för att begrunda det gångna året och minnas det som har varit bra och mindre bra. En fråga som alltid dyker upp i mitt huvud under julen är vad jag har gjort för andra under året. Följdfrågan är ofta varför gjorde jag inte mer?

Samtidigt som julmyset inleds och vi är trygga i Finland så pågår det flera kriser och katastrofer ute i världen. Kriget i Syrien och i Irak, jordbävningen i Nepal, krisen i Sydsudan, torkan i Somalia – listan är lång. Det finns många människor som inte är trygga och som inte har familj och vänner nära. Det finns många som skulle behöva den värme och den säkerhet vi så ofta tar för givet. Ändå har Europa valt att vända dessa mänskor ryggen. En socialdemokratisk politiker i Sverige talade om att förändringarna i flyktingpolitiken är nödvändiga för att Sverige behöver ett andrum. I Finland talar president Sauli Niinistö om att vi måste stoppa flyktingströmmarna för att kunna försvara de europeiska värderingarna.

Sverige och Finland, två länder som har varit förebilder i frågor om jämlikhet, öppenhet och medmänsklighet, har nu börjat bygga murar. De som blir på andra sidan ses som ett problem, som ett hot och som en kostnad i statsbudgeten. De kastas vidare som en boll ut i luften, utan att veta om någon kommer att fånga dem. De har ingenstans att ta vägen medan vi tar vårt andrum.

Det upphör aldrig att förvåna mig hur människor kan tycka att de är berättigade till allt de har. Att vi som européer tycker att vi förtjänar vår trygghet, vår service och vårt välstånd – som om vi hade skapat allt själva. Nationalister talar om andra världskriget som om de själva hade riskerat sina liv för tryggheten. Vi kan hjälpa dem som flyr krig, så länge ingen inskränker på våra uppnådda privilegier.

Europa är en av världens rikaste regioner. I dag finns sex procent av världens flyktingar innanför Europas gränser och då kallar vi det en kris. Visst var det en utmanande situation då inflödet av asylsökande hastigt ökade - det förnekar ingen. Men krisen, den är i Syrien, i Irak och på många håll i Afrika - inte i Europa.

Om Europa ville göra allt man kan för flyktingarna så skulle vi aldrig ha förhandlat fram ett avtal med Turkiet som inte tål dagsljus. Då skulle vi ge mera pengar till UNHCR för att hjälpa på plats, istället för att minska på biståndet.

Då skulle vi se till att det finns säkra, lagliga vägar in i Europa istället för staket och beväpnade vakter. Vi gör inte allt vi kan; vi gör precis så mycket - eller litet - vi måste.

När vi runt jul ser tillbaka på det här och kommande år så vill jag att vi ska kunna minnas hur vi som medmänniskor hjälpte och skyddade varandra. Om hur vi som har det bra gjorde allt i vår makt för att hjälpa de som inte har samma lycka. Om hur vi kämpade för att så många som möjligt ska kunna andas och leva tryggt. Inte för att vi skulle få andrum.

.7.

IDA SCHAUMAN Förbundsordförande

” Sverige och Finland, två länder som har varit förebilder i frågor om jämlikhet, öppenhet och medmänsklighet, har nu börjat bygga murar. ”

SAMHÄLLE

Julklappstips i sista minuten TEXT

Susanna Rapp Anniina Lius

ILLUSTRATION

Ska du köpa en julklapp till någon som redan har allt? Vi vet att det ibland kan vara näst intill omöjligt att hitta på den perfekta julklappen, speciellt om du är ute i sista minuten. Men ingen fara, här är SU:s bästa julklappstips på miljövänliga, etiska, plånboksvänliga eller annars bara nyttiga julklappar.

En gåva som gör skillnad Vilka frågor engagerar din kompis? Mänskliga rättigheter, miljöfrågor eller övergivna djur? Du kan skänka en summa i personens namn och ge mottagaren ett fint kort. Flera organisationer erbjuder också gåvor som hjälper dem som har det sämre ställt i utvecklingsländer. Med några tior kan du exempelvis stöda en ungdom att skaffa sig en yrkesutbildning eller köpa en get eller ett fruktträd som ger en familj mer inkomster. När du köper gåvan får du ett kort som du kan överräcka till din kompis. Etiska gåvor kan bland annat köpas på webbsidan för Kyrkans utlandshjälp: www.toisenlainenlahja.fi

Inhemskt, lokalt och nytänkande Före jul ordnas en massa julmarknader med produkter av finländska hantverkare och designers. Varför inte köpa en plansch, en kalender

eller ett smycke och samtidigt stöda en ung designer? Ät- och drickbara julklappar brukar också vara populära, en idé är till exempel öl från ett småbryggeri.

Tid tillsammans Det sägs att det finaste man kan ge bort är sin tid. Bestäm ett datum och tänk ut roliga aktiviteter som ni kan göra tillsammans. Hur skulle det vara med ett museibesök, en hemlagad middag eller en utekväll?

Du behöver inte satsa stora pengar på aktiviteten, det viktigaste är att ni har kul. Barnvaktshjälp, en storstädning eller fönstertvätt är också uppskattat.

Den rätta boken Det är en konst att hitta rätt bok för rätt person, men då bokvalet träffar mitt i prick är det en perfekt present. Till någon likasinnad kan du ge din favoritbok eller en bok som du själv skulle vilja ha. I dessa tider är det också allt viktigare med ny kunskap och bredare perspektiv. Varför inte ge en bok om jämställdhet, populism eller självständiga Finlands hundraåriga historia till någon släkting eller kompis som ännu inte är så insatt.

.8.

Politikerskolans deltagare samlades i Helsingfors för den sista träffen.

Ungas tid är här och nu Jenny Vilén FOTO Fredrik Gräsbeck TEXT

SVENSK UNGDOMS POLITIKERSKOLA ordna-

des för elfte gången i höst i Helsingfors, Vasa och Åbo och samlade nästan 60 unga från hela Svenskfinland. Politikerskolan är en kurs för unga som är intresserade av samhället och vill lära sig mer om olika aktuella frågor. Deltagarna i årets Politikerskola har bland annat diskuterat integrationsfrågor, det amerikanska presidentvalet och Finlands ekonomi. Som avslutning på kursen ordnades en gemensam träff under två dagar i Helsingfors, där deltagarna bland annat fick diskutera internationell påverkan och besöka riksdagen.

VALTER MÅRTENSON, FÖRSTA ÅRETS stude-

rande på gymnasiet i Grankulla, har deltagit i Politikerskolan i Helsingfors.

Han tycker att det bästa är att man via kursen har fått en bredare bild av

många olika delar i samhället. Dessutom har det varit roligt.

– Politikerskolan har varit avslappnad och rolig. Man har velat komma hit varje gång, säger Mårtenson. Även Eva Roslin, Lotta Westerlund och Ronja Englund har deltagit i Politikerskolan i Helsingfors. De studerar på Brändö gymnasium för andra året och kommer från Helsingfors och Sibbo. Englund deltar för andra gången, medan Roslin och Westerlund är med för första gången i år. Tack vare Politikerskolan har de fått veta att unga kan vara med och påverka mycket mer än vad man kanske skulle tro. De tycker att skolorna borde vara mer uppmuntrande i fråga om politisk påverkan.

– Skolorna borde uppmuntra eleverna mera att engagera sig också utanför skolan. Man får inte heller höra så

.9.

mycket om politiska partier i skolan, vilket är något som borde ändras, anser de.

Alla tre kan också tänka sig att i framtiden vara med och påverka samhället på något plan. Johanna Smeds, som har deltagit i Politikerskolan i Vasa, är av samma åsikt. Hon brinner speciellt för jämställdhetsfrågor och utbildning. Johanna studerar på Topeliusgymnasiet i Nykarleby för tredje året och vill studera till läkare efter studenten.

– Under Politikerskolan har intresset för att vara med och påverka vuxit sig starkare. Unga borde vara mer aktivt med och påverka sin omgivning, säger Smeds.

ATT UNGA BORDE VARA MED och

påverka där beslut fattas är något deltagarna i årets Politikerskola är överens om.

Unga är inte bara framtiden, unga är också här och nu.

SAMHÄLLE

^ Det fullsatta evenemanget samlade cirka 60 deltagare till Åbo. ^> Docent Risto Marjomaa höll sin presentation om Kina. Han påpekade att inget annat land, förutom möjligen Nordkorea, skulle kunna lyckas med enbarnspolitik. > SU:s vice ordförande Lisa Palm ledde eftermiddagens paneldebatt. v> På kvällen blev det USA-sitz, toastisarna Christoffer Ingo och Carl-Wilhelm Stenman underhöll deltagarna.

. 10 .

Experter: Kina kan ändra vår världsordning S TO R S A M L I N G E N 2 0 1 6 - T E M A : S TO R M A K T S P O L I T I K

TEXT&FOTO

Susanna Rapp

ÅRETS STORSAMLING handlade

om stormaktspolitik och USA:s presidentval – ett tema som knappast kunde ha varit mer aktuellt. Under förmiddagens session fick publiken höra om stormaktspolitik ur olika perspektiv.

Bland annat diskuterades Rysslands och Kinas roll i maktpolitiken och huruvida vi kommer att se en annorlunda världsordning i framtiden. Kinas roll som en motor för förändring framhävdes under förmiddagens paneldebatt.

Risto Marjomaa, docent och universitetslektor i allmän historia vid Helsingfors universitet, menade att Kina är intresserat av att expandera sin militära styrka, men att landet väntar på att USA ska stiga åt sidan. Marjomaa påpekade att det USA nu håller på med är en omöjlig ekvation i långa loppet. Landet spenderar stora summor på militären, lånar kinesiska pengar och konsumerar kinesiska produkter.

– Kina hoppas på att USA börjar rusta ner, och sedan stiger de fram. Det är mycket smart och de har tid att vänta; de har redan väntat i tiotals år.

UTRIKESPOLITISKA INSTITUTETS forskare Mi-

kael Wigell sade att en nyckelfråga för hur vår världsordning kommer att se ut är hur Kina stiger fram och vilken roll landet tar som stormakt.

– Känner Kina sig som en intressent i det nuvarande systemet och vill landet leva enligt vår världsordning, som

baserar sig på liberalism? Eller anser Kina att systemet är byggt för att skydda USA:s och Europas intressen och vill därför ändra på systemet? Jag tror att de vill ändra på systemet.

Wigell sade att en utmaning är att Kina håller på att bygga upp ett parallellt system och organisationer som kan konkurrera med motsvarande organisationer i västvärlden. Bland annat utvecklar man en bank som ska konkurrera med Världsbanken. En orsak till att Kina inte har setts som ett hot av västvärlden, till skillnad från Ryssland, är att Kina stärker sitt grepp om makten genom ekonomiska medel, inte genom vapenmakt.

– De har gjort det lite under radarn, på ett väldigt smart sätt och med mycket tålamod.

FÖRUTOM KINA diskuterades

även Ryssland. Officer James Mashiri, också känd som den säkerhetspolitiska debattören och bloggaren Somesoturi, fick frågan om hur Ryssland skulle se ut utan presidenten Vladimir Putin. Mashiri påpekade att det finns två synsätt på Putin som ledare. Å ena sidan har han gjort karriär vid KGB, är välutbildad inom det området och har en väldigt solid maktposition, med stöd av personer som har bakgrund inom militären och säkerhetstjänsten. Å andra sidan kan han också ses som en mycket ansvarsfull ledare som prioriterar sitt land och är lojal mot staten i alla lägen.

– Vad Ryssland vill ha är ansvarsfullt ledarskap och det har de fått av Putin.

Putin har också utvecklat organisationerna, militärstyrkan och säkerhets-

. 11 .

organen och format allting till att tjäna statens och människornas intressen.

Enligt Mashiri skulle inte nästa president, hur liberal hen än var, kunna stoppa utvecklingen av de väpnade styrkorna då de är en sak som förenar folket i Ryssland på ett inkluderande sätt.

– Rysslands riktning skulle inte ändras mycket utan Putin.

Wigell sade att vad vi ser i dagens Ryssland är en återupplivning av nationalismen, som har börjat gro redan längre bak i tiden. Liberalerna stod enligt Wigell högt i kurs under 1990-talet, men mycket gick fel vilket fick folket att vända sig mot liberalism.

– Man ansåg att liberalism och demokrati skapade svaghet och dålig ekonomi.

– Putin gjorde en deal med det ryska folket - han ger folket ekonomisk tillväxt och de kräver inga demokratiska rättigheter. Det fungerade tills oljepriset började sjunka på 2010-talet och tillväxten började sjunka. Efter protester ändrade Putin på dealen och riktade istället in sig nationalism. Numera bygger han sin regim på nationalism och antagonism mot väst.

Marjomaa påpeka att Ryssland inte har varit en nationalstat i samma bemärkelse som Finland, utan ett imperium, och kejsarens uppgift har varit att försvara folket.

– I Kina förknippas staten med byråkrati medan den i Ryssland förknippas med en stark ledare. Jag ser inte hur styret kunde förändras, om inte ideologin om vad Ryssland behöver förändras.

VÄRLDEN

Det blev en perfekt storm för Trump

TEXT

Susanna Rapp

FOTO&ILLUSTRATION

Lotta Fors

DEN 9 NOVEMBER vaknade

världen upp till en ny, osäker verklighet. Det som inte skulle vara möjligt hade skett: affärs­mogulen och miljardären Donald Trump hade valts till USA:s president.

USA-experten Andreas Elfving, som jobbar som politisk sekreterare för SFP, var på plats för att bevaka valet för ett projekt organiserat av European Liberal Forum. Liksom många andra experter var han förbluffad över valresultatet.

– Stämningen inför valet var att Hillary Clinton kommer att vinna, kanske till och med klarare än vad opinionsmätningarna visade. Visst fanns det också andra röster som höjdes, som man nu i efterhand förstås kan säga att vi borde ha lyssnat mera till, säger Elfving. Han berättar att det bland annat var en italiensk forskare som projektgruppen träffade i Washington DC som påminde om att Trump-väljare och Brexit-väljare på många sätt liknar varandra.

– Väljare som är skeptiska till “systemet” och tycker att politiken misslyckats är också skeptiska när opinionsinstitut ringer, och svarar i mindre utsträckning än andra. Då finns det en risk att mätningarna inte snappar en viss grupp väljare som går till valurnorna. Det stämde precis nu.

ELFVING SÄGER ATT EN ORSAK till att det gick som det gick är att Clinton var fel kandidat för vår tid. Utanför USA kan det vara svårt att förstå hur impopulär Hillary Clinton verkligen är bland vanliga amerikaner. Överlag är föraktet mot politiker och etablissemanget på en helt annan nivå i USA jämfört med E­uropa. En klar majoritet av befolkningen tycker att politikerna i Washington är värdelösa. Elfving påpekar att Clinton har varit en av de mest synliga amerikanska politikerna sedan 1990-talet.

– Det var fel tid för den typen av kandidat. Till och med bland Clintons anhängare fanns det få som entusiastiskt stöder henne, till skillnad från Barack Obama som nästan avgudas. Visst var hon den första kvinnan att bli nominerad och på så vis historisk, men det fanns inte den entusiasm som skulle ha behövts. Istället fanns det ett stort motstånd.

– Det är också ett resultat av hur kampanjerna förts. Man för mycket negativ kampanj i USA och har gjort det länge. Den här valkampanjen var extremt negativ. Det leder också till att entusiasmen lider och en negativ stämning uppstår.

Clintons kampanj drabbades också av skandaler, såsom avslöjandet om att hon hade använt sin privata e-post som utrikesminister. Skandalen lyftes fram på nytt i strålkastarljuset ännu veckan före valdagen. Elfving säger

. 12 .

att detta bara bekräftade synen på att ­etablissemanget tror att de får spela enligt sina egna regler.

– Det blev en perfekt storm för Trump.

F R Å GA N P Å A L L A S L Ä P PA R är vad som kommer att hända nu. Efter att resultatet klarnade har Trump tagit en mer moderat linje och tagit tillbaka många vallöften, vilket samtidigt har gjort många högerextrema kärnväljare rasande. Som det ser ut i skrivande stund kommer han att skona Parisavtalet och Obamacare. USA kommer inte att dra sig ur Nato, deportera alla papperslösa migranter eller återinföra tortyr. Elfving påpekar att även om Trump skulle vilja uppfylla sina löften, vore det inte så lätt i och med att den amerikanska grundlagen är byggd så att varken den lagstiftande, juridiska eller verkställande makten ska kunna dominera. Presidenten kan driva igenom en del beslut genom så kallade exekutiva order, men då blir beslutet tillfälligt och kan rivas upp av nästa president.

– Trump kan ställa till med en hel del, men det går inte hur enkelt som helst, säger Elfving och tillägger att då republikanerna också har makten i representanthuset, som godkänner budgeten, kan de i praktiken stoppa många initiativ genom att frysa tillgångar.

Däremot finns det mycket oro gällande handelspolitiken. Sagan verkar vara

SAMHÄLLE

. 13 .

VÄRLDEN

USA-experten Andreas Elfving jobbar som politisk sekreterare för SFP.

all både för TTIP-avtalet (Transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar) som förhandlats fram mellan de europeiska länderna och USA, och TPP-avtalet mellan USA och ett flertal asiatiska länder. Däremot stärks positionen för Kina, som hållit sig utanför avtalet och redan tidigare har haft ett starkt grepp om den amerikanska marknaden.

– Frihandeln har fått sig en törn. Vår syn är att vi bara genom frihandel och tillväxt kan lösa de problem som finns, men vi måste inse att vi lever i en annan verklighet nu. Det finns så mycket politiskt motstånd och så mycket mer aptit för protektionism och ekonomisk nationalism.

– För ett litet exportberoende land som Finland är situationen väldigt besvärlig, men för ett land som USA kan det eventuellt kännas lockande.

TRUMP KOMMER ATT SVÄRA presidenteden den 20 januari nästa år, men före det ska han bilda regering och göra upp till 6000 politiska utnämningar. Enligt Elfving är det avgörande hur Trumps regering kommer att se ut. Han tror att det kan vara en utmaning att hitta en

balans mellan de mer extrema och de moderata republikanska krafterna. Tidigare har Trump bland annat utnämnt Stephen Bannon, som lett den högerpopulistiska webbsajten Breitbart, till sin strategichef. Till stabschef utnämndes republikanledaren Reince Priebus, som är etablissemangets favorit.

En positiv aspekt är att möjligheten att nå kompromisser kan vara större nu, enligt Elfving. Den amerikanska politiken präglas av polarisering mellan demokraterna och republikanerna och partierna gör sitt allt för att skjuta ned varandras förslag. Det var exempelvis inte en enda republikan som stödde Barack Obamas sjukvårdsreform Obamacare när förslaget röstades igenom.

– Trump är inte bunden till något visst partis fastslagna ideologi. Han kan vara ganska fri. Men han gillar att vinna. Republikanerna står inte alls bakom hans vallöften och då måste han kompromissa och hitta på sätt att få stöd i båda partierna och segrar i kongressen.

ELFVING SÄGER ATT TRUMPS SEGER visar

att USA inte är unikt eller annorlunda än resten av västvärlden. Missnöjet med

. 14 .

systemet och med politikerna växer sig starkare på alla håll i Europa och nästa år är det möjligt att de högerextrema partierna göra allt större landvinningar i samband med valen i Frankrike, Tyskland och Nederländerna, som alla är viktiga länder för EU. – Också i Finland ser vi fenomen som är unika för finsk politik. Inom Sannfinländarna har vi politiker som är dömda för hets mot folkgrupp, och som fortfarande får sitta kvar inom partiet.

Elfving säger att det kommer att bli tuffa tider fram till nästa EU-val 2019.

– Jag trodde att USA skulle visa vägen ut, att det skulle vara början på att populismen når sin vägs ände. Dessvärre visade sig att vi kanske bara har sett början ännu.

– Vi kan inte längre tänka som vi har gjort tidigare. Det har skett ett skifte i vad man kan säga och vad folk tror på.

Det är ett stort problem för liberaler som traditionellt varit faktapartier, som är väldigt rationella och som också försvarar etablissemanget på många sätt.

Just nu får etablissemanget på käften.

Det finns mycket att göra för att vi ska kunna visa att det vi står för faktiskt är det bättre alternativet.

KOLUMN

DANSA EFTER USA:S TRUMPET

A

tt dansa efter någons pipa är ett gammalt svenskt ordspråk, som betyder att man rättar sig efter någons vilja. Sådana pipor har funnits i verkligheten genom hela världshistorien. Ofta är det mindre länder som tvingas dansa efter stormakternas pipa - till exempel Finland dansade efter den sovjetiska pipan under största delen av efterkrigstiden fram till början av 1990-talet.

Efter USA:s högst överraskande presidentval i början av november har stormaktens pipa ersatts med ett större och ståtligare instrument, trumpeten.

Den har högljutt basunerat för ett antal nationella och internationella förändringar: för byggandet av en mur mot Mexiko, för mera tillåtande vapenlagar, för avbrytandet av Obamacare, för upphävandet av Parisavtalet... Och nu har västvärlden med fasa insett att USA:s medborgare faktiskt fallit för trumpetens medryckande toner och överlåtit Vita husets nyckelknippa till en politiskt oerfaren affärsman och TV-stjärna.

Det råder ingen tvekan om att Donald Trump fick det amerikanska folket på sin sida genom en noggrant upplagd valkampanj. Experter har beskrivit Trumps och Hillary Clintons kampanjer som de smutsigaste i landets historia.

Enligt ett flertal opinionsundersökningar har båda kandidaterna varit mera impopulära i hemlandet än någon annan presidentkandidat någonsin tidigare.

Trots den högst ovanliga kampanjen, eller möjligtvis just tack vare den, vann USA:s nyaste populist valet, och krossade samtidigt demokraternas dröm om att äntligen spräcka det där glastaket.

Genast efter vinsten slog dock Trump på backen och drog tillbaka flera av sina vallöften. Nu ska Obamacare inte längre nedrustas fullständigt och USA:s muslimer ska inte längre registreras. Därmed har den nyvalde presidenten agerat på precis samma sätt som de flesta andra populistiska politiker i västvärlden, som erhållit någon form av inflytande. Vi kan jämföra Trumps läge med Sannfinländarnas - även de lovade flera saker under förra valet som inte blev verklighet efter att de hade intagit en regeringsposition.

Trots detta återstår det faktum att världen mäktigaste man från och med början av nästa år är en affärsman som inte till 100 procent tror på klimatförändringen och som vill att varenda amerikan ska ha rätt att bära vapen. Att Trump dessutom närmat sig Rysslands president har fått flera europeiska ledare att sätta kaffet i vrångstrupen. Nu gäller det en gång för alla för EU att inte blint dansa efter trumpeten - den kommer att försöka basunera högre och gällare än någonsin tidigare. Världens mäktigaste man kommer onekligen att föreslå saker som resten av världen inte kommer att tycka är särskilt lysande - men då gäller det för oss att komma på välfungerande kompromisser, som inte försätter Europa i ett ofördelaktigt läge. Hur det kommer att se ut i praktiken vet ingen - inte förrän i januari nästa år, då Trump officiellt tillsätts som USA:s 45:e president.

Världen står inför stora förändringar, då populism, nationalism och extremism än en gång intar den europeiska scenen. Därför får vi inte låta trumpetens toner styra oss. Vi måste hålla samman och styra skeppet säkert i hamn. Vi måste rycka upp oss och försvara den demokrati och liberalism som vi kunnat stoltsera med sedan krigsslutet. Annars står världen snart inför en ny brand.

. 15 .

THEO SJÖBLOM Utskottsordförande för högskolepolitiska utskottet LSK

"Nu gäller det en gång för alla för EU att inte blint dansa efter trumpeten - den kommer att försöka basunera högre och gällare än någonsin tidigare"

VÄRLDEN

NYA PERSPEKTIV PÅ RYSSLAND Matilda af Hällström, ordförande för SU i Helsingfors, besökte Moskva tillsammans med representanter för andra politiska ungdomsförbund i oktober. Under resan fick de se olika sidor av Ryssland och det blev tydligt att det inte skulle skada om vi finländare hade lite bättre kunskaper om vårt östra grannland.

TEXT

Matilda af Hällström

E

n måndagskväll i oktober samlades sju ungdomar på Helsingfors-Vanda flygplats. Den kommande veckan var ett frågetecken för oss. Vi visste endast lite om vårt program och hade ingen aning om var vi skulle bo.

Några dagar innan hade vi träffat en rysk diplomat i Helsingfors centrum och han hade gett oss våra pass med visum i.

Institutionen Rossotrudnichestvo, som tillhör det ryska utrikesministeriet, hade bjudit oss till Moskva. Institutionen ansvarar för den ryska ”soft power” -politiken och arbetar för att utländska ungdomar ska bekanta sig med Ryssland och rysk politik. I programmet deltog representanter för Vänsterunga, Centerns unga, de Gröna unga och studerandes förbund, Socialdemokratisk ungdom samt som SU:s representant.

Veckans program bestod av kultur, politik och samhällsdebatt. Vi besökte bland annat huvudkontoret för Russia Today, statsduman, klostret i Sergiev Posad och konstgalleriet Tretyakov. Vissa intryck var starkare än andra.

ha blandat sig i en suverän stats angelägenheter genom att tala emot brexit i Storbritannien. Är det så att en grå politiker som Klimov inte kan lösgöra sig och sitt tankesätt ur kalla krigets hårda grepp, eller är det början av en ny era av spända förhållanden mellan öst och väst? Det får tiden får utvisa.

"Vi fick oss en rejäl dos realpolitik då Klimov svarade: Vill ni ha de ryska planen ut ur finskt luftrum, se då till att de baltiska länderna lämnar Nato"

Kalla krigets retorik och realpolitik Det starkaste intrycket fick jag av mötet med Andrei Klimov som är vice ordförande för det utrikespolitiska utskottet i det federala rådet. På förhand bestämde vi oss för att inte hålla tillbaka när det gällde knepiga ämnen.

Vi kom snabbt in på Nato och de ryska jaktplanens kränkningar av finskt luftrum. Vi fick oss en rejäl dos realpolitik då Klimov svarade: ”Vill ni ha de ryska planen ut ur finskt luftrum, se då till att de baltiska länderna lämnar Nato”.

I hans ord ekade kalla krigets retorik då han diskuterade maktkamper och USA och västvärldens försök att införa sina demokratiska värderingar i andra länder till vilket pris som helst. Han anklagade USA:s president Barack Obama för att

Ryska ungdomspolitiker för begränsad politik.

Vår grupp fick också träffa unga politiskt aktiva ryssar under resan. Diskussionen var givande men kändes halvhjärtad. Efter att ha träffat både aktiva studenter och politiskt aktiva blev det tydligt för oss att de unga i Ryssland endast lobbar för en bråkdel av det vi i Finland gör. Under besöket i Duman med ungdomsorganisationernas representanter styrde moderatorn snabbt samtalsämnet till utbildning och kultur efter första Nato-frågan. Svaret på min fråga om hur de politiska ungdomsorganisationerna lobbar för mänskliga rättigheter i Ryssland var i sin tur att de har projekt i

. 16 .

Representanter från fem ungdomsförbund deltog i resan. SU:s Matilda af Hällström som fjärde från höger. Foto: privat

Syrien och Irak, men att unga inte ska ingripa i auktoriteternas verksamhet inom Rysslands gränser. Sedan styrdes samtalet tillbaka till ungdomsfestivaler och kultur. De aktiva upplevde att deras intressesfär var begränsad till det som angick dem direkt, särskilt utbildning.

Vi visade gott exempel och skrattade sinsemellan då representanten för Centerns unga fick förklara regeringens nedskärningar (vi alla andra var ju från oppositionen!). På andra sidan bordet satt Putins partis, Enade Rysslands, representanter åtskilda, två tomma platser ifrån de andra politiskt aktiva unga.

Som representanter för det finländska mångpartisystemet insåg vi snabbt att skillnaderna mellan de finländska partierna är små. När vi befann oss utanför nationsgräns­ erna så satt vi plötsligt och talade för samma saker, vi blev en enad representation för finländsk ungdom.

Vad vet vi om Ryssland?

Under vårt besök till Rysslands statsfinansierade försök till Silicon Valley träffade vi Pekka Viljakainen, en finsk företagare som blivit rådgivare i innovationsfrågor till tunga namn som Medvedev. Han konstaterade att problemet ligger i finländarnas okunskap om Ryssland – ”de kommer som turister och fotograferar skyltar med kyrilliska bokstäver innan de köper rysk sprit och åker hem”. Ryssarna däremot överraskade oss alltid med hur mycket de kunde om Finland. Vi besökte en äldre kvinnas hem där vi fick måla matrojskja-dockor. Hon kunde diskutera finsk arkitektur med oss. En av de unga från det ryska kommunistpartiet frågade om Soldiers of Odin, medan flickan i matbutikens kassa älskade Fazer, och vi hälsades med ett “hyvää päivää” av ordförande för ryska studentrådet. Kunskap är nyckeln till framgång, och när det kommer till finsk-ryska förhållanden tror jag att det inte skulle skada att veta lite mera om vårt östra grannland.

. 17 .

INTERNATIONELLT

INTERNATIONELLT is a new theme in Liber.

These articles are written by writers around the world and concerning current events or their fields of experties.

Imagined Radicalization TEXT

Ebby Abramson

OVER THE PAST THREE YEARS, I

have interviewed ex-terrorists, potential recruits, sympathizers, government officials in counterterrorism agencies, and diplomats. In spite of all I have learned from these interactions, I continue to struggle in answering a pressing question within my field: “Why do certain men and women join terrorist organizations?”

Obviously, explanations vary. Some experts say that terrorists are motivated by a religious ideology to end other religions. Other scholars have argued that terrorism has evolved as a response or reaction to the crimes of Western imperialism and, more recently, to policies of the so-called ‘War on Terror.’ Still others point to economic disparities and marginalization of minorities, and focus instead on how individual experiences shape one’s decision to join a terrorist network.

AS THE DIVERSITY OF EXPLANATIONS above makes clear, there is no single terrorist profile. No matter how hard we try, we cannot pinpoint sleeper agents among our populations. Still, we as scholars continue to seek answers, and forge on asking ex-recruits what motivated

them to join. Surely, we say, someone will provide the grand explanation we need — even though we know deep down that no single thing leads someone to terrorism. As such, it’s vital to treat the rise of terrorism as a gradual — not reactive — process.

Admittedly, some foreign recruits articulate a clear understanding of why they elect to take part in foreign terrorist organizations. They believe they are doing something meaningful, something that solidifies their name in history. In one interview, when I asked about the motivations of an ex-ISIL terrorist, the interviewee responded: “What is greater than making a state?”

"I continue to struggle in answering a pressing question within my field: “Why do certain men and women join terrorist organizations?” . 18 .

MY FIELDWORK HAS YIELDED some

important insights. However, unlike many areas in social sciences, field research is limited in counterterrorism studies.

Although interviews serve as the best source in conducting fieldwork on terrorism, the nature of the subjects interviewed makes it nearly impossible to rely solely on this form of research.

Thus, researchers often depend on secondary analysis of opportunity samples, where data are collected from conveniently available individuals. In other words, researchers gather this data via interviews with one or two ex-combatants or people who have been arrested before leaving the country, and who thus have most likely gone through all sorts of psychological interrogations.

This is a problem. These samples are rarely representative of the population researchers wish to study. This is not usually the fault of researchers, but rather circumstances, including security and access restrictions. If researchers manage to find primary sources, they encounter new challenges, such as providing for the safety and confidentiality concerns of the interviewee.

This research poses problems beyond methodology; it shapes counterterrorism policies with wide-ranging and often self-defeating effects. Indeed, these policies tend to reflect Western interests only. Likewise, governments

Ebby Abramson is a research associate at The Oasis Projects at The New School in New York City.

He is specialized in the impacts of counterterrorism policies on society at large. Photo: private.

measure these policies’ success simply by assessing their impact on the directly visible problem — to disrupt an apparent terror act — not necessarily on the long-term effort. Such an approach inherently disregards historical and contextual analyses that may shed light on the dynamics between the state and individuals, between the state and violent organizations, between individuals and violent organizations and between violent organizations and other social movements.

THE HAZARD OF CONTINUING conventional counter-terrorism policies — policies that are purely attentive to disrupting the immediate threat — is that terrorists will continue to adapt to them, as they have for decades already. Needless to say, the response to sophisticated master plans and surveillance systems and other technological advancements will

only encourage the next generation of terror networks to be so low-tech that even the most sophisticated surveillance system cannot trace them.

As conventional counterterrorism experts get lost in the rabbit hole of enhancing weaponry and means of surveillance, they lose sight of one critical thing: the broader challenge of countering terrorism is not merely a military effort. Indeed, militaristic approaches often view the problem as physical, when the real challenge actually is much more complex. By conceptualizing the problem of terrorism in terms of battle, we fool ourselves into thinking that if we develop more sophisticated arms, we can somehow “win.” Perhaps, then, it would be better to conceptualize terrorism, and methodological approaches to studying it, in terms of preventative care. By working with impacted communities

. 19 .

firsthand, as opposed to isolating them both spatially and discursively, counterterrorism studies students can gain better, more accurate data to guide their studies, gain an increased understanding of the problems facing these communities, and thus devise counterterrorism strategies that do not react, but prevent.

Without these conceptual changes, scholarly discussions on the impact of counterterrorism policies will lead to a dangerous normalization of “coming down hard” on suspected communities. Doing so often undermines the counterterrorism strategy as a whole, as it deepens community distrust and discourages them from cooperating with authorities. This state of mass paranoia becomes a breeding ground for further radicalism, and in turn, leads people to further extremes and proliferates more terrorism than it eradicates.

SAMHÄLLE

. 20 .

ETT ÖPPET SINNE HAR TAGIT HEIDI JERN LÅNGT Man ska inte tro att vissa dörrar automatiskt är stängda bara för att man är finlandssvensk eller från en mindre ort. Det säger vasabördiga Heidi Jern, som har gjort karriär både inom EU-parlamentet och kommissionen och nu jobbar på Google i Stockholm.

TEXT FOTO

Susanna Rapp Mikael Nybacka

J

ern säger att ett öppet sinne och ett intresse för omvärlden kan ta en långt. Det gäller ändå att hitta ett jobb som man brinner för.

– Jobbet kan lätt börja kännas jobbigt men det ska inte behöva vara så. Om man brinner för det man gör är det lättare att motivera sig själv att stiga upp varje dag och spendera största delen av sin vakna tid på jobbet, trots att det inte alltid är en dans på röda rosor. Det är bara med hjälp av en sådan övertygelse och passion som man sedan kan klara av svårare tider.

Jern säger att hon alltid har varit öppen för nya möjligheter och aldrig varit snävt inriktad på vad hon vill jobba med.

Det hon drivs av är att förändra samhället och att det hon jobbar med faktiskt har en inverkan på omvärlden och gör livet bättre för människor.

– Även om jag har haft turen att få göra sådana jobb blir det ibland tyvärr så att strukturerna leder till att man tappar insikten om vad man egentligen jobbar för. Det ska skrivas presentationer hit och dit, och man bollar papper fram och tillbaka utan att det nödvändigtvis blir till någonting. Det skapar onödig frustration.

Efter sex år i EU-korridorerna i Bryssel kände Jern att hon behövde en förändring i sitt eget liv.

– Jobbet i vice kommissionsordförande Jyrki Katainens kabinett var intressant och givande men det fanns ett system som gjorde att det kändes som om jag sprang i en konstant uppförsbacke. När jag väl var på toppen så började allt om igen.

Enligt Jern finns det också en risk att man tappar bort sig själv då man jobbar som rådgivare för politiker väldigt länge.

– Nu har det har varit skönt att få jobba med egna idéer och presentera dem i sitt eget namn.

När möjligheten att studera på toppuniversitetet Yale dök upp visste hon att det var en chans hon inte vill missa. Hon sade upp sig från sitt jobb och flyttade till USA, där hennes man redan befann sig sedan ett år tillbaka.

– Det var inspirerande att läsa en massa kurser och att se hur retoriskt begåvade amerikanerna är. Det var krävande på ett helt annat sätt än vad jag var van vid. Men tiden på Yale fick mig också att inse att jag saknar att jobba. Jag saknade att vara del av något större och ha ett syfte som jag jobbar för varje dag, inte bara för min egen nytta och för att det är roligt, säger Jern.

På Yale insåg Jern också hur viktig kopplingen mellan studier och arbetsliv är. Då hon studerade folkrätt vid Åbo Akademi var det svårt att greppa vilka yrkesmöjligheter det finns då kontaktytan till arbetslivet var svag.

– Det skulle vara fiffigt att i ett tidigt skede, redan kanske i högstadiet eller gymnasiet, ha fokus på hur det är att jobba inom olika branscher och med olika slags jobb. När man sedan söker sig vidare till högre utbildning skulle man ha en mer realistisk bild av vilka arbetsmöjligheter som finns.

Också praktik under studietiden är jättebra.

S

edan maj har Jern jobbat som projektchef på Google i Stockholm. Hon ansvarar för ett nordeuropeiskt projekt som siktar på att få länderna att skapa en miljö som är fungerande och lockande för teknologiföretag och innovativa företag. Länderna får även hjälp med att ta i bruk digitala lösningar på ett så bra sätt som möjligt. Jern säger att hon aldrig drömde om Google under studietiden, utan tänkte att det mest jobbar en massa ingenjörer där.

Men som många andra stora företag har också Google in-

. 21 .

SAMHÄLLE sett att de har en inverkan på samhället och behöver människor som förstår sig på politik och som kan kommunicera med andra länder.

I dagens läge kunde man tro att länder tar emot all hjälp som har att göra med teknologi och digitalisering med öppna armar. Riktigt så enkelt är det ändå inte, enligt Jern. Även om länderna överlag är positivt inställda så avslöjas ofta konservativa uppfattningar när man skrapar på ytan.

– Det är lite tudelat i våra länder. Å ena sidan så har man i Finland och Sverige ett arv av framgångsrika teknologiföretag så som Nokia och Ericsson. De har gjort att vi tror att vi är himla bra på det här. Visst är vi det i viss mån, men när man tittar på utvecklingen i andra delar av världen, särskilt Asien, så är det helt otroligt hur it-företag snabbt kan växa sig helt enorma i Kina och mindre länder som Singapore och Sydkorea. Det finns ett behov av att tänka på framtiden och se till att man fattar rätt beslut här.

Samtidigt kan den ökade digitaliseringen och automatiseringen vara skrämmande för många. Att jobb ändrar karaktär, förflyttas till andra länder eller kanske till och med försvinner väcker motstånd och skepticism.

– Vår poäng är att detta händer oavsett om man är med eller inte. Då är det bättre att i förväg tänka på hur de människor som löper risken att förlora sina jobb ska fortbildas eller får nya möjligheter.

Jern säger att hon själv drömmer om att få skapa något helt eget en vacker dag. Som rådgivare i EU-kommissionen skrev hon tiotals tal både för dåvarande ekonomikommissionär Olli Rehn och Katainen om hur viktigt det är att det finns människor som vågar ta risker och starta företag men också vågar misslyckas och försöka på nytt.

– Jag håller helt med om allt det, men jag har ingen egen erfarenhet av att starta ett företag. Jag hoppas att jag någon dag har en bra idé som jag kan testa och skapa något helt nytt och eget.

I vinter väntar ändå helt andra slags erfarenheter då det i skrivande stund är en månad kvar tills Jern och hennes man ska få sitt första barn.

– Det känns helt otroligt att den här ska växa ännu mer, men jag räknar med att jag får någon kvinnlig urkraft som gör att jag fixar allt, säger Jern och pekar på sin mage.

I

nnan Jern började på Google hann hon jobba inom alla olika EU-institutioner, först som medarbetare för SFP:s före detta europaparlamentariker Carl Haglund och efterträdaren Nils Torvalds och senare som rådgivare för före detta kommissionären Rehn och nuvarande vice ordförande Katainen. Därför kan det vara svårt att tro att hon under studietiden upplevde att EU är lite tråkigt och torrt. Dörren till EU öppnades egentligen av en slump då hon började göra praktik vid Statsrådets EU-sekretariat.

– Jag har alltid tycket att EU är en bra grej men exempelvis under studietiden när vi gick igenom EU-rätt kändes det väldigt komplicerat. Då var det en för stor bit att bita i, säger Jern och tillägger att beslutsprocesserna kanske

aldrig öppnar sig helt om man inte har jobbat inom EU i Bryssel.

Jern påpekar också att trots att EU-politiken ibland kan uppfattas som onödigt trög och byråkratiskt, är det är svårt att göra saker enkelt då man ska hitta lösningar som passar alla EU-länder och de 500 miljoner invånarna som berörs.

– Där jobbar också massvis med helt briljanta människor, som precis som jag, är övertygade om att det är bättre att lösa stora problem tillsammans i stället för att alla länder ska ta sina egna lösningar och det blir kaos.

Däremot tycker hon att det är oroväckande att journalister också i seriösa medier fördummar sina läsare och slarvar med källkritiken i fråga om EU-ärenden. Också nationella politiker som skyller ifrån sig på EU får sig en känga av Jern.

– Inte är det EU som ensam exempelvis förbjuder någonting, det är alla länder tillsammans.

För att EU skulle kännas mer hanterligt tror Jern att det skulle vara bra att spjälka upp informationen i mindre bitar och inte endast koncentrera sig på processen utan vilken inverkan besluten har i långa loppet. En orsak till att EU-ärenden kan kännas svårförståeliga är också jargongen och vissa elitistiska tendenser som kan urskiljas inom institutionerna.

– Det finns en störande tendens att försöka framstå som trovärdig genom att kasta EU-ord omkring sig. Hur ska den vanliga människan i EU-länderna någonsin tycka att EU är intressant om man inte kan kommunicera med vanliga ord vad EU gör och varför?

– Men jag tror aldrig att EU kommer att bli ett superpopulärt projekt för den enskilda människan, och det ska inte behöva vara det. Inte är finländarna heller så medvetna om hur den finska statsförvaltningen fungerar och inte älskar de heller allt som kommer därifrån, säger Jern.

HEIDI JERN ++ Jobbar som projektchef på Google ++ Bor i Stockholm ++ Familj: Man och väntar barn ++ Politices magister med folkrätt som huvudämne ++ Jobbat tidigare som rådgivare för Jyrki Katainen och Olli Rehn i EU-kommissionen, och som medarbetare Calle Haglund och Nils Torvalds i Europaparlamentet. ++ Aktiv i SU:s förbundsstyrelse 2007­— 2009 ++ Hälsningar till SU:s medlemmar: Tänk aldrig för smalt, du har möjlighet att göra precis vad du vill!

Och testa att bo utomlands en tid, det finns så mycket spännande saker och ställen. Man lär känna sig själv och vad som är viktigt för en på ett helt annat sätt.

. 22 .

KOLUMN

VI GER INTE UPP OM VASA CENTRALSJUKHUS

F

inland står inför en av de största och mest omfattande reformerna i landets historia, nämligen landskapsreformen. Om och när den godkänns av riksdagen kommer ”Centerns våta dröm” att bli verklighet.

Då kommer landet att delas in i 18 självstyrande områden och en stor del av besluten och ansvaret, som tidigare har legat i kommunpolitikers händer, kommer att flyttas till landskapsfullmäktige. I samband med reformen försöker man åter driva igenom en, enligt alla sittande riksdagspartier, nödvändig social- och hälsovårdsreform. Planen är att 15 av de 18 självstyrande områdena blir vårdområden, och att de tre övriga områdena organiserar sina social- och hälsovårdstjänster i samarbete med något av de egentliga vårdområdena. Den fullskaliga jourverksamheten koncentreras till 12 sjukhus. De övriga centralsjukhusen får enligt statsrådet nöja sig med en mera begränsad akutmottagning och ”specialiserade tjänster”.

Förslaget kan låta logiskt framför allt i tider då vi behöver spara. Det regeringen väljer att strunta i är dock språket. Det har knappast undgått någon att Vasa Centralsjukhus i Österbotten är ett av sjukhusen som håller på att bli av med den omfattande jouren, medan Seinäjoki i Södra Österbotten får ha kvar sin med fulljour. Detta ställer till oerhört stora problem då det kommer till språket och finlandssvenskars rätt att få service på sitt modersmål. Det är inte svårt att räkna ut att då exempelvis min farmor, som inte kan ett ord mera finska än ”kiitos”, körs till Seinäjoki för vård kommer hon inte att få den på svenska.

I Österbotten har oppositionspartierna, näringslivet, städerna och kommunerna, och framför allt folket gått ihop och visat att man inte låter regeringen nedklassa Vasa Centralsjukhus. Även om man skulle bortse från faktorer som att Österbotten är det landskapet i Finland som drar in mest skattepengar per invånare, och att näringslivet upprepade gånger påpekat vikten av just fulljoursstatus och placeringen av Vasa centralsjukhus, är det helt otroligt hur regeringen förbiser språket.

Det är skrämmande att statsministerpartiet Centern endast verkar bryr sig om de områden där de har starkt fotfäste, så som Södra Österbotten. Samlingspartiet med Petteri Orpo i spetsen bryr sig endast om valfriheten i vården och i det att man kan få in fler nya privata aktörer. Så länge man får det, nickar partiet snällt åt Centern. Sannfinländarna tycks inte ha någon tydlig åsikt, och Soini verkar lita på Sipilä i den här frågan. Och då det kommer till svenskan ställning så ser det ut som om de inte bryr sig ett dugg. Den enda sannfinländska riksdagsledamot som gjorde det heter Maria Tolppanen från Vasa och är numera Socialdemokrat.

Men vi ger inte upp. Svenskfinland har klart och tydligt visat att vi inte går med på denna utgång. SFP, Folktinget, FSD och Österbottens näringsliv kommer att fortsätta kämpa. För att inte tala om de 10 000 personer som i höst demonstrerade på Vasa torg. De fick för övrigt inte ens en notis i Helsingin Sanomat. Tillsammans kommer vi att fortsätta kämpa för att vi också efter vårdreformen har en jämlik vård i hela Finland. Och vi gör det med finsk sisu, för vi finlandssvenskar är också finländare - trots att regeringen inte verkar inse det.

. 23 .

CHRISTOFFER INGO Förbundsstyrelsemedlem

” I Österbotten har oppositionspartierna, näringslivet, städerna och kommunerna, och framför allt folket gått ihop och visat att man inte låter regeringen nedklassa Vasa Centralsjukhus.”

KULTUR

Ted och Kaj har ett okomplicerat förhållande. – Det är en vänskap som vi inte behöver jobba på. Vi är ärliga och uppriktiga och vi synkar, säger Ted.

EN OKOMPLICERAD VÄN­ SKAP SOM MÅRAR ÅPÅ TEXT&FOTO

J

Charlotta Rosenlöf

ag möter Ted Forsström och Kaj Korkea-aho på Wasa teater. Ögonlocken hänger lite lågt på båda två; de har kört sin nya föreställning Pleppo 2: Vi mårar åpå! (ung. “Vi fortsätter som vi alltid gjort”) i litet över en vecka, och dagen innan har de gjort sin första dubbelföreställning. Föreställningen är två och en halv timme lång och en uppföljning av publiksuccén Pleppo live från 2011.

K: Det är full fart och jätteroligt, säger Kaj Korkea-aho, som även är känd som författare och kolumnist.

T: Även om det är tungt och stressigt är det en kul föreställning att göra. Vi har haft bra publik och här känner vi oss alltid så välkomna. Det är en väldigt speciell gemenskap här på teatern, säger Ted Forsström, som även hörs på Radio X3M. Vännerna har varit kompanjoner i Pleppo Toys i mer

än tio år, och mycket har förändrats under årens lopp.

Digitaliseringen har medfört att marknadsföringspotentialen mångdubblats genom sociala media. När Ted & Kaj spelade in Radio Pleppo 2005-2007 var de en av de första poddsändningarna i Norden. Yle var med andra ord en av pionjärerna på området.

K: Trots att det inte fanns några plattformar spreds vårt program via något forum till Sverige, och vi fick ett av de första poddradioprisen som delades ut. Det var samma pris som Alex & Sigge får nuförtiden.

T: Internet var annorlunda på den tiden, vilket innebar att vi kunde utvecklas utan input. Idag skulle man påverkas av gillningar och kommentarer på ett helt annat sätt. Men vi fick ingen respons på något, vi bara måra åpå. Samtidigt är utvecklingen av internet positiv.

. 24 .

K: Men jag kan känna att jag mår dåligt på grund av sociala media. Och senast idag läste jag att det under de sista två månaderna innan presidentvalet i USA spreds mer falska än sanna nyheter via sociala media. Då kan man även ifrågasätta vilka positiva saker internet egentligen bidragit med.

Svenska Yle ger ut den populära podcasten Ted & Kaj, där podduon ofta är samhällskritisk, samtidigt som de erbjuder förenklade och komiska lösningar på vardagsproblem.

K: Målsättningen med podden har alltid varit att den ska vara intressant. Det kan åstadkommas på olika sätt, exempelvis genom att vara rolig eller skapa opinion. Men vi har aldrig haft uttalade politiska ambitioner.

T: Nej, samtidigt som vi har vissa åsikter som vi tycker alla skulle behöva ha. Exempelvis har vi pratat mycket om läsning, vilket vi tycker är viktigt men som tyvärr bara blir sämre bland dagens barn och unga. Vi var båda två läsande pojkar.

T

ed och Kaj berättar att de lever i ett flöde av nyheter och världshändelser. De träffas en gång i veckan och pratar om aktualiteter och saker som intresserar dem.

T: Då blir det så att man engagerar sig och tar ställning, säger Ted. Om jag är en förebild för någon, måste jag ju också utnyttja det för att göra jorden till en bättre plats.. Har man en plattform där man hörs vore det fel om man inte utnyttjade den ens lite.

K: Vi har till exempel haft en livlig samhällsdebatt om äktenskapslagen, något som berör mig personligen och som ligger nära hjärtat. Nu finns det också krafter som försöker torpedera lagen, något jag upplever vara oerhört problematiskt. Delvis är jag för att man ska få protestera genom medborgarinitiativ och ha möjlighet att stoppa det man tycker är en dålig utveckling. Men i det här fallet är det att motarbeta jämlika rättigheter. Och det blir ett demokratiproblem som man konfronteras med allt oftare.

Jag är en av många som gillar Ted och Kajs arbete, och har gjort det sedan succén Mumin visar allt, som är en Muminversion i en ny, mindre barnvänlig tappning. Men jag förundras över att det inte finns fler finlandssvenska komiker, speciellt kvinnliga sådana.

T: Det är jättekonstigt. Det finns starka revytraditioner och i varje revygäng finns det jätteroliga kvinnor som bara borde sätta igång. Det är synd att det inte sker.

K: Man lever heller inte ett ekonomiskt tryggt liv som komiker på svenska i det här landet. Men det finns ändå ett visst publikunderlag, och det skulle finnas en nisch för en kvinna eller grupp kvinnor, så jag är överraskad att det inte kommit ännu.

Vi funderar på om det kan bero på en brist av förebilder, och konkluderar att vi hoppas det sker förändring snart. Något som redan har förändrats under åren Ted och Kaj varit verksamma är Österbotten.

K: Tänk att det ordnades Jeppis Pride! Det skulle inte ha varit möjligt 2001. Men 2014 var det tusentals människor på gatorna och så bra stämning.

Eller är det Ted och Kaj som förändrats?

T: Om man tänker på vår uppväxt så har vi aldrig heller passat in i den stereotypiska österbottniska pojk- och mansrollen. Vi höll inte på och skruvade med mopeder eller tog jaktkortet. Det har också bidragit till ett litet utanförskap redan från starten. Då är det lättare både att observera och ta till sig andra saker, för att man alltid har varit lite sådan.

K: Men man måste komma ihåg att Österbotten är stort och det finns alla möjliga karlar och alla möjliga sätt att se på världen också i Österbotten. Och det såg man kanske inte själv då man var ung och bodde i Pedersöre. Då såg man nästan bara det som gjorde att man hade ångest. I dag ser jag så många fler sidor av Österbotten.

K: Den största orsaken till skillnader mellan Österbotten och Helsingfors är som jag ser det väckelsetron, den kristna tron. Den gör Österbotten både underbart och fruktansvärt.

Någonting i tron och sättet att förhålla sig till livet som tron för med sig gör att Österbotten blomstrar, håller ihop och är sådär redigt som det är. Tron skapar jättestarka och fina gemenskaper och håller ihop folk. I Stan är man ganska ensam på många sätt, både bra och dåliga.

Här inflikar jag att tron inte är lika stark i hela Österbotten. Men ändå delar jag åsikten om den österbottniska gemenskapen och andan som faktiskt är helt unik.

K: Det är intressant att man inom ett så litet område som Svenskfinland fortfarande som vuxen kan upptäck nya sidor.

T: Förhållandet till Österbotten förändras då man ser på det utifrån. Lite som då man flyttade hemifrån, då man hade varit van med att livet alltid har varit på ett visst sätt. Plötsligt inser man att vissa grejer bara är vanliga i Österbotten.

T: Vi mårar åpå! handlar lite om det. Vi är österbottningar men har inte bott i Österbotten på väldigt länge. Men i showen konstaterar vi: man kan välja var man bor men inte varifrån man kommer. Österbottningar kommer vi alltid att vara. Vi tar till oss alla goda egenskaper som Österbotten symboliserar för oss, men de negativa sakerna jobbar vi på.

Man måste på något sätt hitta en kompromiss mellan det österbottniska och det nyländska och hitta sig själv i kompromissen. Och så lever man sitt liv.

J

ag som följt med Ted och Kaj ett bra tag bara måste fråga hemligheten bakom att de som så goda vänner fortsättningsvis inte bara tål att jobba ihop, utan också gör det så väl. Själva säger de att tillit, och att de vet allt om varandra och hur den andre reagerar eller fungerar i olika situationer gör att det lyckas. En annan sak är att de alltid haft samma ambitionsnivå, och aldrig gjort något den ene inte varit helt med på.

K: Vi har ett väldigt okomplicerat förhållande.

T: Det är en vänskap som vi inte behöver jobba på. Vi är ärliga och uppriktiga och vi synkar.

. 25 .

K: Hemligheten till att vi har varit vänner halva livet och egentligen aldrig har haft ett gräl eller blivit trötta på varandra är att Ted är världens mest odramatiska person, han är alltid så lugn och stabil.

T: Det är inte alltid Kaj, men det som är bra är att han är medveten om det.

K: Jag har umgåtts mycket mera med Ted än med mina bröder. Jag har umgåtts mer med Ted än min fästman. Ingen annan relation i mitt liv påminner om det jag har med Ted. T: Jag är introvert och en person som har ett jättestarkt behov också av att vara ensam och inte träffa andra människor. Men det är mycket sällan jag har ett behov av att inte träffa Kaj. Han ska nog ha varit väldigt dramatisk förrän de ska hända.

K: Det är nog det finaste Ted någonsin har sagt om mig.

Det passar bra att avrunda med den kärleksförkla-

ringen, men först vill duon hälsa att Pleppo 2 drar ut på turné i vår och besöker Åbo, Helsingfors och Åland.

K: Det är något vi alltid velat göra, och därför har vi anpassat föreställningen för att kunna ta med den på vägen. Exempelvis är det delvis därför gör vi den som tvåmansshow.

Hur ska det gå med alla kostymbyten då?

T: Vi får hoppas att vi har blivit bättre på det efter sextio föreställningar. Vi har tid att öva. Det finns ju tarra!

K: Och vad gäller det österbottniska konceptet så tror jag nog att man mårar åpå i Öst- och Västnyland och i skärgården också. Väldigt specifika österbottniska dialektord kan behöva ändras, men det är inget problem.

Intervjun avslutas när nästa ska påbörjas; Ted och Kaj är verkligen heta just nu. Följande intervju är för Bloggalan och det visar sig senare att de vinner pris för bästa pod. Gratulerar!

Den nya föreställningen Pleppo 2: Vi mårar åpå! Är en uppföljning av publiksuccén Pleppo live från 2011. Foto: Wasa Teater/Frank A. Unger

. 26 .

VÅGA PÅVERKA

– Jag vill göra de ungas röster hörda och jobba med allting som berör våra unga invånare, säger SU:s kommunalvalskandidat Sara Wikström

"Man behöver inte vänta med att kandidera" Varför vänta med att kandidera om man kan göra det nu. Så tänkte helsingforsbon Sara Wikström när hon bestämde sig för att ställa upp i kommunalvalet nästa vår.

TEXT FOTO

Susanna Rapp Sofia Simonsen

IDÉN FÖDDES DÅ WIKSTRÖMS KOMPIS kon-

taktade henne och övertygade henne om att hon skulle vara en bra kandidat.

– Jag hade inte själv tänkt på saken tidigare, att jag kan ställa upp redan nu.

Men man behöver inte vänta tills man har studerat klart och blivit äldre, det finns också möjligheter för unga att vara med och påverka.

Nu är Wikström peppad på att göra kampanj och säger att hon är med till hundra procent. Hon vill föra fram ungas åsikter och engageras av frågor som berör studenter och hur unga har det i Helsingfors.

– Jag vill göra de ungas röster hörda och jobba med allting som berör våra unga invånare, säger Wikström på Skype från Nylands brigad där hon för tillfället är beväring.

Wikström tog studenten i våras och siktar i framtiden på en karriär inom internationell politik. Intresset för politik väcktes då hon bodde utomlands, först på Cypern när hon var yngre, och i Belgien under gymnasietiden. I Belgien studerade hon vid den Skandinaviska skolan i Bryssel.

WIKSTRÖM BERÄTTAR ATT HON och

hennes klasskamrater ofta hade politiska debatter kring lunchbordet i gymnasiet.

Det kunde handla om allt från feminism till invandrarpolitik och kriserna i Mellanöstern.

– Det fanns så många olika synvinklar och nationaliteter där så det blev mycket diskussion. Ibland kunde debatterna bli lite vilda men det var väldigt intressant att höra vad de an-

. 28 .

dra tycker och jag lärde mig massor av dem. Man märkte att ungdomar också kan och är intresserade och följer med vad som är på gång.

WIKSTRÖM SÄGER ATT HON, även

om hon är målmedveten och vågar stå för sina åsikter, också är bra på att ta hänsyn till hur andra tänker. Hon tror att tiden utomlands har gett henne ett bredare perspektiv på hur världen fungerar.

– Eftersom jag själv har erfarenhet av att vara invandrare så förstår jag hur andra kan uppleva det och hur det är att vara ensam och komma till ett helt nytt land.

– Jag är intresserad av att se hur saker och ting fungerar och hur människor själv kan påverka hur vi har det i våra länder, säger Wikström.

"Bra med nytt blod och nya perspektiv" Åbobon Robert Hasselblatt, 28, är en nykomling inom politiken och Svensk Ungdom men det är inget hinder för att ställa upp i kommunalvalet.

Susanna Rapp FOTO Lotta Fors TEXT

HASSELBLATT SÄGER ATT HAN ÄR REDO att ta in ny kunskap och skapa kontakter.

– Jag tror att det är bra med lite nytt blod och nya perspektiv. Det finns förstås flera andra unga kandidater också men många har ju varit med länge och folk har också lite olika bekantskapskretsar, säger Hasselblatt.

Han väntar ivrigt på vad kandidaturen ska föra med sig och tror att det kommer att bli en rolig process.

– Redan nu har jag träffat en massa helt nya ansikten via SU. HASSELBLATT ÄR FÖDD och uppvuxen i Åbo och känner staden utan och innan. För tillfället jobbar han inom restaurangbranschen. Han säger att det nu gäller att börja sätta in sig i kommunpolitiken och de olika frågorna som berör Åbo.

Själv vill han jobba för bland annat svenska frågor och är också intresserad av stadsplanering och hur exempelvis flygplatsen i Åbo skulle kunna fräschas upp.

– Det ska finnas möjlighet att gå i svensk skola och få service på svenska

men det är också viktigt med exempelvis svenskspråkiga idrottsklubbar. Det finns också många saker som jag förväntar mig att bli mera insatt i under processen.

–Åbo har alltid känts som ett hem och jag tror att jag alltid kommer att återvända, även om jag i framtiden skulle jobba i en annan stad eller i ett annat land. alltid har varit intresserad av politik och möjligheterna att påverka. Intresset för politik går i släkten och Hasselblatt berättar att han fått mycket stöd och uppmuntran av sin farmor. Den sista puffen till att ställa upp kom då han var arbetslös och tänkte att kandidaturen kan vara ett steg mot något nytt.

– Man har förstås möjlighet att påverka om man blir invald men kan också ha inflytande då man är med och jobbar i bakgrundsorganisationen. Det är alltid bättre att vara med och försöka göra en skillnad.

Rober Hasselblatt säger vill jobba för svenska frågor. – Det ska finnas möjlighet att gå i svensk skola och få service på svenska men det är också viktigt med exempelvis svenskspråkiga idrottsklubbar.

HASSELBLATT SÄGER ATT han

. 29 .

VÅGA PÅVERKA! I serien presen-

teras några av SU:s kommunalvalskandidater från olika håll i Svenskfinland. De kan vara erfarna kandidater eller nykomlingar, unga eller snäppet äldre. Det som de alla har gemensamt är att de vill påverka den politik som görs nu.

VIERASKYNÄ

ARVOKESKUSTELUA TARVITAAN YHTEISKUNNASSAMME

S EERO MANNINEN Suomen ylioppilaskuntien liiton pääsihteri

uomen ylioppilaskuntien liitto päätti marraskuun loppupuolella liittokokouksessaan julistautua feministiseksi järjestöksi. Maininta lisättiin arvoihimme osaksi poliittista linjapaperiamme. Keskustelu tuosta ja muistakin arvoistamme oli erittäin hyvää ja kypsää, ja ajattelin kokouksessa ylpeyttä tuntien, että ylioppilaat kykenevät monipuoliseen ja toisia kunnioittavaan arvokeskusteluun.

Jo kokouksen ollessa vielä kesken tapahtui kuitenkin jotain kummallista. Sosiaaliseen mediaan ilmestyi useita kymmeniä haukkumisia ja enemmän tai vähemmän suoria uhkailuviestejä niille liittokokousosallistujille, jotka olivat feminismiä arvona puolustaneet. Puolustajia vähäteltiin ja vaadittiin hiljenemään ja lopettamaan moisten kantojen viljeleminen. Kritiikkiä sai yksittäisten ihmisten lisäksi myös järjestömme yleensäkin.

Jopa ulkoministeri Timo Soini hämmästeli päätöstä plokissaan ja oli iloinen siitä, ettei itse enää opiskele, kun ylioppilasliike tekee tuollaisia valintoja. Toisaalta esimerkiksi Twitterissä artisti Tommy Lindgren asettui julkisesti puolustamaan päätöstä.

Kaikki tapahtunut osoittaa mielestäni kristallinkirkkaasti sen, että päätös oli todella oikea ja tarpeellinen. Feminismiä, tasa-arvoa ja yhdenvertaisuutta on tarpeen puolustaa yhä edelleen Suomessakin, vaikka olemmekin monissa tasa-arvoasioissa maailman kärkimaita. Ääriasenteet ja vihapuhe leviävät Euroopassa ja Suomessa, ja siksi myös nuorten ja opiskelijoiden puheenvuoroja suvaitsevaisuudesta tarvitaan. Sukupuolten

. 30 . . 30 .

välisen tasa-arvon ja suvaitsevaisuuden ei voi katsoa toteutuneen Suomessa, jos sanan feminismi käyttäminen järjestön arvoissa saa aikaan raivoisan vihapuheen vyöryn.

Linjapaperissamme feminismin konteksti on yhdenvertaisuus SYL:n arvona. Toivon, etteivät ihmiset ajattelisi feminismin olevan naisten hyökkäys miehiä vastaan. Feminismi on yhteinen vaatimus siitä, että kaikilla tulisi olla samanlaiset mahdollisuudet ja oikeudet.

Jo vuosikymmenten ajan opiskelijat ovat näyttäneet yhteiskunnalle suuntaa sivistyksen puolustamisessa, kansainvälistymisessä, suvaitsevaisuudessa ja edelläkävijyydessä.

Toivon, että näin on myös jatkossa, sillä yhteiskuntamme ei todellakaan ole valmis.

” Sukupuolten välisen tasa-arvon ja suvaitsevaisuuden ei voi katsoa toteutuneen Suomessa, jos sanan feminismi käyttäminen järjestön arvoissa saa aikaan raivoisan vihapuheen vyöryn.”

. 31 .

. 32 .