Svenskt Fiske nr 4 2015 by Sportfiskarna

En medlemstidning från Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund 4/2015

Stor höstharr i Torne älv URBAN HÖSTGÄDDA ÄVENTYR PÅ EMÅN ÖRINGFISKEVÅRD

Pike Fishing Season Finale! Svartzonker McRubber

(139:-)

119:-

(169:-)

(229:-)

199:-

Frösö Shad och elva andra sköna färger.

Roy Ridbäcks superfärg Jerkolisten. 2-pack.

Zam Z Tail 19 cm

Wolf Creek Skinny Wolf Jr

79:-

Tånglaken, Afrika, Fegis, Solö, PLO, Sunburst, Hoppfull & Valter.

SG Hairy Hat

BFT Betesbox Jerkbait

(179:-)

109:-

Big Fish Tackles rejäla box i 3730-storlek.

(199:-)

169:-

Årets mest hårresande mössa kommer från Savage Gear.

BFT Atlantic Glove

(249:-)

199:-

De mest populära fiskehandskarna. Rekommenderas!

Fantastisk kundservice! Nu har vi 26 000 nöjda webbkunder.

Kolla in våra toppbetyg från Prisjakt och Pricerunner. Strike Pro Pig Shad

(129:-)

89:-

Doggers Blue Tiger. Kolla även in nya Ambulansen.

Mend-it (109:-)

99:-

Räddningen om gäddan trasat sönder ditt favoritgummi.

Spike-it Stinkum Boosta gummibetena - stinker vedervärdigt!

(55:-)

49:-

SG 3D Hybrid Pike 17 cm

(189:-)

159:-

Nytt superhett hybridbete från Savage Gear.

Stockholmsvägen 49, Norrtälje | Tel. 0176-148 89 | www.dogger.se

0771-160 190 svedea.se

En bättre båtförsäkring för sportfiskare Nu lanserar Svedea tillsammans med Sportfiskarna en helt ny båtförsäkring för dig som fiskar från båt. En redan från grunden stabil båtförsäkring har blivit ännu bättre med skydd för trailer, extramotor och fiskeutrustning. Det är också fritt fram för vinterfiske. Läs mer och köp försäkringen på svedea.se/sportfiskarna och hos utvalda båthandlare. Eller ring oss på 0771-160 190 så hjälper vi dig.

PREMIÄR FÖR NYA VOLVO V60 CROSS COUNTRY Upplev Sverige med nya Volvo V60 Cross Country. En bil byggd för våra förhållanden. Med 65 mm ökad markfrigång och rejäla hjul tar den dig tryggt till dagens ﬁskeplats, eller vart du än vill. Dessutom är väghållningen minst lika vass som hos systermodellen Volvo V60. Resultatet är en bil som fungerar precis lika bra på sommartorra kurviga vägar som den gör på en gropig grusväg full av snö. Volvo V60 Cross Country. Pris från ca: 320 000:– Läs mer och bygg din bil på volvocars.se

MADE BY SWEDEN Volvo V60 Cross Country kostar ord pris från ca 320 000:– exkl. lokal utrustning. Bränsleförbrukning vid blandad körning (D3–T5 Aut) 4,2–6,6 liter/100 km. Koldioxidutsläpp CO 2 (D3–T5 Aut) 111–153 g/km. Miljöklass Euro 6b. Bilen på bilden är extrautrustad. När du köper en ny Volvo ingår alltid Volvo Assistans samt vagnskade- och rostskyddsgaranti. Läs mer på volvocars.se.

INNEHÅLL

Hösten 50 – metets andra ålder

Urban höstgädda

En lätt gäddfluga

När hösten kommer stryker gäddan närmare land i födosöket. Den finns kanske i hamnen i din närhet. Henrik Båge visar hur han flugfiskar höstgädda utanför knuten.

En lättdressad gäddfluga som är lämplig i små tjärnar och mindre vattendrag. Vår flugbindarskola visar hur du binder en glittrande mumsbit för lätt utrustning.

Äventyr i Emån

Fiskar man abborre i Emån är löja perfekt bete även om man aldrig kan vara riktigt säker på vad som hugger. Den sägenomspunna och fredade malen blandar sig allt oftare i leken.

34 Stor höstharr i Torne älv

58 Höstfisket har sin tjusning

Två favoriter i fiskelandet

64 Svartmunnad smörbult

64 Öringfiskevård på Öland

80 Storfiskregistret

Projektet Salmoinvade

7 Ledaren

Seatrout at sea

42 Biologen berättar

68 Vattenkraften sabbar ekologin

84 Tävling

22 Från fiskens värld

45 Fiskekrysset

Att fiska på en motorväg

89 Personal

24 Fiskevård & fiskeglädje

46 Ungdom

FISH PASSAGE

90 Fjärsingen

utges av Sportfiskarna – Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund Ansvarig utgivare Anders Karlsson Redaktör Benny Lindgren 0730 - 36 11 00 redaktion@sportfiskarna.se

Annonser Anssi Lehtevä 08-410 80 605 anssi.lehteva@sportfiskarna.se Annonsmanus för nummer 5/2015 skall vara oss tillhanda senast den 15/10 2015. annons@sportfiskarna.se Formgivning Knuts Conny

Omslagsfoto: Jan-Erik Apelgren Utgivningsplan 2015 Februari, april, juni, september och november.

TS-kontrollerad upplaga 2014 var 28 300, en ökning med 1200 per nummer. ISSN 1652-7194

Tryck V-TAB Vimmerby Svenskt Fiske välkomnar bidrag i form av artiklar och foton från läsekretsen.

Sportfiskarnas övriga kontaktuppgifter hittar du på sidan 89

Miljömärkt trycksak 341189

Ledaren Fiskarnas kung Under decennier har Sportfiskarna kämpat för att skydda laxen – för många kungen av fiskar. Hoten har varit, och är, många. Försämrad vattenkvalité i våra vattendrag till följd av utsläpp och försurning ställde till stora problem redan för mer än ett halvt sekel sedan. Flottrensning och vattenkraftsutbyggnad försämrade reproduktionsmöjligheterna. Det vansinniga drivgarnsfisket i Östersjön, i olycklig kombination med M74 höll därefter på att bli spiken i kistan för laxen, i synnerhet Östersjölaxen. Skadorna på våra norrlandsälvar är enorma och kräver fortfarande stora insatser för att reparera. Även i västra och södra Sverige var förödelsen stor, även om gudskelov några initiativ stoppades. Det är ungefär 50 år sedan Sydkraft – ett företag som senare gjort goda insatser i fiskevårdens tjänst – hade planer på att bygga ut Kungsforsen mitt i Mörrum. Det var nära att vi förlorat Sveriges kanske mest besökta symbolplats för laxfiske, där sportfiskarna bara utgör en mindre del av det stora antal människor som kommer för att se och lära sig om hur laxens vandring går till. Tack vare den kampanj som Sportfiskarna drev tillsammans med den legendariska Olle Törnblom blev planerna skrotade för alltid! Nu ser vi istället hur det kraftverk som finns i Svängsta, Marieberg, sjunger sin svanesång.Vi ser att Sportfiskarna tillsammans med både enskilda individer och organisationer når framgång i kampen för att rädda den fisk som på våra breddgrader kanske mer än någon annan symboliserar det mäktiga och fascinerade i livet under ytan. Även om problemen fortfarande finns och hoten är många har allt fler insett att vi måste bedriva ett långsiktigt arbete för att skydda laxen, både på västkusten och i Östersjön. En av dem som engagerat sig mest kraftfullt är Carl XVI Gustav, vår kung. För den som haft förmånen att följa hans arbete i WWF är det uppenbart att vi har en monark som med både kunnighet och entusiasm går in i frågor som gäller naturvård. Laxfrågan är en av de naturvårdsfrågor han har visat särskilt intresse för. Under denna höst kommer det till uttryck i flera evenemang där kungen deltar och också agerar som talare, bland annat ett laxseminarium i Mörrum arrangerat av Sveaskog. Den galakväll till förmån för Laxen på Berns, vars syfte är att dra in nya pengar till arbetet med att skydda laxen måste också nämnas.

Naturligtvis är det centrala för att nå framgång i laxfrågan och de många andra frågor där vi sportfiskare slåss för bättre vattenmiljöer och friskare bestånd att vi kan mobilisera ett brett folkligt och politiskt engagemang. Där spelar du och jag och alla andra medlemmar i vår organisation en stor roll. Att med vänner eller på arbetsplatsen lyfta våra frågor i ett vanligt samtal brukar ge mycket bra respons. Men det är förvisso en styrka att en av frontfigurerna i detta arbete är vår kung. Kungens engagemang och närvaro i dessa frågor har en förunderligt stark effekt på politiker, oavsett partifärg, näringslivsföreträdare och andra makthavare! Men Sverige är ju ingen isolerad ö och även med stöd av vår monark står vi oss slätt om vi inte i flertalet av våra stora frågor kan nå lösningar tillsammans med våra grannar i norra Europa och hela EU. Som bekant är många viktiga fiskerifrågor en del av EU:s gemensamma fiskepolitik. Här krävs alltså att vi i Sportfiskarna samverkar med våra europeiska systerorganisationer och det arbetet har onekligen intensifierats under senare år. Så mycket mer glädjande är det att årets generalförsamling i vår europiska organisation, European Anglers Alliance (EAA) genomförs i Malmö i slutet av september. Här kan vi också illustrera vikten av ett gott samarbete med våra närmaste grannländer, Öresund är ju till exempel ett av de bästa havsfiskevatten vi har och det måste ju skötas i bästa samförstånd med våra danska vänner. Att vi senare i oktober i Göteborg står som värdar för ett särskilt nordiskt möte är en logisk följd av denna strävan efter närmare och effektivt samarbete med våra grannar. Med en starkare position i Sverige och med en bättre samverkan i Norden och Europa kan vi nå mycket långt i vårt spännande arbete med att förbättra situationen i haven och våra inhemska vatten! Malmö september 2015

Joakim Ollén Förbundsordförande

URBAN HÖSTGÄDDA DÄR DU BOR

Urban höstgädda där du bor Det är kallt, det nyper ordentligt i kinderna. Jackans krage viks upp och mössan dras ner ordentligt över öronen medan jag i sakta mak promenerar med flugan i släptåg bakom mig. Vattnets yta på insidan av bryggan ligger blank och lugn. Jag befinner mig i hamnen nedanför där jag bor. Hit brukar jag emellanåt gå för att försöka få de gäddor som på hösten kommer in hit för att äta sig feta av löjor inför vintern. Text, foto och illustration: Henrik Båge

ag alternerar mellan att ”trolla” flugan nära bryggans kant eller att kortkasta in mot bråtet i strandkanten. Just nu fungerar ingenting, gäddorna vill inte ta, inte en snipa syns till. Jag lyfter upp min gula fluga ur vattnet och går längre ut på bryggan. Här attackerade en bättre gädda min fluga för några dagar sedan. Den rusade fram ifrån trädöverhänget bredvid en stor sjunken trädgren. Hela vattnet fylldes av en bild av en stor gädda som krumbuktade med kroppen när den tog flugan. Jag ryckte till hårt av rädsla och drog undan flugan så fisken missade den. Gäddan stirrade ett slag på flugan innan den återigen gav sig på den. Flugan försvann in i gäddans gap. Jag ryckte till igen, det skrapade till och ut kom flugan. Gäddan lämnade en stor virvel på ytan och var sen borta. I förrgår var jag här igen för att testa på den. Den drog bara försiktigt i flugan och gav sen helt fan i den. Flugan kastas in under överhänget, den får sjunka medan jag räknar till fem. Får den tunga flugan sjunka för djupt så fastnar den i bråtet av trädgrenarna som ligger på botten. Jag tar hem tre drag, vilar och drar igen. Inget händer. Flugan landar återigen inne bland grenarna, nu ännu lite längre in. Med beredda och spända händer fiskar jag hem flugan, men inget händer. Kasten läggs i solfjäderform i sök efter fisken. Men den är inte här, eller så är den bara grinig. Flugan lyfts för en kontroll,

den ser fin ut. Den gröngula tubflugan är ungefär tjugo centimeter lång. Den är min klara favorit för gädda här hemma i ”min” hamn. Gäddan har kanske flyttat på sig, jag beger mig ännu längre ut på bryggan. I ytan ser jag mängder av löjor. Flugan landar i en liten vik mellan träden. En stor virvel forsar upp på ytan, löjorna flyr åt alla håll. Återigen rycker jag skrämt till. Jag måste ha överraskat gäddan när den lurade på löjorna. Jag tar hem flugan utan att något händer. Flugan landar längre in i viken och tas hem något snabbare med korta stopp. Den vill inte, skrämde jag iväg den? En skepnad ur djupet Nej, är det den ”stora” så finns den nog kvar. Kastar igen, drar sakta hem linan, kastar igen. Halvvägs hem ser jag en stor skepnad skjuta ut från de skyddande grenarna. Området kring flugan blir grönskimrande, gäddan tar hårt och krummar med kroppen när kroken fäster med ett drag med lindragarhanden. Jag har den. Den rusar kvickt tillbaka in mot bråtet inne i viken. Jag hinner precis springa till mig en bättre vinkel för att parera så inte linan går fast i grenarna. Gäddan går tungt på djupet längs trädkanten. Den ökar takten och rusar ut mot öppet vatten förbi pålen där båtar görs fast i aktern. Även denna rusning lyckas jag parera och

Att ”trolla” flugan längs en brygga kan vara effektivt. Framförallt där det finns en nivåskillnad på bottendjupet. Här står gäddorna i skydd av bryggans skugga och djup. Härifrån bedriver de sin jakt på sina byten som tar skydd bland växtligheten och bråtet som finns i det grundare och något varmare vattnet. Har man tur kan man kanske få se jakten från första parkett.

URBAN HÖSTGÄDDA DÄR DU BOR

får tillbaka gäddan några meter på rätt sida av pålen. Den rusar åt sidan och satsar mot en segelbåt som fortfarande ligger i vattnet. Den viker av och styr in mot bryggan. Jag måste springa till punkten där gäddan for in under bryggan. Spötoppen försvinner ner in under bryggan i sitt försök att stoppa den ”arga” fisken. Den stannar av och går sakta åt sidan och tynger nere på botten. Efter en stund lyckas jag dra den tillbaka mellan bryggpålarna. – Tur, tänker jag samtidigt som gäddan rusar in under bryggan igen. Den här gången blir det svårare då den rusar snett inåt. – Nu kommer den att gå fast i pålarna, tänker jag. Jag spänner allt vad spöet klarar i ett försök att dra fisken tillbaka samma väg den simmade in. Känner att gäddan stöter i en av bryggans pålar, men det fungerar. Den vänder och rusar rakt utåt i en sista ansträngning att försöka ta sig loss. Den kommer upp på ytan för första gången, den plaskar till med stjärten. Det är ingen jätte, men det är den största gäddan jag har fått hittills här nere i hamnen. Om jag nu lyckas få upp den vill säga. Förra året förlorade jag

tre fina gäddor i en liknande fajt som denna. Den här tänker jag inte tappa. Gäddan simmar tungt på djupet in mot trädkanten. Men jag kan hindra den att nå bråtet, den börjar tröttna. Kameraväskan krängs av, kamerabandet hängs kring halsen. Jag lägger mig på mage och sträcker mig ner mot fisken. Den hugger med munnen och vill inte spela med.Vattennivån i sjön är låg och jag får sträcka mig rejält för att nå stålvajern i tafsens slut med vänsterhanden. Försöker jag dra upp den genom att hålla i nylontafsen kommer den säkert att gå av. Får tag i vajern och fisken kan räknas som min. Jag hissar upp gäddan försiktig några centimeter och får in två fingrar på undersidan av gäddans gällock. I gapets tak kan jag se den stora flugan sitta ankrad. Jag reser mig upp, fisken är mycket vacker i teckningen och är i god kondition. Jag lägger ner den försiktigt på den fuktiga bryggan och tar snabbt några bilder. Lyfter upp den igen och lossar flugan med peangen, lägger mig ner på mage igen och lägger försiktigt ner fisken i vattnet samtidigt som jag tar bilder. Gäddan sjunker sakta ner under ytan, kvicknar till och vänder sig och försvinner ner i djupet. – Yes, där satt den.

På hösten kan gäddorna vara slående vackra. Behandla dem med respekt och försiktighet när du släpper dem åter. En peang är ett måste vid gäddfiske.

Gäddor maskerar sig i sin jakt på byte. Ju större möjlighet till bra maskering, desto större gädda, tror jag.

De större gäddorna är få i antal. Här i ”min” hamn är en eller kanske två av trettio av bättre mått.

Emellanåt stannar jag och fiskar mer aktivt genom att dra hem flugan. Kasten placerar jag gärna kring bråten, överhäng samt där det finns bottenvegetation och bytesfiskar.

Fiska gädda där du bor Jag bor nära Västeråsfjärdens östra strand som finns belägen i Mälaren. Här finns ”mina” gäddvatten. Från bryggor, stränder, uddar, vikar, vasskanter och hamnar fiskar jag efter gädda. Ställen som ligger så gott som inne i staden. Ska jag vara ärlig är det väl inte så bra fiske på gädda här, jämfört med de som har möjlighet att fiska från båt i samma vatten. Men det ligger nära och jag kan lätt ta mig ner för att bara fiska en eller två timmar. Snabbt kan jag vara på plats när det är läge för bra fiske. Händer det inget är jag snabbt på jobbet igen. Flugspöet och väskan med kameran, flugorna och flugrullen står ständigt vid dörren på jobbet. Det är framför allt på hösten som jag fiskar gädda. Då är de lättare att komma till tals med samtidigt som de nu är mycket vackra och i bra kondition.

T VÅ FAV O R I T E R I F I S K E L A N D E T

Två favoriter i Fiskelandet Dalsland kallas ibland för ett Sverige i miniatyr och det gäller även fisket. Här finns gott om fisk och fiskevatten, och dessutom kan fisket vara givande – nästan oavsett vilken art man är ute efter. Vi reste dit, med siktet inställt på två finfina primörer – gädda och abborre. Text och foto: Göran Cederberg

fter en sväng ner till trollinghamnen i Sunnanå vid Mellerud viker jag västerut för att följa vattensystemet från Vänern upp till Bengtsfors. Efter en stund kommer jag till akvedukten i Håverud, som gjorde det möjligt att med båt ta sig ända från sjön Östen i västra Värmland ner till Vänern. Det är denna nästan 25 mil långa vattenväg som utgör Dalslands kanal. På en liten slingrande väg passerar jag sjöarna Åklången och Råvarpen, gör ett snabbstopp vid Högsbyn för att kika på hällristningarna och reser vidare genom Dals Långed, kör över Långbroströmmen och kanalslussen och åker sedan längs Laxsjön upp till Bengtsfors. – Vi har haft bra abborrfiske sista tiden och gäddorna har varit på hugget, berättar Tommy när vi möts. Det ser lovande ut, fortsätter han. Vi har flera fina vatten att välja mellan. Tommy Nerstrand har i många år jobbat som fiskeguide på framför allt Vänern, men bor i Bengtsfors och kan därför även vattnen i Dalsland nästan lika bra som sin egen ficka. Med sig har han en gammal fiskekompis – Morgan Forsberg från Strömstad. Den välutrustade trollingbåten hänger på släp efter jeepen, färdig att sjösättas. Tommy är rejält taggad och hans kompis förefaller att vara minst lika fiskesugen, så jag flyttar snabbt över mina prylar till Tommys

Abborren faller gärna för lockande gummibeten.

jeep och hoppar själv in i baksätet. Det är en av de sista dagarna i augusti och Tommy säger att tajmingen är god. Gäddorna har kommit igång igen efter den värsta sommarvärmen och abborrfisket är fortfarande bra. Att det inte är några problem att hitta bra fiskevatten vet jag sedan tidigare besök i området. Bara i Bengtsfors kommun finns flera hundra sjöar plus några forsar och strömmar.

Grova gäddor Det räcker med att titta på en hyfsat detaljerad karta för att förstå hur många sjöar det finns här – och många av dessa kan bjuda på ett riktigt trevligt fiske. De flesta är visserligen små, men det finns framför allt flera rejält stora sjöar – och det är de stora sjöarna som brukar ge bäst fiske.

Inom bekvämt avstånd har vi flera fiskrika vatten att välja mellan. En av dem är Ärtingen, som förutom gädda även innehåller bland annat grov abborre, gös och östersilenöring. Denna relativt näringsrika klarvattensjö ligger bara några kilometer från Bengtfors och ingår i Dalslands kanals sjösystem. En cirka 70 meter lång kanal förbinder Ärtingen med den synnerligen långsmala sjön Lelång, vars södra ände ligger vid Bengtsfors och som också är en fiskrik sjö med riktigt fina bestånd av bland annat både grov gädda och abborre. En annan fin sjö, som också ingår i kanalsystemet är Laxsjön. Denna fiskrika sjö innehåller både grov gädda och fin abborre samt lite öring. Minst en gädda över 15 kilo är tagen här. Även Östra och Västra Silen ingår i vattensystemet och ger med jämna mellanrum från sig grova abborrar och storvuxna gäddor. Vid Gustavsfors kan man ta sig från Lelång till Västra Silen – och vid Krokfors kan man ta sig från Västra Silen till Östra Silen genom en sluss. I ytterligare några sjöar i vattensystemet finns det också gös. Och det är väl just detta som gör området så fantastiskt. Nästan oavsett vilken av de stora sjöarna man befinner sig i, finns det vattenförbindelse med andra sjöar. Att säga att Dalslands kanal är något av pulsådern i detta vattenrika landskap väster om Vänern är alltså ingen överdrift. Kanalsystemet är cirka 24 mil långt, men av dessa utgörs endast en mil av grävda kanaler. Resten är naturliga vatten – en spännande blandning av stora och små sjöar, forsande älvar och korta kanaler som fridfullt slingrar sig fram genom landskapet. Dessutom finns det ju massor av jungfruliga sjöar att upptäcka utanför själva kanalsystemet. Fiskemöjligheterna här är näst intill outtömliga. Med tanke på detta spännande, och på de flesta ställen av människan orörda, vattensystem är det inte svårt att förstå varför så många kanotpaddlare söker sig just hit. Desto svårare att begripa är varför det på Dalslands kanal nästan alltid är fler kanotister än spöfiskare. Vobbler och löja Det finns knappast ett enda vatten i Dalslands kanals sjösystem som inte innehåller gädda och abborre. Tommy har det alltså väl förspänt och det är därför inte så svårt att förstå att han trots jobbet som fiskeguide aldrig verkar tröttna på att fiska. Men så är han ju också en genuint inbiten spöfiskare. – Gädd- och abborrfisket är periodvis bra i alla vatten, säger han när vi kör ut ur Bengtsfors. Han och jag har fiskat ihop några gånger tidigare, så jag vet att sannolikheten för att det skall bli fisk på kroken är stor. Och när han säger att det för tillfället är bra fiske i det ena eller andra vattnet brukar han få rätt. Det känns tryggt och bra. Vi drar snabbt iväg och Tommy styr kosan söderut, mot Billingsfors. – Jag tycker att vi börjar i Laxsjön, säger han med ett brett leende. Det tar inte många minuter innan han kör in på en liten smal grusväg som leder ner till en ramp. Vi lastar över fiskeprylarna från jeepen till båten, som snabbt åker i vattnet. Vi hoppar alla tre ombord, Tommy startar motorn och därefter drar vi direkt ut på sjön. Vid gäddfisket är det i första hand vobblers och stora shadjiggar som gäller, men för säkerhets skull har han även med sig en påse frysta siklöjor.

En vasstandad sjövarg i fint format.

Med hjälp av ekolodet lokaliserar vi heta fiskeplatser.

T VÅ FAV O R I T E R I F I S K E L A N D E T

– Ett superbete vid trollingfiske efter gädda, förtydligar han. Det finns siklöja i alla större sjöar och det är framför allt dem som gäddorna jagar. Och så kan man ju få fin abborre på det. – Plus lax och öring i några av sjöarna. Tommy berättar att det finns lax i både Östra och Västra Silen och i Lelång. Och att det dessutom finns kvar öring av den gamla stammen i mer än tio sjöar. En intressant kombination för alla trollingfiskare. Som om inte detta vore nog så finns det dessutom röding i bland annat Östra Silen – ett bestånd som tyvärr är på nergång. Men just nu är det ju framför allt gädda som vi är ute efter. Måsen försvinner Vi hinner knappt lämna rampen och börja tackla upp redskapen förrän vi upptäcker något mycket besynnerligt. Det är Tommy som ser det först: En mås, som ligger på ytan en bit bort och på ett iögonfallande sätt flaxar med vingarna. Det ser ut som om den kämpar mot något under vattnet. Först tror vi att den kanske fastnat i ett nät, men bara någon halvminut senare syns den inte längre. När vi strax efter passerar platsen är den spårlöst borta. Och den enda rimliga förklaring vi kan komma på är att den måste ha fallit offer för en stor, hungrig gädda. En måsgädda! För visst finns det sådana. I en av sjöarna

i Göteborgstrakten har flera oberoende källor samstämmigt vittnat om detta fenomen – alltså om en storgädda som specialiserat sig på att fånga fiskmåsar och trutar som ligger och guppar på ytan. Den här gäddan, som enligt uppgift skall ha vägt runt 15 kg, fick till och med ett namn: Måsgäddan. Tydligen finns det måsgäddor även i Dalsland, och möjligen även på andra håll i landet. I höjd med Baldersnäs lägger vi ut betena och börjar fiska. Tommy styr med van hand och vet ganska väl var gäddorna brukar jaga. På lodet ser vi då och då tydligt hur stim med småfisk attackeras underifrån av större, jagande fisk. Sannolikt gädda. Men de är svårflirtade. Trots att vi ibland kör rakt igenom vad som på lodet förefaller att vara bytesfisk och jagande gäddor uteblir huggen. Efter några timmars fiske har vi lyckats få några mindre gäddor att falla för frestelsen, men inga av sjöns större exemplar. Kraftfulla rusningar Strax innan solen går ner bakom trädtopparna kommer äntligen ett rejält hugg. Spöet ställer sig i en vacker båge och slirbromsen tjuter när fisken drar ut lina. Meter efter meter! Det är Morgans tur att ta spöet. – Gäddorna här i sjön är starka, säger Tommy och följer fighten med stort intresse. Gäddan kämpar väl och Morgan baxar sakta men säkert in en välgödd och stridbar gädda till båtkanten, där Tommy står beredd med håven.

Gäddan gör ytterligare några mäktiga utras ner mot djupet innan den låter sig håvas – för att strax därefter återutsättas. – Det finns större, men de verkar inte vara på hugget idag, säger Tommy när vi någon timma senare ger upp och åker in mot land. – I morgon prövar vi något annat vatten. – Vilket då, frågar jag? - Vet inte, men jag skall sova på saken, svarar Tommy samtidigt som han lägger till båten vid den skrangliga och för tillfället delvis översvämmade bryggan. Det är högvatten i sjön på grund av allt regnande. Vi packar ihop och åker tillbaka till Bengtsfors. Eftersom Morgan skall upp och jobba dagen efter, så tar vi avsked. – Det finns så många många fina fiskevatten att det faktiskt är svårt att välja, säger Tommy. Storgäddor i Västra Silen, eller grova abborrar i Laxsjön. Eller varför inte Lelång... – Men i morgon tycker jag att vi i första hand satsar på abborrfiske – med god chans att även få gädda på kroken. Lockande risvasar Dagen efter kommer vi iväg redan på morgonen. Till en sjö med namnet Iväg. Den har ett fint abborrfiske och dessutom finns där ganska gott om grova gäddor. Ivägssjön ingår dock inte i Dalslands kanals sjösystem, utan ligger lite för sig själv någon mil strax söder om Bengtsfors.

Det är alltid viktigt att tänka säkerhet vid båtfiske.

Han har nu tagit med sig en mindre båt, som är lättare att sjösätta vid naturramper. För även om kommunen satsat på att bygga ramper i de flesta större sjöar, känns det mer flexibelt att kunna ”slänga” i båten även på andra ställen. Vi sjösätter båten vid en långgrund sandstrand, drar igång utombordaren och ger oss ut för att spinnfiska av grundkanter och grynnor. Ingen trolling idag inte. Förhoppningsvis lyckas vi hitta en risvase. Jakten på de rovrandiga riddarna har börjat. Det är fler båtar ute på sjön, men de är i första hand ute efter gädda. Vi räknar till tre båtar – med två fiskare i varje, som släpfiskar med var sitt spö ute. Alltså den enklaste formen av trollingfiske, men icke desto mindre effektiv för det. Spöfiskarna kommer från Polen. De hyr en stuga vid sjön och har fiskat där i flera dagar. En av dem berättar på knagglig engelska att de har haft bra fiske i stort sett varje dag. Mest gäddor, men också en del fina abborrar. Ett par gäddor runt tio kilo. Bara under den här förmiddagen har de fått flera gäddor, men återutsatt alla. – Fisket är mycket bättre än hemma i Polen, poängterar de med glada miner.

De flesta gäddorna återutsätts varsamt.

Gillar jiggar Det blåser en snål och kall nordostlig vind, cirka sju meter per sekund, så det är svårt att se om det är några stim med ytjagande abborrar på gång. Dessutom tilltar vinden efterhand. På det hela taget inte optimalt för abborrfiske. Vi prövar först att spinnfiska av några av Tommys ”säkra” ställen, bland annat en grynna som ligger nästan mitt ute i sjön. Men där är ingen hemma. Så vi fortsätter att fiska av några lovande, strandnära kanter. På ekolodet ser vi att där finns fisk, men de är svårtrugade. Efter att bara ha fått några mindre abborrar åker vi ner till en vik i sjöns östra ände, där det enligt Tommys goda minne skall finnas en risvase. Med hjälp av lodet hittar vi den ganska snabbt och det dröjer inte många minuter förrän den första abborren sitter på kroken. Stark, men inte så stor. Men nu har vi i alla fall funnit ett stim. Fast de verkar stå på en ganska begränsad yta. Så snart vi drivit iväg en bit slutar det att hugga. Men när vi kommer tillbaka börjar det att rycka i spöna igen. Ett roligt fiske. Dessutom verkar även de grövre abborrarna nu ha kommit igång. Och de verkar framför allt

gilla Tommys naturtrogna jiggar. Själv fiskar jag med en liten spinnare. – De största tar jag med mig hem. Frugan gillar stekt abborre, säger Tommy samtidigt som han drillar ännu en i halvkilosklassen. Efter någon timma tar dock det roliga plötsligt slut. Antingen har abborrarna simmat vidare, eller så har de helt slutat att äta. Vi fiskar ytterligare en stund, men fisket verkar vara över. Vi söker oss vidare för att försöka hitta ett annat aktivt jagande abborrstim. Väderomslaget och den tilltagande vinden gör dock fisket trögt. Vi testar andra beten och fiskar av ett antal ställen på olika håll i sjön som enligt både ekolodet och Tommy borde vara givande, men nej – inget hjälper. Abborr-racet verkar är över för den här gången. Bättre att invänta nästa högtryck. Fast å andra sidan ligger det ju ett tiotal finfina abborrar i båten – de största på sju hekto – så vi är egentligen ganska nöjda. När båten väl är uppdragen på trailern hittar Tommy en massa kantareller alldeles nära strandkanten. – Det här blir mums, säger han entusiastiskt. – Nyfångad abborre med stekta kantareller. Nu blir frugan riktigt glad!

Fakta i korthet Dalsland är nästan som gjort för just familjesemester. Fisket är bra i nära nog samtliga vatten i Bengtsforsområdet och oavsett om man metar, trollar eller spinnfiskar finns mycket goda chanser att få gädda och abborre på kroken. I många sjöar har det också lagts ut risvasar för att locka dit abborre. Här finns gott om boendemöjligheter, vackra miljöer och fina fiskevatten med stor artrikedom. Dessutom är det gott om sjösättnings-

möjligheter för den som tar med sig egen båt. Men det går också att hyra båtar i flera av vattnen – och kanoter. Gäddfiskesäsongen börjar i regel i maj och brukar vara till slutet av oktober. Tack vare ett mångårigt och omfattande vatten- och fiskevårdsarbete finns även flera andra intressanta fiskarter. Med lite tur kan man därför få såväl lax som öring på kroken – även om man i första hand är ute efter gädda och abborre.

P R O J E KT E T S A L M O I N VA D E

Projektet Salmoinvade - studerar sportfiskets effekter på laxfisk

I samarbete med Sportfiskarna studerar en internationell grupp med forskare hur invaderande fiskarter påverkar lokala fiskbestånd. - Vi undersöker bland annat om sportfisket kan fungera som ett skydd för lokala bestånd av lax och öring, säger projektets koordinator Jörgen Johnsson, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet. Text: Carina Eliasson, Barbara Köck Foto: Gael Grenouillet, Peter Westley

Amerikansk bäckröding – en invasiv art i Europa.

unt tio procent av svenskarna ägnar sig åt sportfiske i någon form. Det är en av de största fritidsaktiviteterna i landet. Sportfisket är även viktigt ur ekonomisk synvinkel och omsätter 2,5 miljarder årligen.

Sportfiskare hjälper forskarna I det europeiska projektet Salmoinvade studerar en internationell forskargrupp, med forskare från Sverige, Norge, Tyskland, Frankrike och Kanada, biologisk invasion av laxfisk i Europa. Projektet är treårigt och ska utvärdera effekter av främmande laxfiskar i Europa och studera de sociala, ekonomiska och ekologiska mekanismer som påverkar deras invasionspotential. Sportfiskare runtom i Europa är kopplade till projektet där man även undersöker kulturella skillnader mellan Skandinavien

och kontinentala Europa i synen på laxfisk som resurs. Projektet är tvärvetenskapligt och forskargruppen är därför sammansatt med både biologisk, sociologisk och psykologisk expertis. Odlad fisk konkurrerar Forskarna i projektet Salmoinvade undersöker bland annat om förrymd eller utsatt odlad fisk kan konkurrera ut inhemska laxbestånd. Eftersom odlad fisk är genetiskt förändrad på grund av domesticering och oftast äter snabbt och mycket kan det bli mindre föda över åt inhemsk fisk. - Frågan är under vilka förhållanden odlad fisk konkurrerar ut vilda bestånd? Det är en av de frågeställningar som vi studerar, säger Jörgen Johnsson.

Sportfisket som skydd för vild lax? Sportfiskare föredrar ofta större fisk och kanske kan detta hjälpa till att skydda vild laxfisk, till exempel i situationer där snabbväxande odlad fisk förekommer tillsammans med vilda bestånd. Dessutom har odlad fisk ofta ett mindre försiktigt beteende än den vilda och hamnar troligen därför lättare på kroken. - Möjligen kan sportfisket därmed motverka konkurrenseffekter av odlad och annan invasiv fisk på de vilda laxbestånden, säger Jörgen Johnsson. I projektet deltar sportfiskeföreningar runtom i Europa, bland andra Sportfiskarna Region Väst i Delsjön i Göteborg. - Försöken i Göteborg genomförs med aktiv medverkan av västsvenska sportfiskare så att vi kan utnyttja deras speciella kunskaper, ett unikt samarbete som vi verkligen ser fram mot, säger Jörgen Johnsson. Det slutgiltiga målet med Salmoinvade är att utveckla riktlinjer för policy kring förvaltning av laxfiskinvasioner i Europa. De första resultaten från sportfiskeexperimentet Hösten 2014 deltog tolv mycket motiverade sportfiskare i Salmoinvade-projektets första sportfiskeexperimentet på Sjölyckan, Sportfiskarna Region Väst. Forskarna använde sig av ett experimentellt system i dammarna, som registrerade aktiviteten hos varje fisk. Man kunde sedan utvärdera hur fiskarnas aktivitet påverkade hur lätt de fångades vid mete med räka och spinnfiske med drag. Resultaten antyder att sportfiske kan hjälpa till att få bort främman-

Tigeröring – en steril hybrid mellan öring och amerikansk bäckröding.

de laxfiskarter och på så sätt skydda inhemsk laxfisk, exempelvis öring från invasion av introducerad laxfisk, exempelvis regnbåge. Det visade sig att regnbåge, som var mest aktiv och djärv, fångades oftare än öring, men resultaten var också beroende av vilken typ av fiskemetod som användes. - Motivationen hos sportfiskarna och deras intresse för fiskvård var en viktig ingrediens i experimentets framgång. Och detta är resultatet av ett utbyte mellan sportfiskare och forskare, säger Barbara Köck, forskare vid Göteborgs universitet, som ansvarade för experimenten. Ett andra sportfiskeexperiment kommer att genomföras under september till november 2015. Även denna gång får forskarna hjälp av sportfiskare. Kontakt: Jörgen Johnsson, Professor, Institutionen för biologi och miljövetenskap Tel: 031-786 3665, 073-778 0375 E-post: jorgen.johnsson@bioenv.gu.se

E N L ÄT T G Ä D D F LU G A

En lätt gäddfluga Gäddflugfiske i små åar och tjärnar är spännande och kan ibland bjuda på överraskningar. Johan Klingberg visar hur han binder en gäddfluga anpassad för en lätt flugutrustning. Text och foto: Johan Klingberg

nder mina tidiga tonår var fisket begränsat till de vatten som fanns inom lagom cykelavstånd. Men trots det så var möjligheterna till ett varierat och skojigt flugfiske ganska stora. Vi kunde fiska i den lokala regnbågssjön, åar med vildöring och därtill många spännande gäddvatten. Hemma i Tidan fiskade vi framför allt efter öring, men emellanåt hade vi också ett schyst gäddfiske. I ån finns en fungerande terrorbalans mellan gädda och öring, så gäddan såg vi aldrig som någon konkurrent. Snarare såg vi den som en spännande utmaning som många gånger frestade utrustningen betydligt hårdare än vad öringen gjorde. I dag förknippas ofta gäddfiske med rejäla klunsar, fångade i större sjösystem eller längs kusten. Men så måste det inte vara, gäddan finns ju överallt. I små åar, tjärnar och i vanliga insjöar över hela landet. Nu under hösten har den dessutom hunnit äta upp sig och är i extra god kondition. Lätta gäddflugor Många gäddflugor nuförtiden är avancerade

och innehåller massor av dyrt bindmaterial. Dessutom är många rejält stora, anpassade för storgäddor. Men i mina hemmavatten, i insjön eller i ån, är gäddorna sällan lika stora. Istället väger de mellan ett och fyra kilon. Fast visst händer det ibland att även en större madam biter i flugan, men det är inte vanligt. Jag har ibland prövat med stora gäddflugor hemma i ån, men tycker inte att de fungerar lika bra som mina mindre och lättare flugor gör. Jag binder dem mellan fem och sju centimeter långa, ibland faktiskt ännu kortare. För att de ska gå att kasta med en lätt och anpassad utrustning bör de vara ganska lätt dressade. Fisket sker ju oftast från land och nästan alltid växer det sly och träd hela vägen ner till strandkanten. Med en lätt fluga går det då att komma ut tillräckligt långt genom ett vanligt roll- eller underhandskast. Oftast använder jag samma utrustning även till gädda, som jag använder efter regnbåge eller västkustöring, nio fot för linklass fyra till sex. Naturligtvis gäller det att anpassa spö och linklass efter fiskstorlek och storlek på fiskevatten. Men tro mig, en gädda på ett par ki-

lon kan vara en rejäl utmaning med ett klass fyraspö. Endast av flashabou Den här gäddflugan ska kunna kastas med ett spö i för linklass 5-6. Därför binds den med få material och med material som inte absorberar något vatten. Dessutom görs den förhållandevis glest dressad så att kroppsmaterial, vatten och ljus tillsammans imiterar en transparent och lagom glansig fiskkropp. Det enda bindmaterial som ingår, förutom krok och bindtråd, är ett par olika sorters flashabou. De vanliga flashfibrerna kommer mycket riktigt från just märket Flashabou. Dessa är ganska mjuka och följsamma, och gör att flugan pulserar i vattnet. Den andra sorten kommer också från Flashabou, men med den ytterligare benämningen ”Holografisk”. Kort sagt utmärker sig två egenskaper hos dessa fibrer, dels skimrar de mer oregelbundet och dels är de något styvare än vanlig flash. Den senare egenskapen hjälper till att göra flugan mer voluminös, fibrerna pressas inte in mot krokskaftet av vattnet när flugan dras hem. Jag har testat att

I små åar hittar vi ofta gäddan i närheten av täta näckrosbälten.

binda den här flugan även med vanligt julgransglitter från IKEA eller från andra varuhus. Men sådant flash är väl mjukt och pulserar inte lika mycket som de flashsorter som är framtagna för flugbindning gör. Som bindtråd använder jag så kallad power thread i storlek 6/0, som säljs av de flesta trådmärken. En sådan tråd går nästan inte att dra av, dessutom håller den för vassa gäddtänder. Det avslutande huvudet görs av vanlig bindtråd. Variera gärna färgen på huvudet, ibland fungerar en gräll färg bättre än vad en mer jordnära färg gör, och vice versa. Till större gäddflugor används ofta rörliga stingerkrokarna. Men flugor avsedda för mindre vatten och mindre gäddor binder jag hellre på vanlig långskaftad streamerkrok. De största binder jag på en streamersexa och de mindre på en öringåtta. Bind så här Den fluga som här illustreras är bunden på en streamersexa. Ska du binda en mindre eller större fluga så måste du öka eller minska materialmängden.

Använd en tunn tafs av antingen kevlar- eller metallvajer. Vanlig nylonlina skärs lätt av när flugan sitter långt in i munnen.

Efter att kroken är fastsatt lindas en liten trådkula vid slutet av krokskaftet, rakt ovanför den punkt som ligger mellan hulling och krokspets. Stryk sedan en droppe snabblim över trådvarven så att de inte glider. Klipp av 7-8 strån av det pearlfärgade flashet, och 4-5 strån av det holografiska. Lägg ihop och blanda dem. Placera fibrerna till en gemensam bunt och fäst dem framför trådkulan. De fiberändar som ligger riktade bakåt ska skjuta bak motsvarande längd som krokskaftet. Viktigt är nu att fibrerna ligger jämnt fördelade runt hela krokskaftet. Fäst fibrerna med två till tre hårt dragna trådvarv. Vik nu bak de fiberändar som ligger riktade framåt, så att de bildar en gemensam stjärt med de bakre fibrerna. Tapera nu fibrerna med en skarp sax, så att de övre är längst och de undre är kortast. Men klipp inte ett rakt snitt, klipp fibrerna i olika längder annars blir stjärten orörlig. Gör nu ett par halvslag, klipp av bindtråden och lacka bakom, framför och över trådvarven med snabblim. Annars riskerar tråden och stjärten att glida ner i krokböjen.

Fäst tråden på nytt vid mitten av krokskaftet, lacka sedan trådvarven med snabblim. Gör nu ytterligare en krans av blandade flashfibrer, på samma sätt som den förra. Tapera även den här bunten så att fibrernas längd harmoniserar med stjärten. Fäst nu bindtråden bakom krokögat, limma och säkra trådvarven med ett halvslag. Blanda den tredje bunten fibrer med samma proportioner som de tidigare två. Men lägg in ytterligare 2-3 fibrer av en mörkare färg, dessa är tänkta att skapa en illusion av bytesfiskens sidolinje och rygg. När den främre bunten är infäst och taperad återstår att linda ett rejält trådhuvud. Gör en avslutningsknut, klipp av den starka tråden och lacka huvudet med en droppe snabblim. Byt tråd till önskad färg, i det här fallet en orange. Linda ett jämnt och taperat trådhuvud över den vita undertråden. Lacka även detta huvud med exempelvis epoxylim, som ger flugan ett snyggt slutresultat.

E N L ÄT T G Ä D D F LU G A

Fäst bindtråden vid slutet av krokskaftet, stryk en droppe snabblim framför, bakom och över bindtrådsvarven.

Även i mindre åar kan man ibland bjudas på verkliga överraskningar

Så här fiskar du flashaboustreamern I de mindre åar och tjärnar där jag huvudsakligen fiskar efter gädda handlar det ofta om att testa av olika platser. Oftast håller gäddan mindre revir längs växtområden, så som nate-, vass- eller näckrosbälten. Flugan kastar jag någon meter utanför växtområdet och låter den sedan sjunka någon halvminut. Önskar du att flugan ska sjunka snabbare går det bra att klämma fast ett litet blyhagel ett par decimeter upp på tafsen. Därefter lyfter jag spötoppen så att flugan får en långsamt stigande rörelse, ungefär en halvmeter. Sedan pausar jag så flugan sjunker igen. Därefter upprepar jag proceduren om och om igen tills kastet är utfiskat. Ibland reagerar inte gäddan på en långsam rörelse, vid sådana tillfällen fungerar det bättre att dra hem flugan i snabb takt. Händer inget vid en plats där du säkert vet att det står en gädda, variera då hemtagningen mellan kasten. Glöm inte att använda någon form av tafs eller vajer mellan den vanliga tafsen av nylon och flugan. Till gäddor upp till två- tre kilo har jag ofta nöjt mig med att använda grov nylonlina, men till de lite större gäddorna behövs vajer.

Blanda samman åtta perlfärgade flashstrån med fyra holografiska flashstrån och lägg dem i en gemensam bunt.

Fäst fibrerna så att de skjuter bak lika långt som längden på krokskaftet. Det är viktigt att fibrerna ligger jämnt fördelade runt krokskaftet.

En lätt gäddfluga

Använd den vita supertråden till flugans bindmoment och bygg sedan upp huvudet av vanlig bindtråd.

k. Krok: Långskaftad streamerkro Tråd: 6/0, Power silk, vit. habou holografisk, röd. Kropp: Flashabou, perl. Flas isk, röd. och svart.Flashabou holograf perl Framkropp: Flashabou, Huvud: Bindtråd, 6/0. Orange.

Vik bak de främre fibrerna, över de bakre och fäst dem i position med några hårt dragna trådvarv. Lacka trådvarven med en droppe snabblim och klipp sedan av bindtråden.

Fäst den främre flashkragen, strax bakom krokögat, på samma vis som de andra.

Klipp av Power silken, lacka huvudet med snabblim. Linda sedan ett huvud med vanlig bindtråd i önskad färg. Lacka huvudet med epoxylim.

Bygg upp en andra krans av flashaboufibrer vid mitten av krokskaftet, liknande den förra.

Slutligen klipps flugan så att den får en snygg och vältaperad kropp. Tänk på att klippa av fibrerna i små steg, annars blir konturerna allt för skarpa och flugan får en dålig rörlighet.

Till den tredje bunten blandas några svarta fibrer in i bunten av perl- och röda flashfibrer.

AKTUELLT FRÅN

fiskens värld

I gäddtäta miljöer lönar det sig inte med utsättning, säger forskningen. Foto: Olof Engstedt.

UTSÄTTNING AV ODLAD GÄDDA KAN VARA INEFFEKTIVT I september 2014 var Sportfiskarnas Olof Engstedt och Markus Lundgren i Brasilien på sportfiskekonferens. Många nya intressanta vetenskapliga studier presenterades och här återges en studie om gäddutsättningar. Text: Olof Engstedt och Markus Lundgren

Förra hösten deltog Sportfiskarna på World Recreational Fishing Conference som hölls i Campinas, Brasilien. Många intressanta föredrag om sportfiske och forskning på olika områden visades upp. Ett av de stora namnen inom forskning om gädda och sportfiske är professor Robert Arlinghaus från Tyskland. Han presenterade ett flertal studier, bland annat om catch and release och moral och etik bland fiskare, samt även en studie som handlade om gäddutsättningar.

Utsättning av gädda ökar inte beståndet i vatten där gädda finns Studien innebar förenklat att gädda odlades och sattes ut i två olika dammar. En damm var tom, medan den andra redan hade ett befintligt bestånd med naturlig rekrytering av gädda. I den damm som var tom klarade sig de utsatta gäddorna bra, medan beståndet inte ökade alls i den damm där gäddor redan fanns. Dessutom var det en väldigt låg andel odlade yngel jämfört med naturliga yngel i dammen,

förmodligen för att de odlade ynglen har svårare att konkurrera med de naturligt reproducerade. Slutsatser av detta är att utsättning av gädda kan fungera bra om tätheterna av gädda är väldigt låga eller det inte finns någon gädda alls i det vatten den sätts ut i. Kanske kan Östersjöns ytterskärgård, där gäddan försvunnit nästan helt, vara ett sådant exempel där gäddutsättningar kan fungera bra. Vi hoppas på det, då länsstyrelsen i Stockholm har gjort sådana ansträngningar under våren.

Gäddfabriker väckte uppmärksamhet Sportfiskarnas Olof ”Dr. Gädda” Engstedt och Markus Lundgren bidrog med en posterpresentation om Rovfiskprojektets arbete med gäddfabriker, där naturliga reproduktionsområden återskapas. Presentationen rönte stor uppmärksamhet och var enligt många konferensens bästa. Det diskuterades med Robert Arlinghaus om gäddfabrikernas yngel skulle gå samma väg till mötes som odlade yngel, men det trodde han bestämt inte eftersom gäddorna i gäddfabrikerna sköter allt på ett naturligt sätt. Dessutom har ett bättre sportfiske märkts av i kustområden utanför gäddfabrikerna, en tydlig indikation på att beståndet har ökat.

Att återskapa lekmiljöer via gäddfabriker och därmed naturligt producerade yngel ökar bestånden av gädda. Foto: Andreas Ollinen.

R•E•D•A•K•T•Ö•R•E•N•S R•A•D•E•R

Rädda Långforsen! Behovet av en ny vattenlagstiftning är stort efter hundra år av ekologisk ödeläggelse i vattenkraftens spår. Jämtkraft har under årens lopp fått synnerligen befogad kritik för sina planer när det gäller Långforsen. Östersunds kommun, som är ägarna till Jämtkraft AB, tog före sommaren det framsynta beslutet att Långforsens damm och kraftverk ska monteras ned och forsen återställas. Det kändes som en seger! Nyligen gav dock Mark- och miljööverdomstolen Jämtkraft tillstånd att bygga om det gamla kraftverket och den delvis raserade dammen. Om det blir verklighet betyder det ett hårt slag mot både miljön och Jämtland som frilufts- och sportfiskedestination. Sportfiskarna tillsammans med Älvräddarna och en enig fiskepress anser att Östersunds kommun måste stå fast vid sitt beslut! Därför uppmanar vi alla att gå in på Fiskejournalens hemsida och skicka ett brev till AnnSofie Andersson, som är kommunalråd för Socialdemokraterna i Östersund. Hon vill säkert verka för att sommarens beslut om nedmontering av det gamla kraftverket kvarstår! Ärendet är också överklagat till högre instans av Kammarkollegiet och Sportfiskarna.

Apropå vattenkraft finns sedan en tid ett mycket intressant material som SMHI publicerat på sin hemsida. I digitaliseringens tid har SMHI gjort en förteckning över utredningar om Sveriges vattenfall. Första hälften av 1900-talet kartlades alla större svenska vattendrag inför utbyggnaden av vattenkraften. Det är en gedigen analys från Torne älv till Örekilsälven, med många intressanta fakta. Havs- och vattenmyndigheten konstaterar – förvisso inte särskilt förvånande - i en nyligen genomförd undersökning om fiskvägars funktion att ju mer vatten som går genom fiskvägen desto bättre fungerar den för fisken. Undersökningen genomfördes i södra Sverige och omfattade 162 naturliknande fiskvägar fördelade på 90 omlöp, fem inlöp, femton överlöp, sju kombinationer och 45 utrivningar av vandringshinder. Fiskvägar får numera en allt större uppmärksamhet i fiskevården och det visar sig bland annat att man ofta med enkla medel kan förbättra fiskens vandringsmöjligheter. I somras genomfördes en internationell konferens i Holland om fiskvägar. Sportfis-

karna var där för att lära nytt och hämta inspiration. Du kan läsa om konferensen i detta nummer. Svenskt Fiske har också gjort en resa till Dalsland för att se på fisket efter gädda och abborre. Det var bra fiske! Vi har också botaniserat i färsk forskning om hur havsöringen vandrar i havet, om havsöringsvård på Öland, hur nya arter som svartmunnad smörbult sprider sig och om sportfiske kan hindra spridningen av främmande arter. Vi har även besökt Emån för abborrfiske, men det var malen som nappade. En del om harren finns också här. Välkommen till ett fullmatat höstnummer. Vi syns vid fronten

Benny Lindgren redaktör

F I S K E VÅ R D & F I S K E G L Ä D J E

Mer åtgärder krävs längs Norrlandskusten Med utgångspunkt från Sportfiskarnas projektkontor i Gävle arbetar biologen Lars Ljunggren med olika fiskevårdsprojekt längs södra Norrlandskusten. Efter omfattande inventering av åtgärdsbehoven har bland annat några av de nordligaste gäddfabrikerna byggts vid hälsingekusten och många vandringshinder i mindre vattendrag har åtgärdats. Vi ställde några frågor om fiske- och fiskevård till Lars.

Finns samma problematik med minskade rovfiskbestånd längs Norrlandskusten som längre söderut? Ja tyvärr. Stora delar av södra Norrlandskusten påminner idag om Kalmarsund, spigg dominerar fullständigt i många områden och framförallt gäddbestånden har minskat. Rekryteringen av gädda har i flera år varit alarmerade svag. Tack vare att det fortfarande finns enstaka fungerande rekryteringsområden så blir dock effekten inte lika tydlig. Vilka är de mest angelägna fiskevårdsåtgärderna i Gävleregionen? Tyvärr har de flesta vattendrag dikats ut, sjöar har sänkts och vandringshinder är vanligt förekommande. Det kräver tålmodigt arbete för att återfå starkare fiskbestånd längs kusten. Berörda markägare ska kontaktas, tillstånd ska inhämtas och pengar ska sökas. Idag har vi projekt på gång i Björsjöbäcken, Järvstabäcken, Björkeån,Verkbäcken, Trutmarbäcken, Hamrångeån, Marsjöbäcken samt ett antal objekt i norra delen av länet.Vi har i år också blivit involverade i arbetet med Testeboån, vilket är mycket roligt. Olika organisationer och aktörer har varit verksamma under många år med detta arbete som nu börjar bära frukt. I år har sannolikt rekordmånga laxar vandrat upp, bara ett stenkast från vårt kontor. Du arbetar även som fiskevårdare åt välkända Storsjöns fiskevårdsområdesförening, hur har ni lyckats med att förvalta fisket så bra? Storsjön är framför allt väldigt produktiv. Men det viktigaste är att vi tillämpar en adaptiv förvaltning. Ett antal duktiga fiskare bidrar med fångstdata och genom att följa storleksstrukturen och fångst per ansträngning så kan vi se om beståndet tål fisketrycket eller om vi måste begränsa uttaget. Alla gösar som fångas ska ha hunnit leka minst en gång och alla riktigt stora individer ska sparas. Trots att fisketrycket ökat i många år är Storsjön årligen den

Lars Ljunggren med en av sina många storgäddor. Foto: Magnus Andersson.

sjö som producerar flest stora gösar till Storfiskregistret. Även fiskevårdsåtgärder kan bidra till att stärka gösbeståndet. Vi har placerat ut hundratals

risvasar i områden som saknar hårdbotten för att skapa leksubstrat åt gösarna. Uppföljningar visar att återväxten i dessa områden ökat närmast tiofalt.

FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM OCH FACEBOOK

L ÄS MER NYHETER PÅ SPORTFISKARNA .SE

MER LIV I TROSAÅN

GENOM BIOTOPVÅRD Sportfiskarna genomförde under mitten av augusti ett uppföljande elfiske för att utvärdera de åtgärder som genomfördes under sensommaren 2014 vid Husby kvarn, Trosaån. Förekomsten av öringungar har mer än fördubblats. I fjol placerades totalt 200 ton sten av olika storlek ut för att skapa mer lek- och uppväxtområden för fisk, främst med fokus på havsöring. Redan första året syns en tydlig positiv effekt. Fördelningen mellan odlad fisk, sju individer, respektive vild, 80 individer, pekar även det på ett lyckat resultat. Fiskevård gör skillnad.

Feta gäddyngel i massor simmar ut från Parboäng! Foto: Olof Engstedt.

Aktuell fiskevård:

GÄDDFABRIK PÅ ÖLAND SPOTTAR UT YNGEL! Våtmarken vid Parboäng, Grönhögen, som färdigställdes i oktober 2014 av Sportfiskarna, har vid ett provfiske direkt visat sig leverera gäddyngel till Kalmarsund. –Vid det korta provfisket när våtmarken tömdes fångades ett femtiotal yngel i storlekar mellan 7-14 cm. Det innebär att förmodligen har tusentals yngel i mindre storlekar gått ut tidigare under våren, berättar Sportfiskarnas projektledare Olof Engstedt. Forskning på gädda har visat att runt 90 procent av ynglen lämnar våtmarkerna innan de är fyra cm. Ett ryssjefiske i våras visade att gäddfabriken i Parboäng hade ett väldigt begränsat vuxet bestånd av gäddor. Att få gäddor kan producera många yngel om de får optimala lekförutsättningar är viktig information. Det betyder att gäddan kan räddas på platser där den har minskat väldigt kraftigt. – Det ska bli spännande att följa hur många vuxna fiskar som kommer tillbaka till våtmarken om några år, när en del av ynglen blivit lekmogna gäddor, avslutar Olof.

TRÄFFA OSS PÅ FISKEKRYSSNINGEN Sportfiskarna deltar naturligtvis på årets Fiskekryssning den 6-7 november. Det blir ett dygn späckat med workshops, föredrag, minimässa och massor av fiskesnack. 50 kronor per deltagare går oavkortat till fiskevård via Ge fan i våra vatten. Läs mer och boka på: www.fiskekryssningen.se

SPORTFISKARNA INVENTERADE MAL På uppdrag av Länsstyrelsen i Södermanlands län genomförde Sportfiskarna under sensommaren en inventering av den fridlysta fisken mal i Båven med närliggande sjöar. Provfisket utfördes enligt en standardiserad metodik där syftet är att under en längre tid övervaka malens reproduktionsframgång och de miljöer som är viktiga för arten. Samma metodik används i de två andra vattensystem där arten har en ursprunglig population, Emån och Möckeln/Helge å. Som fångstredskap användes sammanlänkade parryssjor som placerades ut på en förutbestämd plats. Malarna hanteras varsamt under provfisket. Foto: Micael Söderman.

F I S K E VÅ R D & F I S K E G L Ä D J E

SPORTFISKARNA MED PÅ NORSKA ARENDALSVECKAN

Markus Lundgren längst till vänster representerade Sportfiskarna. Foto: Sportfiskarna

Sportfiskarna ingick i en svensk delegation på sex personer som deltog på en workshop om sportfiske under Norges motsvarighet till Almedalsveckan. Temat var utveckling av sportfiske och sportfisketurism i Norden och bland annat diskuterades insamling av fångstdata, catch & release och socioekonomiska aspekter kopplat till sportfiske. Sverige, Norge, Finland, Danmark och Grönland deltog. I den svenska delegationen ingick även Jordbruksverket, SLU och Lunds universitet.

MER FRILUFTSLIV I SKOLAN Förbundets målmedvetna satsning mot att ännu fler barn och ungdomar ska få prova fiske och friluftsliv på skoltid fortsätter. Under hösten går lärarfortbildningen ”Mer friluftsliv i skolan” in i ett intensivt skede med besök på sex svenska orter – Södertälje, Norrköping, Örebro, Göteborg, Halmstad och Jönköping. Uppemot 450 svenska fritids- och grundskolepedagoger kommer under året att få vägledning i hur fiske med spö kan vävas in som ett lärorikt och lustfyllt moment i skolans verksamhet. Fortbildningen kommer även att arrangeras under 2016.

Ett exempel på svampangripen lax från Torne älv nu i sommar. Foto: Ove Pekkari.

SVAMPANGRIPNA LAXAR

OROAR I NORR Svampangripna laxar har i sommar åter dykt upp i norrlandsälvarna, främst i Torne älv. Det är mycket svårt att bedöma omfattningen av laxdöden. Två av fyra prover från sjuka laxar från Torne älv visade på sjukdomen UDN. Svampangrepp kan även uppstå på grund av fysisk påverkan från nät, fasta redskap eller sportfiske. Du som sportfiskar kan därför bidra genom att vara så varsam som möjligt vid Catch&Release. Glädjande är att de undersökande elfisken som Länsstyrelsen i Norrbottens län genomfört visar på väldigt höga tätheter av laxungar från fjolårets lek.

STRANDÄNGAR RESTAURERAS PÅ GOTLAND Bogeviken vid Slite på Gotland är en av många grunda havsvikar där tätvuxna vassbälten övertagit strandängarna. Detta försämrar för gädda och abborre. För att bromsa utvecklingen och för att skapa bättre förutsättningar för framför allt rovfisk har en strandängsrestaurering startats i Bogeviken. Under sommaren har fyra hektar med vass klippts och avlägsnats från strandängarna. En månad senare släpptes kor ut för att beta ner den nya vass som växer upp. Sportfiskarna har även anlagt en gäddfabrik i Spillingsån som mynnar i anslutning till strandängen, i samverkan med Cementa. Nästa år ska nya ytor klippas och förhoppningsvis fler betesdjur hjälpa till att öppna omgivningarna runt Bogeviken. Projektet är ursprungligen finansierat av Havsoch vattenmyndigheten med länsstyrelsen som huvudman.

Sportfiskarna har även genomfört vassklippning i Burgsviken, Paviken och i Kronviken strax norr om Visby.

En ombyggd pistmaskin klipper vass vid Bogeviken. Foto: Lars Vallin.

L ÄS MER NYHETER PÅ SPORTFISKARNA .SE

700 BARN METADE I STRÖMMEN!

UNGDOMSLEDARUTBILDNING

Under Stockholms kulturfestival arrangerade fiskeklubben Strömstararna mete för barn och ungdomar vid Strömparterren. 700 barn fångade bland annat fin abborre, braxen och mört.

Helgen den 3–4 oktober går årets andra ungdomsledarutbildning av stapeln i uppländska Sundsveden. Det blir ett roligt och varierat schema med fiske och ungdom i fokus. Givetvis blir det också praktiskt fiske i klassiska gäddvatten. Hör av er till förbundets ungdomsansvariga – det kan fortfarande finnas platser kvar.

UPPEMOT 2 000 FISKANDE

I VÄST UNDER SOMMAREN!

Fiskelycka med Strömstararna. Foto: Christer Jangarve.

Region Värmland

SANDBÄCKSTJÄRN BJUDER PÅ

Under sommarmånaderna tog förbundet ut uppemot 2 000 barn och ungdomar på fiske i och kring Göteborg. Aktiviteterna drog igång direkt efter skolavslutningarna genom Sportfiskarna Västs årliga sommarfiskeskola vid regionkontoret i Göteborg. Dessa aktiviter följdes sedan av omfattande prova-på-aktiviteter i samband med Västerhavsveckan och Göteborgs Kulturkalas. Hela sex olika kustorter besöktes och kring Göteborgs vallgrav gick fisket på högvarv. Aktivitetssommaren avslutades med Majornas Sportfiskeklubbs årliga metetävling Tjejmetet, vilken besöktes av uppemot hundra tävlande.

BÄSTA FAMILJEFISKET! Sandbäckstjärn, Sportfiskarnas put & take-vatten i utkanten av Karlstad har blivit ett mycket populärt familjefiskemål där fiskelyckan ofta är god med fångst av både utplanterad och stationär fisk. Det finns möjlighet att hyra Sandbäckstjärn för olika arrangemang och Sportfiskarna arrangerar även nybörjarkurser i flugfiske i tjärnen.

FISKELYCKA FÖR HUNDRATALS I MALMÖ Totalt lockades uppskattningsvis ett par hundra när Sportfiskarna arrangerade mete i kanalen under Malmöfestivalen. Fisket var bra med fångst av abborre, id och ål. All fisk återutsattes varsamt.

– Det händer ofta att man träffar på föräldrar eller mor- och farföräldrar som kommer och fiskar med barnen i Sandbäckstjärn. Speciellt kul är det att det är många mammor som är där och fiskar med barnen. Enkelt toppknutet mete med majs lockar både regnbåge och fina sutare, berättar Peter Belin, platschef på Sportfiskarna Region Värmland.

Det enkla är det bästa: toppknutet mete med majs, Foto: Peter Belin.

F I S K E VÅ R D & F I S K E G L Ä D J E

FRITT FRAM FÖR ÅLEN I RESTEBÄCKEN Ett vandringshinder i Restebäcken har åtgärdats genom byte av en vägtrumma. Åtgärden innebär bättre chans för exempelvis ålyngel att nå sjöarna i vattensystemet. Bottenfaunaprovtagning och elfiske vid åtgärdade lokaler har också gjorts under sommaren.

SPORTFISKARNA UNDERSÖKER

ÖVERGÖDNING Sportfiskarna har ett pågående uppdrag av länsstyrelsen att analysera närsaltdata från vattendragen som mynnar i 8-fjordarområdet. På sikt kan man därmed hitta rätt åtgärder på rätt plats för att minska övergödningen i kustområdet.

SPORTFISKARNA FÅR BYGGA FISKVÄG I HJÄLSTAVIKEN Sportfiskarna har vunnit anbudet om att få bygga en fiskväg in i våtmarken i Hjälstaviken i Mälaren norr om Ekolsund. Åtgärden återger de lokala fiskbestånden tillträde till stora lekområden.

SPORTFISKARNA INVENTERADE GÄDDLEK I KLARÄLVEN Under våren har Sportfiskarnas regionkontor i Värmland inventerat lekområden för gädda i nedre delen av Klarälven och Klarälvsdeltat. På 16 av 18 undersökta lokaler hittades gäddyngel vilket visar på områdets betydelse för gäddans reproduktion. Inventeringen genomfördes då Karlstad kommun planerade fördämning och översvämningsskydd till ett förmodat viktigt lekområde för bland annat gädda. Studien kan följas upp med inventeringar i framtiden samt användas som underlag vid samråd för exploatering i området. Vid inventeringen av gäddyngel användes specialbyggda håvar som drogs längs förutbestämda sträckor i potentiella lekområden. Metoden och håvarna har tagits fram av SLU och Sötvattenslaboratoriet och har tidigare använts för inventering av gäddyngel i Vänern och Vättern. Preliminära resultat visar även att det är stor skillnad i när gäddynglen kläcks på olika platser. På skyddade platser med högre temperatur tidigt under studien hittades yngel först, larver där hade också en större medelstorlek. Även visuell inventering av lekområden från båt och land utfördes. Studien genomförs med stöd av fiskevårdsmedel från Länsstyrelsen Värmland.

Simon Jonsson provar ny metodik för att inventera gäddyngel. Foto: Joakim Eriksson.

SPORTFISKARNA

ÖVERKLAGAR LÅNGFORSEN Mark- och miljööverdomstolen gav i juni Jämtkraft tillstånd att bygga nytt kraftverk och återuppbygga den delvis raserade dammen vid Långforsen. Samtidigt avslog domstolen Kammarkollegiets ansökan om återkallelse av Jämtkrafts nuvarande tillstånd för vattenverksamhet vid Långforsen. Sportfiskarna har nu överklagat båda domarna till högsta instans. Sportfiskarna ger inte upp kampen om Långforsen.

FÖLJ OSS PÅ INSTAGRAM OCH FACEBOOK

L ÄS MER NYHETER PÅ SPORTFISKARNA .SE

Bättre vattenmiljö i Viskan Sportfiskarna jobbar tillsammans med föreningen ”Viskan norr om Borås” med att återställa förstörda vattenmiljöer i Viskan uppströms Öresjö och upp till sjön Tolken. Viskan och biflöden i detta område kartläggs. Miljöer i området kring Mölarps naturreservat åtgärdas genom att återföra bortrensade block och sten samt rivit ut mindre vandringshinder. Arbetet fortsätter under 2016. Projektet finansieras av Naturskyddsföreningens miljöfond från el märkt “Bra miljöval” samt Borås naturvårdsfond.

BIOTOPVÅRD I SLEREBOÅN I Slereboån genomförs VÅGA, ett statligt finansierat projekt med medel från Länsstyrelsen i Västra Götaland. Förstörda vattenmiljöer ska restaureras och lekbottnar återställas. Ån är ett viktigt vattendrag för lax och havsöring och här finns även Ale kommuns största population av flodpärlmussla.

ARBETE MED MUSSLOR

GYNNAR FISKEN

Sportfiskarna Region Väst jobbar med flera olika projekt för musslor i sötvatten. Så kallade stormusslor är viktiga i sötvattenekosystemen då de filtrerar och renar vattnet. Dessutom visar ett livskraftigt bestånd av exempelvis flodpärlmussla på ett väl fungerande ekosystem med rent vatten. De åtgärder som gynnar stormusslor gynnar alltså också fiskbestånden. Just nu utreds hoten mot flodpärlmusslan i sju olika vattendrag i Västra Götalands län. Även statusen för stormusslor i sju biflöden till Göta älv undersöks.

Fiskevård gör skillnad i Viskan. Fotograf Jonathan Bark

Sportfiskarna Region Väst

SUCCÉ FÖR FJOLÅRETS LAXLEK

OVANFÖR HEDEFORS! Laxen har lyckats bra med leken ovanför omlöpet vid Hedefors i Säveån. Det visar årets elprovfiske som konstaterade en mer än tiofaldig ökning av laxungar jämfört med fjolåret. – Att som en gammal fiskevårdare som länge följt Säveån nu få vara delaktig i att dokumentera denna framgång känns fantastiskt. Omlöpet var en nödvändig och mycket värdefull åtgärd, säger biologen Per-Erik Jacobsen på Sportfiskarna Region Väst som utförde elfisket ovan Hedefors.

Fullt med pigga laxar i hinken! Foto: Niklas Egriell.

Hösten 2013 lekte laxen åter ovanför kraftverket i Hedefors i Säveån tack vare den nya fiskvägen. Tolv laxungar fångades efteråt vid uppföljande elprovfiske. Vid årets provfiske som nu undersökte hur laxen lyckats med leken hösten 2014 fångades 132 laxungar. Ett antal som visar att både fiskvägen och uppväxtmiljön ovanför Hedefors fungerar mycket bra för laxen. Nästa etapp i restaureringen är redan inledd för att stärka den värdefulla laxstammen genom att ytterligare lekområden görs tillgängliga för Säveåns laxar. På sikt kan detta även innebära ett förbättrat sportfiske efter lax i Säveån.

F I S K E VÅ R D & F I S K E G L Ä D J E

Sportfiskarna Region Mälardalen

FISKVÄG FÖR ASP KLAR I SÄVAÅN

Starkt engagemang för aspen: biologen Linda Svensson med bastant Mälarasp fångad i somras. Foto: Nikolas Hjemdahl.

Under juli färdigställde Sportfiskarna en fiskväg i Sävaån vid Viks kvarn, i Enköpings kommun. Projektet som främst inriktar sig på lekvandrande asp har finansierats av Ge fan i våra vatten och Bra Miljöval.

Aspfisket blir allt bättre i Mälaren, mer lekområden ger mer asp! Foto: Tobias Fränstam

gärder inom de närmsta åren. Åtgärderna för asp i Sävaån kan stärka beståndet lokalt runt Ekoln i Mälaren och ge ett bättre sportfiske efter denna starka och häftiga fisk, berättar Linda Svensson, projektledare på Sportfiskarnas regionkontor Mälardalen.

– Nu har aspen möjligheten att nå 1 300 kvadratmeter fina lekområden innan nästa vandringshinder i ån. Även detta vandringshinder kommer vi att se över för möjliga åt-

ÅTGÄRDER FÖR ÖRINGEN I SÄVEÅN

Varsam restaurering förbättrar för öringen. Foto: Nils Ljunggren.

Under sommaren har Sportfiskarna förbättrat miljön i fyra biflöden till Säveån: Brodalsbäcken, Svartåbäcken, Alebäcken och Rämneå. Bortrensat material har återförts och hårda lekbottnar har luckrats upp med hjälp av en vattenpump och totalt har cirka 10 000 m² lek- och uppväxtområden förbättrats. I Brodalsbäcken och Svartåbäcken har även mindre vandringshinder åtgärdats. Inför 2016 har Sportfiskarna gjort klart med markägare för åtgärder i ytterligare tre biflöden till Säveån och dialog förs med fastighetsägare utmed ytterligare biflöden. Hela projektet finansieras av medel från Vattenfall och Naturskyddsföreningens miljöfond.

L ÄS MER NYHETER PÅ SPORTFISKARNA .SE

TEAM DHL REKLAM

VANN ÅTER VÄRTAN CUP!

NI MISSAR VÄL INTE 15

I förra numret presenterades fiskeprofilen Johan Gerdes i artikeln: ”Gäddtips från en vinnare”.

nov

Hur bra Johans fisketips är visades nu genom att hans fisketeam för andra gången vann den prestigefyllda Värtan Cup. Första gången de vann var 2013. Team DHL Reklam består av Johan Gerdes, Brad Giordano och Mikael Turulin.

Svenskt Fiske gratulerar till vinsten. Foto: Mikael Boetge. ANNONS

Sommen

VÄLJ ELAVTAL MED HÄNSYN TILL MILJÖN Vi på Tranås Energi arbetar sedan länge med miljöfrågorna runt vår elproduktion. Med åtgärder som frivilligt höga vattensläpp, faunapassager och ny teknik vill vi vara föregångare i branschen och visa att det är möjligt att bedriva elproduktion på ett affärsmässigt sätt och samtidigt ta hänsyn till miljön. När du väljer ett elavtal med Hemmagjord el hos oss kan du vara säker på att den el du betalar för kommer från en hållbar produktion. Gör en intresseanmälan eller teckna ett elavtal redan idag, läs mer på vår hemsida www.tranasenergi.se. Vi bryr oss, tillsammans gör vi skillnad.

Handla i 10 % rabatt på allt för dig som är medlem! Ange koden 150603 för att få rabatten.

149 kr

1 100 kr

129 kr

175 kr

125 kr

199 kr 139 kr 89 kr

99 kr Fisketillsyn • En handledning för fisketillsynsmän

FisketillsyN En handledning för fisketillsynsmän

n oner: Thommy Gustavsson Göteborg • Tryck: Dixa och Fiskevårdsförbund 08-410 80 600 • Fax 08-795 96 73 www.sportfiskarna.se Fiskevårdsförbund

-31-8

Utgiven av Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund i samarbete med Fiskeriverket

240 kr

69 kr

195 kr

119 kr

295 kr

149 kr

140 cm

175 kr

119 kr

175 kr

99 kr

Fler produkter hittar du p책 www.sportfiskarna.se/butiken

S T O R H Ö S T H A R R I T O R N E Ä LV

Stor höstharr i Torne älv

Öringen sög i sig en getingimitation som är ett av de bästa flugvalen på sensommaren.

En öring har tagit Jannes fluga och strider hårt i strömmen.

Strömmens virvlar är starka när vi vadar ut i älven. Ulf Blomqvist guidar oss och lägger ut ett kast för att visa hur det går till. Linan stramas upp efter några sekunder och en stadig harr far upp i luften! Text och foto: Pär Lindberg

tt flugfiska efter stor harr är bland det roligaste min fiskekompis Janne Apelgren och jag vet. Den här sensommaren hade vi bestämt att åka upp och hälsa på Ulf Blomqvist i Kiruna, som lovat oss storharrfiske i Torne älv. Ulf hade berättat om stora harrar som är i bästa tänkbara kondition under förhösten. De har fyllt på fettreserven under sommaren och insekter finns det gott om, skulle vi snart märka. Uffe och hans fru Anette bor strax utanför Kiruna tillsammans med sina cirka 25 draghundar. På vintern kör de guidade turer med hundarna, ofta i samarbete med Ishotellet i Jukkasjärvi. På sommarhalvåret är det fiske som gäller och flugfiske är något av det roligaste som Uffe vet. Redan första kvällen smyger vi ner till Uffes bäck, några hundra meter nedanför hans stuga. Det är en härlig känsla att dra bäcköring på spön i klass tre.

Korta kast i strömmen Det är praktiskt taget omöjligt att inte bli klarvaken när 25 hundar får mat, vilket de verkar ha längtat efter sedan kvällsmålet. Men det är bra att de sätter fart på oss för nu är det storharr som gäller. Vi skall fiska två septemberdagar i några strömmar i Torne älv som är kända för att hålla särskilt grov harr. Efter en god frukost kör Uffe ner oss till älven med sin fyrhjuling och den lilla båten på släp. Hundarna skäller adjö när Uffe vrider på gashandtaget. Det är ett något märkligt ekipage som rullar ner mot älven, men här verkar det vara det mest naturliga att köra fyrhjuling med båt på släp med två personer sittandes i båten med en massa spön i händerna. Sista biten ner mot älven är lite skumpig. Uffe backar ner båten i vattnet och snart är vi på väg mot vår våta fiskedröm.

Uffe hittar som i sin egen ficka i Torneälven men för säkerhets skull har han en skyddande plåt kring propellern.

Vi passerar Ishotellet i Jukkasjärvi och far genom sel och strömmar innan vi når det första harrstryket. Uffe ankrar upp oss med ett gammalt kugghjul i gjutjärn som ankare. – Bra med billiga ankare, säger Uffe. – Det förstår jag, säger Janne med tanke på alla de här stenbumlingarna på botten. – Kasta korta kast och snett uppströms, säger Uffe. Vi gör så tror vi, men han säger att vi skall kasta ännu kortare. Innan vi hinner korta ner våra kast nappar det för mig, men jag hinner inte kroka harren, som såg ut att vara en fin rackare. – Vad var det jag sa, säger Uffe med ett leende på läpparna. – Ja, ja, säger jag och gör ett nytt och kortare kast. – Bra Pär, harrarna blir inte nämnvärt skrämda av båten och du krokar mycket bättre på kort lina, säger Uffe. – Nu har jag en igen, ropar jag och den är fin också. Harren far upp i luften och glittrar vackert med sin färgsprakande ryggfena som solstrålarna bryter igenom. Uffe håvar harren som är en välmatad fisk på runt kilot. Snart har Janne en harr i ungefär samma storlek som strider hårt på hans spö i klass fem. Uffe hade tidigare informerat oss om att man inte bör understiga klass fem på spöna då medelvikten på harrarna är så pass hög här och strömmen är relativt stark. Nu förstår vi honom och vi har 0,20 mm i tafsspets i bästa kvalitet för att vara på den säkra sidan även där.

S T O R H Ö S T H A R R I T O R N E Ä LV

Det går aldrig att ha för många spön.

Harr i massor Uffe tar nu fram sitt flugspö. Han gör ett mycket kort kast på bara några få meter med en guldskalleförtyngd sjunkande harörenymf i änden. I andra kasten nappar det och sedan i det fjärde. Både Janne och jag blir fascinerade av att harrarna står så nära båten utan att bli skrämda. Visserligen rör vi oss försiktigt i båten, men själva kastande ger ju ändå en viss uppmärksamhet antar vi. Janne kör med en flytande getingimitation som också fungerar mycket bra. Den här årstiden blir getingarna allt slöare och dör till slut. Många faller ner i strömmen till harrarnas stora glädje. En geting är betydligt mer matnyttig än en mygga, som de tvingas äta ibland när inga andra insekter finns att tillgå. Vi drar några harrar var till och snittet är på cirka kilot vilket med Jannes och mina mått är fantastiskt fina fiskar. Uffe frågar om vi vill gå i land och fiska vadande ner i en ström som är för stark för att fiska av från båten och det vill vi så klart. När vi kliver iland så halkar jag och håller nästan på att dränka kameran som efter denna incident nu alltid förvaras i en vattentät väska elNågra flugor som harrarna garanterat gillar på sensommaren i Torneälven: red tag, geting, klinkhammer, husmask, harörenymf med guldskalle, ismopupporsamt en geting i balsa.

ler box. Efter ett par hundra meter säger Uffe att det är dags att börja. Janne nöter på med sin getingimitation och snart stramar det till i linan ordentligt och en fin öring far upp i luften. Den ger Janne en härlig fajt innan den återutsätts. Öringen är fredad den här tiden då leken börjar närma sig. Vi drar några fina harrar här också med topp på något hekto över kilot. Vi lunchar på stranden och har den strida strömmen som utsikt. Bättre än så här blir det inte. Uffe berättar om sitt liv som fiskeguide och hundförare. Det har gett honom ett rikt liv bortom all storstadsstress och vi avundas honom. Janne gnetar på med egen firma där hemma och jag har haft ett resande arbete under många år, så stress vet vi vad det är. Nu är den dock bortblåst och vi känner lugnet här uppe i vildmarken, även om det kan hetta till lite ibland när en större fisk kliver på. Vi drar ytterligare några harrar på vägen hem men ingen större än de vi tidigare fått.

Under middagen som självklart består av nyfångad harr, summerar vi ett trettiotal fina harrar första dagen varav de flesta vägt runt ett kilo. Uffes fru Anette har förädlat de redan välsmakande harrarna ytterligare till en läcker delikatess. Till efterrätt får vi lingonparfait som blir en fin avrundning denna fantastiska middag och dag. Hundarna skäller av glädje när det får sitt kvällsmål men det hindrar inte Janne och mig för att tyna bort in i drömmarnas värld där vi åter drömmer om harrar, som nu är ännu större än tidigare. På jakt efter storharren Nya hundskall och ny dag! Janne och jag studsar upp och kastar i oss frukosten innan det bär av mot älven. I dag skall vi gå i land och fiska vadande på en het plats i älven där det brukar stå stor harr. Men först gör vi några stopp på vägen ner och nog är harrarna kvar, men det nappar inte lika bra som dagen innan.

Uffe drillar en fin harr på sitt lätta flugspö från anrika Ovis.

Harrarna blir imponerande stora i Torneälven och är otroligt roliga att fånga med flugspöet.

– Pär, testa den här flugan, säger Uffe och sträcker fram en Ismopuppa. – Den ser skum ut, säger jag men knyter den på tafsen. – Kasta uppströms och låt den flyta fritt med strömmen, men låt kastet fiska ut även när den nedströms börjar dragga, säger Uffe. Jag gör så, inget napp när den flyter fritt. Jag låter den dragga i strömmen och ungefär halvvägs nedströms kommer hugget. Hårt och explosivt. Det är resans hittills största harr som tagit balsaflugan, som är en imitation av en nattsländepuppa. Det är upphovsmannen Ismo Hyvärinen som tillverkat den åt Uffe. Den har kropp av balsaträ och spänstiga ben av hår från en borste, som plogar när den draggar i ytvattnet. Uffe berättar att den fiskar lika bra fritt flytande som draggande. Janne får också låna en och Uffe sätter också på en. Nu nappar det bra igen och till och med bättre än i går.Vi drar några feta harrar var innan vi kommer fram till platsen där vi skall gå iland. I dag är jag försiktigare när jag kliver ner på de hala stenarna och halkar inte. Janne och jag går en bit uppströms till en plats som Uffe hänvisat oss till. Vi vet att Uffe känner älven som sin egen ficka och spänningen ligger i luften. Janne lägger ut sin puppa och låter den flyta med strömmen. Vi ser ett försiktigt vak vid flugan, men han missar att kroka den.

Ulf Blomqvist är en inbiten flugfiskare sedan barnsben och en guide att räkna med om man vill fånga harr.

Till slut får Janne in harren som är en riktig bjässe. Efter ett par snabba bilder låter han den simma ner i strömmen igen.

Vilken fiskelycka – en av mina största harrar någonsin och i toppkondition dessutom. Foto:Jan-Erik Apelgren

– Det var nog bara en liten en, säger Janne. – Nej, det där var nog en riktigt stor harr, säger Uffe. – Tror du, säger Janne och lägger ut ett nytt kast och låter flugan flyta över samma ståndplats. – Napp igen, hojtar Janne och stramar upp spöet. En riktig bamseharr far upp i luften i ett vilt luftsprång. Uffe har som vanligt rätt och gör sig redo med håven. Men harren vill inte ge sig och rusar ut i strömmen igen när den får syn på Janne. Han ger sig inte utan drar tillbaka så mycket han vågar utan att riskera tafsbrott. Till slut kommer harren in, cirka ett och ett halvt kilo.Vi gratulerar Janne som ler med hela ansiktet. Efter några snabba bilder får harren simma tillbaka ner i strömmen. Jag går ner ett tjugotal meter och börjar fiska. Inget napp i första kastet. Inte i det andra heller som hamnar lite fel men i det tredje så ser jag ett litet vak vid min fluga och jag drar till. Linan sträcks och snart står spöet i full böj. Jag känner fiskens pulserande rörelser som transporteras via fluglinan, genom klingan och ner i

Janne fajtar en riktigt stor harr som inte vill ge sig i första taget.

Ulfs fru Anette, lagade till en fantastisk harrmiddag åt oss och nyfångad harr är nog bland det godaste vi vet.

korkhandtaget och in i min hand. Det är en härlig känsla som sprider sig i mitt sinne. Jag håller ner spötoppen för att harren inte skall hoppa. Det hjälper inte utan den hoppar ändå. Måtte den inte lossna tänker jag. Det gör den inte, men den kämpar mer än jag är van vid att harrar brukar göra. Den måste vara riktigt stor, tänker jag, och det är den. När jag får syn på den ordentligt några meter ut i vattnet så ser jag att det är en riktig praktharr. Jag skälver av fiskefrossa och är uppriktigt orolig att den lilla flugkroken skall släppa ur mungipan. Det gör den inte. I stället så simmar den snällt in i Uffes gumminätsförsedda håv som han just sänkt ner i vattnet. Harren är stor, mycket stor

till och med. Det är nog den vackraste harr jag någonsin sett tänker jag medan jag krokar av den. När jag släpper ner den i vattnet igen och ser den simma ut i sitt rätta element känner jag en innerlig lycka och lyfter på kepsen. Både Janne och jag är riktigt glada över det fantastiska harrfisket som Uffe visat och lärt oss. Att Uffe är en av de skickligaste flugfiskare jag mött råder det inget tvivel om. Uffe är en riktig vildmarksmänniska som kan det mesta om djur och natur. Detta är hans vardag – och vilken underbar sådan!

MEDLEMSFÖRMÅNER

Butiker med förmåner I dessa butiker har du som kan uppvisa ett giltigt medlemskort i Sportfiskarna 10 % rabatt på fiskeprylar. Rabatten gäller endast på ordinarie priser och vissa produkter (exempelvis elektronik) kan vara undantagna.

Intropris.se Fiskaregatan 1, Vimmerby 0492-20950 www.intropris.se

Gävle Fiskeredskap Norra Skeppsbron 1, Gävle 026-510500 www.gavlefiskredksap.se

Söder Sportfiske Hornsgatan 148, Stockholm 08-844900 www.sportfiskeprylar.se

City Fiske AB Arabygatan 70, Växjö 0470-172 55 www.cityfiske.com

Berras jakt & Fiske Ågatan 2, Gnesta 0158-21600 www.berras.com

Huntyard & Berras Vårby Allé 53, Vårby 08-7402020, www.huntyardberras.se

Vestli’s fiske Maskingatan, Borlänge 0243-237486 www.vestlisfiske.se

Wittlocks Bohusgatan 3, Halmstad 035-21 21 91 www.wittlock.se

BlixtSport Kungsgatan 94, Umeå 090-774070 www.blixtsport.se

Karlstad Fiske & Fritid Norra Allén 21, Karlstad 054-152922 www.karlstadfiskefritid.se

Vestli’s fiske Smed Olles väg 2, Gagnef 0241-51365 www.vestlisfiske.se

Katrineholms Fiskeredskap Djulögatan 35, Katrineholm 0150-158 18

37 4

Böjda Spön Storgatan 34, Arvika 0570-711 690 www.sportfiskaren.nu

Landbys Jakt & Fiskeservice AB Storgatan 19, Östersund 063-106822 www.landbys.se

Wildmarksshopen Banvägen 17, Luleå 0920-10052 www.wildmarksshopen.se

Järn AB Södertorg Byrumsgatan 4, Visby 0498-20 28 00 www.jabs.se

Böjda Spön Långgatan 12,Sunne 0565-711 600 www.sportfiskaren.nu

M.Å. Fiske & Fritid Björkgatan 4, Uppsala 018-102650 www.mafiske.se

Stockholms Flugfiskecenter Hornsgatan. 108, 11726, Stockholm 08-6684550 www.stockholmsflugfiskecenter.se

Benerus Jakt & Fiske AB Hotellgatan 2D, Örnsköldsvik 0660-182 22 www.benerus.com

Fishingstore i Stockholm AB Engelbrekts väg 9c, Sollentuna 08 - 122 955 58 www.fishingstore.se

Olas Sportfiske Kanalbodarna Hamnen, Motala 0141-219718 www.olasfiske.se

Filipstads Motortjänst, Filipstad Östra Vägen 24 0590 - 151 50 www.filipstadsmotortjanst.se

Cykel och fiskecenter 18 Skene Järn & Sportfiskecenter Södra Järnvägsgatan 47, Skellefteå Varbergsvägen 31, Skene 0910-777940 0320-19500 www.cykelochfiskecenter.se www.skenejarn.se

Dyplin´s Fiske & Fritid Kungsgatan 16, Avesta 0226-589 02 www.dyplinsfiskeofritid.se

All Fly Mörrum AB FiskeShopen.com Laxens Hus, Kvarnvägen 1, Mörrum 0454-507 10 www.fiskeshopen.com

Fiskarnas Redskapshandel Siroccogatan 13, Nacka 08-556 096 50

Autoexperten Labinhöjdsvägen 2, Karlskoga 0586 - 361 00 www.autoexperten.se/karlskoga

Nyman Fiske & Fritid Verkstadsgatan 11, Piteå 0911-154 25 www.nymansfiske.se

Karlskrona Marin AB Saltö Fiskhamn, Karlskrona 073-545 92 99 www.kamms.se

Hultins Sportfiske Nya Tannerforsvägen 15, Linköping 013 - 14 10 04

www.abfiskarnas.se 10

Stockholms Fiske & Fritid Hylsnyckeln 6, 19740, Bro

Fly Fisherman Vasavägen 46, Jakobsberg 08-58025305 www.flyfisherman.se

08-58249105 www.stockholmsfiske.se 11

Sportfiskepoolen AB Kungsgatan 107, Uppsala 018-104420 www.sportfiskepoolen.se Stjärnås Sportfiske Stockholmsgatan 40-42, Göteborg 031-197848 www.stjarnassportfiske.se Strömvalls Sportfiske Redbergsvägen 5, Göteborg 031-197848 www.stromvallsfiskejakt.se Sundbybergs Sportfiske Tritonvägen 12, Sundbyberg 08-28 96 23 www.sundbybergssportfiske.se

Saknas din butik i listan? Det finns plats fĂśr fler butiker! Kontakta: Anssi LehtevĂ¤ anssi.lehteva@sportfiskarna.se 08-410 80 605

26 31 7

3 15 38

25 24 4

5 14

19 16

28 30

6 9 27 11 23 13 10 22 2

17 33 1

20 21 18

37 35

34 29

40 S V A R T M U N N A D S M Ö R B U LT

Svartmunnad smörbult - en främmande och invasiv art på frammarsch i svenska kustvatten

Invasiva främmande arter utgör ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i våra svenska kustvatten. De främsta kännetecknen för en invasiv främmande art är att de är väldigt tåliga och anpassningsbara, har ett brett födoval och förökar sig fort. Det gör dem väldigt konkurrenskraftiga. Alla dessa egenskaper stämmer väl in på den svartmunnade smörbulten. Text: Rickard Gustafsson Foto: Rickard Gusstafsson, Markus Lundgren

När det är dags för lek övergår hanens färg från grå/brunt spräcklig till svart. På bilden syns en läcker hane från Visby hamn i full lekdräkt

n art som relativt nyligen upptäckts längs den svenska kusten är svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus). Trots sitt harmlösa utseende utgör fisken ett starkt hot mot ursprungliga fiskarter. Arten är extremt anpassningsbar och klarar såväl sött som salt vatten, låga syrehalter och temperaturer mellan -1 °C till 30 °C. Utseendet är slående likt den svarta smörbulten som förekommer naturligt längs svenska kusten. Arterna skiljs åt genom att den svartmunnade smörbulten kan bli dubbelt så stor (upp till 25 cm), har en mer kompakt form med ett bredare huvud och rundade fenor. Det absolut enklaste sättet att skilja arterna är att studera den svarta fläckens placering på den främre ryggfenan, där den är placerad långt bak hos svartmunnad smörbult och långt fram hos svart smörbult. Arten har ett brett födoval som huvudsakligen består av musslor, snäckor, havsborstmaskar, kräftdjur och andra bottenlevande djur. Lekperioden sträcker sig från slutet av maj till augusti, i vattentemperaturer mellan 15–25 °C. Arten förökar sig mycket fort och när

Svartmunnad smörbult har till skillnad från den svarta smörbulten en svart fläck placerad långt bak på den främre ryggfenan och tydligt runda fenor.

det är dags för lek bygger hanen ett bo runt stenar eller vegetation där flera honor kan lägga sin rom upprepade gånger. Vid gynnsamma förhållanden kan en hona reproducera sig upp till sex gånger per säsong. Under lekperioden övergår hanens färg från grå/brunt spräcklig till svart. Hanen vaktar boet tills rommen kläcks och dör sedan. Aktiviteten är som högst under sommarhalvåret då arten förekommer på grundare vatten medan aktiviten sjunker och den uppehåller sig på djupare vatten under vintern. Risk eller resurs? Svartmunnad smörbult är utpekad som en av sex arter (av totalt 21 bedömda) som utgör stor risk för fisket och vattenbruket om den får fäste. Trots att fisken bara når en storlek av 25 cm är den väldigt konkurrenskraftig. Dels genom födokonkurrens eller predation på rom hos andra bottenlevande arter som skrubbskädda, tånglake och svart smörbult, men även genom konkurrens om bo- och uppehållsplatser. Beteendestudier har visat att svartmunnad smörbult utan större problem kan jaga bort andra fiskarter som exempelvis tånglake och svart smörbult.

En av de fiskarter som riskerar att påverkas negativt om svartmunnad smörbult får fäste i svenska vatten är tånglake som har liknande levnadskrav och födoval.

Trots ovanstående utgör svartmunnad smörbult också en resurs som föda för kustlevande rovfisk som gädda, abborre och torsk. Även för fåglar utgör den svartmunnade smörbulten föda. Vid flera tillfällen har storskarv, som även den klassas som invasiv, setts födosöka i hamnområden i både Visby och Göteborg. Spridningsmönster Naturligt förekommer arten i Kaspiska havet, Svarta havet, Azovskasjön och Marmarasjön, men har troligen via ballastvatten spridit sig till Stora sjöarna i Nordamerika och till Östersjön. I början av 1990-talet gjordes den första observationen längs den polska kusten. Utvecklingen har sedan dess gått fort och arten är idag den vanligast förekommande fiskarten längs kusten i Polen. Den första observationen av svartmunnad smörbult i Sverige gjordes 2008 då den fångades i Karlskrona skärgård. Spridningen har sedan dess gått extremt fort och arten har fram tills idag spridits till Gotlands kust, Åland, Blekinges kust, delar av Bråviken, Göteborgs hamn, Kalmarsund inklusive Ölands kust, Nynäshamn/Muskö och Trelleborgs hamn.

Ett av de områden där etableringen av arten gått extremt fort är i Visby hamn. Där finns idag ett reproducerande bestånd och arten har sedan upptäckten 2010 ökat chockerande fort med över 1 000 sportfiskefångade individer. Lokalt har även arten påträffats i flera stora hamnar runt Gotland, bland annat Klintehamn, Slite och Fårösund. Samtliga är hamnar med fartygsförbindelse med utlandet och bland annat Polen. En av de absolut största farorna är om arten får fäste i någon av de stora sjöarna och i dagsläget är det framförallt Mälaren och Vänern som utgör riskzoner då individer har fångats i vatten som ansluter dessa med Östersjön. Sportfiske och kommersiellt fiske Intresset och uppmärksamheten för arten har ökat i takt med att den blivit vanligare, men fisken framstår kanske inte som den hetaste sportfisken hos gemene man. Dock ska man inte underskatta den lilla fisken som mer än gärna hugger en räka som placerats på botten. Nappen är väldigt hårda och med en lätt haspelutrustning är det riktigt roligt att fånga även dessa fiskar. Prickar man rätt dag och hittar fisken kan man fånga över 50 individer på några timmar. Enklaste metoden att fånga arten är att bottenmeta med räka, men även flötmete fungerar. Den målgrupp som visat störst intresse när det gäller sportfiske efter svartmunnad smörbult är så kallade artjägare och specimenfiskare: personer som strävar efter att fånga så många olika fiskarter i svenska vatten och registrera så många arter som möjligt i Sportfiskarnas Storfiskregister. Än så länge är det ingen som lyckats fånga en individ som väger över 250 gram, vilket är minimigränsen för anmälan till Sportfiskarnas Storfiskregister. Detta är också lägsta vikt för ett godkänt officiellt svenskt rekord. Gissningsvis är det bara en tidsfråga innan ett rekord fångas. Den hittills största svartmunnade smörbulten som fångats vägde 245 gram, ynka fem gram från svenskt rekord. Fisken fångades i Trelleborgs hamn och rapporterades till arttävlingen Rapala cup 2014. I ursprungsområdena och längs polska kusten sker ett kommersiellt fiske efter arten och årligen fångas tiotals ton, något som kan tänkas begränsa beståndsutvecklingen och minska spridningsrisken. Fisken anses vara en god matfisk och säljs i Polen som konserv. Vanligen används den till framför allt soppor. Provfisken och rapportering Sedan etableringen i svenska vatten har flera mindre provfisken efter arten genomförts, bland annat av Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, SLU, länsstyrelser och av studenter vid olika universitet. Det är framförallt vid dessa undersökningar man konstaterat förekomst av arten. I och med det hot fiskarten utgör är det viktigt att allmänheten och framför allt vi fiskare rapporterar misstänkta exemplar av arten. Misstänker man att man fångat en svartmunnad smörbult bör man i första hand rapportera detta till Artportalen, en portal där man genom att skapa ett användarkonto kan rapportera in observationer av såväl växter som djur. Ett annat alternativ är att kontakta fiskerikonsulenten hos berörd länsstyrelse. En viktig detalj när det gäller rapportering är att fotodokumentera sina fångster. Det är både ett roligt minne och en säker bekräftelse för den som granskar fyndet. Denna typ av observationer är mycket viktigt och inte speciellt svårt.

B I O LO G E N B E R ÄT TA R

Biologen berättar Markus Lundgren är tillförordnad fiskevårdschef på Sportfiskarna

”Det har varit ett av världens mest hotade torskbestånd.” Havsfiskelaboratoriets avdelningschef Joakim Hjelm om Kattegatts torskbestånd.

DEN HÄFTIGA GULDLAXEN

n av de häftigaste arterna i svenska vatten är tveklöst den djuphavslevande guldlaxen. Den har flertalet intressanta karaktärer som skiljer den från de flesta andra fiskarna i våra vatten, bland annat de anmärkningsvärt stora ögonen som hjälper den att finna föda på de stora havsdjupen där ljuset är snudd på obefintligt. Familjen guldlaxar har också en liten fettfena, precis som familjen laxfiskar. Guldlaxen växer långsamt men kan bli 35 år gammal och väga över ett kilo. Den är en stimfisk som ofta uppehåller sig på stora djup.

När man tar i en guldlax känns den väldigt sträv och inte alls slemmig som många andra fiskar. Detta beror på att fjällen är försedda med små, bakåtriktade taggar. Det yttersta lagret fjäll lossnar väldigt lätt. I Sverige är guldlaxen sparsamt förekommande men har spöfångats i Gullmarsfjorden vid flera tillfällen. Nyfångad skimrar den i mässing och har precis som norsen en doft av gurka. Om du ska fiska guldlax ska du tänka på att inte använda för stor krok eller för stort bete, eftersom munnen är ganska liten.

Visste du att… Knotfiskarna känns igen på sina fria fenstrålar, tre under varje bröstfena. Foto: Markus Lundgren.

•

Fjärsingen är den enda fisken i svenska vatten som har ett farligt gift. Köttet är däremot ofarligt och väldigt välsmakande.

•

Arterna inom familjen knotfiskar känns enkelt igen på de fria fenstrålarna som sitter under bröstfenorna. Dessa stavliknande fenstrålar, tre under varje bröstfena, används för att söka föda på botten.

•

Efter gösens lek vaktar hanen de befruktade äggen tills de kläcks. Han kan vara väldigt aggressiv om någon annan fisk närmar sig.

Göshanen vaktar rommen efter leken och kan vara aggressiv mot andra fiskar. Foto: Knuts Conny

Hybridisering hos fisk Hos fiskar, precis som hos andra djurgrupper, förekommer det att arter korsar sig och bildar så kallade hybrider. Hybridisering sker mellan arter som är närbesläktade och ofta blir avkomman steril. Detta tros bero på att kromosomerna inte är helt lika och att de vid celldelning inte delar sig korrekt när könskromosomerna ska bildas. Däremot är det inte helt ovanligt att hybrider blir större än de båda föräldraarterna. I svenska vatten, men även internationellt, är hybrider inom laxfamiljen mest uppmärksammat. Den kanske vanligaste korsningen är den mellan lax och öring, kallad laxing. I världskända Mörrumsån är laxingen ett vanligt inslag i sportfiskets fångster och i en studie av Sveriges Lantbruksuniversitet från 2013 beräknade man att andelen laxingar bland de vuxna laxfiskarna kan ha varit hela tio procent de senaste åren. Korsningen mellan röding och kanadaröding, den så kallade

krödingen, har också varit ett vanligt inslag i vissa vatten i norra Sverige. Korsningar mellan olika plattfiskarter är också vanligt förekommande, vilket vi på Sportfiskarna emellanåt noterar när fiskar anmäls till Storfiskregistret. En vanlig variant är hybriden mellan skrubbskädda och rödspätta. En annan är den mellan piggvar och slätvar, som bland annat spöfångades vid Orust våren 2015. Inom den närbesläktade karpfamiljen är det vanligt med hybridisering och DNA-studier har på senare tid varit till stor hjälp för att dokumentera hybrider. Ett omdiskuterat fall har varit gotländska Paviken och de för oss sportfiskare riksberömda rudorna. Analyser av fiskar från Paviken, bland annat ett tidigare svenskt sportfiskerekord, har visat att fiskarna i själva verket är storväxta hybrider mellan ruda och silverruda.

Lax eller hybrid? Foto: Christoffer Heurlin.

I Öresund fångas emellanåt hybrider mellan rödspätta och skrubbskädda, som den på bilden. Foto: Markus Lundgren.

Fenknot (Chelidonichthys lucernus, även Trigla lucerna i äldre litteratur)

Foto: Anders Salesjö

•

Bottenlevande fisk på djup från några meter ner till 300 meter.

•

Kan bli omkring 75 cm, nå en vikt kring sex kilo och bli cirka 15 år gammal.

•

Denna fisk kan gå på botten med sina bröstfenor.

•

Den blir störst av Europas knotarter.

•

Det händer att den också går upp i floder inom sitt utbredningsområde, som är hela Atlantkusten, Medelhavet och ner till Senegal i Afrika.

•

Betraktas som en tillfällig gäst i Skagerrak, Kattegatt och Öresund.

•

En fisk med många färger.

•

Födan består av fisk, blöt- och kräftdjur.

•

I det kommersiella fisket är fenknot en bifångst som betraktas som en mycket god matfisk.

•

Fisken kan låta ordentligt genom att utstöta grymtanden via sammandragningar av simblåsan.

•

Svenskt sportfiskerekord 0,938 kilo och 46 cm från båten Vandia i Helsingborg i mars 2010.

•

Kallas också storgnoding. På engelska heter den tub gurnard och på tyska kallas den knurrhan.

Fiskekrysset Svar ska ha inkommit senast 25 oktober 2015 och det räcker att skicka det lösenord som bildas vid rätt lösning. Vinnarna och Fiskekryssets lösning presenteras på www.sportfiskarna.se efter den 10 november.

Vinn multiwear: en tubmössa med oändliga möjligheter

Blad Uthuset Brukar Tillskalor gångar

Ofta mellan toppar

Lär gå före fall Kan vi en soppa Ibland i fin klänning

Stånd Ligger i

Tar livet av en del

Uppmaningar För det att mesta komma

Har ej valt sida Ska den som tränar boxning Katt och drag

Är den Ofta Gjorde som hålefter Hasse o ler tyst Oden Tage Söka

Är folk utan medel

Gör rackarungar

Lämnar vi efter oss

Gjorde Bryter Kan bo i Monsieur Visby isen Hulot 6.

Mäts i acre

Gör kanske någon i båten

Är vissa ljud Gosse i skolan

Form av vara Först i namnet

Kvinnligt naturväsen, stadium hos kvalster och en fluga. Sägs goda råd vara Slitet

Kan komma med posten

Riktiga klippare Den kallades bergslejon

Typ av slipning

Har inte mycket kött på benen

Kväde Ges ofta de små

Nervsjukdom Ända

Gör man för att öka försäljningen

Ofta i ledning

Håller Blir gods före på flak

Varit rädd om Vred

Vad kallas denna fisk? Under vintern invaderas Norges kust av vandringsfisk från Norra Ishavet. Den är stor och talrik och bjuder på fint sportfiske, särskilt på vårkanten när solen värmer upp dagarna.

Vad är detta?

James i Ung rebell

Belevat Fastställda ordningar

Sägs en del metaller vara

Slag Guld i system

Bengan Bengt Ivansson

Mittpunkt

Lösningen e-postas till: krysset@sportfiskarna.se Ange FISKEKRYSSET som ämne! Har du ingen e-post så skicka lösningen till: Sportfiskarna, ”FISKEKRYSSET”, Svartviksslingan 28, 167 39 Bromma

Vinnarna i Fiskekrysset nr 3 2015: Alma Undemar KARLSKRONA, Birgitta Nilsson MELLERUD, Jan Agerhem, NORA, Ove Johansson PARTILLE, Björn Stenberg PITEÅ

Sommaren med Sportfiskarna När höstmörkret nu börjar närma sig kan det vara kul att blicka tillbaka på sommaren som varit. Sportfiskarna Ungdom gör det gärna. Vi på Sportfiskarna var nämligen med och tog ut uppemot 3000 barn och ungdomar på fiske runtom i Sverige under juni – augusti. Här följer ett litet minnescollage. Text: Oscar Trowald

GAMLEBYLÄGRET I småländska Gamleby arrangerade Gamleby Sportfiskeklubb sitt ungdomsfiskeläger för andra gången. Deltagarna bjöds på gassande sommarvärme och abborrfiske varvades med bad i 25-gradigt vatten. Här är gänget redo för fiske.

FISKESKOLA I GÖTEBORG Sportfiskarna Väst arrangerade som vanligt sin stora sommarfiskeskola med 140 deltagare. På såväl nybörjar- som fortsättningsveckor fick deltagarna prova på feedermete och vertikalfiske. Gustav lyckades fånga en fin gös.

UNGDOMSFLUGAN I HÖKENSÅS Detta är flugfiskelägret som varje år drar många ungdomar till de vackert belägna vattnen på den västgötska urbergsplatån. I år var inget undantag. Hälften av årets deltagare har redan anmält sig till nästa år – ett bra kvitto på fin verksamhet.

SPORTFISKARNAS SKÅNELÄGER Sportfiskarna Skånes årliga fiskeläger arrangerades mitt under sommaren. Under två härliga veckor deltog cirka 40 ungdomar. Deltagarna fick prova ett varierat insjöfiske med många fångade regnbågar, gäddor och sutare. Ida lyckades fånga en fin braxen.

OSBYLÄGRET För andra året i rad anordnade Osby Naturbruksgymnasium två fullbokade lägerveckor för ungdomar i åldern 12–15 år. I år fanns både en nybörjar- och en fortsättningsvecka. Det mångsidiga fisket bedrevs i sjö, damm, å och hav. Alla deltagare fick ett spö med rulle som de sedan fick behålla.

HAVSFISKELÄGER I LYSEKIL Lysekils Sportfiskeklubbs havsfiskeläger gick som vanligt av stapeln i början på augusti. Kustfiske från land och båt stod på schemat.

KLUBBAKTIVITETER I STOCKHOLM Flera klubbar har tagit ut barn på fiske i Stockholmsområdet under sommaren. Enskede SFK har kört flera utflykter med intresserade ungdomar. Täby Fiskevårdsförening har kört abborrfiskeskola. Fiskeklubben Tellus hade som vanligt sitt öppna sommarlovsfiske under sommarens alla onsdagar. På Kulturfestivalen fanns Strömstararna på plats och gav omkring 700 unga möjligheter att prova på fiske i Stockholms ström. Här har vi en tjej som nog aldrig glömmer sin första abborre.

VÄSTERHAVSVECKA OCH KULTURKALAS Sportfiskarnas ungdomsledare var på plats och arrangerade provapå-fisken inne i centrala Göteborg och på sex olika västkustorter under sommaren. Totalt fick närmare 2000 barn testa på olika former av mete efter havsoch kanallevande fiskar. Morris fångade berggylta från kajen i Marstrand.

HAVSLÄGER I NORGE För allra första gången arrangerade Havsfiskebussen.se ett ungdomsläger i nordnorska Helnessund. Under det exklusiva lägret låg fokus på fiske efter stora havsfiskar. Här är en av deltagarna som fångade torsk av storlek som vi bara kan drömma om på svenskt vatten.

FLUGLÄGER I NORRLAND Tio stycken ungdomar flög i mitten på juli ut med helikopter för spännande fiske i den lappländska vildmarken. ”Kirunalägret” har med åren blivit ett måste för de mest entusiastiska flugfiskeungdomarna runt om i Sverige. ABU-LÄGRET I FORSHAGA Sportfiskeakademins två Abu-läger drog som vanligt en massa fiskeintresserade ungdomar till Forshaga. Under ledning av duktiga guider fick deltagarna prova på det moderna sportfiskets mest effektiva och roliga tekniker. Melvin fångade gädda tillsammans med trollingproffset Lilleman Enqvist.

BÖRJA FISKA! Abu Garcias och Sportfiskarnas projekt ”Börja Fiska” har under sommaren gett tusentals barn möjligheten att uppleva fiskeäventyr med en lånad fiskeutrustning.

Detta händer För många sportfiskare är hösten en verklig högtid. Inte mycket går upp mot att vara ute vid vattnet en vacker höstdag – dessutom är ofta fisket riktigt bra. I höst ges flera chanser att fiska tillsammans Sportfiskarna.

LÄGER ABUS GÄDDLÄGER I BLEKINGE Sportfiskarna Blekinges gäddläger i samarbete med Abu Garcia har blivit en riktig klassiker. Varje höstlov kommer ett gäng unga spinnfiskare för att bo och fiska gädda i Blekinge skärgård. Det är modernt spinnfiske från båt med duktiga guider som gäller, varje år fångas hundratals huggvilliga höstgäddor. Detta år blir knappast något undantag. HELSINGBORGSBÅTARNAS FISKELÄGER I år ges chansen till ett nytt spännande havsfiskeläger under höstlovet. Det blir fiske från turbåt i Öresund med chans på fin fisk och många arter. Ett perfekt fiskeläger för såväl dig som vill prova på havsfiske för första gången som för dig som vill fördjupa dina kunskaper. HÖSTGÄDDAN PÅ TVÄRNÖ Ett kul gäddfiskeläger norr om Stockholm under en period då gäddfisket är hett. Boende på ön Rävsten och fiske med duktiga guider på klassiska gäddvatten. Häng på. Ta chansen och möt gäddan på ett av Sportfiskarnas höstläger.

Se mer info om lägren på Sportfiskarna.se!

i höst I KLUBBARNA Runt om i landet är våra klubbar igång med höstens ungdomsaktiviteter. I Stockholm har exempelvis Enskede Sportfiskeklubb flera ungdomsträffar planerade. Ordförande Erik Tikkanen vill att fler upptäcker klubben och det roliga med att fiska tillsammans. – Ta chansen och häng på redan nu 3 oktober, då blir det båtfiske efter gädda och gös!

I Majorna Sportfiskeklubb i Göteborg planeras för fiske varje onsdagkväll fram tills att höstmörkret blir övermäktigt. - Då flyttar vi in i klubblokalen för pyssel och tillverkning inför vinter och vår, berättar ungdomsledaren Anders Winald. På hemsidan kan du hitta en aktiv ungdomsklubb i din stad under fliken ”Ungdom”!

I många av Sportfiskarnas klubbar finns en omfattande ungdomsverksamhet.

Höstlovsfiske

med Sportfiskarna För tredje året i rad anordnar Sportfiskarna höstlovsfiske på olika orter runt om i landet under vecka 44. I år satsar på vi på hela tio stycken. Det blir trevliga fiskedagar vid bra vatten med fiske, korvgrillning och trevlig sportfiskestämning. Håll koll på hemsidan vilka orter och tider som gäller!

METE - DEL 4

Mete del 4

Hösten – metets andra ålder

Ofta är hösten metarens sorgetid. Men många metefantaster har också noterat att det finns oerhörda möjligheter att fortsätta sitt värv, trots sjunkande temperaturer. Granskar man Storfiskregistret och noggrant synar höstens metefångade fiskar så blir det alltmer tydligt att höstvädret inte alls ska sätta stopp för sportfiskets finlir. Mete – i alla dess former – är effektivt och spännande i många miljöer, efter åtskilliga arter långt in i den kalla årstiden. Text: Nicka Hellenberg Foto: Nicka Hellenberg, Storfiskregistret

Iskallt eller ljummet Höstdagarna kan vara som ljumma sensommardagar, eller som kylslagna historier med frostnupna morgnar och kvällar. Men fisken går fortfarande att meta. Bottenmetet är antagligen den mest användbara metoden så här års, eftersom det i regel är mindre väder- och vindberoende, är användbart när betet behöver presenteras statiskt och precist under lång tid och ger en bra räckvidd. I registret ser man också att bottenmetet firar triumfer för många olika fiskarter. Vill du ha något som om kan lindra den fiskerelaterade höstdepressionen får du här några snabba tips på arter, metoder och platser där metet firar triumfer långt in på höstkanten. Braxen Under perioden 1 september – 30 november år 2014 registrerades hela 76 braxnar i Storfiskregistret. Under samma period året innan

Fredrik Larssons fina septemberbraxen från Hossmoån lurades tre meter ner på bottenmete med plastmajs.

var siffran 32. Det finns goda anledningar att ladda spöna för braxenmete. När metabolismen, eller ämnesomsättningen, sjunker i takt med lägre vattentemperaturer kan det ibland krävas lite ny taktik. Många metare väljer att mäska mer sparsamt och att fiska med mindre beten. Men samtidigt

händer det ofta att många fiskarter har dagar då de verkar passa på att fylla energiförråden inför vintern. Det kan löna sig att koncentrera fisket till åars djuphöljor och sjöarnas lite djupare vegetationsområden. Ju kallare det blir, desto mindre ser man av braxnarna på riktigt grunt vatten.

Abborre Den randiga rovfisken som snart sagt varenda svensk har ett förhållande till är en riktig höstfisk. Nåja, sommaren är kanske mängdfiskets tid och våren de riktigt tunga, romstinna fiskarnas tid. Men abborren är ofta hungrig och rovgirig under hösten – välnärd efter sommarens jakter. Under högtrycksbetonade höstdagar kan man ännu se den jaga ytligt, andra dagar hugger den hårt i vattensystemens något djupare partier, längs branter och grynnor eller nära djuphål. Vid snabba lufttrycksfall är de som bortblåsta, men annars är lite lagom busväder inget som hindrar abborrens jakt. Bottenmete med död betesfisk, räka eller ett rejält knippe mask fungerar ypperligt i de flesta vatten. Testa att flytta betet i lagom tempo. Metet kan faktiskt utklassa jiggfisket och andra metoder under höstdagar då det är trögt. Och medelvikten kan vara hög.

Grå november i Kalmarsund, men en praktfull abborre för Gustav Berg. En bottenmetad mört på bara meterdjupt vatten lockade till hugg.

Berggylta Även läppfisken berggyltan förknippas väl mestadels med sommarvarma klippor, men en bra bit in i oktober går den att fånga - främst från bränningsutsatta klipphällar och bergiga grundområden. Bottenmete med räka, eller mussla brukar löna sig. En förförisk fiskstrimla är en annan godbit som kan locka fram gyltorna. Några få storfiskare fortsätter faktiskt att använda flötmetet, även om det inte är den ultimata metoden när man vill komma ner till bottnen på många meters djup. Av Storfiskregistrets bergyltefångster att döma är det djup mellan fyra och ungefär 20 meter som gäller fram på höstkanten.

Andreas Sandström la inte ner gyltafisket för att hösten kom. Den här skönheten på 1 520 gram landade han 11 oktober förra året, under ett bottenmete med räka vid Smögen.

METE - DEL 4

Karp Tidigare var karpfisket något som pågick från att det blev milda, sköna kvällar, fram tills att de första höststormarna nalkades. Numera är det i stort sett ett fiske året runt. Så länge det är öppet vatten finns möjligheten att kroka sin drömkarp. Karpen äter året om, även om aktiviteten är en helt annan i oktober-november än i april-maj. En vis karpfiskare uttryckte det något i stil med att det kanske är karpfiskaren som är lite loj, snarare än karpen, i kyligare väder.

Mellan fem och tio stora karpar registrerades under september–oktober, och in i november, under de två senaste åren. Tålamod och envishet är viktigt. Att mäska mer försiktigt och hålla koll på var någonstans i vattnet som karparna verkar vara aktiva lönar sig. Vräk inte ut boilies i parti och minut. Fungerar inte dina smaksättningar kan eventuellt ett naturligt bete som kikärtor, majskorn eller annat fungera. I vissa vatten där annars småfisk äter upp allt som presenteras finns det

Ola Esbjörnsson är en man av tufft virke. Han kastar inte in handduken för lite höstkyla. Den här novemberkarpen från 2013 vägde 15,2 kilo och togs i regnväder klockan 18.30 på kvällen.

under höstmånaderna möjlighet att få betet att ligga orört under en längre tid. Bara det gör ju oddsen till karpfångst bättre. Sutare Sutarfisket är ett typiskt vårfiske. Men i många vatten är det till och med så att hösten kan vara bättre än delar av högsommaren, då sutarna mest tycks ägna sig åt lek, eller åt att rulla och irritera metaren på mäskplatsen. Ett sent höstpass efter den här rödögda filuren rekommenderas varmt eftersom det finns chans på en fisk som ätit upp sig under sommaren och fortsätter att skapa vinterhull lång in på höstkanten. Med fördel kan du dessutom flötmeta. Med ett wagglerflöte, med lång antenn kan du precisionsfiska på längre avstånd och presentera betet i djupare partier, eller intill växtlighet, där det garanterat finns mat och hungriga sutare. I Storfiskregistret är det inte många höstfångade sutare som står att finna. Men, de som verkligen försökt vet att de kan vara ordentligt i stöten. Om kvällar och morgnar är tröga finns det faktiskt dagar då sutaren är oerhört aktiv och söker föda under de ljusa timmarna. Pellets, maskbitar, majskorn, räkbitar… Ja, det mesta brukar funka för sutaren. Det gäller under hösten också. Andra arter Som det brukar heta: fantasin sätter gränserna. Skrubbskädda, björkna, lake, rödspätta, id och en uppsjö andra fiskar är fina målarter för höstfiskaren. Det gäller bara att våga testa, tänka lite nytt och vara beredd på att variera sig. Metet är för roligt och för effektivt för att det ska ligga i malpåse halva året. Eller hur?

Höstsutare med toppkondition blev det för Patrik Aronsson. Räka och bottenmete i Hossmoån var rätt taktik. Hela 4,66 kilo vägde bjässen från hösten 2013.

KET FISKEPA GA MED STnU frå

* – : 1180 /person

Åland – äventyr i fiskrika vatten Åland erbjuder ett mångsidigt fiske med allt från traditionellt gäddfiske till fartfyllt trollingfiske efter lax. Båtresan från Grisslehamn i Roslagen till Eckerö på Åland tar endast två timmar. Ombord äter du gott, roar dig och fyndar godsaker till glada taxfreepriser! ”Det är aldrig långt till ett bra fiske på Åland”. Inkl. person- och bilbiljett t/r, 2 dygn (t.ex. fre–sön) i stuga inkl. båt med motor, 10 l. bensin, fiskekort, flytvästar, bastutimme, lakan, handdukar, slutstädning. Bokningskod 5FISK *)

INGMAR ”PINGO” ERIKSSON, sportfiskeansvarig VisitÅland

www.eckerolinjen.se • Tel. 0175-258 00

ÄV E N T Y R PÅ E M Å N

Äventyr på Emån

-När malen nappar

Fiskar man abborre i Emån är löja perfekt bete även om man aldrig kan vara riktigt säker på vad som hugger. Den sägenomspunna malen blandar sig allt oftare i leken. Text och foto: Pelle Klippinge

vattnet är mörkt och mystiskt, men håller hyggligt flöde trots att det inte regnat på en dryg månad. Gäddnaten blommar i rosa toner mot gröna blad. Peder Johansson och jag monterar upp våra spön och tar samtidigt en svalkande öl. Det är sommar i Emådalen och garanterat över 22 grader. Malen, en av åns stora rovfiskar, torde stortrivas och tvekar sannolikt inte att snappa i sig en värmedåsig abborre med sitt stora gap. Men också betydligt större byten än så slukas. Tänker då närmast på Görans jakthund, en rejäl irländsk röd och vit setter, som för några år sedan helt oförklarligt drogs ner i Emån vid Emsfors. Göran berättade detta för oss alldeles nyligen och att han omedelbart hoppade i där hunden försvann. Det var dramatiskt, men han kunde rädda jycken i sista sekunden. Det var sannolikt riktigt nära ögat och den hunden gick aldrig i närheten av åkanten mer efter det, berättade Göran.

Emån i sommarskrud lockar till abborrmete

Vi sitter i djupa tankar medan Emån flyter fram stilla och blank. Det enda som tyder på lite aktivitet är ett löjstim som sprätter till utanför ett näckrosbälte. Här borde det finnas abborre i närheten. Från båten har vi perfekt utsikt och ser ända upp till första tvära svängen där ån krumbuktar sig likt en ringlande orm för att sedan nypa ihop sig och sticka iväg i en lockande S-sväng. Här kan stundtals havsöring och lax stoppa till på sin vandring, framför allt

då under höst och vår, och med lite flax kasta sig över en fluga. Peder vill prova med fluga från land och jag sätter av honom vid kröken där en stor lax visat sin stora spade till stjärt. ABBORREN HUGGER Jag testar abborren med mina gamla skeva bambumetspön. De är härliga att fiska med och nu mitt i sommaren är abborren välmatad och tar helst på löja. För att få ihop löjor

Abborre eller mal? När som helst kan bullflötet dyka, men man kan aldrig vara säker på vad det är som nappat.

Abborren är vår randige nationalfirre men i Emån blandar sig malen i leken allt oftare

Löja till mete fångar man lätt med torrfluga.

till metet har jag ett flugspö apterat med en liten torrfluga. Ingen löja kan motstå detta samtidigt som det är bra träning för egna reaktionsförmågan. De hugger nämligen med blixtens hastighet varför mothugget helst måste komma innan man ser att löjan ta flugan. För säkerhets skull har jag även med en burk mask. I reserv även ett spinnspö med Ambassadeuren liggande i båten. Biter inte abborre på mask eller löja kan man alltid fresta gädda.

stund dyker flötet och jag krokar. Lite motstånd i början innan en sprattlande abborre på några hekto seglar in över relingen. Samtidigt försvinner flöte nummer två varför det bara är att lägga första spöet åt sidan och kroka fast. Ytterligare en abborre i samma storlek dunsar snart nog på durkbotten. Så håller det på några intensiva minuter och även om det är svårt att hålla krokarna med fräscha löjor får jag på kort tid ihop en lagom fångst.

Solen gassar på bra och ölen smakar förträffligt. En fin abborre hugger ganska omgående. Gammelspöet får bekänna färg direkt och det knirrar i holkarna då jag lyfter in den randige som kommer farande med rest ryggsegel. Den är svart om ryggen och för sin storlek lite slank. På det andra spöet händer inget. Lägger ut torrflugan och har snart nog en handfull nya fräscha löjor att beta på med. Trär kroken genom munnen och sveper ut flötena i kanten av ett näckrosbälte.

SPÖ ÖVERBORD Ån suger och när sista ölen är förbrukad bestämmer vi oss för att ro in för en kopp kaffe. Vi lägger till båten, men ett mete får ligga kvar eftersom det är djupt utanför. Kommer en abborre eller gädda förbi kan det bli bonus. Då jag efter fikat kikar efter flötet kan jag inte se det. Går ner mot båten samtidigt som spöet håller på att dras ur båten. Snabbt som ögat kastar jag mig i båten och får precis tag i spöbutten. Krokar och känner omgående bastant motstånd som bara fortsätter uppströms varför jag helt enkelt tvingas släppa greppet. Ropar på Peder och ser samtidigt hela spöet försvinna.

Peder signalerar plötsligt att laxen varit uppe på nytt. Dock inte efter flugan. Efter en liten

Vi lägger ut blixtsnabbt och tar upp jakten. Spöbutten sticker plötsligt upp längre uppströms. Jag når och greppar tag. Försöker lyfta, men fisken vill absolut inte följa med upp. Den segar sig mot bottnen varför jag tvingas släppa på nytt då det inte finns någon lina att ge. Hela spöet försvinner en stund, men så kommer butten upp i ytläge på nytt. Jag pekar och Peder ror efter som i rena rama valfångaräventyret. Jag får fatt i spöet igen och nu ger fisken efter. Följer med upp då jag ser att det är en malrackare på några kilon. Tar den snabbt i håven med antennerna pekande åt alla håll och där den blåsvarta kroppen känns väldigt len. Ögonen är pyttesmå och på den bakre ryggen sticker en liten fena rätt upp på denna smått urtidsliknande fisk. Tänk vilken tur den inte var större. Då hade jag sannolikt aldrig fått se röken av mitt gamla metspö igen. Väl tillbaka vid kaffet lägger vi till båten på nytt. Agnar på skoj med en ny löja medan jag plockar ihop kaffeprylarna då det ta mig tusan nappar på nytt. Flötet dyker bestämt rakt ner och då jag krokar sitter det ännu en mal på kroken. Den är mindre och kan tröttas utan större problem och det är spännande att studera dess utseende på nära håll. Speciellt den stora munnen med sina dubbla tandrader. Tänderna är inte direkt vassa eller obehagliga, men ligger lutande bakåt in mot svaljet till. Med den grymma konstruktionen torde det vara näst intill omöjligt för ett byte att komma loss.

ÄV E N T Y R PÅ E M Å N

RIKTIGT KUSLIGA RYCK Efter fikat byter vi ställe och jag testar mete med kastflöte. Abborren hugger fint en liten stund, men sedan upphör plötsligt huggsexan. Efter några minuter följer sedan ett bestämt hugg. När jag krokar känner jag först kusligt tunga puls från djupet. Linan är stark och fisken går bestämt nedströms där den parkerar. När jag spänner år bromsen på Ambassadeuren går fisken iväg med stadig fart. Jag vrider på mer broms, men fisken bara tuffar på cirka 50 meter i jämn fart och rätt in mot land. Peder filmar påpassligt det hela medan jag följer efter med alla sinnen på helspänn. Vevar sakta in meter efter meter och är till slut framme där linan fortsätter in i grenverket under ett överhängande videbuskage. Jag följer linan in i vegetationen så gott det går men kan inte se något. När jag drar i linan följer något sakta med. Läget är otroligt spännande och jag håller andan då plötsligt en grov stjärt slår till som en ringlande orm under videt. Åvattnet stänker samtidigt som linan brister med en smäll och allt bara blir stilla.

ALLT VANLIGARE Det är onekligen så att malen under de senaste decennierna sakta men säkert blivit ett allt vanligare inslag i spöfångsterna längs Emån. Hugger till och med på fluga och flytlina om höstarna vilket aldrig inträffat historiskt, men som numera inträffar varje säsong. Detta samtidigt som andra arter, framför allt gädda, havsöring, abborre, lake och id, minskar. Senaste turen högg för övrigt en glupsk mal kompisens lilla spinnare mitt ute i strömmen, medan en annan fångades längre nedströms intill ett videbuskage. Bägge mitt på dagen vilket betyder att malen inte alls längre bara är en jägare som

är aktiv under dygnets mörka timmar som dess rykte annars säger. Det är för övrigt nu inte bara andra fiskarter som minskat. Vid Emån för bara för tio år sedan fanns exempelvis ett betydande inslag av sjöfågel som gräsänder, knipa och skrak. Numera ser man bara en och annan storskarv på sin höjd och jag tror den direkta orsaken till det är just den glupska malen. Sneglar man på de malpopulationer som finns nere i Spanien och Rio Ebro, har det visat sig att de käkar helt rent. Detta även ur de egna leden där allt från hundar och katter till badande småbarn försvinner.

Peder hojtar och frågar upphetsat vad som hände och av stjärten att döma var det en mal, ett gott stycke över metern vilket inger respekt. Visst hade det varit skoj att syna den närmare och fått kunna uppskatta vikten, men lika bra den gick fri. Det räcker gott med abborre för min del.

Småmalar som denna är det gott om i Emån.

Att malen är vanlig, speciellt i Emåns nedre delar, får man snabbt bevis för om man exempelvis försöker meta abborre i skymningen. För det mesta är det småmalar runt några kilon, men de har ändå respekt med sig med sina stora käftar. Ibland kan man också höra smått skrämmande plask vilket gjort att många som bor längs ån inte vågar bada.

Malen blir allt mer vanlig i Emåns vattensystem.

Take care! En Emå-mal som denna, över tre meter lång och 140 kg, kan dra ner en vuxen människa. Foto från 1921.

Mal (Silurus glanis) • • • • •

•

Arten är fridlyst i Sverige sedan 1994 och skall därför alltid återutsättas. Störst av våra sötvatttensfiskar. Är en riktigt glupsk rovfisk. Fångades fram till 1960-talet i Emån på kraftiga ståndkrokar agnade med höns, katter eller spädgrisar, uppger lokala källor. Köttet användes förr i hushållen och påminner närmast om en mix av lake och ål. Stjärtbiten koktes eller röktes. Slagsidor gavs till höns och grisar. Av malens huvud kokades lim. Skinnet torkades, blev till viss del transparent och användes som fönsterrutor inom glastillverkningen. Finns bland annat i Emån, Alsterån, Helgeån, Båven, Möckeln och många andra vatten och sprider sig genom olovligt fiske och inplantering. Har även fångats i Mälaren samt sjöar som Valdemaren, Exen och andra. Regelbundet fångas mal i bottengarn vid Kalmarsund i anslutning till Emåns och Alsteråns mynningar. Fångst har även rapporterats från Öland.

• • •

• • • • • •

Största fångade malen i landet är från Båven år 1870 (Nyköpingsåns vattenssystem). Den vägde 180 kilo och var 3,6 meter lång. I Emån har det fångats mal på 140 kilo och drygt tre meter (se foto från 1921). Den största kända mal som påträffats i Emån hittades död vid en kraftverksdamm 1921 och vägde cirka 140 kg, med en längd på 3,5 meter. Enligt Svensk Fiskeritidskrift 1935 slukades en snickare av en mal i sjön Båven i slutet av 1800-talet!? Malen reproducerar sig under sommaren då vattnet är cirka 22 grader. Blir könsmogen vid omkring 3-4 kilo i Sverige. Malen är en topp-predator som slukar allt. Allt från havsöring till sjöfågel och vildsvinskultingar utgör potentiella byten. Provfisken i Emåns nedre delar visar att beståndet är mer än rikligt. Emån, nedströms Finsjö till mynningen, skulle tåla ett sportfiske efter mal. Svenskt sportfiskerekord är på 60,1 kilo och fångades i Emån 1981.

HÖSTFISKET HAR SIN TJUSNING

Höstfisket

har sin tjusning För Gunnar Westrin är höstfisket en tankarnas trädgård, en betraktelseperiod med funderingar och ett färgsprakande äventyr. Det är naturligtvis harren som har fångat hans intresse, en fisk som många menar är hösten personifierad. Text och foto: Gunnar Westrin

Den stationära älvharren är bredare över ryggen, mörkare till färgen och betydligt tyngre än den smalare havsharren.

ör mig har höstfisket alltid inramats av någon form av tungsinne, förmodligen ett arv från de djupa skogarnas Jämtland. Kanske var det så att jag odlade mina tankar bäst som ensam fiskare? Antagligen lade jag grunden till sinnesstämningen redan som yngre tonåring, när jag fortfarande sprang omkring efter min bäverå hemmavid. Livet var ett enda stort oskrivet äventyr. Höstfisket räddningsplankan Det var om höstarna som avgrundstankarna visade sina rätta ansikten. Sista fisket för i år. Till veckan börjar skolan. Tio månader till nästa sommarfiske. Deppigheten visade inga gränser. Numera har

jag greppat problemen och brukar trösta mig med att alla år som sportfiskare har gett mig många fantastiska äventyr. Det är trots allt snart sommar igen. På sätt och vis är hösten sommarfiskets sista halmstrå. Då gäller det att suga ur det gottaste av den tid som är kvar. För mig brukar det bli ett litet glapp mellan sensommarfisket och höstfisket. Det beror oftast på att vi under den tiden flyttar från sommarhuset i Tornedalen, till timmerkojan i Råneå. I samma veva kommer både bär- och svampperioden. Bärplockningen är en del av mitt liv, något som har följt med sedan barnsben. Skillnaden är att förr var det ett tvång, nu är det en ren fröjd.

Harren fredad Så sent som i slutet av åttiotalet fick vi inte fiska harr på fjällen efter den första september, trots att arten är vårlekare. Motiveringen var att harren fick följa med av bara farten, under de tider då öringen och laxen ändå var fredade. Det gillades inte och vi opponerade oss ganska högljutt den tiden. I början på nittiotalet togs ett visst förnuft till fånga och harren ströks äntligen från förbudet. I norr kommer en naturlig avslutning, med tanke på den annalkande vintern. Under mina år tillsammans med korkflugans skapare Åke Bodén från Piteå, arrangerade vi varje höst något som av Åke kallades ”stängningsfisket”. Vi huserade alltid i Piteälven inom Arjeplogs kommun, på den trakt jag har kal�lat ”Det stenbemängda harrparadiset”. Med stängningsfisket menades att vi alltid fiskade den sista helgen innan den första september. Så här i backspegeln kan konstateras att höstarna fortfarande var genuina, men att vintern hela tiden låg och lurade bakom fjällkanterna i väster. I stort sett alla morgnar var frostnupna med ett par minusgrader. Det tycktes aldrig bekomma Åke, som uppriktigt menade att värmen skulle komma under dagen, och med detta nykläckta nattsländor. Naturligtvis hade han rätt, vilket i sin tur gjorde höstfisket till minnesvärda upplevelser. På den tiden kal�lade vi dagarna efter den 15 augusti för höst, idag är det fortfarande sommar? Varmare höstar Det hände mer än en gång att vi fick problem med hemresorna. Nysnön hade kommit och Åke svor högt. Han irriterade sig över underlaget och undrade alltid hur vi skulle kunna ta oss mot kusten med sommardäck. En gång kasade vi också av vägen vid Eggelats utlopp. Då blev han riktigt irriterad. Tio år senare fiskade jag och några kompisar i Tjirtjamströmmen, uppströms Tjuonajokk i Kaitumdalen. Då hade tyvärr Åke redan lämnat det jordiska. Det var den hösten vi upptäckte att det fortfarande var sommar på fjället i mitten på september. Solen sken och termometern visade på modiga 20 grader. Intressant var hur vintern ändå hade smugit sig på. Fjällen var vita, men dalen befann sig fortfarande i ett chocktillstånd av sommarnoja. Det var som att vintern bidade sin tid och bara väntade på rätt tillfälle att attackera. Däremot hade dvärgbjörkarna iklätt sig det sedvanliga rödorange bladverket, emedan fjällbjörkarna som vanligt föredrog den mer gula kostymen. Förändringarna Den näst intill påträngande värmen gjorde att vi inte riktigt visste vilken årstid vi befann oss i. Strömmen var mörkblå till färgen och ur djupen steg harrarna i en oändlighet. Det var verkligen en njutning att få vara på septemberfjället, trots att vi förmodligen anade att något inte stod rätt till. Mina melankoliska drag var som bort-

Det finns ingen trakt som kan bjuda sådana höstfärger som på fjället.

blåsta. Ordet växthuseffekt låg fortfarande inte inom acceptansen för ett någorlunda vettigt tänkande. Nu vet vi, det var då vi stod på dörren till ett varmare klimat. Under mina år på fjällmarkerna har jag absolut märkt förändringarna. Fjällfloden, som oftast brukade komma i början på juli, finns knappast längre, med undantag för i år. Nu går det mesta av snön och vattnet redan under den tidigare vårfloden. Idag är det också mer skog på vissa platser, som på fjärran Sandåslandet norr om Kiruna, där det förr var karg fjällhed. Skogen har sakta vandrat upp på allt högre höjder. Numera är det också mer regel än undantag att vi kan fiska på fjället under i stort sett hela september. En kommentar om detta var mannen som sade att han numera helst fiskade på fjälltrakterna under den månaden, trevligare än augustifisket, tyckte han. Så lät det minsann inte för tjugo år sen. Ryslig rapport När det gäller fiskars liv och leverne ser vi idag stora omställningar eller rubbningar. I Svenskt Fiske, nummer 3/2014, beskrev jag en forskarrapport om Rostujávri, signerad Sötvattenlaboratoriet i

HÖSTFISKET HAR SIN TJUSNING

Råneälvens strömmar från Råneå till havet erbjuder ett trevlvigt harrfiske.

Drottningholm och utförd av bland annat forskaren och rödingexperten Johan Hammar. Det var ingen trevlig läsning. Hur illa hade det egentligen gått för rödingen på Rostujávri (Råstojaure), ett tiotal mil norr om Kiruna? Enligt rapporten fanns det bara cirka tre procent röding under sommaren? En obegriplig siffra för mig som har varit van att sjön har kokat med röding. Forskningen pekade på för varmt sommarvatten. Hur fort gick det egentligen? Jag har fiskat på sjön med omgivningar ända sedan lumpen i Kiruna 1968, både sommar som vinter. Pimpelfisket på sjön bedrev jag i 18 vårar på raken. Det fanns röding överallt. De sista stimmen Trevligt var att under sommartiderna sätta sig på en udde och vänta in de enorma rödingstimmen. Bästa tiden var under den senare delen av juli. Var det blankt vatten, vilket var önskvärt, kunde jag spana in ett stim på flera hundra meters avstånd. Det kunde innehålla hundratals rödingar. Med lite tur kunde stimmet komma inom kasthåll. I nio fall av tio skrämdes de av tafsen, vilket oftast bjöd mig ett fantastiskt skådespel av hoppade och plaskade, men skrämda rödingar. Tre procent är inget annat än en ren katastrof. Idag vet vi att harren är den art av fjällfiskar som tål varmare vatten bäst. Utifrån det konstaterandet kan antas att harren kommer att bli den stora överlevaren, på bekostad av rödingens och öringens klimatologiska problem. Hemmaälven Naturligtvis har Råneälven blivit min absoluta höstälv, likaså en del mindre jokkar i Tornedalen. Om hösten vill jag helst fiska på ett känt vatten, så att jag om möjligt har lokal kunskap att förlita mig till. Eftersom samhället ligger vid kusten, kan man oftast fiska harren långt in i oktober. Väderleken får bestämma när det är dags för ett flugfiske. Jag vill gärna ha sol och absolut ingen kraftig vind. Solvärmen är viktig på hösten, mest för att en del insekter då kan komma i omlopp, fram-

för allt seglivade nattsländor. I en skir solstråle en sen oktoberdag, såg jag faktiskt två parande nattsländor. Dagen efter kom vintern. Under den tiden på året tycks det som om tiden inte alltid räcker till, inte ens för en sportfiskare. Det ser ut som att harren gärna står i mer strömmande vatten under september månad. När oktober randas verkar det som att fiskarna gärna styr ut i något lugnare sel. Vad detta kan bero på kan man alltid sia om, även om jag anar att det kan ha med vattentemperaturen att göra. Löven faller Jokkarna i skogslandet har sin absoluta plats i höstfisket. Om fisket över huvud taget ska fungera gäller i första hand att det finns nog med vatten. En torr sommar, som följs av en regnfattig höst, förstör definitivt alla försök till konstruktivt fiske. Det finns något i harrens livscykel som jag inte riktigt förstår mig på och som absolut blir en motpol mot den gängse uppfattningen. I den naturliga livscykeln lämnar arten sommarbäckarna när hösten nalkas. Den rörelsen i naturen beror självfallet på att födan håller på att ta slut för säsongen. Åsikter som att harren lämnar den lilla jokken, när de ser att löven faller, kan inte ha sin riktighet. Fiskar kan inte sammankoppla fallande löv med risken att bli infrusen. Höstflytten Harrarna lämnar alltså sommarbäcken till förmån för större åar eller älvar. Detta är en del av den stora förflyttningen till de slutgiltiga vinterplatserna, djupa hålor i större sel eller ute på sjöarna. Absolut intressant är de där platserna som fiskarna uppsöker i de större vattendragen, innan de drar vidare mot vinterplatserna. Jag känner till några sådana ställen, framför allt i Kaitumälven och på Sandåslandet, vilka blir rena paradisen för en flugfiskare. Här är det viktigt att vi släpper tillbaka de flesta fiskarna, eftersom de med all säkerhet kommer att leka efterföljande vår eller försommar. Det är därför jag inte blir klok på den andra delen av höstförflyttningarna, där det tycks som att harren på vissa trakter uppsöker

de mindre åarna eller älvarna under hösten. Det finns ett motsatsförhållande här som jag inte tror att forskningen har greppat. Omvänd ordning I de jokkar i Tornedalen jag gästar under hösttiderna, gäller alltså att det finns tillräckligt med vatten. Om så är fallet kan fisket bli högintressant. Om det vill sig riktigt bra, kommer de platserna att fyllas på med fisk, oftast större exemplar på kilot och över. De borde naturligtvis vara på väg åt det andra hållet, det vill säga på väg mot djupare övervintringsområden. Sammaledes gäller ovan nämnda omständighet för Råneälvens nedre delar. Hur många gånger har jag inte stått nere vid byströmmarna och fått den ena gråharren efter den andra. Plötsligt dyker det upp en och annan blankare och smalare variant, vilka antas vara havsharren. Det har naturligtvis ingenting att göra med lekvandring, eftersom de fortplantar sig på våren. Jag minns framför allt ett intressant tillfälle. Först sög det på en bastant harr, bred över ryggen och mörkgrå till färgen. Den måt�tades till 47 centimeter och antogs väga kring nio hekto. Några kast efteråt steg en ny harr, den blankare havsvarianten som också visade sig vara exakt lika lång. Den vägde däremot moderata fyra hekto. Flugvalet Vän av ordning kanske tycker att havsharrarna är på väg uppströms för födosök, eftersom de verkar väl så smala. Här finns de stora funderingarna. Jag tror att fiskarna har minst lika mycket käk ute

Mina höstfavoriter, SL-steklar med kopparskallar.

bland öarna och grynnorna i norra Bottenviken. Därtill måste konstateras att höstälvens avtagande insektsdiet inte kan vara den stora lockelsen. Någon tid senare kommer isarna att läggas, med bottenfrysningar i de flesta strömmarna ner mot havet. Naturen måste vara visare än så. Vad ska vi då bjuda höstharren för flugor? Så länge det finns en och annan kvarvarande nattslända håller jag mig till torrt. När jag kliver in i oktober, sker en kortare förflyttning av fiskar till lugnare sel. Då kan det vara dags för puppor eller nymfer. Terrestrials Ett absolut avgörande ögonblick i mitt höstfiske var den senhösten då stormen hade dragit över det nordliga landet. Jag satt djupt hukad i ett sel till en av de jokkar i skogslandet som jag alltid brukar gästa den tiden. Vädret hade lugnat sig och solen bröt fram. Temperaturen låg kring nollan. Plötsligt steg en harr och en till. Hur jag än spände ögonen såg jag ingen slända. Det måste vara något helt annat. Slumpen gjorde att jag tog för mig av en kåsa kallvatten. I denna låg tre dränkta myror. Så var det bestämt. Stormen hade fört med sig landbaserade insekter ut i vattnet, den gången myror. Sedan dess har höstfiskets absoluta kreation varit svarta stekelimitationer, gärna med en guld- eller kopparskalle. De funkar i vilket höstvatten som helst, framför allt under den tiden då harrarna har slutat att vaka.

BRA MYRIMITATION FÖR HÖSTFISKET SL-stekel med kopparskalle Sveneric Loodh/Gunnar Westrin Krok: Valfri krok i storlekarna 12-18. Bindtråd: Svart bindsilke. Kropp: En insektskropp består alltid av tre delar. Både bak- och framkroppen binds med Fly-Rite #2 Black. Innan kroppen formas, sätter du dit en kopparskalle. Mullvadshår är heller inte dumt. Midja: Mitt på midjan binder du in några varv med ljusbrunt eller rött hackel. Huvud: Lackas efter behov med klarlack. Tio viktiga höstflugor för harren Mönsterbeskrivningarna finns i boken Westrins fjällflugor, Bokförlaget Settern 2005. Black gnat i torrmodell utan vingar. Kan förtyngas. Bradshaws Fancy variant. Något förtyngd med tunn koppartråd. Européa 12. Så länge nattsländor finns. Guldribbat haröra, mörka. Klinkhamer. Så länge nattsländor finns. Knottimitationer, om hösten kommer forsknotten. Palles CdC-dagslända. I september brukar det kläckas en pytteliten svartbrun dagslända. SL-Stekel, torrvariant med svart bakkropp och brun framkropp. SL-Stekel med kopparskalle. Se ovan. Superpuppan, svarta och något förtyngda med tunn koppartråd.

Några aktuella höstkusar i myrformat.

Anders Karlsson Generalsekreterare Sportfiskarna

Höst-klipp! Lowrance höstkampanj 2015 Upp till 3.850 kr extra att handla för! Prisexempel: Köp t. ex. HDS-7 Gen2 Touch för endast 7.595 kr, så får du 2.300 kr extra att handla givare och andra Lowrance-tillbehör för. Gäller beg. lager av utvalda Lowrance-produkter t. o. m. 2015-10-31. Mer info på www.olssonsﬁske.se.

SHIMANO HIMANO SUPER GT

Super-REA 995:-

5 PACK STORM 5-PACK WILD EYE GIANT

Fr. 499:-/fp

Nu 7.595:-

LUNKER CITY FIN-S-FISH

4-pack 219:-/fp OKUMA CZ10

AMB 20LC SYNCRO A

Nu 769:N

För oss bakom flötet!

AMB 6500LC AM

REA 999:R

Nu 999:(1.799:-)

MC PIKE

Fr. 95:-

FRAKT FRAK KT O OC OCH H PPOSTFÖRSKOTT OSTFÖRSK TILLKOMMER. BEGR. LAGER.

Bäst i Sverige på Sportfiske!

Låg frakt eller fraktfritt - Snabba leveranser - Kunnig personal

fa S

www.sportfiskeprylar.se

A K A D E M I N

Söder sportfiske

P O R TI FF OIR SS H KA G EA

olssonsﬁske.se • info@olssonsﬁske.se

Stort och genomtänkt sortiment! Kolla in vår webshop eller besök vår fina butik!

Söder Sportfiske Hornsgatan 148 117 28 Stockholm 08-84 49 00 www.sportfiskeprylar.se

Från dröm till yrke! Plugga på SportfiskeAkademin i Forshaga. Här utbildas framtidens sportfiskeproffs. Skolan har ett nära samarbete med sportfiskebranschen. forshagaakademin.se

www.fiskekort.se erbjuder enkelt köp av fiskekort direkt i din mobiltelefon, surfplatta eller dator.

Ö R I N G F I S K E VÅ R D PÅ Ö L A N D

Öringfiskevård PÅ Ö L A N D Beslutsamma entusiaster förbättrar havsöringens villkor på ön. Det är ett tufft jobb som ger resultat men hotas av nät och tjuvfiske. Text: Pelle Klippinge Foto: Pelle Klippinge och Michael Ingard

bland är det lätt att falla i beundran. På stående fot kan jag direkt medge att jag till och med föll pladask när jag skådade de arbeten ett gäng målmedvetna Ölandsgrabbar gjort. Det gäller främst då insatser för öns värdefulla havsöringsstammar där man grävt, hackat, rensat upp och lagt ut lekgrus för att trygga framtiden. Ett slit av oanande mått som kostat såväl blod som svett och kanske även en och annan tår. Det första projektet som grabbarna tog tag i med full kraft var Silverbäcken. Det nästan oansenliga vattendraget ligger sydost om Borgholm och på den östra sidan vid Gärdslösa. Det var 2011 och ett arbete som blev lärorikt för pionjärer som Lasse Karlsson, Niclas Solberg och några andra entusiaster i Ölands Trolling & Sportfiskeklubb (ÖTSK). Att skyffla grus går väl an, men att exempelvis planera var de bästa förutsättningarna för lek finns i

en Ölandsbäck är inte så lätt. Historiskt fanns heller inga tidigare liknande fiskevårdsinsatser på Öland att ta fasta på. Grabbarna tog då hjälp av de erfarenheter man gjort på Gotland samt läste Erik Degermans bok, Ekologisk fiskevård. Projekt Silverbäcken slutfördes först och nu på bara några års tid har detta gäng slitvargar avslutat arbeten också i Strömmen, Pelnabrobäcken och Klevabäcken. Resmokanalen, på den västra sidan norr om Mörbylånga, är inte klar när detta skrivs men är påbörjad. Sammanlagt har inte mindre än 130 ton lekmaterial tillförts och mer ska det bli framöver. Inte illa eller hur? När det gäller att mäta direkta resultat låter det sig inte göras så lätt i en liten Ölandsbäck, förklarar grabbarna. Detta eftersom nästan alla bäckar är torrlagda mellan juli till oktober, vilket gör det både svårt och

missvisande att elfiska. Det man gör istället är att räkna lekgropar och förhoppningsvis kommer man märka en rejäl ökning med lekfisk och gropar inom 5-10 år i alla bäckar. Och groparna håller man noga reda på då dessa dokumenteras efter varje lek. Detta då med GPS-punkter i respektive bäck. Vad man hittills kunnat notera är att den lek som genomförts i det utlagda gruset resulterat i en mer omfattande lekgropsgrävning jämfört med vad som sker i det naturliga gruset. Samarbete är lösningen När jag frågar Lasse Karlsson, som är kassör i fiskeklubben, hur samarbetet med de öländska markägarna och kommunerna fungerat så kommer svaret blixtsnabbt; -Så här långt har det varit ett verkligt fantastiskt samarbete med markägarna. Vi har lyckats skapa personliga relationer med såväl

Sammanlagt har inte mindre än 130 ton lekmaterial tillförts och mer ska det bli framöver.

Sportfisket på Öland kan ge turistintäkter om det hanteras rätt.

Havsöring i storlekar runt två kilo är inte ovanligt.

Pelnarbrobäcken är en av många åtgärdade öringvattendrag på Öland.

markägare som de boende runt bäckarna. I några fall även involverat dem direkt i projekten där vi senast i Pelnabrobäcken till och med fick låna en hjullastare. Det var guld värt och innebar att vi blev ännu effektivare och dessutom sparade flera arbetsdagar. Lasse berättar vidare att när det gäller kommunerna gör de inget direkt just nu, men de har heller inte motsatt sig projekten. ÖTSK har även varit inbjudna till kommunens Agenda 21-grupp och pratat för fisken och miljön på ön. Intresset från partierna är positivt. Vidare har klubben gått med i den nya turistorganisationen på Öland och är också representerad i Ölands Vattenråds styrelse. Här finns för övrigt värdefulla framtida kontakter representerade genom olika beslutsfattare, markägare och organisationer som exempelvis LRF. Klubben ser därför försiktigt positivt och ödmjukt på framtiden för Ölands bäckar och dess invånare. När det gäller själva finansieringen så har hittills länsstyrelsen, Sparbanksstiftelsen samt i mindre skala även fiskeklubbens anordnade havsöringstävlingar bidragit. Fler sponsorer

välkomnas naturligtvis eftersom det alltid behövs medel till väntande insatser. Inte så lätt att få ihop alla gånger, men klubben försöker marknadsföra sig så gott det går. Här spelar den egna hemsidan en viktig roll liksom även facebook samt lokaltidningarna förstås. Men även andra tidningar som Ölandsmagazinet och Öländska hjärtan som är Ölandsbankens egen tidning, är betydelsefulla. Och marknadsföring och lobbyverksamhet ger resultat. ÖTSK har nämligen alldeles nyligen fått löfte från Borgholm Energi att de bekostar en tillfällig fiskväg vid Hornsjöns utlopp i Kalmarsund. Detta med klubben som rådgivande. En åtgärd som kommer betyda att arter som abborre, gädda, ål, braxen med flera förhoppningsvis kommer att kunna vandra till och från sjön. En verklig milstolpe för den öländska faunan i så fall och en insats som kommer många till glädje. I dagsläget är det nämligen näst intill omöjligt för några arter att nå tillbaka till sin födelseplats för att leka. De blir istället instängda och går en onödig och kvalfylld död till mötes och så ska det verkligen inte behöva vara på dagens Öland. Nät och tjuvfiske oroar Men allt är nu inte bara guld och gröna skogar efter ÖTSK:s beundransvärda framfart längs bäckarna. Det finns mycket att ta igen

Havsöringsyngel blir det fler av om projekten lyckas.

och återskapa. Blickar man tillbaka bara några decennier till 1970-talet och fram till början av 1990-talet, var det exempelvis vanligt med havsöring mellan 4-6 kilo i spöfångsterna. De är sällsynta numera och en snittöring idag ligger gissningsvis istället på knappa två kilo. Ingen dålig fångst på något sätt, men det skulle kunna vara så mycket bättre. Här är nätfisket ett problem, vilket borde begränsas. I första hand på grundområdena ut till tremeterskurvan. Här ligger på sina ställen alldeles för mycket nät som fångar urskillningslöst. Detta dessutom ur de olika öringsstammar som har sitt ursprung inte bara från de öländska vattendragen, utan också från åarna på fastlandet.

Ö R I N G F I S K E VÅ R D PÅ Ö L A N D

vilket också tydligt bekräftar att det är god ekonomi att vårda såväl natur som fiskevatten. Och kan danskarna så kan väl även vi?

Lekmaterial i olika storlekar tillförs.

Även där jobbar för övrigt krafter med fiskevård, ofta med små medel och sköra bestånd. Detta medan frukterna skördas okontrollerat och inte sällan med omärkta nät längs Ölandskusten. I detta måste det vara något fel. Jämför vi med grannländerna Norge och Danmark har man exempelvis en smart larmcentral för detta. Upptäcker man ett omärkt eller misstänkt nät larmar man genom att ringa ett telefonnummer till ansvarig, typ som till Polisen eller Sjöräddningen som då agerar. Detta vore naturligtvis ett steg i rätt riktning och en bra skyddsåtgärd att införa i hela Kalmarsund. Gustaf Ulfsparres Stiftelse, som jobbar med Emån, har i sammanhanget tidigare lagt en skrivelse angående beskrivna begränsningar. Kortfattat innebär denna att allt nätfiske innanför tre meters djup, eller 300 meter från land i Kalmar län förbjuds under perioden 1 oktober - 30 april. Infördes detta skulle åtskilliga vuxna och vilda havsöringar klara livhanken och kunna reproducera sig samtidigt som fisketurismen skulle gynnas. Gör man ännu en jämförelse med grannländerna, framför allt då danskarna, har man idag ett sportfiske som verkligen är värt namnet och som omsätter runt fyra miljarder danska kronor om året, enligt den rapport som landets jordbruksminister presenterade för något år sedan. Av dessa kommer inte mindre än 400 miljoner kronor enbart från besökande utländska sportfiskare. Bidraget till statskassan från samtliga kategorier sportfiskare beräknas totalt till drygt 600 miljoner. Inte illa eller hur,

Turismen kan bli betydelsefull Ur detta har inte minst den lokala turistnäringen en del att lära och ta efter. Jag rekommenderar därför ett studiebesök på ön Fyn exempelvis. På den lilla ön är havsöringsfisket stort och något man verkligen värnar om i alla led. Hit kommer fiskeentusiaster även under de perioder man vanligen betraktar som lågsäsong. Det är då havsöringsfisket är bäst, så också på Öland. Och bara här i Svedala är vi runt en miljon sportfiskare. Inkluderar man också några övriga närliggande länder är man snart uppe i betydligt mer än det tiodubbla. Ponera då att det öländska sportfisket lockade över en halv procent av dessa så skulle det generera en hel del intäkter. Men först måste man få bättre styrning på nätfisket och andra hotbilder eftersom tomma vatten skrämmer bort turisterna. Dessvärre är nu inte bara nätfisket ett hot. Tjuvfisket i bäckarna är fortsatt allvarligt. Lasse berättar att största problemen med detta finns i Åbybäcken som ligger på Ölands östra sida, vid Gårdby. Det kan vara så illa att uppemot 100-200 avelsfiskar av de uppskattningsvis 400-500 lekfiskar som steg för lek förra hösten togs av tjuvfiskare. Lasse menar att tjuvfisket i Åbybäcken är något av en starkt rotad tradition i bygden. Genom de lokala personer Lasse och några andra i ÖTSK pratat med så är en fångst av 2-3 lekmogna havsör-

Havsöringsleken på Öland kan ske ända in i januari.

ingar inte alls ovanligt att bärga under dygnets mörka timmar. Inte nog med det, utan fisket sker även dagtid där alla metoder som ljuster, sax och håv förekommer. Och spåren avslöjar, berättar Lasse. Det är så långt utvecklat och sofistikerat att kanterna runt bäcken röjs på sly vid de bästa fångstplatserna. Även markägarnas stängsel klipps upp i samband med havsöringsleken. Vid en tillsyn hittade Lasse en lång stig genom tät granskog med flera sidogångar ner till olika platser vid bäcken. Troligtvis var denna röjd för att snabbt kunna nå bäcken och vid behov även kunna smita osedd. Detta är sorgligt och står helt i kontrast till de insatser vi gör i klubben, menar Lasse och Niclas samstämmigt. Och lyckas man inte ändra på denna obegripliga attityd som tycks leva längs Åbybäcken, finns risk att den ”kulturen” även sprider sig till de andra bäckarna. - Tjuvfiskeproblematiken kräver ett gediget tillsyns- och informationsarbete som vi i klubben inte klarar av på egen hand. Det vi behöver är stöd inte bara från länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet, utan också från kommunerna, markägarna, LRF samt de olika byalagen, menar Lasse. Här vill ÖTSK skapa samsyn och svara upp med en kraftfull reaktion. Och det hastar på. Ölands havsöring har det tillräckligt tufft som det är och ska inte behöva utsättas för sådant simpelt barbari. Punkt slut.

BAM54.se

ANNONS

Ål (Anguilla anguilla). Foto: Anders Salesjö

Kalkningens effekter:

Forskning visar på ålens pH-känslighet Att ålen är en hotad och rödlistad art, både i Sverige och internationellt, är ingen nyhet. Däremot klargör forskningsresultat att det inte bara är kraftverk och dammar som utgör hotet. Ålens yngel uppvisar en anmärkningsvärd hög känslighet för låga pH-värden. Siffrorna man fått fram är alarmerande och visar på hur sura vatten har en förödande inverkan på ålynglens förmåga att överleva. Nedan: Sjökalkningsbåt. Foto: Mats Lindberg

Fortsatt kalkning Upptäckten gör hotet mot ålens fortlevnad än mer komplex. Inte minst belyser det vikten av att upprätthålla en god vattenkvalitet. Forskningsresultat visar att det kritiska gränsvärdet för vuxna ålar ligger vid pH 6,0 och att nyutsatta ålyngel är så känsliga att de dör inom tre veckor vid ett pH på 4,7. En viktig åtgärd för att upprätthålla en gynnsam pH-balans är att fortsätta kalka våra vatten. Undersökningar gjorda i Sverige visar att förekomsten av ål kan fördubblas efter åtta till nio års regelbunden kalkning.

Gynnar hela ekosystem En pH-nivå under 6,0 betyder för många arter en säker undergång. Ska Sverige kunna följa EU:s åldirektiv krävs att våra vatten klarar det kritiska gränsvärdet. Sverige har ett internationellt ansvar att ålen och andra hotade arter ska finnas kvar. Genom en kontinuerlig uppföljning av pH-balansen och en väl underbyggd kalkningsplan kan vi främja en hög artrike-

SMA Mineral Logistik & Entreprenad AB • Box 329, 682 27 FILIPSTAD Tel 0590 164 00 • Fax 0590 166 05 • www.smamineral.se • sma@smamineral.com

Naturkalkningen sker med svenska råvaror från både helikopter och båt. Foto: Ingemar Alenäs

dom. Kalkningen har visat sig inte bara gynna enstaka och rödlistade arter som ålen. Tidigare hårt ansatta ekosystem kan återfå en imponerande mångfald då kalkningen ofta får stor genomslagskraft och gagnar många arter samtidigt. Faktum är att ålen i sig har stor betydelse för våra inhemska vattensystem.

Sveriges långsiktiga miljöansvar I det internationella perspektivet fungerar Sverige som en vattenreservoar för hela Europa. Vi bär därmed ett gemensamt ansvar att nå de miljömål som våra beslutsfattare satt upp. Hög vattenkvalitet är en överlevnadsfråga, inte bara för försurningskänsliga arter som ål, flodpärlmussla, öring och mört, utan framförallt för oss själva. En både fortsatt och utökad kalkning av våra vattendrag är därför en förutsättning för en framtid med friskt vatten och en artrik flora och fauna. Kalktransport med specialbyggd bulkbil. Foto: Mats Lindberg

Vattenkraften

sabbar ekologin

Älvräddaren Gunnar Westrin tar sig en funderare gällande dagens debatter om vattenkraftens för- och nackdelar. Han vet vad han talar om efter ett liv på barrikaderna. Ytlig ekonomi eller fördjupad ekologi är alternativen. Text och foto: Gunnar Westrin

ag är delvis uppvuxen vid stranden av landets längsta kraftverksdamm, Ströms Vattudal i norra Jämtland. Året var 1951 då kraftverksdammen nedströms Strömsund byggdes, en åtgärd för att säkerställa behovet av vatten till nedströms liggande kraftverk. Rödingarna som drog Tio år senare, under sommaren 1961, åkte morfar, mamma och jag båt över sjön intill byn Äspnäs. Målet för dagen var en abborrvik på den andra sidan. Eftersom morfar var halvless på sik, öring och röding, ville han absolut ha abborre till kommande middagar. Därför fanns en

hög med nät i båten. Kokt abborre, mandelpotatis och vitsås var mat för de riktiga gudarna. Långt ute på den sjön strejkade plötsligt den urgamla archimedesmotorn. Trots idoga försök fick morfar inte igång den. Han svor och levde rullan, allt medan mamma och jag log i mjugg. Plötsligt, mitt i allt bedrövelse, uppenbarade sig ett stim med välvuxna rödingar av den gamla hederliga modellen. Jag minns fortfarande hur de delfinerade runt båten, detta på ett klart, svart och djupt sommarvatten. Känslan fanns att de vill säga oss något? Morfar blev så till sig av synen att han tappade pipan i vattnet. Fiskarna blev skrämda

och dök direkt för att aldrig mer återkomma. På tio år knäckte grävskoporna Europas förmodligen största sammanhängande rödingpopulationer. Vattudalsrödingen var i döende. En anledning till den dramatiska förändringen var att rödingen, som normalt lekte på grundare områden med grynnor och djupkanter, knappast kunde leka på de traditionella platserna. Vattenytan i den nya dammen vara knappast statisk. Var vattennivåerna för låga nådde fiskarna inte de urgamla platserna. Även om vattennivåerna var perfekta fallerade leken. En teori om detta har varit att viktiga mikroorganismer inte längre fanns tillgängliga. Rekordöringarnas ström Om sommaren 1971, när pappa och jag lade om tegeltaket på kåken hemma på gårdarna, rullade plötsligt den väldigaste av alla bilar upp på tunet. Det var en limousine av gammal god årgång. Morfar stod på gården och rökte sin pipa och vi på taket fick plötsligt uggleögon. Ur fordonet steg chauffören, livréklädd och synnerligen elegant och öppnade passagerardörrarna. Där uti baksätet klev tre bestämda människor klädda i diskreta kostymer. Efter ett kortare samtal med morfar körde ekipaget vidare till nästa gård. Ärendet var att ett kraftverk tydligen skulle byggas i Bågede strömmar längre upp efter systemet, mitt i den berömda Bågedeöringens (vattudalsöringens) viktigaste lekområde? Detta skulle inte vare sig påverka öringbeståndet eller leken, eftersom kraftverket skulle grävas ner i marken, sades det? Kraftstationen var klart 1974 och byggdes delvis om 1997. Enligt pålitliga anteckningar och interna rapporter var det inte mycket kvar av öringvandringen i fisktrappan i Bågede 1981. Avslutningsvis kan en tragisk kontenta dras över ovan beskrivna händelseförlopp, den att det tog kraftverksföretagen 30 år att omkullkasta en komplicerad mångtusenårig vattenekologisk struktur. Det var då jag bestämde mig för att intensifiera min kamp mot fortsatta utbyggnader. Råneälven äger! Under min jordavandring har hotet från kraftföretagen legat som en svart säck över mitt liv. Jag kommer aldrig att kunna förlika mig med att någon ska tjäna kortsiktiga pengar på en fortsatt destruktion av våra kvarvarande vattendrag. Två år efter kraftverkets invigning i jämtländska Bågede kom nästa chock. Året var

1976 då vi kunde läsa i tidningarna om ett fenomen som kallades ”Den Ekströmska utredningen”, ett tungt förslag som byggde på att vi i det här landet skulle höja terawattaket från 62,5 till 65TwH gällande vattenkraften. I konceptet fanns ett fyrtiotal förslag på hur detta skulle kunna vara möjligt, bland annat med en konventionell utbyggnad av Råneälven, med en jättelik damm och tre till fyra kraftverk. Precis där började den tioåriga nationella älvräddarperioden. Så här i backspelgen kan sägas att de åren blev de tuffaste i mitt liv. Den politiska fajten var brutal, byar delades för och emot, fientligheten byggdes på, hoten kom närmare. Under de åren fick jag också mina bilar sönderkastade med tunga isolatorer från kraftverksstolpar. Två allvarliga mordhot polisanmäldes också. Det fria ordet hade satts på undantag. Mitt i natten i början på oktober 1986 ringde mig en uppsatt moderat riksdagsman. Han ville berätta att hans parti skulle gå på bevarandevärdets linje och att Råneälven skulle förbli outbyggd. Hållhaken var att vi i vår kamporganisation AMORE skulle göra positiv reklam för fortsatt kärnkraft!? Den gamla trenden, där socialdemokrater och moderater gick hand i hand, den så kallade oheliga alliansen, hade brutits. Någon dag senare uttalade sig också dåtidens moderatledare Carl Bildt i tidningarna; ”Moderaterna kommer aldrig att rösta för en utbyggnad av Råneälven. Dess miljövärden är obestridliga. Med sitt läge utgör den dessutom en del av ett större

Dammen i Sunnerstaholm kvaddar fiskvandringen i vitala delar av Voxnan, utanför Bollnäs i Hälsingland.

område mellan Luleälven och Torneälven, som på detta sätt kan bevaras orörd”. Den 27 november 1986 avhölls omröstningen om den Ekströmska enmansutredningen i riksdagen. Vi vann med 161 röster mot 139, där socialdemokraterna till slut var det enda parti som

Strömfårans bottenstrukturer nedströms dammen i Sunnerstaholm är orörd men tyvärr torr. Här behövs enbart nytt vatten. Enkelt, eller hur Fortum?

emotsatte sig ett bevarandevärde. Siffrorna är i sig positiva, men tänk att bland andra Råneälven vilar hela sin nuvarande frihet på ynka 22 rösters övervikt? Så till vida kan konstateras att moderaterna var det parti som till slut räddade min älv undan grävskoporna. Andra kontroversiella förslag var bland andra överledningarna av Ammerån och Laisälven. Ekologisk ignorans För några år sedan väckte en riksdagsman från Norrbotten den föga genomtänkta idén, att vi i länet åtminstone borde bygga ut de skyddade älvarnas biflöden? Återigen lyste den ekologiska okunskapen fram. I stort sett all reproduktion av vandringsfisk som lax, öring och harr sker i biflöden med utlopp. Biflöden, åar, jokkar och bäckar kan med rätta kallas naturens självklara navelsträngar. Ett så kallat minikraftverk gör lika stor skada i sitt vattenflöde som någonsin ett större kraftverk i en befintlig älv. Okunnigheten oroar mig. Jag har i alla tider ondgjort mig över kraftföretagens strategiska vilja att bygga ut vattendrag nära större samhällskoncentrationer. Östersund är ett sådant exempel, där bland annat Jämtkraft har 17 befintliga verk i länet, flera kring Östersund och Storsjön. När Kattstrupeforsen i Indalsälven byggdes ut på

VAT T E N K R A F T E N S A B B A R E KO LO G I N

fyrtiotalet, punkterades absolut en av landets häftigaste storöringströmmar. Som om nu inte detta var nog tog företaget även Granboforsen i samma älv på åttiotalet. En social aspekt är att människorna i våra större samhällen måste dra sig ännu längre ut i periferin för att om möjligt kunna nyttja strömmande fria vatten för allmän rekreation. Därtill finns en nonchalans från makthavare och teknokrater när det gäller ekologiska strukturer. Vad kostar en utter, behöver vi dagsländor, kan tillrättalagda utbyggda älvar vara vackrare än ursprunget? Fiaskot i Foskvattnet I mitt Jämtland har vattenkraftsexploatörerna verkligen varit på alerten, oavsett om det har handlat om större kraftverk i närheten av större tätorter eller rena vildmarksprojekt. Problem med det sistnämnda kan vara att den lokala opinionen blir svårare att spridas nationellt. Ett praktexempel var/är utan tvekan Foskvattnetprojektet i gamla Hotagen, sedan länge Krokoms kommun. Platsen för det stora eländet finns efter den annars underbara skogsbilvägen mellan byarna Laxsjö och Valsjöbyn i nordvästra Jämtland.

Hur många gånger jag kört den femmilasträckan vet jag inte, bara att den för mig mot sällsynt genuina trakter. Mitt på sträckan dyker plötsligt verklighetens grinande nuna fram ur buskagen. Oväntat står där en myskofik dammkonstruktion, med en absolut torrlagd strömfåra nedströms mot undersköna Hotagssjön. Tänk dig nakna och kala bottenstenar i massor, som liksom ringlar sig likt en jätteorm genom en annars prunkande norrländsk barrskog. Det är då man tappar tron på allt snack om ekologisk mångfald, Natura-2000 och miljöbalkens intentioner. Under den senare delen av åttiotalet påbörjade Jämtkraft sitt projekt kallad ”Lövhöjden” vilket innebar uppdämningar av de befintliga fjällskogssjöarna Foskvattnet och Lilla Foskvattnet. Därtill torrlades hela ån från Foskvattnet, via Lilla Foskvattnet ner till det andra kraftverket intill Ålviken vid Hotagssjön. Tillsammans med det första verket vid Lövhöjden har projektet idag en normalproduktion på cirka 35GWh med effekten cirka 13MW, vilket motsvarar ungefär 1700 villor eller sju normalstora vindkraftverk. Under 1989 var kraftverken klara för start. Vattnet till kraftverken leds via tunnlar, enligt Jämtkraft ett

Installerad effekt

Antal kraftverk

Procent av totalproduktionen

>10 MW

208

94,0 %

1,5 till 10 MW

187

3,9 %

125 KW-1,5 MW

cirka 680

2,1 %

< 125 KW

cirka 1030

0,5 %

Så här ska det se ut. Råneälven i Norrbotten är fortfarande fri och obunden.

bra system, eftersom någon minimitappning inte behövs. Arvet till framtiden blev Foskvattenåns totala torrläggning, en förr viktig reproduktionsplats för den storvuxna Hotagsöringen. Sanning en tolkningsfråga Debatten om förstörelsen av hela Fosksvattensystemet hölls tyvärr alltför regionalt. Det kan ha berott på att stora delar av älvräddarkåren hade engagerat sig i den Ekströmska utredningen (1976-86) och att entusiasmen på något sätt hade sinat. I samma veva, den 1 juli 1987, instiftades Naturresurslagen, där många hotade älvar och delar av vattensystem blev skyddade, precis när Jämtkraft byggde nytt i Foskvattnet. En bidragande orsak till den något ”undangömda” debatten kan också bero på att byggnationerna utfördes av ett jämtländskt företag och att arbetstillfällen och pengar på så sätt förhoppningsvis skulle gagna länet. En del förtroendevalda politiker gick också på den tron. Någon tid efter projektets fullbordan överlät Jämtkraft dammbyggnationen till Indalsälvens Vattenregleringsföretag. Praxis, tyckte Jämtkraft. Utbyggnaden av Foskvattnet var alltså ett projekt i skymundan, lite på sidan om, i en

Två eldsjälar som har jobbat hårt för bättre fiske- och naturvård i Bollnäs, Tommy Vestersund och Jonas Engberg.

Fisktrappen mellan Strocken och Sjulssjön i Bågede strömmar I Ströms Vattudal är ett minne från fornstora dagar. Kraftverket finns till vänster.

trakt med få innevånare. Ett milslångt dalstråk med livfulla öring- och rödingsjöar fick dödsstöten. Torrsträckan är cirka en halv mil, där tunnlar idag för vattnet mot kraftverken. Jämtkraft har faktiskt sagt att fisket blev totalförstört. Det är det enda jag kan hålla med Jämtkraft om gällande vandaliseringen av ett så pass unikt och viktigt ekosystem. En stor miljöskandal i skymundan. Hans Lidmans Voxnan Delar av Voxnan i Hälsingland är ett av många dystra exempel på ovan nämnda misshushållning. Bollnäs ligger vackert belägen intill sjön Varpen med cykelavstånd till söder om liggande Voxsjön och delar av vittomtalade Voxnan. För mig betyder Voxnan kanonfiske på harr och öring, mycket tack vare traktens store son, sportfiskaren och författaren Hans Lidman. Idag missköts legendariska vatten för en knappt märkbar slant i redan slitna plånböcker.

Voxnan mellan sjöarna är ett sargat stycke svensk natur, ett skändat vattendrag utan motstycke. Redan i början på fyrtiotalet byggdes en damm i den östra delen av Voxsjön, ägd av det finska kraftverksföretaget Fortum. På så sätt torrlades två kilometer av Voxnan, förr en av landets hetaste harrströmmar. Kraftverket finns nedströms Anneforsvägen mot Bollnäs, efter Lillängevägen. Torrläggningen beror på att företaget byggde en tunnel från Voxsjön ner till verket. Samma tunnelstuk här som på Foskvattnet i Jämtland. Jag har gästat dammen vid Sunnerstaholm och kan inte annat än förvånas över ingreppet. Varför kan man inte riva dammkonstruktionen och bygga en mer naturvänlig överdämningsvall? Om inte annat behövs en minimitappning och ett ordentligt omlöp, så att de fiskar som fortfarande kan ta sig uppströms, kan passera vallen eller dammen?

Fortum fegar Redan några år in på tvåtusentalet önskade ovan nämnda kraftföretag bygga ett nytt kraftverk/möjligtvis ombyggnation, där det gamla nu står. En föresats har varit att det nya verket skulle avleda 60 m3 i stället för 40 m3. Företaget har fått tillstånd till nybyggnation av markoch miljödomstolen. Eftersom själva dammen vid Sunnerstaholm saknar tillstånd, har frågan bollats fram och tillbaka i åratal. Här är det viktigt att parterna tar ställning för minimitappning och fungerande omlöp. När jag strövade omkring intill dammen slog det mig att den torrlagda fårans bottenstrukturer syntes vara orörda. Oftast har det grävts på sådana sträckor, eller på annat sätt destruerats, bland annat under flottningsepoken. Det enda som fattades var vatten för att torrsträckan skulle kunna fungera igen. Här måste Fortum snarast sätta på kranarna. Under våflodstider fylls oftast torrfåran med nytt och friskt vatten, vilket i sin tur får en hel del fisk att vandra uppströms, bara för att möta dammen. Snart kommer sommaren och allt vatten som borde rinna den rätta vägen i Voxnan, återigen går genom kraftverkstunneln. All fisk som hade lockats upp under vårflödena kommer obönhörligen att dö. Detta om någonting är verkligen ett slöseri med liv och ekologisk resurs, framför allt med tanke på att vattendraget en gång i tiden hade ett av landets bästa harrfisken. Om problemet kring Sunnerstaholmsdammen skulle kunna få acceptabla lösningar, är jag övertygad om att problematiken kring kraftverket vid Länninge, nedströms mot Varpen i Voxnan, också får sitt omlöp. Först då kan det bli fri fart för fiskvandringarna mellan Varpen och Voxsjön. Om inte Fortum tar detta på yttersta allvar är ännu en miljöskandal ett faktum. Jag har följt debatterna om Sunnerstaholm och Fortum under flera år. Det som slår mig är att företaget inte tycks ta biologers, ekologers eller limnologers tunga argument för positiva förändringar. Eftersom Fortum har tillstånd att bland annat släppa minimintappningar, men att ingenting har hänt, tolkar jag detta som Fortums aktiva val mot förnuftiga förändringar.

AT T F I S K A PÅ E N M O T O RVÄ G

Att fiska på en motorväg Sportfisket i Nederländerna har bidragit med en hel del utveckling av beten, tekniker och metoder.

I landets näringsrika kanaler och vattendrag simmar även en hel del riktigt maffiga fiskar. Svenskt Fiskes utsände var naturligtvis därför även tvungen att prova fisket i Nederländerna i samband med den internationella konferensen om fiskvägar. Text: Bengt Olsson Foto: Bengt Olsson, Diane Keetlaer Olsson

örsta fiskeförsöket skedde med hjälp av erfarna fiskeguiden Steef Meijers på Europas största transportled i sötvatten: floden Rhen. (Rijn på nederländska) Målsättningen var att fånga några skapliga gösar, helst ett nytt PB! Halvmulet, varmt väder och måttliga vindar lovade gott. Vi skulle vertikaljigga relativt grunt bakom de stenvallar som styr strömmen mot transportleden i flodens mitt. Fångstrapporter från tidigare samma veckan berättade om upp mot 15 fina gösar per dag. Vi instruerades att fiska jiggarna bottennära med mycket små nätta knyckar och hålla still i långa pauser. Nappen skulle i regel komma då jiggen sänktes ned till botten. Tämligen omgående hade Steef några kontakter och drog sedan en liten gös vilket än mer ökade fiskepulsen. Tyvärr blev detta både dagens första och sista gös. Gösta var extremt trögflörtad och var bara framme och puffade på jiggarna. En fin abborre på 40 cm slök min jigg, annars hade vi fyra timmars intensivt och resultatlöst fiske innan vi provade att trolla längs med flodstranden med små Salmovobbler. Direkt resulterade det i flera fina idar, den största på 54 cm och någon till abborre.

Senare på kvällen fortsatte vi att jigga gös utan resultat. Steef var milt sagt inte nöjd med vår fångst, men vi hade helt enkelt extrem otur att missa huggperioderna denna dag. Tråkigt då fisket på Rhen uppenbarligen har potential.

40 cm abborre piggade upp under det annars extremt tröga fisket.

Fina idar högg på vobbler vid trolling längs flodstranden. Största iden mätte 54 cm.

Fiskeguiden Steefs jiggutbud för gösfiske.

Ett ”VISpas” ger rätt att fiska i omkring 85 procent av Nederländernas inlandsvatten.

Havsabborre och staksill i Europoort Nästa fisketur gick till Europas största hamn: Europoort i Rotterdam vid utflödet av floderna Rhen och Maas. Målsättningen var nu att fånga en havsabborre. Här kan man ha ett mycket bra havsabborrfiske då tidvattensströmmarna är som starkast. Även denna gång hade vi en fiskeguide som utlovat en lektion i tekniker och betesval. Vi fiskade från land med 25-30 grams naturfärgade shadjiggar på 8-10 cm. Tekniken var enligt guiden att driftfiska jiggen med strömmen strax över botten. Tyvärr blev även denna intensiva fiskedag resultatlös vad gäller arten vi fokuserade på. Vi såg inte röken av havsabborre under hela den guidade turen. Däremot provade vi efteråt att meta efter några riktigt stora multar i en tidvattensbassäng under lågebb och avslutade med spinnfiske i en strömkant. På ett litet silverfärgat skeddrag kom så äntligen ett hugg och en ny art: staksill, Alosa fallax fallax. Denna storvuxna sillsläkting (fint på nederländska) som leker i sötvatten fångas ibland även utanför västkusten och är en rolig och stark sportfisk. Då den är relativt sällsynt ska den alltid återutsättas oskadd. Min omkring halvkilot tunga staksill simmar fortfarande i Europoort.

Gigantiska kolpråmar och containerfartyg dånande förbi varannan minut!

Om fiske i Nederländerna För att fiska i sötvatten behöver man lösa en nationell fiskelicens: Vispas. Det berättigar till fiske i omkring 85 procent av vattnen. I övrigt finns privata vatten som tillhör olika fiskeklubbar. Genom att lösa ett Vispas blir man även medlem i sportfiskeförbundet Sportvisserij Nederland. Fisket i havet är i stort sett fritt. Karpfiske och predatorfiske efter gädda, gös, asp och abborre är välutvecklat och populärt. Sportfisket bedrivs mestadels som rent C&R, vilket är en nödvändighet för att behålla ett bra fiske i detta extremt tättbefolkade land. Tips från coachen: att bara fiska en dag är lite lotteri, avsätt några hela fiskedagar för att lyckas med fisket.

FISH PASSAGE

2015

FISH PASSAGE Sportfiskarna var på plats i nederländska Groningen 22-23 juni när den internationella fiskvandringskonferensen FISH PASSAGE för första gången hölls i Europa. Text och foto: Bengt Olsson

FISH PASSAGE är en årlig konferens med ett brett fokus på fiskvandring och fria passager för levande organismer i vattendrag. Här samlas forskare, myndigheter, företag och entreprenörer, ideella miljöorganisationer, sportfiskeförbund och andra aktörer. Tidigare har FISH PASSAGE alltid hållits i Nordamerika. Årets konferens blev det största arrangemanget någonsin med omkring 550 deltagare från mer än 40 länder. Ny kunskap till praktisk fiskevård I anslutning till konferensen fanns möjlighet att gå kortkurser i bland annat olika tekniker och metoder för att skapa fiskvägar. Biologerna Linda Svensson och Tobias Fränstam från Sportfiskarna deltog på kursen ”Technical and Nature-like Fishway Designs”. – Det finns väldigt omfattande kunskap om hur man bygger optimala fiskvägar. Genom att gå kursen fick vi bra verktyg för vårt praktiska arbete. Vi lärde oss bland annat mer om hur man dimensionerar en fiskväg och hur man anpassar fiskvägen för olika arter och hur man bygger attraktionsflöden för att styra in fisk i fiskvägar.

Afsluitdijk: 32 km dammvall med motorväg som skiljer den konstgjorda sjön IJsselmeer, till höger i bild, från Nordsjön.

En annan viktig del var att kursen tog upp betydelsen av att utvärdera åtgärderna för att kunna följa upp och förbättra kommande projekt. Jag omsatte mina lärdomar direkt när vi veckan därpå rev ett dämme och byggde en naturlik fiskväg för främst asp i en torrfåra i Sävaån, berättar Linda Svensson, biolog och fiskevårdare på Sportfiskarna Region Mälardalen. Vandrande fiskarter globalt hotade FISH PASSAGE bjöd på ett brett utbud av presentationer, workshops och föredrag som bland annat gav en överblick över de migrerande fiskarternas situation globalt sett. Tyvärr är bilden mycket dyster. Just i detta nu förstörs några av de rikaste ekosystemen i sötvatten genom gigantiska dammprojekt i bland annat Sydamerika och Asien. I exempelvis den extremt artrika Mekongfloden kommer många fiskarter därigenom att försvinna innan de ens hunnit kategoriseras. Följderna blir även katastrofala för lokala samhällen som tidigare levt av småskaligt fiske. Flertalet av våra största sötvattensfiskar, som gör långa lekvandringar, är utdöende på grund av dammar som stänger av vandringsvägar och dämmer upp lek- och

uppväxtområden. I Europa är flertalet vatten kraftigt påverkade genom uppdämning, vattenkraftsutbyggnad, rätning, rensning, muddring, sjöfart och andra vandringshinder. Arter som ål, lax, havsöring, europeisk stör och majfisk är utslagna i de allra flesta vatten på kontinenten. Förutom vandringshinder och turbindöd och förstörda lekmiljöer hotas fiskarna även av ett kraftigt kommersiellt överfiske i haven. Det krävs alltså många olika åtgärder för att återskapa svaga eller utraderade bestånd.

sjön. Redan 1933 stängdes här havsviken Zuiderzee av och dess ekosystem omvandlades totalt. Här kommer en fiskväg att byggas inom några år. Mer än en fjärdedel av Nederländerna ligger under havets yta. Därför måste vattennivåerna kontrolleras minutiöst för att undvika översvämningar. Fiskevård och vattenmiljö kommer långt ner på prioriteringslistan. All heder åt de biologer och fiskevårdare som under dessa förhållanden arbetar med att återställa fiskvägar och biotoper och försöker återintroducera fiskarter.

– För att lyckas rädda ett hotat ett fiskbestånd måste man skydda fisken under hela dess livscykel. Det räcker inte att fisken kan vandra upp förbi ett hinder, de måste kunna leka, ynglen ska ha lämpliga miljöer för att växa upp och de ska kunna vandra ut förbi vandringshindret och överleva och växa tills de är lekmogna och återvänder. Saknas en eller flera av dessa pusselbitar misslyckas man, konstaterar Linda Svensson.

Dags att agera! En insikt från konferensen är att vi i Sverige trots allt har goda förutsättningar att förbättra möjligheterna för våra vandrande fiskarter. Det som främst hindrar detta idag är vår föråldrade vattenlagstiftning som ensidigt är inriktad på exploatering. Kunskaper för att bygga olika typer av väl fungerande fiskvägar finns. Jämfört med exempelvis de kraftigt modifierade nederländska vattnen har vi stora möjlighet att restaurera vattendrag och åtgärda vandringshinder för att återfå eller stärka bestånden av vandrande fiskarter och få ett bättre sportfiske i många av våra vattendrag. Det kan även kan locka många fisketurister från kontinenten.

Kraftigt modifierade vatten i Nederländerna Ett tydligt exempel på hur kraftigt påverkade många vatten på kontinenten kan vara fick vi bland annat under exkursionen ”From sea to source” under konferensen. Förhandsinformationen berättade om besök vid olika restaureringsåtgärder och fiskvägar och om unika vattenmiljöer längs flodsystemet Westerwoldse Aa. Trots besök vid uppenbart påkostade fiskvägar och mätstationer för att följa upp vandringsmönstret hos taggad fisk blev tyvärr exkursionen något av en besvikelse. Bland annat pumpas vatten till flodens källflöde för att garantera flöde sommartid då torvbrytning försämrats områdets förmåga att hålla vatten. Vattnet som pumpas dit är väldigt näringsrikt vilket gör det nödvändigt att årligen rensa vattendraget. Generellt var vattendraget sterilt trots att man till viss del återskapat ett naturligt meandrande flöde med strömkoncentrationer. Längst nere vid havet finns en barriär med slussportar som släpper ut vatten vid ebbtider. Viss fiskvandringsmöjlighet finns och en fiskväg för glasål, men inget naturligt mynningsområde med blandat bräckt vatten. Det är därmed svårt för fiskar att vandra och ställa om från salt till sött vatten och tvärtom. Tidvis råder även syrebrist i havet utanför flodmynningen på grund av höga slamkoncentrationer.

– Några av presentationerna på konferensen var väldigt hoppingivande. Att man idag storskaligt tar bort stora dammar och vattenkraftverk i USA visar att det naturligtvis även är möjligt i Sverige. Även alla de otaliga mindre dammar som utgör vandringshinder och som saknar både tillstånd och funktion skulle kunna åtgärdas relativt snabbt om regelverket förändras och länsstyrelserna gavs mer resurser. Nyckeln till bättre vattenmiljö är en ny lagstiftning. Vi är även enligt EU:s vattendirektiv ålagda att vidta nödvändiga åtgärder för att alla vatten ska uppnå god ekologisk status. Här har Sportfiskarna och andra miljöorganisationer en viktig uppgift: att driva på för att få en ny vattenlag, kommenterar Bengt Olsson, kommunikatör på Sportfiskarna. Nästa år i USA Nästa Fish passage kommer att hållas 20-22 juni 2016, på The University of Massachusetts Amherst i USA.

Vi besökte även den gigantiska dammkonstruktionen Afsluitdijk som skiljer den konstgjorda sötvattenssjön Ijsselmeer från Nord-

Dam removal! Ingenjörerna Laura Wildman och Amy Singler från USA jobbar heltid med att ta bort dammar.

Sportfiskarnas Linda Svensson och Bengt Olsson vid Westerwoldse Aas källflöde.

S E AT R O U T AT S E A

Seatrout at Sea – ökar kunskapen om havsöringens liv i havet

Hur beter sig havsöringen när den lämnar sötvattnet och vandrar ut i havet? För att få veta mer om detta har det i fem år pågått ett projekt vid Göteborgs universitet kallat Seatrout at Sea. Här kan du läsa om de spännande forskningsresultaten. Text och foto: Göran Cederberg

an vet idag ganska mycket om vilka krav havsöringen ställer på lekplatser och uppväxtområden i åarna, men nästan ingenting om de vuxna havsöringarnas liv i havet. Under flera år har forskare på Zoologiska institutionen vid Göteborgs universitet studerat havsöringens vandringsmönster i havet. Därför vet man nu betydligt mer om hur smolten och de vuxna havsöringarna rör sig sedan de lämnat ån och vandrat ut i fritt vatten. Ansvarig för projektet Seatrout at Sea är Johan Höjesjö, som är docent och lektor i zoologisk ekologi. Han berättar att projektet drogs igång 2011 i Himleån i Varberg, där det under drygt 20 år har bedrivits ett framgångsrikt fiskevårdsarbete av medlemmarna i Varbergs Flugfiskeförening.

För att få fram smoltutvandringsdata byggdes tillsammans med Varbergs Flugfiskeförening en smoltfälla i Himleån år 2011.

Forskarna från Göteborgs Universitet vill veta mer om havsöringarnas liv i havet efter att de vandrat ut från strömvattnen. Ett projekt som pågått i snart fem år.

ligen beror detta på att öringen på sin väg ut i havet måste passera grundområdet vid Getterön, där predationen generellt sett är hög. Det var tydligt att de öringar som klarade sig bäst främst vandrade ut under natten, alltså i skydd av mörkret. När de sedan nått ut till yttre kustbandet var de aktiva under i stort sett hela dygnet. – Öringarna gick i stort sett rakt igenom system, för att sedan stanna upp i närområdet utanför mynningen. 2011 kunde vi se att fisken huvudsakligen vandrade norrut, medan cirka hälften vandrade norrut och hälften söderut under 2012.

Innan sändarna opererades in i havsöringarna förvarades smolten i spänner med bedövningsvätska.

Tyngdpunkten låg till en början på att i samarbete med klubben få fram smoltutvandringsdata och därför byggdes bland annat en smoltfälla. År 2011 opererades sammanlagt 100 radiosändare in i Himleåöringar. 80 av dessa placerades i utvandrande smolt och 20 större i besor (utlekt fisk). De mindre sändarna i smolten hade 90 dagars batteritid, medan de tjugo större sändarna hade dubbelt så lång batteritid och fungerade i ungefär ett halvår. Dessa akustiska sändare skickade ut en ljudimpuls och varje individ hade sin egen unika signal. Utanför ån mynning låg ett trettiotal loggstationer med hundra meters mellanrum, men det fanns även tre stationer norrut och tre stationer söderut – med fem kilometers mellanrum. Dessutom fanns en station i Viskans mynning och en i Tvååkerskanalens mynning. Därmed kunde man följa rörelsemönstret hos varje enskild fisk samt kartlägga de lokala beståndens utbredning och hur de blandar sig i havet.

Gräns vid tio grader Under 2011 regnade det mindre än vanligt, vilket gjorde att vattenflödet i Himleån var lågt. Fisken vandrade ut både under dag och natt – men det låg en ”magisk” gräns vid cirka tio grader: När det var lägre än tio grader i vattnet vandrade öringarna nästan uteslutande ut på natten, men vid högre temperatur gick de ut även på dagen. – Av detta drog vi slutsatsen att utvandringen hänger samman med både vattentemperatur och flödet i ån. 2011 var också mortaliteten (dödligheten) hög – 75 procent – förmodligen på grund av predation från mink, gädda och skarv, säger Johan. – Året efter var förhållandena mer normala och då gick öringarna ut när det var högvatten och bra flöde i ån. Överlevnaden var också högre under 2012, vilket förmodligen hänger samman med att den ökade grumligheten vid högvatten ger fisken bättre skydd. Mortaliteten var nu cirka 60 procent, vilket fortfarande är ganska högt. Förmod-

Långsam utvandring – Vi har också gjort liknande undersökningar i Byfjorden utanför Uddevalla. 2014 märkte vi ett 80tal öringsmolt i Bodelån och Kärraån – 40 stycken från varje å. Där visade det sig tydligt att det fanns två grupper av fisk: En som går ut snabbt och en som uppehåller sig längre i systemet. Intressant är att överlevnaden var cirka 80 procent i Kärraån och 70 procent i Bodelån, vilket indikerat att detta är ett mindre ”farofyllt” område att vandra ut igenom, berättar Johan vidare. – Här hade vi 22 loggstationer, något färre än utanför Himleån, eftersom det är en snävare kust som är lättare att ”stänga av”. Men vi kunde se ett liknande mönster: Att högt vattenflöde triggade utvandringen och att fler öringar då samtidigt valde att simma ut i havet. Utvandringen var dock ganska utdragen. Den startade i början av april och fortsatte till slutet av maj. Även här fanns ett tröskelvärde på cirka tio grader, vilket betyder att öringarna blir kvar längre i ån när det är kalla vårar. Johan berättar också att de i Bodelån och Kärraån under åren 2012 till 2014 hade ett antennsystem med passiva sändare som visar både när öringarna vandrar ut och när de kommer tillbaka. Detta för att kunna se hur länge fisken är ute i havet. Det visade sig att de flesta går ut i april och maj för att sedan återkomma i oktober. Och av de som överlevde vistelsen i havet var det i Bodelån nästan 100 procent som kom tillbaka samma år.

S E AT R O U T AT S E A

Havsöringen är numera den i särklass populäraste arten vid fiske från klippor och stränder på västkusten.

Genom att operera in små radiosändare i utvandrande havsöringar fick forskarna information om vandringsbeteendet i havet. De flesta opererades in i smolt, medan några större sändare även placerades i vuxen utlekt fisk.

Forskarna kunde också göra en annan intressant iakttagelse: Den fisk som vistades i havet från maj till oktober hade potential att växa en dm, medan de som inte vandrade ut hade en tillväxt bara på 2-3 cm. – Förvånansvärt stor skillnad, konstaterar Johan. – Vad vi emellertid inte vet är hur många av dessa återvändare som var könsmogna. Eller om de simmar tillbaka till ån för att det helt enkelt är lättare att överleva i sötvatten? Även i Byfjorden kunde forskarna konstatera att fisken rör sig åt olika håll. Ungefär två tredjedelar vandrar iväg på norrsidan av Orust, medan resten simmar söderut. Havsöringarna använder alltså båda rutterna. Tacksam för svar Johan Höjesjö berättar också att det finns ett tredje forskningsfält i Seatrout at Sea-projektet: Genetikstudier. Forskarna har nämligen även samlat in data från 22 åar längs kusten, från Strömstad till Himleån. Det handlar om sammanlagt 430 öringar. 65 av dessa är spöfångade och övriga är vuxna fiskar som elfiskats i åarna. – Det visade sig att fisk inom ett fjordområde är mer närbesläktade än mellan fjordområdena. Det verkar alltså som om öringen – till skillnad från laxen – väljer å utifrån rådande förhållanden och inte till 100 procent är präglade på ett speciellt strömvatten. Antenndata tyder på att flesta havsöringar återvänder till samma å som de föddes i, men samtidigt tyder ju genetikstudierna på att det finns enstaka individer som väljer en annan å. – Nästa steg blir att undersöka detta bättre, eftersom det finns data som tyder på att öringarna snarare väljer att återvända till en å i ett visst fjordsystem än den specifika å där den föddes. Johan berättar också att man på öringarna i Byfjorden opererat in så kallade DST-taggar

Tack vare ett långvarigt arbete för att förbättra havsöringarnas lekmöjligeter i åar och bäckar får nu allt fler chansen att fånga havsöring med sportfiskeredskap. Flugfiskets popularitet ökar från år till år.

i 24 öringar – alla över 45 cm. Taggarna är 2 x 3 cm stora, ser ut som ett flöte och ger information om både djup och temperatur. På taggarna finns en adress till Zoologiska institutionen och alla ”upphittare” av en DST-tagg får en belöning på 500 kronor eftersom de innehåller så värdefull data om havsöringens vandringar i havet. – DST-taggen samlar in data om djupet var 15:e minut och om temperaturen var 20:e minut (men den skickar inte ut någon information) och vår förhoppning är att få veta mer om de djup- och temperaturförhållanden som havsöringen söker sig till. – Det mest intressanta resultatet av vår

forskning är dels att det uppenbarligen finns två olika strategier: Att vandra ut i havet snabbt, eller stanna kvar längre i ån. Dels att havsöringen växer betydligt snabbare i havet än i ån. Men vi har egentligen bara skrapat på ytan, avslutar Johan Höjesjö. Vi vet till exempel fortfarande väldigt lite om havsöringens vandringsmönster efter utvandringen, till exempel hur långt ut de vandrar.

Vid operationsbordet sitter Peter Revinoja från Lantbruksuniversitetet i Umeå. Här omgiven av forskarna från Göteborgs Universitet.

Med hjälp av en skalpell öppnas buken försiktigt. Ett centimeterlångt snitt räcker för att den lilla sändaren ska få plats.

De små radiosändarna har 90 dagars batteritid och fungerade som akustiska sändare genom att skicka ut en unik ljudimpuls till de loggstationer som placerats i havet utanför mynningen.

När radiosändaren är placerad på sin plats sys snittet ihop med hjälp av suturer – kirurgknutar.

Två kirurgknutar räcker för att avsluta operationen. Trådarna kommer att lossna och försvinna av sig själva. Efter att fisken fått återhämta sig i en vattenbalja släpps de tillbaka i ån.

ÖRINGKIRURGI Vid ”operationsbordet” – ett enkelt campingbord – sitter den för arbetsuppgiften speciellt ditflugna ”öringkirurgen” Peter Rivinoja från Statens Lantbruksuniversitet i Umeå, SLU. Han anses vara en av Sveriges främste ”fiskkirurger” och opererar med van hand in de små radiosändarna i öringsmolten. Bredvid honom står några plastbaljor och en av dessa är fylld med bedövningsvätska – 2phenoxyetanol. Med i arbetet finns också David Aldvén, som är anställd doktorand i projektet.

Från smoltfällan i ån lyfts öringsmolten in till ett kar, där de får vistas tills det är dags att under några minuter placeras i en spann med bedövningsvätskan. Därefter lyfts de upp på operationsbordet, där Peter börjar med att ta genetiskt material i form av en bit fiskvävnad från varje fisk. Detta för att kolla kön, genetisk bakgrund och hur havsöringarna är besläktade med varandra. Själva operationen sker i en fyrkantig plastbalja med ett par väl genomdränkta pappershanddukar och tar bara några minuter.

De bedövade öringarna placeras med buken vänd uppåt och Peter skär med en skalpell ett centimeterlångt snitt, trycker försiktigt in radiosändaren i buken och syr sedan ihop snittet med två suturer. Öringarna flyttas sedan till en vattenbalja där de får kvickna till efter ingreppet. Slutligen släpps de försiktigt tillbaka i en stor balja i ån, varifrån de fritt kan simma ut i ån.

80 S T O R F I S K R E G I S T R E T

FLERA FINA REKORD Året har redan gett oss flera fina rekord. Rekord på metefavoriter som färna, karp och braxen är fiskar som många metare vill slå, men inte många lyckas med. I år skedde det med besked. Och ute på havet kom nya blåkäftar upp och flyttade ner förra årets rekordfisk från listan. Text: Nicka Hellenberg Foto: Sportfiskarnas arkiv

FÄRNEREKORD, MED KNAPP MARGINAL

NYGAMMAL REKORDKARP FRÅN TEGELBRUKSDAMMEN Än en gång har en gigantiskt stor karp lurats i Tegelbruksdammen i Lomma, där ju landets största karpar huserar. Klockan 11 på förmiddagen den 17 maj krokar den ditreste karpfanatikern Birger Holmqvist, från Veinge, en massiv fisk. Det visar sig vara ett nytt svenskt rekord som mumsat i sig boilies av typen SBM White Secret. Birger berättar: – Förra hösten ställde jag och min gode vän Gary Benney upp i Östra Dammen Carp Challlenge i hopp om att vinna det åtråvärda priset: En helgs fiske i Tegelbruksdammen. Vi kämpade hårt in i det sista och trots ett flertal tappade fiskar lyckades vi vinna med en hårsmån över Bröderna Holm. Under helgen då vinsten utnyttjades hade de god timing och bra taktik. Duon landade åtta karpar, med Birgers rekordfisk i topp: en 27 460 gram och exakt 100 centimeter lång Lommakändis. Karprekordet putsades därmed från tidigare rekordvikten på 26 020 gram till det nya 1,4 kilo tyngre. Vittnen fanns på plats vid fångst och vägning. Vågen har därefter kontrollerats mot instrument i laboratorium, så nu är Birger Holmqvists svensk rekordhållare och får stora gratulationer från Sportfiskarna.

Över åtta kilo braxen i händerna på Tobias Andersson. Vilken praktfisk!

BRAXEN – ÅTTAKILOSGRÄNSEN SPRÄNGD Förra året blev braxenrekordet det första att ha en delad förstaplats. Två fiskar hade den identiska vikten 7 960 gram – braxnar fångade i Rögle dammar, samt i Bysjön, Sveriges två givna braxeneldoradon. Nu har drömgränsen passerats. Den 10 juni fick Tobias Andersson från Lomma äntligen stifta bekantskap med sin efterlängtade drömfångst och Fiskesverige kunde för första gången få syna en braxen över åtta kilo. Vem hade trott det för tio år sedan?

Klockan 21.40 på kvällen tar en riktigt tung färna Jerkers korvagnade krok och snart kan han landa en ordentlig bit. Jerker fick en kamrat att komma till undsättning för att bistå vid mätning och vägning. De konstaterade att Jerkers färna vägde 3 580 gram och var 63 centimeter lång. Efter vågtest i laboratorium kunde Sportfiskarna utse ett nytt svenskt rekord – även om det var på håret. Det tidigare rekordet från 2005 löd på 3 578 gram. Sportfiskarna gratulerar Jerker Löf till de nya svenska rekorden.

Tobias hade gjort ett antal turer till skånska Rögle dammar under våren. Flera bjässar, varav några över sju kilo hade synat hans håvnät. Men den 10 juni gjorde han sitt sista försök att få till fullträffen med stort F. Klockan sex på morgonen hände det. Tobias bottenmetade med doftmarinerad plastmajs för att vara någorlunda säker på att betet ligger kvar på fiskeplatsen under längre tid, trots kräftor, småfisk och störande moment. Storbraxnar kan behöva lite tid på sig. Den braxen Tobias Andersson lyckades fånga denna ljuva junimorgon var 80 centimeter lång och vägde hela 8 340 gram på en laboratoriekontrollerad våg. Tobias Anderssons braxen har nu utsetts till nytt svenskt sportfiskerekord och får välförtjänta gratulationer.

Birger Holmqvist med karpen som fick Sveriges karpmetare att gå i spinn än en gång. Hur stor tänker hon bli? Nu 27 160 gram.

torfiskmeriterade Motalafiskaren Jerker Löf är välkänd i metekretsar. Den 12 maj gav han sig ut i regn och rusk, och förvandlade ett stundande fiasko till en riktig pangkväll. Färden gick till Svartån för en satsning på storfärnor. Han tänkte ge upp, men höll ut en extra stund och i det hällande regnet. Det gav resultat.

Färnarekordet tillhör numer Jerker Löf. Svartån har han bra koll på, vilket bevisas här.

Du kan hitta mer information om alla fångster på www.sportfiskarna.se

BLÅKÄFT – REKORD TVÅ GÅNGER SAMMA DAG Under sommaren, eller egentligen under en och samma dag, slogs rekordet två gånger om.

Rekordet blev kortvarigt, men Ulf Noreman är glad ändå. Storfiskjägare från när och fjärran tillbringar alltmer tid på Skagerak – och speciellt området kring positionen som kallas ”10-gradarn”. Många åtråvärda arter fångas här och överraskningsmomenten är många. För ett par år sedan hade ingen svensk registrerat den knallröda, drakliknande, fisken blåkäft (Helicolenus dactylopterus). Nu slås rekordet ganska frekvent.

Den 27 juni är Ulf Noreman på plats ute på Skagerak. Vid tiotiden på förmiddagen krokar han en blåkäft som är 44 centimeter lång och senare vägdes in på 1 275 gam. Betet var makrill och fångstdjupet 264 meter. Det tidigare rekordet på 1 090 gram var därmed överträffat. Men rekordet skulle bli kortlivat, för bara två timmar senare får Martin Jutaren från Rydebäck en 46 centimeter och hela 1 420 gram tung blåkäft. Också den tagen på doftstarka betet makrill. Båda fiskarna har efter kontroll av vägningsoch fångstförfarande alltså utsetts som svenska rekord. Det nu gällande är således Martin Jutarens 1 420 gram tunga fisk. Stort grattis från Sportfiskarna.

Vikt

Fångstår

Insjööring

7,44

2009

Färna

2,76

2009

Sarv

1,3

2010

Gös

7,65

2010

Gädda

13,26

2011

Abborre

2,08

2011

Braxen

6,18

2011

Sik

2,66

2011

Harr

1,62

2011

2,75

2011

Efter hand blev det en sporre för Mikael att anmäla storfiskarna till Storfiskeregistret och försöka få många olika arter. Mest av allt tävlar han mot sig själv. Han använder gärna en stor del av fisketiden att förbättra sina personbästa, inte bara hitta nya arter.

Karp

12,27

2011

Sutare

4,38

2011

13 Blågylta

0,55

2011

Kanadaröding

6,67

2012

Mört

0,81

2012

– Jag älskar variationen i specimenfisket. Och det är alltid trevligt att resa runt och fiska på många olika platser i varierande miljöer, menar Mikael och understryker Sveriges fantastiska möjligheter.

Röding

6,14

2012

Regnbåge

6,29

2012

Björkna

0,81

2012

Lake

4,04

2013

En riktig drömfisk vore en riktigt stor insjölax i Vättern. Men drömmen om att resa tillbaka i tiden och få fånga tonfisk i Öresund vore inte heller fel.

Klorocka

0,58

2013

Piggvar

2,46

2013

Ruda

1,95

2013

Lax

14,370

2014

Mikael Gustafsson fiskar vidare mot 40 arter och vi håller koll på färden dit. Stort grattis till de 30 arterna.

Ål

1,810

2014

Tunga

0,460

2014

Berggylta

1,640

2014

Rötsimpa

0,540

2015

Blåkäxa

0,770

2015

Paddtorsk

0,380

2015

Fjärsing

0,520

2015

Både Mikael Gustafsson från Forserum och Henrik Svenningsson från Gnosjö har klarat av att spränga vallen för 30 olika storfiskregistrerade arter. Inte illa.

Mikael Gustafsson – Som för så många andra så var det min far som tog med mig ut på fiske. Sedan dess har det varit ett stort intresse för mig som under senare år utvecklats till mer av en livsstil.

Mikael Gustafsson 30 arter

Art

30 arter för två storfiskare

Mikael Gustafsson med en fin gräskarp på 9 410 gram, fångad vid Vittskövle slott

Den nu gällande rekordet på blåkäft är alltså Martin Jutarens 1 420 gram tunga fisk.

STORFISKREGISTRET

DEJANS DRÖMTRIO – TRE KARPAR ÖVER 20 KILO Henrik Svenningsson med en fjärsing – en av alla hans storfiskar som Storfiskregistret har äran att få publicera.

Den välkände och gladlynte storfiskjägaren Dejan Milosevic har många fiskeupplevelser att plocka fram ur minnesbanken. Men det som hände i slutet av juni är nog något han kommer minnas extra länge. Han berättar själv: – Den 25 juni på morgonen packade jag bilen för fyra dagars karpfiske i Stubbetorpssjön, efter att vädret slagit om till varmare och bättre. Efter viss vånda om vilken plats jag skulle välja valde jag till slut att fiska i den grunda delen av sjön. Min taktik var att fiska enbart boilies i två olika smaker och olika storlekar. Jag bestämde att mäska lite, men ofta – enbart med boilies.

Henrik Svenningssons 30 arter

Noggrann som han är mätte han ut exakta positioner och fiskade med två spön, med betena placerade bara några meter från varandra. Samt ett tredje spö en bit ifrån.

Art

Vikt

Fångstår

Färna

2,720

2010

Gädda

13,320

2011

Gös

7,990

2011

Abborre

2,280

2012

Vimma

1,240

2012

Ål

2,700

2012

Harr

1,530

2012

Sutare

3,540

2012

Regnbåge

7,100

2012

Blågylta

0,620

2012

Mört

0,940

2012

Björkna

1,160

2012

Piggvar

1,030kg

2013

Faren

0,630

2013

Gräskarp

15,220

2013

Sarv

1,240

2013

2,960

2013

Ruda

1,800

2013

Brax

6,530

2013

Sill

0,370

2013

Sik

3,100

2014

Vittling

0,940

2015

Kanadaröding

9,090

2015

Blåkäxa

0,570

2015

Lubb

10,020

2015

Knot

0,430

2015

Fjärsing

0,480

2015

Tunga

0,265

2015

Paddtorsk

0,330

2015

Bonito

1,210

2015

Henrik Svenningsson Han växte upp intill en sjö och fick fiska med grannen. Sedan blev han fast. Via den lokala fiskeklubben FKfenan fick han testa på många olika sorters fiske och började så småningom satsa på att fånga allt fler arter. – När jag fick min tjugonde art hade jag som mål att nå 30 arter innan jag fyllt 30 år. Så jag har lagt mycket tid på havet för att få ihop nya arter, säger han.

– Jag använde en ”snowman” med Mainlines salty Squid på ett spö och Bannoffe/Peach cream på de två andra. Vid halvtiotiden på kvällen drar det iväg på ett av spöna. Jag känner en härlig tyngd. Karpen försöker envist att nå naten. Men jag pressar fisken rätt hårt och får ut den på öppet vatten. Efter några nervpirrande minuter så kan jag håva en fantastisk karp. Jag sitter kvar i båten i flera minuter och bara skakar. Dejan ringer upp sjöns ägare, Gary Moore, en man som brinner för karpfisket och för de tillresta karpfiskarna. Tillsammans väger de karpen till fantastiska 24,52 kilo – enligt Gary sjöns största fisk. Så började sagan, som bara blir bättre.

Henrik uppskattar artrikedomen och möjligheten till fiske i de svenska, men erkänner att havsfisket gärna kunde ha fått hålla samma klass som i vårt grannland Norge. Drömfisken här hemma är en ål över tre kilo. Vi följer jakten och ser om han lyckas.

Vilken drömfångst. 24 520 gram och ett fantastiskt personbästa för Dejan Milosevic.

Vid lunchtid den 26 juni tjuter åter Dejans larm. Snart har han landat ännu en drömkarp. När vågen visar 23,22 kilo är Dejan närmast i chock. Han ser över sin utrustning, byter leadcore och sätter på nya tafsar. På natten, strax innan klockan ett är det åter dags. När ännu en gigantisk karp ligger i håven kan känslosamme Dejan nästan inte tro att det är sant. Den här fisken väger 20,06 kg.

Du kan hitta mer information om alla fångster på www.sportfiskarna.se

RUDAHYBRIDER OCH TJUVFISKE Under avdelningen problematik luftar vi ett par ämnen som är ständigt aktuella. Det första rör alla er sportfiskare som kan tänka er att tumma en smula på gränserna. Ett aktuellt exempel är när bonitofebern rasade som värst. I högt tempo rasade det in rapporter om storfiskar av sorten ryggstrimmig pelamid, eller ”bonito”. När ryktena nådde Sportfiskesverige om att den efterlängtade och roliga sportfisken åter dykt upp i stor mängd utanför Hallandskusten var det närapå rusningstrafik på Kattegatt.

23 220 gram vägde den här fantastiska karpen, som var mellanfisken i Dejans trio.

Tyvärr medförde det också att många antingen ignorerade, eller missade att kontrollera, förbudsområden. Det kom in ett antal olika rapporter om överträdelser och det blev en knivig fråga att avgöra om den anmälda fisken var lovlig eller inte. I de flesta fall går det att ta fångstmannens ord på det hela, vilket naturligtvis borde vara rätt väg att gå. I några fall blev det knepigt eftersom ord stod mot ord. En uppmaning från Storfiskregistret: fiska alltid med marginal. Det är ju för din egen skull du fångar fisken. Gör det rätt och enligt gällande regler – och riskera aldrig din eller någon annans säkerhet. Fiske ska vara roligt. Eller hur?

FLER RUDOR SOM INTE ÄR RUDOR

Den minsta fisken i trion. Ändå över 20 kilo.

På två dygn har han fångat tre karpar över 20 kilo. Att få en sådan karp i livet är tillräckligt för de flesta. – Jag får en mindre karp på sju kilo, men känner mig mer än nöjd. Karparna har börjat leka ordentligt. Jag vill inte störa dem eller riskera att få en utlekt och trött karp. Beslutet är lätt att ta. Jag är helt slut och mer än nöjd. Nu packar jag ihop och avslutar fisket två dagar tidigare än beräknat. Jag sitter ofta och tänker tillbaka på de fantastiska karparna och alla känslor som fisket kan frambringa, avslutar Dejan, som blivit omtalade långt utanför Sveriges gränser tack vare den fantastiska karptrion. Stort grattis till en mycket sympatisk och skicklig fiskare.

För några år sedan lyckades undertecknad, tillsammans med Peter Grahn, till slut lösa gåtan med rudorna i gotländska Paviken. De var större än alla andra rudor, men såg lustiga ut – och betedde sig lite annorlunda än vanliga rudor. Inte heller verkade de vara silverrudor, eller förvildade guldfiskar. Med hjälp av ett forskarteam på Södertörns högskola kunde en DNA-analys visa att alla kontrollerade fiskar var hybrider mellan ruda och silverruda. Sedan dess godkänns inga rudor fångade i Paviken. Hybrider av detta slag har fångats på fler ställen i Sverige. Under sommaren anmäldes ett par riktigt stora rudor från Stadsfjärden i Nyköping. Varningsklockorna ringde direkt. De såg definitivt inte ut som rena rudor. Nu finns ing-

en möjlighet att göra DNA-analys på varje fångad fisk, även om det skulle finnas fjäll, eller annat att använda. Däremot har vi nu ett bibliotek med foton på hybriderna och deras speciella kännetecken, som antal fjäll längs sidolinjen, fjällens speciella struktur, fenstrålar, huvudform, ryggfenans speciella form, stjärtspolens och stjärtfenans utseende och så vidare. Sammantaget är detta signifikanta detaljer som vi nu anser kan användas som en ganska säkert analysmetod – förutsatt att bilderna är tydliga. Utifrån detta kunde också Nyköpingsfiskarna också avfärdas som ”äkta” rudor. Får du rudor som är konstiga, avvikande, eller som dyker på på helt nya ställen – främst längst ostkusten får du gärna rapportera dem.

En av Nyköpingsfiskarna som alldeles sannolikt inte är en ruda och inte registreras som en sådan.

84 T Ä V L I N G

SM I INTERNATIONELLT METE LAG

Text Anssi Lehtevä Foto: Foto: Björn Carlström och Anssi Lehtevä

Tom Östlund i Constellation Stockholm svingar in en liten abborre på sin väg mot lagsegern.

Efter två dagar av riktigt spännande tävlingar med skiftande fiske i Göta kanal i Norsholm stod det klart att Constellation Stockholm stod som årets segrare av SM i Lag.

aget vann rättvist då de var det jämnast fiskande laget med fyra likvärdigt starka insatser. Constellation hade en total slutsiffra av 30 poäng över de två dagarna att jämföras med Balans 1 som kom på en andra plats med totalsiffran 38. Bronsmedaljen gick till BSMK vilka även de hade 38 poäng. Fisket var klassiskt Göta kanal-fiske med tunna linor och små krokar efter mindre fisk och mäskblandningar som ofta bestod av finmalt mäsk med olika former av lera i för att på så sätt ytterligare skapa en blandning som lockar fisken men inte mättar. För sin seger får Constellation förutom medaljer och priser även möjligheten att representera Sverige vid VM i mete för klubblag 2016 som genomförs i Italien, men med San Marino som huvudarrangör. Orsaken till att tävlingarna genomför i Italien är att San Marino som den lilla republik det är inte har några egna tävlingsmetesträckor. Det gör att man helt enkelt får låna sträckor av italienarna för arrangemanget.

Små braxen eller så kallade skimmers stod för en hel del av fångsten under tävlingen.

Stort grattis och tack till alla som var med och gjorde tävlingarna till den rafflande bataljen det blev , inte minst juniorlaget ifrån Trosa AFK med Johan Kindlund och Jacob Järling . Nästa år hoppas vi på än fler lag och att det även kommer några fler lag som ställer upp i juniorklassen. För fullständiga resultat se www.sportfiskarna.se/tavling SM-medaljörerna.

SM I PIMPEL 9-10 APRIL 2016 TÄVLINGSVATTEN Lördag 9 april – Individuellt – Örträsksjön Söndag 10 april – Lagtävling – Granträsksjön Vad gäller de alternativa parallelltävlingarna så kommer de att på lördagen att hålla till på nedre delen av Örträsksjön (SM:et på den större övre delen) alternativt Mörtsjön cirka sex kilometer från SM:ets tävlingscentra. Söndagens alternativa tävling kommer att genomföras på Flakaträsksjön cirka en mil från SM:ets tävlingscentra

Centralort för SM-tävlingarna (logi) blir Lycksele med cirka sex mil till Örträsk respektive drygt fyra mil till Granträsk. Kontaktperson: Rolf Wahlberg 070- 287 65 22 Information: Arrangörens officiella SM-forum är: www.ortrask.se/SM (Facebook) pimpelsm2016ortrask Officiell inbjudan kommer framöver. Håll utkik på sportfiskarna.se/tavling

(Reservation: Vi måste försäkra oss om att väg mellan dessa två byar hålls öppen).

ANNONS

H g a r d e r ö F H g n i n l l å h r H Unde H a s s ä m e k is F H s p o h s k r H Wo H T s e F H k c y maT & dr H

Boka på TeleFon idag!

08-6663333

www.fiskekryssningen.se

FiskeH Fiskejournalen & sportFiskarna presenterar

kryssningen Vi sk a med!

6-7 NOV 2015

marTin Falklind Johan klingBerg TrUmman gUnnar WesTrin håkan Fransson

ToBias FränsTam cecilia grönBerg alBin shargi Jonas nordigårds nicka hellenBerg FJällorna

! U n a k o B Från

650kr

Inkluderar underhållning, föredrag, workshops samt sovplats.

! u n a r e r e m u n Pre

e l l u r g u fl p e e Vision D _ r e b e f e k s fi g u l F v a r n 7 + 59

EnDas

5:-

7 nr av Flugfiske-feber . . . . . . . . . . 623 kr Vision Deep flugrulle . . . . . . . . . . . . . 795 kr Totalt värde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1418 kr Du sparar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 823 kr

Ditt pris 595 kr*

Välj mellan storlek 5/6 och 7/8!

En så billig rulle kan omöjligt vara bra! Ja, det var faktiskt precis vad vi på redaktionen tänkte när Vision introducerade deep-rullarna 2011. men efter att vi testat rullen i flugfiske-feber blev vi glatt överraskade – Vision deep är nämligen ett riktigt fynd och rullen ligger flera nivåer över andra flugrullar i samma prisklass. trots den blygsamma prislappen har deep goda bromsegenskaper och fin finish.

r a g g i j s ’ n n a 1 kilo M r e b e f e k s i F + 5 nr av

EnDasT

299:-

5 nr av Fiskefeber . . . . . . . . . . . . . . . . 395 kr 1 kg Mann’s jiggar . . . . . . . . . . . . . . . 399 kr Totalt värde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 794 kr Du sparar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 495 kr

Ditt pris 299 kr* *Inga fraktkostnader tIllkommer

Jiggarna levereras i en robust, genomskinlig plastbox.

200 högkvalitativa shadjiggar från amerikanska Mann’s i en härlig blandning vad gäller färger, modeller och storlekar. Jiggarna lämpar sig främst för abborre, gös och regnbåge. merparten av jiggarna mäter mellan 60-105 mm och varje modell finns i en gräll och en diskret färgnyans.

Beställ på www.fiskefeber.se

SPORTFISKARNAS PERSONAL Sportfiskarna huvudkontor Svartviksslingan 28, 167 39 Bromma Telefon 08-410 80 600 (växel) E-post info@sportfiskarna.se Fax 08-795 96 73 GENERALSEKRETERARE Anders Karlsson 040-685 87 31 EKONOMI Ullabritt Engberg 08-410 80 601 EKONOMI Berit Einebrant 08-410 80 602 TÄVLING Anssi Lehtevä 08-410 80 605 IT Anders Bergman 076-945 48 58 AD/FORMGIVARE Knuts Conny 08-410 80 609 KOMMUNIKATÖR Bengt Olsson 08-410 80 610 FÖRENINGSKONSULENT Henrik Helde 08-410 80 606 KANSLICHEF HK OCH CHEF FRÄMJANDE Jesper Taube 08-410 80 633

MEDLEMSADMINISTRATION Siv Jansson 08-410 80 607 FÖRENINGSJURIST Torkel Blomqvist 08-410 80 624 PROJEKTLEDARE ROVFISK Lars Ljunggren 0703-18 17 45 PROJEKTLEDARE ROVFISK Nils Ljunggren 08-410 80 623 PROJEKTLEDARE ROVFISK Olof Engstedt 0708-87 35 14 PROJEKTLEDARE ROVFISK Micael Söderman 0498-41 00 10 KOMMUNIKATIONSCHEF

Andreas Ollinen 0709-99 41 19 PROJEKTLEDARE ROVFISK

Rickard Gustafsson 0768-81 36 58

REGIONKONTOR Mälardalen/Stockholm Svartviksslingan 28, 167 39 Bromma 08-410 80 680 KANSLICHEF Linda Svensson 08-410 80 681 FISKEVÅRDSANSVARIG Tobias Fränstam 08-410 80 682 ADMINISTRATIV SAMORDNARE & FISKEVÅRDARE Victor Söderberg 08-410 80 683 Norr/Luleå Sportfiskarna, Aurorum 2, 977 75 Luleå FISKEKORT.SE Mikael Dalman 0920-150 38 PROJEKTLEDARE LAX Glenn Douglas 070-570 22 89

Unga Sportfiskares Förbund FÖRBUNDSORDFÖRANDE Pelle Andersson 08-410 80 692 FÖRBUNDSKONSULENT Zabina Lundstedt 08-410 806 91

Syd/Malmö Sportfiskarna, Östra Kattarpsvägen, Pl 564, 212 91 Malmö

VÄSTERHAVSKONSULENT Niclas Åberg 0303-73 25 13

FISKEKORT.SE Per Göran Jönsson 040-787 21

NATIONELLT UNGDOMSANSVARIG Oscar Trowald 0733-24 13 41 KONSULENT Jack Olsson 031-40 17 40

Väst/Göteborg Sjölyckan 6, 416 55 Göteborg 031 – 40 17 40 REGIONCHEF Per-Erik Jacobsen 0703-36 00 22

Värmland Sportfiskarna, Industrileden 2, 667 32 Forshaga

BIOLOG Niklas Wengström 0721-82 72 97

PLATSCHEF Peter Belin 08-410 80 622

TF. FISKEVÅRDSCHEF Markus Lundgren 08-410 80 627

Projektkontor Gotland Sportfiskarna, Söderväg 2, 621 58 Visby

BIOLOG Elin Ruist 072-353 45 73

PROJEKTLEDARE ROVFISK Lars Vallin 0722-08 70 11

NATIONELLT UNGDOMSANSVARIG Hans Lindqwist 08-410 80 608

STORFISKREGISTRERARE Nicka Hellenberg 08-410 80 660

Sportfiskarnas medlemsservice:

08 - 410 80 600 eller e-posta till info@sportfiskarna.se

E-post = fornamn.efternamn@sportfiskarna.se

VÄRVA EN VÄN – FÅ SPORTFISKARNAS EGEN FISKEVÅG! Nu kan du som är medlem i Sportfiskarna värva en vän och få Sportfiskarnas egen digitala fiskevåg som tack för hjälpen. Berätta för din vän om Sportfiskarnas arbete och förklara hur viktigt det är att alla vi som älskar fiske stöttar Sportfiskarnas arbete med fiskevård, ungdomsverksamhet med mera. Naturligtvis kommer den nya medlemmen att få Svenskt Fiske hem i brevlådan och alla andra medlemsförmåner.

Så här fungerar det • • •

Medlemskapet kostar 350 kr (junior 175 kr) och gäller till 31/3 2016. Den du värvar får inte ha varit medlem senaste året. Premien skickas till dig som värvat när medlemskapet är betalt.

VÅG PÅ KÖPET! Värva en vän nu så får denna eleganta våg på köpet! Smidig fiskevåg för vikter upp till 20 kg i litet format med belyst display. Väger med hög precision och är godkänd för storfiskregistrering! Vikt ca 100 gram och drivs med 2 st AAA-batterier (medföljer ej).

Registrera på www.sportfiskarna.se/medlemsvarvning

FJÄRSINGEN

Fjärsingen

Under sommaren har omfattande tjuvfiske försiggått i våra vatten. I exempelvis Södra Bergundasjön i Småland har systematiskt nattligt nätfiske dränerat sjön på viktiga rovfiskar som gös. Där, och på andra håll, rapporteras det även att polisen inte gärna kommer när man ringer om hjälp. Fjärsingen ger härmed alla tjuvfiskare ett vasst och giftigt stick och påminner polisen om att de enligt 34 § i Fiskelagen på begäran ska lämna den hjälp som behövs vid tillsynen! Fjärsingen är arg. Faktiskt riktigt förbannad! Hur kunde Mark- och miljööverdomstolen anse att ett nytt kraftverk i Långforsen innebär en ringa miljöpåverkan? Idag kan fisken simma fritt genom den raserade dammen. Byggs ett nytt kraftverk kan fisk dödas i turbinerna och en fiskväg blir knappast en förbättring. Kraftverket kommer bara att ge elproduktion motsvarande ett halvt vindkraftverk och ligger dessutom i ett Natura 2000-område, mitt i en älvsträcka som ska vara skyddad enligt miljöbalken. Fjärsingen har tappat räkningen på hur många stick Jämtkraft fått genom åren. Nu får det giriga elbolaget ett kraftigt dubbelstick tillsammans med Mark- och miljööverdomstolen. Stoppa kraftverket idag! Fjärsingen avslutar med att påpeka att det snarast är dags för en ny vattenlag. En lag som tar hänsyn till livet under ytan och inte ensidigt gynnar de som vill exploatera vattenmiljön. Modifierade kvarnar tillåts fortsätta sin miljöförstörande verksamhet endast därför att det alltid varit så. Kvarnarna må ha funnits lång tid, kanske flera hundra år. Fiskar har funnits och vandrat i miljontals år. Fisken om någon har urminnes hävd, anser Fjärsingen.

Fjärsingen är Sportfiskarnas frispråkiga husdjur som gärna sticker till på aktuella händelser i fiskets värld. Vill du komma i kontakt med fjärsingen? fjarsingen@sportfiskarna.se

I nästa nummer av Svenskt Fiske DAGS FÖR HAVSÖRING När januari kommer öppnas många havsöringsvatten. Vi tipsar om teknik och platser för vinteröring i strömmande vatten.

I din brevlåda i oktober

IRLÄNDSK SLÄNDFROSSA I LOUGH SHEELIN Alla har drömvatten och vissa har funnit sitt eldorado på Irland. Den gröna ön där moln av dagsländor får kalkstenssjöarna att koka av feta, frossande öringar. Vi var där när öringen nappade.

Mörrums Kronolaxfiske Great fishing stories since 1231

0454-501 23

www.morrum.com

Sveaskogs fiskekort Tusen möjligheter

www.facebook.com/kronolaxfiske

Sveaskogs olika fiskekort runt om i landet erbjuder spännande och varierat fiske för alla smaker. Köp fiskekort på sveaskog.se eller hos våra lokala återförsäljare. Sveaskogs kundcenter 0771-787 100

ng B

na ngan 28 mma

Posttidning B Avs: Sportď&#x192;&#x17E;skarna Svartviksslingan 28 167 39 Bromma