SMILE magazine
Stjärnor
Bli Lionhearted med Ebba & Sofia
direkt från
Hollywood
Häng med på vandring i
Salos fotspår
+ exklusivt alfapepp!
Matilda babblar om...
Ljudet i mina favoritlurar När jag kör bil lyssnar jag alltid på musik och sjunger med. I mitt fall spelar det ingen som helst roll om låten som precis spelas är Danny Saucedos Todo El Mundo (Dancing In the Streets), Oscar Zias #fail, Taylor Swifts We Are Never Ever Getting Back eller Of Monsters and Men Little Talks, oavsett vilken kan ofattbar vacker allsång från familjens bil höras när jag sitter vid förarratten såsom i passagerarsätet. Jag tycker det är själva charmen med att köra bil, från foten på gaspedalen till huvudknopp med stämbanden. Jag brukar tänka på ordspråket dansa som om att ingen ser dig och jobba som om du inte behöver pengarna när jag sitter där framför ratten i bilen och artikulerar som om jag stod på scenen i Madison Square Garden. Då, senare eller sekunden efter bryr jag mig inte om vad den blåa Opeln tänkte när han körde förbi mig i korsningen. Om jag vill sjunga så det når höga härliga (läs: falska) toner till musik som jag älskar så gör jag det och konstiga blickar från folk i omgivningen får gärna bli till skratt istället. Jag tror ju knappast att jag är America’s Next Idol även om dem känslorna ibland kan framkallas när favoritlåten går på. Musik får mig att inspireras, drömma och bli peppad. Att få uppleva den peppen samtidigt som man är påväg någonstans är som att äta vaniljglass med jordgubbar. Smakfullt för både kropp och själ. Anledningen till att jag blir alldeles till mig när jag hör intromelodin till Coming Home med Eric Saade är just att den gör mig glad. Gör något mig glad, ja, då kan jag inte motstå att göra det vare sig det handlar om att följa sin största dröm, ta en powerwalk eller skriksjunga till Whitney Houstons vackra tonartshöjningar. Vi skulle kunna diskutera min musiksmak. Sanningen är att jag inte vet om jag har någon då flera olika stilar besitter kraften att få mig glödhet proppfull av idéer och pepp. Vissa låtar är rena glädjedängor, vissa med en värdefullt budskap och vissa bara gjorda för bra gung i publiken på Rix FM festival och framförs givetvis med en snygg filur och tio bakdansare. Men vissa skrivna melodier har en helt annan kraft att framkalla känslor, sådana låtar som man kan tänka sig att The Tallest Man On Earth eller Ellie Goulding framför ensam på en mindre scen, klinkades på en akustisk gitarr. Precis en sådan rörande ballad som man själv helst skulle vilja kunna sätta sig ned under fullmånsnatten och skriva. Min musiksmak är helt klart som socker och salt men även det har en charm. Jag gillar att ha mycket att välja på. Tur är väl att det finns chans till en blandning och flera miljoner människor som drömmer om att leverera just deras hjärtans ord på musikaliska sätt. Vissa låter artistdrömmen förbli en dröm medan andra verkligen tar steget och försöker nå till platser dit jag i bilen med min engagerade falsksång tror att jag skulle platsa galant. Under den här månaden som gått har jag haft samtal med människor som faktiskt har gett sig i en verklighet som fortfarande känns som de
Det här får mig att le:
lever en dröm. Anni Kannika och Mimi Dahlén är två av dessa som för två år sedan bestämde sig att satsa på det som då kändes som att stoppa huvudet i en stor balja med kallt vatten men som i dag lett dem till East West Studios i Los Angeles och de kommer från helt vanliga svenska städer. Samtidigt som de nu utvecklar musikdrömmen i USA finns det tonåringar i Sverige som sakta och säkert stegar sig fram i musikkarriären genom att framträda med gitarrspel och hårresande sång på bröllop och skolavslutningar för att en dag ha skivkontraktet och få spendera dagarna som artist. Men i detta nummer kommer vi inte bara hitta musikaliska talanger utan också människor som vill peppa dig till att vara motiverad till att göra det du älskar. För att ha ett lyckligt liv handlar det inte om att vara känd och få uppträda för tusentals människor. Det handlar om att älska sig själv, sina dagar och det man gör. Lionhearted-tjejerna Ebba Blomdahl och Sofia Hjort som denna månad till ära pryder omslaget är själva bara tonåringar men lever för att peppa dig till att följa vägen du vill gå. Vilken väg man än väljer blir resan lång och svår att få utan motgångar. Men å andra sidan är det väl kämpaglöden som är det fina och det är just det som peppar mig, vare sig det handlar om att en dag se SMILE magazine i Pressbyråns nyhetsställ eller att nå högsta tonen i låten som spelas i bilen. Jag vet inte i dag vilken av dessa påståenden som är lättast att uppfylla men jag vet i alla fall vilket jag kommer lägga all min kraft på att försöka uppfylla. Musiken hjälper mig alltid på vägen mot mina drömmar, vare sig det slutar sjukt falskt eller med att jag uppnått Singstar i tv-spelet med samma namn. Det är något som alla i detta nummer har gemensamt, vill man så kan man. Drömmar blir sanna om vi bara tror på det faktum att vi står där en dag. Våga se fotografiet av att du får nobelpriset i precis det som är din dröm. När hörlurarna stoppas in i mina öron och min Feelgood-låt spelas upp kan vilken dröm som helst jag har bli sanning och det är en av mina alla motivationer.
/Matilda Aldsjö
1. Fotografering 2. Möten
SMILEs månad Månadens fråga: Vad kommer du minnas av sommaren 2013? ”Sommarens resa! Jag tog mig runt Sverige från söder till norr för att hälsa på släkt och vänner, först själv och sedan med familjen, under två-tre veckor.”
Beatrice Causey, skribent Mejl: beatrice@smile-magazine.se Twitter: @beacausey
Månadens tweets: @patrik_gren: ”Don’t let the world
change your smile. Make your smile change the world.”
@UngMedia: ”Nu har vi besök från vår strålande @matildaaldsjo som driver @TheSmileMagazin. <3”
@NEWI: ”Dagens inspiration - It is not
Månadens facebooknotiser: Anton Hörnfeldt: Wow, såååå
snygg coverbild och vilken proffsig ny look den gav hela sidan!
My Maria Kristina Foucard: Jag blir så otroligt glad av att läsa alla artiklar i denna superhärliga tidning! Tack!
the mountain we conquer. But ourselves. #NEWI”
Citatet
We believe your smile has the power to light up the whole wide world.
3. Jobbkvällarna på altanen
4. Kvällsdopp
Växjöbandet The Watts:
”Det är en fröjd att spela tillsammans” Det bluesrockiga bandet från Småland bildades egentligen av en slump, men när bandmedlemmarna fann varandra började succén och det har sakta men säkert lett till stora lokala framgångar. Det här är ett band som siktar långt och just nu jobbar de för fullt med låtarna till sitt nästa album. Möt The Watts.
När det framkom att temat för nästa utgåva av augustis SMILE Magazine skulle vara musik så fanns det ingen tvekan om vilka jag ville intervjua. Mina gymnasieklasskompisar, och tillika vänner, som bildade sitt egna band The Watts hösten 2010 har kommit långt på bara två år. Såväl lokal succé runt Växjöområdet som på andra platser i Sverige ger mig en föraning om att deras framtid som ett framgångsrikt band bara har börjat. Jag bestämde mig för att skicka iväg frågor till Gustav Magnusson, basist i The Watts, för att prata om hur allting startade, framtidsvisioner och vad musik innebär för dem. Gustav tar oss tillbaka till 2010 och berättar hur allt började då Ivona Batljan, musikstuderande första året på Katedralskolan i Växjö, hade en egenskriven låt som hon ville göra klart. - Jag och Ivona hade lärt känna varandra första året på gymnasiet, så hon bad mig om hjälp, förklarar han. Efter ett givande samarbete mellan de två som resulterade i en färdigskriven låt bestämde de sig för att spela in låten ordentligt och till det behövdes fler musiker. Då anslöt sig trummisen Jacob Larsson, som de kände sedan tidigare. - Han var ett naturligt val och vi hade spelat ihop länge, säger Gustav Magnusson. Efter det så fick de även med sig pianisten Daniel Wahlström i
bandet, som gick i samma klass som Gustav. Även Daniel hade de träffat på gymnasiet och de visste att han var en duktig pianist. Kvartetten började därefter spela in låtar och de fortsatte också att skriva på nytt eget material till den nybildade gruppen. Väldigt snart kände de dock behovet av en elgitarrist och Johan Thelin, som var en gemensam vän och klasskamrat till Gustav och Daniel, fick den platsen i bandet. Gustav menar skämtsamt att det mest var för att Johan precis hade köpt en ny snygg gitarr och han tänker tillbaka. - Ett roligt minne var första repet med Johan, han var väldigt nervös, men det lät bra! Idag har The Watts hållit igång i ca 2,5 år och de spelar bara egna låtar. Sedan starten 2010 har de släppt en singel (”These Walls”), en EP (”The Watts”), ett fulllängdsalbum (”Them”) samt två musikvideor som finns att hitta på YouTube. Deras musikstil är inte helt lätt att beskriva men Gustav förklarar hur de tänker; Musiken är i grunden baserad på bluesrock men alla i bandet kastar in sina egna ingredienser, som funk, soul, pop och indie. Tvärtemot hur många artister och band spelar in sin musik idag så spelade The Watts in sitt debutalbum ”Them” helt live. - Alla stod i ett rum och spelade ihop, det är när vi spelar i grupp som vi spelar bäst. EP’n spelades in på klassigt vis med spår för spår, men vi tyckte att det tappade gunget då, menar Gustav. Han tillägger att allt inspelat finns att hitta på musik- & streamtjänsten Spotify. Medlemmarna i bandet har alla sin egna plats och de vet vad de har varann på scen. Fronten kantas av Ivona, sångerskan med en den väldigt unika rösten och grymma scennärvaron. Tätt bakom henne följer Gustav på basen, som med sin avslappnade spelstil har stor fokus på känsla istället för teknik. Längst bak hittar vi Jacob, en en oerhört begåvad trummis som bemästrar de flesta genrer och gärna håller sig långt bak på scen nära basisten. Det är
Gustav och Jacob som står för den tunga stabila botten i bandets musik. På scenens högerkant, från publiken sett, hittar vi Daniel på klaviatur som är en ytterst lekfull pianist. - Han spelar sällan en låt likadant två gånger och det gör musiken levande, förklarar Gustav. Till sist finner vi även Johan med elgitarren i sina händer. - På samma sätt som bas och trummor står för en stadig grund i musiken står Johan och Daniel för den lektulla toppen, fortsätter Gustav. Johan och Daniel försöker att vara fria i sitt konstnärliga uttryck och växlar ständigt mellar komp och solo utan att man tänker på det. För att få in den rätta känslan rekommenderas att se bandet spela live, vilket de gör allra bäst. Nästan alla bandmedlemmarna tog i
juni i år studenten från skolan i Växjö där allting började och förhoppningen är att fortsätta i i musikens spår. Därav lär det finnas mycket att vänta på under hösten, om man får tro Gustav. Planen är att forsätta spela så mycket som möjligt, just nu skriver vi låtar till nästa album. Det bästa med med musiken är enligt dem själva skapandet, timmarna i replokalen och därefter känslan av att få gå upp på scenen och framföra låtarna inför publik. - Det är en fröjd att spela ihop med The Watts, så duktiga musiker får man leta efter... alla i bandet utvecklas ständigt och det är en riktigt härlig känsla. Och jag tror att jag svarar för alla i bandet då jag säger att musik i livet var ett självklart val, avslutar Gustav. Text: Beatrice Causey Foto: Anna Eklund Gren
SNABBFAKTA The Watts
Består av: Ivona Batljan, Gustav Magnusson, Jacob Larsson, Daniel Wahlström och Johan Thelin Från: Växjö med omnejd Musikstil: Bluesrock med diverse egna influenser från bandmedlemmarna, b la. funk, soul, pop och indie Aktuella med: Fullängdsalbumet ”Them” som släpptes under 2013. Jobbar just på på nya låtar
I Ola Salos fotspår En onsdag i augusti beger jag mig till en stjärnas rötter. Forna The Arks frontfigur Ola Salo kommer från samhället Rottne i Småland och började bygga succén med bandet i närliggande staden Växjö. Häng med på en ”memorial walk” runt de lokala minnesmärkena som är förknippade med Salo! Till hjälp har jag min kunniga och lokalt bosatta vän Ellen som även hon kommer från Rottneområdet. Sedan flera år tillbaka är hon ett troget The Ark-fan och hon visar mig runt i Växjö.
Vi hamnar först utanför Uffes Källare, ett populärt tillhåll för band, nybörjare såväl som vana musiker, som vill få chans att spela inför publik i den, lokalt väldigt berömda, källaren. - Här hade de några av sina första spelningar, förklarar Ellen. De har nog även skrivit sina namn på väggen i källaren därinne (känd vägg att skriva sina bandnamn på, reds. anm.).
Vi fortsätter till Broqvist Konditori till där medlemmarna i The Ark har ryktats spendera många fikatimmar. Det passande läget till deras forna skolor Katedralskolan och Kungsmadskolan har kanske varit en betydande faktor för just detta cafés popularitet.
Sedan styr vi stegen mot Palladium på Storgatan i Växjö där The Ark också har rockat lokalerna genom åren. - Det var på Palladium de hade sina sista avslutningsspelningar i Växjö, säger Ellen.
Innan vi kör vidare mot Rottne far vi förbi Katedralskolan i Växjö där Ola Salo (och även jag och Ellen) gick sin gymnasieutbildning. De flesta av The Arks medlemmar gick även de på samma skola, dock på olika program.
Väl i Rottne denna soliga dag visar Ellen mig området där bandets gamla replokal låg, innan den blev riven och det börjades byggas nytt på platsen. - Det var en ganska liten byggnad där tidigare, menar hon.
Vi tar oss vidare till Söraby skola, vårt sista mål denna dag, där Ola Salo spenderade sina grundskoleår. - Eftersom han var, ja och är, prästson, så bodde de i det där gula huset, säger hon och pekar bakom träden, nära skolbyggnaden. Nu bor nog den nuvarande prästen där, som inte är Salos pappa alltså.
Tack till Ellen Engström!
Reporter: Beatrice Causey
Ola är tillbaka
Efter promoting utomlands, all around the world, satsar Ola Svensson på hemmaplan igen. Hans karriär började i Idol 2005 men i dag har vi sett i de flesta sammanhang. Både som körledare I Körslaget för manskören från Lund och flertalet gånger som artist i Melodifestivalen. Nu, under det senaste året har skånska Ola varit ute och hämta inspiration i världen och slått igenom med bravur på den internationella marknaden. Men nu så är det äntligen svenskarnas tur igen att få ha Ola nära. Nu har han släppt sin singel - Maybe. Blev du nyfiken? Du hittar den enklast via Sporify och iTunes.
Hon klinkar fram
hjärtats ord
Med en gitarr som är blå som hennes hår skriver och klinkar hon fram låtar från djupet av hennes ärliga jag. Med fötterna på amerikanska drömmetropolens fartfyllda och kändistäta gator och blicken fäst mot bergens gröna vidder strosar i L.A. den skånska musikaliska tjejen Anni runt. Med viljan att allt ska hänga ihop kör hon på det som är hon.
När skånska Anni Kannika var tretton år skrev hon en dikt om en stad som hon som hon då bara drömde om. Hon döpte dikten till City of Angels men mer än så blev det inte då. Lappen med texten försvann i mängden och Anni fortsatte att söka efter vad hon ville spendera sina dagar med. Tio år senare återfanns dikten och hon läste den. Lustigt nog var det då bara dagar tills hon skulle flytta till just denna änglastad, staden där flera av hennes favoritartister arbetar och lever sin dröm. Inom mindre än en vecka var hennes liv förändrat. Nu var hon på plats i Los Angeles och allt som hon föreställt sig på bilder, film och i fantasin var nu precis framför hennes egna ögon. - Man känner igen så mycket, jag går på gator som jag tidigare sett på tv, Hollywood Boulevard och Sunset Strip, och i horisonten ser man Hollywoodskylten. Det är lätt att få känslan av att man redan varit här, det är som att man lever i en film, utbrister hon upprymt och med en glädje som smittar av sig genom videosamtalet.
”
En dröm som var långt långt borta
På detta vis, i denna dröm har Anni bott i snart två år. Hon flyttade dit i september 2011 eftersom hon hade getts chansen att börja på universitetet Musicians Institute som enligt kartan ligger i Los Angeles. Men det var inte bara den enda anledningen att Anni drog väster ut. Innan, hemma i Sverige, var hon sjukskriven för stress och utbrändhet. För det gavs hon tid för terapi och då förstod hon värdet i att ta tag i en av hennes största drömmar, att flytta till just USA och ägna sig åt musik. Det var vad hon gjorde. Just då var fotfästet knappast alls på jorden och hon kände att det var lika bra att göra en stor förändring. Hon visste att musik var något hon brann för och något som fick henne att stå ut och må bra med vardagen. - När jag satt på planet till L.A. var jag en helt annan människa och det är det som har varit det häftiga med hela den här resan, jag har verkligen hittat mig själv i min musik, vem jag är och vad jag vill, berättar Anni från hjärtat. Allt som hon en gång tänkt på blev till verklighet och hennes tankar kring sin sångkapacitet gick från tondöv till att hon faktiskt har något speciellt. När hon befann sig i Sverige låg musikintresset högt upp på listan men då hjälpte Anni hellre andra band och soloartister att synas. USA och Sverige är annorlunda, det märks inte bara på de extremt stora förpackningarna när man köper mat förklarar Anni med stora leendet på läpparna, här hjälps man också åt på ett helt annat sätt. Helt plötsligt stod inte bara henne hennes familj bakom henne där, nu var hennes nyfunna vänner från all around the world hennes familj. När Anni hade landat och skulle kliva in på skolan var hon nervös som man bara kan vara när ett nytt steg ska tas men direkt skapades en särskild samhörighet mellan elever och lärare. Nervositeten försvann och något började bra att skapas. - Alla som börjar där kommer från olika delar av världen och
förs dit för ett och samma intresse, musiken och tillsammans skapas en lagkänsla där man peppar varandra till att göra det man älskar. Man hjälps åt och man kommer varandra så nära, menar hon lyckligt. I dag, nu när Anni gått ut efter 18 månader på Musicians Institute arbetar hon fortfarande med sina klasskamrater och även lärare. Hennes senaste projekt, Blue Heart EP är bara ett exempel på detta. EPn är producerad av Mehdi Hassine, som är Audio Engineer lärare på Musicians Institute, och bland Annis musiker och filmteam finns flera av hennes vänner från skolan. En stor motivation och hjälp för Anni till att göra musik är just vännerna omkring henne. Dem finns alltid där. Men den största inspirationen för henne är dock, trots tårar och uppbrott, hennes före detta pojkvän och själsfrände. Han kommer alltid att ha en speciell plats i hennes hjärta och tycks besitta en förmåga att inspirera henne på ett sätt som ingen annan. Mycket av det man kan lyssna till på den senaste skivan är just Annis tankar och känslor kring honom och deras vänskap i dag. - Precis som Picasso hade sin blåa period, så har väl jag haft min nu, haha, vem vet om jag blir lila i framtiden, berättar hon charmigt.
Fortsättningen följer...
För två år sedan skulle Anni aldrig kunnat tippa på att hon skulle få chansen att jobba med storproducenter som Warren Huart som innan arbetat med världsartister som James Blunt, Aerosmith och The Fray. Anni kunde heller aldrig tänka sig att Phil Allen, som fått grammy för sitt arbete på Adeles album 21, i dag har de båda hört Anni framföra hennes musik. Som om detta inte vore nog har hon också spelat in sin egen musik i EastWest studios där bland annat hennes favoritband Red Hot Chili Peppers också hör hemma och har spelat in sina världsliga succéhitar. - Jag vet inte alls vad detta tar mig, det kan faktiskt sluta precis var som helst, säger Anni och ler förväntansfullt som ett litet barn på julaftonens morgon. När frågan om vad hon drömmer om kommer upp under samtalet förklarar hon med ett coollugnt andetag och smile att så länge som hon får spela musik är nöjd. Som det ser ut i dag vet hon inte riktigt var framtiden leder. Det kan sluta precis var som helst. Men bara hon får göra det hon älskar på sitt sätt är hon så nöjd som hon kan bli med livet. Så länge som hon får tid att klinka fram hjärtats tankar till melodi på hennes egna blåa akustiska gitarr.
Precis som Picasso hade sin blåa period, så har väl jag haft min nu, haha, vem vet om jag blir lila i framtiden...”
Text: Matilda Aldsjö Foto: Sashique Musique
Musik, ett virrvarr av tankar
När jag skulle skriva den här krönikan snurrade det runt tusentals tankar i mitt huvud. Hur mycket påverkan har egentligen musiken i våra liv? Det varierar givetvis från person till person, något som kanske du och jag är oense om. Men jag ska skriva min sanning, min sanning kring hur stor påverkan och betydelse musiken faktiskt har i våra liv. Eller rättare sagt, mitt liv. Musiken har alltid varit närvarande i mitt liv. Enda sedan barnsben har jag sjungit och dansat till musik, för att sedan under åren själv börja musicera på gitarr och piano till att även komponera egna låtar. Musiken är närvarande under varje sekund i mitt liv då jag vid varje tänkbart tillfälle lyssnar till mina mest älskade musiker. Band som Beatles, Mumford & Sons och Imagine Dragons har definierat många viktiga ögonblick i mitt liv. Ögonblick, dagar, kvällar och stunder som blivit minnen bara för att dessa toner och texter har kunnat definiera just mina känslor. Vissa melodier och toner fångar dig, medan andra flyger dig obemärkt förbi. Vilka är det som får lov att stanna kvar? Jag tror detta är högst individuellt. Huvudsakligen handlar det om två saker, varav den första handlar om tillfällen. I vilken period man befinner sig i livet har stor påverkan på huruvida en låt betyder något för en. Nu kanske du sitter och skakar på huvudet, en bra låt är en bra låt tänker du. Visserligen är detta någorlunda sant, men jag ska förklara vad jag menar. Tänk dig att du befinner dig i ett väntrum på en arbetsplats eller ett sjukhus. Eller på en tågstation, flygplats eller busshållplats. Du är på väg någonstans. Det som väntar är viktigt för dig. Kanske ska du få höra ifall du fått jobbet du väntat på, provresultatet ifrån testtagningen, eller kanske ska du träffa den viktigaste personen i ditt liv. Kanske är du i just på väg ut i livet, och du ska för första gången ge dig ut i vida världen alldeles ensam. Just då börjar en låt spelas. Det spelar ingen roll vilken, men du börjar lyssna för du är så nervös inför vad som komma skall att du låter dig ryckas med. Kanske kommer låten ifrån sjukhusets högtalare, kanske är det någon gatumusikant som sjunger lite grann på tågperrongen. Möjligtvis kommer låten ifrån dina egna hörlurar. Låten, okänd eller inte, tilltalar dig och du blir lugnare. Denna låt kommer i och med detta ögonblick alltid definiera det minnet du har av denna väntan, väntan på det där speciella. Hade du hört samma låt när du gick runt i reahetsen på H&M hade du kanske inte ens tänkt på den, trots att det är precis samma låt. Detta var ett exempel på hur det som händer runtomkring oss kan påverka vår uppfattning av musik. Men musiken kan också påverka våra liv. Detta är det andra svaret till vilken musik som fångar oss, det svar som jag tror många av er kommer hålla med om. Det
är här älsklingsmusikerna kommer in i bilden. Jag ska berätta om början om min livslånga kärlek till Mumford & Sons. Det var någon gång i högstadiet. Jag bara råkade surfa in på ett Youtubeklipp där deras låt White Blank Page spelades i bakgrunden. Jag fängslades direkt, men själva ögonblicket då jag hittade bandet var inte episkt. Ju mer jag lyssnade på bandets låtar, desto mer ökade mitt intresse. Det var inte ett enstaka ögonblick som fick mig att börja älska det här bandet, utan istället helheten i musiken. Jag kunde identifiera mig själv i deras låtar, texter och melodier. Mitt liv förändrades och fick större betydelse, i och med detta band. Men även detta handlar om tillfällen, hade Mumford & Sons presenterats för mig i en annan fas i livet, hade de kanske inte haft lika stor betydelse. Ens mest älskade musik är som en spegelbild av en själv, den formar samtidigt som den speglar ens personlighet. Det vackraste i livet, det absolut finaste, är när vi hittar något som på ett fantastiskt sätt förverkligar oss själva. Något som gör hela världen äkta och verklig. För mig är detta musiken. Men musiken är ett enormt begrepp och den finns i så många olika, annorlunda former. Musiken som vi lever med i vår vardag, den som dyker upp lite då och då omkring oss eller på våra smart phones när vi trycker på Spotify. Eller den musikupplevelse som vi upplever live, när vi går på konserter och musiken blir så verklig att den ger upphov till en sagolik eufori inuti oss. Eller den som vi alla kanske inte upplever. Den som är den viktigaste för mig. Den musik jag gör alldeles själv. Den musik som jag, min gitarr och mitt skrivblock skapar alldeles själva, och som på riktigt definierar mitt liv. De texter och melodier som bara är jag. Alla dessa former utgör något som jag inte skulle klara mig utan. Dessa former utgör en definition på livet som jag och så många andra i min omgivning i dess frånvaro skulle vara helt borttappade. Nu har mina tankar på något sätt samlat sig till en enda text, och jag hoppas att du som läsare kan känna igen dig i det som skrivits. Min tanke var att definiera musikens betydelse, och jag kan som ett resultat av detta inse att musikens betydelse ligger i vad vi gör den till. Musikens betydelse är ens egen och för mig betyder den hela definitionen på mitt liv. Min relation till musik är en spegelbild av mig själv och den utgör precis allt jag tror mig själv vara. För dig kanske det betyder något annat, men vad det än är och hur viktig musiken än är för dig, är din sanning precis lika sann som min och precis lika viktig. Lisa Svenhard Foto: Klara Thorin
Fem timmar på ett tåg, utan möjlighet att ladda tekniska prylar satt jag med musik i öronen och en bok i handen. Jag kunde bara läsa och det gjorde jag med, snabbare än någonsin. Under månaderna som följde så isolerade jag mig mer och mer (...) och ensam tillsammans med Djävulen blev jag allt sjukare. Jag förvandlades till en zombie. Jag gick i skolan, åt och sov. Inget annat, aldrig något annat. Jag spillde inte en enda tår längre, för jag hade inga kvar. Jag stängde av. Tillät mig själv att varken känna glädje, sorg, besvikelse, hopp, ensamhet eller kärlek. Bara trötthet. Jag var utmattad och den enda person jag orkade med var Djävulen...
Det du just läste är en kort stycke från Anton Hörnfeldts självbiografi och det här kan vara det svåraste jag någonsin skrivit. Trots att denna livshistoria gav mig hundra tankar så besvarades alla frågor som dök upp i mitt huvud innan den sista sidan hade nåtts. Det gör denna till en självklarhet i min bokhylla. Det som står skrivet i denna, den första av Antons böcker, är något som jag därför vill kalla 2000-talets mest lärorika. För var dag, var vi än går, stöter vi på budskap som på ett eller annat vis handlar om utseende eller kroppsideal. Det kan som vi så gott vet vara allt från tidningars tips till att nå beach bodyn eller att äta lagom och bra. Det går inte att komma undan från att ens var femte minut lägga tanken på att Oj, jag måste hinna med att träna
En självklarhet i bokhyllan
idag eller Varför åt jag den där biskvin på kaféet, det är ju faktiskt bara vardag. Mitt i allt hälsotänk glöms annat bort bland annat drömmar och livet. Hur viktigt är en supertajt kropp gentemot goda vänner, skratt och händelser som skapar minnen för livet? Och är hälsa bara träning? Ätstörningarna som började vi elva års ålder för Anton blev ett sätt att beskylla de nedvärderande orden från ”skolkamraterna” på sin kropp. I sex års tid, nästan hela hans tonår kretsade allt kring Djävulen, han på axeln och BMI-värdet. Människor försökte hjälpa men som stycket ovan visar fanns det bara en person som var viktig, Djävulen. Han var Antons bästa vän och älskare och Anton höll hårt i hans hand. Men helt plötsligt, när de vita lögnerna existerade som mest och Anton var som bäst på att ljuga tog gymnasiet fart och förändrade vad som tidigare varit vardag. Direkt när han klev in på gymnasiet i Örnsköldsvik kom beröm för hans utstrålning och de coola brallorna han hade. Fokusen på hans felaktiga sexualitet i högstadiet var som bortblåst och nu såg skolkamraterna honom som den han var. Det som står skrivet här är som en saga som man kan tro att någon har hittat på men den är sann. I dag lever och bor Anton i New York som modedesigner och har kommit in på en av världens femte mest eftertraktade modeskolor, Fashion Institute of Technology i New York.
Det som gjorde att han kunde gå från sjukdomen till att bli frisk igen var vännerna, kärleken och resorna bort från Norrland. När han släppte fotfästet fann han sig själv och lugnet. I den här boken berättar Anton öppet och modigt sina erfarenheter från sjukdomsåren utan att gömma något under stolen och det gör att jag som journalist får svar på alla frågor jag vill innan bokens sista sida. För mig själv har drömmar alltid varit en av de viktigare delarna och med hull på kroppen, en mage som viker sig och skavanker (som jag ibland kan avsky men som hör till den jag är), är jag trots allt stolt över den jag har blivit och är. För någonstans när jag läser Antons historia förstår jag att det viktiga är jag och hur jag mår. Om jag tränar så gör jag det för att jag vill och inte för att reklamen i tjejtidningen säger det. För hälsa handlar om hur min kropp mår i dag. Storys som denna får mig att förstå hur mycket jag älskar att drömma för att sedan få göra drömmen sann. För det ÄR möjligt att få sin dröm till verklighet. Jag må vara glad för att jag har min dröm men gladast är jag för att Anton hittade sin. Jag tror på drömmar och från och med i dag kommer Smalast När Hen Dör Vinner alltid att ligga på mitt bord bredvid sängen för att när jag tvivlar på mig själv få mig att tro igen. På att allt löser sig om man bara vill. Text: Matilda Aldsjö
Den 6 augusti 2013 - Bokrelease Smalast När Hen Dör Vinner Fotograf: Matilda Aldsjö
Mimis
plats 채r i rampljuset
För två år sedan var hon bara en tjej som hade drömmar och som jobbade i butik i Stockholm, visserligen trivdes hon väldigt bra men när ett antagningsbesked trillade ner i brevinkastet i lägenheten i Sverige fanns det ingen tvivel - nu skulle hon satsa på artistlivet. Mimi Dahlén har enda sedan tre års åldern älskat att showa och Just nu hör vi hennes retro-stil med egen och nyskapade touch få människor att höja händerna till hennes sång lika mycket som lättast via musikspelaren på hennes hemsida - mimirom.com hon alltid älskar att styla i ordning henne själv inför sina spekta- men vill man beskåda hennes showade á la old school direkt kulära uppträdanden och hjälpa andra med tips och trix för att från publiken och höra hennes mellansnack är det enklast att köpa lyckas med deras styling. en biljett till Hollywood och besöka något av musikställena där Men efter sex år på sminkbutiken Kicks i Stockholm kände hon för att se när Mimi uppträder med stil. Hittills har vi kunnat se att det var dags att leva ut drömmen till fullo. Det var något i henne på ställen som House of Blues på Sunset Strip, Hard Rock henne som sa åt henne att ta chansen att åka till L.A. då hon fakCafé på Hollywood Boulevard och Saban Theatre i Beverly Hills. tiskt kommit in på universitetet Musicians Institute och Vocal proHur vi än och var vi än hör det tillhör en annan artikel men det vi gramme men bytte ganska snabbt istället till The Independent artist får chans att lyssna till är skrivet och hämtat från henne själv, dock program. Vad fanns egentligen att ångra och vänta på, varför skulle lite extra tillkryddat men inspirationen till grunderna i låtarna hon inte ta vara på att hon nu hade chansen att starta upp något hämtas från lite varstans där Mimi sätter ned sina fötter. som hon så länge velat satsa 150 procent på, var frågor som ekade - Det är mitt lilla alterego som kommer in i och kryddar till i hennes huvud. Mimi bestämde sig dock rätt snabbt för att lita det lite extra, det är liksom Mimi och allting utgår från mig själv på hennes första intention och tro på det som står intatuerat på men det kanske inte riktigt är som jag, det är som att jag går in ett av hennes fingrar i dag. Det var i en roll, då blir det lite extra hennes tur att bege sig till de Förenta tillkryddat, menar Mimi och Staterna i väst och satsa allt som hon skrattar lätt. så länge velat. Nu står hon där med En av dessa låtar där hennes Jag vill ju detta så otroligt sin combinated emphasis och pris för alterego kommit fram lite extra mycket och varför ska man då inte årets mest outstandning stylist. är i I ain’t got the time. Den är ett - Det är inget märkvärdigt egentlitypiskt exempel på när Mimi går göra det, det är väl egentligen en gen men ibland behövs den där lilla in och kryddar till inspirationen tillräcklig anledning till att faktiskt extra sparken i baken för att man ska och framför allt verkligheten lite. göra något, på en av alla tatueringar har Mimi inte bara fått göra något man velat göra länge...” IsinUSA som jag har i dag står det You can do dröm till verklighet. Hon har it, så enkelt men ändå så kraftfullt också fått ett helt nytt namn. Då säger Mimi och smilar. Mikaela var snäppet för svårt för När det hela väl startade en dag för andra nationaliteter att uttala var platsen Sverige och Mariestad. Det är platsen hon växte upp och var gång någon skulle försöka kalla på henne fick hon höra en och tog sina första stapplande steg på. Snabbt hittade vad hon ny version av namnet varje gång. Det var så Mimi Rom skapades. ville göra här i livet. Ju äldre hon blev, uppåt högstadiet och gym- De enda gånger jag använder Mikaela i dag är på passet eller nasiet hade Mimi desto mer kött på benen och framförde till sin när jag ska skriva i viktiga papper typ, säger hon och fnittrar. mamma att Stockholm var något för henne. Hon hade förstått att Den största drömmen handlar om något så enkelt och förståligt det är bo för att kunna leva ut sin dröm och kunna satsa på den att en dag kunna livnära sig på detta och faktiskt kunna dela mer än i lilla Mariestad. Utan en egentlig anledning och direkt ef- med sig av det hon gör. Klart att även de stora scenerna runt om tertänksamhet bestämde sig familjen för att flytta från lilla staden på jorden och att vara en världskänd artist lockar henne men till den kungliga huvudstaden. viktigast för henne är faktiskt bara att hon får syssla med det som Just flytten till Stockholm och hennes mammas agerande i situasätter ett leende på hennes läppar. tionen tror Mimi kan ha haft en stor betydelse för hur hon själv i - Att alltid kunna få dela med sig av sin musik och att få sätta dag tänker, bland annat kring huruvida Mimi bestämde sig för att ett smile på folks läppar och kunna tänka att jag faktiskt får syssla faktiskt bege sig av till Kalifornien och USA. med det jag älskar mest av allt i hela världen vilken nivå det än är - Jag vill ju detta så otroligt mycket och varför ska man då på, det är det viktigaste, utbrister Mimi med en brinnande glädje inte göra det, det är väl egentligen en tillräcklig anledning till att i tonläget. faktiskt göra något man velat göra länge. Det fanns liksom ingen En sak är säker, så länge som det frodas låttexter och melodier till anledning att tveka när chansen fanns, uttrycker hon och fnittrar vardagliga händelser och situationer i Mimis huvud kan vi vara till. säkra på att få se henne i rampljuset ett bra tag framöver. Nu när Mimi har spenderat sitt år på Musicians Institute har hon, förutom en skiva på g, också fått bekräftat att det var rätt att ta chansen som hon fick 2011. Förutom sin snart kommande platta Trouble har hon också fått vänner för livet och en pojkvän som Text: Matilda Aldsjö också är i musikbranschen. Foto: Sebastian Freij
”
Tjejen med många järn i elden Vågar vi aldrig ta en chans kommer vi aldrig få ett ja, nej eller veta vad folk tycker. Marielle, den norrländska unga entreprenören vet hur värt det är att faktiskt ställa frågan.
Är det något jag, Anna Nilsson, älskar så är det att träffa drivna människor, människor som ger energi istället för att ta. Det är den enda typ av människor som man bör omge sig utav. De får dig att le, de får dig att må bra, du sipprar av idéer efteråt och du blir riktigt lycklig. En sådan människa är Marielle Tengström. Hon har inte bara sitt eget varumärke med smycken, hon är även sångerska och kändisreporter. Hon är uppvuxen i den lilla orten Söderhamn och flyttade till vår huvudstad för cirka två år sedan. Jag träffade henne en somrig eftermiddag i Stockholms innerstad. Vi pratade om smycken, kändisar, musik och livet i allmänhet. När jag tänker på henne så är det kanske lite orättvist att hennes blonda, unga utseende som kommer först upp i tankarna. Precis som hon påpekade flera gånger och som är den filosofi hon själv lever efter så menar hon att Appearance is Everything. Man måste se och verka professionell om folk ska tycka att man är det. Speciellt om man är ung, blond och kvinna. Hon berättar till exempelvis att hon nästan omgående skaffade seriösa visitkort så att hon kunde skaffa kontakter och ge ett bra intryck utan att behöva kladda ner sitt nummer på exempelvis en servett. Vi ska ta det från början. Varför blev det smycken? Marielle förklarar att hon alltid haft ett kreativt intresse och började sy redan som liten. Idéen om glassmycken med lödteknik dök upp av en slump. Hennes pappa Ove skar glas i garaget medans Marielle och mamma Carina tittade på videos för att lära sig allt om denna teknik, en teknik som är unik i Sverige. Smyckena blev snabbt populära och steget till en egen webshop kändes naturligt. Hon har dessutom ett femtontal återförsäljare som hon skaffat genom att ta med prover och sedan spontant gå in i butiker som hon gillar när hon är på resande fot. Det absolut bästa med jobbet är att få nya idéer och vara kreativ. Bokföringen är det mindre roliga men så klart nödvändig som för alla företagare. Inspirationen kan Marielle få från allt. Det kan vara tidningar, bloggar, tv, musik eller vad man nu är inne på. Drömmen är att fortsätta med smyckena. Kanske även ha en egen butik en dag. Men hon vill också satsa mer på musiken, något som tyvärr kommit lite i skymundan av det andra. Marielle imponerande på mig på många sätt men kan inte låta bli att tycka att det mest häftiga är nog ändå att hon blivit kändisreporter bara genom att mejla och fråga. Hon fick ett uppdrag på grund av att någon var sjuk. Hon gjorde ett bra jobb och nu har hon varit reporter både på Let´s dance och Allsång på Skansen. En kvinna med många järn i elden helt klart. Text: Anna Nilsson Foto: Privat
Bloggen: www. thisismarielle.se Marielles smycken: www.marielledesigns.se
Alfa-Martins pepphörna Från och med denna månad är vi väldigt glada att kunna presentera Martin Andersson, känd från sin alfablogg, där han levererar motivation till personlig utveckling varje fredag. Nu kan vi också varje månad läsa Martins meningar här i SMILE magazine. Här är hans första och vi säger välkommen Martin! Där satt vi, efter åtta timmars hård finslipning var vi äntligen klara med vår första föreläsning tillsammans. Allt hade börjat två veckor tidigare när jag och Hampus Bergqvist bestämt oss för att vi ville köra en föreläsning om det ämnet vi båda brinner för, Fuck Svenssonliv. Nu var klockan 20:00 och materialet var klart, allt som krävdes nu var att vi skulle börja öva. Jag vet, att börja öva på en 45 minuter lång föreläsning klockan åtta kvällen innan den ska hållas var inte den bästa planen vi lagt upp men det var bara att gilla läget. Trots att vi båda var slitna och framförallt sega i skallen efter att ha suttit åtta timmar i sträck så fanns det inget annat att göra. Självklart var vi taggade men orken fanns inte riktigt där. Jag och Hampus känner varandra så pass bra att vi vet när den ena av oss tappar energin att fortsätta. I det här fallet kände vi båda två att en fem minuters paus var nödvändig innan själva övande satte igång. Det var under den här pausen som jag först förstod hur starkt musik kan påverka oss. Medan Hampus kilade ut på balkongen för att hämta fräsch luft valde jag att slå på en ny låt som jag precis fått höra, Pompeii med Bastille, och efter bara några sekunder in i låten märkte jag hur motivationen plötsligt kom flygande. På ett ögonblick kom även Hampus inspringande från balkongen med glöd i ögonen. Nu behövdes det inte längre någon onödig femminuterspaus som ändå bara skulle slösa tid. Vi körde igång direkt och övade gång på gång med låten på högsta volym ända fram till 00:30, utan problem! Vad var det då som hände? Hur kunde en låt få oss båda att gå från 0 till 100 på bara några få sekunder? Jo, musik har en magisk förmåga att kunna kontrollera och påverka våra känslor. Tänk efter, det finns låtar som gör dig glad,som gör dig ledsen, som gör dig arg och vissa som du inte ens märker av. Vet du vad som är det fina med det här? Jo, att det är du som har kontroll över din egen spellista. För mig är det här hur häftigt som helst, med hjälp av min egna spellista kan jag bestämma hur jag vill känna mig. När jag förstod att jag kan styra mina känslor med hjälp av musiken kom nästa fråga. Vill jag alltid vara glad? Vill jag alltid vara ledsen? När
ska jag lyssna på vilken typ av musik? Svaret blev att variera min musik från dag till dag. Du kan inte alltid spela musik som gör dig glad eftersom att de då kommer tappa effekt. Likadant är det med musik som gör dig ledsen. Vi människor behöver variation och får inte bli statiska. Precis som att vår hjärtfrekvens måste hoppa upp och ner för att vi ska överleva så måste vi ständigt uppleva upp och nedgångar för att inte fastna på en och samma plats. Personer som gör allt för att bara uppleva toppar i livet under en längre tid är tyvärr dom som går in i väggen. Personer som bara upplever bottnar i livet är dom som går in i en depression. Med variation håller du dig på den tunna linjen mitt emellan. Det är den tunna linjen med en bra balans mellan toppar och bottnar som gör dig levande. Använd musiken Det är boosten jag får av för att själv kontrollera när du vill känna dig musiken som gör att jag varje uppe eller nere, du komdag får energi till att se mer behöva båda! möjligheter istället för problem.. Jag har en taktik att alltid börja min morgon med musik som får mig att må bra, som ger mig en riktig boost. Det är med hjälp av den här boosten som jag tar mig upp ur sängen, det är med hjälp av den här boosten som jag orkar cykla till skolan och det är med hjälp av den här boosten som jag varje dag får energi till att se möjligheter istället för problem. Men som jag sa så kan hjärnan inte alltid prestera på topp, den måste få vila och reflektera över vad som hänt, vad som kan förändras och göras bättre. Det är här som jag slår på musik som gör att jag känner mig nere. Det är först då min hjärna kan slappna och och börja reparera och förändra. Det är först då jag är tillräckligt fokuserad för att kunna bry mig om mig själv, mina vänner och min familj på riktigt. Med hjälp av mina bottnar får jag möjlighet att reflektera och med hjälp av mina toppar får jag möjlighet att prestera. Det är så jag får balans. Akta dig för att bli statisk i ditt lyssnande. Samma låtar dag ut och dag in får dig att fastna i ett mönster som inte alltid är så bra. Variation, variation och lite mer variation är receptet för att hela tiden ha balans i livet. Ett företag som kan det här bättre än något annat är Spotify. Tro mig, det finns en anledning till att halva tjänsten går ut på att du och jag ska kunna dela musik med varandra. Genom att jag skickar en låt till dig kan jag träffa en punkt eller väcka en känsla som tidigare inte känt och som vänder upp och ner på hela ditt liv. Jag har själv en hel del listor som jag delar med vänner och det är dom listorna jag använder mest. Att blanda min musik med deras ger mig den variation jag behöver och nu vill jag dela med mig till dig, en lista som får mig att må bra och hitta balans i vardagen. Du hittar spotifylistan jag har satt ihop på SMILEs facebooksida. Jag tycker att du ska lyssna på den och testa några av låtarna i din egna lista. Innan du dömer låtarna, kom ihåg att aldrig underskatta musikens inverkan på hur du mår, för den har större betydelse än vad du tror!
”
/Martin
Ta med dig Martins pepp var du än går. UP AND DOWN är listans namn!
Tonåringarna bakom må bra-sajten Lionhearted.se:
Två sprudlande lejonhjärtan
Trots att de bara känt varandra i ett år känns det som de känt varandra hela livet. De är bara tonåringar men har redan planer på aktiebolag. Ett aktiebolag med affärsplan om att du ska må bra, tro på dig själv och vara trygg.
Skriv en lista med tio saker som är ways to smile, ploppa i hörlurarna och sätt på peppmusik-listan istället för Coldplay och bege dig ut på en löprunda. Det var tipsen Ebba Blomdahl fick av sin vän Sofia Hjort en dag när motivationen och peppen inte var den bästa. Tack vare det telefonsamtalet vände hela Ebbas dag. Det som Sofia gjorde för Ebba den dagen är ett väldigt bra exempel på vad de tillsammans vill sprida och inspirera andra med. Sedan januari 2013 driver dessa två gymnasietjejer från Örebro nämligen inspirationssajten Lionhearted. - Redan förra hösten när vi träffades på riktigt första gången märkte vi båda direkt att vi tänkte på samma sätt och brann för samma saker, det sa verkligen klick direkt, berättar Sofia, skrattar och kollar på Ebba. Sedan sjunde klass på högstadiet har dem varje dag gått förbi varandra i skolkorridoren men utan att lägga så mycket mer fokus än så på varandra. Det enda de visste då var att fotointresset var högt hos dem båda. Ebba följde Sofias fotoblogg slaviskt och gillade hennes bilder på sociala medier som en stalker samtidigt som ett av Sofias årsmål förra året var att träffa en ny person. Vips så hade Sofia slängt ut frågan om de skulle ses och plötsligt befann dem sig i Örebros stadspark med två systemkameror. - Jag minns att jag var jättenervös när jag cyklade till Stadsparken, det var jättevarmt och jag hade världens största kameraväska på ryggen men sen när jag väl var framme släppte allt och jag tror att vi fotade tre bilder och sen övergick helt till prat bara, berättar Ebba charmigt. Samtalet fortsatte mellan Ebba och Sofia och vips hade de bestämt sig för att sprida vidare peppen och motivationen till att bli den bästa versionen av sig själv. Det är det sajten Lionhearted handlar om. Själva namnet uppstod av en ren slump när Ebba satt och googlade runt. De ville båda ha något förknippat med mod och självkänsla och då de båda tillhör stjärntecknet lejonet blev Lionhearted det perfekta namnet för vad de vill sprida via hemsidan. Människor i deras omgivning trodde att en fotoblogg var på agendan men denna gång skulle deras andra stora, brinnande intresse för att hjälpa andra till bättre självkänsla och motivera dem att
”
våga vare sig det handlar om att att visa sig i bikini på stranden eller ta tag i en stor dröm. Det som Sofia och Ebba nu sedan några månader gett sig in i är en utmaning som dem njuter varje sekund av. Challenge accepted som Ebba skulle valt att uttrycka sig. För varje dag under dessa månader som denna peppiga hemsida har drivits har fler människor hittat sidan och tjejerna har fått behövlig respons på att det de skriver behövs i samhället. - Vi vill ha alla olika människor som läsare och få dem att förstå hur man kan får ut mer av livet, menar Sofia och Ebba instämmer.
Två drömmande filurer
Att droppa frågan Vad är din dröm inför Sofia Hjort och Ebba Blomdahl skapar ett fantastiskt engagemang och ingen dröm känns för omöjlig att uppfylla. Allt från att åka jorden runt, bo i London, leva på att fotografera till att tillsammans driva Lionhearted AB har alla potential att bli verklighet i deras tankar. - Haha, vi blir helt till oss när vi pratar drömmar, folk brukar knappast höra vad vi säger när vi sitter och spånar på framtida idéer, det är det bästa, här är det väldigt mycket dröm, utbrister de båda samtidigt med ett stort leende. Men den första drömmen som ska avbockas och bli verklighet är ett Lionhearted Network och det är vad de kommer satsa på härnäst. De vill klumpa ihop alla likasinnade till en enda stor samling. - Efter att jag hörde talas om föreläsaren Johannes Hansen och hans Fuck You Fears-tänk blir jag lite rädd för mig själv, var går gränsen för när jag inte vågar mer egentligen, påpekar Ebba och skrattar lyckligt. Trots att dem bara är sexton och sjutton år finns det inga tvivel. Vill Sofia och Ebba något gör de det, vare sig det handlar om att pitcha en idé för företag eller genomföra en spontan intervju. Bestämmer de sig för något ser de till att genomföra det med. - Det handlar i grund och botten om att vara sitt personliga varumärke hela tiden, vi kan ju inte skriva en sak och sedan själva bete oss på ett annat, förklarar Sofia med glimten i ögat.
Efter att jag hörde talas om föreläsaren Johannes Hansen och hans ”Fuck You Fearstänk” blir jag lite rädd för mig själv...”
Text och foto: Matilda Aldsjö
!
LÄR DIG SPELA För alla som just nu blev sugna på att själv kunna skapa egna toner och melodier. Detta är till dig som alltid varit på g men aldrig kommit till skott. Nu finns det ingen återvändo, ta tag i speladet och testa! Vi bad musikaliska Anni Kannika lista hennes bästa tips på steg till att lära sig spela gitarr. Nu önskar vi dig vårt största ”Lycka till!”
1. Älska din gitarr
Det kanske låter löjligt, men jag älskar att spela min gitarr och det har till stor del att göra med hur den känns, hur den ser ut och hur personlig den är. Min gitarr är dekorerad med pärlor, fjädrar, nagellacksmålade detaljer och små inskriptioner med guld och silverpenna. Det gör att jag längtar efter att spela på den, och jag tror att alla saker som vi lär oss blir lättare om vi känner en passion och en vilja att lära oss. Så gör din gitarr personlig så att du också längtar efter att börja spela!
2.Peace, love and understanding
Att lära sig något nytt tar tid, de flesta saker vi lyckas med handlar inte om vare sig vi har talang för det eller inte, utan hur mycket tid vi ägnar åt det och hur envisa och dedikerade vi är. Jag har spenderat ändlösa timmar med min gitarr, men aldrig av tvång. Det gäller att hitta saker som du tycker om att spela och som gör att du glömmer bort tiden och vill spendera timmar åt det. För mig var det att skriva låtar. För dig kanske det bli att lära dig spela dina favoritlåtar? Ha tålamod med dig själv och förstå att det tar tid.
3. Cowboychords, powerchords, skalor och eget påhitt
Oavsett om du vill skriva egna låtar, spela i ett band eller vara festgitarristen så underlättar det om du förstår grundläggande musikteori. Börja med att lära dig dur- och mollskalor, både var tonerna ligger på halsen av gitarren så att du kan spela skalorna och sen vilka ackord som kommer ur de olika skalorna. När du lärt dig en skala och dess ackord kan du gå vidare till nästa, det är en djup djungel och väldigt kul. Var beredd på att det tar tid i början, att ta olika ackord och att byta emellan dem kommer kräva mycket övning. Lär dig att spela enkla öppna ackord (på engelska kallas de cowboychords) eller om du vill testa lite rockigare sound, öva på powerchords. Lär dig teori så att du kan förstå men också bryta reglerna! Du kan googla och läsa ändlöst mycket om musikteori, ett exempel på en sida med lite grundläggande teori är: musikakuten.se
4. Härmapa
När du kan spela några ackord kan du också öva på att spela enkla låtar av dina favoritartister. Det finns massvis av forum med ackord och TABS och de är ofta fördelade från nybörjare till avancerad. Exempel på forum är: ultimate-guitar.com, e-cords.com, chordie.com
5. Klappa, men aldrig tappa takten!
Det är väldigt viktigt att kunna hålla takten när man spelar ett instrument, så lär dig att stampa takten med foten, spela med en metronom eller spela med till låten som du övar på.
6. Ta ett besök in i App-djungeln
Åh, dagens teknik! Det finns så många gratis-appar för den som vill lära sig spela gitarr. Utnyttja dem! Det finns gratis metronom, stämmare, appar som lär dig att spela olika strums, appar med skalor, TABS, appar där du kan koppla in en gitarr via iRigg och spela med olika förstärkare (!) Några exempel på appar: GarageBand, Strummify, ChordBank, Gibson Studio Share
7. Ta ton!
Det är roligare att lära sig om man sjunger med. Dessutom är det ett bra sätt att förstå hur låtar är uppbyggda och att bli bättre på att multi-taska. Det krävs koordination för att kunna sjunga och spela gitarr samtidigt. Hitta låtar som är enkla att sjunga och enkla att spela gitarr till och du kommer upptäcka hur fantastiskt kul det är! Lite sång är bra för hjärtat. :-)
8. Billigt är bra men gratis bäst
Det finns en uppsjö av bra gitarrtutorials och gitarrlektioner på nätet. Har du en MacBook med garageband finns det dessutom bra nybörjarlektioner att hämta där. Gå in på ww.youtube.com och ta en lektion på fingerplock, lär dig spela det där introt på Seven Nation Army, lär dig att massvis av olika sätta att spela ackord på, lär dig lätta eller avancerade versioner av nästan vilken låt som helst.
9. Våga vara ego
Personligen tror jag att det bästa sättet att utvecklas på är genom att lyssna och iaktta sig själv. Spela in när du spelar gitarr och lyssna tillbaka, hör vad du är bra på och vad du behöver öva mer på. Musik handlar så mycket om att vara lyhörd, både på dig själv och på din omgivning. Lär dig att öva framför en spegel och se dig själv i ögonen, på så vis kommer du också att sluta titta på dina händer när du spelar och bli bättre på att lita på känslan. Om du någon gång ska stå på scen och spela gitarr kan du inte bara titta på dina strängar, du måste våga lyfta blicken och titta på publiken.
10. Släpp lös din inre hippie och skriv eget!
Använd alla dina nyfunna kunskaper och låt din fantasi flöda! Skriv egna låtar, låna från andra, utveckla och hitta det som du själv tycker om. Jag tror att vi alla mår bra av att uttrycka oss kreativt och skapa från hjärtat. Och om du någon gång vill kunna jamma med andra musiker gäller det att ha en öppen fantasi och kunna använda dina kunskaper men också följa din egen intuition.
!
Vi älskar när du ler
Psst...Missa inte oss i höst!